Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer in med ljus, mjölnarpappa sätter sig upp i
sängen, “likt ett spökemed nattmössa på.” KayLykke
retirerar med nöd och bekymmer. Allt detta är
åter-gifvet med en raskhet, en åskådlighet, en påtaglighet!
Skalden har äfven en gång, i “Asbjörn og Thora”,
med framgång behandlat ett ämne taget från fornåldern,
— det är en viking, som efter sex års bortavaro
kommer hem till sin unga mö, vill pröfva henne, men blir
sjelf icke mindre pröfvad tillbaka i det den sköna
ställer sig som om hon ej kftnde honom igen, — och i
“Martin og Maria” har han gifvit oss ännu en förträfflig
ballad, om en älskare, som rider genom natten till sin
sjuka fästmö och blir räddad från ett lömskt försät
genom mellankomsten af en dödman, en fattig fan till
vildtjuf, som man obarmhertigt hängt för en hjorts Skull,
och som finner sig skyldig den unge Martin evig tack
för de böner, denne alltid läser vid det han färdas förbi
galgen; hela denna nattliga och skumma figur är i atl sin
simpelhet en sådan sannt poetisk och rörande, hvaiv
till nästan blott folkvisan någon gång lemnar originalet
“Erik og Ellen” är egentligen icke annat än
fram-ställninge*n af ett frieri, men fullt af invention och af
qvicka pointer. “Rudolf og Bertha” är en liten tragisk
hvardagshistoria om älskaren, som förrådes, och
förföraren, som segrar, ett stycke, der författaren för ett
ögonblick tagit allegorien till hjelp för sjelfva
katastrofen, men detta med en finess, ,en viss eterisk
lätthet i utförandet, som här måste försona läsaren med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
