Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska typografförbundet åter har ända från sitt bildande konsekvent följt en annan
utvecklingslinje, nämligen att genom på förhand samlade medel väpna sig för kommande
strider, innan det utsatt sig för dylika eventualiteter.
Vilket tillvägagångssätt som är det lämpligaste, därom kunna ju meningarna vara delade,
men visst är, att Svenska typografförbundet aldrig behövt anlita övriga arbetarekorpora»
tioners understöd, under det dess medlemmar i stället förmått hjälpa dessa med många
tusentals kronor.
Och då nu förbundet, efter de enhetliga tariffernas tillkomst, blivit försatt i den
situationen, att en möjligen blivande kraftmätning med arbetsgivarna kommer att omfatta
alla dess medlemmar, ha dessa, på det gamla, hävdvunna sättet, även nu tagit sina mått
och steg med hänsyn därtill genom att med enastående uppoffringar stärka sina under*
stödsfonder.
Det är vår åsikt, att medlemmarna därvid lagt in all den kraft, varav de f. n. äro mäktiga,
och att de därför icke kunna ålägga sig ytterligare uppoffringar. Visserligen ställa sig
uttaxeringarna till landsorganisationen icke så synnerligen höga, om man fördelar dem
på hela året — under sistförflutna år uppgingo de till omkring 15 öre pr vecka — men
liksom de hittills företett en ständig stegring, kommer naturligtvis även framdeles att så
bliva fallet, i samma mån som arbetsgivarnas organisationers centralförbund utvecklas
och därmed arbetskonflikterna bliva av allt större omfattning. Om än därför ett flertal
av vårt förbunds medlemmar — vilket vi önska tro — av sin solidaritetskänsla skulle
känna sig manade att redan nu vara med om en anslutning till landsorganisationen, anse
vi dock, att de av praktiska skäl böra därmed låta tills vidare anstå, d. v. s. tills den
rustning, senaste förbundsmötet ansåg nödvändig, hunnit bliva vederbörligen genomförd.
Vi antaga nämligen, att, sedan först förbundets egna ekonomiska resurser blivit på ett
tillfredsställande sätt tillgodosedda, det därefter icke på något håll bland medlemmarna
skall spåras någon motvilja mot att ikläda sig de förpliktelser, en anslutning till lands*
organisationen kommer att medföra, helst som dessa då, i motsats till nu, icke behöva
medföra några ökade utgifter.
Det är vidare en sak, som, därest anslutningen skulle ske redan nu, icke skulle kunna
undvikas, och det är de därmed följande uttaxeringarna. Alla veta vi, huru irriterande
och obehagligt det verkar, att få vidkännas en del opåräknade och oförutsedda utgifter.
Ordet uttaxering har ju också en mycket dålig klang i typografernas öron. Saken kan
naturligtvis mycket väl ordnas på annat sätt, så att uttaxeringarna kunna undvikas, näms
ligen genom att fastställa en viss bestämd kontingent pr vecka, så avpassad att den
ungefärligen stämmer med uttaxeringarna för år räknat. Genom att kombinera avgifterna
till förbundets egen reservfond med avgifterna till landsorganisationen, d. v. s., genom
att låta de senare ingå i de förra, behöva icke några extra tillskott utöver den fastställda
veckoavgiften förekomma. Detta är emellertid en fråga, som icke kan realiseras utan en
föregående utredning.
Först vid nästa förbundsmöte anse vi därför att beslutet om anslutning till landsorga*
nisationen lämpligen kan fattas och då i samband med kontingentfrågan. Till dess må
medlemmarna, såsom hittills, på frivillighetens väg på det kraftigaste understödja övriga
arbetarekorporationer, då dessa äro i behov därav.
Stockholm den 20 april 1905.
Förbundsstyrelsen.
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
