Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en de gode gudarnas gåfva, som gäller mer än all
konstgrammatik. Der ges måhända verldsföraktare, som
försmädligt se ned på äfven en sådan popularitet, men
det är det bästa med att den icke rätt ofta klappar på
deras dörr.
“Frithiofs Saga” lyftade sin författare till höjden af
litterärt anseende och rykte. Den gjorde en naturlig
epok i hans lif. Men denna samma tidpunkt skulle för
honom blifva afgörande äfven genom en annan
utmärkelse. Året 1824medförde en genomgripande förändring
i Tegnérs medborgerliga ställning. Redan som helt ny
professor hade han, i följe af en vid de svenska
uni-vers ite terna, särdeles vid Lunds, af gammalt rådande,
men i flera afseenden betänklig brödstycks-praxis,
ingått på den presterliga banan och med den akademiska
lärostolen förenat ett pastorat. Då nu Vexiö lediga
biskopsstol skulle tillsättas, erhöll Tegnér nästan
enhällig kallelse dertill. Man kan icke förtänka det
småländska presterskapet att de ville tillegna sig deras
ryktbara landsman. Tegnér mottog embetet, — och å
en sida må man icke heller förtänka honom deri! •—
han sade farväl till sina gamla vänner, tillLundagårdeps
skuggiga “Akademia”, till Helgonabackens leende idyll,
och flyttade till en ny verld.
Jag har redan yttrat det, att man icke egentligen
kan förtänka Tegnér i att han, liksom de många hundra
före honom, gaf vika för frestelsen att vara en af
Sver-ges prelater, i hvilken egenskap han tvifvelsutan också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
