Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAHfDADT.
— Den bekanta danska skalden Pram bar en gäng i ett
sällskap berättat följande dröm, på hvilken man med mycken
rätt kan tillämpa den italienska ordspråket: wse non é vero,
é ben trovato”. Jag drömde, — så förtalte han, — att jag
körde på landsvägen, då en gammal qvinna jemrande bad mig
om att <å sitta upp bakom mig. Jag fann det vara synd att
neka henne detta och gaf henne alltså plats, ehuru hon
visserligen tycktes mig vara ett temligen ruskigt sällskap. Knapt var
hon uppkommen på vagnen förrän hon begynte gifva sin tunga
fritt spelrum och på etl för resten ganska närgående vis. Med
en säkerhet, att icke säga: en allvetenhet, som icke kunde
nog förvåna mig, framkastade hon ett och annat från mina
förflutna år och slutade med att ordentligt genomgå och mönstra
alla mina ungdoms utsväfningar och vissa små synder, hvarom
det icke är alldeles behagligt att, heldst så der oförmodadt,
påminnas. Till slut blef jag led vid denna näsvishet, jag vände
mig om och ropade temligen snäsigt: uMen hör på, min gumma,
hvad är det du sitter här och snackar? Med hvad rätt, om
jag får fråga? och hvem är du?... Käringen sträckte dervid
ut sina torrar fingrar och nöp mig i armen rätt eftertryckligt:
uHvem jag är? Känner De dä icke igen mig, min käre? ...
Jag är — Gigten /” I detsamma vaknade jag och hade
verkligen en nedrig giktsmärta i ena armen.
— Man har ofta anmärkt den vemodiga längtan, som i den
nordiska folkvisan icke sällan förekommer mer eller mindre
dunkelt uttalad, efter våren och en blidare natur, den liksom
hemliga suck, hvilken i vissa ögonblick framtvingas ur folkets
innersta under striden med ett hårdt lefnadssätt i skogsbygder
oeh Qellen. Ett talande bevis för riktigheten af denna observation
ligger i ett högst karakteristiskt och vackert ord, som en gång
yttrades af, en norsk säterpiga till en resande, hvilken frågade henne
om hur hon tyckte om att ligga med boskapen uppe i bergen.
Åh, — svarade hon, — det kan nog vara roligt, men — “det er
dog dal som dal er lelV\ (alligevel.)
"fjqrckt fe* 6« B. fellapoii i Köpenhamn 1 Hk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
