Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är visserligen sannt att Bernadotte löfvade mycket
för mycket, då han på förhand garanterade
Ryssland Sverges ”röst och välönskningar för alltid”r
men det, som tiden utvisat att han kunde både
lofva och hålla, var alldeles tillräckligt, det ait fjettra
vårt fosterland faktiskt och i trotts af allt vid den
ryska saken. Och det är icke mindre sannt, att om
än en ”casus fcederis” ej heller för oss under
tidens lopp effektift inträdt, hvarigenom Carl Johan
skulle blifvit satt i nödvändighet att infria sitt löfte
om ”Sverges vapen” till Rysslands understöd, är
dock det redan alldeles tillräckligt att hvarje utsigt
till de svenska vapnens förande emot Ryssland var
genom familjekontraktet tillintetgjord. Det i
separatartikeln stipulerade antalet trupper — om
tolf-tusen, om femtontusen, — är i sjelfva verket att
betrakta som en fullkomlig formalitet;
hufvudsa-ken och det väsendtliga i hela öfverenskommelsen
var att Sverge, såsom redan nyss är sagdt, var i
bästa fall för allo bundet till att icke röra ett
finger emot den ryska — vännen. Ryssland kunde
hvad timma och stund som heldst komma att med
”familjefördragets” rätt fordra vårt lands söner
under dess fanor, och det var redan ett nådebevis
om det i en kritisk tidpunkt förunnade oss att
vara neutrala.
Se der då det andra, för Sverge speciella
resultatet af öfverläggningarne i Åbo! Se der det
politiska stordåd, hvartill Bernadotte gaf sitt
hjerta och sin hand, blind och döf i dessa ljufva
ögonblick för allt annat, än — vänskapen och den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
