Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr2 SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 5 Jannari
1888
eller eljest i församlingen lärde och ver-
kade öfverensstämmelse med de uti nämda
skrift uttalade åsigter. - .. . ,
Kyrkoherde Nymanssons förklaring har
följande lydelse:
»Till herr kontraktsprosten A. Lundh i
Hjersås.
Med återställande af den presterliga skrif-
velsen, åtföljd af protester mot däri gjorda
lögnaktiga beskyllningar meddelas, att, enär
tryckfrihetsförordningen bjuder, att tryckt
skrift kan endast efter samma förordning
åtalas, att justitieministern och hans ombud
skola vaka öfver tryckt skrifts allmängö-
rande, och andra lekmän eller prester där-
med således intet hafva att skaffa, att ju-
stitieministern skall förordna om laga åtal,
och åtalad skrift dömas af vederbörligen
vald jury och icke af domkapitel, att för-
fattares hemlighet är skyddad tills namn-
sedel af laga domstol öppnas, om sådan
blifvit aflemnad, och jag anser, att tryck-
friheten är den dyrbaraste af alla borger-
liga rättigheter, och jag, äfven om det vore
fråga om en skrift som jag aldrig sett, alltså
icke kan gifva anledning att på något sätt
kringgå grundlagen, hvilken såsom grund-
lag är öfver andra lagar, jag först då frå-
gan om författareskap rörande medsända
skrifter framställes i grundlagsenlig ordning
skall gifva grundlagsenligt svar.
Tal om bevis duger icke i detta fall, ty
tryckfrihetsförordningen känner intet annat
bevis än bevittnad och vederbörligen öpp-
nad namnsedel.
Skepparslöf den 20 desember 1887.
P. Nymansson.
Till högvördiga domkapitlet i Lund.
Återställande Gärds härads presters skrif-
velse får jag vördsamt meddela, att enär
ingen anklagelse rörande lära och lif såsom
församlingslärare mot mig är gjord, jag
icke har någon förklaring att afgifva. Men
jag måste inlägga en kraftig och bestämd
protest mot det uttalandet, att det att nå-
gon officiel anklagelse mot mig icke är att
vänta från denna församling, icke år »före-
dömligt», hvilket uttalande måste innebära,
antingen att ingen uppriktig medlem inom
denna församling fins som frågar efter, huru
presten lär och lefver, eller att presten icke
bör lära och lefva så, att han icke kan an-
klagas. Och som det förra icke kan anta-
gas, emedan häradets prester känna många
af denna församlings medlemmar såsom
gudfruktige, ordningsälskande och modige
män, äfven om de anse några vara fege,
måste det senare hafva varit meningen med
deras uttalande, såvida uttalandet icke har
skett under tanklöshet. Emellertid anser
jag, att en prest bör lära och lefva enligt
gällande lag och alltså sålunda, att han icke
lagligen kan anklagas.
En ännu kraftigare protest aflägger jag
mot den lögnaktiga beskyllningen, att jag
skulle hafva opponerat mig mot kyrkans
heligaste läror och ordningar och i förneka-
rens och smädarens ton yttrat mig om kyrkans
Herre, nådemedel och embete. Och enär de
skrifvande säkert icke underskrifvandet tänkt
på det ansvar, som i strafflagens 10 och 16
kapitel för dylikt skrifsätt år stadgadt, får
jag anhålla, att skrifvelsen må till dem
återställas för återkallandet af den olagliga
tillvitelsen, ty såsom tjänsteman anser jag
mig icke kunna uraktlåta att vederbörligen
anmäla densamma för anställande af laga
åtal mot dem, som gjort och icke återkal-
lat den. Lögn afskyr jag öfver allt och
allra mest hos prester.
Ingen af dem, som hört mig hålla offi-
ciell predikan eller enskilda kristliga före-
drag i eller utom denna församling, kan
säga annat än att jag frimodigt och kraf-
tigt vittnat om den Herre, som köpt oss
med sitt blod. Icke heller kan någon säga,
att jag själf opponerat mig mot hvarken
sanningar eller villfarelser. Jag låter tex-
ten tala, och detta anser jag vara den kraf
tigaste opposition. Polemik om trosläror
anser jag vara det sämsta predikosättet.
Därigenom åstadkommes sektbildningar och
somma kyrkor. Detta ha många prester
fått erfara. Den positivt kristliga förkun-
nelsen och ett lif i tjänande kärlek hin-
drar sektbildning. Härstädes uppkomma inga
sekter.
