Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han er så bleg og han er sä späd,
og luften så grå.
Men ingen sommerfugl har jeg set
så lijjehvid;
thi altid såe jeg den broget klädt
yed sommerens tid.
Og aldrig såe jeg den flagre hen
så sagte, mat;
men munter boltred sig blomsternes ven
over eng og krat.
Du blege fugl i den kolde luft!
vist en dödning du er,
og död er rosen og rosens duft,
som du havde så kjär!
Hist.over det frosne blomsterbed
den svinger sig, —
og lägger sig derpå sagte ned
over rosens lig.”
Af Wolff hafva vi här trenne poemer, den bekanta
nationalsången “Hvor herligt er mit födeland”,
“Nordhavet” och “Sommermorgenen”, fragment af en idyll.
Man spårar åtminstone i dessa stycken en viss kraft
hos mannen, men det är mera en så till sägandes
versi-fikatorisk muskelstyrka, än inre skaldisk genius.
Språket är ytterst högtrafvande, och tankarna äfven
understundom ofantliga i växten, så att de, likt den famösa
svenska lejonmergspoesien från ungefär samma tid, nästan
kunna skrämma en icke alltför tapper; se till exempel
slutet af nationalsången, der det heter om Norge, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
