Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förslaget kommer att upptagas i någon kungl.
pnKion före nuvarande treåriga riks-
daffflperioda utgång.
Men här möta nog andra omständighe-
ter, som väga fullt upp så mycket som grund-
anbuden om ej mer och det är de sosi-
lf betraktelsesätten. I romanen ställes all-
S hiärtata böjelse framför den sosiala olik-
Lten och vi hafva väl litet hvar, åtrain-
" ’ j vår ungdom, med deltagande följt
?e strider, som häraf vållats, och med fröjd
skådat de yttre hindren öfvervunna. Men
* Zrkliahrten handlas sällan efter samma
\nfattmn", hvarför hon också vittnar om
Jfr*» brultna hjärtan och mångfaldiga olyc-
kor "i äktenskap och familjelif. Det har
*arjt »konvenansens» och fördomarnes fruk-
teflvarie föredöme, som kan åstadkomma
on bättre ordning och motverka de både
£och osedliga förhållanden, som
5«sa ?al«ka föreställningssätt åstadkommit
; Världen, bör mottagas med fägnad.
Ett sådant har gifvits i våra dagar af
a Mtnin* Viktoria, och ett ännu märkligare
5? läw förut af kejsar Napoleon III.
Afven i Tyskland förekomma enstaka exem-
^\ ’sammanhang härmed kunna vi omtala
anekdot, bedjande om ursäkt, i fall den
Lilieen skulle blifvit omtalad förut.
framlidne grefve Torsten Rudenschöld
utvecklade en gång, i# ett förtroligt samtal
med konung Oscar I, sm ståndssirkulations-
idé. Konungen lyssnade därtill med syn-
nerlig uppmärksamhet och välvilja.
Hit pSns August - utropade T. R -
,]å gjt, ned på Stjernsund, gifta sig med en
ld svensk nicka och ejälf lägga handen vid
nioren Det vore ett furstligt föredöme till
kfdanile äfven af arbetets ära.»
Konung Oscar log hälft vemodigt och
svarade! ,
»Carl skulle kunna göra det, men icke
Tidens ande, den gode tidens ande, som
vill Tora det rent mänskliga gällande, går
i den riktning, som nu funnit ett uttryck
äfven i vårt land. Ett upplyst kungahus
skall, föreställa vi oss, med tillfredsställelse
erfara, att till dess egna välönskningar stota
sig inånga tusendes mom Sverges och Nor-
ges ländatuiren.»
"lille Per till apotekaren:
_ Jas skulle hemta ricinoljan åt mamma.
_ Här år den — men de där pängarne räcka
fote till - gå hem och hemta 10 öre till.
_ Men sa»er Per fundersamt, vill inte herm
dricka ur för 10 öre af ricinoljan, så räcka pän-
jpinie till.
Rättegångs- och Polissaker.
Finske arbetaren Johan Österberg från
Vasa stad i Finland, hvilken vistats i Sverge
under 4 år och nyårsaftonen ankom till
Sundsvall samt här uppehållit sig utan ar-
bete och med viugleri, blef i går afton in-
förpasaad till kronohäktet för att vidare
befordras till Hernösand. Han hade här
brukat gå in på matställen och obesväradt
beställa det bästa som fans att få samt
därefter lika obesväradt aflägsna sig utan
att betala; och han förklarade att han däri
ej såg något orätt
Förfalskning af lånebandlingar. Tor-
paren Benjamin Andreasson från Skällebo
i Kalfs socken har i Södra Hestra pasto-
rats sparbank belånat åtskilliga falska re-
verser. Benjamin Andreasson har under
två år gått till väga på det sättet. En
åkta revers hade han, som han själf säger,
i samråd med en f. d. bankstyrulseledamot
höjt till 25 kr. högre belopp för att få en
skuld till bemälde ledamot betäckt Nu
ha emellertid 6 ä 7 stycken föregifna lån-
tagare inom Kalfs och Mårdaklefs socknar
blifvit af banken lagsökta, enär åtskilliga
lån ej amorterats de två sista åren. An-
dreasson är anmäld till laga åtal.
Smal. Alleh.
Myteri inom kronoarbetskåren å Tjurkö
värd. 7 d:s nära att uppstå, enligt hvad Ble-
kinge Läns Tidning förmäler. Då man-
skapet vid kronoarbetsstationen efter inta-
gen middag kl. 1 skulle återvända till sitt
arbete, vägrade de, på grund däraf att ett
lätt regn föll, att gå ut. De erhöllo då
tillstånd att slippa arbeta i stenbrotten och
tillsades att hemta sina verktyg och arbeta
1 de s. k. kurarne inom kasernen. Men
äfven nu vägrade de samt tillkännagåfvo
genom höga rop, som hördes på lån<n af-
stånd, att de ej ville arbeta på eftermid-
dagen. På förnyad befallning gingo de dock
slutligen ut i stenbrotten och hemtade sina
verktyg, hvarefter de började arbeta i ku-
rarne.
