Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jk&rtorsdag, långfredag och de båd» påsk
,e i allmänhet anses särskildt egnade att
nattvarden, bar antalet under dessa högtids-
rt. Men frånräknade
*f nattvardsgäster för
relsens för föreningen beräkning uteöra inom____
Fredriks församling 5,69 pros. af de konfirmerade,
inom Jakobs och Johanuis 6,0* pros., inom Kata-
rina 4,96 pros., inom Klara 13,<u prps., inom Kungs-
"Ölms 2,is pros., inom Ladugårdslands 6,54 jproV.,
inom Maria 5.58 pros. och inom Nikolai församf. 5.47
pros. eller för aja församlingarna tillsammans 6,04
nros d. v. s. ej fullt hvar 16 person. Då emellertid
mången nattvardsbesökande går till nattvarden 2
eller flere gånger om året, anses dessa siffror vara
fÖI *Xende på förhållandet mellan de båda kö-
nen har det visat sig, att af 6,051 personer endast
1268 tillhört mankönet, således endast omkring
här fjärde af nattvardsgästerna. g
Ett märkligt utsäde. Som ett be-
vis på förträffligheten af det korn, som
ekördats så långt i norr som vid polsirkeln,
kan anföras: En landtbrukare från Bärurns
socken vid Kristiania köpte våren 1883 korn
Jill utsäde från Alten i Finnmarken: detta
boro såldes i maj och redan den 14 juli
(efter 75 dagar) skördade han kornet. Skör-
den afläjjsnadea genast från fälten, åkern
plöjdes den 19 juli och besåddes åter den
21 samma månad med samma sorts korn
och redan den 1 aug. var det nysådda kor-
net 3 tum högt. Hälften af arealen, om-
trinw 1 tid, frös bort i de starka frostnät-
terna den 25 och 28 aug. men på den an-
dra och mera skyddade delen skördades
niocet korn för andra gången samma år
den°5 okt. Detta märkliga utsadeskorn fans
att bese på fröutställningen i Karlstad.
Den Posseska donationen. Såsom
förut nänits, hade aflidne frih. A. M. Posse
furordnat, att af hans efterlemnade förmö-
genhet skulle anslås en summa af 50,000
kr. att användas till predikande af evange-
lium för de fattige i Upsala, särskildt de
fattige i stadens utkanter. Någon testa-
mentsbestämmelse rörande ifrågavarande do-
nation förefaus emellertid icke; frih. Posse
hade endast muntligen på dödsbädden utta-
lat saken såsom sin sista önskan. Denna
önskan bar efterkommits af den aflidnes
gvstrar, som genom gåfvobref öfverlemnat
den bestämda summan till en komité, be-
gående af professorerna Clason och Budin
samt dosenten Nyländer, hvilka af den af-
lidne utsetts till verkställare af denna hans
Komiterade ha nu i samråd med frih.
Posses slägtingar beslutat att af summan
använda 25,000 kr. för uppförande af lämp-
lig (gudstjänstlokal samt att afsätta återstå-
ende 25,000 kr. för att. af räntan å dessa
bestrida kostnaderna för predikningarnas
hållande ni. ni.
Utvandrande värnpligtige. Den 3
dennes beviljade k. m:t 373 värnpligtige
tillstånd att %Ua ur riket till utlandet,
större delen af dem till Nordamerika.
Vägrad fastställelse d bolagsord-
ning. Hos k. m:t hafva Oscar Norén och
A. Nilsson sökt fastställelse å förslag till
bolagsordning för »Tidningsaktiebolaget V al-
kyrian», enligt hvilket förslag bolaget, som
hade till ändamål att öfvertaga och för-
lägga tidningarne »Figaro» och »Valkyrian»,
skulle hafva ett aktiekapital af minst 100
kr. och högst 10,000 kr., fördeladt i aktier
å en krona; men vid föredragning häraf
«har k. m:t den 27 sistl. januari, med afse-
ende å de föreslagna bestämmelserna ang.
bolagets aktiekapital och aktiernas belopp,
funnit den sökta studfästelsen icke höra
meddelas.
Export af svenska spadar. Från
hr W. Aug. Sandbergs manufakturverk i
Motala pågår sedan någon tid öfver Göte-
borg en rätt lifiig export af spadar till olika
land, hvaraf torde framgå, att fabrikatet
lyckats vinna icke sä ringa afsättning. Så
åfgår i dagarne ett större parti uteslutande
spadar — den specialitet, hvarät fabriken
Ett lifräddningsarbete af svåraste
slag egde ram vid Skärsände lifräddnings-
==tation den 22—24 sUtlidne desembcr, då
engelska ångaren York City strandat på
Salfören.
En timme efter strandningen var lifräddningsbå-
tcn i sjön och utgick kl. 1 under VXV hård bram-
segelskultje med öfvergående snöhvar samt upp-
nådde strandningsstället kl. 2,30 ’c. m. Emedan
fartyget ännu var tätt oeh dykeribåt väntades, ville
besättningen ej lemna det samma, men lifräddnings-
håten höll sig likväl i grannskapet under tilltagau-
de bris och sjö, till dess ångarens bcfälhafvare vid
12-tiden på natten anhöll att blifva satt i land.
hvilket ock verkstäldes.
Efter 4 timmars rodd ankom räddningsbåten till
staiionen. dä det genomvåta manskapet erhöll 2
timmars permission för att gå hem och ömsa kla-
ner. Via 6-tiden på morgonen den 23 var man-
dapet åter samladt för att med stärkta krafter
Återtaga sin arbete. Båtcu utgick ånyo mot ån-
garen, som i daggryningen syntes hafva satt till
nödflagj. Samtidigt syntes ångaren Poseidon hålla
omtriBg 2 eng. mil öster om Salfören. Det beslöts
nn att söka uppnå Poseidon och anmoda dess he-
aftaftare att biträda vid bergningen af York Citys
Wl ä6 man uppgående hesättning. Kaptenen på
Pesodon var villig härtill, men vågade ej närma
sig refvet utan lots
. En af lhraddningsmanskapet, J. Nordberg, åtog
uj att lotsa ångaren, men måste till följd af den
noga sjön och ångarens slingringar låta medelst
en ntkastad lina hala sig om bord å denna, hvar-
efter Poseidon med lifräddningsbåten på släp bör-
jade arbeta sig upp mot refvet. Inom kort måste
ägaren dock till följd af den intensiva snötjockan
ankra 1 lä under Tornbultshällan. Efter en timme
er Tornbultshällan. Efter en timme
t något och färden fortsattes, men vid
tf-todenblef snötjockan så tät. att ångaren måste
»ta skvdd och ankra under Skärsände, under det
hindra alltjät till i k;
ta skvdd och ankra u
hindra alltjämt tilltog i styrka.;
=* snart snöbyn gått ölver. lättades ankar, och
Inus sattes på den strandade ångaren. Två kabel-
’Mgder från denna ankrade Poseidon, ochlifbåtcn
ned till sidan af York Citv. En del af den-
^ tof om bortl * räddningsbåten en
ftt egna båtar, hvarefter
des om bord å Poseidon.
Vind,en- *t
oaten satte kurs på Ekeviken, som utan olvcks-
Isp "—"¦’- & aftonen. Koddarne,’ som
-...„ ..mtit i båten under 2 timmar.