Icke om nådemedel, embete eller kyrk-
lig ordning talar jag ringaktande, men jag
talar mycket allvarligt mot oordning inom
kyrkan, såsom dryckenskap, osedlighet,
svordom, bedrägeri, girighet och obarm-
hertighet, och för den, som icke tål att
höra lasten nämnas med dess rätta namn
med dess svåra följder för kropp och själ, är
bäst att vara hemma. Jag säger rent ut,
att det icke passar,
att den ena stunden knäböja vid Herrens
altare och den andra stunden sätta sig vid
sup- ocn spelbordet, eller säga »satan i mitt
hjärta», »ta mig tusan djäflar», » Gud för-
banne mig» och andra dylika hemska ut-
tryck, eller natten därpå löpa ut att för-
föra kvinnor och sedan öfvergifva moder
och barn, och alltså lefva likt djuren och
sämre än mormoner, som dock underhålla
hustrur och barn, eller öfva bedrägeri så-
som arbetare, arbetsgifvare eller affärsman,
eller vara hård mot den fattige och lidande
för att vinna egen, för kroppen slappande
njutning, som räcker allra längst till döds-
bädden och lemnar den orättfärdige i öf-
vergifvenhet, förnedring, mörker och lidande,
eller gå ifrån försoningens altare med hat
i sitt hjärta till den som råkat säga ett
misshagligt ord eller göra någon obehaglig
eller orättfärdig gerning, *
och att presten framför allt bör visa, att
han lefver som han lär, om han vill blifva
trodd såsom sanningsvittne, enär ett lif stri-
dande mot läran drager åhöraren icke blott
från presten utan äfven från allt frågande
efter gudomlig sanning, såvida åhöraren icke
känner sin Gud, ty i motsatt fall drifves
han från legoherden till den herden, som
låtit sitt liv för fåren,
och att det alltså är opresterligt att säga
i templet: »vakten eder att edra hjärtan icke
varda fortungande af svalg och dryckenskap»,
men kommen därut vara den förste, som i
sitt eller annans hem fattar glaset och sä-
ger »skål bror», eller på annat sätt med hårda
ord och ovänliga ord eller gerningar vittna mot
sin lära.
På detta sätt vittnar jag mot oordnin-
gar inom kyrkan, emedan jag anser det
kraftigaste vittnesbördet i ord och verk
vara säkraste medlet mot kyrkliga sön-
dringar.
Skepparslöf den 20 desember 1887.
P. Nymansson.
P. S.
Jag kan icke uraktlåta att tillägga föl-
jande:
Det har funnits en tid då jag var en är-
lig tviflare på all uppenbarad religion och
en uppriktig sanningssökare, då jag kunde
taga mig ett glas med mina vänner, fastän
jag aldrig användt spritdrycker till hvar-
dagsbruk, då jag följaktligen icke kunde
vittna mot ogudaktigheten inom kyrkan,
emedan jag saknade den därtill erforder-
liga kraften. Då hade embetsbröderna icke
något att anmärka mot mig, då fick jag
bevista deras möten, deltaga i deras ö£
verläggningar och till och med fick er-
kännande för den skarpa opposition, jag
på ett prestmöte gjorde mot åtskilligt i den
afhandling, som var utarbetad till öfverlägg-
ning för bröderna. Men nu, sedan jag kom-
mit till trosvisshet och blifvit absolut nyk-
ter, och i den Herrens namn, för hvilken
själfva afgrunden bäfvar och som eger all
makt i himmelen och på jorden och inför
hvilken de ogudaktige väga mindre än in-
tet så månge som de äro, vittnar mot ond-
kan, lasten och ofördragsamheten inom kyr-
kan, äfven hos dess prester, och påyrkar
hjärtats fromhet, lefvernets renhet och gud-
aktighetens uppriktighet med bortläggande
af hycklad tro och skrymtaktig gudstjänst,
nu fly presterna för mig, och utan att hafva
något emot mig hvarför de kunna göra lag-
ligt yrkande, anmäla de mig i domkapitlet
och anhålla att det gör hvad det bäst och
lämpligast finner, ett hittills oerhördt sätt
att föra rättegång, ty det har alltid tillhört
käranden att framhålla bestämd sak och
göra bestämdt yrkande.
På detta sätt nedsätter Lunds stifts pre-
sterskap sig ganska mycket inför svenska
allmänheten och måhända hela svenska
kyrkan får känning däraf, om ett trosfri-
modigt vittnesbörd mot ondskan och lög-
nen inom kyrkan anses oriktigt, och ett of-
ficielt iakttagande af de kyrkliga bruken
anses tillräckligt, äfven om presten i hand-
ling visar, att han icke tror hvad han lär.
Enligt de skrifvandes önskan är jag all-
deles oförbätterlig. Jag vill tillväxa i Jesu
Kristi tro och kunskap och i denna tro
och kunskap allt mer stärkas, att kraf-
tigare än hittills vittna mot allt ondt
hos såväl den enskilda människan som hos
kyrkan och uppmana presterna till att i
kristlig tro och handling verka för svenska
kyrkans pånyttfödelse, för såvidt de önska
hennes bestånd, och själf en hyddans son
glömmer jag icke, likt mången annan förut
dräng, nu prest, de ringe bland hvilka jag
är fostrad. Jag är och blir de fattiges för-
svare och de sjukes hjälpare och tröstare
och känner ingen annan storhet än den,
som är en strålglans från den ödmjuke, äl-
skande och hjälpande timmermanssonen från
Nazareth. I hans namn allena vill jag
verka och påkallar aldrig kronolänsmannen
eller fiskalen till hjälp att motverka villfa-
relse eller skydda sanning. Först då, när
den allsmäktiges ord blir kraftlöst, ger jag
hoppet förloradt; men detta händer icke i
evigheterna, därför är jag lugn.
Herren Zebaot är med mig. Jakobs Gud
är mitt beskydd.
P. Nymansson».
Rättegångs- och Polissaker.
