Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. nttati tillverkades vid 125 brÄnnerier I Vr |O
.faili liter bränvin mot 2,156,284 lite
rrnfiäamästaren Ankarcrona pä
Jr?liZltn brukar ined godsets talrika
*A Jamrer föranstalta sammankomster och
rf för Vem hålla föredrag om däras
,därIhn«hål]ning. med påpekande af hvad
f dSe girf för att f sin hushållning
. frnm^ån». Dessa sammankomster
S! Älrlkt besökta, och de råd och
som lemnats, hafva ledt till
* Som be-
k ; fölid af disciplinär förseelse vid af-
^ ’ amen förliden höst, för uppförande
»*77nptv2et »oklanderligt», med hvilken
f^arad är förenad påföljden att icke på
^månader kunna föreslås till offiser.
EL bemalde elever inkomna nådeansök-
• hafva nu hos k. m:t föredragits, om-
D’i Stockholms Dagblad och har k. m:t
St’ desamma, så vidt därmed afsågs rät-
* för sökandena att i vanlig ordning
8la<me till offiserare, icke förtjäna
bvaremot, i händelse förslag till
ran rörande dem framdeles in-
i mp k m:t förklarat sig i sammanhang
k°T rflfnino- därmed vilja taga i öfvervä-
mfj hunTvida dem af nåd kunde med-
»•7 att efter vunnen offisersbefordran
g m den tur i förhållande till öfriga den
f Slidne Oktober från krigsskolan utexa-
4-8 t hvartUl de, därest de ej erhållit
Serorda betyg, skuUe varit berättigade.
° Tuske kronprinsen skall nu opereras
af dJ Mackenzie, som om måndag ankom-
mer till San Reino.
Statsrådet Hammarskjöld insjuk-
naZ i söndan i rheeuraatisk värk och har
=edan dess v°arit urståndsatt att tjänstgöra
i ecklesiastikdepartementet.
Hafvets arbetare. I torsdags morse
ifömveTanmkommotill Malmö i tvåstörre
fiSålar sex finare från Barsebäck för att
aälja en ur isig böljat svår uppdragen fångst.
SeL fisken blifvit »fyttrad, anträddes hem-
resan Då eftermiddagen, men farkosterna
hade blott hunnit ett stycke utom hamnen,
di först den ena och sedan den andra bå-
ten gom segade i den förras kölvatten, blefvo
sönderskurna af isen. Båtarne måste dra-
gas upp på iskanten, där de blefvo provi-
foriskt; tätade, så att de kunde flyta in igen
i hamnen. Emellertid stå sex sträfsamma,
fotioa män, däraf ett par familjefäder, nu
beröfrade sitt hardt n£r enda existensmedel,
nten resurser att kunna ersätta detsamma.
Bätarne voro som vanligt ej assurerade.
Vara arbetare och rösträtten. I
Gamla och Nya Hemlandet, den bekanta
Chicagotidningen Jäses:
Gång efter annan läsa vi i Sverges tid-
nintfar^att arbetarne i skaror lemna foster-
jorfen, emedan de sakna rösträtt. Ja så
högt värde sägas arbetarne fästa vid denna
rättighet, att de i en af sina sånger fråga:
oHvad är lifvet utan rösträtt värdt?»
Men månne dessa röstråttsyrkande arbe-
tare söka efter ankomsten hit till landet att
med det snaraste komma i besittning af
denna eftersträfvade rättighet? En och an-
nan gör det nog, men hos flertalet af de
nykomne förmärkes ingalunda en större »po-
litisk lifaktighet» än den som visar sig bland
de landsmän, hvilka vistats här i landet un-
der flera år och likväl genom egen försum-
melse och liknöjdhet än i dag sakna rö?t-
rätnghet.
Mången arbetare, som i Sverge skattar
röstriluigheten högre än lifvet, ans^r eftn
ankumtUn lut till landet sumtna rftttijhrt
icke värd hexräret att nttaija medhnrpnre-
brefcft. Detta synes ådagalägga, att hvad
som är svårt att erhålla, skattas af svensken
högt; så snart detsamma kan med lätthet
vinnas, har det förlorat sitt värde.
Den påpekade försumligheten är emeller-
tid en af orsakerna till vår politiska svag-
het å mer än ett ställe här i landet. Irlän-
dare och andra nationaliteter visa, strax de
kommit till landet, att de sätta verkligt värde
på rösträttigheten, förstå den magt, som ge-
nom densamma lägges i deras händer. De
marschera så att säga direkt från emigrant-
skeppet till domstolen, hvarest första med-
borgarebrefvet erhålles; våra landsmän, de
«</</u visserligen, och det på ett vältaligare
sätt än irländurne att de värdera rösträttig-
heten — men därvid stannar det för mer
än en af dem.
Det har under årens lopp icke fattats
väckande ord i denna fråga. Hos många
har liknöjdhetens sömn dock varit och är
fortfarande så tung, att pligtens manande
röst icke förmått göra sig hörd. När skall
denna politiska dfldssömn upphöra? Troli-
gen icke förr, än en stark svensk-amerikansk
nationalanda skakar sömnen ur ögonen på
de liknöjde och rycker dem alla med sig
till nationell arbete, kamp och — seger.
