1919 års typografstrejk. 1918 års förbundsmöte hade uppdragit linjerna för 1919 års tariffrörelse och i enlighet härmed utarbetade de av förbundsmötet utsedda underhand» larna, Eduard Wiberg, Emil Söderström, A. P. Görloff och Harald Hag» berg, *) ett tarifförslag, som utsändes till förbundsavdelningarna för bedömande. **) Från icke mindre än ett tjugotal avdelningar restes erin» ringar mot de av tariffkommitterade uppgjorda förslagen till lönesatser. Av dessa avdelningar begärde 12, räknande tillsammans 4,500 medlemmar — med Stockholmsavdelningen i spetsen, att de i tariffkommitterades förslag upptagna minimilönerna skulle höjas med 10 kronor och grundpriset i för» hållande därtill. Förbundsstyrelsen och tariffkommitterade ansågo att de resta kraven på höjning ej stodo i överensstämmelse med de av förbunds» mötet fastställda riktlinjerna för tariffarbetet och fäste därför intet avseende vid avdelningarnas begäran. Detta förbundsstyrelsens tillvägagångssätt behandlades å sammanträden den 1 och 10 februari inom Typografiska föreningen i Stockholm och vid sammanträdet sistnämnda dag beslöts så gott som enhälligt att göra följande uttalande att tillställas förbundsstyrelsen: "Föreningen protesterar mot förbundsstyrelsens och underhandlarnas sätt att helt lämna de krav, som enhälligt uppställts av avdelningen, nämligen 10 kronors förhöjning på de av tariffkommitterade och förbundsstyrelsen föreslagna standardlönerna och grundprisets förhöjande i proportion härtill, obeaktade; för att dels kunna få till stånd de ändringar i tariffen, som vi anse nöd» vändiga för erhållande av ett anständigt existensminimum för kåren, och *) Ursprungligen var A. W. Öhman av 1918 års förbundsmöte utsedd till underhandlare, men han avsade sig just som tariffarbetet i november 1918 skulle börja. Då Öhman avsagt sig, inkallades förste suppleanten Jeårj Lundström, som emellertid även han avsade sig. Karl Fernström, Örebro, som var andre suppleant, åtog sig nu uppdraget. Från tryckarehåll gjordes emellertid gällande, att den fjärde platsen borde innehavas av en tryckare, isynnerhet som de övriga tre voro sättare. Då avsade sig även Fernström och så gjorde även de närmast följande, W. Stiller och Oscar Lööf, varefter Harald Hagberg inkallades som ordinarie ledamot. **) Det av tariffkommitterade utarbetade förslaget upptog för maskinsättare, rotationstryckare m. fi. å dagliga tid* ningar en lägsta veckolön av 56 kr., för d:o å icke dagliga tidningar under de två första åren 53 kr. och därefter 56 kr. samt för handsättare och snällpresstryckare m. fi. på dagliga tidningar 50 kr. samt för handsättare å civil* tryckerier m. fi. de första åren 47 kr. och därefter 50 kr. Övriga grupper i proportion härtill. Härtill kom för Stock* holm (landet skulle indelasKi 11 dyrortsgrupper med 2 1/2 procents intervaller mellan varje grupp) 25 procents tillägg och för hela landet ett kristidstillägg, som med utgångspunkt från indexsiffrorna den 1 oktober 1918 beräknades till 20 procent, men som under avtalstiden kunde höjas och sänkas, beroende på fluktuationerna i levnadskostnaderna. Minimilönen för en maskinsättare i Stockholm med en grundlön av 56 kr. skulle sålunda bli med 25 procents dyrorts* tillägg och 20 procents kristidstillägg kr. 84: —. För en handsättare med 50 kr. grundlön kr. 75: —. — Grundpriset fastställdes till 85 öre pr 1,000, men till detta skulle läggas dels dyrortstillägget och dels det fluktuerande kristids* tillägget. — Arbetstiden begärdes till 8 timmar för alla yrkeskategorier och övertidsersättningen höjdes till 100 procent, medan övertidsarbetet begränsades till högst 10 timmar i veckan. 350