Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan af J. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadnade vid blotta förslager, ända tills dess den namnkunnige Polhem, emot slutet af Carl Xll’s regering åter väckte frågan om
segelfart förbi Trollhätta-fallen. Konungen lofvade att understödja med previlegier och andra förmåner. Till följe af dels
den allmänna pennigbristen, dels andra omständigheter, kunde ingen association af enskilte härföre till vägabringas, hvarföre
regeringen ensam måste åtaga sig kostnaden. Kontrakt upprättades med Polhem om företagets utförande på trenne år,
hvarefter arbetet börjades med tillredningen af en sluss i Carls graf, men afbröts snart åter genom konungens död. Oaktadt
Polhem erbjöd sig at fortsätta detsamma, och oaktadt ständernas påminnelser och föreställningar vid riksdagarna åren 1731,
1734 och 1741, ville regeringen icke numera bereda de dertill erforderliga förskotten. Först år 1742 fattades beslutet att
fullborda kanalbyggnaden. Öfverste Carlberg och den yngre Polhem uppdrogos att anställa mätningar öfver fallen vid
Trollhättan, och att upprätta ny plan för en kanal-ledning. Bland de projekter som då ifrågakommo, gafs företrädet åt ett, som
genom Carls Graf, och sedan ifrån det öfra af Trollhätta-fallen ville bereda en segelfart, genom en särskilt kanal, som nedom
Flottberget borde förena sig med elfven, ehuru kostnadsforslaget uppgick till öfver 5 tunnor guld. År 1747 uppdrogs
detoaktadt arbetets verkställande åt Grefvarne C. G. Tessin och C. Ekeblad, hvarjemte Polhem anmodades att afgifva sitt yttrande.
Efter hans plan skulle kanalen anläggas på östra sidan om Götha elf, tätt utmed fallen, och de i elfven befintlige holmar och
klippor begagnas. Härigenom steg kostnadsförslaget icke till mer än 2 tunnor guld. Sedan Vetenskaps-Akademiens
Sekreterare Elvius förrättat nya nivelleringar, blef Polhems plan slutligen, efter någon jemnkning, antagen för att sedan orubbad följas.
Till utförandet valdes konstmästaren vid Sala silfververk, G. A. Wiman och styckjunkaren L. Moell; den förre skulle hafva
uppsigt öfver byggnaden och den sednare förestå bergsprängningen. Kontrakt härom upprättades år 1749, hvaruti dc åtogo
sig att emot en summa af 203385 daler silfvermynt, under loppet af 3 år, fullborda kanalen. Regeringen löfvade att hålla
dem skadeslösa, ifall kostnaden öfverstege denna summa, hvarjemte sprängnings-krut lemnades till kronopris, och
arbets-kommendering samt utsyning af det till slussbyggnaden behöfliga ekvirke på kronoparkerne beviljades. Man indelade hela arbetets
värde i 260 actier, hvardera af 1000 daler s. m. och af hvilka de 200 tillhörde dels enskilta personer, dels publika verk;
de öfriga 50 voro för statens räkning. För den insatta summan erlades till intressenterna under de 3 förste åren endast 6
procents ränta, men sedermera 12 procent. Lån och räntor garanterades af ständerna. Samma år börjades arbetet.
Öfverinseendet deraf anförtroddes åt Baron Hårleman, och Baron Ollonberg förordnades att hafva närmare tillsyn på stället.
Efter den fastställda planen skulle elfven, genom en damm nära Wenern afstängas och slussar sprängas genom berget.
Hvarje sluss skulle vara af lika sänkning med fallen bredvid, och formera en stollgång eller ett hvalf. Härigenom blef det
likväl nödvändigt, att de fartyg som passerade slussarne voro försedde med fällmaster. Men man öfvertygades snart om att
Wenerns afdämning var altför äfventyrlig, i anseende till de öfversvämningar som derigenom kunde uppkomma, hvilket äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
