Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fall, (for allmänheten
huru
uw ».^jt sftljes efter vigt.
kan vara Ända tUl hälften större
~1 grund häraf yrkar Af-
> oesiauiui på en reform. Brödet
g efter vigt och ej efter stycketal!
"fin’ft brödet ~ säger bemälda tidning
"~ • bibehållas vid den häfdvunna stycke-
^ien. Men det enkla, borgerliga, »dag-
ET&tot*. nödvändighetsvaran det Jr
g t för en tidsenlig reform: det bör vft-
Ä jämlikhetens våg.
>= J »„..{*>akniifiUinti
f het
t aftagit under det sista «—
r åren 1875—79 uppgick den
r invånare men medgick åren
Äi^cM^Vbbtt 7,8 liter. Jpåtng-
Lt är emellertid, att denna minskning är
g\’ii krifva i nå*on mån de dåliga tider-
8tt SUe och ej blott nykterhetsrörelsen.
vJiarationen. Under januari månad
u SeTfrån Göteborg till Amerika 467
öeioruiw* jjncler januari förra året upp-
talet till 250 personer.
mförejse af emigrationen under de
j åren under januari månad fram-
gårlöljande: bort hem
ArMMJ»»"»........;;;;;;;;:;;;;; ^ i
° j°°2 a ..........;.............. 256 140
• JgS ........... ......... 250 89
’• m ...... Göt.-p:n.
Strandad ångare. Ångaren Lund,
tanten A Nilsson, som uppehåller de dag-
Pr ____ mellan Landskrona och Kö-
z i lördags kl. V2 10 på för-
ban ångaren Helsingborg, vis-
r mycket arbete i isen utanför
cats inkomma. Lund hann dock
’ k längre än ett litet stycke utanför bad-
haset säger Korrespondenten, förr än den
Knackade drifisen, i förening ined en
o anÄrk nordlig ström och vind dref
den På grund på södra sidan af mseglings-
. "_ 5a «nrra pynten af Gråen. Passa-
rånnL vid norra pynten af Gråen Passa
\mo hlpfvo landsatta på den fasta isen
SI »foch kommo däröfver tillbaka till
W de kyrkliga dårskapernas hi-
storia i Göteborg är ett nytt bidrag att
atZ, säger G. H. T. V d handlanden
V Fultons begrafmng medgafs ej den sång-
kvartett af den hädaugångnes vänner, som
medverkade vid eereraonien, att sjunga »In-
teer vita». Efter åtskilligt öfvervägande
hade tillstånd lemnats åt kvartetten att ut-
föra ><Snabba äro lifvets stunder», hvilken
också sjöngs. Underhandlingarna härom
fördes med kyrkoherden Åkermark. Det
bör må hända nämnas, att kyrkoherden icke
direkt förbjudit nämda sång, hvartill han
väl knappast hade rätt, men han förklarade
det vara för honom i högsta måtto pinsamt
att nödgas åhöra den, och härför böjde man
sig naturligtvis. Han hade ingenting emot,
att melodien sjöngs till ord ur svenska salm-
boken, men det ville åter icke sångkvartet-
teD, och så vardt det icke af.
Orsaken till afvogheten mot den vackra
horatianska sången är, att innehållet icke är
renlärigt. Det strider — mot läran om arf-
avnden. Ingen människa är »ren till sitt
lif» och »fri från brott».
Stadsmäklaren ^T. J. Neljber i
Stockholm har tillkännagifvit, att han från-
sagt sig sin befattning såsom etadsmäklare,
då han anser »gällande stadganden rörande
den officiella mäklareverksamheten ej väl
lämna sig för nuvarande tidsförhållanden».
Hr Neljber kommer att fortsätta sin mäk-
lareaffär med personlig garanti för giltig-
heten af genom honom uppgjorda afial.
Rättelse, I notisen i vårt förra tors-
dagsnummer »Ny ångbåt mellan Sundsvall
och Bergeforsen» står att Sunds bolag teck-
nat 10,000 kronor — skall vara 1,000 kr.
Breflåda. En åhörare. Eder uppsats
om goodtemplarfursten i Wiksjö socken kan
ej intagas af det skäl, att Ni ej uppgifvit
Ert namn för oss hvadan vi sakna hvarje
garanti för att edra uppgifter äro sanna.
Lille Karl är en snäll gosse, som alltid är upp-
märksam på hyad hans pappa säger. En dag, k
&k1s lame är på besök, gör deuue gossen några
någor i föråldrarnes närvaro.
-Kanlille Karl såga mig, hvem som varit den
nsaste bland konungar:
Den lille ser på sin pappa, samt svarar med tvär-
säker min:
- Karl den 12.
da^!a se för?ånade Pä Karl och läraren frågar vi-
- Hvarför tror du han var det, min gosse?
- Därför att han inte gifte sig.
Rättegångs- och Polissaker.
