Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“i ahnestolte dröm om hedenold
tillyver sig dets glands, skjönt han ej årker
at löfte fädres gode svärd og skjold,”
liksom han också vänder sig med ädel harm mot den
öfverhandtagande krassa materialismen och utbrister:
ttJeg ynder livet, som sig driftig rörer
i möllens klappren og i hamrens slag,
jeg går af vejen for hver plankekjörer,
jeg ved han virker för en vigtig sag;
men når för lutter klip-klap man ej hörer
et klokkekald til tankens helligdag, —
er det kun skinliv, som hvor foden dandser
mekanisk, uden ånd, fast uden sandser.”
I samma upphöjda anda sjunger skalden vid det
ypperliga slutet af den sång, hvarom här är fråga, att “frihetens
tempel är tomt och öde, så länge man der trätfar blott
rikedom, men ingen gud”,
ualt hint er blommer knn i altarkläde
og gyldne kar i friheds sakristi;
vi kjende först at guden er tilstede,
når indre krafter med de ydre trade
samvirkende i livfuld harmoni;
når tanken selv er som dens yttring fri,
og Psychen glad på lette blomstervinger
sig over flidens gyldne axhav svinger.
Hvor Urdas väld bag mur ej stänges inde,
ej gjennem dunkle render ledes tyst,
hvor Mimers bäkke frit i dalen rinde,
höjt sjungende om sandhed, kraft og lyst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
