Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ressentiments personnels^ huruvida dock icke i grunden
detta, när allt kommer omkring, är fullt giltigt och
kommande sanningen närmast. Hvad
statsmannabedriften i allmänhet angår, statsmannakallelsen,
statsmannastorheten, betrakte man endast från början med
någon uppmärksamhet den figur, herr B. här med så
mycket dramatiskt lif ställt för oss fram på
skådeplatsen, af Carl Johan, räckande med pathos ena
handen åt tartarchefen [1], men sträckande ännu
alltid den andra åt Napoleon in mellan kulisserna;
försäkrande Petersburgerhofvet i de varmaste uttryck
om sin mest odelade hängifvenhet, men på samma
gång i en nästan buffamessig ”àpart” tillhviskande
Frankrikes kejsare: "Soyons amis, Cinna! Gif mig
t. ex. Norge, och jag vill med uppriktighet
blifva din riksföreståndare i Norden!" Det har varit
tider, — medgifves! — då äfven dylikt gällt för
statsmannasnille, detta konstmakeri att på en gång
spela mungiga och slå på trumma, detta att taga
förut på begge händer, för att alltid vara viss om
att ha sin vinst, hvem af de två man så slutligen
förråder, detta att lägga heliga löften i ens
öppna hand och åter eskamotera bort dem ur den
tillkramade, med ett ord, detta, att sätta list i stället
för tro, behändighet i stället för rent spel, de små
kombinationerna (om äfven litet lumpna!) med
deras säkrare kalkyl i stället för de stora
grundsatserna med deras möjliga hazard i praktiken! Men
det är vår tids sträfvan att sätta tillbaka på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
