Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Linge 1891 lämnade redaktörsposten övertogs densamma av L. A.
Mårtensson. Båda tillhörde den liberala arbetarerörelsens avantgarde och
med näbbar och klor försvarade de sin ståndpunkt gentemot den alltmer
och mer framträngande socialdemokratiska åskådningen. I Typografiska
föreningen i Stockholm samt i Typograf*Tidningens spalter fördes striden
med en bitterhet och skärpa som icke lämnade mycket övrigt att önska och
särskilt då det gällde valen av förbundsstyrelsemedlemmar och redaktör,
fick valstriden rent av amerikanska former. Vid varje val minskades den
"liberala" majoriteten och vid 1901 års val skedde det s. k. genombrottet
på det sättet, att Mårtensson föll igenom som redaktör och ersattes med
Nils Wessel samt att tvenne av den socialdemokratiska typografkårens
mest framskjutna och energiska medlemmar, Oscar Lööf och Ernst Lind*
berg, insattes i förbundsstyrelsen.
Frånsett Linges och Mårtenssons Don Quixote*strid mot den socialdemo*
kratiska åskådningen, måste det erkännandet lämnas dem och för övrigt
även åt de övriga s. k. liberala typograferna, som flockades kring dessa
båda, att de utvecklade en livlig och outtröttlig verksamhet för hävdandet
av kårens och förbundets intressen. Linge hade från gammalt namn om
sig som en demokratiens kämpe och han hävdade under många års tid
mom Typografiska föreningen i Stockholm de demokratiska principerna
gentemot den yrkesaristokratiska ståndpunkt, som flertalet av dess med*
lemmar då bekände sig till.
Hans egentliga politiska verksamhet kom dock att ligga utanför typo*
graforganisationens råmärken därigenom att han blev en av ledarna för den
för*socialistiska eller s. k. liberala arbetarerörelsen, vilken nästan redan från
början kom i stark konflikt med den nya stridbara socialdemokratiska
rörelsen. Linges talarebegåvning, som icke var av vanligt slag — en referent
från ett av arbetaremötena karakteriserade honom en gång som "ordformer*
nas bankir" — förskaffade honom stor popularitet och gjorde att man gärna
lyssnade till hans ord. Huvudfelet hos Linge låg nog däri, att han, som
egentligen var skapad till oppositionsman — såsom sådan var han storartad
— när han kom i ledande ställning tappade balanssinnet inför den för*
ändrade situationen. En företeelse som synnerligen ofta inträffar när det
gäller agressiva politiska personligheter — både där ute och här hemma.
Mårtensson, som i mer än ett hänseende tog upp arvet efter Linge, ut*
vecklade under flera år som förbundsstyrelsens drivande kraft och organets
redaktör en stor energi särskilt under de på 1890*talet så gott som perma*
nenta tariffrörelserna. Han hade emellertid en viss benägenhet att hos sig
683
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
