skars och arbetarna därigenom förlorade sitt främsta vapen i kampen. Erfarenheten från andra länder visade, att arbetarna där funnit politiken nödvändig jämsides med fackfo^ eningsrörelsen. Bifall. Bland de följande talarna yrkade A. W. Öhman, G. Rydberg, K. V. Lövkvist och Nils Sandberg bifall, medan J. E. Graf — som ansåg "att genom anslutningen ett visst tvång lades på medlemmarna, ett tvång som kan mera skada än gagna" — C. A. Lindblad och Erik Andersson yrkade avslag. Föreningen beslöt därefter att frågan skulle avgöras genom allmän omröstning och god» kände i övrigt styrelsens förslag. Omröstningen försiggick å föreningens expedition flera dagar under december månad 1905 och januari månad 1906. Sedan omröstningen avslutats, tillkännagavs resultatet på föreningens sammanträde den 3 februari 1906. 962 av föreningens medlemmar hade del» tagit i omröstningen. 684 av dessa hade röstat mot och 278 för anslutning, vadan för» eningen med 406 rösters majoritet avslagit motionen om anslutning till Stockholms arbetarekommun. Sedan dröjde det i hela 25 år innan frågan åter kom upp i Typografiska föreningen i Stockholm. Vid sammanträdet den 1 februari 1930 förelåg följande motion, undertecknad av 763 föreningsmedlemmar: "Till Typografiska föreningens i Stockholm styrelse. Typografiska föreningen i Stockholm har som avdelning av Svenska typografförbundet skyldighet i enlighet med stadgarnas ingress, att 'verka för industriell demokratis genom* förande samt att målmedvetet fostra arbetarna i kampen för samhällets omdaning på socia* listisk grundval och inrikta arbetet på produktionens socialisering'. Typografiska föreningen åligger enligt föreningsstadgarnas ingress, att arbeta inom ramen av Svenska typografförbundets stadgar, det är vår klara skyldighet som organisa» tionsmedlemmar, att verka för industriell demokrati och samhällets omdaning på socialistisk grundval och att inrikta arbetet på produktionens socialisering. Kan man säga, att Typo» grafiska föreningen i Stockholm härvidlag gjort sin plikt helt och fullt? Svaret måste bli ett obetingat nej. Typografiska föreningen i Stockholm har i denna fråga stannat på halva vägen. Typografiska föreningens i Stockholm stadgar nämner vidare som föreningens ändamål 'att i samförstånd eller i förening med andra arbetareorganisationer städse hava hela arbetareklassens väl till ögonmärke'. Typografiska föreningen har manifesterat sin vilja till samförstånd och förening med andra arbetareorganisationer, när omröstning för tio år sedan företogs angående anslutning till Landsorganisationen i Sverge, vidare har Typografiska föreningen genom att från starten gå med i Stockholms Fackliga centralorganisation givit bevis på förståelse för klassolidari* tetens innebörd. Men härmed har man icke tagit alla konsekvenserna av klassolidariteten och samförståndet i sikte att tillvarataga hela arbetareklassens väl i Sverge. Typografiska föreningen i Stockholm har ännu icke dragit konsekvenserna av de strävans mål, som äro angivna i typografförbundets och Typografiska föreningens stadgar. Indu* striell demokrati och socialisering ävensom en rad av de fackliga problem, som föreningen och förbundet brottats med, äro på samma gång politiska frågor, som måste lösas genom 637