Xu arresterades 5 af manskapet, som vi-
sat sig vara anstiftare af strejkförsöket, och
lnforpassades i sellar i kasernen. Som för-
bittringen bland manskapet med anledning
af denna åtgärd ökades, fruktade man att
uppror skulle utbryta, hvarför vaktperso-
nalen sammankallades och försågs medskarp-
laddade ?evär °ch revolvrar. Denna åt-
n!Tr-T, Aelades kronoarbetskarlarne, och
allt forblef lngnt.
Följande söndag hade kronoarbetskarlarne
olverlaggmng på logementen för att besluta
oro afsändande af en deputation, som hos
d.rektoren skuUe anhålla om de häktades
Ingifvande. Men som ingen enighet kunde
åstadkommas om hvilka som skulle åtaga
«S uppdraget med dess eventuella straff-
påföljder, blef det ingenting af.
1 kyrkan stördes gudstjänsten påförmid-
tS ^tnom: a" de arresterade, hvil-
as seuer lågo i närheten, förde oväsen
öenom att skrika och slå på Belldörrarne.
vakrin 6D de! * 8Öndage* var hela be-
rt!\l*°Tnomhu »ballad för att vara
2 ,11i5 °m’ 80m man befarade, uppror
*% A*’ FåDgarae ha däreft A"
ett SS81? \et&¥- ~ Johan, hvad är det för
BetfäZ? 8kn£ och ovasen i haset?
stund ilr ~ Jag har ock8ä hört det en g°d
ion eller Än-är5det fröken’ Bom har sånglek-
sås igen " det de val9’gnade kattornafsom
Meddelanden fr. allmänheten.
anhåulromfö&e^ ^ i *** ****
Indal den 17 januari.
l",.™^ få vi tillkännagifva vår tacksam-
sLi ,™ar ,och biträdande damer Slidder
öiadoerfor edert outtröttliga löpande hos
fygdens befolkning med edra Lpdiktade
neSna?-ga^de baIen i H’ Lög°erna in-
neholJo for det första att vi skulle samma
vmoT°m uvi hade vår bal’ varit tiU vise
pastorn och stört honom och för det andra
f .v« mtrftdt i hans rum och bjudit ho-
»ora pa bal, för det tredje skulle vi utan-
V han9’ngång uppfört oss i danser o. d.
oii?-nj Vl å nu vara Slada att sanningen, som
Wltid råder har kommit i dagen. Och det
•KTV? tiUfråga de som ha sladdrat
mast, då de måste med egen mun bekänna
sina lögner. Och förutom detta äro vi utan
skuld till oljud när som en viss person frå-
gade vise p. och då inte han hade blifvit
störd så är det naturligtvis bara dikter af
ofvannämda. Så måste vi i tryck tillkän-
nagifva vår lidna oförrätt. Vi hoppas att
detta länder eder tiU en varning förty lög-
nen är en rot till allt ondt. Och ingen he-
der att ljuga, utan dess motsats.
Bondruliander.
Herr redaktör!
Ni torde godhetsfullt lemna plats i eder
tidning för nedanstående upprop:
Kvarnarbetare!
I Sundsvalls Tidning för torsdagen den 5
februari finnes införd en uppmaning till
Sverges mjölnare att organisera sig, och
i samma uppsats yttrar på tal härom att
mjölnaryrket Sr ett af de helsofarligaste
som finnes för de . mjölnare som ej hafva
sina s. k. drängar att lita på. Detta gaf
mig en osökt anledning att reflektera öfver
om det ej funnes flera mjölnardrängar eller,
kanske rättare, kvarnarbetare än s. k. mjöl-
nare, och om det icke kunde anses af be-
hofvet påkallat lika väl för de förra att or-
ganisera sig som för de senare. Genom
en dylik åtgärd vore det möjligt för kvarn-
arbetarne att skydda och understödja hvar-
andra, att förskaffa sig ett rättvist och mera
hänsynsfullt behandlande från de ofvan stå-
ende än hvad förhållandet nu tyvärr allt för
ofta är.
Likasom en arbetares lif och helsa äro
af värde för honom själf och hans anhö-
riga, bör det väl ej vara så alldeles utan
värde för samhället häller, detta sam-
hälle, hvaruti han är en om än obetydlig
medlem.
För att rådgöra om och om möjligt åvä-
gabringa en sammanslutning mellan Kvarn-
arbetarne torde därför intresserade, i bref,
som emottages å Sundsvalls Tidnings kon-
tor och märkta kvarnarbetarnes fackför-
ening, uppgifva huru en första samman-
komst lämpligen bör anordnas. Yi hoppas
att intresset skall blifva lifligt och en fack-
förening snart kunna bildas till gemensam
fromma. Kvarnarbetare.
Till redaktionen af Sundsvalls Tidning.
Herr redaktör!
Anhålles vördsamt om att få nedanstående
infördt i eder tidning.
