Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skutor och ångbåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
sig göra utan hela försegel. „Kaftenen“ kliar sig bakom
örat och befaller på sin sjungande Gottlandsdialekt att
kasta ankar. Sapperment! all denna friska vind, som går
förlorad för oss! Och vill det sig väl, skola vi kanske
ha stiltje, när vi omsider få seglet i ordning! S. D.
kl. 9 på qvällen. Var det icke som jag förutsade?
Dén fullkomligaste stiltje! Hela besättningen har gått i
storbåten för att bogsera oss, jag har med de andra
hjelpt till att hyfva upp ankaret. „Kaftenen“ står i
fören och låter en bränvinspumpa och en djup
bleckbägare blänka i ögonen på manskapet, på det de må
uppmuntras att arbeta och ro med fart.... Jag ämnar
sitta här på däck hela natten, ty det är den herrligaste
man kan upplefva. Aftonrodnadens lätta skystrimmor
spegla sig i det lugna vattnet, det doftar så friskt och
grönt från stränderna, Kvåra roddares årtag och litet
emellanåt repeterade hurrarop genljuda så muntert i
den tysta rymden. Om jag vore poet, eller åtminstone
kunde sjunga och hade en gitarr, skulle jag finna mig
manad att improvisera någonting skönt! . . . . ,
.............Den 20. Solen har nyss gått upp
öfver öarna, och jag har klättrat uppför den branta
stegen ur rummet för att hemta frisk luft och se mig
kring hvar vi befinna oss. Fan besitta! för ankar på
samma ställe; ingen vindkåra! vimpeln hänger slak
som en trasa från masttoppen .... Sent kröp jag till
kojs och föga har jag sofvit sedan dess. Hvilken
olycksalig ande hade i mörkret gjort mig detta spratt att
ställa en bur med gäss vid foten af min bädd? Jag
kunde i början omöjligt i min orediga slummer begripa
hvad det var, som hackade mig beständigt i benen,
jag drog dem allt längre upp under mig, men
syndastraffet kom oupphörligt efter. Vid första skymt af
dagsljus företog jag mig en undersökning med vakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
