Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgodoseendet af en nyare tids och ett i
utveckling stadt näringslifs kraf på ökad
och snabbare samt mer af eget initiativ
ingripande verksamhet hos statsorganen, utan
att likväl åsidosätta de garantier för en
noggrannare formel behandling, hvilka för vissa.
fall erfordras. Men denna organisation är
detta oaktadt särdeles billig. Inberäknadt
kostnaden för en tidsenligare behandling af
vår så länge försummade näringsstatistik
skulle det nya departementets inrättande,
enligt silvilministerns beräkning, öka
statsverkets årliga utgifter med endast 13,650 kr.
Märkligast är dock själfva den
ifrågasatta organisationen, hvilken innebär ett för
våra förhållanden alldeles nytt uppslag.
Alla utredningar rörande
kommerskollegiet hafva enats däruti, att kollegiet icke
kan fullständigt indragas och uppgå i ett
statsdepartement, med mindre detta
departement får en helt annan och
själfständigare ställning än de öfriga. Vissa
ärenden som kollegiet nu handlägger, lämpa
sig ingalunda att afgöras i statsrådet.
Kollegiets i senare tider främsta uppgift har
därjämte varit att åt regeringen verkställa
utredningar eller att afgifva utlåtanden,
hvilkas betydelse just legat däri, att de
emanerat från en själfständig ämbetsmyndighet.
Man har hittills sökt lösa denna
svårighet genom förslag att åt
departementschefen inrymma en viss själfständig
beslutanderätt. Men riksdagen har städse hyst stora
betänkligheter mot en sådan anordning och
vid flere tillfällen, t. ex. 1857, 1868 och
1885, uttalat sig på ett sätt, som angifvit, att
man åtminstone icke vill veta af någon
ändring i grundlagen, som öppnade
möjlighet för en ministerstyrelse i den mening,
att regeringsärenden skulle kunna slutligen
afgöras af departementscheferna.
Sivilministern har nu sökt lösa denna
svårighet genom att göra det nya
departementet till en kombination af ett
statsdedepartement i vanlig mening, flere
själfständiga ämbetsverk och ett kollegium.
Cheferna för de skilda byråerna inom
departementet äro på samma gång kansliråd med
skyldighet att bereda de »regeringsärenden»,
som tillhöra departementet samt målsmän
för olika grenar af näringslifvet med
själfständig handlings- och beslutanderätt
äfvensom besittare i ett kollegium för
handläggning af ärenden, hvilka påkalla en mera
uttömmande formel behandling.
Tanken är onekligen originel. Men vi
vilja icke där säga, att den är förkastlig.
Det är af vigt att förebygga att denna
vigtiga fraga undanskymmes af eller
indrages i de partistrider, åvilka möjligen
föresta. Därtill är den af allt för stor och
oomtvistbar betydelse för landets näringslif.
En fara ligger nära till hands, när det
gäller en fråga, som länge stått på
dagordningen. »Har det dröjt så länge, kan det
gerna dröja ännu en tid» - det är ett
bland de slagord, som mer än en gång
omintetgjort kommerskollegiifrågans lösning,
när några detaljer i ett framstäldt förslag
icke fallit vederbörande på läppen.
Men så bör och far man icke längre
resonnera. Kunna regeringen och riksdagen
icke häller denna gång komma öfverens,
da har frågan åter uppskjutits för en hel
treårsperiod, Men till ett sådant uppskof
för en aflägsen och oviss framtid hafva vi
icke vidare råd.
För riksdagens ledamöter bör ock en sak
stå klar, nämligen att de skarpa klagomål,
som länge både enskildt och offentligt
riktats mot kommerskollegiet, indirekt träffa
riksdagen själf och särskildt andra
kammarens majoritet.
Det är icke genom att under mer än
tjugu års tid nedtvinga en institution på en
»kronisk» dödsbädd, som man inom denna
institution åstadkommer tidsenliga reformer
eller framkallar verksamma och
fruktbärande initiativ.
Och det är dock faktiskt allt hvad
riksdagen hittills gjort för att omorganisera det
gamla kommerskollegiet.
<b><i>Om utskänkningsbolagens</b></i>
upprinnelse samt rätta organisation och verkliga
syftemål innehåller G. H. T. en uppsats,
som är af synnerligen stort intresse i dessa
dagar af liflig strid pånvkterhetsfrågans gebit.
Uppsatsen är af följande lydelse:
»Vi vilja icke åt »Göteborgssystemet» häfda
större rätt till »prioritet», än "hvad
detsamma rätteligen tillkommer, men kunna dock
upplysa, att när det system, hvarom nu är
fråga, infördes i Göteborg, så kände man
icke till dess tillvaro, vare sig i Jönköping
eller Falun. Vi hafva föreställt oss, att
snarare Marstrand egde rätten att ha varit den
första kommun, hvari systemet varit infördt.
