Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 32
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 15 Mars
Observera!
Hotell Nord: Rum N:o 15.
De hos oss nu till sommaren beställde kläder
komma att af vår framstående förste tillskärare, hr
Hansson, före dess färdiggörande att profvas å tid
som framdeles i denna tidning kommer att
bekantgöras.
Samuel & Co.
(969) från Stockholm.
Skeppsrederi-Aktiebolaget
i Sundsvall utdelar i SundBvalla Handelsbank
tjugo kronor pr aktie emot qvitterad
vinstutdelningskupong för 1887, då äfven samma års
räntekupong aflemnas.
STYRELSEN. (976)
En stadgad ung man med drift och fallenhet
för affärer, hvilken kan ställa borgen för
anförtrodda medel, erhåller anställning hos
Singers Filial
En snygg och stark flicka
helst från landet, får till våren plats att vara
under i kök. Anvisning å Sundsvalls Tidnings
kontor.
(974)
Ett rum och kök uthyres från 1 April i gården
No 29 A Trädgårdsgatan. (975)
Bogserångaren Erland
om 12 hästkrafter är till salu. För
erhållande af närmare upplysningar om
pris m. m. hänvände man sig till Mons
Ångsågs kontor, Sundsvall (968)
Damhattar
utsäljas nu på våren till mycket billiga priser i
Agnes Gilins Modeaffär
Storgatan 27 (samma gård om Hr Oscar
Rydqvists butik).
OBS. Vacker Svepnings-Crépe till 75 öre aln.
1888 års Riksdag.
Under öfverläggning i Första kammaren
om ändring i § 6 regeringsformen i syfte
att inrätta ett särskildt departement för
jordbruk, industri och handel yttrade hr
Ölander:
Jag vill icke inlåta mig i detaljer i den nu
förliggande frågan, utan endast fästa mig vid det
hvilande grundlagsändringsförslaget, hvilket väl också
är det enda, som för närvarande bör utgöra
föremål för riksdagens pröfning och afgörande. För
min del tror jag, att man så mycket som möjligt
bör undvika att genom ett alltför noggrant
nagelfarande af alla detaljer i det nya departementets
organisation uppkasta svårigheter, som skulle kunna
leda till hela reformens omintetgörande.
Hufvudsaken för mig är, att denna reform hvilar på fullt
riktig grund, d. v. s. att genom densamma
undanrödjas en del för närvarande otidsenliga
administrativa former, att på ett håll under en gemensam
styrelse sammanföras de nu på en massa skilda
händer spridda förvaltningsbestyren i afseende å
vårt landtbruk och våra näringar, att från ett
departement, som är öfverhopadt af en mångfald från
hvarandra fullkomligt skilda och olikartade
ärenden, aflyftas en del af denna börda, så att åt öfriga
ärenden må kunna egnas en mera noggrann
behandling och en djupgående utredning, och slutligen att
allt detta kan åstadkommas med så ringa kostnad
som möjligt. Alla dessa vilkor synas mig såvidt
jag af en ganska noggrann undersökning och
granskning af organisationsförslaget kunnat inhämta, voro
till fullo uppfylda.
Det lär väl vara alldeles ostridigt, att
kommerskollegium är en föråldrad, numera otidsenlig
institution, hvars indragning under en lång följd af
år stått på dagordningen. Lika ostridigt är det,
att den abnorma, okontrollerade och oansvariga, af
på mycket besynnerligt sätt tillsatta ämbetsmän
bestående inrättning, som kallas
landtbruksakademiens förvaltningskomité, icke är eller någonsin
varit tidsenlig, afsedd som den från början varit
för helt andra ändamål än det, hvartill den nu
användes. Dessa oegentliga förhållanden komma att
helt och hållet försvinna genom det nya
departementet och ersättas af detta till fullo på sätt det
nya organisationsförslaget närmare utvisat.