* sa nedisade, förfrusna och utmattade, att
*" Ipas i land. lifbältena och kläderna så
a att de måste upptinas och skiljas åt
Q kommit till första bygd. Båten med alla
i" var så nedisad, att tre man hade en
tnnrf ’\meå att befria den från is, innan den
hifeft "PPhalas på land. Den återkom först på
julaftonen till båthuset, temligen illa skadad.
toslmfistareni Uddevalla E. Öhr-
«etf, hvilken i slutet af 1886 gjorde själf-
mordrforsök och därefter befans hafva åsain-
*at ag uppbördsbrist i postmedel, hvilka
VT"1 ^nsten uppburit till belopp af kronor
1ii i-’9 v har- rf kammarrätten för tillgrepp
"«n förskingring af allmänna medel dömts
»u "sättning från sin postmästarebefattning
<*h att hallas till straffarbete i 1 år och 10
månader samt förklarats ovärdig att i rikets
fnt "dare nJrttJas’ äfvensom ålagts att
»u k. tn:t och kronan gälda uppbördsbri-
sten med ränta.
Desosiala orsakerna till korsta-
gen skildrades af Viktor Rvdberg i en ny-
»gen hållen föreläsning, ur h vilken vi efter
tidsr/fgWadS referat anföni följande lärorika
..SamJjänstilIslåndet var under U:te århundradet
ma förbättradt. Klasshatct hade minskats och
befolkningen tillväxt genom gudsfreden. Välmå-
ran hade ökats. Kyrkor bygäes och smyckades,
tn viss lyx och ordning hade inträdt i febdalhor-
?arne, som förut voro blottade på alla bekvämlig-
nner och där man plägat sofva med hundarne på
stengolfvet. Kyrkan och konungamakten hade ge-
nomfördt en människovärdigare behandling af den
jordarbetande befolkningen. >’u fingo trälarnevittna,
wn juristerna hade ådagalagt, att de icke vjro slaf-
var utan »koloner».
Men lagen rar maktlös mot näfrätten. Jordai
’’etarebefolkningen på kyrkornas och klostrens egen-
domar hade det jämförelsevis drägligt. »Det är godt
att lyda under krumstafven.» Och desse trålars
ställning var bättre än någonsin kort före korstå-
gen, då ftbbots- och biskopsstiften innehades al
värdige män. Fromma borgfruar sökte också lin-
dra feodalträlarnes hårda lott. Men trälen var doch
rättslös. Under romerska kejsartiden hade kolo-
nen noga begränsade rättigheter. Kolonen var ro-
merska kejsarens undersåte. Men de germanska
folken hade fullständigt ombildat detta förhållande.
Feodalherren var hos dem både kejsare och gods-
Nr 24
SUNDSVALLS TIDNING L»riag 25 Februari
fSheS lådfäS 5 irtsrtssi
nvad arbete han behagade. Den domstol, dar baa
sialf satt kunde döma5trälen till döden, ochdödT-
doSstol * utfärdas äfvcn utan ransakning och
Som ett frälsningens budskap klingade därför
pftAren Urban den ll:s ord på ÉjTkomötet i Cler-
mont, då han förkunnade, att åen trä% som fäst
korstecknet på sm skuldra, skulle vara en fri man
med en fri mans rättigheter. Entusiastiska kors-
tågspredikanter väckte ffii&Ä gehöriFraX
nke och England, dit Wilhelm Bastarden infört
den franska feodalismen och därdetangelsachsiska
folket därför var i ett förtvifladt läge.
Fraktan för öfverbefolbiing hade gripit sinnena.
Folke* antal hade också tillväxt under gudsfreden,
och då man såg skogarne rödjas och fiäemarkerna
bebyggas, glömde man, att det fana stora ödebyg-
v* \3fc**a\ och TJskland’ 8Om kn«de upptaga
Frankrikes relativt öfverflödiga befolkning. *FruT.
tan f öfbflk
uenom
undvikas,
il hungersnöd
a grefskapet
i.aunriKes reiauvt otvertlöaiga befolkning. Fruk-
tan för överbefolkning är för öfrigt lika gammal
som historien, den visar 8ig i grekiska sagotiden
Denna fruktan är äldre äniiistorien, ty hon Jo>£
––––i urtiden då jägare- oeh fiskare-stammarne
)dli£ra fejder om jagtmarker och fiskrätten,
korståg skulle nu öfverbefolkningen
iekade Urban den II:e. Och hans örd
—-1— At–––-intryck, som svåra
på 1080-talet. Par-
.. ..—ej..«,««« uciäiwrae uar nästan alltid. Det
a grefskapet kunde inberga dryga skördar un-
UBr (fet att Set andra hemsöStes af missväxt sTm
yagarne voro osäkra och illa underhållna och höga
tullar existerade, kunde den ena traktens öfeer löd
icke lindraden andras nöd. Gud själf hade äfven
genom talrika järtecken bebådat fiorstågets nöd-
vändighet Jordbäfningar hade inträffat, flammor,
liknande stjärnor, hade nedfallit från himlen, och
karl den store hade lemnat sin graf i Aachens
domkyrka för att själf anföra sitt folk.
De olika folkklasserna rustade sig icke lika fort
till korstågen. Adelsslottens invånare som väl kände
tt fälttågs kraf, rustade sig långsamt och meto-
ct De fattige bröto genast upp. De sålde sin
i jordlott och sina kreatur för en spottstyfver
att skaffa sig vapen. De synas nästan frukta.
.. hvarje ögonblick tan störta dem tillbaka i träl-
domen.
Stiftsnyheter.
Förslag, Å förelaget till komministers-
tjänsten i Själevad äro uppförde: 1) ka-
pellpredikanten S. N. Sundelin, 2) t. f.
pastorn N. A. Nordström och 3) t. f. pa-
storn O. Tirén.
Möten bland arbetarne i Sundsvalls
distrikt.
1. Mötet i Ny hamn.
På iuitiativ uf flere förmän och arbetare
iölls onsdagen den 15:de dennes å Ny hamns
bönhus ett af omkring 200 personer besökt
möte för behandling af frågan
»Hvilket vore mera fosterländskt att för-
bruka förtullade eller icke förtullade lifsför-
nödenheter».
Sedan faktor Johansson från Essvik öpp-
nadt mötet, hvarpå till ordförande utsågs
handl. Carlsson från Klampenborg, samt
sekreterare, skollärare Brinck, diskuterade
frågan.
Faktor Johansson uttalade ett kraftigt ogillande
mot brödskatten, såsom en orättvis beskattning,
och trodde att jordbrukets nuvarande betryck hade
sin förnämsta orsak i de stora jordbrakarnes i sö-
Sverge slösande lefnadssätt. Talaren framhöll,
den blifvandc tullen icke hörde komma i dessa
rars fickor, utan tillfalla staten och därigenom
:omm:i allmänheten till nytta.
Smith, arbtare från Essvik, instämde i den förres
ittrande och tillade, att. under den tid han var
ordbrukare, — han hade nämligen varit jordbru-
tare en längre tid i södra Sverge — låg hälften af
jorden i trade, då lönade sig jordbruket Ku där-
emot, då fem sjättedelar af jorden begagnas för
sade, skulle ej jordbruket bära sig.
Johansson, arh. från Klampenborg. påyrkade, att
på det staten oeh på samma gång den stora all-
mänheten måtte få den största möjliga uyttau af
brödtullen, hvar och en borde göra sina inköp af
örtullade lifsnödeuheter, i synnerhet mjöler.
Boström frän Klampenborg var af samma mening
.nit framhöll, att, dä statens ekonomiska ställning
;j var sådan, att den för vinnande af nya tillgån-
gar behöfde pålägga nya skatter, den antagna bröd-
ikatten var cu stor orättvisa mot den under strec-
st stående arbetaren, hvilken drabbades af det
hårdaste slaget af nämda skatt.
