Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ar så Hndrig, att den snart kan
är ja y^ för den pOiltiaa
»^i utveckling är önsWrdt».
iå S Zon anmärkning, än att nmvua
pftafhusen%nnu ej°voro uppförda. r
Det går tämligen
X med de tilltänkte stadsmini-
Sgelser. I lord agsfick konungen
ärkebiskop Sundbergs bestämda
isda^s var det riksmarskalken frih.
’ vm lila bestämdt betackade sig.
£8Jrdet laudshöfding G. Wennerberg
=*«r i förgrunden.
Sundberg har, i anled-
»r från några protektio-
meddelat »Vårt Land»
" ’ £d<r och mitt kyrkliga ämbete
£2Ä
an från
svar, så »ijer Ju
.arligt ^i/
enträ
t ^ BUt definiti
dligen, att han vant all-
k otsvara, hvadkonun-
och hans eget be-
t till
.arligt ^i/Lmställningar och hans eget be-
gens »enträgna» trams s gemensamt till-
pW<te f«sterlaÄ skäl måste sålunda tillsist
styrkte bono?!;ns beslut att icke horsamma upp-
U bestämt hans ms™ ffir honcm haft den a/}ra
fordringar, som
S Nvheter har en mycket roli*
frå Hvem är gjord
den
ätfoffras upp»?
heter det:
De män, soni g’
en myck
«Hvem är gjord
slutet f d
.„ .ram först ärkebiskopen
n^na icke säga till sin stats-
remesentera svenska folkets
"våra sträfvanden äro na-
t program är uttrycket för
önskningar. Vid hvarje be-
a efter sitt sinne i riksda-
if stockholmsvalet och hin-
irta vålnad, att njuta af fest-
att uppgöra ett ge-
en statsminister kan
i sin tillvaro blott
lUJil.,.^, kommer att få en lika
ställning, som de kvarnegare eller
i uppgöra spekulationer på basis at
nnmålstullar.
Vigtiga förändringar i riksdags-
ordningen föreslås, i en af f. d. hofratts-
rådet O H. Forssell i Första kammaren
afgifven motion. De vigtigaste bland de
föreslagna nyheterna äro följande:
Kommuner, hvilka på grund af sin folkmängd
hafra rätt att välja mer än en riksdagsman, skola
indelas i valkretsar, hvilka hvardera utse ett om-
tmd. Valrätt i stad medför dock valbarhet inom
stadens alla valkretsar. _
De 40 städer, hvilka hiardera ega en folkmängd
onderstisande 3.000 personer, tillsammans ob.%<
personer eller i medeltal 1.470 i hvarje stad, öfver-
flrttaä från städernas valkretsar till kringliggande
"et "«amband, som för nänarande finnes mellan
valkrets på landet och domsaga, upplöses, och i
stället indelas landsbygdeu samt städer med min-
dre än 3.000 imåuarci valkretsar om minst 25,000
wh högst 30,i 00 invånare, hvilka hvar för sig välja
Nr 14
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 2 Februari
1888
pelvis om han såsom representant för en
stor stad ville medverka till indragning af
städernas brflnvinsmedel till staten. Passar
icke det, så föreställer jag mig, sade tal.,
att han eller hans meningsfränder komma
att föreslå åtskilliga andra sätt, därjbland
t. ex. högre tull på råg och annat i samma
väg. Då blir han ju i tillfälle att välja de
skatteformer som bli minst betungade. Af
hans yttrande tycktes framgå att rågtullen
skulle vara mindre skadlig än bränvinsskat-
ten, och jag har därför velat fästa upp-
märksamheten på detta.
Hur det gdr om rågpriset stiger,
det har man fått erfara i Jönköping och om-
gifvande trakt, enligt hvad Smålands Al-
lehanda berättar. I Jönköpings-Posten hade
stått en sedermera af andra tidningar åter-
gifven, men oriktig befunnen notis om att
rågpriset var i stigande i Jönköping. »Vi
veta ej-, säger Smålands Allehanda, »hvil-
ken ond ande som ingifvit vår kollega den
till utseendet så oskyldiga notisen; men sä-
kert är, att den åstadkommit en väldig
uppståndelse inom landtbrukarnes kretsar.
Åtskilliga bönder, hvilka samma torgdag,
då den omtalade prisstegringen skulle ägt
rum, haft råg inne å torget härstädes men
då ej kunnat erhålla för densamma säljbart
pris, utan måst nedsätta varan hos hand-
lande här i staden, blefvo ej litet förvånade
öfver att höra omtalas den ovanliga fläkt,
som • kommit i råghandeln i Jönköping.
Hos en lamltbrukare i trakten begärde drän-
garne löneförhöjning, nu, när rågen stigit i
pris. De hade under tullstriderna hört det
så ofta omtuggadt, att arbetslönerna och
rågpriset stode i sammanhang med hvar-
andra, att de genast begärde löneförhöjning.»
Men om drängarne begärt löneförhöjning
blott på ett löst rykte, att rågpriset stigit
med 5 öre, hvad skola de och andra jord-
bruksarbetare då begära, när de erfarit att
riksdagen beslutit tullsatser, som afse att
verkligen tillförsäkra jordbrukarne ett högre
ipanmålspris.
Jagten efter en — statsminister.
