Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Raoul, — ett djerft, ett blindt beslut, bevingadt
af ungdomskänslans vilda poesi! —
Raoul har öfver muren re’ 11 sig svingat,
—- i nästa nu med hänryckt svärmeri
vid jungfruns fot den unga riddarn ligger:
“Clémence! jag om en enda gunst blott tigger,
0, — låt mig se ditt ögas blick igen!
Ack, det är ju så länge, länge se’n!“
— “I himlens namn, Raoul! ej så, ej så!
Förbarmande och misskund! Dröj ej! — Gå!
Jag yrar kanske, — är från mina sinnen,
vet knappast hvad jag säger, — men ändå
försök att fatta allt, att mig förstå!
Nämn mig ej trolös mot vår barndoms minnen!
jag älskar dem, det mitt juvelskrin är; —
tro allt ej sten hvad marmorns yta bär!
Förlåt mig! Men stig upp! Förblif ej här!
Raoul! min barndomsvänskap er besvär!
O, låt mig lugna mina tankars lopp —!
Förskona! Lemna mig! Stig opp, stig opp!44
Vid det hon detta sade, hennes blick,
klar, oskuldsfull, och ren som stjernans glans,
ur tvenne ögons djup såg in i lians.
— Då reste sig Raoul med liöfviskt skick:
“Haf tack, Clémence! — Den blicken ur din själ
dock ett v ä 1 k 0111111 e 11 vare, ej fa r väl! “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