X. P. Johansson frän Klampenborg tillade, att
han af tidningar sett, att eu riksdagsman, Stjern-
-*s, genom motion yrkat, att tullen å lifsförnö-
nheter skulle tillfalla cnkor och fattigvårdsan-
tlter. hvarför han var synnerligen angelägen om
itt man skulle göra sina inköp af förtullade spe-
erier.
Nordlander från Klampenhorg yttrade, att, äu-
ikönt mau ej ens vore förunnad ätt representeras
riksdagen, hvar och en, såsom fosterlandsvän
\ch frihandlare, borde tillse att köpa siua varor.
*iuru förtullade, af icke protektionister, för ati
irigenom visa i gerning, hvad majoriteten af sven-
ka folket tänker
L. E. Johansson. Klampenborg: Man borde göra
gemensam sak med hrr frihandlare för att stäfja
protektionisternas inflytande.
Joh. Sätterberg tillade, att, hade svenska folket
y haft så bristfällig vallag, skulle Stockholms 22
protektionister ej nu suttit i riksdagen, hvilket vi-
sade att en reform af vallagen är behönig.
Hr Nyberg, som understödde den väckta planen
påvisade, dock svårigheten af att kunna kontrollera,
iuruvida varan vore inhemsk eller utländsk. Där-
tmte förordade hau. att hvar och en borde göra
na inköp hos frihandlare, vare sig jordbrukare
iler handlare.
Köhlmark från Svartvik förordade inköp af för-
jllade mjöler, ty därigenom blefve inkomsten för
statskassan så mycket större, i annat fall stannade
en god del i kvarnegarens fickor.
Smith: Statskassan blefve ej synnerligen rik af
den anslagna tullen, ty en stor del af densamma
ätginge troligen till förstärkande af tulltjänstcman-
nakåren. Han fruktade att mycket smuggleri och
kringgående af den nya tullagen skulle göra sig
gällande.
Berglund från Klampenhorg ansåg att skatten å
lifsförnödenheterna vore högst orättvis, emedan
icke blott den äldre arbetaren drabbades däraf,
itan äfveu den minderåriga, ja till och med bar-
net i vaggan blefve beskattadt. hvilket vore stridande
mot häfdvunnen svensk lag.
Lundberg från Klampenborg. framhöll nödvän-
digheten af en komités tillsättande, hvars upp-
gift bland annat skulle vara att söka intressera
hrr prinsipaler och kapitalstarka män för saken,
för att desto säkrare nä det önskade resultatet.
Sedan frågan ansågs blifvit nog diskute-
rad, antogs följande resolution:
Mötet, ehuru varmt fosterlandsälskande,
beklagar, att svenska folket i allmänhet och
norrlänningen isynnerhet, genom det af kongl.
m:t saktionerade riksdagsbeslutet blifvit så
orättvist beskattade på sina dagliga behof,
uttrycker sitt bestämda ogillande af den nu
införda brödtullen och
önskar alt den stridshutidske, som utkastats
.sot oss frihandlare måtte med svenska fol-
kets kända lugn upptagas med besinning och
att hvarje individ, som drabbas af tullen
måtte, så mycket som i förmågan står, ar-
beta för att handla förtullade varor.
1 en landtkyrka i Xorge befann sig presten på
predikstolen och predikade för den samlade me-
nigheten, då plötsligt dörrarna öppnades och ett
antal stadsbor, som befann sig på en »lusttur i det
gröna», skyndade in i kyrkan för att söka skydd
mot eu häftig regnskur. Det buller, som härige-
nom åstadkoms, störde naturligtvis åhörarnes an-
dakt, hvarför presten med lätt förklarlig otålighet
gaf de inträngande främiingarne följande tillrätta-
visning:
— Jag har aldrig kunnat fördraga sådana kristna,
som använda religionen till täckmantel, men ännu
mindre tycker jag om dem, som använda den till
paraply.________________________________
Rättegångs- och Polissaker.
För fylleri dömdes i går af Sundsvalls
rådhusrätt 9 personer att bota 10 kr. hvar-
dera; däraf en kvinna.
För fortkörning dömdes 3 personer att
bota 10 kr. hvardera.
För Oljad en person, 10 kr.
För djurplågeri dömdes drängen Nils
Nilsson att bota 10 kr.
För orenande å allmän plats en person,
För misshandel dömdes arbetarne N
A. Nilsson att bota 15 kr. och C. Bylin li-
kaledes 15 kr., hvarjumte den sistnämde skall
ersätta målsegaren med 5 kr.
För försummad renhållning eu person,
5 kr.
För försummelse mot åkareregle-
mentet en person, 2 kr.
För försummad lykttändning en per-
son 2 kr. och en dito 5 kr.
För obeskattad hand en person 10 kr.
och dubbel hundskatt i två år, 40 kr.
För öfverträdd utskänkningsrättighet
restnuratrieen Elvira Palmgren å ångaren
»Nyland», 45 kr.
För olaga öliitskSnkning hustru Anna
Johanna Gustafeson, 20 kr,
För försummad sotning: skoretensfeja-
ren C. J..Lilja, att bota 5 kr
Afsatt åkare. Åkaren A. G. O. Svens-
aon blef i sår af magistraten härstädes, på
anmälan af etadsfiskalen, förbjuden att vi-
dare sysselsätta sig med åkareyrket.
Anstäldt åtal. På därom af medisinal-
styrelsen framstäld begäran har justitiekan-
sleren anbefallt stadsfiskalen C. E. Jansson
harstädes att anställa åtal emot farmacie
studiosus Josef Adrian Sundin för det miss-
tag Sundin den 12 augusti 1887 begått där-
uti, att han genom förvexling af färdigbe-
redda medikamenter från Sundsvalls apotek
för sedermera aflidnu 17-åriga Agda Pet-
terssons från Svartvik räkning utlämnat lä-
kemedel, som ej vore för henne af läkare
ordinerade, och dels för hons försummelse
att icke genast efter det han upptäckt miss-
taget hafva vidtagit åtgärder för dess be-
höriga rättande, ehuru de oriktigt utlem-
nade läkemedlen innehöllo häftigt verkande
och i gällande farmacopéer med två gift-
märken betecknade ämnen.
Då detta mål i går förekom inför Sundsvalls
rådhusrätt inståldesigsåsom ombud för Sundin
hilradshöfding T. Lagercrantz, som raedgaf
riktigheten af påståendet att medisinen till
Agda Pettersson blifrtt förvexlad, hvarjämte
han åberopade till Siindins försvar den för-
klaring han till medicinalstyrelsen den 2
sistl. januari afgifvit samt provinsialläkaren
doktor O. Söderbaums attest att Agda Pet-
tersson icke aflidit af den förvexlade medi-
sinen. Ombudet ingaf dessutom en skrift
hvari han framhöll att han den 12 augusti
på aftonen var ensam tjänstgörande å apo-
teket och således icke kunde lemna det-
samma; att han varit ute å torget för att
efterse en åkare men någou sådan fans ej
att tillgå emedan kl. var 11 på kvällen; att
han var alldeles främmande på orten; att
hau of äldste apotekseleven underrättades
att å Svartvik fans en befolkning af omkring
2,000 personer, sä att det torde varit hardt
när omöjligt att få reda på den sjuka nat-
tetid; att han påföljaude morgon kl. 8.15
telefonerade till Svartviks kontor om miss-
taget: samt att han med ångbåt kl. 9 sam-
ma morgon sände ny medisin till den sjuka.
Svaranden öfverlemnade därpå målet till
rättens pröfning.