Varning. Arbetaren Erik Wilhelm Lind-
mark och hans hustru, Johanna Karolina,
kyrko- och mantalsskrifne i Sundsvall ehuru
5°J i n « nere» blefvo itisdag8 nf stads-
nsicalen t. E. Jansson härstädes varnade,
emedan de under en längre tid tillåtit sin
ö-änga dotter Johanna Eugenia, att be
2\? Äheten med u&?e"här i staden
och särshldt natten emellan den 1 och 2
t?? ?\,12’ dä hon skälfvande af köld
bultat oå dörren hos en familj härstädes,
med anledning hvaraf frun i huset ansåg
«L1PT^öfverlemna barnet till polisen,
SS a d? det undernatten och påföl-
SZ g hemför^e detsamma tiU föräl-
t2 T ennrades om det orätta uti att
7V« att betin, men det oaktadt
S. ’J™*"» i tisdags barnet åter till
KS ’-iTkt ärende- Förflldrarne er-
hii il förhöret hvad 8om lades dein
niJ Jäst men undskyllade sig medattman-
utan l3??aA en länSre tid vorit 8Juk och
Krifc ?’ 8a.mt att dc sett andra barn
äld™? W1’ Stadsfiskalen ålade för-
J ararne att förhindra barnet från betleri,
riLJ V\ att bIifva ’nsända till länssty-
twb aD °m derftS dömande tiU
?tslag* På åtul af stadsfi-
Hn i?r ’. Jan8son dömdes ogifta Chri-
wll !5ueth Söd«rdal den 4 jSni 1887 af
Jl%råd{»U8ratt till 6 månaders straffar-
t1 hon hållit h"e d^r otukt be-
-Ve^ detta ut8laS iförde Söder-
slal d!Iär9i S™ hofrlttTwm genom ut-
att «« °i8.18tl> Januari icke f"nnit skäl
i . ändnng uti öfverklagade utslaget,
X ä£, icke fuU ^etalniog. Han-
rman Cassel, Hofeten & komp. i Gö-
aS ’l 8lutet af år 1885 till gross-
kilo -TU Th< StanSe i Stockholmsålt 12^,284
8°m faD8 uPPlaSdt å ima
Nr 17
dri
;Dv.i8,ning å järoet afsändes till Stange
härvid aksepterade de dragna växlarne
ecfSände dera tin CasseF, Hofsten &
P amtid fl S
era tin CasseF, Hofsten &
n?n P< ?amtid>gt öfverlät Stange våganvis-
D1I>gen till sm agent handlanden A. E Wik-
Bttöm. I anseende till Stanges strax efterå
inträffad© konkurs anhöllo järnets säljare om
förbud för ifrnets utletnnande tillStange,
Wikström eller annan innehafvore af väg-
anvisningen. Detta förbud meddelades uf
Göteborgs magistrat. Stanges konkursmassa
yrkade emellertid att erhålla järnet, eme-
dan öfveriåtelsen till Wikström skett helt
kprt före konkursens början. Detta bestreds
af säljarne.
K. m:t har i dom af den 31 januari för-
klarat, att järnet skall återlemnas från järn-
vägen till säljarne Cassel, Hofsten & komp.,
emedan de aksepterade men icke inlösta
växlarne icke kunde anses utgöra full betal-
ning för varan. st. d.
Hur rättvisan slipar sitt svärd i Malmö
ville redaktören för sosialisttidningen »Ar-
betet» A. F. Danielsson veta och detta fick
han i lördags då båda juryerna i de till
Malmö rådhusratt mot honom instämde tryck-
frihetsmålen förklarades skyldig enligt 3 "
8 mom. tryckfrihetsförordningen, jämföi
med 10 kap. 2 § strafflagen.
Genom rådhusrättens efter det juryerna
uttalat sina vota, afkunnade utslag dömdes
Danielsson i det ena målet till två månaders
och i det andra till fyra månaders fängelse.
Som bekant, dömdes hr Danielsson i det
nyligen afslutade injuriemålet till sea må-
naders fängelse. Alltså inalles för missbruk
af yttrande- och tryckfrihet till toTf måna-
ders fängelse.
En jnrist dömd för opassande bete-
ende. Till Dagens Nyheter skrifves från
Linköping: För opassande och ärekrän-
kande beteende mot de rättssökande i här-
varande rådhusrätts förmak dömdes den 2
ebnmri praktiserande juristen vice härads-
höfdingen och juris utriusque kandidaten
J. F. Lindholm till 75 kronors böter och
kr. 34.50 till ersättning för rättegångskost-
nader.
Den store franske matematikern Monge var en af
grundläggarne för den polytekniska skola,’ hvars
elever under Napoleon I mycket starkt lade i da-
cn sm ovilja mot kejsardömet.
Napoleon sade en dag till honom: »Edra elever
itta sig ju opp emot mig allesammans.»
»Lrs majestät», svarade Monge, »det har varit
mödosamt nog för oss att göra dem till republi-
kaner. Ni får ej vänta, att de så snart skola bli
anhängare af kejsardömet. Och för öfrigt måste
ag i all underdånighet säga, att ers majestät själf
ir raskat på väl mycket.»
Napoleon aflägsnade sig hastigt.
¦
Meddelanden fr. allmänheten.
Till Redaktionen af Sundsvalls Tidning.
Anhålles vördsamt om plats i eder tid-
ing för nedanstående.
Undertecknade hafva känt sig djupt sårade
af de mot pastor Skog slungade smädliga
tillvitelser som på senare tiden förekommit
t en del tidningsblad, tillvitelser hvilka hvar-
je rätt tänkande inom församlingen med
ljup afsky ogillar, och hvilka vi härmed
tillbakavisa, såsom lögnaktiga och skamli-
ga; uttryckande tillika vårt beklagande där-
över, att härstädes finnes sådana personer,
lock lyckligtvis endast högst få, hvilka icke
nför sig sjålfva och andra blygts att ned-
»värta en samvetsgrann och nitisk pastor,
som är aktad och värderad härstädes af alla
sanningens och ordningens vänner. Hafva
förut otidiga tillvitelser och vrängda fram-
ställningar fritt fått utspridas om oförvitlig
person, hoppas vi ärade redaktion ej nekar
a denna uppsats.
it är i alla rättänkandes inom försam-
lingens namn vi känt oss manade att frara-
lålla detta.
