färdig med att uppsäga densamma på de platser där den först vann tillämpning. På vederbörande avdelningars begäran uppsade förbundsstyrelsen vid 1900 års slut tarifferna för Skåne, Östergötland, Göteborg, Uppsala, Umeå, Västervik, ävensom tidningssättaretariffen för Stockholm. Tidningstariffen för Stockholm av år 1899. Vid 1895 års förbundsmöte hade bl. a. tillsatts en kommitté med uppgift att utarbeta en tariff för morgontidningar. Denna kommitté avlämnade under år 1896 sitt förslag. Förbundsstyrelsen fann emellertid kommitténs förslag alltför litet omfattande — det innebar som sagt endast utarbetandet av bestämmelser för morgontidningar — och ansåg därför lämpligt och nöd* vändigt, att en detaljerad tariff för tidningar utarbetades. Förbundsstyrel* sen inbjöd på hösten 1897 Stockholms tidningsfaktorer att deltaga i detta arbete, vilken inbjudan av dessa mottogs. Överläggningarna blevo både många och långvariga, men till slut blev man — på ett par punkter när — enig om ett förslag till detaljerad tariff för tidningssättarna, som de sista dagarna i december samma år utsändes till tidningssättarna för att dessa skulle få tillfälle att yttra sig däröver. Dessa mottogo emellertid förslaget mycket kallsinnigt och refuserade detsamma. Man måste därför börja på nytt och förhandlingarna med tid* ningsfaktorerna upptogos därför ånyo. Det var ett långsamt arbete att komma till enighet och sedan icke mindre än fem olika förslag utarbetats och förkastats, kunde man på hösten 1898 tillkännagiva, att parterna änt* ligen uppnått enighet. I november månad samma år inlämnades det sålunda uppgjorda tarifförslaget till tidningsägarna i Stockholm, vilka samtliga an* togo detsamma att gälla från 1 januari 1899. Enligt denna tariff fastställdes grundpriset till 30 öre med ett tillägg av 10 % för varannandagstidningar, 20 % för dagliga aftontidningar och 30 % för dagliga morgontidningar; veckolönen fastställdes till 22, 24 respektive 26 kr. jämte lokaltillägg, i enlighet med civiltariffen. Ordinarie arbetstiden fastställdes till 9 timmar pr dag, å aftontidning förlagd mellan tidigast 7 f. m. och senast 8 e. m. och å morgontidning mellan tidigast 7 f. m. och 9 e. m. Övertidsarbetet ersattes med 20 öre extra pr halvtimme och om be* räkningssättare beordrades till arbete på sin fritid, men ej erhöll sättning, ägde han, jämte övertidsbetalning, erhålla 50 öre pr timma härför. Efter övertidsarbetets slut beräknades minst 9 timmars fritid och dessutom minst ett dygns ledighet i följd under varje vecka. Härmed hade man vunnit den 191