Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
relation av anslutningsfrågans öde inom denna pionjäravdelning i
anslutningsväg kan ha sitt intresse, lämna vi här nedan en redogörelse, hämtad
ur Malmö typografiska förenings minnesskrift 1883—1933, utgiven
sistnämnda år:
Frågan om anslutning till Södra distriktets arbetareparti, d. v. s. Sverges
socialdemokratiska arbetareparti, förekom första gången å Malmö typografiska förenings
sammanträde den 11 april 1893. Frågan var väckt av L. Chr. Nielsen, som också inledde
densamma. I sin inledning betonade talaren, att det vore på tiden att steget toges fullt ut,
vi hade länge bidragit till alla möjliga kostnader inom arbetarepartiet och föreningen hade
t. o. m. varit representerad vid dess partikongresser. Tiderna vore sådana, att det vore
av vikt att vi förvärvade oss andra bundsförvanter, ty de som vi naturenligt skulle trygga
oss till, nämligen förbundsstyrelsen, hade genom sitt handlingssätt i ömsesidighetsfrågan
och andra frågor visat att man icke kunde lita på den. Kostnaden för anslutning bleve
ringa och föreningen kunde nog bära densamma. I värsta fall finge kontingenten höjas;
den kunde i detta fall knappast innebära en höjning med mera än 1 öre pr medlem och
vecka. För övrigt trodde talaren att Sverges typografer efter den genomgångna löne*
kampen skulle intaga en helt annan hållning än förut till arbetarepartiet.
Från ordförandeplatsen meddelades, att styrelsen varken velat till- eller avstyrka
förslaget — utan ställde sig fullt neutral. Dock hade inom styrelsen röster höjts för, att en
anslutning möjligen skulle bliva alltför betungande i ekonomiskt hänseende.
Sedan ett par talare yttrat sig i frågan, blev ett bordläggningsyrkande bifallet. Man
ansåg att sammanträdet vore alltför fåtaligt besökt för att föreningen skulle kunna fatta
beslut i en så betydelsefull fråga.
På sammanträdet den 9 maj, då frågan ånyo förelåg, uppträdde en mängd talare i
debatten. Alla hade de ingenting emot anslutningen i och för sig; deras enda invändning
låge i, att man trodde en anslutning skulle försvaga föreningen i ekonomiskt hänseende.
Efter ett par timmars livlig debatt beslöt man att även denna gång bordlägga frågan i och
för slutligt avgörande på julisammanträdet.
Det var egendomligt att iakttaga, att ingen enda hade någon invändning att göra mot
anslutningen från rent facklig synpunkt. Det var tydligen ingen som tänkte på, att en
fackförening, som inom sig måste samla alla yrkets utövare, bör vara neutral i politiskt
hänseende för att effektivt kunna verka för sitt ändamål. Inte ens de rena antisocialister
som till icke ringa antal funnos inom föreningen på den tiden, anlade denna synpunkt.
Förklaringen till detta ligger nog i den omständigheten, att arbetarerörelsen icke hade
ordentligt utkristalliserat sig i en facklig och en socialistiskt-politisk rörelse, utan verkade
enhetligt både fackligt och politiskt på samma gång. Landsorganisationen kom till först
fem år senare och socialistkongressen i Norrköping 1891 hade beslutat, att
partiföreningarna vid strejker endast skulle understödja sådana fackföreningar, som voro
kollektivt anslutna till arbetarepartiet.
Saken behandlades sålunda i M. T. F. som en rent facklig försäkringsfråga. Man ville
ha ett så kraftigt stöd som möjligt bakom ryggen, när det gällde att gå till kamp mot
arbetsköparna.
När anslutningsfrågan den 1 juli 1893 åter kom upp på dagordningen, hade
föreningsstyrelsen ändrat ståndpunkt. Den tillstyrkte nu enhälligt förslaget och meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