Allmänna hypoteksbankens obli-
Wttowutodd belöpte sig vid 1886 års
slut till kr. 333,060,233.33, hvaraf mot in-
nenaska obligationer kr. 130,823,700, mot
•uSosJ67’419’735’33 och mot franska kr.
vp’. °°» ocn utgjorde räntan, hvarmed
obligationerna voro förskrifna, 5 pros. å kr.
j’,228,,00 4 V, pros. å kr. 154,927,233.33,
T fos- å kr. 147,442,300 samt 3 \>2 pros.
» kr. 13.468,000. Under år 1887 hafva af
mnemska 4-prosents-obligationer till post-
sparbank™ 8åjt8 ett noiameh belopp £ kr
öfrigt har all obligationsförsälj-
nnder året instäld. Under året
nde amorteringar å bankens obli-
egt rum, nämligen å inhemska 4-
302,700, å inhemska 41/,
taSi
gations
aBhi
•— wuaujaiin im uriutuuue uiiiu-
svp«3t l ’ 8Om kunnat ocb bort tillfalla
kr fc b,e^brub.are». I anledning häraf
»HM- , Fr’edländer såsom »det san-
~ nafglUPPKOfVet ^ deU fatala för8älJnin"
tidnm* flin.Bd6 på°minnelser och u
till förenämda erufvor, bruks-
"- företog sig i början af 1850-
ingeniör Gentele, att inom
-o—%» «»g zinkmalmen.
vid Mnin«« U anlades en hytta vid Ekensberg in-
öfver an^^ Fea Vaktadt Zlnk På den tidcn 8älde
fabri»™ 8ter’»ng pr ton, kunde man dock ej
Orsak™ i*-"?.1} tU1 samma pris som i utlandet.
åstadic" tlU var helt en«eIt den- att for att
tiden 7 ta** en t.°n raetalli8k zink erfordrades den
dSLdp!?°Vteuko1’ men da deQna artikel ejpro-
land hviiir ? *erge’ maste n«an hemta den från Eng-
Dadern F ’örorsakade de dryga smältningskost-
täckte n .^edan inga stenkolsgrufvor hittills upp-
belaoL ?n? 8Jon vettern, där zinkgrufvorna äro
tiden . ° • e 8bånska stenkolen, som på senare
låS U.pptaSlts. bIetvo allt för dyra till följd af den
tillfnd - porten’ fans infen annan utväg för att
In a» £°ra S1§ den rika tillgången af zinkmalm
ning kP °rt och 8tälIe genom bokning och vask-
form kf°-n8enirera den till 50 prosent o!h i pulver-
iSiKlJ** m den ort’ 8Om naturen b^a*
Det var 1855, som jag, efter två åra negociatio-
så val England som Belgien lyckades sälja
zinkgrufvor till bolat L ieilleM
SUNDSVALLS TIDNING LSrdag 28 Jaraari
1888
_ zinkgrufvor till bolaget »La vieilleMÖn-
tagne» för 2Va millioner francs. Sedan dess har
detta bolag först i anläggning af järnvägar och
bygnader nedlagt öfver ö millioner kr. samt dess-
utom för bearbetning af grufvorna och konsentre-
nng af malmen inom provinsen utgifvit öfver en
million kr. pr år — hvflket gör under 30 års lopp
omkring 37 millioner kr. Lägges nu därtill trans-
porten af de 500,000 tons malm, som under denna
tid blifvit transporterade från Åmmeberg till Gö-
teborg och därifrån omlastats för Antverpen, så
har ju detta äfven varit ett vackert bidrag för vår
ångbåtsflottas verksamhet, och allt detta har åstad-
kommits endast från nägra bergklintar, hvilkas pro-
dukt förut vanligtvis användts till grasning af Äm-
mebergs landsvägar.
JEfterföljansvårdt. Enligt »Norsk Sko-
letidende» har i en ny folkskolbygnad i
Trondhjem som öppnats med nu pågående
hösttermin inrattats badrum för barnen. Från
10 duscher, heter det, erhålles tillräckligt
med varmt vatten för att öfverskölja de ba-
dande, och från en kall dusch få de lämp-
lig afkylning. Under loppet af en timma
kunna 30 å 40 barn få ett uppfriskande,
för kropp och själ välgörande bad. Genom
att använda 4 dagar i veckan under vinter-
halfåret till badning, kan åt skolans samt-
lige klasser hvar tredje vecka lemnas bad.
- Tre flickor drunknade. Till Upsala-
Posten skrifves: Söndagen den 22 dennes
vid 12-tiden inträffade under skridsko- och
kälkåkning å Dalelfven vid Krylbo järn-
vägsstation den sorgliga olyckshändelsen,
att då en 16 års yngling, gående å skrid-
sko och framför sig skjutande en kälke,
hvarpå befunno sig tre flickor emellan 13 å 14
års ålder, isen brast och kälken samt de tre
flickorna försvunno i djupet. Ynglingen där-
emot räddades i följd af att han innan isen
brast halkade omkull och blef liggande på
den fasta isen.
Oaktadt folk genast tillskyndade, kunde
ej mer än en af flickorna upptagas, men
såsom död.
Anmärkninssvärdt är att några famnar
från olycksstället köres öfver isen med häat
och släde.
,,Det nya systemet" har — säger D.
N. — uppenbarat sig på ett konstigt vis i
Första kammarens val af landshöfding Wen-
nerbergtill ledamot i konstitutionsutskottet
och sedan i hr landshöfdingens utväljande
till ordförande i samma utskott. Sedan
nya riksdagsskicket infördes, har det icke
inträffat att en konungens förtroendeman
ledt förhandlingarna i det utskott, som har
till särskild uppgift att granska regeringens
handlingar. Det har också inom riksdagen
väckt en berättigad öfverraskning att hrr
protektionister på detta sätt ådagalagt sin
uppfattning af förhållandet mellan rege-
ringsmakten och dess förvaltande organ.