Åklagaren begärde emellertid uppskof för
målsegarens inkallande hvilken senare be-
gäran blef af rätten bifallen.
Sedelförfalskuing och utprångling.
Torparehustrun Elisabeth Fredin från Troll-
sved i Gnarps socken, häktad och tilltalad
för delaktighet i tillverkningen af Sunds-
valls enskilda banks 50-kronsedlar och
för utprångling af falska 10-kronsedlar af
Vesterbottens enskilda bank, undergick i
torsdags fortsatt ransakning^ inför härva-
rande rådhusrätt å Sundsvalls kronohäkte.
Liksom förut inför Bergsjö häradsrätt er-
kände den tilltalade äfven nu att hon un-
der 5 a 6 veckors tid sistlidne sommar va-
innestängd, tillsammans med Melander
hos Sundin i Asnorrbodarne och varit dem
behjälpligt1 med tillverkning af Sundsvalls-
femtior, nvarvid hennes göra varit att skära
till papper, anbringa vattenstämpel och lägga
färg å plåtarne, hvarjämte hon tagit i för-
var alla de färdiga sedlarne och sedermera
tlämnat dem täl olika personer. Tryck-
ningen hade egt rum i en vanlig kopiepress
och summan af de tillverkade sedlarne
trodde hon uppgick till 40,000 kr.
Rörande Vesterbottenstiorna erkände hon
att hon sommaren 1885 utprånglat 9 ä 10
stycken sådauo i Sundsvall. Att hon vid
3 "olika besök i staden verkstäldt dessa ut-
prånglingar, hvilka så tillgått att hon ingått
i någon butik och där köpt någon småsak.
Någon bestämd butik kunde hon icke upp-
gifva. Sedlarne hade hon bekommit i hem-
met, där hennes man förvarat 50 stycken i
en låda, ur hvilken låda den tilltalade se-
dan tog efter behof. Tillverkningen af
dessa sedlar visste hon hafva egt rum i
Heffners, och på anstiftan af handlanden
Norberg därstädes, samt verkstäldts af Me-
lander, Norberg, Westin och Carlsson samt
Sjöblom och hennes mau. Själf hade hon
icke deltagit i tillverkningen af dessa sed-
lsir. Af Melander hade hon emellertid blif-
vit underrättad att han med flera voro sys-
selsatta med tillverkningen.
Åklagaren öfverlemnade målet och yr-
kade ansvar å hustru Svedin för sedelför-
falskning och utprångling af falska sedlar.
Utslag afkunnas nästa torsdag.
En åskådare (åseende ett slagsmål, där kämparne
i en hög och dunka på hvarandra): ..Hvar är
!
ligga i
polisen
u åskådare: »Han ligger underst.»
Meddelanden fr. allmänheten.
Herr Redaktör!
(ilad att för eder få framhålla alla de för-
deler som de nyss genomförda tullarne till-
skyndat oss arbetare, får jag, följande eder
uppmaning rapportera, att vi nu kunna mot-
se en för jordbruket sorgfri framtid. Hvad
oss själfva vidkommer, fä vi i likhet med
protektionisterna, uppoffrande våra egna
fördelar glädja oss åt den vunna segern.
Förtjänsterna äro i likhet med tiden när-
mast före tullarnes genomförande skäligen
klena, nämligen inga, i brist på arbete.
Bland bekanta har jag hört glunkas om ned-
sättning af arbetslönen med 1 öre pr tim-
me, förmodligen för att göra oss arbetslösa
lite’ mindre missnöjda.
Hvad åter lefnadskostuudernu beträffa,
så är priset, å spislokaler fäet 6, 7 ä 8 kr.
i veckuu. till prishöjning inträffar.
Mjöl har däremot stigit med 15 å 18
rn« Hvptpiniiil från kr 2 till •’ 40 och
rågmjöl från kr. I.20 till kr. 1.40, allt pr
Man- kan häraf göra sig en föreställning,
bilda sig ett omdöme om de välsignelser
tallarne tillfört oss arbetare.
Saken har äfven sina lustiga sidor som
jag tycker, se här en. En minuthandlare
här i staden, protektionist af gröfsta kaliber,
har med all den protektionistiska logik hvaraf
han ar maktig, förfäktat sina idéer i tull-
politiken. Sina kunder har han bearbetat
med varierande resultat, men alltid med öf-
vertygelse och en värma som fast öfverty-
gelse skänker — ja tullarne skulle hjälpat,
tänk hvilken härlig sak de tullarne. Tul-
larne komrao och priset höjdes och vår
handlande fann sig nödsakad att följa sina
kolleger och höja prisen. Men nu står
han och får ovett af kunderna hela guds-
långa da’n.
Sundsvall den 23 febr. 1888. 1’ojas!
»Jagarehistorier".
Motto: »Ta mig f—u. om det är sant!»
Herr Redaktör!
Anhålles om plats för nedanstående i Eder
tidning!
Timrå i Febr. 1888.
För några veckor sedau såg jag i Kder ärade
tidning om ett nytt sätt att fånga räf, bvilket äfven
föranleder mig, att för den fångstidkande allmän-
heten berätta om ett ändamålsenligt sätt att fånga
kråkor, hvilket för ett par år sedan försöktes af den,
på en af holmarna vid Indalselfvens utlopp boende
store jägaren och djurfångaren Nicke Lund.
Det finnes nämligen rid elfvena utlopp i Klinger-
fjärden en mängd uppgående grund som sommar-
tiden Ii vimla af kråkor och flera sorters sjöfågel.
Nicke Lund som ansåg att det var mindre löimude
att kosta krut nå kråkor, kom på den idén att
lägga ut långref och på så sätt fånga dessa rof-
lystna djur, hvilka gjorde så stor skada både på
sjöfågelägg och ungar. Han tog dårföre en mor-
gon och lade ut en vanlig långref med 100 krok,
samt påsatte småfisk till agu och gjorde fast ena
ändan på refven, och när. han på aftonen kom för
att vittja, var det ett hiskligt lif på grandet där
hau lagt refven. Denna rycktes hit och dit af skri-
kande kråkor som slukat krokania, och när Nicke
började hala in refven var det nära, att han liksom Ba-
ron von Munchhausen, fått göra en opåräknad resa i
luften. Allt aflopp dock lyckligt, och siagtningeu
börjades med ett så gynsamt resultat att 53 krå-
kor satte till lifvet, förutom några tärnor och klapp-
möss som äfven nappat på krokarna, en icke då-
lig förtjänst då han i skottpengar fick 10 öre st.
samt dässutom den för sina utmärkta egenskaper
berömda och dyrbara kråktalgen som af Nicke Lund
och flere sakkunnige och skicklige Räffångare på-
stås skall öfverträffa den annars så mycket be-
römda tovrfiskoljan. som ansetts för ett osvikligt
medel för vittring af räfsaxar och järn.
Herr Redaktör!
Anhålles om plats för nedauståeude i Eder ärade
tidning.
Ärade arbetsbröder!
Nu är tiden koinmeu att vårt lands protektio-
nister ha fått sina önskningar i uppfyllande, med
att fördyra brödet för oss arbetare. Hvad böra vi
nu göra för att i någon mån motverka dessa be-
slut? Väl veta vi, att vi ega föga rättigheter att
åberopa utan däremot hafva endast skyldigheter att
uppfylla; men trots detta, så böra vi likväl på
1––-iligt sätt försöka motverka dessa omstän-
—iligt min åsigt härom är, att vi alla som en
böra sammansluta oss samt öfverenskomma om,
att undvika all handel med protektionister utan
låta dessa behålla sina spanmålslager och andra
produkter för egen räkning; ty vi kunna dock er-
hålla föda nog från utlandet, eller hvem kan för-
mena oss att iuhemta våra livsförnödenheter från
utrikes ort, då vi därför till staten betala tull;
och priserna blifva för oss de samma, om vi köpa
af inrikes eller från utrikes ort.
