Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
med sina lunder, strödda likt buketter
på sluttningen, mot stranden långsamt sträckt,
med kyrkan neri dälden, — vänligt, lummigt, —
i fonden Sundet, blått och perleskummigt!
Men se det lieldst en tidig morgontimma,
när allting lyses upp af österns glöd!
lmr skog och bygder uti solsken glimma,
och Sällandskusten der hur purpurröd!
Ej alltid lika se vi och förnimma
det sköna, herrliga, naturn oss bjöd;
som uti lifvet, så i landskapsstycket,
en stämning, en belysning gör så mycket.
Och detta var en morgon af de bästa,
i slutet utaf maj, så ungefär,
då våren kom helt nyss att bland oss gästa,
då än dess fägring blott ett löfte är;
ännu, söm i ett tempel, helgadt Vesta,
]åg oskuld öfver allt, så ljuf och skär,
hvar blomma stod så späd, hvart träd i lunden
var som en ungmö, vaknad nyss ur blunden,
Herr Walter var, — jag denna domen fäller
förutan allt slags väld, — ej mer poet,
än verlden är det mest, och icke heller
just landskapsmålare, så vidt jag vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