Men det låter ju tänka sig att Första kam-
maren genom inväljande af »gluntames»
skald till det förnämsta utskottet velat be-
reda någon estetisk motvigt mot Andra
kammarens val af prof. Bydin, hvilken just
ildri» representerat någon »glad» statskonst.
Eller också har den velat komplettera Carl
XVrs-trion Sundberg-Bildt-Wennerberg.
Jordbruket rens penningebehof och
•iksbankens utldningssätt. En ins.
’krifver härom till G. H. T.:
»Då det i närvarande tid så mycken klagan hö-
res om jordbrukarens dåliga ställning, och både
forderfliga skyddstullar påfinnas och många andra
onyttiga näringar, såsom allt för många landthand-
lare etc. understödjas, så framställes till herrar
iksdagsmän, om icke flere andre, om ock små fak-
>rer, skulle kunna bidraga till den mindre landt-
irukarens förkofran; och vill jag däribland före-
ilå förändring i riksbankens utlåning af af betal-
lingslån, hvilka nu, som kändt är, utlämnas med
skyldighet för låntagaren att hvarje sjätte månad
afbetala en femtedel af lånets ursprungliga summa.
Häri ligger en stor olägenhet för den penningebe-
hof vande; han utsattes nämligen för att indragas
i penningvångel, hvilket dels upptager hans tid och
iels gör honom beroende af procentare, såvida han
icke gör. såsom i de flesta tall, lånar en femtedel
mer än han behöfver och skrinlägger den tills för-
sta af betalningen skall ske. Dä användes dessa
penningar, såvida han icke dessförinnan kommit i
frestelse att på något annat sätt använda den sum-
ma, han på så sätt och vis lånat för sin första af-
betalning till riksbanken. Mannen är redan på
våg att indragas i bekymmer. Mera behöfver man
u ej härom säga.
Meningen med denna uppsats är alltså att fästa
hrr riksdagsmäns uppmärksamhet vid lämplighe-
ten af att riksdagen beslutar ändring i denna ut-
låningsgren på så vis, att lånen utlämnas på 5 el-
ler 3 år med antingen en femtedel eller en tredie-
lels afbetalning hvarje år. Härigenom skulle
landtbrukaren vinna en mycket stor fördel, på sam-
ma gång riksbanken skulle, lättare än nu, kunna
med mera aktgifvande på lånens äkthet m. m. sköta
denna lånegren».
Redaktionen af G. H. T. förser insän-
darens uppsatts med en så lydande efter-
skrift:
Redaktionen af H.-T. har sedan lång tid tillbaka
hyllat den mening, som ins. här uttalat.
För att af betalningslånen skola kunna vara till
det gagn, som med dem åsyftas, särdeles för jord-
brukaren, i och för gårdens förbättring, borde för-
sta afbetalningen ske först om ett år. Därefter
kunde de, som nu ske halfårsvis, men äfven här
torde nägot utrvmme finnas för fria aftal för sär-
skilda tillfallen.’
Det ofta hörda skälet, att banker ej böra ställa
tina utlåningar på längre tid ån inlåningarna, torde
i allmänhet vara föga giltigt därest försigtighet
iakttages, men kan i allt fall ej gälla om riksban-
kens afbetalningslån, till hvilka särskilda bankens
egna fonder äro hänvisade.
Af Linnea, tidning för barn och ung-
dom, har februari-häftet utkommit.
Bilaga, ett sirkulär från Wilh. Don-
nerstag i Göteborg angående galvano-elek-
triska apparater, åtföljer dagens nummer.
Att böta dömdes i går af Sundsvalls råd-
husrätt 20 personer för fylleri 10 kronor
hvardera; för förargelseväckande beteende
3 dito 10 kr. hvardera; för häst lemnad
utan tillsyn en person 10 kr. och 2 perso-
ner 5 kr. dito; för fortkörning 2 personer
10 kr. dito; för nattetid utelöpande hund
2 dito 5 kr. dito; för motstånd vid offent-
lig förrättning en person 15 kr.; för förse-
else mot åkarereglementet en dito 10 kr.
och en dito 3 kr. samt för försummelse i
tjänstutöfning 2 lykttändare 3 kr. hvardera.
Fdr olaga ölhandel dömdes handl. Carl
Jonsson att bota 10 kronor.
Ogifta Sigrid Juliana Olsson tilltalad för
dylik förseelse men uteblef, dömdes iför ute-
blifvandet att bota 75 kronor och ålades
inställelse den 24 februari vid vite af 100
kronor.
För brott mot bygnadsstadgan döm-
des distillator J. E. Johansson att bota 25
kronor.
Misshandel. Arbetaren Carl Bylin, stämd
för det han misshandlat arbetaren Johan
Alfred Johansson, erkände hvad som lades
honom till last. Utslag afkunnas den 24
februari.
— Drängen Johan Nilsson, stämd för det
han den 23 september misshandlat trävaru-
handlaren N. M. Nilsson med en spak så
att den senare fått båda armarne afslagne,
nekade genom ombud. Målet uppsköts för
bevisning.
— Arbetaren Gustaf Larsson-Boqvist,
stämd för det han misshandlat arbetaren
Oscar Nilsson med en butelj i hufvudet så
att blodvite uppkom, nekade genom ombud,
hvarför målet uppsköts.