Låtom oss därför, arbetare inom Sundsvalls di-
strikt, sammansluta och bestämma oss för några
frihandlare som kunna tillhandahålla oss allt hvad
vi beböfva med ett sådant förbehåll, att desamme
skola själfva köpa allt från utlandet. Låt oss nu
härom snart blifva förenade samt med hvarandra
bestämma möten för sammanslutning och öfverens-
kommelse; då skall snart ordspråket besannas —
mången man göra lätt arbete; och enighet gör
"Far nu väl, jag kommer snart åter.
^ Polykmpus.
Plats har blifvit begärd för följande:
Stora Internationalen Vuddestrid
af
Vetenskapper och Industri
1888 Brussel 1888
I ruiler det Höge Kongeliget Patronatet af S. M.
den Konung af Belgien
Op Det
Ara-Praesidium af S. K. H. den N. H. (»refven
af Flandern.
Brand, den 4 Februari 1888.
Högakta Herrn Dircktoreu!
lag har den Ara om att Eder öfverlenina en no-
tis öfver den Stören Internationaleu Vaddestrid på
Brussel i 1888.
lag hoppa om att Eder vil hafva den godhed om
gifva Plats i de kolumnerne af sine högakta Tid-
nint; till desse lille notits, og skall I det Fälld
blifva jag saere förpligt eller Eder vilde öfverlemna
til mig den Nummer Iioldende det Artikel, om at
blifva Hatt in de Collection af Dagbladerne som
vil blifva ligged ut i de Pressalonerne af den Sto-
ren Iuternationalcn Väddestrid.
Met de Störste Högakt el se,
President af det Executif Comitet.
Ijeon Somxée
Lem af den Belgisk Representanten Kammare.
Stören Internationalen Våddestrid för Vetenskap-
per och Industri på Brussel i 1888. - All utfin-
nare af helt Landet äro bedjad att taga delen af
de Internatiouale Klasse för Industrielle Gcnie
(patenterade uttinnelser) inrättad till Internationa-
len Väddestriden för det förening i et specialt
Sectionet af all de uttinnelser som äro patenterad
sedan 1875. Derinne skulle Deltagarne finna en
lycklig lägenhet at utställa dennes produeterne och
idéer utan store onkostninger. Administratören af
desse klasse förseer i alle kosterne för plats, ar-
rangementer, för all lijcka inrättning, decoration
af den utställare sin afdelning, lickeså bedrifvandet
af de representation af den Utställare för sine
produkternc. Den ställer det för öfverseelse nod-
jade Personal, under den Utställning, och laster sig
af all onkostninger som vil blifva förekommande,
utan de onkostmngerne af Transport som vill blifva
till lastcu af den Utställare. För a lilit Bedaggcr
innehållande all onkostningerne, Utställare blifver
dispenserad af all reisarne ock skul hafva säkker-
heten att den ärgod representerad. I sin egenskap
som exponenter, den kun concurrerc i Prisstriden
och skall sin naon blifva upförad i den Officiellen
Catalog. Sin utfinnelse skal blifva examinerad af
en corapetent Jury, ocherhällar enlwer exponent en
Specialdiploma inttygande sit deltagandet: H-
ställuingen.
Adressera sig till den Direktor af den lutcrna-
tionalen Genieklasse af den Internationalen Väd-
destrid på Brussel i 1888. den Härre H. Kaclot. 22.
rue des Palais, å Bruxelles (Belgique).
Afdelning för patenterade Utfinnelser.
Bruden: — Kunde du märka att jag var orolig
under vigseln?
Väninnan: — Ja, det märkte jag visst: men sedan
Strödda underrättelser.
Kungason tros allmänt vara, de» i vida
kretsar under namnet »Kungen i Mjösjö»
bekante f. hemmansegaren Karl Reinhold
Karlsson i Mjösjö by, Hellesjö socken. Han
är ett s. k. barnhusbarn och född 1816 samt
skall, enligt hvad ryktet velat påstå, vara
frukten af ett intimare förhållande mellan
kronprinsen, sedermera konung Karl Johan
och en grefvinna. Huru därmed än må för-
hålla sig lemnas därhän, men ännu synes
— säger Jämtlandsposten — ett visst aristo-
kratiskt drag b vila öfver den höga. af åren
ännu nästan oböjda gestalten. I olikhet med
större delen af barnhusbarnen, har Karls-
son kommit sig upp till en i ekonomiskt
afeeende oberoende ställning och har han,
känd för sitt klara förstånd och sin goda
talförmåga, i sin krafts dagar af den kom-
mun, där han verkat, blifvit hedrad med
många förtroendeuppdrag. Ett hjärtligt till-
vinnande sätt har städse för honom varit
utmärkande, och alla som med honom stått
i beröring, nämna med aktning och vörd-
nad »kungen i Mjösjö».
Ny emigrantlagstiftuiug i Amerika.
För^ uärvarande föreligga vid kongressen
i Washington icke mindre än fem nf olika
medlemmar väckta förslag beträffande den
nu gällande invandringslagen. Fyra nf dessa
förslag äro af senatorerne Palmer, Mitchell,
Morrill och Farewell och gå alla ut på, att
hvarje invandrare skall förete ett certifikat,
utstäldt eller veriijeeradt nf amerikanske
konsuln på utvaudringsplatsen.
Senator Palmer vill genom ett dylikt cer-
tifikat hafva styrkt, att utvandraren icke är
genom något kontrakt bunden till arbete,
icke en lagfäld förbrytare, icke utan exi-
stensmedel samt icke idiot eller sinnessjuk.
Han vill därjämte ha intyg om, att emi-
granten hvarken är nihilist, anarkist eller
motståndare till huvudbestämmelserna i den
amerikansk» författningen.
Senator Morrills lagförslag uppställer
dessutom det vilkoret, att emigranten icke
skall vara blind, döf, stum, eller fattighjon.
Särskilda föreskrifter skola gälla för perso-
ner, hvilka komma till Förenta staterna i
affärsangelägenheter, eller som resa för sitt
nöjes skull.
Senator Farewells förslug Hr helt kort.
Det fordrar först och främst att hvarje in-
vandrare skall medföra så pass tillgång, att
han kan underhålla sig och sin familj un-
der 6 månaders tid.
I tvä af de nämda lagförslageu finnes den
bestämmelse, att den emigrant, som icke
uppfyller de fnststälda vilkoren, skall åter-
befordras på de Förenta staternas statskas-
sas bekostnad.
Slutligen föreligger ett förslag från sena-
tor Reagan, som måhända har största ut-
sigten att gå igenom. Enligt detsamma skulle
den utgift (50 cent), hvilken ångbåtsbola-
gen skola erlägga för hvarje invandrare,
komma att upphäfvas, hela invandringsvä-
sendet lägges under statssekreteraren och
ingen invandrare får lof att beträda Förenta
staternas område, som är utvisad från sitt
eget fädernesland på grund af någon för-
brytelse, eller som är gjjnoin kontrakt bun-
den till arbete eller fattighjon, hvilket kom-
me att varda en tunga för en amerikansk
kommun, eller idiot, eller sinnessjuk, som
icke erhåller underhåll af slägtingar i För-
enta staterna. Senator Reagan vill göra
ångbåtsbolagen ansvarige för, att de passa-
gerare, som medtagas, uppfylla ofvanstå-
ende vilkor. Öfverträdelse häraf skulle straf-
fas med en plikt af 500 dollars.
