Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk reshjälpskassa för typografer
och stilgjutare.
Den första formen för samverkan
boktryckeriarbetarna emellan vid sidan om sjukhjälpsverksamheten har
varit reshjälpen. Den har gamla anor, som sträcka sig tillbaka ända till
boktryckarekonstens första tid.
Till Sverge kom boktryckarekonsten först sent och den infördes av s. k.
vandrande boktryckare från den europeiska kontinenten, företrädesvis
Tyskland. De togo med sig hit alla de seder och bruk, som voro gängse
i de länder, där de lärt eller förut utövat sin konst.
Någon redogörelse för hur reshjälpsväsendet i äldre tider fungerat i
Sverge föreligger icke. Det är antagligt att denna skyldighet att hjälpa
resande kolleger vilat på gammal tradition, som knappast varit organiserad
på lång sikt, utan utövats från fall till fall. Det är också troligt, att de s. k.
officinkassorna, som funnits på olika håll i landet utom egenskapen att vara
lånekassa, även haft skyldighet att till resande kolleger utbetala reshjälp.
Att skyldigheten att giva reshjälp åt vandrande kamrater existerat i
Sverge sedan århundraden tillbaka, därom vittnar en gammal promemoria,
daterad 1690. Den ingavs nämnda år till kanslikollegium av censor
librorum Örnhjälm. Censor librorum var den ämbetsman, som av regerin*
gen tillsattes för att utöva tillsyn över boktryckerierna och de därifrån ut*
givna skrifterna. I denna promemoria klagar censor librorum över det
självsvåld och det godtycke, som inrotat sig bland boktryckeriarbetarna —
klagomål som för övrigt hördes från nästan alla länder under denna tid.
Beträffande särskilt reshjälpen heter det ordagrant: "Hos gesällerna har
ett stort självsvåld inrotat sig — eller införts av tyskarna — och gesällerna
stifta olidliga lagar, såsom t. ex., när gesällen kommer till en främmande
ort, där tryckeri finnes, måste han i några veckor hava fri förtäring, antingen
han arbetar eller inte; de gesäller som där äro måste spendera på honom,
helst cornuterna*), vilka han håller från deras arbete."
*) Cornut (av cornu, horn — Kornbärare) var benämningen på lärlingen mellan lärlingstidens slut och postulatet
= den ceremoni, efter vars genomgående han förklarades utlärd.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