Utan tvifvel ligger en af systemets
grundtankar däri, att hela bränvinsförsäljningen
är öfverlåten åt ett bolag, som lemnar hela
behållningen åt kommunen, men det är dock
icke den ende. Göteborgssystemets
ursprungliga grundtanke var, att ingen vare sig
enskild person eller menighet skulle hafva
fördel af bränvinsförsäljningen, hvarför alla
skulle samverka till, att denna försäljning
måtte varda så begränsad som möjligt.
Därför ingick det i det här bildade
utskänkningsbolagets första oktroj (på tre år)
såsom en fundamental bestämmelse, att
l:o) den förste utsäljaren
(värdshusföreståndaren) icke skulle hafva någon vinst af
försäljningen utaf spirituosa, men hela
behållningen af försäljningen utaf mat, kaffe
och te, maltdrycker m. m.
2:o) att icke bolaget skulle hafva någon
vinst af affären mer än den gällande
räntan, sex prosent, hvilken ränta numera borde,
i vår tanke, nedsättas till fem. Under de
första 9 åren hade bolagsmännen icke
insatt något kapital, enär affären kunde
drifvas med kreditiv, och då uppbar
naturligtvis ej heller bolaget ett öre. Men när man,
till följd af öfverdrifna hyresanspråk, vardt
nödsakad att uppföra eller inköpa egna hus
och därmed såg sig tvungen att lyfta det
tecknade kapitalet, vardt också följden, att
den från början - då räntefoten var i
allmänhet sju prosent - utfästa räntan af sex
prosent blifvit lyftad. Men denna utgår,
sådan affären nu visat sig, under alla
omständigheter, så att bolaget icke fördenskull
kan hafva något intresse i att försäljningen
ökas, eller uti att den icke må högst
betydligt nedgå.
3:o) att icke häller kommunen skulle hafva
någon fördel af försäljningens tillväxt.
Bolaget hade förbundit sig att till
kommunen lemna samma inkomst af
utskänkningen som kommit kommunen till del
under det gamla systemet, men icke mer.
Allt hvad som därutöfver vans i behållning
skulIe af bolaget användas till »för
arbetsklassen nyttiga och välgörande ändamål.»
Här kan således med fog sägas, att
planens grundtanke var, det ingen vare sig
enskild eller menighet skulle draga åtminstone
direkt fördel af denna försäljning, hvarmed
hvarje lockelse att utvidga densamma borde
vara, så vidt möjligt, undanröjd.
Denna ursprungliga tanke måste man, i
fråga om kommunen, öfvergifva efter den
första oktrojens slut, då ett konsortium
bildade sig af de förre krögarne, hvilka
ingåfvo till staden ett så högt fast anbud, att
bolaget, som ju icke hade någon vinst, af
affären och ville minska men ej öka
afsättningen, icke vågade bjuda något likartadt.
Då erbjöd det sig i stället att afstå från det
sista vilkoret: öfverskottets användande till
»för arbetsklassen nyttiga och välgörande
ändamål» och att lemna allt öfverskottet till
statskassan.
Detta var från bolagets sida stor
uppoffring, uppoffring af all den lön det från
början begärt, eller rättigheten att få använda
medlen till sagda ändamål. När det skedde,
uttalade dock en af bolagets medlemmar i
stadsfullmäktige den önskan att
stadsfullmäktige måtte förvalta detta öfverskott i
enlighet med den ursprungliga tanken och
att den moraliska plikten i detta afseende
måtte kvarstå såsom en tradition till tider,
då nya ledamöter af stadsfullmäktige, som
icke voro med, då utskänkningsbolaget
stiftades, skulle bestämma öfver dessa medels
användning.
Då i Norge bolagssystemet grundades på
en af stortinget antagen lag, föreskrefs det
också, att behållningen icke finge användas
till betäckande af utgifter, som enligt
kommunallagen ålåge kommunen.
Såsom man vet, hafva också Göteborgs
stadsfullmäktige hänvisat åtskilliga utgifter,
som icke kunna anses vara i sträng mening
kommunalt åliggande, till bränvinsmedlen.
Vi erinra endast om anslagen till Göteborgs
museum, till fattigsakföraren, till
Slottsskogsparken, till slöjdföreningens skola, till
skollofskolonierna m. m.
»Göteborgssystemet» hade och har sålunda,
såsom man finner, en större innebörd än
den från Jönköping ofvan anförda, och torde
sålunda hafva rätt att behålla sitt namn.
Det var grundadt i nykterhetens och den
allmänna välfärdens intresse. Skulle denna
systemets grundtanke icke varda
samvetsgrant bevarad, så drabbar ansvaret - det
tunga ansvaret - dem, som i systemets
handhafvande och vid överskottsmedlens
användning glömma bort eller åsidosätta
bolagets stiftares människovänliga mening och
nitälskan.
<i><b>Välläsning för barn.</i></b> Vid Svenska
folkskolans vänners lokalförenings möte i
Stockholm i fredags höll lektor N. P.
Ödman från Gefle ett intressant och med
spänd uppmärksamhet åhördt föredrag om
vigten af en god välläsning för barn, med
särskildt afseende fäst vid bibelläsningen.