— Ynglingarne Axel Engström, Johan
Edbom och Alfred Gök, stämda för det de
misshandlat drängen Gustaf Jonsson, er-
kände stämningspåståendet med tillägg att
de fått lika godt igen af målsegaren. Må-
let uppsköte.
— Arbetaren August Arvid Borg, stämd
för det han sistlidne juldag misshandlat
gårdsegaren Elias Eliaseon, nekade till stäm-
ningepåståendena, hvarför saken uppsköts för
bevis.
Ett tjufband bestående af sju stycken
gossar har upptäckts här i staden. Af dessa
hafva tre blifvit inmanade i häkte nämligen:
Per Henrik Blomberg, född den 26 januari
1872 i Stockholm; Johan Alfred Cervin,
född den 2 juli 1872 i Nora församling af
detta län; och Johan Isak Engman, född
den 1 mars 1871 i Wasa stad i Finland.
På fri fot vistas ynglingarne Johan Bolin
född den 1 oktober 1873 i Sundsvall; Jo-
han Gustaf Jakobsson född den 14 novem-
ber 1873 i Bjertrå socken af detta län samt
Theodor Rosenqvist född den 31 mars i
Hudiksvall. Hvarjämte en yngling som kal-
las Bagarpetter deltagit i stölderna. Blom-
berg har deltagit i 27 stölder och tillgripit
penningar och varor till ett värde af kr.
8O.13; Cervin 21 stölder till ett värde af kr.
26.64; Engman 3 stölder till ett värde af
kr. 42; Bolin 4 stölder till ett värde af kr.
2.2h; Rosenqvist 4 stölder till ett värde af
39 öre; Jakobsson 3 stölder till ett värde af
kr. l.io.
Då ransakning i torsdags inför rådhus-
rätten härstädes förekom, instälde sig ej min-
dre än 18 målsegare. Stölderna hade så
tillgått, att tjufvarne passat på i butiker då
egarne varit tillfälligt frånvarande samt dra-
git upp kassalådorna och därur tillgripit
större och mindre summor samt där pen-
ningar ej kunnat åtkommas matvaror, hve-
tebröd m. m. Såväl de häktade som Bo-
lin och Jakobsson erkände hvad som lades
dem till last. Rosenqvist uteblef och Ba-
garpetter hade ej anträffats. För vidare ut-
redning uppsköts ransakningen.
Soteld. Skorstensfejaren C. J. Lilja var
till i går stämd för det han försummat sota
tillräckligt ofta hos bageriidkerskan Alma
Landejjren, hvarigenom soteld uppkom den
19 dennes i huset J\ii. 10 B Köpmangatan.
Svaranden erkände och utslag afkunnas den
24 februari.
Dömd för mordbrand. Öfvertorneå
häradsrätt dömde i tisdags den för mord-
branden å sellfängelset i Haparanda samt
för våld mot polis tilltalade f. d. fästnings-
Fången Ohtana till 4 års straffarbete.
Tid senaste tinget i Bagnnda be-
edigades en del konkursstater, nämligen i
A. O. Wikströms och D. Gisslers i Dövi-
ken, i O. Nordvalls i Gisselgard, firman
Haqvin Danielssons i Pålgård och Jonas
Jonssons i Dyhöjden.
Staterna visade:
Å. O. Wikströms konkurs:
tillgångar.............................. omkring kr. 27,000
skulder................................. » » 34|000
D. Gisslers:
tillgångar
skulder
O. Nordvalls:
l
tillgånj
skuldei ___________________
Firman Haqvin Danielssons:
tillgångar .............................
skulder.................................
Jonas Jonssons:
adSf.::::::::.:::::::::::::::::::::
9,500
31,000
12,000
28,000
27,500
Åtal för tjänsteförsommelse. På an-
modan af prokuratorsexpeditionen har advo-
katfiskjtlen i Åbo hofrätt i Finland hofrätts-
aesesaor A. Forsström väckt åtal mot öfver-
direktör L. I. Lindqvist för det denne icke
jämlikt § 27 i instruktionen för öfverstyrel-
sen för allmänna bygnaderna haft inseende
öfver förvaltningen af de till öfverstyrelsen
ingående medel och till följd af denna
efterlåtenhet kamrer Weckström kunnat från
nämda styrelses kassa förskingra 304,141
mark 97 penni. Åklagaren yrkar, att öfver-
direktör Lindqvist må åläggas att genast
ersätta finska statsverket det förskingrade
beloppet.
Kyrkoherde försatt i konkurs. På
grund af allt för stora borgensförbindelser
för sin svåger, landtbrukaren Holst å Folkes-
torp, har kyrkoherden O. G. Olin i Fjel-
kestad nödgats afträda sitt bo till sina bor-
genärer, omtalar Nya Skånska Posten. Bo-
uppteckningen upptager: tillgångar 3,650
kr. jämte en lifassurans å 10,000 kr., skul-
der 31,660 kr. inklusive borgensförbindel-
ser, hvilka uppgå till 28,100 kr.; osäkra
fordringar utgöra 3,100 kr.
Myteriet å Tjnrkö. Af protokollet från
ransaknjngen med deltagarne i det förut
omtalade myteriet å Tjurkö framgår, att 9
bland kronoarbetskarlarne varit mer eller
mindre delaktiga i uppträdet. Deras namn
och nummer voro: Jti 2 Johansson, M 24
Andersson-Hjelm, 9M 151 Rapp, M 160
Johansson, Jl 82 Sandberg, JS 193 West-
holm, JTl 164 Olsson, Ai 195 Becker samt
M 202 Forsberg.
