Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar och nya effektfulla artistiska medel, hvilkas
verkan den gamla vitterhetsskolan antingen icke
af-vetat eller föraktat. Den rimmade poesien, denna
som kallar sig poesi “par excellence”, stod deremot
länge och krusade; dessa älskvärda lyrici och
loman-cierer, uppammade med klassisk ambrosia, hade så
svårt att föreställa sig sina Imogener, Chloér och
Lau-ror förvandlade till Karin rätt och slätt, och de voro nu
engång så vana att röra sig i riddartidens götiska
borgsalar, den paljettbroderade teater-idyllen eller
mytologiens skimrande *fépalatser, att de ovilkorligt ryste
tillbaka för den oförgyllda naturen, den rama
verkligheten, den fattiga vindskupan och den simpla
bondstugan, bondstugan på fullt allvar.’7
Det skulle förefalla en obegripligt, hurusom denna
återgång till det naturliga från något i alla afseenden
tillkonstladt och endast förmedelst rätten af en
konventionell modsmak bestående kunnat så länge vara
fördröjd och försvårad, så framt det icke vore en så
gammal erfarenhet att förnuftet och friheten i alla
riktningar först med oändligt mycket besvär kunna
lyckas vinna någon tumsbredd fotfäste i denna
besynnerliga verld, der verkligen så mycket synes vara ett
af en förarglig demon huller om buller
sammanblan-dadt casse-téte-spel, som blifvit menskligheten
före-lagdt till tålamodsprof att åter lägga i ordning. Och man
hade dock i närvarande fall det talande exemplet af
en hel målareskola, hvilken tagit sitt parti en gång för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