Indal den 4 februari 1888.
S. P. Larsson, O. P. Nilsson, A. P. Olsson,
nämdeman. liftradfld och kyrkovärd.
N. H. Strömberg, J. O. Sundqvist, £. Dalsten,
heamiansegare. bemtu»nsegare. bemmaosegare.
E. P. Simonsson, P. O. Dahlén, H. Ä. Eriksson,
hemmansägare. faktor. ’
J. P. Eriksson, M. Backlund,
hemmansägare. faktor. _________„___
J. P. Backlund, Paul Jonsson. Erik Ersson,
förre bouden. förre bonden.
A. P. Jonsson, J. O. Hallberg, P. G. Pettersson
hemmansegare arbetare. förre bonden.
L. A. Norlander. A. Israelsson, C. J. Bergqvist.
J. P. Nyberg, a^Nifsson. Johan Olsson,
bemoiansegare. hemmansegare.
J. O. Valin, J. O. Wikberg. A. O. Dalsten,
förre bonden. akolrad-ledaraot.
N. P. Dahlsten, L. P. J. Söderberg, O. N. Bäckvall,
* emmanegare. hemmansägare, beuiroaosogare.
O. P. Jonson, O. P. Berglund,
kvarnegare. kyrkovärd.
Människohandeln i Bräck e.
Efter Jämtlandsposten hade vi i lördags-
numret för den 28 januari en kort notis här-
om under rubriken »nesligt».
Vi finna rörande denna sak ett genmäle
Östersundsposten, hvnrur vi anse oss böra
meddela följande:
Enär åtskilligt uppgifvits, som skulle passerat
under en härstädes deu 22 sistl. januari hållen
kommunalstämma och däri med de mörkaste fär-
ger skildrats behandlingen af några under fattig-
rårdsstyrelsens uppsigt stående minderåriga barn,
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 9 Februari
1888
sänhingjenligt belysa förhållandet.
Då en af de personer, som på uppdrag af fattig-
vårdsstyrelsen i sin vård haft ett arb. Erik Lars-
sons i Gimån barn, aflyttat från orten och därför
ej längre kunde anförtros barnens vård, hade till
ofvannämda dag kommunalstämma blifvit utlyst för
bland annat bortackorderandet af såväl detta som
de två andra barnen, tillhöriga Erik Larsson. Nå-
gon auktion hade ej pålysts och blef ej heller hål-
en, men emottogos anbud å ersättningen för bar-
nens underhåll och vård på samma sätt, som till-
förene skett, utan att denna åtgärd haft ringaste
ir SOm atluuiovauco tutue Kuiumui
u» efterlefnad beaktas bättre än så.
w« meddelaren, som enligt hvad försports ej till-
hör detta samhälle, vid författandet af sina artik-
lar iakttoge mera sans och måtta och ej läte sig
ledas af arghet, utan gjorde sig underrättad om
hvad som vore sanningen närmast, skulle jag och
flera med mig blifva honom särdeles tacksamma.
Anhålles vördsamt att de tidningar, som intagit
meddelandet om »Människohandelo» äfven ville in-
taga förestående.
Bräcka deu 1 februari 1888.
J. A. Strömberg,
kommtraaiitammaiu och Uttlgvitåt-
styrelsens ordförande.
Strödda underrättelser.
En »tiggarstudent". En ung man, som
genomgått högre läroverk i hufvudstaden
och vid Upsala universitet aflagt examen
för inträde i rättegångsverken, var i förra
veckan bland de olyckliges antal, som an-
litade ett af herbergena för husville män.
Han, som vid 26 år fick ärfva en icke obe-
tydlig förmögenhet, förstörde densamma un-
der ett år på nöjen i utlandet och är nu 6
år därefter en skeppsbruten, som ingen kan
rädda, sedan experiment härmed tidtals för-
sökts. En grosshandlare har nu för sista
gången försökt att få in honom på en —
försörjningsanstalt.
Mor OCh dotter. Vid passerandet af
Köpenhamn rönte fröken Munck, såsom vi
omnämt, mycket godt mottagande af den
danska konungafamiljen, synnerligen af
Carl XV:s dotter, den danska kronprinses-
san. Detta för oss till minnes, säger Smal.
Alleh., en annan liknande scen:
När Carl XV:s dotter som nygift skulle för all-
tid lemna, sitt fosterland och flytta öfver till Dan-
mark, följde hela landets sympatier och välönsk-
ningar henne. Afven Jönköpings samhälle ville
gifva uttryck åt sina känslor, och man hade för
danska kronprinsparet vid dess genomresa anord-
nat någon festlighet å Stora hotellet.
Bland dem, som där mottogo de nygifta, märk-
tes prins Oskars blifvande svärmoder, öfverstinnan
Munck. Vördnadsfullt böjde hon sig ned och ville
Öra kronprinsessans handskbeklädda hand till sina
läppar. Men Carl XV:s hurtiga och hjärtegoda
dotter slet i ett enda tag af den långa handsken,
lyfte fru Munck upp samt tog henne i faran kraf-
tigt och varmt med denna fäderneärfda och hjärte-
vinnande och från alla tillgjordheter fria enkel-
het, hvilken gjorde Carl XV till en i ordets vack-
raste mening folkkär konung.