I sin rapport till domstolen yrkade t. f.
bevakningsbefälhafvaren, att de mest skyl-
dige måtte förflyttas till annat fängelse, så-
som varande för ordningen högst vådliga,
samt att de öfriga måtte befordras till den
strängaste disciplinära bestraffning.
Vid ransakningen nekade de flesta för all
delaktighet i uppträdet. Endast 193 West-
holm erkände fullständigt och bad om för-
låtelse; han hade handlat af obetänksam-
het. Westholm dömdes till 8 dygns ljus
arrest.
M 164 Olsson, 195 Becker och 202 Fors-
berg dömdes likaledes vid ransakningstill-
fället till 14 dygns ljus cell.
Beträffande de öfriga hänsköts saken till
fångvårdsstyrelsen, hvars dom nu fallit och
innehåller:
att kronoarbetskarlarne *M. 2 Johansson,
Ji 24 Andersson-Hjelm, M 82 Sandberg,
A?. 151 Rapp och M 160 Johansson skola,
emedan de sökt uppvigla kamraterna till
vägran att gå till arbetet och jämväl sökt
att från kaserngården med våld intränga på
stengården, innan nödiga verktyg för arbe-
tet blifvit därstädes afhemtade, straffas med
inneslutning i cell, första samt hvarannan
därpå följande månad utan arbete samt an-
dra och hvarannan därpå följande månad
med arbete; Hjelm och Sandberg till den
dem ådömda tvångstidens slut, nämligen för
Hjelm den 16 april och Sandberg den 26
juni i år samt de öfriga under 6 månader.
M eddelanden fr. allmänheten.
Hr Redaktör!
Anhålles vördsamt om plats för nedan-
stående i Eder ärade tidning:
Insändaren hemställer till Sundsvalls hrr
handlande, om icke de, som äro så flitiga
att i sina annonser alltid försäkra, att de
sälja sina varor till det »billigaste pris» i
Norden, eller till »ytterst billiga priser» m.
m., skulle finna lämpligt att förlänga an-
nonsen med några siffror, nämligen pris-
uppgifterna.
Landtmannen vet nog att det fins allting
att köpa i Sundsvall, men han vet också
att vända sig till den ärlige säljaren, som
kan annonsera ej blott om varan utan ock
om priserna. — Den 25 jan. 1888.
Norrlänning.
Till herrar protektionister i Sverge!
Skulle det blifva angenämt för Eder att betala
spanmålstull? det är mindre troligt! eller skall det
vara nyttigt för Eder att betala den, kanske då det
är smått om mynt i plånboken och kanhända lite
eller inga på banken, därom måtte vist blifva mer
än tu tal.
Däremot huru angenämt och nyttigt skulle det
ej blifva för Eder, att få använda Edra protektio-
nistiska förmågor på nedan anförda artiklar och all
annan lyx.
I Sundsvalls Tidning JV? 11 i år finnes en deli-
kat artikel af signaturen »Nordbor» angående tull
och skatt å bränvin, sprit och viner.
Käre låt lifsmedelstullarne fara, om I aren vän-
ligt sinnade emot Edert fosterland och folk.
Vänligen,
Gäster i byn.
Strödda underrättelser.
Harjagt nnder skridskosegling torde
väl få anses som en mera sällsynt sport.
En dylik jagt företogs emellertid sistlidne
söndag af hr O. Elfstrand, hvilken med
några vänner begifvit sig på issegling å
Stora Värtan. Plötsligt fingo de sigte på
ne jösse, som i all maklighet företog en
tripp öfver sjön med Viggnyholmsstranden
som mål. Att under den ganska starka
blåsten upphinna den vid den spegelblanka
ytan något ovane vandraren var några mi-
nuter verk, hvarefter haren med en re-
volverkula förpassades till de sälla jagt-
markerna.
Resande anfallna af vargar I Sieben-
bflrgen blefvo nyligen ett par herrar, hvilka
voro ute och reste i släde, anfallna af en
mängd vargar och undgingo endast med
nöd sina vilda förföljare. De sköto på var-
garne och kastade till dem allt hvad de
kunde göra sig af med. Medan djuren
söndersleto dä as ressaker, lyckades hästar»
ne, hvilkas rädsla nästan stegrats till van-
sinne, att hinna fram till nästa by. Man
har sedermera efterspanat vargarna, men
utan att få syn på någon.
Emedan fisk af många anses vara ett allt för
lått och otillräckligt näringsmedel, torde det vara
af intresse att här omnämna några experiment,
utförda vid »Physiologische lustitut» i Munchen.
Man fodrade en hund, som vägde 7 kilogram, 6
dagar i rad med 500 gram ren fisk (kolja), tillsatt
med 15 gram flott. Samma hund fodrades däref-
ter 6 dagar i rad med 375 gram magert oxkött,
äfvenledes tillsatt med 15 gram flott Liknande
experiment gjordes med en kraftig, sund ungman,
vägande 79 kilogram; han sattes 3 dagar i rad på
fiskdiet, sedan 3 dagar på köttdiet Båda experi-
menten utvisade, att mager fisk eger nästan sam-
ma smältningsförraåga som magert oxkött, och att
fisk är en utmärkt tillsats til! andra, pa kväfve
fattigare näringsmedel; endast i fettbildning stäl-
ler oxköttet sig något gynsammare.
Grannländerna.