På ett intresseväckande sätt redogjorde
talaren för de många oarter och
egendomligheter, som lärare och familjefäder gjorde
sig skyldiga till vid läsningen af religiös
och isynnerhet biblisk text.
Talaren hade gjort den erfarenheten, att en stor
del lärare och lärarinnor men isynnerhet prester
alltid föreläste vr bibeln på ett slentrianmessigt,
monotont eller i vissa toner sjungande sätt, som
ej kunde annat än verka likgiltighet, kanske
stundom äfven motvilja eller löje. Talaren
illustrerade sitt föredrag med åtskilliga prof på slik
föreläsningskonst, därvid imiterande personer, som
han själt åhört.
Enligt talarens åsigt borde bibeln föreläsas på
ett värdigt men framför allt naturligt sätt, utan
den långsläpande eller gallopperande eller »proto-
kollsmessiga» ton som mången hade för vana att
antaga. Ty genom dylik felaktig läsning komme
barnen på den tron, att Guds ord vore något
tråkigt, hvarjämte äfven mycket af innehållet ginge
förloradt för dem. En hvar borde upparbeta sin
föredragningsförmåga - den månde nu gå i den
ena eller andra riktningen - samt motarbeta de
ovanor, som lätteligen uppkomme, då man vid
läsningen ej fäste tillbörlig vigt vare sig vid
innehållet eller det auditorium, man hade framför sig.
Talarens lifliga och dramatiska
framställningssätt lockade, trots det allvarliga
ämnet, åhörarne till att flera gånger på ett
högljudt sätt gifva fritt lopp åt sin
munterhet vid de många kostliga imitationerna
af felaktig läsning, säger Sv. Läraretidning.
<b><i>Generalmajor Ryding</b></i> med stab
anlände till Karlsborg i onsdags i förra
veckan på morgonen för att inspektera
volontärskolan och afreste på aftonen.
Rikskansleren Axel Oxenstiernas
staty, bestämd att resas å Riddarhusets
gård, kommer att gjutas vid Faustman och
Östbergs konstgjuteri å Karlsvik af
konstgjutaren Franz Goldnag´l. Modelleringen
af statyen kommer oförtöfvadt att
verkställas af professor J. L. Börjeson, och
anses densamma kunna vara färdig till
sommaren 1889.
<b><i>Svenska Familj-Journalen Svea,</b></i>
illustrerad veckotidning, har utsändt n:r 3.
Breflåda. Flere församlingsbor, Indal.
Era beskyllningar mot den ene
skolrådsledamoten äro af beskaffenhet att icke kunna
publiseras, såvida ni ej styrker dem genom
offisiella handlingar, såsom t. ex.
domstolsprotokoll; och vi hafva därför - följande
Ert eget råd till oss i fråga om Era
motparters skrifverier - strukit hela den delen
af Eder uppsats. Red.
"Svensk folksång".
Man har ej blygts att med detta namn
beteckna ett ömkligt kväde, som varit
infördt i »Vikingen», ej en gång utan två,
och som varit återgifvet äfven i andra
tullvänligt patriotiska blad. Också
Aftonbladet har återgifvet en del däraf, påvisande,
att märket C. G. uppgifvits i den
protektionistiska prässen tillhöra öfverstlöjtnant
C. G. Grill, den vid senaste Östgötavalet
till Förste kammaren varmt förordade
kandidaten, något som också antydes af
»Viingen» själf. Aftonbladet inlägger
naturligtvis en gensaga mot detta opus,
anmärkande att tidningen omöjligt »kunnat
begripa den ytlighet, som tyckes anse, att
boten för själfviskhet, för brist på
fosterlandskärlek m. m. skall ligga i - höga
skyddstullar».
För vår del se vi i detta kväde rent af
hädelse, då Polens vackra frihetsbön här
blifvit på ett lågt sätt travesterad och Guds
namn missbrukadt, att ej tala om den rent
af skamliga skildringen af vårt land och
vårt folk. Om någonsin man kan tala om
»smutslitteratur», så är det här.
Läsaren må själf döma. Så här låter
det i dess helhet:
Svensk folksång.
Efter Polens Frihetsbön.
Gud, som bevarat ifrån forna tider,
Fattigt vårt land, dock tåligt in i döden,
Hjälp oss i nåder, se hur folket lider,
Våndas och ser framför sig träldomsnöden.
Fräls gamla Sverige! Hör oss när vi bedja;
Lossa oss, Fader, ur förtryckets kedja!
Rundt om i landet falska läror spridas,
Folket förgiftas till moral och heder,
Vrångvishet råder, lag och rätt förvridas,
Svekens och brottens kräfta sig utbreder.
Upplys, o Gud! vår kung om landets våda!
Låt uppå tinget rätt och oveld råda!
Grannlandets drägg, i trots mot unionen,
Ryckt till sig makten, vill ock här regera.
Äfven hos oss utskummet af nationen
Trår samma mål, vill Sveriges rätt cedera.
Låt, gode Gud! vår ära icke kränkas!
Hugstore fäders arf må ej bortskänkas.