Kanske erinrade sig Danmarks kronprinsessa
lenna scen, när hon famntog prins Oscars trolof-
rade.
_ rerge-Norge och Bismarck. »Stan-
dards» korrespondent i Berlin har den 29 i
förra månaden lemnat sitt blad ett så ly-
dande meddelande:
»Tyska regeringen har redan sedan någon tid
rökt att utforska i Stockholm, hvilken hållning
Svcrge och Norge skulle komma att intaga i hän-
delse af ett kontinentalt krig. Svenska regeringen
har emellertid hittills icke lemnat något tydligt
svar, och furst Bismarck yrkar nu, efter hvad jag
kör, att erhålla ett sådant. Herr von Pfuel, sedan
12 år tyskt sändebud i Stockholm, hvilken redan
öfverskridit den inom den tyska diplomatiens tjänst
vanliga åldern, skall sannolikt inom kort träda till-
baka, och af detta ombyte skall dén tyske kansle-
ren, såsom man säger, begagna sig för att af
Sverge erhålla en definitiv förklaring, huru det
tänker förhålla sig under ett krig mellan Ryss-
land och Frankrike samt de allierade.»
Med anledning häraf yttrar en tysk tid-
ing:
»överges naturliga politik är den mest fullstän-
diga neutralitet, och denna, vet man, motsvarar äf-
ven fullkomligt folkets och regeringens verkliga
åsigter och afsigter i nämda land. För att få viss-
het därom, bihöfvas bvarken frågor eller något ul-
imatum, och mera väntar och önskar svårligen
’urst Bismarck af Sverges hållning.»
En gifsaslysten ungkarl sökte nyligen
genom en annons i en tysk illustrerad tid-
ning en ledsagarinna genom Iifvet. I an-
nonsen stod, att mannen i fråga befann sig.
förmögna omständigheter, men genom ett
korrekturfel hade hans ålder angifvits till
37 i stället för 37 år. Annonsören var na-
turligtvis ytterst förtretad öfver detta miss-
tag; men hvem målar hans öfverraskning
då han icke för ty öfverhopas af det ena
ivaret efter det andra; inalles bekom han
mindre än 147 bref från alla trakter i
Tyskland, Österrike och England. Somliga
giftaslystna damer lofvade öfver en bank
»den gamle herrn» den ömmaste omvårdnad
och att bereda honom en den behagligaste
lefnadsafton. Den yngsta reflekterande var
17V2 år, den äldsta 65 år. De voro natur-
ligtvis alla husliga, glada, fördragsamma,
vackra o. s. v. Ett par framhöllo till och
med som särskild förtjänst sin stora skick-
lighet som sjuksköterskor.
Om korgvideplanteringar. Ej endast
för industriella eller landtbruksändamål plan-
teras korgvide, utan framför allt af hälso-
skäl, nämligen där, hvarest dricksvattnet
tages från källor och ösbrunnar, samt där
kärr, våta ängar, träsk, skola förbättras. Ty
dels erhåller man med tillhjälp af videträd
eller buskar rent, klart vatten, dels en från
förakämning och smitta fri luft. Den, som
vill öfvertyga sig om denna renande r
kan, behöfver endast sticka en videg:
som ännu ej slagit ut, i en flaska vatten
samt låta en annan flaska utan sådan gren
stå under 8 dagar i ett varmt rum: då har
den förra slagit ut gröna skott och blad
samt rötter i klart vatten, under det vatt-
net i den andra flaskan blifvit skämdt. * I
Holland ha hundratusentals hektar öfver-
syämmad mark gjorts brukbar och beboe-
lig genom videplanteringar, hvarmed samt-
liga skyddsdammar fästats mot flodens på-
trängande, i det de otaliga rötterna omfatta
och sammanhålla fordlagren. Äfven Tysk-
land, Österrike, Ryssland och Italien hafva
härigenom eröfrat stora landsträckor åt
jordbruket, hvilket dessutom alltid haft det
bästa inflytande på traktens hälsoförhållan-
den. Så led t. ex. befolkningen i den Mia
floden Nows sumpiga lågland vid Aachen
af intermittent feber, tills slutligen vide-
planteringar anlades och strängt bevakades,
hvarmed samtidigt en ny, indrägtig förvärfs-
källa uppstod. Äfven vida sträckor af El-
bestranden i Sachsen hafva lemnat lik-
nande gynsamma hygieniska och industri-
ella resultat.
Först när dessa senare blefvo mera i
ögonen fallande och en flätningsindustri ut-
vecklade sig, tog likväl videkulturen någon
lifaktig fart, hvarjämte man mer och mer
erkände dess nytta i förstnämda afssende;
öfver hufvud glömmes allt för ofta bland de
fattigare klasserna, att äfven förtjänsten
faller och stiger med hälsotillståndet.
I början slog sig verksamheten nästan
uteslutande på råa, tunga varor, korgvag-
nar, bärkorgar, fiskkorgar och dylikt, men
öfvergick snart till finare arbeten, såsom
fint färgade mindre korgar, som kunde för-
färdigas af de svagaste, för intet annat ar-
bete användbara händer. Nu utföras en
mängd förut endast af spån eller metall-
tråd tillverkade föremål och småsaker af
vide, såsom res- och matkorgar, stolar, få-
gelburar, ljuskronor, sommarhattar, bast-
skor etc. Barken hos en del arter inne-
håller äfven en beståndsdel, salizin, hvilket
tjänar till kemiska och tekniska ändamål
såsom färg- och garfämne (ryssläder). Slut-
ligen lemna några videarters blad och unga
grenar ett utmärkt foder för får.