Kommerserådet: — Jaså, ni vill gifta er med min
dotter! Nå, törs jag fråga, hvilka garantier ni kan
bjuda för en lycklig förening?
Friaren: — Garantier, herr kommerseråd, fattas
visst icke. Ni behöfver bara fråga hvem som hälst
af mina bekanta, och de skola alla bekräfta, att jag
alltid haft tur i kärlek.
Från utlandet.
Belgien. Från Antwerpen ingå under-
rättelser om att ett allmänt planlugdt upp-
ror bland arbetarne i Heuneguu snart kun
väntas komma till utbrott. E» stor mängd
främmande sosialister och anarkister hafva
på senare tiden genom strofvat landet, pre-
dikande strejk, uppror och egendomens för-
störing genom eld, krut och dynamit. Den
plan, som de därvid framlägga for arbetnrne,
är mycket enkel. På en ännu icke bestämd
dag skall arbetet på en gång inställas öf-
verallt, och därefter skola arbetarne gmast
skrida till fabrikernas och kolgrnfrornus för-
störande genom användande af alla möjliga
medel. Detta är den enda möjliga utvä-
gen att injaga skräck hos arbetsgifvarne och
tvinga dem att bevilja xina »slafvar» fördel-
aktigare aflöninq*- och arbetsförhållanden.
Agitatorerna sägas bedrifva sin olycks-
bnngande verksamhet med framgång och
slughet.
Ehuru den offentliga maktens represen-
tanter göra sig ull tänkbar möda för att be-
mäktiga sig du upproriska talarne, ha de
ännu icke lyckats få en enda »f dem i sina
händer. Dessa agitatorer sammankalla hem-
liga möten, och då polisen får kännedom
därom, är det alltid för sent för ett inskri-
dande. Polis och gendarmeri utveckla en
ovanlig verksamhet fur att i tid förhindra
de tilltänkta brottsliga planernas utförande,
och på första misstänkta tecken skola trup-
per genast afsändas till de hotande or-
terna.
Huruvida det är sant, som det j>astat>, att
betydliga förråd af ammunition samlats of
regeringen i ofvaktan på de kommande till-
dragelserna, vet korrespondenten icke, men
däremot anser han det vara otvifvclaktigt,
att en ovnnlig verksamhet råder i krigsmi-
nisteriet, och au denna ifver redan visar
sina verkningar i kasernerna. Det är emel-
lertid icke besynnerligt – tillägger han —
om allvarsamma oroligheter ånyo utbryta
till våren, tv ännu har nästan icke det »nin-
________________________ 1888 I hjälpa det onda, och då han anses för «tt
;––––––––––––––––––- vara en duglig och energisk offiser, lät kam-
sta gjorts för att förbättra arbetarnes belå- maren UÖJ» «% härmed. Omedelbart efter
genhet, och agitatorerna, hvilka för öfrigt I sammankomsten gaf Krantz befallning att
„„„»«„„ u–––-^_3––––- ._ S* utrusta åtskilliga pansarfartyg samt Mder
åt vederbörande sjöpre/ekter att sörja för
kusthamnarnes säkerhet och bestyckandet af
missnöjde arbetarne.
Regeringen och de herakande klasserna i
en stor del strandbatterier, som legat i lä<-
gervall.
––«- .––––bland dessa j.»-
betare rekryterade arméns kulor och krut.
Tyskland. Tidningarna i Nordschleswig
offentliggör en förklaring, hvari kretsens
ombud vid tyska riksdagen Johannsen mo-
tiverar det nekande votum, han afaaf i
fråga 0111 militärlåneförslaget, efter "Bis-
mareks tal. I denna förklarirj’
Belgien inskränka sig till att tid efter an- Storbrittanicn. William OBrtens tal i
nan yttra några välvilliga ord om arbetarne ’ engelska underhuset kallas af den liberala
1 kamrarne eller på andra offentliga ställen j London-pressen så godt Bom utan undan-
tal, säger Dailv News, ha någonsin utöfvat
en sådan verkan på underhuset. Det ut-
märktes af en under nuvarande förhållan-
den utomordentlig storsinthet, och det ekall
med oemotståndlig kraft vädja till folket i
detta land. Ingen som hörde det kan ett
raarck-s tal. 1 denna förklaring vttrar Jo- I enda ögonblick tvina på att talaren var full-
hannsen, att de bevis, som iramla^s för ’ komllSt uppnktisr 1 allt hvad han sade. En
riksdagen och i kommissionsbetänlfandet ! Rraktisb \^rkan «Valet visade sig Sena8t-
icke kunde öfvertyga honom om att mili- i 1)et var a]}^n} bekant, att förste sekrete-
tärlånet är nödvändigt. Han är äfven af \ raren för Irland skulle uPPträtto omedelbart
den åsigten, att en gränsreghring, hvarive- fet\ V" fö^anista offer.Men hr Balfour
nom mån skulle från Tyskland a%kiljaalla förblef ^ *?nn J11^ b lfvit offentligt ut-
de främmande nationaliteter, som mot sin mnna(l tUt bev’ra. ?e 8raadelser han utslun-
vilja äro förenade med kejsardömet, är det rat mo£ en P°ht«* motståndare, eom då ej
enda medlet att upprätthålla Europas fred ku,V,de fö.rsvarft SÄ 8Jäflf’ m?,n han ™ade aig
- Ett rtRlle i Z von Puttkamers Sn Jglkomligt likgiltig för alla uppmaningar,
tal för den nya sosmlinlagen lär kom- (Han uPPträdd.e dock dagen därpå.)
ma att ge uppslag till eninarklig ratte- . P™ sce?fn l »nderhuset berättar samma
gång. I en af de senaste sosialistproresserna V’1’!111^ ?V<T Btt 8kaffa 8lg plftt8 ! un-
npptr&dde som vittnen några arbetare hvil- derhu8t>t vw«d«v at5 ™an V,R1tade ett ’
kas utsagor voro särdeles Obehagliga för t4 "—’ —»- • ^—«^—« *
t jrmstemiin, Inring och Napomi, som skyl-
des för suuimn slags hetsande verksamhet
som bedrifvits af de tyske polisagenterna i
Schweiz. Hr v. Puttkamer utfor i lika häf-
tiga ordalag mot de nämda vittnena som
mot de schweiziske arbetare — »ett band
landsstrykare», — hvilka afslöjat Haupt och
isste, att \Villiam O’Brien, som "nyss slup-
pit ut från Tullumore, skulle återupptaga
debatten, och ifvern att få hörn honom var
lika stor på båda sidorna. På föredrag-
ningslistan stod ett ovanligt stort antal frå-
gor, men de voro nlla affärdade kl. tio mi-
tuter öfver 5, då talmannen uppropade Ie-
landsstrykare», ~ hvi ka afslöiat Haunt och , CI r ^ » , ,,-.––-
SchrödeV. Ministern yttrade enligt det steno- ******* Tyra»* I detta ögonolick var
grafiska referatet af’hans tal: hus,et W"*, t »n det vant någon gåog
grafiska ___________
»Jag känner mig ingalunda slagen; tvärt-
om, mine herrar. Jag är fast besluten att
nu, sedan två aktningsvärde tjänstemän
(Ihring och Naporra) />« ett xkäudligt mit
Mjiiyilx uf uieuediga vittnen, sedan deras
namn blifvit en visa i hela Europa, hos kej-
saren anhålla att han, som upprättelse, måtte
förlåna vedcrmälen af sin nåd åt de bägge
tjänstemännen.»
