Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
när all naturen, marker, stränder, lunder,
står som en enda rågad blomsterkorg,
och solen, — o, du stolta verldens under! —
förtrollar allt, båd’ hydda, stad och borg,
då skall här i Toulouse, — jag önskar detta, —
på Capitolium stå en sångarfest,
der hela staden bjudes in som gäst
och konstens bästa män till doms sig sätta,
— en täflingsfest, en diktens riddarlek
med öppen hjelm och vapen utan svek!
Den, dervid segrar, skall till pris och ära
en gyldne violette symboliskt bära,
— till minne äfven! det min blomma är,
bland tusen markens blomster mest mig kär;
och derför också dessa snillets lekar
helt enkelt Blomsterlekar kallas må.
Om ödet mig en plats vid festen nekar,
min själ skall vara der bland er ändå,
det är mitt hopp, min rätt, fast kyrkans brud,
ty hvarest sången är, der är ock Gud!“
Det var Clémence Isaure; hon handen lade
intill sitt bröst — och sig tillbaka drog
helt omärkbart, som nyss hon kommit hade;
en syn, som undan vek, - en ton, som dog!
Mvart hufvud sig i ödmjuk andakt sänkte,
och derpå kretsen åter tyst sig spred;
ej ord blef sagdt, men desto mer man tänkte;
man ljudlöst öfver marmorgården skred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
