Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boktryckerisocieteten och dess ordningsstadga.
Genom tryckfrihetsförordningarna av den 9 mars 1810 och 16 juli 1812
avskaffades boktryckarnas obligatoriska medlemskap av boktryckerisocie*
teten och stadgandet i förordningens § 1 mom. 5, att för boktryckeriets
anläggande ej längre behövdes särskilda privilegier, utan var och en hade
rätt att anlägga boktryckeri i stad eller på ett avstånd av högst en halv mil
därifrån, infördes den fria konkurrensen inom detta yrke, långt innan skrå*
skrankorna för de övriga yrkena bortfallit. Visserligen voro konjunkturerna
icke särdeles lysande för ett anläggande av boktryckerier i allt för stor
utsträckning, men den lämnade friheten gjorde dock så mycket, att bok*
tryckeriverksamheten ansenligt utvidgades, till ganska stort men för de
äldre och inarbetade boktryckerierna, och till skada för arbetarekåren, som
ansenligt förökades, utan att det i fortsättningen kunde beredas arbetsmöj*
ligheter för dem alla. Som ett utslag av denna yrkets överbefolkning måste
betraktas den hänvändelse till boktryckerisocieteten om erhållande av laga
försvar, som 1830 gjordes av en del arbetslösa konstförvanter och vilken i
det föregående omtalats.
Boktryckerisocietetens omvandling från en obligatorisk organisation till
en frivillig sådan kunde naturligtvis icke undgå att inverka på societetens
verksamhet i övrigt. Sammanträdena blevo oregelbundna och kom så
småningom att inskränka sig till vår* och höstmässosammankomster. Vid
dessa utfärdades faktors*, konstförvants* och lärobrev samt in* och ut*
skrevos lärlingar. Societeten fortfor att arbeta efter det 1752 utfärdade
reglementet, fastän detta allt mer och mer blev föråldrat, och till väsentliga
delar upphävts genom 1810 års tryckfrihetsförordning.
Trots allt fortfor dock societeten att vara boktryckeriprincipalernas så
att säga fasta punkt. Den reglerade med patriarkalisk myndighet löne* och
arbetsförhållandena, naturligtvis utan att det ringaste åtspörja arbetarna om
deras mening, isynnerhet som statsmyndigheterna ej längre tvingade dem
till detta. Societetens makt sträckte sig dock icke särdeles långt, ty socie*
teten omfattade icke ens alla stockholmsboktryckarna och till och med
bland medlemmarna funnos åtskilliga, som icke brydde sig om societetens
beslut.
Det var många gånger på tal att ordningsstadgan för societeten skulle
omarbetas. Något resultat av dessa funderingar blev det dock icke förrän
1854, då societetens dåvarande sekreterare J. O. Hyltén*Cavallius erbjöd
sig att utarbeta ett förslag till ny stadga. Societeten antog anbudet och
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
