Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dötl al «•
liafva nu utkommit af trycket, De
il,,’,; samt
och utgång, af prof. Hcvc.l
förhÄunelBe.Rfkomralp!
förbannelse, af komministern
I af Westjö stift J. A. Ekhotm.
t/>m iim «»i.j?t A. B., kommissionen för
a PSSSpm rakning törvärfvat eganderätten till:
dtf ffilskftbidrag om rusdryckernas verkningar
en af kommissionens medlemmar,
..oktören Magnus Husa på sin 81*
kommissionen öfverlcninat af honom
I mot britnvinsbruk och dryckenskap,
läfte, som innehåller samtliga dessa
" har kommissionen låtit
rr.iga of 40,000 exemplar,
»Varningsord» utgifvits ett
) ex.
^Mariefreds magistrat om stads-
f lfouäthiffe’ Då" magistraten i Mariefred
rffpnekulle afgifva utlåtande öfver stads-
%Ig.u:«»fl hflgftran, att rätten att utse stads-
flyttas från magistraten till
b, yttrade rådmännen) M.
TJsn^och "A. Fagerström, att de icke
So tillstyrka bifall till ansökningen, bland
nnat af det skal, att »det kan sattas i fråga,
i samhällets representation genom stads-
fllmaktiae i småstader, där det mången
Ekat. vara svårt finna 20 personer med
le kvalifikationer som erfordras, är lämplig,
hvilken fråga af personer med grundlig in-
Ä hÅrutinnan bestämdt förnekas».
Magistratens ordförande är emellertid af
annan mening.
Svenska arbetareförbundet aren
fr tamt ett år sedan i Stockholm bildad
förening, som har till hufvudsaklig uppgift
’ inotverka sosiahsroens utbredning bland
nrbetame. Förbundet har i öfrigt till pro
oram att höja arbetar ne i sedligt, intefek-
^ i. ..i. oL-nnnmiskt, hänsende och Då denna
ihntlijra
..„_____ politiska eller kyrk-
jj_ raenulfrar omfattas icke af förbundet,
hvars medlemmar likval mest synas tillhöra
ib frireJMfcas och nykterhetsvännernas lä-
ser Orsaken hvarför förbundet icke är all-
inflöt kändt förklaras ligga däri, att med-
lenimarne vilja undvika reklamer och före-
trädesvis önska verka i all stillhet på den
enskilda öfvertygelsen.
Srefbärarne och söndagen. Sty-
relsen för samfundet Pro tide et Christia-
nismo uppvaktade i torsdags generalpost-
direktören Roos för att till honom öfver-
lemna samfundets skrifvelse rörande minsk-
ning af bref bärarnes söndagsturer, äfvensom
de listor, som för inhämtande af allmänhe-
tens åsigt i frågan varit af samfundet ut-
ginda och hvilka samlat ett stort antal namn-
underskrifter. Ordföranden d:r Staaff, an-
höll å samfundets vägnar att få med förtro-
ende flfverlemna saken till generalpoststy-
relsen och dess högt aktade chef, som för
visso skulle allvarligt behjärta dess vigt.
Generalpostdirektören svarade härpå i
mycket välvilliga ordalag: han framhöll önsk-
värdheten af den föreslagna åtgärdens ge-
nomförande, men också de svårigheter, som
därmed vore förbundna, och lofvade att i
alla händelser taga frågan i samvetsgrant
öfvervSgande.
Bet stundande biskopsvalet i Gö-
teborg» stift har framkallat följande till
G. fl. T. insända uppmaning till de vid bi-
<«lropsvalet röstberättigade:
Ehuru för detta val ej finnes fullt 2W röstbe-
rättigade valmän (nämligen kyrkoherdarne eller,
där tjänsten är vakant. vice pastorerna och äldste
komministrarne i stiftets pastorater samt regements-
pastorer och lektorer), så är dock biskopsvalet en för
stiftet i sin helhet och för vår stad i synnerhet så
vigtig tilldragelse, att hvar och en, som nitälskar
för allmänt väl, icke kan annat än med varmaste
iutresse motse detta val.
Då vördiga prästerskapet i rätt betydlig mån
liar detta val i sina händer, meu icke ensamt prä-
sternas utan äfven menige mans intressen genom
iletia val djupt beröras, våga vi till de ärade val-
männens behjärtande framställa följande önsknings-
mål:
l:o) Viiljen i främsta rummet en man, som på
samma gång hau med kristligt allvar vill och kan
verka för vår svenska statskyrkas bestånd och
smida utveckling, så att bon ännu länge må kun-
na fungera såsom ammande moder åt vårt efter
andligt lif törstande folk, likväl står öfver partien
och utan att vika för dagens vindkast med fasthet
, men ock med kärlek förer herdestafven öfver stif-
\ tet:
io) Gifven oss cu man. som. själf hemmastadd
n uen högre undervisningens område och med öga
för både det sanna och falska i den närvarande
tidens kraf i skolfrågan kan varda en eforus för
vftra skolor, till hvilken vi med förtroende kunna
se upp såsom till den där troget vakar öfver det
uppväxande slägtets sanna valMdc med afseende
pa själfva undervisningens bedrifvande och med
åseende på så’, äl de extra ordinarie som de ordi-
narie tjänsternas besättande:
3:o) Sätten domkapitlets ordförandeklubba i han-
den på eu sådan man, som med klarhet i uppfatt-
ning och omdöme i de mångfaldiga vid denne dom-
stol förekommande vigtiga mål förenar nog karak-
iuiasthct att döma utan ringaste grad af persou-
iig Hänsyn och som med intresse och behöhig rask-
net kan handhafva denna ingalunda oviktiga del
af biskopsämbetet.