Finland. Vid elektorsvalen i adels- och
borgarståndet har det svekomanska partiet
segrat. Inom preste- och bondestånden
harva valts mera moderata fennomaner.
Från utlandet
Storbrittanien. Hr Balfour, som fort-
far att sätta i fängelse den ena efter den
andre af det irländska folkets naturliga för-
svarare, dess representanter i parlamentet,
får snart med en annan och ännu fruktans-
värdare motståndare att göra. Shaw-Le-
fevre, en af medleramare af Gladstones se-
naste kabinett, en för sin hofsamhet och
besinning ej mindre än för sin stora för-
måga högt ansedd statsman, ämnar med
det första resa öfver till Irland och på ett
möte med de hårdt utsugna arrendatorerna
på lord Clanricardes gods upplysa dem om
deras rättigheter och bistå dem att genom
en petition till parlamentet skaffa sig rätt.
Denne lord Clanricarde, som är en af de
argaste godstyrannerna, har nu begagnat
sig af det Balfourska regementet för att
skaffa sig vräkningsorder mot flere hundra
af sina arrendatorer. Lyckas han på detta
sätt med hr Balfours bistånd krossa sina
arrendatorers motstånd, så skola utan tvif-
vel de andra godsherrarne ej dröja att följa
hans exempel. Det är därför denna Wood-
ford-sak fått en så stor betydelse och Shaw-
Lefevre beslutit göra dem till en »proba».
•Jag har därför, skrifver han i ett bref,
meddelat mina vänner i trakten, att om ej
vräkningsåtgärderna mot arrendatorerna in-
ställas, jag är beredd att återvända till
Irland och tala på ett möte, där folket skall
få tillfälle att framställa sina besvär och
uppsätta en petition till parlamentet. Jag
är äfven beredd, att om ingen bättre måls-
man står att finna, själf framlämna petitio-
nen och bringa saken på tal.» Det åter-
står nu att se, om hr Balfour skall våga
förfara på samma sätt mot Shaw-Lefevre
som mot Blunt. Som vi nämt, har Shaw-
Lefevre offentligt förklarat, att han helt och
hållet gillar Bl un ta förfarande. Blunt som
nu sitter i Galways fängelse, är emellertid
uppstäld som liberal kandidat för Deptford
och har stora utsigter att segra, oaktadt en
sosialistisk motkandidat blifvit uppstäld för
att splittra de liberalas röster. Blunts oför-
skräckta maka, som följt honom på hans
resa i Irland, är en dotterdotter till lord
Byron, den store engelske skalden, hvars
hundrade födelsedag England i söndags
firade.
— De små arrendatorerna på ön Levis i
vestra Skottland ha vunnit en stor moralisk
seger öfver godsegarinnan lady Matheson,
hvilken låtit vräka ett stort antal af dem,
för att lägga igen jorden till hjortparker och
fårbeten. Som vi berättat, hade med an-
ledning af denna åtgärd en resning utbru-
tit på den lilla ön, hvarvid flera blodiga sam-
mandrabbningar egt rum mellan bönderna
och den beväpnade polisstvrka, som skic-
kats till godsfruns hjälp. Vid en af dessa
kalabaliker togos flera af resningens ledare
till fånga och fördes till Edinburgh, där de
stäldea för rätta. Dom i detta märkliga mål
har nu fallit och alla de anklagade blifvit
frikända. Domaren lord Moncrieff sökte
visserligen i sitt tal till juryn inverka till
deras fällande, men när juryn efter en half
timmes öfverläggning återkom i domsalen,
förklarade den de anklagade »icke skyldiga».
Härvid utbröt ett ofantligt jubel bland åhö-
rarne i salen. Man tog rörelsens främste
ledare, skolläraren i Balallun Macrae, på
sina axlar och bar honom i triumf genom
stadens gjjtor i spetsen för en jublande folk-
massa. Äfven från andra skotska städer
omtalas Jifliga glädjebetygelser öfver den
frikännande domen. På flera ställen i hög-
länderna tändes glädjeeldar, och i Glasgow
gaf ett stort offentligt möte uttryck åt den
allmänna tillfredsställelsen öfver det sätt,
hvarpå . rättvisa blifvit skipad i denna sak.
TUl målets lyckliga utgång bidrogo mycket
•advokaternas gripande försvarstal, som trots
domarens varningar, oupphörligt af brötos af
bifallsstormar. Den sorgliga striden på ön
är visserligen därmed ej slut. Båda par-
terna stå fortfarande lika hårdnackadt på
sin rätt, och sammanstötningar förekomma
oupphörligt, där det ej alltid ar den väp-
nade pohsstyrkan som afgår med seger.
Nya arresteringar ha företagits, och en ny
rättegång förestår sålunda. Men dennas ut-
gång är ej oviss, såvida ej regeringen skulle
taga sig det orådet för att af parlamentet
begära en särskild tvångslag äfven för Skott-
land, liksom nyss för Irland, hvarigenom
hon för en tid kunde bli kvitt den besvär-
liga juryrättskipningen.
Frankrike. Den 17 dennes föreföll i
Rouens katedral ett allvarsamt tumult. En
abbé vid namn Garnier har på senaste ti-
den i åtskilliga städer i Nordmandie hållit
så kallade dialogföredrag. De utgöras af
en dialog mellan abbén och en person, som
till honom framställer frågor i djäfvulens
namn. Lördagen annonserades genom sen-
sationsväckande anslag, att under den föl-
jande veckans lopp åtskilliga dylika dialo-
ger skulle hållas i Rouen. De voro af-
sedda att ådagalägga, att »kyrkan städse
verkat för vetenskapernas utveckling.»
