Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. Chr. Nielsen, Malmö, var av den åsikten, att den fackliga rörelsen enbart icke för*
mådde synnerligt höja arbetarnas ställning, utan måste den fackliga rörelsen förenas med
den politiska. Kunde för sin del icke finna, att det fanns mer än ett parti — det social»
demokratiska — vartill arbetareorganisationerna kunde sluta sig. Yrkade därför bifall
till utskottets förslag.
F. H. Magnusson, Kalmar, ansåg det ej vara rätt att söka påtvinga avdelningarna en
socialistisk prägel. Yrkade därför fortfarande avslag.
L. Aug. Mårtensson, förbundsstyrelsen, hade intet emot att frågan komme på tal inom
avdelningarna, ty därigenom kunde tankarna klaras och varje avdelning bliva i tillfälle
att göra sitt uttalande. Ansåg dock, att en enklare — fast dock lika effektiv — resolution
kunde avgivas. Framlade därefter följande förslag till resolution:
Förbundsmötet uppmanar varje avdelning att taga frågan om sin ställning till social*
demokratiska arbetarepartiet under behandling.
Diskussionen var härmed avslutad, och bifölls med 1,548 röster, avgivna
av 43 röstande, mot 738 röster, avgivna av 36 röstande, utskottets förslag.
Minoriteten röstade för bifall till Mårtenssons resolutionsförslag.
Det dröjde emellertid icke längre än till 1901 års förbundsmöte förrän
frågan ånyo kom före. Även denna gång var det Typografiska föreningen
i Stockholm som framlade förslag i frågan. Detta hade följande lydelse:
Då riktigheten av den uppfattningen, att arbetareklassen icke genom enbart fackorga»
nisatoriskt arbete kan vinna några avsevärda och bestående fördelar, allt mera tränger sig
fram och torde ligga i öppen dager för alla, som med uppmärksamhet följt arbetarerörel»
sens utveckling, är det naturligtvis av nöden att tillse vilka medel, som ytterligare kunna
främja vårt förbunds syfte: dess medlemmars höjande i socialt, ekonomiskt och intellektu»
ellt hänseende. Senaste förbundsmöten ha visserligen uttalat sitt livliga erkännande åt
de avdelningar, som genom deltagande i den politiska verksamheten göra sin insats i
strävandena att på detta område skaffa gehör åt arbetarnas berättigade krav, och även
givit en fingervisning om den bästa riktningen härför genom att beteckna socialdemo»
kratiska arbetarepartiet som det enda politiska parti, vilket helt företräder arbetarnas
intressen, men då samtidigt markerats, att förbundet som sådant bör vara politiskt indif»
ferent, ha en stor del medlemmar fattat detta så, att även avdelningarna böra hålla sig
fjärran från allt vad politik heter. Det torde vara på tiden, att denna missuppfattning
blir hävd.
Det är ju tydligt att icke förbundet kan deltaga i vare sig riksdagsmannar eller städs»
fullmäktigeval, men detta kunna avdelningarna göra å sina respektive platser. Och genom
gemensamt uppträdande med övriga arbetarekorporationer böra de, även under nuvarande
ogynnsamma röstcensus, i många fall kunna utöva ett avgörande inflytande. Genom att
i riksdagen invälja sådana personer, vilka verka för allmän rösträtt, lagstadgad normal»
arbetsdag, rättvis beskattningsform, effektiv skyddslagstiftning och yrkesinspektion, invali»
ditets» och ålderdomsförsäkring o. s. v., vilka, med ett ord, vilja en verklig social lag»
stiftning i stället för den nuvarande klasslagstiftningen, genom att till stadsfullmäktige
välja personer, som tillgodose alla kommunens medlemmars intressen i stället för det
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