Om ärkebiskop Sundberg yttrar Dagens
Nyheter:
Bedan den tull vänliga pressen under ett par må-
nader oaflåtligt förkunnat, att ärkebiskopen vore
situationens man och sedan både konungen och re-
presentanter för riksdagsmajoriteten fort långva-
riga underhandlingar med honom om vilkoren för
hans framträdande, har nu ett bref från hans hög-
vördighet till konungen plötsligen gjort slut på alla
funderingar åt det hållet. Det officiella tillkänna-
gifvandet, hvilket bär spår af högsta möjliga för-
trogenhet med denna saks detaljer, låter fram-
skymta ett lindrigt beklagande af »förhoppningar»,
som uppstått »på grund af hvad under förloppet
af underhandlingarna förekommit». Tydligen hade
det varit bättre att dessa förhoppningar aldrig blif-
vit väckta eller åtminstone att de långt tidigare
blifvit af klipp ta. Men då nu ärkebiskopen defini-
tivt dragit sig tillbaka, skall han följas af allmän-
hetens sympati för det som han icke velat uträtta,
och han skall i dessa dagars historia framstå min-
dre såsom den vacklande statsministerskandidaten
än såsom ett offer för situationen. Och i detta
hänseende torde han få flera efterträdare, vare sig
de bli statsministrar eller icke.
Bankförsnillningen i Linköping.
Då förre kamreraren i Linköpings folk-
bank E. Bertel för ett par veckor sedan så
plötsligt försvann från Linköping utan att
sedermera låta sig afhöras, fruktade man,
att afvikandet kunde hafva någon grund i
hans ställning till banken. Vid sedermera
anstäld noggrannare undersökning hafva
också åtskilliga ledsamma upptäckter blif-
vit gjorda.
I början af grauskningsarbetet med böckerna på-
träffade man några oegentligheter, som dock mera
träffade man några oegentligheter, som dock mera
tydde på slarf än oredlighet, men man har seder-
mera funnit saker, som ej gerna kunna hänföras
till annat än den sistnämda kategorien. Kamre-
bld t kldiht tt
Stad med 15,000 och därntöfver intill 30.000 iu-
vinare väljer en riksdagsman. Ofriga städer meil
3.000 invånare och därofver bilda valkretsar sålun-
da, att stad med 3u,u0u invånare eller därofver
fordelas i och städer med 3.000 invånare eller
därofver intill 15,000 förenas till valkretsar om
minst 15.000 och högst 20,000 invånare, hvilka val-
kretsar hvar för sig välja en riksdagsman.
Ledamot af Första kammaren utses af landsting
eller stadsfullmäktige i de städer, som hafva 40,000
invånare eller därofver. Landstinget och sådan
stad, som nyss är nämd. välja hvar efter folk-
mängden inom sitt område en riksdagsman för
hvarje fullt tal af 40,000. Går ej folkmängden upp
till 40.CR 0 men öfverstiger 30.000. väljes dock en
riksdagsman.
Valen tili Andra kammaren skola alltid ske
omedelbart och förrättas på andra tisdagen i ok-
tober månad.
Ledamot i Andra kammaren-, hvilken är bosatt i
den stad. där fiksdag hålles, är wke berättigad att
rrhåtta artade såsom riksdagsman.
Med stöd af dessa prinsiper har hr Forssell ut-
arbetat ett i detalj formuleradt för slagtill ny ly-
delse af de 26 första §§ i riksdagsordningen.
Rosträttstfrågan. Om »streckets» sänk-
ning väckte hr Hedlund i lördags motion i
Första kammaren. Hr Hedlund hade städse
under sin riksdagsmannabana känt det som
en ansvarsfull pligt att representera äfven
ue orepresenterade. Tullfrågan var nu på
väg att lösas emot dessas önskningar, hva-
dan motionären just nu fann tillfället lämp-
ligt att söka, åtminstone i någon vidsträck-
tare mån än hittills, få den gamla vackra
satsen om »svenska folkets urgamla rätt att
^ig själf beskatta» omsatt i verklighet.
Motionären hade räknat ut, att år 1885
funnos 307,719valberättigade till Andrakam-
niaren motsvarande 6,63 prosent af hela be-
folkningen och 25,12 prosent af alla till myn-
dig ålder komne invånare af mankön. Ge-
nom borttagandet af de i § 14 riksdagsord-
ningen utstakade gränserna för valrätt skulle
ytterligare endast 179,918 personer erhålla
rosträtt, hvaraf framgick, att streckets sän-
kande icke vore så öfverdrifvet rikt på far-
ligheter. r
Hr Hedlund föreslår, att § 14 i riksdags-
lå erhålla följande förändrade
råren hade bland annat skyldighet att öfvervaka,
att personer ej finge uttaga mera på sina räknin-
gar än hvad som fans tillgängligt. Nu föreligger
emellertid en nttagning å en upp- ochafskrifninns-
räkning af 1,000 kr., ehuru blott 50 kr. funnits in-
satta. Härtill kommer, att personen, för hvilken
denna räkning är upplagd, aldrig finnes till i verk-
ligheten, utan är diktad.
Cttagningen skedde en dag, då ordinarie kas-
sörskan var tjänstledig, så att hennes plats sköttes
af en tillfälligt tjänstgörande person. Dessutom
presenterades en anvisning, försedd med kamrera-
rens annotering såsom tecken att beloppet funnes
tillgängligt. Likaledes har det förfarits bedrägligt
med ett kreditiv å 1,200 kr. Borgesmännen skulle
inbetala kreditivsummau och erhöllo af kamreraren
uträkning på beloppet. De lemnade penningarne
till honom, som af verkställande direktören uttog
och till dem återlemnade kreditivkontraktet. Han
införde summan i den af honom förda kontroll-
boken men försummade att meddela den midt
emot honom placerade kassörskan att inbetalnin-
gen skett, liksom han ej heller till henne levere-
rade beloppet. m
Granskningen af böckerna är ej ännu af-
slutad, hvadan det icke kan afgöras, om
flera felaktigheter föreligga eller huru höga
belopp försnillningarna representera. De här
antydda tillgreppen datera sig från förliden
sommar, säger O. C.