På söndag kväll af bröts dialogen af mum-
mel, men för öfrigt föreföll intet störande
uppträde. Men på måndagen hände, att
en person som missförstod eller låtsade
missförstå arten af dialogen, yrkade att få
framställa frågor till abbén. Han vardt
nedtystad och utkörd ur kyrkan, hvarpå
han kring gatorna förföljdes af en förbitt-
rad hop af församlingen. Han kom emel-
lertid undan och sålunda förebygdes vidare
tumult.
På tisdags afton rådde stark upphets-
ning. En ofantlig människohop samlade
sig utanför och i katedralen. Knappt hade
abbén bestigit predikstolen och börjat sitt
föredrag, förrän en grupp personer, som
samlat sig bakom kyrkvärdens bänk, af bröt
honom med hojtningar, hvisslingar och sån-
ger sådana som »Marseljäsen», Cest Bou-
langer qu’il nous faut» och »Cest ta poire, ta
poire, ta poire.» Polisen infann sig och be-
mäktigade sig några bland de bullersammaste
fred8störarne, men polismännen öfverföllos
med handgripligheter af hopen och tvinga-
des att lössläppa de anhållna. Tumultet
fortgick en hel timme och alla försök att
fortsätta föredraget voro fåfänga. Den stora
orgelns toner förmådde ej förtaga ljudet af
orost ftarnes skrik. Slutligen lyckades emel-
lertid en poliskommissarie göra sig hörd och
förmå folket att lämna kyrkan. ^
Sex personer äro häktade och anklagade
att hafva stört firandet af en religiös akt.
Såsom det vill synas, hafva äfven lindri-
r egt rum på andra af abbén
Senare underrättelser förmäla, att erke-
biskopen i Rouen på anmodan af prefek-
ten och mairen därstädes försäkra*, att den
kringvandrande predikanten Garnier icke
vidare får hålla några möten i därvarande
katedral.
Tyskland. Lothringer zeitung i Metz med-
delar: I lördags förmiddag märkte gräns-
uppsyningsmannen Hahnemann fransman*
nen Barberot jagande på tysk mark. Hahne-
mann beslöt att arrestera Barberot, hvar-
för denne eftersattes och träffades på tysk
mark några steg från gränsen.
Barberot gjorde motstånd och en brott-
ning uppstod; som slutade med Barberots
afväpning. I tisdags begåfvo sig kustdi-
rektör Killinger och kommissarien Keller
till stället för att skaffa upplysningar.
— Ett flera gånger omtaludt yttrande af
furst Bismarck till en person ’från Ham-
burg, som besökte fursten å Friedrichsruh,
refereras nu från trovärdigt håll sålunda:
»De senaste tilldragelserna låta oss hoppas,
att vi icke behöfva frukta krig under de
närmaste 2 å 3 åren. Någorlunda bestämdt
vågar jag säga detta beträffande detta år.
Men visserligen hyste jag en likartad upp-
fattning 1870; den gången blef det dock
annorlunda».
Belgien. Det liberala partiet lider ännu
af sin gamla ohjälpliga oförmåga att sluta
sig tillsammans, hvarigenom det blir kleri-
kalerna möjligt att fortfarande behålla mak-
ten i sina händer och förstöra så mycket
de hinna af de senaste årtiondenas verk i
Belgien. Alla försök att vid de stundande
valen för Brussel åstadkomma en samman-
slutning mellan gammalliberala och de ra-
dikale ha åfven nu misslyckats. Denna
gång synes dock skulden ha legat hos de
radikale, hvilka ej ville ingå på de mode-
rates fordran, att förbundet skulle ha en
monarkisk karakter och att hvarje allians
med sosialisterna skulle afvisas. I följd
häraf ha nu klerikalerna utsigt att vinna
alla 16 platserna för Brussel.
Läraren: Petter! — Kan du säga mig namnet på
den, som varit den äldsta människa i verlden?
Petter: Metbusalah.
Läraren: Huru gammal blef han?
Petter: 969 år.
Läraren: Nå, tror du, att du kan blifva så gam-
mal också?
Petter: Ja, om jag får lefva så länge, så.
— 10 —
Denna närgångna fråga väckte juryn till med-
vetande om, hvad den var skyldig sin ed, om
icke 8ig sjelf. Några erinrade aig ett, andra
ett annat, och en hvar gjorde anspråk på, att
de andra skulle göra hans eget förträffliga minne
rättvisa och se saken med hans ofelbara ögon.
Den förste, som tog till ordet, började midt
i historien.
— Jag föreslår, att vi frikänna kaptenen,
mina herrar. Han låt sätta ut båtarne och
räddade derraed besättningen.
— Och jag föreslår hans fållande, derför att
skeppet stötte på och öfvergafs på ljusa dagen
i ganska godt väder.
— Jag instämmer med er, sir. Förhöret vi-
sar, att fartyget gick allt för nära kusten, detta
på befallning af kaptenen, som angaf kursen.
— Nej. hör nu, min herre, låt oss göra ho-
nom rättvisa I Hans advokat har förklarat, att
han angaf en helt annan kura, men att den
icke följdes, sedan han lemnat däcket. Hvad
det angår, att han öfvergaf skeppet, fast vädret
var drägligt, så framgår af förhöret, att han
trodde en storm vara i annalkande
— Ja. ja, det är godt och val, men hur
stod det i sjelfve verket till med den saken. När
det blef bekant, att skeppet förlist, skickade de
brasilianska myndigheterna ut fulk till vraket
for »tt söka rädda lasten, och flera dagar efter
8trai>dnin<;en fann man fartyget alldeles som kap»
tenen och besättningen lemnat det.