Häktad sedelförfalskare. På begäran
af landsfiskal S. M. Pira blef handlanden
Jonas Andersson-Norberg, boende i Heff-
ners, enligt Borgsjö häradsrätts den 30 sistl.
desember fattade beslut, af kronolänsman
Aug. Sjöstedt i måndags till Sundsvalls
kronohäkte införpassad, för att därifrån in-
sändas till Hudiksvalls cellfängelse för un-
dergående af ransakning rörande den år
1885 skedda förfalskningen af Vesterbot-
tens enskilda banks 10-kronosedlar.
Häktad för lösdrifveri blef i tisdags
prostituerade kvinspersonen Anna Kristina
Frölund härifrån staden och till länsstyrel-
sen införpassad för dess vidare förordnande.
Frölund är förut straffad för 2 resor stöld
och har dessutom undergått allmänt arbete.
Orätt innehaf. Bryggaren A. G. Palm-
qvist i Sundsvall har, frikänd af rådhusrät-
ten, af hofrätten och högsta domstolen dömts
till gjutaren J. A. Fredbäck återbära en af
P. orätt bekommen revers å 2,000 kr. samt
att betala 100 kr. i rättegångskostnad.
Pressbyrån.
Hemfridsbrott och öfvervåld föröfvades
natten mellan juldagen och annandagen hos
torparen S. Svensson i Granbo, Häggenås
socken, af en arbetare J. F. Gröndal från
Sundsvall. G. har .häktats och införpassats
till länsfängelset i Östersund.
Meddelanden fr. allmänheten.
Bref från Kanada.
En af våra prenumeranter, förut arbetare
i Sundsvallstrakten, nu bosatt i Dunmore,
sänder oss följande:
Redaktionen af Sundsvalls Tidning!
Om plats- bedes för nedanstående:
Hell eder, i nordanfjäll,
Från vestern jag sänder en hälsning,
Och kommer den in i ert trefliga tjäll,
Han säkert där finner en »gästning»
Af sympatiserande stora och små,
Jag önskar att lyckan er stads följa må!
Med denna hälsning, om redaktionen så
tillåter, vill jag hälsa de svenska vännerna,
och önska dem lycka till ett godt nytt år.
Det gamla året har man snart att kasta
i glömskans haf, men innan det lemnar Ka-
nada vill det åtminstone inprägla i minnet
att det varit till, ty här har gubben Bore
rasat med hejdlös ifver en lång tid och or-
kanlika stormar svepa öfver den ändlösa
Präirien med en bråska som är förfärlig att
åse. Och skall det kommande året föra i
sitt sköte en sådan vinter som den sista, så
är det svårt att vara människa i Kanadas
north west.
Den gångna sommaren har varit god, och
fastan intet jordbruk i större skala förekom-
mer här omkring, har jag dock inhämtat af
Manitobas Tidningar, där väderleksbulleti-
ner ingår för hvarje vecka att allting utfal-
lit till allmän belåtenhet.
Men det ar ej landets fel att intet jord-
bruk förekommer här, ty jorden är af god
beskaffenhet och skulle utan tvifvel gifva
rika skördar, utan det är brist på jordbru-
kare. Men många kreatursuppfödare hafva
nedslagit sina bopålar vid floder och bäc-
kar, som genomskära landet där de finna
rikligt bete för sina tusentaliga hjordar.
Men skulle, såsom påtänkt är, en bana
komma att förena Lethbridge med Montana
i F. Staterna så har Northwestern otvifvel-
aktigt en ljus framtid för sig, och det kom-
mer ej att dröja länge förrän emigranterna
skola veta att godtgöra sig af landet. Emi-
grationen hit består allmänt af det stolta
Albions söner, just inga andra kommer di-
rekt, utan inflyttningar sker från östra Ka-
nada och F. Staterna.
Det skulle vara mig ett stort nöje att
hafva S:s Tidning, ty––––––––och jag
nästan förmodar en spännande riksdag på
88-an, men af hvars innehåll jag endast kan
få se det i ögonen mest fallande, inhämtat
af våra svensk-amerikanska tidningar.
Och nu nedlägger jag pennan med en
hjärtlig lyckönskan till redaktionen och tid-
ningens läsare på det nya året. But not
tax on the food! (Men icke tull på födan!)
Högaktningsfullt
N. Dahl.
Svenska mjölnare!
Hvad kan vara orsaken till att ej någon
af alla mjölnare inom Sverges områden
synes göra en början till en förening, eller
sällskap, eller orden, eller klubb eller hvad
det må nämnas. När man vet och ser i
tidningar att uti alla olika yrken det bildas
sällskap och föreningar för att sammanträffa
om lämpligaste sättet för betryggande vid
sjukdomsfall, ålderdom m. m. — förvånar
man sig öfver denna likgiltighet bland mjöl-
nare.
Det måste medgifvas att mjölnareyrket är
ett af de skadligaste som kan finnas, ge-
nom köld, nattvak och ett skadligt damm
att inandas så att en mjölnare alltid får en
för tidig graf, såvida de ej äro af de bättre
lottade, som ha sina s. k. drängar att lita
på, som det väl kan finnas en och annan
som har.