Ett mejerimöte i Linköping beslöt
i fredags enhälligt att understödja major
Adelskölds motion om skärpt lag rörande
införsel af margarinsmör.
Ålands haf är från Grisslehamn och
så långt ögat når uppfyldt af tätt hoppac-
kad drifis.
Ett större antal fogelholkar ha upp-
satts i Humlegårdsparken och å Djurgården
i Stockholm på initiativ af djurskyddsför-
eningen. Största delen af dessa holkar äro
förfärdigade af lärjungar vid därvarande folk-
skolor vid dessas respektive slöjdafdelningar.
Vid verkstäld granskning i kam-
iarrättens revisionsafdelning af räkenska-
perna för utställningen af kraft- och arbets-
maskiner i Stockholm 1886 har vederbö-
rande revisor yrkat att komiterade för ut-
ställningen, hrr C. Th. Svanberg, J. F. Back-
man, K Jacobson, B. Andersson, G. B.
Dahlander, G. V. Lyth och C. F. Höglund,
måtte åläggas att till statsverket återbära
olagligt gjorda eller ej tillbörligt verifise-
le utgifter till ett belopp af 27166 kr.
Våra bankers utländska betat’
ningsbalans, som den 31 des. 1887 ut-
gjorde 74,570,000 kr. mot 47,160,000 kr.
den 31 des. 1885 och således under de två
senaste åren förbättrats med 27,410,000 kr.,
ger Stockholms Dagbl. anledning till föl-
jande uttalande :
Samtidigt med att vi genom export af våra obli-
gationer från utlandet npplåna stora summor, Be
sig bankerna nödsakade att i utlandet plasera allt
större och större belopp af sina öfverskottsmedel,
eller med andra ord hvad en del af våra pänning-
institutioner upplåna i utlandet finna sig andra
föranlåtna att åter där plasera. Då den ränta, de
låntagande institutionerna få till utlandet erlägga
äfven i dessa billiga pänningtider, med all säker-
het är högre än den som bankerna rid plasering
i utlandet af sina öfverskottsmedel kunna betinga,
synes det som förlusten för vår nationela hushåll-
ning af ett dylikt förfaringssätt knappast kunde
vara tvifvel underkastad. Dess bättre hafva vis-
serligen våra förnämsta låntagande institutioner
under nästlidet år antingen alldeles instält eller ock
väsendtligen inskränkt sin obligationsförsäljning,
men dels har denna på andra håll fortgått och dels
torde fortfarande utförsel ske af obligationer, som
genom mäklare på enskilda händer uppköpas. Det
vore i sanning vanskligt, om den nu senast vidtagna
nedsättningen i bankernas inlåningsränta kunde
hafva till följd en Ulligare efterfrågan å våra för-
nämligare obligationer från den stora allmänhetens
sida och sålunda, bättre sent än aldrig, gifva im-
pulsen till en reimport från utlandet af dessa papper.
FältartiUeriets fullständiga för-
seende med ny materiel skall vara af-
slutadt år 1889 i fall riksdagen nu anvisar
sista återstoden, 400,000 kr., af det belopp,
4,600,000 kr., som för anskaffning af sådan
materiel beräknats vara erforderlig. Sedan
med ifrågavarande 400,000 kr. anskaffats
ännu felande rid- och anspannspersedlar,
ammunition och pack vagnar, skulle, enligt
hvad generalfälttygmästaren upplyst, det nya
fältartilleriet med dess batterier, staber och
ammunitionskolonner befinna sig uti ett full-
tändigt och ordnadt samt, hvad 8 centimeter-
kanoner med lavetter och förställare, jämte
en del fordon och ammunition beträffar,
tidsenligt skick.
Judeförföljelser i Kristianstad,
Från denna stad skrifves i Kristianstads-
bladet: I lördags kväll den 21 dennes Vid
nio-tiden befunno sig ett par personer utan-
för Markus Dardeckers hus och sökte in-
tränga med våld. De voro en artillerist från
Göta artilleri och en i polisjournalerna illa
anskrifven slagtardräng därstädes. Då man
frågade fridstörarne hvad de ville, svarade
de, att »de skulle slagta judar och alla som
voro inne». De lyckades också komma in
och tillfogade då med något tillhygge inne-
varande Aron Gellberg ett sår å ena han-
den samt Simon Gellberg likaledes ett sår
å handen. De blefvo nu utkastade och bort-
körde samt anmälde hos polisen.
Det förmäles, att personerna i fråga bruka
genom hotelser om stryk utpressa pännin-
gar af personer, som tillhöra den israelitiska
nationen.
Våldsverkarne lära komma att åtalas.
Tidsbild. Eksjötidningen berättar: En
ung man inom Mörlunda församling lefde
några år »lifvets glada dagar», men för att
kunna föra ett så njutningsrikt lif fordra-
des naturligtvis en välförsedd kassa. Så
lånade han i en bank på falsk lånehandling
3,500 kr., hvilka förstördes under sus och
dus. Då lånet i banken var förfallet, lyc-
kades han genom böner och tårar af en
människovänlig person erhålla ett så stort
belopp, att han kunde utlösa den falska
handlingen. Men kort därpå skaffade han
sig nytt banklån mot falsk säkerhet. Innan
detta var förfallet beslöt han lemna foster-
landet, men som han saknade respengar,
tvingade han med revolver i hand fadern
att utlemna mynt. Ja, han aflossade ett
skott så nära fadern, att dennes ena arm
träffades. Nästa dag var han försvunnen.