Man har anmärkt, att allt för stor makt och en
allt för själfständig pröfningsrätt blifvit lagd i
händerna på de båda direktörerna i den blifvande
industri- och handelsbyrån. Jag har nyss nämt, att
jag icke vill inlåta mig på några detaljer i afseende
å ärendenas behandling i det nya departementet och
göromålens fördelning mellan de olika ämbetsmännen
i detsamma, öfvertygad som jag är, att k. m:t,
hvilken afgörandet härutinnan ensam tillkommer,
nog skall i sinom tid komma att ordna detaljerna
på ett tillfredsställande sätt. Men då nyssnämda
anmärkning kanske kan anses ömtåligt beröra
själfva grunden för förslaget, vill jag erinra att just
samma ärenden, i hvilka dessa direktörer skulle få
själfständig beslutanderätt, för närvarande afgöras
af kommerskollegium; att i det nya
organisationsförslaget ifrågasatts, att i ärenden af större vigt
och betydelse för den enskildes rätt afgörandet
skulle tillkomma båda direktörerna samfäldt; samt
att hinder icke finnes för, att k. m:t skulle kunna
föreskrifva, att äfven expeditionschefen skulle
deltaga i sådana ärendens afgörande, om deras vigt
det fordrar. Ingen säkerhet finnes för att dessa
ärenden för närvarande blifva bättre behandlade och
afgjorda af kommerskollegium, än de skulle blifva
af de båda direktörerna och expeditionschefen i det
nya departementet. I hvilket fall som hälst bör väl
ej denna punkt, om än något svag i förslaget, men
dock i sig inneslutande alla förutsättningar för att
kunna genom särskilda detaljbestätnmelser fullt
nöjaktigt kompletteras, kunna kullkasta hela den i
öfrigt välbekanta och välbehöfliga reformen.
Det sista och icke minst vigtiga vilkoret för
förslagets antagande, nämligen att organisationens
genomförande icke åsamkar staten för stor kostnad,
synes mig vara allra bäst tillgodosatt. Att mot ett
tillägg i budgeten af så obetydligt belopp, att det
knappast är märkbart, åstadkomma en så
genomgripande administrativ förändring och ett nytt
stadsdepartement, hvars behof så många år varit
känbart och kanske i främsta rummet just för dessa
kostnaders skull varit satt å sido, är ett arbete, som
icke bör kunna försvagas af en eller annan
betänklighet angående några oväsentliga delar i förslaget,
än mindre falla därför.
Jag finner således, att grundlagsändringen har
en mycket giltig grund och, hvad förslaget i öfrigt
beträffar, har jag hört däremot framställas
egentligen blott två anmärkningar, som förtjäna
bemötas. Den ena af dessa afser den ifrågasatta
förminskningen af de konsultativa statsrådens antal.
Men regeringen har ju själf framlagt detta förslag
och således åtagit sig det ökade arbetet utan
någon tillökning i personal. Vid sådant förhållande
kan det väl icke tillkomma riksdagen att säga, att
regeringen öfverskattat sina krafter och icke tål
vid den förökade bördan. Det skulle vara en
ovanlig och i detta fall obefogad ömsinthet från
representationens sida. Regeringen bör väl själf bäst
känna sina krafter, och till dess uttalade omdöme
i detta afseende bör man väl sätta tilltro, om inga
särskilda omständigheter finnas att betvifla
densamma.
Den andra anmärkningen gäller borttagandet af
stadgandet, att minst två af de konsultativa
statsråden skola förut hafva beklädt sivilt ämbete. Jag
tror, att detta stadgande från första början varit
alldeles obehöfligt. Beskaffenheten af de ärenden,
hvilka skola af ett konsultativt statsråd handläggas,
är sådan, att jag tror, att ingen, som är
obevandrad i de med en sivil beställning förenade
göromål, skall någonsin våga åtaga sig en sådan plats
och ett sådant ansvar, som därmed är förenadt.
Saken talar för sig själf. Den är sin egen lag och
behöfver inga särskilda lagstadganden.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra och
då jag anser, att en särdeles lycklig lösning genom
det hvilande förslaget gifves åt härpå redan allt
för länge väntande frågor, yrkar jag att förslaget
måtte af kammaren bifallas.
— Konstitutionsutskottet har efter slutad
granskning af stadsrådsprotokollen till
riksdagen nu afgifvit memorial om
dechargebetänkandet, därvid utskottet, som icke
funnit anledning att mot någon statsrådets
ledamot tillämpa § 106 regeringsformen,
jämlikt 107 § samma grundlag hos riksdagen
anmält ett ärende, hvilket förekommit dels
såsom sivilärende den 7 oktober 1887 i t. f.
regeringen, bestående af f. d. statsminister
Themptander, statsrådet Lovén såsom t. f.
chef för sivildepartementet, och dåvarande
statsrådet Richert samt statsrådet frih, von
Otter, och dels såsom finansärende inför k.
m:t i statsrådet den 18 sistlidne november
på departementschefen frih. Tamms
föredragning och hvarigenom vid första tilfället
i k. regeringen bolagsordning faststäldes för
aktiebolaget Stadsposten, med förklarande
tillika att på särskild anmälan af bolaget k.
m:t ville bestämma de vilkor, under hvilka
befordran af bref eller brefkort finge ega
rum, och sedermera i statsrådet dylika
vilkor och bestämmelser meddelades.