Skogarne sköflas, näringarna tvina,
Jordbruket lider mer än det kan bära,
Skulderna växa, tillgångarna sina,
Allting är pantsatt, undergången nära.
Ärligt förvärf, rättvise Gud! beskydda!
Välstånd för åter, i palats och hydda!
Utlandet fritt här inför sina varor.
Inhemskt arbete ej afsättning finner.
Folket utvandrar i tallösa skaror, ’
På vår ruin utländingen vinner,
Låt, store Gud! vår styrelse bevaka!
Tullskyddets hägn oss längre ej förneka!
Fosterlandskärlekens helga eld och låga
Tänd i de bröst, där själfviskhet blott råder.
Lös till vår räddning, landets lefnadsfråga
Allvise Gud! se till ditt folk i nåder!
Frihandelns ok från våra axlar skaka!
Gif åt oss, svenskar, Sveriges land tillbaka.
C.G....
Rättegångs- och Polissaker.
Fråga om olaga elgjagt å annans mark.
Hemmansegaren E. G. Sahlin i Fröland,
Säbrå socken, yrkade vid Säbrå tingslags
häradsrätt, att hemmansegaren J. Saltin i
Fröland, torparen A. Hellgren i Spilböle,
P. Westerlund d. y. i Bran och arbetaren
H. A. Frånberg i Mark, hvilka den 30 sept.
1886 å skogen till Sahlins hemman i
Fröland olofligen jagat och dödat en större elg,
måtte härför fällas till ansvar samt
förpliktas att ersätta elgens värde med 288 kr.
Den 30 april 1887 afkunnades utslag och
enär vid jämförelse mellan den bevisning
som å Sahlins sida förebragts och den af
Saltin och hans medparter åvägabragta,
vitsord måtte tillerkännas af Saltin och hans
medparter åberopade vittnens utsago och
det således borde antagas vara styrkt, att
ifrågakomne elg först efter att hafva blifvit
af Saltin och hans medparter å dennes
skogsskifte uppdrifven och därstädes sårad,
jagats in på Sahlins mark, där den
sedermera stupat, förklarade häradsrätten att
Sahlins talan ej kunde bifallas och ålades
Sahlin att med 58 kr. ersätta motparternas
kostnad i målet.
Däröfver anfördes besvär. Som Saltin och
hans medparter ej styrkt, att elgen innan
den af dem förföljts in å Sahlins mark,
samma dag blifvit af dem sårad å Saltin
tillhörig mark, dömde, hofrätten Saltin, Hellgren,
Westerlund och Frånberg att hvar för sig
böta 50 kr., att ersätta elgens värde med
288 kr. samt att utgifva 83 kr. i
rättegångskostnad. Äfven detta utslag lärer hafva
öferklagats.
H. P:n.
Stridande intyg. Tidningen Upsala be-
rättar: Upsala mejeri hade genom hr A.
Lingmark instämt hr L. Jäderberg i Stor-
vik med yrkande om likvid för 8 stycken
ostar. Svaranden Jåderberg påstod att ostar-
ne blifvit betalade samt uppvisade postkvit-
to å till mejeriet i Upsala afsänd postan-
visning på beloppet. Käranden har där-
emot företett intyg från den posttjänsteraan,
som underskrifvit kvittot, att ingen postan-
visning under nämda adress eller till nämda
mottagare den ifrågavarande dagen behand-
lats å poststationen. Saken har icke kun-
nat undgå att väcka en viss uppmärksam-
het.
Meddelanden fr. allmänheten.
I spiritnosafrågan.
Om plats för följande begäres.
Något för ärade herrar riksdagsmän och
lagstiftare att tänka på och raskt besluta
om, då det är fråga om att förhöja brän-
vins brännings-skatten!
Vore det ej nödigt att belägga dessa för
folket och landet i så många afsdenden för-
därfliga drycker med högsta möjliga skatt,
för att om möjligt hämma och döda detta
onda. Att förhöja bränvinsbrännings-skat-
ten och tullen till 2 kronor per liter, äfvensä
höjande af tillverkningsskatten och tullen å
de högre alkoholhaltiga öfriga drycker till
5 gånger dess nuvarande tull och skatt, samt
4 gånger högre ännngällande All och skatt
a de mindre alkoholhaltiga vinerna.
Detta hoppas vi skall verka utomordent-
ligt godt i detta syfte. Härvid torde de
tänkande sätta i fråga om det vore klokt att
höja dem till denna böjd, men besinnar man
hvilken enorm andlig och lekamlig skada
och förlust både landet och folket lida af
denna skadliga handel och handtering när
de äro så billiga och lätt åtkomliga till be-
rusningsmedel, då försvinna ganska lätt dessa
betänkligheter, om det annars finnes barm-
hertiga sinnen och äfven fosterlandskärlek
hos dem som hafva det stora förtroendet
att vara sitt folks och lands representanter
samt sin konungs rådgifvare vid lagars upp-
rättande.
Väl kunde som det synes, många vigtiga
frågor uppstå: hvad de fattiga ibland dessa
yrkesidkare, som möjligen därigenom skulle
kunna blifva utan denna sin syssla, skola
taga sig för.