Borgesmännen få nu inbetala hans många
lån och de, som lånat honom pangar utan
säkerhet, få intet.
Insamlingen för hr W. Carlheim-
Gyllensköld, Tecknarne af bidrag till
denna insamling voro till i fredags afton
sammankallade i Stockholm för att besluta
om användandet af det öfverekott (315 kr.),
som teckningen medfört. Efter en stunds
diskussion enades de närvarande om att
öfverlemna öfverskottet åt föreningen Ver-
dandis f. d. ordförande hr M. Hellberg,
som kunde anses ha blifvit lidande genom
mindre akademiska konsistoriets i Upsala
dom, hvilken under ett års tid beröfvade
honom rättei
dier.
att söka -akademiska stipen-
De tecknare, hvilka icke äro nöjda
med det fattade beslutet, ega att inom 2
månader hos prof. C. Wallis återbära sina
andelar i det öfvertecknade beloppet.
Efter denna öfverläggnings slut vidtog
en enkel fest, vid hvilken till hr Carlheim-
Gyllensköld öfverlemnades den åt honom
insamlade penningsumman 630 kr. De för-
samlade, uppgående till ett antal af 60—
70 personer, beslöto enhälligt aflåta följande
telegram till en af Upsalakonsistoriets med-
lemmar :
I det kränkta rattsmedvetandets namn uttala de,
som i afton samlats i hufvudstaden för att åter-
gälda hvad man orättvist berfifvat kand. Carlheim-
Gyllensköld, sin beundran och vördnad för Edra
reservationer i Verdandi-målet.
»Familjebibeln". Pastor Fehr har som
bekant utgifvit en »familjebibel», där han
strukit alla för våra dagars anständighets-
begrepp stötande ställen. Häremot ha ett
tjugutal Stockholmsposter, med hvilka Up-
salaprofessorn Norrby instämt, till »Vårt
Land» insändt en protest, däri det heter:
Undertecknade, i Stockholm tjänstgörande prest-
män, vilja härmed, till den kraft och verkan en så-
dan förklaring må ega, hafva uttalat ett öppet ogil-
lande af det försök, som genom den så kallade Fa-
miljebibelns utgifvande blifvit gjordt, att medels
uteslutningar och hvarjehanda textändringar gifva
den heliga skrift en Ull »omedelbar uppbyggelse»
bättre tjänande, för skol- och konfirmandundervis-
ningen äfvenBom för den busliga andakten förment
lämpligare gestalt, ett försök, hvars djupa oriktig-
het och synnerliga betänklighet vi anse ligga i öp-
pen dag och för ingen del härvas af arbetets an-
rifna syfte att vara en brygga till bekantskap med
bibeln i dess helhet, enär vår tros heliga urkund
i ett oförändradt och ostympadt skick nå bästa sätt
är sin egen brygga och hvarje här vidtagen om-
stufuingsltgärd ovilkorligen blifver en kränkning
af heligt område.
Ur nHvenska messan" är titeln på
ett litet häfte liturgiska sånger, som är ut-
gifvet af prosten Aug. Forssman i Sala.
Det innehåller:
M 1. »Helig» (kompon. af direktör Håkansson
i Eksjö);
M 2. »Genom din Son» (att användas efter kol-
lektens läsande);
M 3. »Amen» (att sjungas af församlingen efter
bönerna) och
JU 4. »Herrens frid vare med eder» (vid natt-
vardsgång).
Då oss veterligen intet af detta finnes
förut på trycket utgifvet, torde detta lilla
arbete ej sakna sitt värde. Häftet kostar
25 öre och kan rekvireras direkt mot 30 öre
frimärken hos hr T. Segersven, Sala.
Stiftsnyheter.
Förslag. Å förslaget till Nordmalings pa-
storat äro uppförda: 1) kontraktsprosten C.
G. Näslund; 2) kyrkoherden O. N. Wage-
iius; och 3) kyrkoherden J. O. Boström.
Rättegångs- och Polissaker.
Skogsstöld. Arbetaren Petter Johan
Nordling från Stockvik i Njurunda socken
undergick i går fortsatt ransakning inför
Njurunda häradsrätt å Sundsvalls Krono-
häkte. Den tilltalade nekade fortfarande att
han tillgripit annan skog än han af egaren
haft löfte till. Ett vitne hördes som ej hade
något på saken inverkande att berätta. För
ett ytterligare vitnes hörande blef ransak-
ningen uppskjuten.
Förskingring. Ölutköraren Erik Adolf
Näslund från Lillro i Selånger, häktad och
tilltalad för det han förskingrat 700 ölhalf-
vor för Ljungå bryggeri aktiebolag, erkände
i går inför häradsrätten och dömdes till en
månads fängelse.
Stöld. Straffången Johan Erik Sten från
Finland undergick äfvenledes i går fortsatt
ransakning inför Njurunda häradsrätt, rö-
rande stölden af en mängd kläder i Juniskä-
ren förliden sommar. Den tilltalade nekade
fortfarande och ransakningen uppsköts.