Undertecknad som under flera års tid vi-
stats i Norrland och alltid har jag för min
del tvekt att norrlänningarna varit vänlig
och tillmötesgående men nyårsdagen fick
jag erfara annat; jag reste från Sundsvall
på aftontåget och stannade i Borgsjö för
att hälsa på en bekant, men som då olyck-
ligtvis flyttat därifrån och emedan jag ej
kunde komma längre den dagen måste jag
höra mig om efter något kvarter till nat-
ten enär jag icke hade något hus med mig,
jag gick in i en bland de största gårdarne
i Borgsjöbyn och bad att få mot betalning
ligga där öfver natten men detta vägrades
emedan det icke fans rum, oaktadt de hade
åtminssone ett tjog rum på gården, jag må-
ste därför fortsätta och jag var i nästan alla
gårdar i byn men öfverallt erhöll jag samma
svar, till "sist bad jag hos Wessen att få
ligga på golfvet men äfven detta vägrades,
men där fans dock en hygglig tjänsteflicka
som visade mig in i drängkammaren där jag
med drängens tillåtelse fick stanna öfver
natten. Ehuru ogerna jag i vanliga fall
skulle antagit en sådan sängplats måste jag
dock nu med en viss tacksamhet göra detta.
Nog har jag besökt åtminstone ett hundra-
tal drängstugor men aldrig har jag sett
sämre än nyss nämda, ty åtminstone den
årstiden brukas att skura golfvet och snygga
upp litet äfven åt drängarne men här såg
ut som om det aldrig varit skurat och må
nu detta vara nog om Borgsjöboarne för
denna gång, måtte blott icke flera hamna i
samma olyckliga belägenhet som jag.
_____ E. 1. B.
Holm i januari 1888.
TiU Depot.
Depot han klagar for bittra tider,
han jämrar sig for mycken sno;
men har vist glömt, att hvad det lider,
så kommer tråttondag med tö.
Det fågnar mig Depot är vaken
och icke slumrar liksom Häradsnämd;
men skall jag klart belysa saken
Depot tycks strida utai hämd.
Välj darfor nu Depöt till styret
så ska’ de bittra öder fly.
Han sopar väl den kvasten ny
och slumrande är fri från äfrentyret.
Så slipper Depöt sin händer vrida;
men skrufva tast edra konjunkturer
så att ingen obehörig eder lurer
så får ni blott med behörige strida.
Så sätter Depot för Gambrinis stopp
för pillsner, lager, bock-bier äfven;
men om saken så vrides att Depöt blir gäf-ven
så gör han som kräftan ett baklänges hopp.
Yrvaken.
Strödda underrättelser.
SUNDSVALLS TIDNING Torefag 19 Jannari
Hvem Till ha en orden? Såsom ett bi-
drag till ordenssvindleriets historia medde-
lar D. N. i öfversättning följande på fran-
ska affattade sirkulär, hvaraf en i Stockholm
bosatt person kommit i besittning.
Min herre!
Jag tager mig friheten fösta eder uppmärksam-
het på täljande annons, som varit synlig i åtskil-
liga stora Paristidningar på fjärde sidan-
»Personer med god ställning och anseende, som
önska erhålla eHer lära känna sättet att få en ut-
ländsk orden, kunna vända sig till hr X. Z., 13,
pöste restante, Brussel».
Om ni reflekterar på att träda i förbindelse med
mig, ställer jag mig till eder disposition.
X. Z. Pöste restante (Brussel).
P. S Var god förse edert bref med ett 25-cea-
timers frimärke.
Sjuk efter bröllopsdansen blef en brud
från Söljeryd af Ö. Thorsås socken i Små-
land annandag jul. Hon hade icke länge
deltagit i ungdomsnöjet, förrän hon fick
starka anfall af håll i bröstet, så att läkare
måste efterskickas, och hon afled efter ett
par dagars sjukdom.
Till »undantagens" historia. För om-
kring 10 år sedan sålde en hem man segare
från Konga sin gård till en bonde från (Jpp-
vidinge och betingade sig därvid undantags-
förmåner. Men huru dessa »förmåner» se-
dan utbekommos, kan man förstå, enär den
åldrige undantagsmannen uppmanades af
bonden »att lemna gården, om han ville be-
hålla lifvet». Den nu snart 80-årige man-
nen måste ock lemna den stränge undan-
tagsgifvaren och uppsöka ett nytt hem.
Emellertid lär häradsrätten få på nytt be-
handla ett undantagsmål, där säkerligen
gubben får rått, men desslikes gör sig om
möjligt än mera hatad hos gårdsegaren, sä-
ger Smålandsposten.
Bibliska uttryck. Vi sammanföra här
nedan — skrifver R. S. i Stockholms Dag-
blad — åtskilliga uttryck ur den Heliga
skrift, hvilka kunna behöfva någon utlägg-
ning. Först möter oss då ordet paradis,
som kommit till de nyare språken genom
grekiskans parådeisos, hvilket dock ej är
inhemskt i detta språk, utan dit lånadt från
det iraniska området: zend, pairidaéza, in-
hägnad, firdaus, djurgård, vildpark. Det
betyder således en park (uppfyld af lefvan-
de varelser). Det hebr. ordet för samma
begrepp är edea, hvilket betyder »ljuflig
grönska».