Det finnes ju många mycket ädlare sys-
selsättningar och näringsyrken samt offent-
liga verk, där de kunna söka och vinna en
god syssla samt därmed förenad berening
förutom alla nya källor som möjligen skulle
kunna uppstå af den vinst som den högre
tull och skatt skulle komma staten till godo.
Nordbo.
Skolstriden i Indal.
Till redaktionen af Sundsvalls Tidning!
I *M 5 af Sundsvalls tidning förekommer
under rubrik »interiör från en landsförsam-
ling» en uppsatts, som på ett så skamligt
sätt förvrider sanningen och smutskastar en
oskyldig person, att undertecknade ansett
sig böra nämna några fakta till belysning
om verkliga förhållandet och då vi icke
kunna tro att ärade redaktionen vill med-
verka till lögners utspridande, hoppas vi,
att den icke vägrar lemna plats förföljande:
Den »klanderfrie» skolläraren är en sedan
många år både i sin hembygd och annor-
städes för fylleri ökänd person och för när-
varande så förstörd, att han knappast kan
gå eller stå för sig själf, och eger icke nå-
gons inom församlingen hvarken aktning
eller förtroende.
Att vederlägga alla osanningar i den näm-
da uppsatsen bry vi oss ej om, blott det
tillägga vi, att hvarken 150 eller 200 ex.
af Arb. vän spridts genom pastorn endast
25, och att han ej har ett öre i arvode.
Som en önskan uttala vi att ärade red.
ville låta alla uppsatser från Långhundun-
driander och hans gelikar undergå tillbör-
lig granskning och ränsning, innan de ut-
släppas i offentligheten. Våra uppgifter
kunna med tjogtals ja 100-tals vittnen be-
styrkas. Flere församlingsbor.
Strödda underrättelser.
Huru man tillverkar senationsnyheter
Westbo. Den falska uppgiften om att
konungen nyligen varit nära att krossas
vid en ljuskronas nedstörtande på den plats,
där hans m:t nyss setat, har nu, be-
tydligt tillökad, hunnit Westbo nejder, skrif-
vas till oss. Där omtalas att konungen
till följd af händelsen bifvit — sinnesför-
virrad (!) och under natten förklädd gifvit
sig ombord på en Göteborgsångare för att
resa till Amerika. Båten, som sedan förde
honom från Göteborg till England, förliste
med »passagerare och allt».
Denna vanvettiga historias påfallande
orimlighet hindrade likväl ej att den un-
der några dagar tämligen allmänt troddes
af visst folk i Westbo. Sm. P.
Schwartzwald å Omberg har egarinnan
till Hofgården hem bjudit staten att få köpa
för 70,000 kr. Denna skog innehåller 476
tunnland med en uppskattad virkesmassa af
1,046,400 kubikfot, hvilket ä 7 öre för kft
skulle göra ett totalvärde af 73,245 kronor,
hvartill komme inkomst af bete å skogen.
Förvärfvandet af denna Hofgårdens utbryt-
ning till Omhergs gamla djurgård anses
därför af skogstjänstemännen i ekonomiskt
hänseende för staten fördelaktigt, hvartill
kommer den stora fördelen att kronopar-
ken, som nu skiljes af denna enskilda skog,
komme att förenas till ett sammanhängande
helt. Konungens befallningshafvande har
äfven tillstyrkt bifall till det föreslagna köpet.
Ovanliga emigranter. Araber till ett
antal af 100 anlände nyligen till Castle
Garden i Newyork, och kort därefter med-
förde en från Kotterdam kommande ångare
ytterligare 32. De beskrifvas såsom smut-
siga och alldeles utfattiga, och skola tills vi-
dare kvarhållas i Castle Garden, till dess
tulldirektören Magone afgjort om de skola
tillåtas att invandra eller icke.
Styrning af luftballonger. Löjtnanten
_ tyska arméns afdelning för luftballongers
bruk, Mädebeck, har utgifvit en brochyr
om luftballongens styrning,, däri han säger,
att för att kunna lösa denna uppgift ror-
dras en motor som på en gång är mycket
lått och förmår utveckla mycken styrka.
För att en ballon af samma storlek som den
franska, mr Ronards, under alla förhållan-
den skall kunna styras och kunna uppnå
en hastighet af 15 meter i sekunden fordras
en motor af 104 hästkrafter. Denna mo-
tor får dock ej vara tyngre än den fran-
ska, som blott eger 9 hästkrafters styrka, j
För öfrigt är ballongens form en bisak.
Lyckligtvis finnas lämpliga materialier för
tillverkning af dylika lätta och starka mo-
torer, nämligen Aluminium och Magnesium.
Det gäller blott att kunna erhålla dessa
metaller till ett pris som tillåter användan-
det af dera i stor skala.
Nya uppfinningar. Aluminium börjar
nu brukas till plombering af ihåliga tänder.
Det är bättre än guttaperka, billigare än
guld och platina och lika så oskadligt som
de sistnämda.
