Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revisor i Gävle arbetarekommun. Leda»
mot av en av stadens taxeringsnämnder.
■— Sedan 35 år tillbaka organiserad nykter»
hetsman i I. O. G. T.»logen Columbus, be»
klädde han inom denna loge befattningen
som kassaman under ett tjugotal år. (516)
SÖDERSTRÖM, GEORG AXEL EMIL.
Född i Åbo av svenska föräldrar den 24
mars 1870. Död i Stockholm den 4 augusti
1924.
Söderström kom vid 7 års ålder till Sö»
dertälje, där han började sin skolgång. Då
han hunnit till 11 års ålder, underrättade
honom första läraren vid skolan, att han
icke hade mera lärdom att giva honom och
erbjöd sig att betala hälften av avgifterna
vid elementarskolan. Då emellertid den
andra hälften icke kunde anskaffas, fort»
satte Söderström skolan ännu en termin
som ett slags biträdande lärare. Lämnade
därefter skolan och efter att någon kortare
tid ha sysslat med skogsarbete kom han i
sadelmakare» och tapetserarelära, varunder
han lärde sig att ordentligt tillverka både
kapp» och nattsäckar. Som emellertid den
tidens sadelmakaremästare och dito gesäl»
ler inte voro guds bästa barn när det gällde
att uppfostra lärlingar, fann Söderström
efter två hårda hundår sadelmakareyrket
mindre gott och tog vid 14 års ålder an»
ställning som lärling å Gripens tryckeri i
Söderköping, som tack vare dåvarande
faktor Lundbergs goda förmåga ansågs
vara ett från yrkessynpunkt synnerligen
gott boktryckeri. Kom på sommaren 1884
till Stockholm och fick där plats på J. W.
Svenssons tryckeri, som då låg på Ålands»
gatan 10 (nuvarande Brännkyrkagatan).
Där avancerade Söderström så småningom
till "ombrytare" på skämttidningen "Lycko»
per", som utgavs från tryckeriet och torde
ha varit dess förnämsta inkomstkälla. Som
tryckeriet hade svårt att betala ut avlönin»
garna, tröttnade Söderström till sist på
denna kondition och övergick till Ger»
nandts tryckeri, sedermera Iduns kungliga
hovboktryckeri, och började där den 2 maj
1885, något över 15 år gammal. Lärde ut
där den 1 april 1890 och innehade denna
plats till den 1 april 1903, då han tillträdde
platsen som Typografiska föreningens om»
budsman.
Söderström tjänstgjorde som Typogra»
fiska föreningens ordförande under en
följd av år, liksom han var ordförande på
alla förbundsmöten sedan 1898. Han var
förbundets underhandlare vid alla tariff»
underhandlingar under de senaste åren,
utom 1919, då han av regeringen insattes
i förlikningskommissionen.
Som socialdemokrat var Söderström en
av Typografiska agitationsklubbens stiftare
och han har dessutom varit ordförande på
en mängd socialdemokratiska parti» och
distriktskongresser. Han har varit ledamot
av Stockholms arbetsförmedlings styrelse
och invaldes 1919 i Stockholms stadsfull»
mäktige och av dessa i stadskollegiet, där
han nedlagt ett synnerligen gediget arbete.
I Skådebanan var han även medlem av sty»
relsen en följd av år.
I Svensk Typograftidning fälldes vid Sö»
derströms bortgång om honom följande
omdöme:
"Emil Söderström var en man, vars
namn alltid skall stråla som en stjärna i de
typografiska arbetarnas historia. Han var
en av de personligheter, som syntes födda
till sin plats och man har därför svårt att
tänka sig ombudsmannabefattningen i Ty»
pografiska föreningen i Stockholm i andra
händer än Emil Söderströms. Han hade
så att säga konsoliderat sig med befatt»
ningen och det är till största delen hans
initiativrikedom och hans förmåga att en»
tusiasmera andra som skapat åtskilliga av
föreningens institutioner, bland vilka sär»
skilt må nämnas nödhjälpsfonden, för vars
stärkande han legat i med oförtröttad iver.
Men Emil Söderströms eminenta duglig»
het och energi i allt vad han företog sig,
voro ej nog att skapa den enastående
popularitet, som kom honom till del, icke
allenast bland kolleger, utan även hos an»
dra som kommo i beröring med honom.
Det var hans ärlighet och trofasthet och
den urbanitet, som var ett utmärkande
drag för honom i hans umgänge med män»
niskor. Därför kan man med fullt fog om
honom säga, att han var en vän som ingen,
en man som få." (228)
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