.,*:°) ftfyen oss slutligen en biskop, hoa hvilken
"*" ?" «?"». e« enkelt, flördlöst liemlif, som å
»na sidan inbjuder alla till att mottaga och njuta
«en a andra sidan manar till efterföljd,
u 91!? ilet ektmom,iska betrycket.
Bankdirektör Palme höll i torsdags i na-
tionalekonomiska föreningen ett föredrag
om det ekonomiska betrycket och tog till
utgåDg8puakt den ekonomiska komiténs be-
unkande. Han påvisade den ekonomiska
onhvufning som verkat att kapitalisterna
och de rike gjort förluster (hvaraf kommit
«et högljudda ropet om skydd) och att de
arbetande klassernas välstånd ökats. Han
mmdroa statistikern Sundbergs utförliga
unuetaukmngar angående utvandringen och
äktenskapens antal, hvilka visade ett eko-
ko£n VJ tånd> ehum tullvännerna inom
«„?? «i.°.a!s8amttia utredning gjort en mot-
a hjälpen är enligt talarens för-
f söka i uppdri/vande af folkets
hundlings-frihet.
i sista krig. Af kvar-
––-~smän från 1808 och 1809
J återstå numera endast två, båda
torgs län. nämligen Karl Haiden
ta tJ1Fjö’ födtl l793’ samt Johan Fi "!J
hWh ?ni född 1790’ och ha?va de *"
,t,...’7 kr> hvnrdera af de för under-
medel arlefvande landvärnsmän anvisad
vans-
Cap,
f
M komet, ljus och med tydlig s
ff°lng’ upptäcktes den 18 februari i
erättar N D A K ö i
ff°lng
berättar
ktes den 18 februari i Cap,
A. Kometen rör sig för
hid d blif
n- — ,-" "> -n. ivometen ror sig ror
närvarande åt norr, men huruvida den blif-
ver 8yn Ig hos oss kan först om en eller
annan dag afgöras.
®Wnna*tik för arbeterskor, I man
hni u •mmer p{i 8cntralin8titutet i Stock-
’"itn börjas en gymnnstikkurs för arbeter-
•or. D. N. påpekar det både nyttiga och
"°jsamma, som sådana kroppsöfningar med-
’wa för hvar och en som träget sitter vi<
, * »’bete hela dagarne; samt hoppas, at
jet särdeles billiga priset och den lämplig
»len för öfningarna, kl. en kvart öfver i
111 kvällarne, kommer att bereda företage
Nr 25
den framgång, aom deis behjftrttinsvardi
ayftQ visierligen Ar vftrdt,
liränvtmtMverkninven i riket ut-
gjorde under tiden från 1 ok t. 1887 till 15
febr. 1888 liter 20,805,220,4, från 1 okt.
1886 till 15 febr. 1887 liter 24,705,443,3 och
hur således under nu pågående tillverk-
ningsår minskuts med 3,M),222,9 liter mot
HHirnna tid året förut.
Statenn utgifter för de allmänna
läroverken ha, §äger Svensk Läraretid-
ning, under de senaste 35 åren varit i oupp-
hörligt Stigande. Så ha t. ex. för nAmdtt
undervisningsanstalter beviljats:
af 1858-54 år» riksdag........... 416,573 kr,
.. 1865-66 . n ............ 1,618409 -
• 1877 . - ............2507860 n
» 1880 » .. ............ 2,725,278 ..
" 1883 „ . ............ 3221889 »
; 1887 » ».............8250&8 •
I dessa summor ingå icke de belopp, mm
utgått till pedagogier eller till anslag för
byggande af lAroverkshus.
Statens bidrag till rikets folk- och små-
skolor upngingo år 1880 till 2,502,781 kr.,
Ar 188» till 2,739,424 kr. och år 1886 till
3,205,224 kr. — alltså ståndigt lägre be-
lopp an livad staten utgifvit för de all-
månna läroverken.
Nedsättning i gaspriset. Vid Stock-
holme stadsfullmäktiges snmmantrAde i fre-
dags vftcktes af hr Pränckel motion därom
att gaspriset måtte från nästa belysningsårs
början, den 1 instundande augusti, för en-
skilda konsumenter nedsättas från 20 öre
ner kubikmeter till 15 öre per dito med bi-
behållande af den rabatt som kommer större
förbrukare af gas till godo.
Riksbanken har – enligt Smal. Allch.
— tagit sig före att vid utlemnande af pen-
ninglån å landsbygden i stället för de reg-
lementerade vederhäftighetsbevisen af ve-
ierbörande domare eller kronofogde icke
>lott emottaga utan till och med föredraga
lylika bevis, utfärdade af länsmän eller en-
skilde personer i en temligen underordnad
ställning såsom folkskolelärare, nämdemän
och hetnmansegare, som då tillika betjäna
le lånesökande, hvilkas vederhäftighet de
intygat, med lånehandlingarnes insändande,
lånens uttagande och omsättning m. m. samt
Järpä förtjäna en liten prosent; och skälet
ill denna egendomliga »preference» är, att
Jomarne naturligtvis icke kunna tvingas att
formulera sina bevis så, att dessa embets-
tnän, i händelse förlust å lånen uppstår, af
banken kunna göras betalningsskyldiga för
dylik förlust; då däremot hvar och en af deut-
tf banken engagerade enskilda »verifikations-
äd» måste till det bankens afdelningskon-
or, vid hvilket han antagits, aflemna en s£
lydande skriftlig af honom undertecknad,
lagligen bevittnad förbindelse:
»Undertecknad ikläder sig härmed fullt ansvar
jr att samtlige de förbindelser för lån, ii hvilka
jag tecknat vedcrhäftighetsbevis och å hvilka för-
»indelser lAu erhållits från riksbankens afdelnings-
kontor i .... af vederbörande låntagare och löftes-
män varda behöiingeu infriade så till kapital som
ränta: förbindande jag mig, att, därest ifrågava-
rande låntagare och löftesmän skulle vid hos dem
instäld utmätning sakna tillgång till inlösande af
leras åtagna förbindelser, genast till afdelnings-
contoret inbetala det belopp, som icke kunnat hos
lem uttagas jämte upplupen ränta och lagsökuings-
costnad".