(Ing. Fören. Tidskr.)
För den råaste misshandel, egnad att
framkalla mer än en Jan Omb, äro ofta
yngre sjömän utsatta ombord, och från Kö-
penhamn berättas nu ett färskt exempel på
sådan misshandel.
Polisen infann sig ombord på skonerten
»Gudrun» som just var ankommen från Spa-
nien för att lossa. Kaptenen hade i ett
»Logishus», sedan potatisnektarn lossat hans
tungas band, omtalat att han pryglat koc-
ken ombord så grundligt, att nan skulle
känna det länge, och ett par tillstädesva-
rande personer hade då anmält honom för
polisen.
Vid förhöret upplystes |det att den stac-
kars 16-årige ynglingen icke allenast fått
tycket stryk af kaptenen och varit föremål
för rå behandling från besättningens sida,
utan ock att sedlighetsbrott mot honom ut-
öfvats. Vid ankomsten till Köpenhamn hin-
drades han att gå i land för att icke kunna
för någon omtala hvad han lidit, men ge-
nom kaptenens egen lösmunthet kom ryk-
tet härom ut, och det lider intet tvifvel att
en hel rad ohyggliga saker försiggått om-
bord. Man vet redan att ett par af besätt-
ningen stoppat kocken på hufvudet i en
säck och firat honom öfver bord i en tåg-
ända, insmort hans hår med tjära etc.
Kaptenen har begärt tillåtelse att mot
borgen få lemna fartyget, men detta torde
näppeligen tillstädjas honom. Han lär för
öfrigt också hafva mönstrat besättningskar-
lar under falska namn.
Arabiska slaf handlare. Till Edinburg
bafva underrättelser ingått från de i trak-
ten af Nyansasjön i Centralafrika arbetande
missionärerna af den fria skotska kyrkan,
hvilkas lif varit starkt hotadt af de infödda.
Arabiska slaf handlare hafva innästlat sig vid
norra ändan af sjön, och då infödingarne
flyktade till vasstrakterna på dess stränder,
antände araberna dessa, så att ett stort an-
tal män, kvinnor och barn omkommo i lå-
gorna. Slaf handlarne fortsätta sina röfvartåg.
En petrificerad bison-oxe påträffades
den 9 jan., på ett diup af 6 fot under jord-
ytan, af några grufarbetare, som öppnade en
ny kolgrufva straxt norr om Belleville, Kan-
sas. Fyndet är utmärkt väl bibehållet och
kommer att uppställas i Topaka, Kansas till
allmänt beskådande.
En skogens veteran. Få berget JEtna
på Sicilien finnes ett gammalt kastanjeträd,
som vid roten mäter 64 meter i omfång.
En nyligen företagen undersökning af det
har ledt till det resultat, att trädet har en
ålder af 860 år. I öfrigt finnes många an-
dra veteraner bland Italiens kastanjeträd.
Landets kastanjeskogar afkasta årligel
5,768,400 centner kastanjer, hvaraf omkring
70,000 centner utföras. På denna jämfö-
relsevis obetydliga export har landet en in-
komst af 2 millioner francs.
En yttring nr ,,djnrsjälen«. En köp-
man i Cassel var jämte sin dräng sysselsatt
med vårarbeten uti sin vid Leipzigerporten
belägna trädgård, då han iakttog, hurusom
en stare på ett ovanligt närgånget sätt skut-
tade omkring dem. Genom en rörelse med
handen sökte han jaga bort den men fogeln
kom oupphörligt tillbaka och slutligen så
nära, att drängen utan svårighet kunde taga
fast den. Då han hörde upp, märkte han
i den vidöppna näbben en nål som stack
fram under tungan. Den nära 2 ctm långa
nålen blef försigtigt utdragen och det på
grund af oförmögenhet att uppta födan myc-
ket afmagrade djuret släpptes åter löst.
Framgår det icke ganska tydligt här, att fo-
geln sökte hjälp hos människan.
Indianerna och telegrafen. Vid in-
förandet af den elektriska telegrafen i Chile
begagnade man sig af följande krigslist för
att skydda telegrafstolparne och trådarne
mot indianerna: I det chilenska lägret be-
funno sig tillfälligtvis 40 å 50 fångna in-
dianer. General Pinto lät dem en dag sam-
las och frågade: »Se ni de där stolparne
och trådarne?» — »Ja», ljöd det i dånande
korus. »Nåväl», återtog generalen, »då vill
jag varna er för att röra vid dem; ty an-
nars kan det hända, att ni fastna och ej
kommen lösa från dem». Indianerna logo
misstroget. Då lät generalen dem en efter
annan fatta i de båda polerna af ett starkt
batteris trådar. Därpå befalde han att de
åter skulle släppa trådarne, hvarpå de med
förskräckelse svarade: Jas kan inte, mina
händer stelna»! Efter detta experiment
blefvo de samtliga frigifna med uttrycklig
tillsägelse att inte berätta denna hemlig-
het för någon, framför allt icke för sina
landsmän. Detta medförde önskvärdt re-
sultat; ty som man beräknat skvallrades
det naturligtvis i »förtroende» om den för-
skräckliga nyheten för alla indianer i trak-
ten. Och telegrafledningarna fingo vara
i fred.