Meningen med dessa rader är att alla
svenska mjölnare, hvar och en i sin stad,
ville göra hvad som göras kan, för lämpli-
gaste sättet för bildning af ett mjölnare-
sällskap eller mjölnareförening och därige-
nom bistå hvarandra vid sjukdom, ålderdom,
olycka och med anskaffande af platser m.
m. Äfven att motarbeta att ej någon, som
är oduglig och oerfaren uti yrket, må få
tillträde till någon plats såsom mjölnare.
Hvar och en, som intresserar sig för of-
vannämda sak torde vara god och insända
förslag till stadgar m. m. under adress
A. W. Sundsvalls Tidnings kontor Sunds-
vall.
Strödda underrättelser.
Kornguden i Vånga. I Vårt Land läses
följande berättelse, som utgör ett nytt be-
vis på, huru den rena hedendomen ännu
lefver kvar inom allmogens föreställnings-
sätt, trots hvad kristendomen sökt verka
under århundraden.
I pastors berättelse af år 1828 till dom-
kapitlet i Skara angående fornminnen inom
Vånga församling finnas bland annat äfven
omtalade »två gamla träbilder», som förva-
ras i Vånga kyrka. Dessa bilder blefvo
sedermera sända till museet i Skara och
skänkta till Vestergötlands fornminnesför-
ening.
Den ena af dessa är utmärkt genom sin
ädla stil och det fint utförda draperiet. Den
håller i vänstra handen en bok, men då
den högra handen saknas, är det svårt att
med säkerhet afgöra, hvad bilden skall före-
ställa; näsan är afslagen. Länge stod man
således i okunnighet om, hvilken klenod
man i bilden egde. Men en dag besöktes
Skara museum af en gammal man med sin
hustru från Vånga. Då han fick se bilden
utropade han: »mor, här står kornguden!»
Lyckligtvis var fornminnesföreningens in-
tendent, läroverksadjunkten C. J. L. Torin,
närvarande och förnam utropet. På dennes
förfrågan, hvad han hade sig bekant angå-
ende bilden, berättade mannen, att bilden i
Vånga allmänt kallats kornguden och att
bönderne om våren brukade smuggla honom
ur kyrkan och vid solens uppgång föra
honom omkring öfver åkrarne för att få god
årsväxt. Då, detta oaktadt, det ändå år
1826 blef missväxt, hämnades en bonde dår-
öfver på bilden och afslog hans näsa, all-
deles som Afrikas och Australiens vildar
bruka göra med sina fetischer, då de ej få
hvad de anropa dem om. Kort därefter,
tillade berättaren, var bilden försvunnen,
men ingen vågade efterfråga, hvart den ta-
git vägen. Okunnige om bildens förflytt-
ning till Skara, troddes det allmänt, att
kornguden gått till sina fäder till straff för
bondens tilltag att afslå hans näsa, och den-
na tro skall ännu näras hos en och annan
af socknens äldste. Tron på bildens gudom-
lighet hölls emellertid så helig, att man, som
sagdt, icke vågade forska efter hans för-
svinnande.
Mannens berättelse har sedermera blifvit
till alla delar bekräftad.
Mot tyska skyddstullsystemet uttalade
sig nyligen en stor fabrikant Lenzmann i
Lüdenscheid inför en stor folkförsamling.
Han erinrade därvid bland annat om de
varningar, som vid den första tullagitatio-
nen i slutet af 1870-talet framställts mot
att taga det första lilla steget på en väg,
som skulle leda till bitter intressefiendskap,
och påvisade, att dessa varningar varit till
fullo berättigade. Af den lilla början till
tullar, som då föreslogos, hade blifvit en
förtryckande tullbeskattning, för hvilken grän-
sen knapt skönjdes. Män, som förr tvekat
att gå in på en tull af 50 pf. för 100 kg.
förordade nu utan tvekan det 10-dubbla
beloppet.
Det må anmärkas, att utom hr Lenz-
mann, Tysklands förnämste fabrikant af bri-
tanniametall, det hundratal fabrikanter, som
ha sin verksamhet i Lüdenscheid, samtlige
äro frihandlare. Det är således icke hela
det tyska fabriksintresset, som skådar de
ekonomiska förhållanden genom protektio-
nistiska synglas.
Ett intressant reseäventyr. På en
resa från Kiew till Brest gjorde nyligen en
hr K. från Warschau bekantskap med en
elegant herre, som hade sin treårige son med
sig. De båda passagerarne sutto i en l:sta
klass, kupé och förde ett lifligt samtal, tills
de slutligen af trötthet föllo i sömn. Då
hr K. vaknade, var hans reskamrat borta,
men till hr K:s förvåning låg den lille ännu
slumrande, och på barnets rygg var fästadt
ett papper, hvarpå i hast med blyerts skrif-
vits följande ord: »Tag vård om gossen, i
ett paket under hans hufvud ligga 1,000
rubler; om några månader skall jag enligt
tillkännagifvande i Warschau-tidningarna
sätta mig i förbindelse med er!» Situatio-
nen var ingalunda behaglig för hr K., som
af konduktören fick det svar, att reskam-
raten vid utstigningen ur kupén hade med-
delat att barnet stannade kvar hos hans kusin,
för hvilken han utgaf hr K. Händelsen för-
des noggrant till protokoll. Det gjorde emel-
lertid hr K. ondt om gossen och han tog
honom därför med sig. Det bortförda bar-
nets mor, en rik godsegarinna från guver-
nementet Kiew, hade emellertid skaffat sig
underrättelse om barnets vistelseort och strax
afrest för att hämta det. Bortförandet hade
af fadren verkstälts för att aftvinga modren
vissa bekännelser. Rättslig undersökning af
saken har nu inledts.
