- Project Runeberg -  Svenska typografförbundet 1887-1936 : ett svenskt fackförbunds historia /
619

(1937) [MARC] Author: Nils Wessel - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Typograferna och det socialdemokratiska
arbetarepartiet.

Det är säkerligen allmänt bekant, att
den moderna fackföreningsrörelsen i vårt land är årsbarn med och i hög
grad en produkt av den socialdemokratiska arbetarerörelsen. Före den
socialdemokratiska agitationens början i Sverge funnos så gott som inga
egentliga fackföreningar, med undantag för Typografiska föreningen i
Stockholm, stiftad 1846, Bokbinderiarbetarefackföreningen i Stockholm,
bildad 1872, hattmakarnas förening i Stockholm (1874), samt Tapetserare*
fackföreningen i samma stad (1876). 1880 bildades Snickeriarbetarefack*
föreningen i Stockholm och denna har av ett par författare betecknats som
den första "riktiga" fackföreningen i Sverge. Om denna säges nämligen,
"att den uppträdde som ekonomisk kamporganisation från det den kom till
1880". Om uppträdandet som ekonomisk kamporganisation är ett kriterium
på, att en fackförening är en "riktig" fackförening, torde denna förstlings*
rätt ej kunna frånkännas Typografiska föreningen i Stockholm, som redan
1872 framlade och genomdrev det första kollektivavtalet i vårt land.

Då den socialdemokratiska arbetarerörelsen började i Sverge, visade det
sig snart, att man i detta land icke kunde bygga ett socialdemokratiskt
parti på valmansföreningar, som man gjort exempelvis i Danmark och
Tyskland. De svenska arbetarna voro så gott som allmänt utan rösträtt,
därför att lönerna på 1880*talet och även längre fram, voro så låga, att ytterst
få arbetare nådde över det politiska medborgarstrecket: 800 kronors års*
inkomst eller fastighet till 1,000 kronors värde.

På grund härav måste de socialdemokratiska agitatorerna redan från
början — för att skaffa stoff till ett arbetareparti — slå in på den fackliga
vägen, d. v. s. bilda fackföreningar och av dessa göra partiorganisationer.
Den socialdemokratiska agitationen kom därför att företrädesvis gå ut på
bildandet av fackföreningar, vilka efter hand som de sågo dagens ljus inrol*
lerades i socialdemokratiska partiet.

Detta förklarar den egendomliga form, den socialdemokratiska organisa*
tionen fått i vårt land. I olikhet med de flesta andra länder sammansättes

619

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/styf36/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free