En arbetskarl, som super sig full, kallas ett svin.
En handelsbokhållare blir berusad, en postezpedi-
tör kladdig, en infanterilöjtnant suddig, en baron
en smula dragen; men en grefve och fideikommis-
sarie, som springer omkull värdinnan emedan han
ser henne dubbel och vill kila emellan, han hinner
aldrig längre än till att bli lite lifvad och upp-
sluppen.
Frän utlandet
Byssland. Ryska landbanken, som grun-
dats i afsigt att hjälpa bönderna till full
eganderätt af den skattejord de bruka, har
utsändt sin berättelse för det nyss gångna
året.
Rapporten visar, att bankens omsättning
betydligt minskats — insättningarnes belopp
har sjunkit med 10 millioner rubel och det,
fastän åtta nya filialer upprättades under
loppet af år 1887.
Den vida större delen af bankens kun-
der, de utfattige bönderna, har ej längre
förmått att ställa antaglig borgen för sina
lån: sädespriset har ytterligare sjunkit, me-
dan däremot jordvårdei alltjämt visar ten-
dens att stiga. Sistnämda förhållande be-
ror i väaendtlig mån därpå, att adelsmän-
nen och de förmögne jordbrukarne vetat
draga gagn af banken, som dock uttrum-
petats som de fattige böndernas hjälpreda.
Det lider intet tvifvel, säger en medde-
lare till »Daily News», att i vissa distrikt
bildat sig ringar af adlige godsegare, som
sträfva att åter lägga under sina gods all
böndernas jord. Den stackars bonde, som
ej kan få hjälp af banken, när det gäller
att betala jordräntan, måste lemna sin gård
eller falla i klorna på judiske ockrare —
och dyrt får han köpa den korta frist, de
kunna skaffa honom. Största elände råder
i guvernementen Jekaterinoslav, Penza och
Pultava, där missväxt och boskapspest gjort
sitt till för att ruinera bönderna.
Så länge Landbanken, som nu, är i hän-
derna på de adlige godsegarne, kommer
bankens verksamhet att gå ut på ett grad-
vis fastgående upphäfvande af det moderna
Rysslands största reform: de lifegnes fri-
görelse. Och böndernas ställning blir då
sämre än före 1863 — jordegarne äro ej
längre skyldige att sörja för deras nödtorf-
tiga uppehälle.
Österrike. I Wien afslutades för några
dagar sedan en prosess mot järnvägstjän-
stemannen Edmond Soré och 6 andra per-
soner anklagade för förfalskning af järn-
vägsfrikort. Soré hade drifvit en formlig
handel med förfalskade fribiljetter. För-
falskningen utförde han så, att han tilleg-
nade sig äkta fribiljetter, utfärdade för ut-
ländske järnvägstjänstemän, och lade falska
i deras ställe, eller ock ingaf han till främ-
mande järnvägsbolag ansökan om fribiljet-
ter, som, påstod han, skulle begagnas af
järnvägstjänstemän, eller ock levererade han
kort, som han själf lät trycka och försåg
dem med direktörens underskrift.
En annan af de anklagade, en skåde-
spelare vid namn Horwitz har likaledes ut-
vecklat stor verksamhet för att förse en del
andra personer med falska fribiljetter. Han
ingaf en ansökan till österrikiska vestbanan,
underskref sig som embetsraan vid österri-
kiska statsbanan, reste själf under falskt
namn och dref affärer med de kort han fick
af Soré.
Det märkligaste i saken är emellertid att
efter hvad under prosessen upplystes, det
drifves ett så kolossalt missbruk med fri-
biljetter att till och’ med en af de ankla-
gade tiU sin ursäkt kunde anföra, att »nä-
stan alla människor i Österrike reste på
dylika fribiljetter». Det konstaterades att
skådespelare alltid, på anmodan, fingo resa
för hau afgift, och framstående konstnärer
få till och med för alla linier gällande pas-
eepartoutkort. Ja, det finnes tidningsmän,
som icke nöja sig med en första klassens
kupé, utan fordra en hel salongsvagn för
sig — och som äfven få den alldeles
gratis.
En af de anklagade försäkrade sig en
gång hafva medföljt ett tåg, där efter kon-
duktörens uppgift alla passagerarne voro
försedda med fribiljetter. Icke blott pri-
vat- utan äfven .statsbanorna visa samma
generositet på den betalande publikens be-
kostnad, och därför är oock taxorna så höga
för de resande, som skola betala.
Tyskland. Stadsfullmäktige i staden Mee-
rane i Sachsen (en stad med nära 25,000
inv.) ha beslutit, att prygelstraffet skall in-
föras för förseelser af hjonen i fattighuset.
De ömsinta och patriarkaliska stadsfullmäk-
tige lemna noggranna föreskrifter om, huru
lång och tjock den hasselkäpp skall vara,
hvarmed de fattiga skola pryglas. Den
skall vara presist 85 sentimeter Tång och 6
millimeter i genomskärning. Flere liberala
tyska tidningar protestera mot detta försök
att återinföra ett barbariskt och förnedrande
— Har r _
lig likgiltighet,°min fröken? L_a
en ung dam, i hvilken jag var döi„„_____
— Ja visst, mänga gånger.
— Verkligen? fifed fullkomlig absolut likgiltig-
het? %
— Ja, fullkomlig likgiltighet.
