Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ena begäran orimligare än den andra. När hon
slutligen, efter att hafva fått honom till att vilja hänga
svärdet på väggen och för hennes skull bli bonde,
dessutom begär att han skall sätta sin adliga sköld för
knäet och bryta det itu, samt låta plogen gå öfver hans
borgs grundmurar, märker kungen att hennes trohet
icke står att rubba. Jag ser, liten Else, —* säger han
— att du kan sno dig ifrån mig; men skölden må jag
bära och i huset må jag bo,
ttthi jeg er kong Wolmer og Danmark er mit huus!
og skulde jeg v el Danmark nedstyrte i gruus?
Jeg frister dig ei Ifinger; na kjender jeg din ha,
Christ give hver ungmö var trofast som du!”
Det följande Trädsnidtet står, om man så vill, med
ena foten inne på balladens område. Äfven här möta vi
straxt ett af dessa små genre-utkast, hvari Winther är
så oöfverträfflig. Det är “Jörgen Rytter, en krigskarl
så rank”, som, stödjande sig på sin blanka pallasch,
vadarmed styfva stöflar genom bäcken, bärande på stark
arm sin fästmö, en “lillepige med sölvspändte skoer”;
“som på en kroget egegreen hun sidder der så tryg,
og slåer sin ene arm omkring sin kjärestes ryg.
Hun läner på sin höfte den pene malkespand.
Bag de srnilende läber der sad en perlerand.”
— Hvilken pensel har på duken framtrollat en mera
„yndig” komposition, än denna?... Det är sådana
drag, som gifva poeten rätt att utropa: “äfveti jag är
målare!” — Ryttaren nedsätter sin sköna börda i det
gröna under ett bokträd och talar till henne afskedets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