Saltvatten till vattning af gator och
släckning af eldsvådor ämnar man använ-
da i stor skala i Newyork, där man från
Hudson eller East River skall pumpa det
upp i en midt i staden liggande bassin af
murverk eller järn till en höjd af öfver 300
fot medels tre pumpverk om tillsammans
1,750 hästkrafter. Från bassinen skulle
nödiga ledningsrör åt alla sidor ledas.
Grannländerna.
Norge. Som bekant anordnade norska
konstnärsförbundet i somras en restauration,
som var förenad med karnaval. Företagets
räkenskaper ha i dagarne offentliggjorts i
Kristianiatidningarna och gifvit anledning
till åtskillig polemik. Gent emot »Dagbla-
det», som upplyser om att öfverskottet ut-
gör kr. 3,109.84 framhålla högerbladen, att
den verkliga kassabehållningen belöper sig
till endast kr. 378.18 förutom utestående
fordringar, 531 kr. och inventarier i behåll
för 2,200 kr. Af räkenskaperna finner man
vidare att de vid festlighet biträdandes för-
täring uppgick till den vackra summan af
6,835 kronor.
— Till »Bergensposten» berättas: Lör-
dagsnatten den 3 desember inträffade på
Høisaeter, en af de öfverst liggande fjäll-
gårdarne i Samnanger följande beklagliga
olycka. Däruppe låg som vanligt vid dessa
tider djup snö. Förbi och delvis genom går-
den flyter en icke obetydlig älf, som kom-
mer från fjällen. Mild luft och starkt rägn
i förening föranledde hastig snösmältning
på lördagen, och om kvällen svälde älfven
plötsligt upp. Vid midnattstid skar den sig
ut från sin vanliga fåra och ryckande med
sig massor af snö, sten, jord och grus tog
den sig nytt lopp mot boningshuset, som
låg några hundra alnar från gårdens öfriga
bygnader. Här lågo hustrun och fem små
barn i sina sängar och sofvo; mannen var
borta i ett ärende vid sjön och skulle icke
komma hem förr än om söndagen. Huset
bortrycktes nästan alldeles och fördes i spill-
ror långt ned.
Då den älste sonen plötsligt vaknade —
han var nyligen konfirmerad — låg han långt
borta från gården, naken midt ibland vat-
ten, snö och grus. Hvar det blifvit af hans
hem, mor och syskon, hade han i mörkret
och förvirringen ingen reda på. Sedan den
raske gossen öfvervunnit den första skräc-
ken, fick han syn på en af modrens vad-
malskjolar’; han tog den på sig och så klädd
Sprang han igenom den djupa, våta snön
till gården. Härifrån skyndade naturligtvis
strax så många som kunde för att rädda
och hjälpa de förolyckade. Efter en stunds
sökande fann man både modren och barnen
djupt ner i snön mellan några stora stenar.
Här lågo de nakna i sina sängar. Sedan
de framdragits ur sitt våta läger inhöljdes
de i kläder, som räddningsmännen varit så
omtänksamma att medtaga. Ingen af de
förolyckade hade lidit något varaktigt men
af olyckan.
Men det var icke någon glädjande syn,
som mötte den stackars mannen vid hans
hemkomst på söndagen. Hus och gård öde-
lagda; stor fattigdom förut och nu husvill
med sina många små.
Danmark. Bland de omkring 300 dan-
ska amerikaner, som hemkommit för att till-
bringa julen i sitt gamla fosterland, var äf-
ven en handlande från Vittrup, som för ett
par år sedan försvann till Amerika, efter-
lemnande en mängd falska vexlar och sör-
jande fordringsegare.
Ryktet om hans hemkomst spreds snart,
polisen underrättades om saken, och den
fräcke julfiråren häktades själfva julnatten.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 4 jan. I tryckfrihets,
målet mot Stockholms Teckoblad har
juryn i dag haft ett fem timmar upp-
tagande sammanträde. Jurymännen för-
klarade i ena målet 2 artiklar brotts-
liga enligt 16 kap. 8 paragrafen straff-
lagen och 2 enligt 16 kap. 11 para-
grafen. I hvarje af öfriga målen för-
klarades tre artiklar brottsliga enligt
16 kap. 11 paragrafen.
Från utlandet.
Rysslands rustningar, skrifver en Ber-
lintidning, gälla tydligen ej omstörtandet af
prins Ferdinands redan vacklande tron; »de
ha företagits för genomförande af planer,
hvilka man först då skall demaskera, när
man känner sig stark nog att med vapen-
makt genomföra dem».
