Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryck av kamraterna, och jag tog denna
situation som begynnelsen till ett
övergångsstadium, som måste passeras och som förr eller
senare skulle ha spelat ut sin roll. Jag kände med
mig, att han mycket fortare skulle övergiva
användningen av dessa uttryck, om jag gjorde
det minsta möjliga av saken. Jag ignorerade
honom fullständigt, behandlade hans uppförande
med mild ringaktning och sade, honom, att
anledningein till hans uppförande var, att han ännu var
så liten.
Resultatet blev mycket tillfredsställande.
Under loppet av sex veckor hade han fullständigt
glömt de dåliga uttrycken, eller rättare sagt han
hade strukit dem ur sitt ordförråd såsom varande
oanvändbara till att skaffa sig uppmärksamhet
med. Även om jag inte tycker om att uttala
några spådomar om mina barns framtid, så är jag
dock ganska övertygad om, att Axel inte kommer
att använda sig av svordomar och slanguttryck,
på grund av att han en gång gjort försöket, med
det resultatet att dessa ord förfelade sin verkan.
Grimaser och »fint manér».
Föräldrar till livliga, verksamma barn kunna
inte undgå att träffa på något hos dem, som de
varken hade önskat eller förutsett. Plötsligt
finner man, att de lagt sig till med de märkligaste
maner, eller att de gå och göra grimaser eller
finna på andra saker.
En dag fann jag Ingrid med en cigarrett i
munnen. Hon gjorde fåfänga ansträngningar att
tända den, och då hon såg mig, hoppade hon
skuldmedvetet ned från stolen. Jag talade vänligt
med henne, men hon lät sig inte så lätt övertalas;
»Både Maria och Anna ha rökt på en cigarrett,
och de göra narr av mig för att jag aldrig har
prövat det.»
»Jaså, gör de det», sade jag, »då är det ju
bäst att du gör försöket med detsamma. Men det
är säkert inte något som du tycker om.»
Hon stack cigerrettstumpen i munnen och fick
den tänd. Så drog hon ett kraftigt drag och fick
ned röken både i halsen och näsan. Hon fick
sin önskan uppfylld men inte med det resultat hon
hade väntat. Hon hostade och spottade och
skyndade ut i köket för att skölja bort den
obehagliga smaken med vatten. Det kommer
säkert att dröja länge, innan hon försöker att
röka cigarretter igen.
En annan mindre tilltalande sak, som barnen
fora med sig hem från lekkamraterna, är de
förnäma åthävorna. Både Axel och Ingrid ha haft
sina perioder med att göra grimaser och märk-
värdiga rörelser. Jag lade märke till, att om jag
försökte banna dem och göra dem förebråelser,
så kommo dessa ovanor endast att sätta sig
mycket fastare. I stället ignorerade jag barnen
och lät dem alltibland förstå, att de varken
voro intressanta eller särskilt förnuftiga för sin
ålder. Och så småningom glömde de bort de fina
maneren och grimaserna.
Exemplets makt.
Detta var några få exempel på, huru barn söka
att efterlikna dem som de komma i beröring
med, och man kan härav förstå, vilken viktig
roll exemplet eller föredömet spelar i
barnuppfostran. Barnen uppsuga i sig liksom en svamp
vad de se och höra, och det är huvudsakligen
två grupper människor, som de söka efterlikna:
dem som de leva tillsammans med i hemmet
samt de barn, som bli deras lekkamrater.
Ju mer jag tänker på detta, desto mera
förundrad blir jag över att upptäcka, hur många av
mina egna sätt att tala och handla jag återfinner
hos mina barn, utan att jag medvetet inpräntat
dessa ting hos dem. Dessutom har jag lagt
märke till, att de tillägnat sig mer eller mindre
från var och en av de övriga familjemedlem-
marna. Och detta gäller i lika hög grad de
mindre goda som de goda egenskaperna. Men
jag kunde ju inte hålla mig borta från mina barn,
därför att de inte skulle efterlikna mig i mina
mindre goda sidor, så jag måste gå en annan väg.
Jag började att tänka på och reformera mitt
uppförande i hemmet, så att det blev mera likt det
som jag önskade att barnen skulle tillägna sig.
Jag blev alltså noggrannare vid valet av
främmande hjälp i hemmet. De vuxna, som dagligen
skola umgås med barnen, skola vara både ärliga
och vänliga samt tillräckligt intelligenta och
bildade, om de genom sitt exempel skola kunna visa
barnen den rätta vägen.
Annorlunda ställer det sig med hänsyn till
barnens kamrater. När Axel lärde sig ofog hos
grannens gossar, kunde jag inte ge mig till att
söka uppfostra dessa, och jag var inte heller
mycket hågad för att avskilja mina barn från de
övriga. Jag måste då ständigt tänka på, hur jag
själv skulle kunna påverka dem i den rätta rikt-
ningen, och härvid lade jag mig vinn om att inte
vara överdrivet sträng, dock utan att på något
sätt göra eftergifter för barnen, och samtidigt lät
jag dem bestämt förstå, att de oskick de fört
med sig hem varken voro intressanta eller
trevliga.
1S6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