Arbetarne anse sig — och väl med fog
— djupt kränkta af de ord i ministerns tal,
som vi här kursiverat, och hafva hos veder-
börande myndighet anhållit om åtal å hr v.
Puttkamer." Enligt vanlig tysk rättepraxis
plägar åklagnrmakteu å ämbetets vägnar
befria förolämpningar mot vittnen; denna
praxis har dock mer än en gång brutits,
säger en tysk samtida, och kommer väl knap-
past att följa? i detta fall.
Schweiz. Den 14 dennes hölls i ZQrich
ett möte utlyst af Voegelin, medlem af na-
tionalrådet, för att protistera mot den skymf
som af förbundsrådet tillfogatä poliskotn-
missarien Fischer, hvilken hade gifvit de
tyska riksdagsmännen Singer och Bebel de-
taljerade upplysningar om de tyska spio-
nerna. Sedau åtskilliga talare uppträdt, an-
tog mötet på förslag af Corti följande dag-
ordning:
»Mötet tackar Fischer och förklarar, att
han gjort sig väl förtjänt om fosterlandet.
Mötet uttrycker den önskan, att spioner och
»les agents provocateurs» hädanefter må kal-
las vid sitt rätta namn i förbundsrådets hand-
lingar och ej kvalificeras som anarkister och
att förbundets strafflag må få vederbörliga
tillagg, så »tt folk af detta slag må kunna
straffas och icke endast landsförvisas. Mö-
tet protesterar mot hvarje inskränkning i
asylrätten.» Under sammankomsten anlände
talrika lyckönskningstelegrain från Bern,
Leipzig, "Milano och andra städer i Schweiz,
Tyskland och Italien.
Frankrike. Under debatten i den fran-
ska deputeradekammaren om marinbudge-
ten, Iemnade Dompierre nf högern och op-
portunisten de Mahy åtskilliga upplysnin-
gar om den franska örlogsflottans dåliga till-
stånd, hvilka väckt allmän uppmärksamhet,
och i synnerhet inom ejälfya 1 rankrike, där
man hittills trott, sitt flottan icke gaf den
britisku mycket efter, gjort ett obehagligt
intryck. Under sammankomsten fick nian
upplysning om att ett sjökrig i
öblick kll äff Fk
ppy om att e jig uärvarande
ögonblick skulle träffa Frankrike så godt
som oförberedt. Amiral Doinpicm: påstod,
att hamnen i Cherbourg med sin berömda
arsenal på iutet sätt var säker mot ett djärft
anfall af en fiende, och sjöministern Krautz
medgaf, att landet saknade sjödugliga pan-
sarfartyg och kryssare, hvarför örlogshum-
narne också voro svagt skyddnue. Åtskil-
liga andra talare försäkrade, att Italien och
RyHsland öfverflyglat Frankrike på hafvet,
och att den tyskn flottan icke stod synner-
ligen efter.
Hufvudsakliga skalet till detta nedslående
tillstånd påstods vara Tonkinexpeditionen;
det ständiga seglandet fram och tillbaka
mellan Medelhnfshamnarne, Auam och Ton-
kin, nåväl som det under amiral Courbert
mot Kina förda långvariga sjökriget sades
hafva starkt medtagit materialet, hvartill
kom, ntt de rikligen beviljade penningsum-
morna icke blifvit auvAndu till reparatio-
ner ocli bygnadcr, utan för koloniernas rak-
ning.
I sakkunniga kretsur heter <let vidare, att
de uf den förre sjöministern Aube bestälda
dyrbara torpedobåturnc uf en egendomlig
konstruktion icke liafvu bestått profvet, i det
de antingen äro obrukbara eller sa illa kon-
struerade, att de lätt kantra i rum sjö.
Ett par deputerade, som nnsågo, att det
var opatriotiskt att blotta flottans brister
inför utlandets ögon, blefvo bemöttu af de
Mahy med den anmärkningen: »Tysklands
Englunds, Italiens och Hysslands regerin-
gar känna säkerligen i grund och botten
till vår flottas tillstånd: de veta bättre be-
sked om densamma än de flesta fransmän,
ty vi hafva haft förtroende till vår marin-
förvultningd duglighet».
Sjöministern Krantz lofvade till »lut att
Sjömit
göra allt som stod i
lians innkt för utt af-
undcr hela debatten. Peerernns läktare var
till trängsell full. När han reste sig från
sin plats uå andra bänken nedanför tvflr-
gåugen, helsades O’Brien med ett skällande
lefverop från de irländska ledamöterna samt
de liberala, som ha sin plate vid deras sida
nedanför tvärgången. Och lefveroncn fort-
foro medan Tian från sin plats gick fram
till främsta bänken för att så mycket bättre
kunna höras. Denna bifallsstorni kallade
skyndsamt in alla som ännu dröjde i för-
maken, nch huset var nu alldeles fullsatt,
med undantag af en plats. Denna plats
var furste sekreteraren mr Balfours. Men
de »cheers», som helsade hans offer, synas
ha trängt ända in i förste sekreterarens en-
skilda kabinett, ty innan CVBrien ännu slu-
tat sina ledande ord, kom hr Balfour in med
sin portfölj under armen och banade sig
väg till sin plats vid sidan af sin oroligt vän-
tande kollega, husets ledare mr Smith.
Gliayaquil. Enligt från hufvudstaden i
Ecuador till Newyork ingångna telegram ha
där allvarsamma oroligheter uppstått, eme-
dan en prest, som fungerade såsom vikarie
för därvarande biskop, hade exkommunice-
rat nämden. i högsta domstolen. En stor
folkmassa sanunanskockade sig utanför det
biskopliga palatset och började att slå in
fönstren, hvarefter polisen gaf eld på folket,
hvarvid flera personer dödades och sårades.
Pöbeln lyckades sedermera »tt sticka pa-
latset i brand. Det nedbrann i grund un-
der folkets rop: »Ned med presterna!»
En i svenska språket allt för litet bevandrad
tysk. som uti Gefle vigdes af eu svensk prest, läst.-
efter hvad presten förestafvade, ehuru med svårig-
het. Då presten på en sånjf uppläste de orden:
.och älska henne i nöd och lust», sade tysken:
- D’ä for micke sagdt, herr magister^________
Handel och sjöfart.
Norrlands Skeppslista.
,r. *. Kosa. Öhman, segelklar till Savauuah fr.
IJreincrhaven.
14- Mathilda, Rebetzky, anl. till Hull (redden)
från Sarauna-la-Mar.
l.i Hudiksvall. Bylund, från London till H-
ladelfia, pass. Uraveseud.
*>. Auna, Uddenberg, anl. till Holmrt Town
från Xewyork.
Icke så sällan göra sig husbönder skyldige till
det fekt att ringakta siua tjänare ett fel. som
är slägt med det dumma högmodet. Hel var en
gäng en husmoder, som plägade säga om det, som
var dåligt eller akäiudt: .det duger nog dt tjänarne..
alldeleB såsom det ginge an att ostraffadt gifva dem
det, som icke duger ät annat folk.
Född:
Kn SOX.
mdsvall den 24 Februari I»W.
Amalia och E. 0. Legion.
Ull och Stickylle
ipiuninjr och väftring af Schali
einultages till .
och Filtar till nedsatt pris
WIDE. Telefon Jl 187.
Färgaren PKTKR
(712)
Tjenare oi Tjenarionor
»>»¦> instundande 24 April önska pht»er eller an-
ställning genom min bemedling böra ju förr de*-
bättre inkomma, vare sig skriftligt eller muntligt,
ined betyger och anmälniugar derom.