— När denna stund skall komma, är na-
turligtvis de ryska makthafvandenas egen
hemlighet. Wiener Militär-Zeitung, som an-
ses uttrycka det österrikiska krigsministe-
riets åsigter, är af den mening, att frågan
om krig eller fred skall praktiskt afgöras i
januari månad. Man får ej glömma, skrif-
ver hon, att i Ryssland sedan den 13 nov.
rekryterna skulle uttagas och införlifvas med
sina stamtrupper. »Den 13 januari skall
detta arbete vara slut, och då uppstår den
frågan, om den vanliga permissionen åt det
älsta manskapet skall beviljas eller icke.
Bibehåller Ryssland ej en timme utöfver
den reglerade tiden en högre nummerstyrka
än den normala fredsfoten utgör, då skola
vi kunna antaga att tsarriket vill freden.
Men inträffar det motsatta förhållandet, då
vill Ryssland kriget, och då måste äfven vi
vilja det. Låt oss alltså vara på vår vakt
för Idus Januarii (den 13 januari).»
Belgien. Arbetarefrågan dyker åter upp.
Den belgiska metall- och kolmarknaden fö-
reter en lyftning, som icke förekommit på
många år. Bruken och grufbolagen tjäna
in rika vinster, och arbetarne fordra nu med
rätta, att deras löner, hvilka vid hvarje ogyn-
sam konjunktur sänkas, nu åter må höjas
och att deras sorgliga ställning måtte bätt-
ras. De fleste arbetsgifvarne vilja dock icke
höra talas härom och hänvisa till den ut-
ländska konkurrensen, som gör löneförhöj-
ning omöjlig. På grund häraf har en stark
jäsning åter uppstått i Hennegau. Talrika
upphetsande möten hållas och flere arbets-
inställningar pågå. I Bryssel hafva Belgi-
ens och Hollands metallarbetare beslutit
bilda en mellanfolklig fackförening för att
genomdrifva sina fordringar.
Grekland. Athen den 30 desember. Un-
der vestliga snöstormar hafva 25 fartyg för-
list i Patrasbugten.
Österrike. Baronen och baronessan Roth-
schild i Wien hafva blifvit förklarade för
»hoffähig» — d. v. s. att de hädanefter ega
bevista festligheterna vid hofvet. Det är
första gången en sådan förmånsrätt beviljats
i Österrike personer af den mosaiska bekän-
nelsen. Saken har därför väckt stort upp-
seende inom Wiens societet. Många anor
adelskap erfordras i allmänhet för att vinna
»Hoffahigkeit», och det var först härom året
ofrälse hustrur till tjänstgörande ministrar
erhöllo tillträde till hofvet i kraft af deras
mäns ämbeten.
Tyskland. Man tillstår nu, att under-
handlingar för en månad sedan fördes med
tyska kronprinsen för att förmå honom till
afsägelse, och vidare berättas det, att kron-
prinsen begärt råd af förre badensiske mi-
nistern Roggenbach, hvilken blifvit kallad
till San Remo, där han stannat en längre
tid. Numera, då kronprinsens helsa är bätt-
re, hafva dessa underhandlingar blifvit ned-
lagda.
Frankrike. Presidenten Carnot, som i
söndags mottog diplomatiska kåren, svarade
på af den påfliga nuntien uttalade välönsk-
ningar, att han skattade sig lycklig öfver
att kunna räkna på den diplomatiska kårens
medverkan till att icke blott upprätthålla,
utan äfven fastare knyta vänskapsförhållan-
det mellan Frankrike och makterna. Han
förenade sina önskningar med makternas re-
presentanters om, att allt bekymmer måtte
försvinna och nationerna i full trygghet egna
sig åt utvecklingen af sin moraliska och ma-
teriella välfärd.
Spanien. I Madrid föll snö ymnigt hela
natten till i onsdags och täckte gator och
tak. Termometern visade —8 grader. På
onsdagen roade sig Madrids ungdom med
att åka skridsko. Äfven i provinserna råd-
de stark köld. I norra och nordvestra Spa-
nien hade järnvägstågen på flere ställen
blifvit försenade.
Handel och sjöfart
Patentnotiser,
meddelade af Stockholms Patentbyrå, Lilla
Nygatan № 23. (Fullständiga Patentskrif-
ter sändas mot 55 öre.)
№. 1,051. C. F. Kuylenstjerna, Lidkö-
ping. Anordning vid ribb- och läktsågar.
Anordningen består af en linial för virkets sty-
rande, i hvars fotplatta finnas tvänne parallela
och mot sågklingan snedt rigtade spår. Genom
det ena af dessa går en i den underliggande bords-
skifvan fäst skruf ocb genom det andra en stång,
hvars öfre ända är rörligt fäst vid axeln till mo-
tarvalsen. Stångens nedre ände är förenad med
den af en vigt åverkade ena ände af en vid fot-
ställningen fästhäfstång, hvars andra ände är for-
mad till en trampa.
№ 1,052. L. P. Broqvist, Eskilstuna.
Sätt att tillverka täljknifvar.
Af stålstänger, som hafva egg åt ena sidan, af-
skäras knifämnena snedt, och i dessas blifvande
långandar göras två mot hvarandra svarande ur-
tagningar, hvarefter knifvarne färdigformas genom
att utsträcka långänden och bakåtböja knifspetsen.
№ 1,053. C. A. Johansson, Stockholm.
