Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skutor och ångbåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
och glafsa, för att „ drifva upp44; så får man i nödfall
hjelpa sig med litet, och jag måste säga, att mer än
en ibland oss härvid ådagalade en talang som stöfvare,
hvilken verkligen icke nog kan berömmas. Kaptenen
ställde sig i ett busksnår med bössan vid bröstet och
hanen uppspänd. Det hade icke väl förgått fem
minuter, förrän till vår stora glädje Jösse ganska riktigt
var uppjagad ur sitt gömsle; han galopperade rakt
öfver fotterna på mig, der jag stod, och jag ropade med
andan i halsen: „skjut!44 till vår hederliga skeppar
Nim-rod, som hade sin post helt nära bredvid mig. Pang!
small det, så att det gaf eko på tjugo håll; vi rusade
alla till stället, .... men skottet hade gått förbi. Denna
motgång retade imedlertid vår ifver ännu mer, vi
delade oss på nytt och började skälla å tjenstens vägnar.
Nya fem, sex minuter förgingo, en ny smäll! „Nå,
kapten?44 . . . . „Jo men! träffadt!44 I sanning, haren
låg der i gräset, med de långa öronen längs efter
ryggen, den präktigaste Jösse, jag någonsin sett. Vi förde
honom, väl inlindad i friskt granris, i triumf ner till
båten; han befinner sig nu i godt förvar ombord och
är för morgondagen remitterad till vår snillrika
mästerkocks behandling. Hvad tycks om denna lilla
Friskytts-episod?
„Med ingen på jorden vill jägaren byta, o. s. v.u
. . . . . Den 24, Midsommardagen. Haren
är stekt, men ingen orkar äta. Skepparen får hålla
till godo med den ensam, och vi ha intet för allt hvad
vi i går skällde. Vi befinna oss pä öppna hafvet, redan
ur sigte af land. Det lärer vid midnattstid ha kommit
en strykande god vind; när jag för några timmar sedan
vaknade, kände jag en besynnerlig gungning och
darr-ning i det gamla skrofvet, — jag menar skutan , —
och när jag kom upp på däck, höllo vi just på att kila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