Genom rent missförstånd hafva vi fått in
i vårt språk ordet syndaflod. 1 intet språk
uttryckes detta begrepp med oro, som äro
sammansatta med ordet »synd» (jfr lat. dilu-
vium, öfversvämning, fr. deluge,;eng. flood),
och i vår gamla öfversättning af Moseböc-
kerna från 1300-talet återgifves det endast
med »flod», »vatuflod». Men så kommo de
tyska bibelöversättningarna med sittsinflut
(sintflut, den allmänna floden, hvars prefix
8in-(smt-), stor, allmän, genomgående (jfr
singrun, »städse grön», namnet på den äfven
om vintern grönskande växten Vinca, eng.
evergreen), lockat de svenske bibeltolkarne
till en etym ologisk försyndelse, som sedan
i ett par århundraden, trots upprepade re-
visioner, gång på gång förnyats. Det var
emellertid först i 1618 års bibelupplaga (den
s. k. Gustaf Adolfs-bibeln), som denna miss-
förstådda form inkom. Numera torde »språ-
kets makt öfver tanken» särskildt hvad »syn-
daflod» beträffar hafva fått en så allmän
utbredning, att det skulle möta svårigheter
att göra någon förändring i den gängse ord-
formen. Vi behöfva väl ej påpeka, att vi
här ej resonera om ordets exegetiska värde.
Från syndaflonen ledes tanken på Noaks
ark. Detta ord, ark, är lånadt från kyrko-
fädernas lat. area, hvilket egentligen bety-
der »kista, låda» och utgör en ordagrann
öfversättning af ett hebreiskt ord med an-
nan betydelse. Meningen är alltså: ett far-
tyg, liknande en kista.
Hallelujah är ett hebreiskt uttryck med
betydelsen »prisa Gud!» och kyrie éleison
är ren grekisKa, på svenska: »herre förbar-
ma dig!» Detta sistnämda uttryck bildar, så-
som bekant, första satsen i den katolska
messan och ingår äfven i vår litania. Detta
sistnämda ord, som har betydelsen af »kyrko-
bön», är det senlatinska litania, grek. lita-
niae, hvilket åter kommer af verbet lita-
nenem, bedja, af lite, bön, åkallan.
Vildsvinen i Faaborgstrakten i Dan-
mark anställa fortfarande förödelser för jord-
brukarne. Trots ett pris af 30 kr. för hvarje
fäldt vildsvin synes deras antal alltmer till-
växa. Så länge icke ordentliga klappjag-
ter anordnas äro ej häller utsigterna att
göra sig de objudna gästerna kvitt stora.
Ferdinand de Lesseps skall, trots sin
framskridna ålder, i mars åter begifva sig
till Panamanäset för att inspekta de stora
regleringsarbetena vid Culebra, där flodens
vatten ledes bort till stora bassiner. Detta
regleringsarbete kommer att räcka flera år,
men lär för öfrigt, enligt Lesseps’ uttalande,
icke vara något hinder för att kanalen kan
öppnas på bestämd tid 18§9.
Ett attentat mot tyske kronprinsen
lär, sa osannolikt det än förefaller, hafva
planlagts af tyska sosialister. Den offisiösa
»Wiener Fremdenblatt» meddelar nämligen
följande privatdepesch från San Remo:
»Till följd af meddelande från tyske kon-
suln i Nizza rörande en komplott och ett
— Ni* älskar min dotter? sade den gamle.
— Om jag ålskar henne! ropade den unge lidel-
sefullt. Ha, jag ville gå i döden för henne med
glädje! For en enda eldig blick från hennes skona
ögon störtade jag mig gerna från den där klippans
spets för att do — krossad och blödande på af-
grundens skarpa stenar!
Den gamle skakade på hufvudet. Jag är själf
ett stveke lögnare, sade han, och en är alldeles I
tillräcklig för en så liten familj som min. ’
af sosialieterna planlagt attentat mot kron-
prinsens lif, hafva stora försigtighetsmått
vidtagits, ehuru man ännu betviflar sannin-
gen af nämda meddelande.»
Liknande meddelanden om ett af sosia-
lister förberedt attentat mot kronprinsen
hafva redan förut varit synliga i iranska
tidningar.
Gladstone om Skandinavien. I New-
castle Daily Leader offentliggör fröken
Hildegard Werner, som är boastt i New-
castle, följande skrifvelse från Gladstone
till svar på ett från henne till den engel-
ske statsmannen afsändt och af en skrif-
velse från en framstående person i Stock-
holm åtföljdt bref. Den sistnämde hade
i brefvet uttalat sig om Gladstone.
Dennes svar till fröken Werner, som i
öfversättning återgifves i Sydsv. D. B.,
lyder:
»Jag tackar Er mycket för ert bref med
bifogade skrifvelse. Jag är glad öfver att
Er korrespondent hos mig finner en benä-
genhet att utsträcka min sympati till hela
menskligheten. Och jag kan å andra si-
dan försäkra, att det icke finnes någon del
af den europeiska opinionen, som jag sät-
ter större värde på än den skandinaviska.
Det skandinaviska blod som flyter i våra
ådror, anse vi för så godt som vårt bästa
blod, och en britt, som besöker Skandina-
vien, har svårt för att tro, att han icke är
hemma hos sig».