Är det icke näpet? och fiffigt uttänkt se’n!
att så där utöfver de å skuldebrefven teck-
nade borgensförbindelser förskaffa sig en
särskild generell borgen, som vid förefallan-
de behof kan användas till betäckande af
möjligen ifrågakommande förlust på hvilket
som helst af tjogtals lånereversuler. Men
tr det snyggt handladt af ett svenska fol-
kets penninginstitut att för enskilda med-
borgare, vanligen i medelmåttiga omstän-
Jigheter och just icke af skarpsinnigaste
slaget, utlägga en dylik fälla? Det blir en
annan fråga. Visserligen kunna uppfinna-
ren och patentinnehafvaren af denna fälla
invända, att det beror af dem, för hvilka
len är utstäld, att gå i den eller icke; men
denna invändning gäller äfven om fågel-
snaran, lika väl som om räfsaxen, och ur-
säktar icke dessa båda giller — från fåg-
larnes och räfvarnes synpunkt. Man kan
därjämte tycka, att ingen förståndig män-
liska bör ikläda sig en så vidsträckt och
foga beräknelig ansvarighet, som den de
ifrågavarande förbindelserna innebära, men
Itrån att förtjäna kommissionsarvodet och
övertygelsen om de personers soliditet, om
hvilkas vederhäftighet bevis letnnas, locka
de beklagansvärda utgifvarne af dessa veri-
tabla galgsedlar.
Det torde sålunda icke kunna förnekas,
att riksbankens styresmän gjorde bäst, om
de läte verket återvända tiU antagandet af
endast sådana vederhäftighetsbevis, som ut-
färdats af domare eller andra personer, för
livilka utan särskilda förskrifningar af dem
riksbankens målsmän vid afdelningskonto-
ren hysa fullt förtroende och följaktligen
indraga den nu omnämda fällan.
Senaste fångsten i denna har varit eu
stackars folkskolelärare med många barn
och en liten hemmansdel, till hvilken han vid
sitt snart förestående afskedstagande ämnat
taga sin tillflykt men hvilken nu för ett oin-
löst lånedokument, hvarå han intygat lån-
tagarens och tre löftesmäns (alla fyra vid
lånets uttagande egare af landtfastigheter)
vederhäftighet, sannolikt varder till bétäc-
kande af riksbankens fordran honom från-
tagen.
SUNDSVALLS TIDNING Tisdag 28 Februari
1888
HttktauY för förfalskning af enskild
handling hafva uniokeriarbetaren CariSvens-
flon oeh förre bagerfarbetfiren Chiriet Peters-
flon haratftdes Blifvit till kronoj.fiktet inför-
passade i afbidan pä ransakning.
Dot Olsson.Hjelmskft mord. och mord.
brnndsmålet förevar i fredagseftermiddag
till ranaakning inför Hernöeands rÄdhusratt.
Något nytt kom därvid ej i dagen. Olaon-
lljehn fick lemna nArmare upplysningar om
morden uå gossen Vesterbäck 17 augusti
1881 oeh brödförsäljerskan Dahlqvist 28
januari 1885, samt mordbrandsanläggnin-
garna hösten 1887. Af dessa, 8 tillanta*
let, erkände han sig vara anstiftaren till
5, inen förnekade med bestämdhet all del-
aktighet i de öfriga liksom äfven i de för
ett par år sedan timade eldsvådetillbuden.
Om de närmare omständigheterna vid
morden meddelar Hernösands-Postens föl-
jande:
Det första mordet begicks 1881. Den 15 augusti
hade 8-årige gossen Johan Petter Vesterbäck på
morgonen begifvit sig hemifrån i afaigt att plocka
spån. Han återkom ej på hela dagen och återfans
först följande dag död.
Ä baksidan af halsen faus ett öppet gapande sår,
som syntes vara skuret med en knif.
Upprepade undersökningar ledde ej till något
resultat. Ogärningen var och förbiet" inhöljd i ett
hemlighetsfullt mörker, tills nu, efter 6 ’/* års för-
lopp, gärningsmannen bekant sitt brott.
Olsson, som är född 1863 i Rättvik, var uär ha»
begick sitt första mord för att utröna, om han
hade »mod att blifva röfvare», icke fullt 18 år
gammal.
»Anna Dahlqvist är mördad» — så var deu hem-
ska nyhet, som Imstigt spred sig här i staden på
morgonen den 29 januari 1885. Hou var 78 år
och lifnärde sig med en liten handel,
Man fann snart, att hon ljutit döden geuom an-
nans handåverkan.
Hennes portmonnä och plåubok med däri för-
varade pänuingar saknades.
Såsom mordvapen begagnade han en miudre yxa,
ed hvilken han slog henne i hufvudet.
Den 5 februari hölls rausakning med Olsson,
hvarvid han erkände stölden, och den 12 i samma
månad dömdes han därför till 8 månaders straff-
arbete och 8 års vanfräjd. Vid ransakningen till-
spordes han, om han hade sig något bekant om
mordet, meu därom förklarade han sig sakna all
kännedom.
Han slapp sålunda undan, som han själf säger,
lör godt pris.