För aktieegarne i en bank är otrefligt om verk-
ställande direktören har spekulationsbacill, kassa-
direktören tjuf bacill, ett par af tjänstemännen ore-
gelbundenhetsbacill och öfriga direktörer sömnba-
cill. Har så bankinspektören den allra ringaste
lilla sengångarebacill så är det färdigt. Men, hvad
s&äll man göra. Bacillerna äro beståmdt för kvic-
ka att ta med håf och för små att med fördel an-
vändas såsom stallmästare vid loppcirkusar.
Strödda underrättelser.
Korrespondens mellan en sexårig bo-
huslänsk dam och kungen. En liten sex-
årig flicka i Uddevalla hade sin födelsedag
på samma dag som konungen. Hon hade
kommit på den idén att hon skulle lyck-
önska kungen, hvilket hon ock gjorde i ett
bref, som hon själf hopsatte och nedskref.
Hvem kan beskrifva den lilla brefskrifver-
skans glädje, då hon från konungen mot-
tog följande egenhändiga svarsskrifvelse:
fjag tackar dtn lilla sexåringen S... A... för
hennes gratulationsbref till min födelsedag, som
äfven är hennes. Måtte hon växa upp till en god
människa, så skall det glädja henneä konung
Oscar.»
Inbrott och nidingsdåd. I firman Cal-
lerströms handelsbod i Påskallavik gjordes
härom natten inbrott. I förargelsen öfver
att ej finna några penningar förstörde tjuf-
varne på djuriskt sätt en hel mängd varor
i butiken, efter hvad som följande morgon
visade sig. Så hade de på golfvet utstjälpt
innehållet af två tunnor sill, hvarefter de
slagit fotogen på sillen och söndertrampat
den sistnämda. Vidare hade de halt sirup
i snusförrådet, strött omkring på golfvet i
sillaken garnbundtar, ylletröjor och tygstyc-
ken samt begjutit dem med fotogen och
sirup och trampat därpå. Ofvanpå alltsam-
man hade de kastat en af dem använd lampa,
som sönderslagits.
En pre8thatare. Då komministern i T.
församling under förliden bönevecka var
1 JM____J_ Z ^.___1.—„— ^mXrx-mAck tion af fr
Oskarshamns-Posten. Presten blef på för-
hand underrättad om, att gubbeu på intet
sätt ville höra talas om det e«da »rätta och
nödvändiga», och beslut därför försöka spraka
med gubben i all enfald. Först frågade
presten honom, em han trodde på Gud, men
därpå svarade han bestämdt nej. Pastorn
tillade då: »således trifs ni ej med Guds
barn». »Nej det gör jag visst icke», genmälde
gubben, »ty de äro så illmariga som syn-
den själf». Samtalet dem emellan fortgick
vidare, men med, samma resultat, hvadan
pastorn snart fann för godt att aflägsna sig.
Under förliden vår skulle församlingens
kyrkoherde färdas förbi den nämda gubbens
bostad. En person gick då en kort stund
förut in till gubben och sade: »Nu skall
ig bedja kyrkoherden gå intill eder, när
an reser förbi». Gubben var för tillfället
alldeles ensam hemma. Oaktadt han ej på
många år haft förmåga att stiga ur sängen,
kröp han ändå på händer och fötter till
dörren, hvilken han reglade, så att kyrko-
herden ej fick inträde i hans bostad.
Grannländerna.
Norge. Statsminister Sverdrups skål för
konung Oscar II vid den middag, statsmi-
nistern gaf på konungens födelsedag d. 21
dennes, lydde sålunda:
»Ett stort värf ar gifvet de förenade rikenas ko-
nung. Hans tänkesätt, hans hjärtelag och hans
handlingssätt utöfva ett mäktigt inflytande på två
nationers öde — och antalet af hans uppgifter växer
ständigt. De ökas genom folkens egen tillväxt och
utveckling. I detta liksom i all mänsklig lefnads-
gärning finnes arbete, strid, framgång — och mot-
gång. Tillika finnes i det höga kallet lyftning,
styrka och försvar. Vår sak är det att, med tack-
samt erkännande af hvad som vunnits för vårt land,
understödja Oscar II i hans sträfvan som fria lands
konung för framåtskridandet i alla riktningar, fram-
åtskridandet som är folkens lycka och konungens
personliga ära, liksom hans regerings heder.
»Jag vet ingenting bättre att frambära till ko-
nungen på hans födelsedag.
»Förvissad om varm tillslutning, har jag den äran
att föreslå en skål för h. m:t. Gud bevare konun-
gen!»
— Statsrådet Astrup skall snarast lemna
sin post, berättar en Kristianiakorrespon-
dent till danska Dagbladet. Johan Sver-
drup skall vara ej så litet ängslig för stats-
rådet, emedan denne skall hafva hotat att
komma med en del utan tvifvel obehagliga
afslöjanden. Som hans efterträdare såsom
arbetsminister nämnas direktören vid tek-
niska institutet i Kristiania Sinding och che-
fen för vägbygnadsbyrån Fenger-Krogh.
Båda skola vara moderata venstermån.
— En allians skall Björnstjerue Björn-
son hafva bragt till stånd i Stavanger mel-
lan oftedalare och den rena venstern, i det
att vid stortingsvalet båda partierna där
skola rösta såväl på rektor Steen som på
pastor Oftedal. Utan stöd af oftedalarne
ser det nämligen illa ut för Steen att blifva
återvald, men blir han det icke, så är ju
hans politiska bana stängd.
Från utlandet.