Utskottet anmärker hufvudsakligen: att
ärendet före dess föredragning inför
regeringen icke blifvit beredt, såsom 10 §
regeringsformen stadgar, eller att således från
fastställelsen af bolagsordningen utlåtande
icke inhämtats från vederbörande
ämbetsverk, här generalpoststyrelsen; att beslut om
fastställelsen, så vidt därigenom bolaget
berättigats ombesörja befordran af bref och
brefkort, vore af beskaffenhet att dels
förnärma statens rätt att genom postverket
verkställa sådan postbefordran, dels ock kunna
leda till inskränkning i riksdagens
grundlagsenliga rätt att bestämma öfver
postmedlen, som voro att hänföra till bevillning; att
postverkets inkomster kunde komma att
minskas samt att de meddelade vilkoren icke
vore afsedda att förekomma faran häraf.
utan endast att reglera bolagets rörelse till
förminskande af vissa praktiska olägenheter.
Reservationer: af hrr Bergius, Casparsson,
Gilljam, Forsell och Svartling, som
ansett detta ärendes senare behandling icke
böra föranleda anmärkning enligt 107 §
regeringsformen, och af hr Rydin, som ansett
de statsrådsmedlemmar, hvilka icke deltagit
i beslutet den 7 okt. 1887, ej hafva bort
hemfalla under den senare anmärkningen.
Vidare hafva uti afgifna reservationer dels
hrr Norén, Larsson, Månsson, Nilsson, Svensson
och Sjöberg förmält sig anse, att anmälan
bort ega rum därom att häradshöfdingen
för Gotlands södra härad C. B.
Lindroth erhållit tillstånd mot menigheternas
bestridande att bo utom domsagans gräns i
staden Visby.
dels hrr Unger, Månsson, Persson,
Svensson och Widström omförmält följande
ärende, att nämligen uti statsrådet den 4 okt.
1887, på dåvarande krigsministern
statsrådet Rydings föredragning, beslut fattats, att,
enär det af riksdagen anvisade anslaget för
de värnpligtiges inskrifning och redovisning
icke lemnade tillgång att bereda ersättning
åt alla kompaniområdens befälhafvare, en
del af dessa finge uppbära ersättning enligt
k. kungörelsen den 27 maj 1881 angående
resekostnads- och traktamentsersättningar åt
armén tillhörande personer, hvarjämte de
för bestridande af kostnaderna härför
erforderliga medel anvisats utgå från anslaget till
beväringsmanskapets vapenöfningar; hvilket
beslut reservanterna ansett icke vara med
gällande grundlag förenligt och således ej
ländande till rikets sannskyldiga nytta;
dels ock hrr Norén, Svensson och
Widström yttrat sig angående handläggningen i
statsrådet af ärendet om byggande af
pansarbåten Göta.
— Stockholm den 14 mars: Båda
kamrarnes tillfälliga utskott förorda skrifvelse
till k. m:t, anhållande om förslag till
post- och telegrafverkens sammanslagning.
Sundsvall 15 Mars.
Minneslista
Torsdag 15. kl. 12 p. d., ordinarie bolagsstämma
med delegarne i Sundsvalls Vattenkurinrättningsaktiebolag
å stadshuset.
Fredag 16, kl. 10 f. m., auktion å diverse
lösegendom i vaktmästare Lundgrens gård å
Skönsmon.
- kl. 4 e. m., extra sammanträde med
ledamöterne i Sjökaptensföreningen i Sundsvall å
Sjömanshuset.
Lördag 17, kl. 10 f. m., auktion å diverse
specerivaror å auktionskammaren,
- kl. 10 f. m., auktion å diverse lösegendom i
Jakobsons gård å Stadsmon.
- kl. 11 f. m., auktion å diverse lösegendom
i gården N:o 30 Trädgårdsgatan,
- kl. 12 p. d., ordinarie bolagsstämma med
delegarne i ångfartygsaktiebolagct Blixt å
drätselkammaren i Hernösand.
Måndag 19, kl. 11 f. m., auktion å sirka 2,000
lispund hö hos Olof Östling i Selånger &
Norråsen.