Ett sorgligt efterspel af det hemska dramat var,
att misstankarna föll o på en oskyldig person vid
namn Ulin där i staden, hvilken käktades såsom
»skäligcn misstänkt. Grunden för häktningsåt-
gärden var den att Ulin innehaft en 1-krona sedel,
hvilken en person uppgaf, att Dahlqvist erhållit
dagen innan hou mördades. Sedermera kunde sam-
ma person dock ej intyga, att det var samma se-
del. Emellertid kvarbölls dock den oskyldige i
häktet en tid, men blef slutligen frigifven.
Från Baganda Yinterting meddelar J. P.
En hemmansegare var af sin »födorådstagare»
instämd med yrkande att betala den del, som på
honom föll, ’/s af fördelen. Svaranden medgaf, att
det »visserligen stod i köpekontraktet, att han
skulle svara till den fördel, förre innehafvaren
lämnat», men ansåg käranden liafva försutit sin
rätt, då han ej i tid intecknat siu fördel»! Också
en sorts rättkänsla.
— Det stora »botteuinålet». som vid hvarje ting
lockar tingssalen full med inträsserade, har åter
förevarit. Det gäller återvinnandet för Libyns räk-
ning de midt emot därus hemman vid Ragunda-
sjons utgräfning uppkomna bottnarna af det bo-
lag, som utgräft sjön. Hr Stjerna från Östersund
svarar för kärandena, Libyns byamän, och härads-
höfding Haij från Sundsvall för svarandena, »kyrk-
slättens» byamän. Känndeombudet yrkade upp-
skof, hvilket af svarandeombudet beviljades, med
viikor, att det vid nästa ting blefve slut.
Sedelförfalskningen. Sedelutplånglaren
N. O. Sundin från Trollsved i Gnarps soc-
ken stod i måndags tilltulad inför Vester-
viks rådhusrätt för att han den 29 sistlidne
september utprånglat en falsk sedel om 50
kr. sutnt för försök att utprånglu 42 dylika
sedlar i Smålands enskilda banks afdelnings
kontor därstädes.
Sundin erkände hvad som lades honom
till last.
För inkallande uf målsegurne, Sundsvalls
enskilda bank och Smålands enskilda bank,
uppsköts målet till deu 5 mars.
— Vid Bergsjö tingslag hölls i torsdags
Så Hudiksvalls kronohäkte ransakning ined
rangen Anders Wiklander, tilltalad för del-
aktighet i tillverkningen af Vesterbottens
enskilda banks sedlar å tio kr. Ett vittne
hördes och berättude att han ungefär sam-
tidigt med upptäckten af ifrågavarande se-
delförfalskning skjutsat för Wiklander på
väg från Asnorrbodarne till Njurunda. Då
de därunder mött en skjuts, hade Wiklan-
der stigit af och gått fram till denna, hvarur
en kvinna samtidigt nedstigit. Wiklander
hade samspråkat ined denna en stund och
därefter fortsatt med vittnet. På vittnets
fråga hvem han talat med, hade Wiklan-
der svarat att det varit hans hustru. Wik-
lunder förnekade emellertid att liafva mött
»någon af siua hustrur.» Som det syntes
antagligt att hustrun kommit med bud från
Sundsvall att förfalskningen blifvit upp-
täckt, aktade häradsrätten skäligt uppskjuta
målet för att komma i tillfälle som vittne
höra den person, som skjutsat för hustrun,
och äfven denna sistnämda upplysningsvis.
Målet förekommer åter den 15 mars.
Major H. Kilmans dom har nu fallit i
krigshofrätten. Efter hvad det berättats,
skall han blifvit dömd att för oförstånd i
ämbetets utöfning undergå femton dygns
arrest på eget rum.
Tilltalad för bedrägeri och frikänd.
Förre hemmausegaren E. Jonsson i Bjarne
af Jämtland hade medelst ett intyg, att
hans hemman var inteeknadt för allenast
3,500 kr., lyckats erhålla ett lån å 1,000
kr i riksbankens avdelningskontor t Öster-
sund. Då lånet skulle indrifvas, upptäck-
tes det, att hemmanet före lånets erhållande
var inteeknadt för 7,200 kr. samt att hem*
manet sedermera sålts till annan man,hva-
dan liksbanken för sin fordran erhöll alle-
nast kr. 65.4.1. I anledning hOraf dömdes
Jonsson för bedrägeri till 3 månaders fän-
gelse. Högsta domstolen har frikänt Jons-
son från allt ansvar, emedan det icke vi-
sats, att han i bedräglig afsigt lemnat upp-
giften *om hemmanets inteckning.
— Hvad jag är glad öfver den här stränga vin-
tern, utbrister hr H. belåtet. Nu ska då folk icke
behöfva undra öfver min röda näsa!
Meddelanden fr. allmänheten.
Till redaktionen af Sundsvalls-Posten.
Anhålles om plats i Eder ärade tidning
för nedanstående.
1 ortens tidningar har för icke länge sedan va-
rit införd en af hr 6. Å. Vändahl vid innevaran-
de riksdag väckt motion om ändring af kgl. landt-
mäteritaxans 19 § 2 mom. Då motionären i sin
motivering anför ett förhållande, som särskildt berör
Torps kyrkoherdeboställe, och då han därvid lem-
nar åtskilliga på hörsagor grundade oriktiga upp-
gifter, hvilka genom nämda tidningar kommit inför
allmänheten, så har undertecknad, i egenskap af
boställets innehafvare, ansett sig böra framlägga
följande upplysningar och rättelser i denna fråga.
Motionären uppgifver, att den kostnad, som skulle
drabba Torps församling eller kyrkokassa för den
under sistlidne höst verkstälda rågångsutstaknin-
gen omkring Torps pastorsboställe, uppgår till 700
kronor. Enligt vederbörande landtmätares kost-
nadsräkning af den 18 sistlidne januari belöper sig
denna kostnad endast till 368 kronor 11 öro. såle-
des föga mer än hälften af det af motionären upp-
gifna beloppet.