— Säg, sade jag och fattade hennes hand, fins
det någonting, som ni kan göra med fullkomlig lik-
giltighet.
— Ja — lyssna till er.
Jag brydde mig inte om att fria.
Handel och sjöfart.
Sundsvalls Enskilda banks ställning d.
31 jan. 1888.
Tillgångar.
Kassabehällning............................. 1,731,355.29
Grundfondshypotek ....................... 2,995,747.50
Obligationer ............................... 753,009.68
Vexlar inrikes ...........10,036,412.05
» utrikes ............ 2,671,211.86 12,707,623.91
Reverser ...................................... 5,265,917.00
Kassakreditivräkningen .................. 4,793,442.97
Inventarier ................................. 28,102.86
Saldo af diverse räkningar.............. 3,045,760.4*
Kr. 31,320,959.49
Skulder.
Grundfonden ................................. 4,400,000.00
Reserverade medel.......................... 870,853.89
Depositionsräkningen ................... 17,069,810.95
Upp- & Afskrifningsräkningen......... 3,019,309.96
Utélöpande egna banksedlar............ 2,989,080.0 o
Postremissveselräkningen ............... 577,592.08
Saldo af diverse räkningar............... 2,394,313.83
Er. 31,320,959.49
Obegagnad sedelutgifningsrätt ......... 2,221,787.50
Öfversigt af Sparbankens i Sundsvall
ställning den 31 jan. 1888.
6 Skulder:
Delegarnes fond .............................. 1,775,026.91
Grundfonden .................................. 128,284.38
Tjänstepersonalens pensionskonto...... 6,41O.oo
Kr. l,909,721.»3
Tillgångar :
Utlånta medel ................................ 1,783,021.11
Obligationer................................ l,35O.oo
Innestäende pä Upp- och Afskrifning
med Sundsvalls Enskilda bank......... 42,000.oo
Deposition i Sundsvalls Enskilda Bank 50,000.oo
Fastighetskonto .............................. 17,009.71
Saldo af andra räkningar.................. 13,556.46
Inventarier.................................... l,35O.oo
Kassabebållning .......................... 1,433.94
Tr. 1,909,721.88
Insättningar under jan. manad ......... 29,880.76
Uttagningar » » »»........... 55,91Oos
Medelpads Folkbanks ställning den
31 jan. 1888.
Diskonträkning................................. 982,613.0*
Kassa-kreditivräkning........................ 127,577.77
Inventariers räkning.......................... 1,567.24
Omkostnaders räkning........................ 1,183.52
Fastigheters räkning ........................ 6,632.87
Fordran å andra räkningar ............... 4,436.32
Kassabehållning............................... 10,064.78
Kr. 1,134,075.54
Grundfondens räkning........................ 50,000.oo
Reservfondens räkning ................... 52,5OO.oo
Besparingsfondens räkning .............. 15,75O.oo
Depositionsräkning ........................... 717,132.oo
Sparkasseräkning ........... 156,738.79
tpp- & Afskrifmngsräkning.............. 88,739.39
Andra bankers räkning..................... 14,000.oo
Intresse- & Provisionsräkning ........... 20,827.38
Postremissvexelräkning ..................... 2,103.08
Diverse afräkningar......................... 16,294 oo
_______ Kr. 1,134,075.54
Norrlands Skeppslista.
Dec. 14. Monarch, Linderdahl, anl. t. Adelaic fr.
Gefle.
— 22. Superior, Larsson, segelkl. t. New-Orleans
fr. Rosaio.
— 27. Hilda Maria, Levin, anl. t. Colon från
Hamburg.
Jan. 1. Jon Sjödin, Dahlbom, anl. t. Bahia från
— 11. Hernösand, Sandström, segelkl. t. Queens-
town f. o. fr. Bahia.
— 20. Berna, Collberg, anl. t. Alexandria från
Leith.
— 26. Andrea Wilhelmina, Bergstedt, utkl. till
Oneglia fr. Marseille.
— — Emilie, Fahlander. fr. Fort Liberté till
Riga, pass. Flintrännan.
Febr. 1. Carl XV, Westerlund, anl. t. Trapani fr.
Genua.
Med raffinerad grymhet sades icke ett enda
ord för att förbereda lilla Sid på den ändring,
tom förestod i hennes lif. Det stackars barnet
iakttog anordningarne för resan och gjorde på
sitt sätt som hon sfig modern göra. Hon sam-
lade ihop sina få trasiga och lappade klädes-
persedlar, bar upp dem i vindskammaren och
började packa in allt i en af de gamla, maak-
Btuugua kofferterna. Under detta bestyr kom
tjenstflickan och förde henne ned i hvardags-
rummet. Der satt, tronande i länstolen, en
främmande dam, och bakom stod hennes lille
bror Roderick, synbarligen föga trakterad af be-
söket. Sid såg med en rädd blick på ein mor
och denna sade:
— Det är din tant.
Mies Wiggers utseende borde ha kunnat in-
gifva Lavater ett blygsamt tvifvel på sitt eget
omdöme, då denne sjelfmedvetne man ekref sitt
berömda verk om konsten att af anletedragen
sluta till en menniskas inre egenskaper. Hur
mycket af dessa egenskaper hennes anaigte än
förrådde unde* den länge sedan förflutna tid,
då hon var ung, hade dock nu lagt sig deröf-
ver en mask af dallrande fett, hvilket i förening
med de gröna glasögonen bevarade denna kvin-
uonaturs dygder (eller laster) som en djup hem-
lighet — tills hon öppnade munnen. Men då
kom sanningen fram. Ingen, som hörde henne
tala, kunde tvifla på, att hou var ett hår af hiu.
