- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
197

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sällskapsman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

ha den djerfheten att sätta sitt lillfinger på klaviaturen?
Att tänka sig en sådan yerklig obljghet!!

Fröken Charlotte gör äfven å sin sida svårigheter,
men vår unga man är obeveklig. Man krusar på hvar
sitt håll i fem minuter, och följden blir, att den »valda
publiken" — blir utan musik.

Man uppmanar herr X. att »sätta lif i dansen"
och anföra en eotillon.

Men herr X. ursakar sig. Han har måhända
»för flera år sedan" varit en smula dansör, äfven han
var »i Arkadien född", men detta är icke längre så.
Gudbevars, der äro ju så många andra och vida
lämpligare kavaljerer I »Der är löjtnant B. och doktor C.
och sonen i huset! . . . ."

Man ber honom roa sällskapet med litet
gottländ-ska, med litet tupp, med litet Höökenberg.

Men herr X. ursakar sig. »Ils sont passés, ces
jours de fete;" för öfrigt har han aldrig haft någon
sådan talang i dessa riktningar, som man tyckes
föreställa sig. Det är en af hans kamrater, »det är
notarien S., mitt herrskap! Vänd er till notarien S.! Han
kan, han är mästaren! . . . ."

Och så vidare i det oändliga.

Hvad som imedlertid nu vid allt detta är det
egendomliga, är att ingen menniska tror på dessa vår
sällskapsmans heliga försäkringar och bedyranden om
sin totalt bristande förmåga, att man tvärtom slår
bort i vädret allt detta hans tal om »oberättigade
förutsättningar" rörande hans person, att man till och
med, ju mer han sålunda ursakar sig, blir endast allt
mera öfvertygad om att han verkligen, så framt han
blott ville, äfven kunde snart sagdt allt tänkbart.
»Hur difficil, den herr X.!" heter det nu blott; »hur
difficil, hur difficil!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free