Sundsvalla Stadsbuds- och ÄbtiiiniMionrfmi-
lor den 2.r> 1-ebr. 1888.
r-IG) J. Oastafson.
En 16 a 17 åra epnnsgosse im:d god handstil
samt i|viek och villig erhåller plats. Anvis-
ning A Sundsvalls Tidnings kontor.
rum och kök tinnen ii
Kyrkogatan.
Ett rum
14 vcst
n I April.
CI5)
En 16 hästkrafters ny ånpaskin
(409)ho» J. A. Enhörning.
Stort sortiment verkligt goda och i förhållande
Jcrtill ovanligt öilliga *amt Lådor. Stråkar, Strån
srar och öfrign bebor hos «*• P« »JOfterg.
(292) Trädgård isgatan 24.
att låta henne komma tätt inpå sig? Hau valde
deu föria utvägen.
— Hvem är bär ute så sent? frågade han.
Ett anskri hördes. Skepnaden stannade ett
ögonblick och vände derpå om för att taga till
flykten.
"— Bli icke förskräckt! återtog han. Känner
ii ej igen min röst?
Åter stannade skepnaden. Han närmade sig
och kände igen — Sid.
— Ni här! utbratt han.
Hon svarade darrande:
— Trädgården var så vacker och inbjudande
— jag trodde ej, det gjorde något att gå hit...
Men låt mig nu vända tillbaka, jag ar rädd för
att bli utestängd.
Hon sökte komma förbi honom.
— Hvad fruktar ni för, stackars barn? frå-
gade ban. Jag lät också locka mig ut af den
vackra natten. Tag min arm! Här är så kval-
migt under träden. Vi vända tillbaka till den
öppna planen, så fir ni åter inandas frisk luft.
Hon fattade hans arm, och han kände hennes
lijerta klappa mot den. Vänligt förde han henne
ur buskazet. När de kommit ut på planen,
föreslog han, att hon skulle hvila sig litet på
en af trädgårdssofforna.
— Jag är rädd för att bli utestängd, upp-
repade bon. Låt mig gå iu!
Han gaf genast efter för hennes önskan.
— Jag skall föra er tillbaks, sade han. Alla
sofva i boset .. NVj. nej. bli uu icke förskräckt
isen. Jag har nyckeln till dörren, ocb så snart
jag låst opp, får ni gå in ensam.
Hon såg tacksamt på honom.
— 111 -
I detta farliga ögonblick räddades de uf en
tillfällighet, en gan*ka vanlig tillfällighet, som
inträffar dagligen. Låset på hennes armband
zick upp, dfi hon tryckte honom intill sig, och
smycket föll ned i gräset. Linley lade ej märke
dertill. men hon såg det och erinrade sig, att
det vackra armbandet var en gåfra af mrs
Liuler.
Kall och blek drog hon sig ifrån honom, med
en känsla af afsky for eig sjelf.
Han aig öfverraskad på henne. Rösten dar-
rade af sinnesrörelse, då han frågade:
— Äf do sjuk?
— Icke sjuk, men skamlös och dålig, sva-
rade hon, pekande på armbandet i gräset. Tag
upp smycket, jag är ovärdig att vidröra det.
Se på insidan!
Han erinrade sig inskriptionen och förstod
henne.
— Do föraktar mig, och jag förtjenar det,
sade han, sänkande bufvadet.
— Nej, jag föraktar mi* sjelf. Jag bar fornt
lefrat bland dåliga menniskor, och jag är sjelf
dålig.
Sackande aflägsnade hon sig några steg.
— Stackars lilla Kitty! sade bon for sig sjelf.
Han följde efter henne.
— Hvarför tänker du på barnet? frågade han.
Den angå flickan vågade ej längre lita på sig
sjelf. Utan att vinda sig om ocb se på honom,
svarade hon:
_ Det återstår mig nu endast en utväg. Vi
ffi ej vidare vistas under samma tak. Jag må-
ste skiljas från Kitty — jag måste resa. Hjelp
mig att bSra mitt hårda öde, jag måste reta.
- 110 -
d.-m frihet eom hon mot sin husbonde– Ku
hysterisk snyftniiig öfverföll henne, och forh-
riinde väldet öfver sig sjelf, sprang hon upp
och störtade ut ur paviljongen.
Orolig följde han efter. Lutande sig mot
fotstycket till en nf statyerna, skakade hon i
hela kroppen. Dit skulle ha rört en långt min*
dre känslig mun än Herbert.
— Sid! sade han. Kära, lilla Siii!
Hon försökte tala. Krafterna sveko henne
dock, och hon famlade med ena handen på fot-
stycket bakom för att hålla »ig fast. Förgäf-
ves! Hou skulle ha fallit, om han ej tagit henne
i sina armar. Hennes hufvud sjönk matt till-
baka mot hans bröst. Han betraktade det lilla,
upprörda ansigtet, som var vänd t mot honom i
det vackra månskenet. Hittills både han ärlitrt
sträfvat att beherska sig. Men han var en men-
niska, han var en man — och i ett besinnings-
löst ögonblick gaf ban efter för siu kinsla. Häf-
tigt, lidelsefullt kysste han henne.
För första gången, sedan bon växt upp. kom-
rao en mans läppar i beröring med henne*.
Allt hvad som förvirrat henne, allt hvad den
oskuldsfulla flickan funnit underligt i den känsla,
som fiste henne vid hennes förste »ån, var med
ens forklaradt. Kirleken lyfte slöjan, naturen
uppenbarade sin hemlighet. Med ett svagt gläd
jerop slingrade hon armarne kring hans hals —
och återgaf kyssen.
— Sid, brisksde ban, jag älskar dig!
Hon lyssnade fainryckt. Hennes kyss hade
gifvit honom svaret.
- 107 –
De aiiiiio uppför trappstegen. Linley tog
fram nyckeln. Deu gjorde mycket riktigt siu
tjenst genom utt vrida om låset, men dörren
sick ändå icke upp. Han satte ena aieln niol
den. Lika fåfängt.
Någon af betjeiiinjreii. »om ej niite att hus-
bonden gått ut i trädgården, had.- förmodligen
lagt p& haken innanför.
Det återstod intet annat än att linna sig i
omständigheterna.
— Vi äro verkligen uttsUugda, sade Linley.
i det ban gick före henne utför trappan.
Sid var förtvinad. Hb" åter tycktes l«s;«
saken från dtn »kaiatfaminn sidan.
__ Vår belägenhet är ju icke så förskrÄckiig,
tröstade ban heone. Tjenstfolket kommer i far-
ten mellan sex och sju, vädret år otmirkt, oA
paviljongen i franska trädgården har, icke annat
jag vet. att bjuda på en hekvltn länstol, der ni
kan sofva i ro. Jag Sr säker på. att ni fir trött,
låt mig föra er dit.
Hon drog cig undan honom ocb såg uppåt
huset. ,
— Kuuua vi icke ge dem nlgot teekeu der
uppe? frågade hou.
— Omöjligt! Dessutom . Han var på »g
att erinra henne om, hvilken tydning Ȍken siuiw
kunna ffi, om de vid denna sena timme kojra»
tillsammaus in från tr&dgården. kmU’!Ut^.
bröt han sig sjelf och yttrade blott: bi »J-
mer. att allesammans sofra W "’&’ ita*.
Hår fin» ingen portklapp. «j ¦•!¦« ¦**>• ¦¦**
strlng, som går dit upp^ å ,.„ frM.
Hon tog tyst aaos •«¦ J* **’**"} ^
.ka trädgården, ut*» *« «sla e" ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