Hr Vändahl påstår vidare, att Torps kyrka icke
har någon kassabehållning och att således de upp-
gifna 700 kronorna måste utdebiteras på försam-
lingen. Visserligen har Torps kyrka nu mera ef-
ter seuastc reparationen icke någon stor kassa, men
sista bokslutet utvisar dock en behållning af 1,644
kronor 83 öre, så att den väl kan utbetala 368 kr.
11 öre utan att församlingen bchöfver betungas
med någon som helst utgift för nämda landtmäte-
riförrättuing.
I motionen uppgifves äfven. att denna rågångs-
utstakning måste företagas för att få detta års större
afverkning å boställets skog till stånd.
Bästa beviset för oriktigheten af detta påstående
torde vara, att utstämplingcn af de träd, som skola
afverkas, afslöts långt förr än rågångsutstakningen
ens började. För öfrigt har denna rågångsförrätt-
ning blifvit verkstäld på hemställan af vederböran-
de jägmästare, som länge ansett en rågångsregle-
ring omkring prestbordets skog vara af behof vet
påkallad.
Slutligen uppgifver motionären, att de behållna
medlen för den försålda skogen å pastorsbostället
delas emellan konsistorium och kyrokoherden. och
är han således okunnig om, att konsistorium icke
har någon andel i sagda medel, men väl prester-
skapets löneregleringsfond. Huru stor eller liten
andel åter. som pastor kommer att erhålla af de
för senaste försäljningen influtna medlen, är ännu
ej afgjordt, utan beror detta på kgl. domänstyrel-
sens nröfning och bestämmelse.
Till sist torde böra nämnas, att Torps tursam
liug i enlighet med kyrkorådets, på initiativ af
jägmästare och undertecknad, därom framstälda
förslag ingått till kgl domänstvrelsen med ansökan
om, att kyrkokassan af de medel, som erhållits vid
sista skogsförsäljniugen å pastoi-sbostället, måtte
återfå det af nämda kassa för i frågavarande än-
damål utlagda beloppet.
Redaktionerna af ortens ötriga tidningar, som
innehållit hr Vändahls motion, torde benäget in-
taga äfven ofvan stående beriktigande.
Torp den 24 februari 1888.
O. Mudin.
Grannländerna.
Norge. Johan Sverdrup och hans rege-
ring får af »Dagbladet»; allmänt ansedt så-
som rektor Steens organ, följande vitsord :
Trolöshet och osannfärdighet hafva varit
prinsiper för den Sverdrupska regeringens
politik och förvaltning.
Sverdrup står i politisk moral lägre än
siviliserade politici i allmänhet.
Frågan blir nu icke om ministären Sver-
drups rekonstruktion, utan om stortinget
skall tåla, att trolöshet och osanufärdighet
blHfra ledande prinsiper i vår politik.
I norska folkets namn blir det stortingets
främsta uppgift att bringa den politiska mo-
ralen till heders.
— Upplysande för partiställningen inom
stortinget är en omröstning om tobakstul-
len, som vid hemligt möte i onsdags egde
rum. Keua venstern uppträdde nämligen
därvid såsom parti. I dess namn talade
Steen mot en förhöjning i denna tull (för
tobaksblad en half krona pr kilo och pro-
nortionerlig höjning för snus och cigarrer).
Den blef likväl antagen med 77 röster mot
33 — högern och oftedalarne mot rena ven-
stern. Beslutet träder genast i kraft.
Beträffande Havigeka saken fordrar ven-
sterpressen allmänt, att Havig skall försvinna
från stortinget; hans redogörelse har ej be-
funnits tillfredsställande. Havig var i onsdags
frånvarande från stortingssaminanträdet.
— Landstingspresideut Havig hur afgif-
vit en förklaring med anledning af de hårda
beskyllningar tidningen Aftenposten mot ho-
nom framställt.
Havig skrifver:
»Angående den i lördagens »Aftcnpost» införda
anklagelsen mot mig, skall jag meddela de upplys-
ningar, jag på rak arm kan gifva, meu då jag icke
för närvarande är i besittning af några slags do-
kumcuter i frågan, och mitt helso- och sinnestill-
stånd dessutom är sådant, att jag icke törs fullt
lita på mitt minue, kan det hända, att jag i vissa
punkter misstager mig, och förbehåller jag mig där-
för att framdeles lemna en närmare redogörelse.
Som uppbörderna» och räkenskapsförare för veffens
•—..% -jjar j mottagit den årliga fiskeritiemdegodt-
i, hvilken under flere år utgjorde ett fixt
hvartill från 1877 kom ett extra tillägg.
Jeeodtgörelsen. har dels tillaändts mig och
dels uppburit! i Knstiama, i allmänhet i novem-
ber eller descmber och alltid mot kvitto på den pen-
ningarne åtföljande departementsskrifvefsen. Med-
len hafva sedermera disponerats af mig, hvilken i
allmänhet lemnat förskott för årets utgifter. Kyr-
kans räkenskaper hafva sedan upprättats hemma
fram på vintern under min vistelse vid stortinget,
ehuru dessa flere gånger tillsändts mig för under-
skrift. Den ifrågavarande inkomstposten har i rä-
kenskaperna uppförts till sitt gamla vanliga belopp,
äfven sedan det extra tillägget tillkommit. Detta
har beklagligtvis skett, utan att jag uppmärksam-
mat det, ty då jag varit hemma, harjag varit så upp-
tagen med ämbetsresor och löpande ämbetsgöromäl,
att jag icke haft tid att revidera och kontrollera,
hvad som åtgjorts under min frånvaro.