Onsdag 21, kl. 10 f. m., auktion å diverse
handelsvaror, möbler och en segelbåt å
auktionskammaren.
<b><i>Torps tingslags</b></i> vårting afslutas
tisdagen den 27 denna månad.
<b><i>Val af landstingsmän</b></i> förrättades å
första rättegångsdagen af nu pågående
lagtima ting vid Sköns häradsrätt. De i tur
att afgå varande landstingsmännen f.
riksdagsmannen P. Näsman i Näs och
grosshandlaren C. Jacobsén å Tunadal
återvaldes. Till deras ersättare valdes
nämdemannen E. J. Jonsson i Smedsgården och
disponenten Olof Björklund å Sund.
<b><i>Fastighetsköp.</b></i> Grosshandlaren C. O,
Wessén har för 25,000 kr. tillhandlat sig
handlanden P. Aug. Dahléns magasin Litt.
G. vid Magasinsgatan här i staden.
<b><i>"Prins Oscar"</b></i> blir det nya namnet å
ångaren »Färdig» från Kubikenborg, som
för närvarande undergår en fullständig
ombygnad och förlängning vid Stora varfvet
i Stockholm. Ångaren kommer att fortsätta
de turer han gjorde förra sommaren.
<b><i>Till notarie</b></i> vid konsistorium i
Hernösand har i går utnämts seminarieadjunkten
fil. kand. Magnus Nordström.
<b><i>Postexpeditör E. O. Pettersson,</b></i>
hvilken i början af året utnämdes till
postexpeditör i Göteborg, men på grund af
tjänstledighet ej tillträdt sin befattning,
lär — enl. Vesternorrlands Allehanda — nu vara
förflyttad till Sundsvall.
<b><i>Årets inskrifningsrevision</b></i> för
Vesternorrlands bataljons inskrifningsområde
sammanträder i Hernösand den 19 april kl.
11 f. m.
<b></b>I Borgsjö distrikt</b></i> bestrides, under
kronolänsman J. A. Dillners tjänstledighet
under sex månader från och med 16 mars,
tjänsten af extra polisuppsyningsmannen
Ludvig Löwenstein. Vest. Alleh.
<b><i>Höjd bränvinsskatt.</b></i> Riksdagen har
beslutit med 174 röster mot 147 (Första
kammaren med 49 röster mot 62 och
Andra kammaren med 125 röster mot 85) att
höja bränvinsskatten till 50 öre pr liter.
<b><i>Ångaren "Öregrund",</b></i> förd af
kapten Aug. Söderström, ämnar under nästa
seglationsår utsträcka sina resor från
Stockholm till Sundsvall, med anlöpande af
Furusund, Norrtelje via Wäddö kanal,
Öregrund, Gefle och norr därom belägna
stationer. Härigenom blir en beqväm
lägenhet till Öregrunds och Norrteljes
badanstalter för dem, som från våra trakter ämna
besöka sådana.
<b><i>Från Delsbo</b></i> skrifves till Sundsvalls
Tidning:
Vid sista kommunalstämman härstädes
valdes till ledamöter i årets
bevillningsberedning f. nämdemannen Jon Jonsson i
Oppsjö, nämdemannen Jon Persson i
Hagen, inspektorerne P. O. Svensk i
Fredriksfors och Nils Wåhlin i Storån. Till
suppleanter utsågos nämdemannen Karl
Rudolphi i Dufnäs och hemmansegaren Per
Jonsson Sälg i Hagen.
Till den beslutade polisbiträdebeställningen
inom socknen för innevarande år med
en månadtlig lön af sammanlagdt kr. 33.34,
hade tre sökande anmält sig, nämligen
sergeanterne Nils Wennberg och A. W.
Wallberg från denna socken samt
arbetaren Per Grahnqvist från Säljesta i Jerfsö
socken. På grund af företedda handlingar
och kända förhållanden ansågo
sockenmännen den förstnämde eller hr Wennberg
mest lämplig för denna befattning,
hvarför stämman beslöt att lemna honom förord.
I sammanhang härmed uppdrog stämman
åt kommunalnämden att hos vederbörande
myndighet söka utverka åklagarerättighet
för det blifvande polisbiträdet i alla de mål
en sådan tjänsteman kunna anförtros.
<b><i>Från Jämtland. </b></i> På
fredagsmorgonen i förra veckan afreste från Östersund
skogsinspektör Tigerhielm, löjtnant Skytte
och boktryckare J. Sahlin till Frostviken,
där de skulle sammanträffa med
grosshandlaren Karl Kjellberg j:r från Göteborg, för
att jaga en i en till byn Murnäset hörande
skog ringad björn.