Celluloid pröfvas nu i Frankrike för att
i stället för koppar användas till förhydning
af fartyg. Det är billigare och mera ela-
stiskt så att det skulle komma att vara längre
än metallen.
Arbetslöshet i Newyort. Från New-
york kommer den sorgliga underrättelsen,
att där i staden, trots de goda tiderna, för
närvarande åtminstone 100,000 personer
sakna arbetsförtjänst och att af denna an-
ledning tusentals familjer lida verklig nöd.
Spetsar af Stål. Den engelska facktid-
ningen Iron meddelar, att en ny industri
håller på att uppstå i Förenta staterna. En
spetshandlare i Newyork utställer nämligen
för närvarande spetsar af stål, hvars trådar
äro lika fina som de finaste vanliga spet-
sar. Stålspetsar stämplas ut af stålplåt,
hvilka äro valsade så tunna som papper.
Stålspetsar kunna framställas utomordent-
ligt billigt; de äro både varaktiga och
vackra, och, om det lyckas att bevara dem
mot rost, antages den nya industrien få en
vacker framtid.
Till monopolens historia. Staten Min-
nesotas järnvägskommission befalde Northern
Pacific järnvägsbolaget att nedsätta sina pas-
sagerareafgifter till tre cents milen, men bo-
laget vägrade att efterkomma befallningen.
Kommissionen råder nu resande å sagda
järnväg att vid köp af biljetter bjuda jämt
hvad de skulle kosta efter tre cents milen,
samt att, om de icke kunna för detta pris
erhålla bilj ätter, stiga in i vagnarne och li-
kaledes ibjuda konduktören tre cents milen.
Om konduktören begär mera, kan passage-
raren antingen under protest betala hvad
som fordras, eller ock fortfara att påyrka
sin rätt till dess han blifver visad från ban-
tåget, i hvilket fall kommissionen tror ho-
nom kunna af bolaget utkräfva skadestånd.
Huru många Minnesotabor äro nu villiga
att låta under nåmda omständigheter köra
sig från bantågen och därpå börja rättegång,
för att få saken af domstolarne utreda? —
frågar en amerikansk tidning.
Snöstormarne i Amerika. Härom tele-
graferas till Daily News.:
Aldrig har Dakota kunnat fröjda sig öf-
ver ett vackrare vinterväder än det som
var rådande, då solen gick upp den 11 d:s.
Luften var klar som kristall, och man
kunde på det tydligaste se föremål, som
befunno sig på ofantligt afstånd. Vinden
var sydlig, varm och balsaraisk, och solen
hade ej hunnit stiga högt på himmelen förr
än töväder inträffade. Landtmännen be-
gagnade sig af det vackra vädret för att
köra hem ved, hö, o. s. v. Vid middags-
tiden steg ett moln upp i nordvest. Man
fäste föga uppmärksamhet vid det samma,
men inom en timme var hela himlen moln-
betäckt. Solen undangömdes, snö började
falla och en storm rasade med fruktans-
värd hastighet öfver hela landet. Orkanen
hade börjat. Termometern föll hastigt.
Under tiden tilltog stormen i raseri, snön
föll allt tätare. Få prärien kunde man ej
se ett föremål på 40 fots afstånd och en
människa kunde ej göra sig hörd på ett
afstånd af 6 fot. Luften var full af snö,
fin som mjöl, och vindens tjut och det mör-
ker som orsakades af den tätt fallande snön
gjorde scenen till en af de fruktansvärda-
ste, hemskaste och tröstlösaste som någon
människa skådat. Antalet personer som om-
kommo beräknas till minst 200.
Många barn o inkom m o på hemvägen från
skolan; landtmän, som återvände från fäl-
ten, dogo helt nära sina hem. En hustru,
som öppnade dörren för att spana efter sin
man, sjönk död ned på dörrtröskeln.
En lärarinna begaf sig hemifrån med en
liten flicka vid stormens utbrott. Båda om-
kom mo. När liken anträffades satt lära-
rinnan hopkrupen i en ihålighet på marken
och slöt den lilla flickan intill sig. Hennes
hatt hade blåst af henne och hon höll ena
handen vid strupen, men ett leende syntes
på hennes ansigte. Två barn, en gosse och
en flicka, omkommo på vägen hem från sko-
lan. Tjugufem man jämte barnens moder
gingo genast ut att söka dem och funno
dem båda liggande döda. Gossen höll flic-
kans händer i sina. De voro ihjälfrusna.
Två lärare lemnade barnen kvar i skolan,
medan de själfva begåfvo sig till närmaste
gårdar för att söka hjälp, men de omkom-
mo båda på vågen. En annan lärare gick
ute i snön hela natten han blef förfärligt
förfrusen och afled kort efter det han på
morgonen funnit tak öfver hufvudet. En
kvinna anträffades ihjälfrusen; på 40 fots
afstånd från sin egen dörr. Många af de
döda hade omkommit genom kvåfning. De
hade slitit bort kläderna från halsen, lik-
som i tro att dessa hindrat dem att få luft.