Grannländerna.
Norge. Enligt Aftenposten har godsega-
ren vid Kongsvinger, Lorentzo Rynning in-
stält sina betalningar. Han är f. n. under
administration.
— Dagbladet meddelar: Grosshandlan-
den Gamél i Köpenhamn har anmodat pro-
fessor Helland att meddela universitetet, att
han är villig att till Hansens resa öfver
Grönlands inlandsis lemna det erforderliga
beloppet 5,000 kr.
18*8
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 18 januari. Protek-
tionisterne i Första kammaren ha valt
till förtroendemän: Friherrar Åker-
hjelm, G. F. Barnekow, Fr. von Essen,
Nils Fock, Reutersvärd, Casparsson, Se-
derholm, M. Unger, H. M. Eriksson oeh
G. Lnndeberg.
Hr Petterson kom sent hem en afton och fam-
lade sig fram till sängkammaren.
— Petterson, är det du, frågar hans hustru?
— Hvafalls, säger Petterson häpen, hvem väntar
du på?
Från utlandet.
Storbrittanien. På Irland råder, i följd
af utgången på rättegången mot den en-
gelske parlamentsledamoten Blunt, stor för-
bittring. Vid första underrättelsen stäng-
des alla handelsbodarna i Portumna, där
rättegången utagerades. Många af sta-
dens invånare uthängde sorgfanor från sina
hus.
Ännu samma dag på eftermiddagen fördes
Blunt till Galway, hvarifrån han vidare
skulle transporteras till statsfängelset i Tul-
lamore.
Vid afresan från Portumna visade folk-
massan benägenhet att med våld befria ho-
nom ur polisens händer, men afråddes där-
ifrqn af parlamentsledamoten, den bekante
d:r Tanner, som uppmanade dem att i stäl-
let »boycotta» polisen.
Enahanda demonstrationer som i Por-
tumna skedde äfven vid fångens ankomst
ill Galway. På bangården höjde folkmas-
san dånande lefverop för Gladstone, Blunt
och de irländska cheferna. På flera stäl-
under färden mellan bangården och
fängelset kom det till sammanstötningar
mellan polisen och folket. Utanför fängel-
set måste den med bajonetten hålla massan
tillbaka, hvarvid flera personer blefvo så-
rade.
Blunt är, som bekant, ingen irländare,
utan en konservativ engelsman, som gjort till
sin hufvuduppgift att antaga sig förtryckta
personers och nationers sak. Så bestred
han af egna medel kostnaderna för Arabi
paschas försvar under det åtal egyptiska
regeringen anstalt mot honom. Under kri-
get i Sudan stälde han sig på sudaneser-
nas sida och försvarade deras rätt mot sina
egna landsmän, och när toryregeringen ut-
färdade sina tvångslagar, trädde han lika-
ledes inom skrankorna för Irland och home-
rule.
På uppdrag af engelska home-rule-för-
eningen begaf sig Blunt i förliden oktober
öfver till Irland, och sammankallade till
Woodford i grefskapet Galway ett möte,
där endast engelska talare skulle få ordet.
Han ville härmed tillika genom ett prof
söka utröna, om irländska regeringen skulle
våga att inskränka talfrihet på ett af en-
gelsmän inkalladt och ledt möte. Regerin-
gen förbjöd mötet, men Blunt sökte det
oaktadt hålla det, gjorde motstånd mot po-
lisen, som ville hindra honom därifrån, ar-
resterades och dömdes till två månaders
fängelse. Det är denna dom som nu stad-
fästs af appellationsdomstolen i Portumna.
Att Blunts uppfattning af engelska folkets
tal- och församlingsfrihet delas af framstå-
ende engelska statsmän, synes af det svar
som f. ministern Shato Lefevre i dessa da-
gar gifvit på en adress, som framlemnats
till honom från arrendatoreraa på lord Clan-
ricardes gods. Lefevre berömde der Blunt
för det mod, hvarmed han utan af seende på
följderna försvarat församlingsrätten och or-
dets frihet. Hade han, Lefevre, varit på
Irland vid samma tillfälle, skulle han hand-
lat på samma sätt. Blunts inspärrande, till-
lade han, skall för öfrigt gagna Irland mer
än hundra tal. Själf skulle han vara stolt
öfver att dela Blunts öde.
Detta är följden af hr Balfours hänsyns-
lösa och halsstarriga dårskap. Under hans
förvaltning fyllas, säger Daily News, de ir-
ländska fängelserna, icke med förbrytare,
utan med män, hvilkas handlingssätt till-
vinner dem bifall af statsmän med hög ka-
raktär och berömdt namn.
Blunt har, liksom William O’Brien, för-
klarat, att det ej skall lyckas hr Balfour att
tvinga honom att i Tullamore anlägga fång-
drägt.
