Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Reuterholms föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
„Har ödet då beslutit
Det jag ej skull* ha nå’n fröjd,
Och himlen har förtrutit
Det att se mig en gång nöjd,
Så har den sam’satt all sin magt
Att Öfva på mig våld,
I det den dig ifrån mig bragt
Och mig i träidom sålt.
I träidom kan den sägas såld,
Som intet nöje har,
Den som af lyckan lider våld,
I ängslan lefver qvar;
Se’n allt mitt nöje, lust och ro,
Det reste bort med Er,
Hur skull’ jag glad och nöjder bo,
Se*n jag dig ej mer ser?
Onödigt är ni säger mig:
„Ni måste tvinga Er.w
Hur skull’ jag kunna tvingas mer,
An du mig tvungen ser,
När jag skall från dig afsked ta
Och tvungen ställa mig,
Som jag ej rörder blef deraf,
Att jag skall sakna dig?tt
Kärleken, „som är inventiös44, ingaf honom ett
ögonblick den idéen att bedja henne, det hon
„ändt-ligen skulle göra sig sjuk44, hon också, för att
sålunda få bli qvar i pensionen, men den lilla fröken
vände sig med fasa från en sådan ovärdig intrigplan
och hon svarade honom, också på vers:
„Farväl! förgäfves för Er är
Upplösa ödets knut,
Omöjligt är hvad ni begär,
Men detta blir mitt slut:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