Storbrittanfrn. Den 26 januari firade
det engelska väldet i Australien sitt hundra-
årsjubileum. Den 26 januari 1788 anlände
nämligen en engelsk flotta af 12 fartyg med
1,000 människor ombord till Botany Bay
på Australiens östra kust. Expeditionens
ledare, kapten Philip, hade af engelska re-
geringen i uppdrag att taga kuststräckan vid
Botany Bay i besittning för att där grund-
lägga en förbrytarekoloni. Flertalet (756)
af de ft d
o ()
e tusen personer, som fartygen med-
förde, voro deporterade tjufvar. Idén att
välja Botany Bay till plats för en förbry-
tarekoloni hade engelska regeringen erhållit
af den berömde verldsomseglaren „ kapten
Cook, som 1770 upptäckt stället. Ofverste
Phillip, som blef den lilla koloniens första
guvernör, grundlade staden Sydney. Det
är ur denna ringa början som det nu så
blomstrande engelska väldet i Australien
uppstått. Sydney räknade år 1884 öfver
224,000 invånare.
— Telegram från olika orter å Irland
omtala, att O’Briens försättande i frihet öf-
verallt i landet firats med festliga möten.
Staden Kilrush var rikt illuminerad; mili-
tärbefälhafvarens skrifvelse till stadens myn-
digheter, i hvilken han förbjöd fyrverkeri-
ers afbrännande till 0’Briens ära, uppbrän-
des å stora torget under folkmaseans jubel.
Vid festligheterna i Kilkee kom det till
handgemäng mellau folket och polisen, som
drefs tillbaka till sin kasern; en konstapel
sårades. Genom Letterkennys gator drog
ett väldigt fackeltåg fram till kyrkoherdens
bostad, på hvars trappa talarne uppträdde;
å bergskullarne rundt staden brunno talrika
eldar. I Killarney bar man ikring en kar-
rikatyrbild af mr Balfour, som hånades af
de vimlande massorna; garnisonen var un-
der vapen hela natten, beredd att utrycka,
om så skulle kräfvas. I Galway förbjöds
festtåget att stanna utanför fängelset, där
mr Blunt för närvarande sitter häktad. Mu-
sikkårerna stego då i båtar, som roddes ut-
för floden och ankrades under fängelsemu-
rarne; man spelade irländska folkmelodier
till den fångnes ära. Polisen bemannade
också några båtar och gaf sig på jagt efter
de flyende musikanterna, som dock und-
a • *t— *•¦» 1 • 10.. Pm» _ _ _1 __ _ • _
söner deltogo; afven i Galway stodo trup-
perna i beredskap att rycka ut.
O’Briens frigifvande har, som man ser,
firats med lifligt deltagande af det irländ-
ska folket, Inför detta faktum kan man
näppeligen längre sätta full Ut till mr Bal-
four s ord, att den irländska rörelsen med
tvångelagarnes hjälp snart kan kväfvas.
Tyskland. I anledning af den inom den
tyska riksdagen förestående debatten om
nosialintlageu.t femåriga föt langning och in-
förandet af landsförvisning*8tmff ekrifver
»Neue fr. Presse», att det icke är utan in-
tresse att lära känna den bayerska lagens ¦
om infödingsrätt bestämmelser. I denna lag
af den 16 april 1868 heter det uttryckli-
n, att hemort i en kommun förlänar rät-
’het att uppehålla sig på kommunens om-
ie. Denna rättighet kan icke fråntagas
någon, som en gång kommit i besittning
däraf, och det skall därför under nuvarande
förhållanden vara juridiskt omöjligt att ut-
visa någon ur den kommun, där han har
sitt hemvist. 1 förbundstraktaten mellan
Bayern och Nordtyskaförbundet, daterad Ver-
sailles den 23 november 1870, bestämmes
det därjämte, att förbundets tillsyn och kon-
troll öfver hemortsförhållanden och inflytt-
ning, liksom också dess rätt till lagstiftning
på detta område icke gäller konungariket
Bayern, och enligt protokollet, som under-
tecknades samma dag, erkänna de preus-
siska ombuden uttryckligen, att förbundets
lagstiftningsrätt rörande hemort, vistelse och
äktenskap icke utsträcker sig tili Bayern,
och att bestämmelser på detta område där-
för icke ega bindande kraft för nämda ko-
nungarike. Det är således faststäldt, att
förordningen om hemortsförhållanden i
Bayern är en exklusiv rättighet, och att den
bayerska lagens om infödingsrätt bestäm-
melser blott kunna upphäfvas eller förän-
dras af de bayerska lagstiftningsfaktorerna.
På grund af dessa lagbestämmelser måste
man således låta de i Bayern bosatte jesui-
terna förbiifva i sina hemortskommuner,
ehuru jesuiterorden annars var utvisad. De
skärpningar, som skola införas i sosialist-
lagen, i synnerhet bestämmelsen om att un-
der vissa vilkor kunna utvisa sosialister
från riksområdet, skola därför icke gälla i
Bayern, förrän de äfven blifvit antagna af
den bayerska lunchdagen.
För öfrigt börjar den åsigten taga öfver-
handen i de tyska politiska kretsarne, att
man icke skall lyckas få ett flertal för sosia-
listlagen i dess skärpta form. För den fem-
åriga förlängningen antages det att centern
skall rösta; däremot vill partiet icke veta af
landsförvisningsstraffet och understödjes häri
af de nationalfiberale. Om denna sistnämda
grupp håller fast vid sin mening, skall lands-,
förvisningen icke kunna genomföras.
Amerika. Newyork den 30 januari. I
Dakota och Minnesota hemaökas flera små-
städer af hungersnöd till följd af snö-
blockad.