— Giöm ej heller, sir, att diamanterna voro
borta, då bergarne undersökte vralet.
— Riktigt, men det är icke något bevis för,
att kaptenen stulit dem. Innan man hannit
- 15 -
Hon reste sig. För den händelse domen
blefve fallande, hade fången begärt att få taga
afsked af henne och barnen, och efter samråd
med läkaren beviljade fängelsedirektören hans
anhållan. När hon lemnade salen, iakttog man,
att hon ledde sin son, men lemnade åt flickan
att följa efter, bäst hon ville. En medlidsam
dam erbjöd sig att taga hand om barnen, me-
dan hon besökte sin man. Mrs Westerfield
svarade lugnt och kallt:
— Nej. tack! Deras far ville träffa dem.
Fången var döende. Ingen, som såg honom
kunde tvifla derpå.
Hans ögon öppnades med ett matt uttryck,
när hustrun och barnen närmade sig bädden,
på hvilken han låg aftärd — skelettet af en
man i sina bästa år. Han hade svårt att an-
das, men fick likväl då och då fram ett ord.
— Jag frågar icke. hur domen utfallit, sade
han till sin hustru, jag ser det på ditt ansigte.
Tårlös och tyst atod hon bredvid sin man.
Han hade blott kastat en flyktig blick på henne.
Hela hans intresse tycktes koncentrerad t kring
barnen. Den lilla flickan stod honom närmast,
han säg på henne med ett svagt leende.
Det stackars barnet förstod det. Gråtande
lade hon armarne om hans hals och kysste
honom.
— Kom hem, pappa, och låt mig vårda dig!
snyftade hon.
Läkaren, som iakttog hans ansigte, märkte
en forändring den, som undgick de andra.
Det döende bjertat kände djupt afskedets bit-
terhet.
— 14 —
tilltagna i stort. Icke med en min förrådde
hon sina känslor, bennet djerfva, ljusgrå ögon
uthärdade de nyfiknes stirrande, utan att blinka.
Till de närvarande kvinnornas förvåning hade
hon sina två barn med sig. Det äldsta var en
liten flicka på tio år, det andra en liten gosse,
Bom satt på moderns knä. Det väckte allmän
uppmärksamhet, att mrs Westerfield ej på min-
sta lätt brydde sig om fl ekan. Hviskade hon
nflgon gång ett par ord, så stälde hon dem till
sonen. Honom smekte hon, när han blef oro-
lig, men aldrig vände hon sig till dottern för
att se efter, om bon blef trött.
Domaren satte sig, och befallning gafs att
föra in fangen.
En lång paus uppstod. Åhörarne — hvilka
mindes, hur likblekt hans ansigte var förra gån-
gen — hviskade sins emellan: Han har blif-
vit sjuk! Och åhörarne fingo rätt.
Fängelseläkaren inträdde i vittneslogen, och
sedan eden blifvit förestafvad, aflade han sin
berättelse.
Fången led sedan längre tid tillbaka af en
hjertsjukdom, och denne var försummad. Han
hade svimmat under den spänning, hvari vän-
tan på domen försatt honom. Anfallet visade
aig vara af en så allvarsam natur, att läkaren
ej ville svara för följderna af den sinnesrörelse,
som vore oundviklig, om han skalle inställa sig
inför rätten och juryn.
Under dessa omständigheter togs utslaget en*
dast till protokolls, och domens afkunoande upp-
sköts. Mre Westerfield blef ånyo föremål för
publikens uppmärksamhet.
— 11 —
berga halfva lasten, uppstod för öfrigt en storm,
som slog fartyget i stycken. När allt kommer
omkring, hade den stackars mannen blott ta-
git oriktigt bestick med afseende på tiden.
— Tillåt mig påminns er om, mina herrar,
att fången var djupt skuldsatt och hade fördel
af att stjäla diamanterna.
— Vänta litet, sir! Årligt spel Ir guld värdt.
Hvem hade kommando på däcket, när fartyget
rände upp på klippan.
— Andre styrman.
— Och bvad gjorde andre styrman, då han
fick höra, att hufvudredarne ämnade anställs
rittegång?
— Han begick sjelfmord.
— Nå, bevisar det ingenting?
— Ni är alldeles för rask i edra slutsatser,
sir. Likbesigtniugsjuryn har förklarat, att man-
nen tog hfvet af sig i ett anfall af sinneaför-
virring
— 8«kta, sakta! Vi ha ingenting att göra
med likbesigtninjrsjuryn. Hvad sade domaren
då ban framatälde saken?
— Åt fandere med domaren! Han sade,
hvad de allesammans säga: förklara fången skyl-
dig, om ni tro, att han gjort det, och förklara
honom icke skyldig, om ni tro, att han icke
gjort det. Derpå gick han ia i sitt enskilds
rum för att dricka en kopp te. Vi åter få sitta
här och omkomma af svält, under det vira fa-
miljer spisa middag utan oss.
— Tala för er sjelf, sir, jsg bar ingen familj.
— Då ir ni i en lycklig s.ällniDg, sir. Jag
bar tolf bara, och mitt lif är mig en börds pl
grand af svårigheten att mitts dem aUa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
