Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sommaren vinna sina fredliga lagrar och aflägga de
mest lysande prof på sina napoleontiska
fältherre-egenskaper. Ännu längre bort, vid horisonten af detta
bragdrika fält, tager åter idyllen vid; det är ännu
alltid Djurgården, som åt detta håll sträcker sig temligen
långt, men af parken begynner det verkligen här bli
skog, naturen drager sig redan synbart tillbaka från
stadslifvet, landskapet får en helt annan karakter, men
en icke derför i sitt slag mindre älskvärd, det blir mera
stilla och tyst, mera allvarligt, till och med i sin
hel-bet litet vildt, om man då vill, men det är här man
träffer dessa många andra från Bellman och Dahlgren
bekanta landtliga förlustelseorter och intagande
“er-jnitager”, såsom Skuggan, såsom Fiskartorpet!
aÄ*ke det guddomligt, Fiskartorpet? Hvad?
guddomligt att beskåda!
& n de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad,
än den lugna viken,
som går fram! — Åh ja! —
In på långt håll mellan diken
åkrarna!
jL’ke det guddomligt? Dessa ängarna!
— Guddomliga, guddomliga 1”
Denna sidstnfUnnda del af Djurgården utgör nu
visserligen en “afkrok”, särdeles i Stockholmsboarnas
mening, hvilka i allmäphet icke äro vana att behöfva taga
benen synnerligt till hjelp för att komma i det gröna, men
deremot den först omordade hälften af denna ansen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
