Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Det måste vara hon, Raoul det fann,
ju mer gestalten trädde fram i dagen,
ju mer han barnet med de fina dragen
uti sin hågkomst återkalla hann;
hon var den samma, dock en ny och annan,
— den samma oskuldsfulla, rena pannan,
det samma väsen, samma blick också, —
men nu hur mera själfullt skön, än då!
Det var en fägring, hvilken likt en slöja
betäckte sjelfva anden blott helt lätt,
som lät det öfverjordiska sig röja
i form, i rörelse, i mine, i sätt;
så bakom morgonskyn med rosig strimma
sig låter solen aningsfullt förnimma,
så genom qvällens rodnad fin och skär
du anar stj ernorna, du vet dem.der.
Den sköna flickan just nu återvände
med kannan fylld, — hon nästan stolt den bar, —
i förbisväfvandet en blick hon sände
åt sina kära blommor här och hvar,
hon smög utför en liten marmortrappa,
allt närmare hon trädgårdsmuren kom,
— Raoul sitt hjerta hör med stormslag klappä, —
hon skymtade förbi, — vek fort dock om
uti en sidogång bland gröna lunder
med hvälfda tak och skugga djup derunder.
Först se’n hon var förbi, — och länge se’n, —
Raoul kom till sig sjelf, till sans igen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