Sätt att kerna smör jämte därför afsedd
apparat
Sättet består däri, att man kontinuerligt inleder
oskummad mjölk eller grädde i ett roterande kärl
och samtidigt utsätter den genom centrifugalkraf-
ten från mjölken afskilda gräddan för bearbetning
af stillastående eller rörliga hinder, som inforas
uti det roterande gräddlagret. Det bildade smö-
ret utledes medelst rör, rännor eller böjda plåtar.
De härofvan nämda hindren, som inforas i grädd-
lagret kunna göras af flera olika slag. Så kunna
de bestå af ett eller flere ställbara hjul, försedda
med stafvar eller ock af ställbara kammar eller
spetsar.
№. 1,054. Rasmussen, Stockholm. Appa-
rat för af kylning af mjölk och andra vät-
skor.
Apparaten består af en låda, hvars inre är af-
deladt två eller flere öfver hvarandra anordnade,
sammanhängande rum. I dessa rum kunna insät-
tas behållare, hvilkas ytterväggar gå helt nära in-
till rummens inre väggar. Såväl själfva lådan som
de insatta behållarne kunna fyllas med is, och då
mjölken till följd af apparatens anordning rinner
i mycket tunna lager utefter de afkylda ytorna, så
afkyles densamma mycket hastigt.
Exporten af trävaror under novem-
ber månad har detta år jämförd med den
under samma månad 1885 och 1886 varit
följande:
1885 1886 1887
Pl. & Bt............ Stds 27,617 35,100 26 750
Bräder ..... » 6,147 12,552 14,155
Bj. & Spärr......... Lds 5,525 7,432 5,086
Hyfl. bräder.........Stds 1,496 2,213 3,301
Splittved ..........Kfr 942 1,027 1,128
Holl. bj Stds 722 3,722 3,990
Grufstolpar........ » 8,308 10,902 7,068
Stäfver...............» 239 48 37
Under årets 41 första månader har ex-
porten i år jämfört med samma tid 1885
och 1886 varit:
Pl. & Bt............. Stds 404,747 468,329 489,578
Bräder » 190,419 180,970 207,842
Pj. & Sparr....... Lds 246,867 177,573 180,957
Hyfl. bräder ..... Stds 24,844 30,896 35,828
Splittvedd ......... Kfr 38,650 38,289 46,923
Holl. Bj.......... Stds 39,482 38,039 48,124
Grufstolpar....... » 108,575 122,379 119,822
Stäfver ...... » 5,579 4,833 4,165
Sv. Träv. Tdng.
Norrlands Skeppslista.
Nov. 21. Natal, Hillstedt, anl. t. Santos fr. Gefle.
— 25. (omkr.) August, Lindström, segelkl till
Kanalen t. o. fr. Rosario.
— 26. Carin, Westerlund, segelkl. t. Amerika
fr. Tunis.
Dec. 2. Hildur, Carlsson, anl. t. Cape Town från
Söderhamn.
— 14. Monitor, Ohlsson, segelkl. t. Rio Grande
fr. Liverpool.
— 18. Emilie, Fahlander, segelkl. t. Riga från
Cap Hayti.
— 22. Monitor, Ohlsson, afsegl. t. Rio Grande
fr. Liverpool.
–––- Martha, Nordling, fortsatt resan till San
Sebastian fr. Falmouth.
— — Chili, Sågström, anl. t. Cap Hayti från
Hamburg.
— 23. Weidenhielm, Frånlund, fr. Sundsvall t.
Malaga, pass. Dungeness.
–––- Engelbrekt, Eckman, segelkl. t. Savannah
fr. Marseille.
— — Carl Hindric, Björkeroth, gt Newport fr.
Bristol.
— 26. Solid, Hallqvist, segelkl. t. Tybee f. o.
fr. Bordeaux.
— 30. Hedvid Sophia, Norman, anl. Havre från
Sundsvall.
Afgångna och ankomna fartyg.
Granville d 23 Dec. Nornen, Olsen, fr. Sunds-
vall.
Se här ett slägtregister, som kanske många känna
igen:
Fattigdom och ringhet födde flit och omtanke
flit och omtanke födde välmåga och oberoende;
välmåga och oberoende födde rikedom och ofver-
flod; rikedom och öfverflod födde lätja och slö-
seri; lätja och slöseri födde skuld och bedrägeri;
skuld och bedrägeri födde fattigdom och elände
— Så gick det med den slägten.
- 282 —
— Det är rätt af er, min herre, att säga
mig allt, yttrade han. Fortsätt således.
— Jag tviflade icke ett ögonblick på, att
dessa underrättelser skulle intressera er. Nå
väl, Lydias första man var henne i vägen, och
hon kom på den tanken att befria sig från ho-
nom. Det var ju helt enkelt och naturligt. Hon
stötte på ett hinder, och hon undanröjde det.
Sådan, min herre, är den kvinna, eom vunnit
kanske er första kärlek och fyllt ert sinne med
poetiska drömmar. Som ni ser, vågar hon icke
nu slå upp ögonen till er. Anar ni då, hvad
hon gjort?
— Här är icke fråga om, hvad jag anar!
utbrast den unge mannen, tryckande båda hän-
derna mot hjertat. Jag vill veta allt, det må
vara hur förfärligt som helst.