Under det stormen rasade som värst, var
luften fyld af fina ispartiklar, hvilka dref-
vos fram med förfärande häftighet och på
kort tid kväfde de olyckliga. En gammal
engelsman, som råkade vilse under snöstor-
men, gråfde ned sig i snön ocli, undslapp
med några frostskador.
Senare telegraferas: Hela hopar af skol-
barn omkommo på vägen hem (säkerligen
var ett stort antal af dem svenskar, då
svenska utvandrare så talrikt slagit sig ned
just i dessa trakter), och ett mycket stört
antal boskap har frusit ihjäl.
Att kölden är ytterligt sträng, bevisas af
det faktum, att Coloradofloden i Texas, där
man eljest knappt känner till snö och is, är
isbelagd för första gången, sedan landet
koloniserades. Isen når på sina ställen ända
till 1 fots tjocklek.
I Dakota, Minnesota, Iowa, Nebraska och
Wisconsin voro järnvägarne helt och hållet
eller delvis spärrade, telegraftrådarne voro
öfver allt afslitna, så att först på lördagen
underrättelse om olyckorna ankom till de
östra staterna. Invånarne i de hemsökta
trakterna ledo stor brist på lifsmedel och
bränsle, då de icke vågade sig ut för att
anskaffa dessa lifeförnödenheter.
Den stränga kölden var dock i Texas af
kort varaktighet. Emellertid tror man att
ett mycket stort antal människor omkommit
åfven här.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 26 jan Enligt »Dag-
ligt Allehanda" och »Aftonbladet" har
konungen i går tillkallat riksdagsmän*
nen Reutersvärd, Casparsson, Dahl, Bo.
ström, Liss Larsson och Danielsson,
samt förklarat sig fullt besluten an-
moda erkebiskopen att bilda tullskydds. ’
vänlig minister.
,,Vårt Land" och ,,Dagens Nyheter"
bekräfta saken.
Prins Oscars och fröken Muncks för-
lofning lär komma att ske å Stock-
holms slott om söndag.
Drottningen afreser om måndag.
Från utlandet
Frankrike. 250,000 francs ha stulits från
finansministeriet. Tjufvarnes inedbrottslin-
gar äro häktade.
Syssarnes krigsförberedelser. Brody
den 21 januari. Sydvest-ryska järnvägar-
nes godstrafik inställes i tio dagar för revi-
sion af vagnsparken, hvaraf en del förlju-
des skola apteras för militärsjukvårdens be-
hof.
Preussen. Regeringen har för preussi-
ska landtdagen framlagt ett »lagförslag till
lättande af folkskolebördorna». Enligt detta
förslag skull folkskoleundervisningenbli full-
komligt kostnadsfri, hvilket den för närva-
rande icke år. Ty i Preussen fins ännu
skolafgifter (»Schulgeld») för folskolebar-
nen. Dessa folkakole af gifter uppgingo un-
der läsåret 1884—85 till 10,450,457 mark
och voro mycket olika fördelade på de olika
provinserna.
I hufvudstaden Berlin uppgingo folksko-
lebarnens afgifter blott till 2,750 mark, eme-
dan där folkundervisningen redan är full-
komligt kostnadsfri utom i två folkskolor
(den katolska folkskolan och den böhmiska
brödraförsamlingens folkskola). Däremot
uppgingo i provinsen Hannover folkskole-
barnens afgifter till 1,527,607 mark, r pro-
vinsen Sacn8en till 1,726,802 mark o. 8. v.
Från Kongo ankom post till Bruxelles
i slutet af förra veckan, men den innehöll
ingen underrättelse om Stanley.
Norrlands Skeppslista.
Dec. 16. Wilhelm Gynther, Fröberg, anl. t. Bue-
nos Avres fr. Cardiff.
— 19. Ottolina," Ternström, liggande i Moody-
ville, destin. t. Melbourne.
— 21. Ida, Lindström, anl. t. Montevideo från
Cadiz.
— 23. Hilma, Skogström, segelkl. t. Barbadoes
fr. Bio de Janeiro.
Jan. 11. Sophia, Öhman, afsegl. t. Havana från
— 13. Ernst, Bergström, anl. till Malmö från
Newcastle.
— 14. Skandia, Fahlberg, segelkl. till Rozario
fr. Marseille.
— 15. Carl Hindric, Björkeroth, afsegl. t. St.
Thomas från Newport.
— 16. Emilie, Fahlander, fr. Hayti t. Riga, an-
löpt Portland.
— 20. John Fougt, Björkman, anl. t. Cardiff fr.
______Rochefort____________________
Änders och Lars voro alltid litet »påstrukna»,
då de seglade hem från staden.
Så sutto de en kväll nere vid Sotkroken och
samtalade. Så sade Änders:
— Den som hade någe på flaska ändå!
— Har da någe på flaska? sa Lars.
— Nej, ja sa, den som hade någe på flaska.
— Ja tyckte da sa du hade någe på flaska.
Lång paus.
— Har du pungen, Anders?
— Jo,ja har den.
Lång paus.
— Opp mä focken, Lars.
— Opp va de.
Lång paus.
— Seglar hon bra?