Min ofta upprepade frånvaro från hemmet i för-
ening med dåligt kontorsbiträde har gjort, att mina
räkenskaper icke alltid varit i bästa ordning, och
är äfven orsaken till det anmärkta räkenskapsfe-
let. På senaste åren harjag dock genom anlitande
af bättre biträden fått skötselu af mina räkenska-
per ordnad på ett mera betryggande sätt, hvarige-
nom rättelse’ i det af »Aftenposten» påpekade för-
hållandet åstadkommits utan påstötning från främ-
mande håll. Så snart jag fick underrättelse om
det i de äldre kyrkoräkenskaperna insmugna felet,
sörjde jag äfven för ögonblicklig rättelse.»
Till Havigs förklaring knyter »Aftenposten» nå-
gra betraktelser.
Havig borde, då han mottog ett belopp, för hvil-
ket redovisningsskyldighet ålåg honom, hafva i sina
böcker antecknat det mottagna beloppets storlek.
Att år ut och år in underlåta detta förutsätter ett
slarf, som är hardt när otroligt hos en man i Ha-
vigs ställning.
Om Havig uraktlåtit att föra sådana antecknin-
gar, borde han hafva uppmärksammat, att han år
efter år hade 200 k 300 kr. mer i sin kassa, äu
han borde. Hans inkomster äro väl icke så stora,
att en årlig ökning af några hundra kronor kan
fullständigt undgå hans uppmärksamhet. Hvad
som gör Havigs glömska ännu mera misstänkt är.
att han vid åtskilliga tillfällen uttagit penningarne
i förskott af departementet.
Efter 1882 har Havig sörjt för, att äfven de extra
tilläggen kommit Veffens kyrka till godo. Märk-
ligt är, att han icke efter "denna tid börjat miss-
tänka, att de föregående årens tionden i kyrkorä-
kenskaperna uppförts med för lågt belopp.
Då förhör naturligen kommer att anställas med
Havig, hoppas tidningen, att saken då skall blifva
fullständigt utredd.
Danmark. Det af folketinget tillsatta
utskottet för behandlingen af frågan om
margarinsmör har afgifvit följande betän-
kande:
Konstsmör kallas margarin. Hvarje im-
portör af sådant skall föra bok öfver inför-
sel och försäljning. Hvar och en, som ex-
porterar smör eller margarin eller som ned-
packar inköpt smör eller margarin till för-
säljning i in- eller utlandet, skall låta kon-
trollera sin verksamhet af polisen. Böter
bestämmas till 100—4,000 kr. Minoriteten
(Hörup) föreslår förbud mot export af mar-
garin samt förbud mot att blanda smör med
andra surrogater. *
— En stor penningförsnillning på ej min-
dre än 134,000 kr. har begåtts af verkstäl-
lande direktören i aktiebolaget »Christians-
holms fabriker», grosshandlaren Beatus Pe-
terseu, chefen för handelafirman »Beatus Pe-
tersen & komp.» i Köpenhamn. Den 20
dennes på förmiddagen gick försnillaren
själf upp på rådhuset, anmälde sig och häk-
tades.
Petersen spekulerade djärft, ja oförväget,
i kaffe och hade otur, synnerligast med ter-
minsaffärer i Hamburg. Bedrägerierna gå,
enligt hans egna uppgifter, ganska långt
tillbaka i tiden.
Angående sättet har Beatus Petersen er-
känt att han tagit ut 104,000 kr. utan att
uppföra dem i kassaboken och falskeligen
däri uppfört 30,000 kronor såsom erlagda
i tull för inkomna varor.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 28 februari. Kommis-
sionslandtmätaren i Yesternorrlands län
A. F. Cöstcr liar erhållit afsked.
Från utlandet
Storbrittanien. En stor meningsyttring
till förmån för Gludstones irländska politik
egde i förra veckan rum i Hastrings. Lord
Brassey, mannen till den kända skriftställa-
rinnan lady Brassey, hvilken afled ombord
på »Sunbeam» under makarnes andra verlds-
omsegling, förde ordet vid en bankett och
höll härvid ett tal, däri han förklarade, att
han komme tillbaka från sin långa resa med
dubbel ifver att verka för den liberala sa-
ken och med dubbel hänförelse för Glad-
atones politik. Under sin resa hade han
sett, att Irland vore den enda verkligen
missnöjda delen af det stora rike, i hvil-
ket solen aldrig går ner, och enda botemed-
let härför vore att uppfylla irländurnes na-
tionella önskningar.
— Gladstone har från 75 medleramar af
det eljes för sin konservatism så beryktade
Oxfords universitet mottagit en adress, hvari
de 75 vetenskapsmännen uttrycka sin »all-
varliga öfvertygelse om rättvisan och än-
damålsenligheten af den irländska politik,
som Gladstone antagit och understöat».
Bland dem, som undertecknat adressen,
märkas de kända historieskrifvarne, profes-
sorerna E. A. Freeman och Gardiner.
Under ledning af professor Freeman har
äfven bildats en »Oxford University Home
Hule League», som skall verka för Glad-
stpnes irländska politik och som redan vun-
nit stor anslutning bland lärare och stu-
denter.
Tyskland. Berlin den 23 februari. Dags-
börsens evenement är ett kolossalt kursfall
å ryska värdepapper. Pappersrubler ned-
gingo till 168. Anledningen uppgifves vara,
att närvarande banker och bankirer uppsagt
sina tillgodohavanden i Ryssland af fruk-
tan för en därstädes hotande handelskris.
— I Berlin -talas det mycket om åtgär-
der, som skulle vidtagas i San Reino för
att förmå kronprinsen att afsäga sig kro-
nan. Det är dock föga troligt, telegraferas
det från Berlin den 17 d:s, att några un-
derhandlingar i detta afseende öppnats nu,
då kronprinsen är allvarsamt sjuk; men sä-
kert är emellertid, att frågan diskuteras i
konservativa kretsar.