— Om det fördrag, som afslutits mellan
the British East African Association och
sultanen af Zanzibar skrifver en korrespon-
dent till Times:
Man torde komma ihåg, att i de sena-
ste fördragen mellan England och Tyskland
rörande de respektive områden, som de
skola råda öfver i Ostafrika, bestämmes
norra gränsen för Tysklands område genom
en linie, som utgår från Umbaflodens myn-
ning, norr om Pembaön och kröker sig vid
norra sluttningen af Kilima-Njaro och ut-
mynnar i Victoria Nyanza ungefär midt
på dess östra kust. Omkring 200 eng. mil
norr om Umba är det lilla s. k. sultanatet
Vitu beläget, hvilket också erkänts stå un-
der tyskt inflytande, och en linie, som går
i nordvest längs Tanafloden bestämmer
gränsen för Englands besittningsrätt på
denna sida. Dessa tyska områden förval-
tas emellertid hittills uteslutande af enskida
bolag och tyska regeringen har på intet
sätt ingripit i deras styrelse.
Den landsträcka, hvilken det brittiska ost-
afrikanska bolaget erhållit på 50 år af sul-
tanen af Zanzibar, är i många afseen-
den af stort värde. Den del däraf, som
ligger närmast norr om Kilima-Njaro och
mellan den fruktbara kuststräckan och detta
berg, är till största delen en öken. Detta
förhållande beror emellertid på vattubrist,
ty jorden år i och för sig mycket fruktbar.
Norra delen af Massailandet åter med sina
vackra platåer och pittoreska berg, dess
europeiska vegetation och många vatten-
drag är kanske en af de sundaste och mest
lofvande trakter i Afrika. Det krigiska
Massaifolket idkar boskapsskötsel och lan-
det är synnerligt lämpligt för denna nä-
ringsgren. Många vackra bergstoppar, af
hvilka Mount Kenia är den högsta, före-
komma i dessa trakter. Stora furuskogar
fylla landet. Européer kunna utan att ri-
skera sin helsa vistas i landet.
»En mer förtjusande trakt», skrifver en
engelsk resande, »finnes troligen icke i hela
Afrika, icke en gång i Abyssinien. Den
ligger 6,000 fot öfver hafvet, och eger allt,
som kan göra ett landskap hänförande. An
tycker man sig vandra igenom en park, som
lifvas af villebråd, än ser man stora hjor-
dar af boskap eller får och getter, som
vandra i det alnshöga gräset på präktiga
betesmarker. Det är föga hos landskapet,
som påminner om den n vanliga föreställ-
ningen om tropikerna Ögat hvilar på barr-
träd, på ljung, klöfver, anemoner och an-
dra välbekanta växter. Landet är genom-
draget af sorlande bäckar och floder.»
Massaifolket är en präktig folkras och
det skall troligen icke blifva svårt att för-
må dem att låta handelskaravaner i lugn
tåga genom deras land. Söder om Massai
träffar man på Bantufolket, »Afrikas teu-
toner».
Kusttrakten eger den vanliga tropiska
fruktbarheten och bör kunna, om dess till-
gångar rätt tillgodoses, gifva en stor vinst.
Hamnen Monabassa, yttersta punkten i om-
rådet, är en utmärkt hamn för handelsfar-
tyg och kan äfven rymma ett begränsadt
antal krigsskepp; äfven andra goda hamnar
finnas i närheten. Arealen af hela det om-
råde, som kommit under engelskt välde, kan
beräknas till omkring 50,000 (eng.) kva-
dratmil och dess invånareantal till omkring
två millioner.
Det är icke endast det direkta värdet af
det land, hvilket kommit under engelskt
inflytande och öppnats för engelsk handel,
som bör tagas med i beräkningen, då man
uppskattar betydelsen af den afträdelse, sul-
tanen af Zanzibar gjort. Utom att landet
själf har stor kommersiell betydelse, är det
en vag till trakter, hvilka enligt alla for-
skares enstämmiga vittnesbörd äro bland
de rikaste i hela Afrika. Hela landet kring
sjöarne i Centralafrika, däri inberäknadt
Uganda och närgränsande stater, omkring
öfre Nilen, landet kring Albert Nyanza,
lär kunna uppnå en hög grad af utveckling
och är på det hela lämpligt till vistelseort
för européer. Visserligen skall en del af
handeln från Centralafrika gå på Kongo, ,
menen bhck på karten upplyser lått omatt
östra kustvägen, så vida den blir väl orga-
niserad, är aen .naturliga handelsvägen %r
dessa trakter. Afven under nuvarande för-
hållanden kan man från kusten på sexvec-
kor komma till Victoria Nyanza, och med
järnväg skulle vägen kunna tillryggaläffgas
på ett par dagar.
— På skotska ön Lewis fortfar ännu rö-
relsen bland »erofters» mot godsegarinnan
mrs Matheson. De fordra att återfå sina
till fårkettar och jagtmarker utlagda jord-
lotter, emedan de eljest äro pnsgifna åt
ohjälplig hungersnöd, men hon har vägrat
och uppmanat dem att utvandra. Folkets
hållning är så hotande, att krigsfartyg måst
beordras till ön och militär sändas för att
skydda den rika frun.
Byssland. Alla högre polska omse-
rare vid de regementen som äro förlagda i
södra Ryssland skola, enligt berättelser i
polska tidningar, blifvit afskedade. Enligt
samma källa ha äfven alla österrikiska
godsegare och arrendatorer i Podolien blif-
vit utvisade.