— Eldsvåda vid Broadway har förstört
ett helt kvarter. Skadan anslås till 2 mil-
lioner dollars. Några af brandmanskapet
skadades.
Farfadern till sin lille sonson:
- Om du är riktigt snäll, Filip, så får du två
äplen
— Åh, farfar, låt mig vara elak och få bara ett.
ute och predikade i socknen, gjorde han ett de flyende musikanterna, som dock und-
besök hos en 75-årig gubbe, som legat till ! koramo sina förföljare och åter förenade sig
sängs i något öfver 10 år, meddelas till i med fackeltåget, i hvilket mer än 4,000 per-
S
Valrätt tillkommer inom den kommun,
"ar, hanJär bosatt, en hvar som eger eller
med stadgad åboratt besitter fast egendom
Kn i nIer ’ stad ti]1 ett värde af minst
h»i e"e»för lifstid eller minst 5 år ar~
fenuerar jordbruksfastighet, som i taxerings-
värde ej understiger 3,000 kr., eller upp-
fattas till en årlig inkomst af minst 400
Kronor. *
«v?V?? "wälttullskatt" är. Man har
svaiJ klandrat frihandelspartiet därför att
f aess. Ie«* framkommit ordet svälttullar
f\m.benämning på de föreslagna lifsme-
^elstullarne. Från protektionistiskt håll, där
man aldrig velat erkänna rättmätigheten af
uenna benämning, har man nu gifvit en an-
"an betydelse ät ordet.
*-n af Stockholms 22 riksdagsmän, pro-
telthonisten och nykterhetstalaren C. O. Berg,
)ttra(ie under remissdebatten i torsdags om
«en föreslagna höjningen af bränvinsskatten
a« det vore en sannskyldig svälttullskatt,
emedan den fördyrar de fattiges njutnings-
medel och minskar inkomsterna för drinka-
rens familj.
Man torde med mycken förvåning ha mot-
tagit detta yttrande af den mångtalande
nykterhetsifraren, och han fick också ett
jjnska dräpande svar af hr Olof Jonsson i
n°i, som erinrade hr Berg att då han vore
emot svältskatten å bränvin funnes det an-
«ra medel att fylla statekassans behof, exem-
— 26 —
När pigan bar henne förbi modems dörr, slötos
de dock af lika barnslig förskräckelse.
__ Om mamma kommer ut efter oss, så l£tsa
vi inte se henne, hviskade hon.
I det varma köket fann hon en säker hamn.
Aldrig — icke ens då det var som mest
brédt — hade mrs Westerfield klädt sig fort.
Ännu gick det en god halftimmc om, innan
man hörde dörren åt gatan slås igen. Tittande
genom fönstret, utbrast den goda värdinnan.
— Der går hon. Nu ska’ vi göra oss en
riktig glad stund.
V.
Mrs Westerfield begaf »ig till den utskänk-
ningslokal, der hon en gång varit uppasserska.
Utan betänkande steg hon på och skickade sitt
kort in till värden. Denne visade sig genast
och förde henne in i sin enskilda våning.
— Ni bibehåller er bra, sade han beundrande.
Kommer ni för att söka plats igen?
— Tror ni, jag är så illa deran?
— Ja, märkvärdigare saker har man sett,
min vän. Efter hvad jag hört, lär ni varit helt
och hållet beroende af lord le Basque8 välvilja
— och hans herrlighets död tillkännagafs i tid-
ningarne i*förra veckan.
— Hans herrlighets juridiska ombud utbeta-
lar äfven hädanefter medel till mitt underhåll.
Hon fann det öfverflödigt tillägga, att lady
le Basque, som på sin mans begäran låtit
henne behålla anslaget, likväl bestämdt förkla-
— Hör på, min flicka, har du druckit för
mycket?
Mrs Westerfields första ingifvelse var att resa
sig och harmset peka på dörren. Men han be-
höfde blott se på henne, så satte hon sig igen.
— Da förstår icke, hur frestande denna ut-
sigt var för mig, s.-ide hon helt tamt.
— Hvilken utsigt menar du?
— Den att bli mor åt en lord.
Han var ännu ej på det klara med saken,
men stämde dock ned tonen. Denne äkte britt
böjde sig instinktmässigt för en trolös kvinna,
så snart hon presenterade sig för honom som
moder till en lord.
__ Hur skulle det gått till, Meris? frågade
han höfligt.
Nu, då haa för första gången begagnade hen-
nes förnamn, drog hon sin stol närmare bans.
__ När Westerfield friade till mig, var hans
bror, lorden, ungkarl. En dam — om man
kan kalla en sådan menniska för dam! —lefde
tillsammans med honom. Han anförtrodde We-
sterfield, att han älskade henne högt och af-
skydde hvarje tanke på giftermål. Om du in-
går äktenskap och ditt första barn blir en son,
sade ban, så skall han ärfva titeln och godsen,
och jag kan lefva på samma fot som hittills.
Vi gifte oss en månad derefter — och då mitt
första barn föddes, var det en flicka. Jag öf-
verlemnar åt dig sjelf att döma om mina käns-
lor. Mylord (öfvertalad, som jag antager, af
nyss nämda fruntimmer) löpte risken att vänta
ett år till, ja ännu ett, hellre än att gifta sig.
Men under hela den tiden fick jag icke något
- 30 -
— Kärlek? upprepade han. Jo, det låter
höra sig, 8edan du Öfvergifvit mig för en man
med ett förnämt namn! Hvad skall jag kalla
dig — mrs eller mylady?