— Enligt hvad fötljndes, har kronprin-
sen under de senaste dagarne personligen
uppsatt fiitt testamente jämte ett politiskt te-
stamente till sin sont prins Wilhelm.
Schweiz. I ett tal, som schweiziska na-
tionalrådet Curti nyligen, höll vid ett möte
i Zörich, berättade han följande historia om
tyska polisspioner i Schweiz:
För några år sedan studerade i Zurich
en ung grefve Goltz af en mycket förnäm
preussisk familj, som lemnat Preussen fram-
stående generaler och diplomater. Den unge
tysken var nog olycklig att blifva bekant
med en landsman vid namn Friedemann,
hvilken var polisspion. En vacker dag fick
grefve Goltz från sin far ett bref, hvari den-
ne uttryckte sin ledsnad öfver, att sonen i
vanvördiga ord talat om kejsaren. Deu
gamle grefven sade sig af polisrådet Kro-
ger hafva hört, att hans son stod i förbin-
delse med en viss Friederaann, som var po-
lisspion. Kroger hade ra dt fadern att varna
sin son för att tala politik medan han var
i Zörich, då det där i staden fans många
tyska polisspioner, i hvilkas intresse det låg
att snärja ungdomen. Faderns bref gjorde
ett så pinsamt intryck på den unge studen-
denten, att han kort därefter lemnade Zu-
rich. Friedemann har sedermera såsom anar-
kist blifvit utvisad ur Schweiz.
Österrike. Det af österrikiska under-
visningsministern von Gautsch framlagda
och från flera håll skarpt angripna lagför-
slaget rörande de akademiska assosiationer-
na förekom den 18 februari till behandling
i österrikiska deputeradekammaren. Stu-
denterna, som icke kunde få tillträde till
salen, stälde till oväsen, och många af dem
häktades.
Den förste talaren, hr Pernerstorfer, an-
grep .......
»Man anser, yttrade talaren, att universitetsung-
domen sviker ’sina goda traditioner, men om det
Uns en uugdom, som vanslägtas, är det icke denna:
man får ej söka yttringarna af sedligt förfall inom
borgarklassen, utan inom de högsta kretsarne, där
ungdomar af fursteblod och af högsta rang, som fått
en annan uppfostran, begå enorma skandaler. Det
var icke i eu universitetsstad, utan i en garnison,
som en ung man inträngde drucken nattetid i sin
hustrus rum, åtföljd af sina regementskamrater, och
där en annan, som befann sig i samma tillstånd,
lät hejda ett begrafningståg och satte sig grensle
öfver likkistan.
»Hvar hafva desse unge ädlingar fått sin upp-
fostran? I jesuitkollegierna: och mot dem vidta-
ger ministern icke några stränga åtgärder. Hvad
man förebrår universitetsungdomen — det är dess
patriotism, icke denna tvängbröstade exklusivt öster-
rikiska patriotism, utan denna upphöjda känsla,
som närmar studenterna till det liberala, bildade
Tyskland.»
Ryssland. Ett telegram från Bruxelles
till Berlin meddelar, att Ryssland mottagit
kontant försträckning af 150 millioner jämte
förklaringen om möjlighet för framtida lån,
därest bulgariska frågan löses fredligt.
— Från rysk-tyska gränsen meddelas, att
ryska offiserare utöfva kontroll öfver alla
delar af ryska Polen och undersöka hvilka
leveransen befolkningen förmår utgöra. Hus-
undersökningar omtalas hos polacker för upp-
dagande af möjligen dolda vapen och am-
munition.
Italien. Italiens rustningar fortgå rast-
löst, telegraferas från Genua. De därva-
rande festena ha i största hast blifvit be-
styckade. Det arbetas äfven om natten vid
elektriskt ljus. Och från Neapel komma lik-
nande underrättelser. I arsenalen arbetas fe-
beraktigt. Alla förberedelser träffas för att
kunna sätta en kryssarflotta af hundra stora
ångare i sjön. ^\fven i Venedigs arsenal
arbetas dag och natt. Pansarskeppen An-
cona, Maria Pia och Stromboli blifva i stör-
sta hast armerade. Till skeppsvarfvet Or-
lando i Livorno ha enahanda order ingått.
Spanien. Påfvens jubileum har gifvit
anledning till en motdemonstration från Spa-
niens sida, i det till italienska deputerade-
kammaren anländt en adress, undertecknad
af 60,000 antiklerikala spanjorer, hvilka pro-
testera mot det klerikala partiets demonstra-
tion; inom den närmaste tiden kommer äf-
ven att till konung Ilumbert öfverlemnas
en guldmedalj.
Kongo. Underrättelser från Kondo till
Bruxelles omtala, att de belgiske Afrika-
forskarne Van de Veide och Warlomont äro
döda.
Modern: — Åh, denna förfärliga hufvudvärk! Fius
det då intet något medel däremot, Fritz, du som
studerar medicin, hvad brukar du använda när du
har ondt i hufvudet!
Soneu: — En sill och eu half porter. mamma
lilla.
— 114 -
— Nu kan du komina in i huset, sade han,
»(ven nu utan att stiga in till henne. G& stora
truppan, sa möter du ingen nf tjenstfolket.
Skulle man ändå få se dig, så har du ju hatt
och kappa på, och man skall nelt enkelt tro,
att du vnrit tidigt ute. Nnr du passerur förbi
trädgård »dörren, kun du lyfta nf haken, så går
jag den vägen.
Den unga flickan böjde tyat hufvudet. Han
såp efter henne, under det hon skyndade mot
slottet, hau kände, hur fängslad han var, kände
mycket mera än han vågade tillstå för sig sjelf.
D& hon försvunnit, steg han i» i paviljongen.