England och trippelalliansen. Peters-
burg, måndagen den 16 januari. Här vill
man veta, att lord Salisbury undertecknat
ett fördrag, hvarigenom England förbinder
sig att understödja trippelalliansen.
Tyskland. I Dornshof, ett ställe nära
Fredrichshafen i södra delen af Wurtera-
berg, har under de senaste åren gjorts ett
lika ensamstående som lyckligt försök till
praktisk lösning af en sida utaf den stora
arbetarefrågan.
Af ett konsortium välgörande personer,
delvis understödda af staten, inköptes för 4
år sedan en medelstor gård. På denna
upprättades en arbetarekoloni med uppgift
att skaffa arbetare af alla slag sysselsätt-
ning och utkomst. Det var icke menin-
gen, att anstalten skulle utgöra något slags
asyl eller from stiftelse utan endast en till-
flyktsort i tider af arbetslöshet. Man mot-
tager därför endast friskt folk, som ega
arbetsduglighet och lust att göra något.
Med dessa upprättas ett kontrakt, hvari de
fyrbinda sig att de erhålla mat, kläder och
kontant lön. Det slutliga målet är att åter-
skaffa arbetarne sysselsättning utanför ko-
lonien.
Från april 1886 till mars 1887 hade 502
personor varit upptagna i kolonien. Af
dem voro 119 jordarbetare, under det att
de öfriga reprenterade snart sagdt alla möj-
liga arbetsgrenar. Om vintern är tillström-
ningen helt naturligt störst, hvadan allt ar-
bete, som kan utföras inom hus, sparas till
denna årstid.
Det fans i början många, som spådde att
kolonien inom kort skulle bli ett näste för
omstörtare och allt slags slödder, som skulle
göra trakten osäker. Dessa spådomar ha
ej gått i fullbordan. Kolonien trifves tvärt
om alldeles utmärkt och åtnjuter det bästa
anseende. Grundläggarne af den samma
stå för närvarande just i begrepp att an-
lägea en ny koloni i norra delen af Wiir-
temberg.
— iurst Bismarck tyckes ha insjuknat,
att döma af ett telegram från Berlin i sön-
dags, af innehåll att Bismarck då befann
sig bättre.
Belgien. I Hainaut börjar arbetarrörel-
sen å nyp gripa omkring sig. Sosialister
och anarkister äro mycket verksamma samt
bearbeta ifrigt de okunnige arbetarne, så
att bland desse en betänklig jäsning råder.
Zolas roman »Germinal» (Vårbrodd på
svenska), hvilken som bekant handlar om
arbetarnes lif i grufvorna, sprides i massor
och läses ifrigt. Därtill kommer att flere
arbetsgifvare infört nya reglementen, hvilka
fastställa betydliga plikter för hvarje för-
seelse, något, som i hög grad uppretat ar-
betarne. Flere strejker ha också egt rum.
Sålunda ha alla arbetarne i grufvorna i
Houssee, i Longchamps och marmorslip-
verken vid Charleroi, inalles flera tusen,
nedlagt arbetet. Situationen är på det hela
taget mycket betänklig, och blott en liten
anledning behöfves för att komma missnö-
jet att utbryta i full låga.
England. Från London telegraferas den
11 dennes, att sedan tre dagar äro land och
kust inhöljda i den tätaste dimma. Där-
jämte råder stor köld.
Österrike. Trafiken på de galiziska järn-
vägarne är af bruten af de blokerande snö-
massorna.
— Donau har vid Gran stigit öfver sina
bräddar. En stor del af staden är öfver-
svätnmad.
Kina. Antalet personer, som drunknat i
provinsen Honan genom Gula flodens öf-
versvämning kan aldrig beräknas med nå-
got anspråk på tillförlitlighet. Den europé
i Peking, som genom sitt förhållande till
kinesiska regeringen bör vara bäst under-
rättad, har uppgifvit, att antalet omkomne
skulle uppgå till sju millioner.
Chile. Från Newyork telegraferas att
koleran i Valparaiso är stadd i tilltagande.
130 sjukdomsfall anmälas dagligen och sjuk-
domen har en mycket elakartad karakter.
Skräddaren: — Om ni inte genast betalar mig,
så vänder jag mig till domstolen.
— Var så god, om ni tror att den vill lägga ut
pängarne for mig.
Sedan Bontemps, som nu b em tat sig, gått
tillbaka ett stycke och öfverlygat sig om, att
ingen besvärlig åskådare fans i närheten, bar
man liket ned i båten, hvarefter denne försvann
i mörkret, framdrifren af Rouquins kraftiga år-
tag, under det hans biträde tog töramarne och
körde vidare längs kajen.
En timme derefter återkommo gendarmerna,
som varit i samtal med de falska poliskonstap-
larne. Just som de passerade förbi gallerpor-
ten till la Morgue, trängde ett besynnerligt ljud
till deras öron.
— Hörde du något? utbrast den ene.
— Ja. Var tyst!