— Kalla mig din egen flicka. Hvad är det
att skratta åt, Jemmy? Du har en gång hål-
lit af mig, om du icke gjort det, hade du al-
drig reet till Amerika, då jag gifte mig med
Westerfield. k. fina det något, som jag är fullt
säker på, så är det detta. Du skulle ej hysa
groll mot mig, om du visste, hur grymt jag
blifvit gäckad.
Han visade med ens ett lifligt intresse för,
hvad hon sade, den råe, omöjlige karlen blef
munter och förtrolig.
— Han var således inte god mot dig, hvasa’?
Litet ful i mun, kan jag tänka, och ban slog
dig väl också, om sanningen skall fram?
— Nej, du tar miste, min vän. Han skulle
ha varit en god man, om jag brytt mig om
honom. Men jag bar aldrig båliit af någon
annan än dig. Det var icke Westernelds per-
son, som förmådde mig att ge mitt ja.
— Hvad pratar du för slag?
— Det är helt enkelt sant.
— Hvarför gifte du dig d* med honom?
— När jag gjorde det, Jemmy, fans det en
utsigt... Herre Gud, hur skulle jag kunnat mot-
stå den? Tänk dig, att bli en le Basque och
hållas i ära af den adliga familjen till min
död, antingen min man lefde eller ej!
För f. d. kyparens öra lät detta som ren ga-
lenskap. Hans erfarenhet från värdshuset in-
gaf honom en gissning.
Norrlands Skeppslista.
Dec. 23. Minnet, Lindstedt, anl. t. Para fr. Rio de
— ~ Medelpad," Öhrnberg, segelkl. t. Mexico
fr. S:t Thomas.
— _ Sundsvall, Holmqvist, segelkl. t. Mexico
fr. S:t Thomas.
— 28. Mathilda, Rebetzky, segelkl. t. Goole fr.
Savannah la Mar.
— 29. Alpha, Ohlsson, anl. t. S:t Thomas från
Genua.
— 30. Vulcan, Lenauder, aul. t. Pernambuco
fr. Santos.
Jan. 3. Vulcan, Lenander, segelkl. t. Macau från
Pernambuco.
— — Natal, Hillstedt. segelkl. t. Xewyork fr.
Santos.
— 6. Frey, Svedberg, segelkl. t. Algoa Bay och
— 7. Caesar, Sundqvist, segelkl. t. Guatanamo
(Cuba) fr. Barbadoes.
— 8. Frans, Westman, anl. t. Brunswick från
Barbadoes.
— 19. Svea, Krook, segelkl. t. San Diego (C:a)
fr. tfewcastle (N. S. W.)
— — Emilie, Fahlander, fr. Hayti t. Riga, pass.
Dungeness?
— 22. Nanna, Grubbström, anl. t. Rotterdam fr.
Java via Queenstown.
— 25. Hedvig Sophia, Norman, anl. till Halm-
stad.
— 27. Harmonie, Lindström, segeikl. t. S:a Cruz
(Cuba) f^bd
En man i Kentucky sade en dag vid middags-
bordet till sin äldste son:
— Kors. Frank, jag kan aldrig påminna mig att
du någonsin förut bedt att få mera sylt
Frank svarade ingenting, men hans bror Tom,
som var oskuldsfull på det sätt, som elaka gossar
äro, såg upp med ett barnafromt leende på sitt lilla
rena, älskliga ansigte och sade:
— Det är därför att Frank tappat nyckeln som
han låtit göra till skafferiet. Då han hade den be-
höfde han aldrig be om mera sylt till middagen.
Han åt alltid förut så mycket han ville, men nu
kan han inte få upp dörren.
Sedan Franks fader tilldelat honom den nödvän-
diga upptuktelsen och den afstraffade ynglingen
blifvit iemnad ensam att ångra sina synder, sade
Tom för sig själf, då han slog sig ned att läsa öf-
ver sin lexa:
— Jag tänker allt att Frank är ledsen nu att
han inte gaf mig med af sylten när jag bad honom
därom. Det skall lära honom bättre till nästa gång.
- 27 -
rat, att det skulle upphöra, om hon gifte sig
på nytt.
— Ni bar tur, anmärkte värden. Det glä-
der mig att se er. Hvud får jag bjuda på?
— Tack, ingenting. Jag vill veta, om ni
på senare tiden hört af James Bellbridge.
Värden var en populär person i sin närma*
ste omgifning och hade blifvit van att aldrig
neka sig ett skämt, när han fann tillfället
lämpligt.
— Nå, det kan man kalla trohet! utbrast
han. Hon är ännu kär i James, och ändå drog
hon honom vid näsan för tolf år sedan.
Mrs Weaterfield reste sig med mycken vär-
dighet.
— Jag är van att bli behandlad med akt-
ning, svarade hon. God morgon!,
Den muntre värden sköt henne tillbaka ned
på stolen.
— Var nu inte narraktig, sade han. James
är i London. Han bor till och med bir. Hvad
säger ni om det?
I hennes djerfva, grå ögon lästes nyfikenhet
och intresse.
— Ni vill väl icke såga, att han blifrit ky-
pare här igen?
— Nej, det år inte så väl. Han uppträder
nu gom en fin herre, hvilken hedrar mitt hos
med sin närvaro.
— Har han lämnat Amerika för alltid?
— Nej, det har han inte. James reser till-
baka till New-York för att i kompani med en
annan öppna en salong, som det kallas. Han
säger sig ha kommit till England i affiirer. Por
min del tror jag, att han helt enkelt gjordt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