— Kort och godt då, Lydia är en förbry-
terska, som i många år varit mogen för gale-
rerna Må hon neka dertill, om hon kan.
— O, min Gud! stönade André.
— Hon har helt enkelt förgiftat sin första
man! tillade Rouquin hastigt och med efter-
tryck. Det var som om han riktat en värjstöt
mot ynglingens hjerta.
Den sistnämde vacklade fram till Lydia, drog
händerna från hennes ansigte och betraktade
det ett ögonblick under tystnad.
— Han ljuger ju, eller hur? kved han. Säg,
att han ljuger.
Hon svarade ej. Uppenbart var det allt
för sant.
Ett vansinnigt drag syntes i hans ansigte.
Famlande framför sig med händerna, störtade
— 287 —
— Jag är strax färdig — en minut eller
två bara.
Måltiden led verkligen mot slutet, men hur
trögt gick det icke ändå.
Nu kom osten, derpå åtskillig frukt.
Lombard hade frisk aptit.
Bredvid honom stod en dammig flaska gam-
malt vin. Betjenten öppnade den med moder-
lig försigtighet.
Doktorn tömde två glas långsamt, behagligt,
med en finsmakares lugna ro.
Ändtligen var det då slut. Åtminstone trodde
Lydia så.
Men nu bars kaffet in.
Det var kokhett, och han tog blott små klun-
kar i sänder. Slutligen slog han i en likör...
Så ja. Sedan han omsorgsfullt torkat sig om
munnen, steg han upp.
Lydia var redan vid dörren.
— Nu står jag till er tjenst, sade han och
närmade sig spegeln för att ordna sitt hår.
Därefter tog han på sig öfverrocken, fattade
hatten och tände en cigarett.
— Är det långt bort? frågade han nu med
en viss liflighet.
— Ack nej, knappt fem minuters väg.
— Så mycket värre. Jag skulle jag gerna
velat gå ett stycke på maten.
Doktorns liknöjdhet upprörde Lydia. Till
hans beröm måste dock erkännas, att så snart
han kommit in i salongen, der André låg, var
han allt igenom den gamle, skicklige, samvets-
granne läkaren.
- 286 -
— För all del, säg er husbonde, att det
brådskar! utbrast hon. En ung mans lif beror
på hans snara ankomst.
Betjenten gjorde en åtbörd som om han ve-
lat säga: Jag fruktar, att det ej tjenar till nå-
got. Emellertid skyndade han in.
När han kom tillbaka, sade han:
— Herr doktorn ber er ha tålamod en stund.
Det skall ej dröja länge.
Lydia bleknade. För ett ögonblick tänkte
hon på att uppsöka en annan läkare. Men äf-
ven det droge tid, och ovisst vore dessutom,
om någon träffades hemma.
Hon beslöt således att stanna, och betjenten
lemnade henne ensam.
Matsalen låg vägg i vägg med väntrummet.
Doktor Lombard var enkling, utan familj, och
spisade ensam.
Slamret af knifvar och gafflar hördes ut, och
i Lydias nuvarande sinnestillstånd verkade det
plågsamt på henne.
Doktorn gaf sig god tid. Hon satt som på
nålar och knnde till sist ej uthärda längre. Öpp-
nande salsdörren, steg hon in.
Läkaren reste sig hastigt, men satte sig åter,
utan att helsa.
— Hvad är det, min fru? frågade han.
— Ack, han dör, herr doktor, innan ni hin-
ner fram! utbrast hon.
Härdad och lugn, svarade han ej, utan gjorde
blott med handen en åtbörd åt henne att taga
plats och fortfor att äta. Då han såg hennes
ängslan, tade han dock slutligen med mun-
nen full:
— 283 —
han till golfvet. En blodström skot fram öf-
ver läpparne och rann ned på halsen, hvilken
var hvit och fin- som en ung flickas.
Rouquin trodde sig ha nått sitt mål, och
han aflagsnade sig lika lugnt scm han kommit.
Markisen, som gömt sig i en portgång, såg
honom stiga upp i en vagn och fara öfver bron.
Sjelf stod han just i begrepp att återvända in
i huset för att underrätta sig om hvad som
förefallit, då han på något afstånd upptäckte
en person, som betraktade honom med gnist-
rande ögon. Han kände genast igen Valentin.
Nu kom han på andra tankar. Om ett brott
blifvit begånget der uppe, var det bäst att
draga sig undan. Han hade gjort allt, hvad
han förmått, för att rädda den unge mannen.
Dramat vore nu utspeladt, och hvad slut det
än fått, kunde han ej vidare göra någon nytta.
Resultatet af denna öfverlaggning blef, att
han skyndsamt närmade sig en hyrvagn och
lemnade platsen.
Under tiden låg Andre utsträckt på golfvet
uppe i salongen, utan att ge något lifstecken
ifrån sig.
Lydia, som sjunkit ned på en stol, var ock
en lång stund utan medvetande.
Omsider återfick hon dock sansen och veck-
lade fram till den olycklige. Läggande sig på
knä, lyfte hon opp hans hufvud, lutade det mot
sitt bröst och sökte återkalla honom till lif.
En knappt hörbar suck var dock det enda, som
tydde på att icke tjälen flytt, och hon störtade
ut för att hemta en läkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