— Håll styft, ju förr komma vi hem.
Lång, lång paus.
— Men har du kasta loss, Lars.
— Ne-ej, de ha ja inte gjort.
Eftertryck förbjudes.
— 7 —
pad för sjön och passade ej till annat. Få
hans härlighets enträgna framställningar, antogs
mr Westerfield — att börja med på prof —
såsom förste styrman å John Jernimon, hvilken
gick mellan Liverpool och Bio, och till den
unge mannens beröm må det sägas, att han
till fullo rättfärdigade förtroendet. Vid en
storm under Afrikas kust spolades kaptenen öf-
ver bord, och förste styrmaunen måtte öfvertaga
befälet. Hans duglighet och mod räddade skep-
pet under så farliga omständigheter, att ingen
kunde göra honom platsen stridig. Också an-
stäldes han med rätta som fartygets kapten.
Helt visst taga vi ej miste, om vi intill denna
punkt anse hans karaktär förtjena erkännande.
Ordföranden höll inne för att samla tankarne.
Åtskilliga medlemmar af jaryn — under an-
förande af den, som längtade efter sin mid-
dag, och hvilken understöddes af sin oupp-
märksamme kollega, som nu ritade ett storm-
drifvet fartyg, hvars kapten föll öfver bord —
föreslogo att frikänna fången utan vidare öf-
verläggning.
— Prat! utbrast emellertid den retlige inva-
liden, och de fem medlemmarne, hvilka ej både
någon egen mening och funno sig tilltalade af
den beundransvärda korthet, hvarmed ban ut-
tryckte sina känslor, ropade i korus:
— Hör! Hör!
Den tystlåtne medlemmen, som hittills blif-
vit förbisedd, drog nu till sig allas blickar. Det
var en skallig herre af obestämd ålder, iklädd
en lång, tätt tillknäppt öfverrock, bar han hand-
skar under hela sammanträdet Då de fem
uppstämde sitt korus, log han hemlighetsfullt.
— Ursäkta, att jag blaudar mig i diskussio-
nen, sade ban med vanlig höflighet. Såsom af-
gjord nykterist måste jag protestera mot dylika
uttalanden om skänkjungfrur.
Såsom förbrukare af starka drycker, inföll in-
validen, skulle jag önska att i detta ögonblick
ha framför mig en skänkjungfru och en flaska
champpnj.
Oberörd af dessa afbrott, fortfor den beun-
dransvärde ordföranden:
— Hvilken uppfattning än ni, mina herrar,
ha om fångens äktenskap, framgår af vittnesbe-
rättelserna, att bans slägtingar med anledning
af detsamma vände honom ryggen. Ett un-
dantag dervidlag var dock familjens} öfver-
hufvud. Lord le Baeque gjorde sitt inflytande
gällande hos vederbörande och beredde sin bror
anställning å ett af flottans fartyg. Alla vitt-
nena stämma öfverens deri, att mr Westerfield
förstod sin sak fullkomligt. Om han förmått
beherska sig sjelf, skulle han stigit högt i rang.
Den unge mannens häftighet blef emellertid hans
förderf. Han råkade i hop med en af sina
förmän...
— Under stark upphetsning, inföll en medlem.
— Under stark upphetsning, medgaf ordfö-
randen ; men detta är ingen ursäkt, när det gäl-
ler brott mot disciplinen. Nå väl, så snart de
kommo i land, utmanade Westerneld officern på
duell, och då den hånfullt tillbakavisades, slog
han honom till marken. Naturligtvis stäldes
han inför krigsrätt och afskedades ur tjensten.
Lord le Basques tålamod var dock ej uttömdt.
Handelsflottan erbjöd ännu hans bror en möj-
lighet att hålla sig uppe. Han varliksom ska-
Inledningen.
I.
Juryn drog sig tillbaka for att öfverlägga.
Ordföranden var en person, som i två afse-
enden utmärkte sig framför sina kolleger. Han
hade det klaraste hufvud och den ledigaste
tunga. För en gångs skull hade rätte mannen
kommit på rätta platsen.
Bland de elfva jurvmedlemmame funnos fyra,
hvilkas mest karakväriska drag afspeglade sig i
deras yttre. De voro:
Den hungrige medlemmen, som längtade ef-
ter sin middag.
Den ouppmärksamme medlemmen, som ritade
gubbar på sitt läskpapper.
Den nervöse medlemmen, som aldrig kunde
sitta stilla.
Den tystlåtne medlemmen, som afgjorde
domen.
För öfrigt märktes dels en liten, sömnig man,
som ej var någon till besvär, dels en retli^ in-
valid, som protesterade mot sitt val. De åter-
stående fem företrädde den stora massan, de
voro lätta att regera, lugna, belåtna, utan nå-
gon e;jen mening.
Ordföranden intog sin plats vid öfra ändsa
af bordet, de andra satte sig på ömse sidor om det
samma. Derpå följde en tystnad, som aldrig
inträder i en församling af kvinnor — denna
tryckande tystnad, som tyder på en allmin mot-
vilja för att tala först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