— Nig för mig, barn! sade miss Wtgger.
Naturen hade gifvit henne en hård, akorrande
stämma. Om hon icke burit klädning, skulle
man tagit henne för en karl.
Barnet lydde darrande.
- 55 —
nom de gröna glasögonen. Äfven i denna olyck-
liga belysning talade hans yttre för honom.
Tjenstflickans uppskattning af hans person må*
ste godkännas. Mr Herbert Linleys lefnadsvett
kom honom till och med att undertrycka hvarje
synbart spår af missräkning, när han befann sig
an sig te mot ansigte med detta välfodda frun-
timmer.
— Hvad är ert ärende, om jag får fråga?
började miss Wigger.
Män, djur och hus slitas med åren och finna
sig i sitt hårda öde. Tiden möter blott be*
stämd motsägelse, när den vågar saga en kvinna,
att hon blifvit gammal. Herbert Liuley hade
dragit den djerfva slutsatsen, att en ung dam
— och det var en sådan hans visit gälde —
skulle visa aig ung i ordets bokatafliga mening.
När han nu Båg misB Wigger framfor aig, skulle
han med största nöje gifvit aig af, om dörren
blifvit öppnad för honom.
— Jag har tagit mig friheten att infinna mig
med anledning af en annona, aade han. Får
jag fråga — han tystnade ett ögonblick och tog
fram en tidning ur fickan — om jag har deo
äran att tala med den dam, som här åsyftas.
Dermed vek han upp tidningen och pekade
på annonsen.
Miss Wiggers ögon fästes icke på den, utan
på främlingens handske. Denna passade särde-
les väl och tydde på den afundavärda ställning
i Iifvet, då man ajelf kan låta ey sina hand-
ekar. Han pekade åter höfligt på tidningen.
Ännu omottaglig för dess innehåll, vände miss
Wigger nu eina glasögon mot ena fönstret och
upptäckte en ståtlig vagn, som vintade utanför.
proppa i dem kunskaper, som de helst ville
slippa.
Sid var en af den moderliga naturens sär*
skildt gynnade döttrar, bestämd att blifva sin
familjs älskling och att besegra hjertan hos män
af olika åldrar och smak. Men hon hade i sex
långa år lefvat i ett jordiskt helvete, som un-
der namn af skola regerades af miss Wigger.
Hvarje framapirande behag, med undantag af
ögonens och hårets skönhet, hade hämmats i
brodden. Hennes kinder voro ihåliga, hennes
läppar bleka, den mer än torftiga klädoingen
låg platt öfver bröstet. Folk, som mötte henne,
nar hon promenerade med barnen, fäste sig dock
ofta vid de mörka, bjertegoda ögonen och det
sorgsna, tåliga uttrycket i hennes anaigte.
— Hvad det är skada! aade man. Hon skulle
vara en vacker flicka, om hon ej såge så mager
och eländig ut.
Miss Wigger kunde omöjligen fatta sin lära-
rinnas dristighet att stiga upp, och hon fann
det nödvändigt att göra sin myndighet gällande.
— Sätt dig I befalde hon.
— Jag vill upplysa er, miss...
— Sätt dig!
— Jag ber er, miss Wigger, tillåt mig ..
— Sidonia Westerneld, du ger din klass det
dåligaste exempel... Jag skall sjelf tala med
herrn. Till du sätta dig?
Ehuru blek redan förut, blef nu Sid ännu
blekare. Hon lydde ändtligen, till stor förnö-
jelse för barnen i hennes klass.
Emellertid inträdde miss Wigger i sitt hvar-
dagsrnm. Med den minsta möjliga böjning på
hufVodet granskade hon främlingen skarpt ge-
— Du skall följa med mig och lära dig bli
nyttig under mitt tak, fortfor skolföreståndar-
innan.
Sid tycktes ej förstå, bvad som väntade henne.
Hon smög sig bakom den hjertlösa modern och
utbrast:
— Jag reser med dig, mamma — med dig
och HoJerick!
Mrs Bellbridge fattade henne i axlarne och
knuffade henne tvärs öfver golfvet fram till
tanten.
Barnet betraktade skyggt den oformliga kvin-
noskepnaden med karlrösten och de gröna glas-
ögonen.
— Du tillhör mig, sade miss Wigger liksom
för att uppmuntra henne, och jag ämnar nu ta
dig med mig.
Vid dessa skräckinjagande ord kastade sig
flickan på golfvet med ett förtvifladt skri, som
kunde ha rört en vildes hjerta.
— Mamma, mamma, lemna mig inte kvar!
Hvad har jag gjort för att förtjena det? Ack,
jsg ber dig så innerligt, ha medlidande med mig?
Modern var en af de mest sjelfnska och
grymma kvinnor, man kan mota i Iifvet. Men
till och med hennes hårda hjerta veknade. De
blomstrande kinderna blefvo en §mak bleka,
och hon stod ett ögonblick obeslutsam.
Miss Wigger lade genom de gröna glasögo-
nen märke till denna moderliga svaghet, och
hon fann det vara tid att utveckla sin erfaren-
het som uppfostrarinns.
— Lemna den har saken It mig, sade hon
till systern. Du har aldrig förstått och kom-
mer aldrig att företa, hur urna skall tggi barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