Hur pinsamt än pliktkänslan gjarde sig påmind
hos honom, kvarstod ännu lifligt intrycket af den
ödesdigra kyssen.
— Hvilken slyngel jag ändå är! tänkte lian,
crtappande sig sjelf med att betrakta länstolen,
som hon nyss lemnat.
X.
En gammal, he^åfvad dam, son kan beröm-
ma sig nf den ovärderliga förmånen att ega
verldserfarenhet, måste, äfven hon, underkasta
sig naturen» lagar. Sömnen, hvilken alltid gör
sig mest känbar mot morgonsidan, hade segrut
öfver mrs Prestys beslut att hålla sig vaken.
Utan att blifva upptäckt kom Sid in i sitt rum.
En half timme derefter inträdde Linley i
rummet bredvid sängkammaren. Hans hustru
¦of ännu.
- 118 -
Efier ungefär en timme återvände de till slot-
tet och passenide just genom en liten trädgrupp,
då barnet, bodi sprang litet i förväg, ropade:
— Se, der är pappa!
Sids företa ingifvelse var att gömma sig bak-
om ett af träden. Linley närmade sig emeller-
tid och skickade Kitty å etnd att plocka en
bukett gåsörter.
— Jag hur sökt dig, sade han. Min hustru...
— Allt är upptäckt! r.tbrast hon.
— Nej, bli icke rädd! Kate är allt för god
och allt for sann att lätt fatta misstankar. Hou
har bos dig sett en förändring, som hou ej be-
griper, oeh hon frågade mig för en stund se-
dan, om jag lagt märke till den. Det är allt-
sammHiiB. Men hennes mor håller skarp utkik
på oss, och det är nödvändigt, att du ger akt
på dig sjelf.
Hans allvarlig», bekymrade min gjorde henne
ängslig:
— Är ni oud på mig? frågade hou.
— Ond! Fins det väl uågon man, som kunde
bli ond på er?
— Det vore kanske bäst för oss bägge, om
ni blefve det. Jag har försökt att behereka
mig, och jag skall äfren hädanefter göra det.
Men om ni visste, hur jag lider, när mrs Liulcy
visar sig vänlig mot mig!
Han framhöll ytterligare den fara, som ho-
tade dem, så länge gästerna uppehöllo sig i
huset.
— Gör allt, hvad du kan, för att härda ut
några dagar, tillade han. Kom i håg, att mrs
Presty misstänker oss.
ide
sin dotters vackra, kastanjbruna hår och
muntert:
— Jag borde i sjelfva verket bli svartsjuk.
Till den unga fruns förvåning såg Sid bort som
om yttrandet gällt henne. — Da tycks ju hålla
mera af din guvernant än af mamma!
Hon kysste barnet. Besande sig för att gå,
faun hon Sid stå vid pianot med ett notblad
upp- och nedvändt i banden, synbarligen ange-
lägen att dölja sitt ansigte. Hur litet miss-
tänksam hon än var, särskildt mot dera, som
intresserade henne, lemnade hon dock rummet
med en obestämd fruktan, att något var på
tok. Också beslöt hon att gena9t rådgöra med
sin man om saken.
Så snart miss VYesterfield hörde dörren stän-
gas, vände hon sig om. Kitty höll på att samhi
ihop sina böcker, men visade ingen glädje öfver
att få ledigt.
Guvernanten tog barnet kärleksfullt i sina
armar.
— Skulle du bli mycket bedröfvad, om jag
en dag måste resa ifrån dig? frågade hon. —
Kitty sfig häpen upp och blef litet blek. — Nånå,
det var bara ett skämt, tillade Sid, sjelf för-
skräckt öfver denna verkan nf hennes försök att
förbereda barnet på den förestående skilsmäs-
san. Kom med mig min engel, så göra vi ett
slag i parken.
Kittys ansigte klarnade geuast upp. Hou fö-
reslog, att man skulle utsträcka promenaden till
ladugården ocb ge korna mat. Sid gaf bered-
villigt sitt samtycke dcrtill. H?arje förströelse,
som drog barnets uppmärksamhet från henne
sjelf, rar välkommen.
— 115 —
Två timmar senare gnuggade sig svärmodern
i ögonen och såg, hvad klockan var slagen.
Andra gamla damer i samma fatala läge skulle
måhända gifvit tappt. Mrs Presty deremot höll
mera hårdnackadt än någonsin fast vid sin miss-
tanke. Då frukostklockan ljöd, fann Sid henne
i korridoren.
— Hvar var ni i natt, då ni borde legat i
er djupaste sömn? frågade gumman med förrä-
disk vänlighet. Er dörr stod öppen, kära barn,
och jag råkade titta in.
— Hvarför gjorde ni det, mrs Presty?
— Ja» var naturligtvis ängslig för er, min
unga väninna. Och det är jag ännu. Var ni
i huset eller ute?
— Jag promenerade i trädgården.
— Och beundrade månskenet?
— Ja, jag beundrade månskenet.
— Ensam, naturligtvis? sporde den gamla
damen vidare.
Sid tog nu också sin tillflykt till att svara
med en fråga.
— Hvarför skulle ni tvifla på det? framka-
stade hon,
Mrs Presty spiJde ej tiden med att göra flera
frigör. Hon påminde sig sjelfbelåtet de verlds-
kloka ord, bon yttrat till sin dotter samma dag
Sid anlände tilfMount Morven. Den olyckliga
flickans goda egenskaper, sade hon då, ha omöj-
ligen alltid kunnat hålla stånd mot smittan och
frestelserna omkring henne. Hundrade gånger
måste hon känt sig nästan tvungen att vara
falsk och listig, bon måste ha Jjagit af rädsla...
Efter att genom denna erinran ha stigit litet
mer än vanligt i sin egen aktning, tog mrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