Nu förnams tydligt ett stönande frin går»
den, och då de funno porten öppen, skyn-
dade de in.
I första ögonblicket upptäcktes ingenting,
men ett nytt klagande ljud drog dem snart
till den aflägsna vrå, der vaktmästaren låg
bunden.
Sedan de lossat repen och fått honom på
benen, omtalade han hvad som händt.
De begåfvo sig genast till polisstationen och
rapporterade den oerhörda tilldragelsen, men då
likröfvarne fått så långt försprång, var det na-
turligtvis fåfängt att söka hinna dem. Polis-
kommissarien nöjde sig med att utsända detek-
tiver till samtliga stadsportarne.
Ingen kom, och från alla håll ingingo
underrättelser om, att spaningarne varit frukt-
lösa.
— André ligger för döden och kan ingen*
ting säga. — Ni ljuger!
— Godt. Ett annat af Rouquins offer har
jag dock lyckats rädda, utan att han ännu fått
någon aning derom. Det är en person som
ni och alla andra anse för död, och som kan
saga er, hvad jag gjort för honom. Det är er
far, Gabriella.
— Min far? ropade hon. Ni hädar.
— Nej, han lefver.
Hon tryckte händerna mot pannan som om
hon fruktat att förlora förståndet.
— Men jag har ju sjelf sett hans döda kropp.
Ännu en gång, ni hädar, eller också är ni från
edra sinnen.
— Hemta er, Gabriella. Er far lefver. Rou-
qnin ville ha den stackars gubben ur vägen,
men jag räddade honom. Liket, som begraf-
des, var en annans.
Hon närmade sig honom. Det hårda uttryc-
ket i hennes ansigte var borta.
Ett svagt hopp fick insteg hos markisen, och
han andades lättare.
— Fina det för er något heligt, vid hvilket
ni kan svära? frågade hon.
— Jag vet ingenting heligare än min kär-
lek till er.
— Nå väl, svär vid den och vid minnet af
edra föräldrar, att ni räddat min far.
— Hvartill tjenar en ed, Gabriella? Kan
väl den öfrertyga er?
— Ah, ni söker slingra er undan!
— Nej, visst icke, men är det ej enklare,
att ni besöker er far och sjelf öfvertygar er om
sanningen af mins ord?
— 334 —
jag mig ej om. Här sitter jag hela dagen,
uteslutande upptagen af min kärlek och vän-
tande på mitt öde. Och allt detta skulle vara
en komedi.
Gabriellas min var lika obeveklig.
Han fattade hennes händer med en häftig
åtbörd, och en blixt sköt fram ur ögonen.
— Jag ser hellre er vrede än er ömhet, sade
hon luDgt, liksom till svar derpå.
Markisen eläppte henne och tog några steg
genom rummet. Derpå grep han ånyo pistolen
och lade den i hennes hand.
— Döda mig då, ?å att det blir slut på
mina lidanden.
Hon sköt vapnet ifrån sig.
— Jag har tänkt derpå, men just derfor, att
ni lider, vill jag det ej.
En frosskakning genomilade honom. Han
insåg nu mer än någonsin, hur djupt hon kände
sig kränkt.
Återtagande sin plats vid bordet, stödde han
hufvudet i högra banden, nnder det han fort-
farande höll pistolen i den venstra.
— Hör på, Gabriella, Jag både detta vapen
framför mig, emedan jag hvarje minut väntade
att bli häktad och var fast besluten att be-
röfva sig lifvet, så snart det kom derhän.
När ni inträdde, trodde jag också, att allt var
slut. Emellertid bar jag gjort, hvad jag för»
mått, för att förekomma nya brott. Jag har
sökt rädda André Senechal, och om han varit
mindre envis, skulle han na befunnit sig i sä-
kerhet. Han hade då också kunnat intygs, att
det är eant.
— 331 -
Aftontidningarne hade innehållit meddelan-
den om mordet på bron vid Asniéres. När
den gamla Margareta läste notisen, ådrog den
sig så mycket mera uppmärksamhet som den
mördades signalement träffade in på Senecbal.
Hon skyndade också genast till la Mcgue, men
der var det redan stängdt.
Få morgonen gick hon tillbaka. En stor
menniskomassa var samlad utanför, ditlockad
af den uppseendeväckande underrättelsen om
nattens dåd.
Polischefen var i högsta grad upprörd, och
ransakningsdomaren, herr de Vaubernier, hade
tidigt begifvit sig till bårhuset. Här hölls for-
hör med vaktmästaren, men dennes redogörelse
kunde ej leda till någon upptäckt.
Då domaren stod i begrepp att aflägsna sig,
anmälde man, att en gammal kvinna begärde
företräde, pi grund deraf att den bortröfVade,
af allt att döma, farit hennes husbonde.
Margareta blef insläppt, och de upplysnin-
gar, hon lemnade, tycktes bekräfta hennes far-
hågor. Emellertid kunde man ej nu komma
till någon bestämd visshet.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Vid den gamla tjenarinnans hemkomst, un
derrättade hon Valentin om hvad som händt.
Han begaf sig genast till Gabriella och gaf
henne del of allt
Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