Då man undersökte ringen, påträffades
idet af en skogvaktare Eriksson, hvilken
skadsköt björnen i högra låret. Björnen tog
till flykten under vilt slagsmål med
hundarne, och fortsatte, tills han genom ett par
skott ytterligare sårats, då han fann
rådligast att stanna och göra stånd mot
hundarne. Ett väl rigtadt skott sträckte därpå
nalle ögonblickligen död till marken. Kulan
hade gått genom hufvudet.
— Kronprinsens björnar vid Dockmyr äro
nu återfunna. De ligga, såsom man
förmodade, icke långt från den ursprungliga
ringen i samma berg, Kallsbärget.
— En ovanligt stor mängd Strömsbor
komma att under den närmaste tiden lemna
hembygden och bege sig öfver till Amerika.
— Till maturitetsexamens afläggande
härstädes innevarande termin ha samtlige öfre
sjunde klassens 17 lärjungar anmält sig.
— En sorglig olycka timade här om
dagen i Ottsjö by af Underåkers socken.
Skolbarnen därstädes hade samlats i en backe
för att roa sig med skidlöpning, och för att
ställa det så trefligt som möjligt, hade i
backen anbragts ett så kallat »hopp»,
hvilket skulle passeras. Men icke nog härmed:
en af sällskapet, en gosse på nio år, skulle
ligga nedanför »hoppet», medan de andra
Det dröjde dock en gång några minuter,
innan någon passerade, hvarför den liggande
skulle titta upp om någon var i farten.
Olyckan fogade så, att just när gossen höjde
hufvudet, en skidlöpare for öfver honom och
ena skidan inträngde i ögat på den liggande
samt nära nog ut genom hufvudskålen.
Den stackars gossen dog ögonblickligen.
— Då f. d. bonden 0l. Ersson i
Öfverammer, Ragunda, här om dagen var
sysselsatt med att »mata» ett i full gång varande
stift-tröskverk, hade han den olyckan att
med sin venstra hand komma för nära
stiften i trumman, så att handen af dem
fattades och drogs in i maskinen så häftigt att
denne stoppades. Härigenom blef handen
så sönderkrasad, att förbindning och läkning
var omöjlig, utan måste handen amputeras.
— Genom vådeld ödelades natten till i
lördags ladugårdsbygnaden hos
hemmansegaren Johan Olofsson i Digernäs, Sunne
socken. Elden varsnades först af en
ladugårdspiga, som skyndade att väcka det
öfriga gårdsfolket. Man lyckades, ehuru med
knapp nöd, rädda alla nötkreaturen; endast
en hund innebrändes.
— Tjänstledighet åtnjuter häradshöfdingen
i länets norra domsaga J. J. Rosén från
den 13 dennes till den 12 juni, under
hvilken tid hans ämbete förvaltas af v.
häradshöfding J. H. Åkerstedt.
<b><i>Fattigdom, ålderdom och
fängelse.</b></i> Rättvisans gudinna är blind. Sådan
afbildades hon af de gamle klassikerna, och
sådan uppträder hon rätt ofta i våra dagar,
säger Jämtlandsposten i måndags.
I det ransakningsmål, hvilket en tid
pågick mot Nils Ersson från Bogens kapellag
i Värmland, var äfven en gammal gumma
från Gillhofs kapell instämd att vittna.
Gumman var fattig, långt var det till
tingsstället, och 79 vårar tyngde allt för
tungt hennes skuldror, att hon skulle orkat
traska och gå till tingsplatsen. Följden blef,
att hon gång efter annan dömdes till allt
högre och högre försutna viten. Slutligen
steg summan till 150 kr.
Beloppet kunde naturligtvis icke erläggas,
och i går införpassades den gamla till
härvarande länsfängelse att med 18 dagars
fängelse sona sin skuld.
<b><i>Sverges högsta fjäll,</b></i> det 7,119 fot
(2,136 meter) höga Kebnekaisse i
Jukkasjärvi socken af Torne lappmark, är
föremål för en väldig målning, med hvilken
vår skicklige målare, agréen J. Tirén för
närvarande är sysselsatt. Den lika
inträssanta som storartade taflan kommer att pryda
svenska turistföreningens utställning i
Köpenhamn.
<b><i>Revolvern</b></i> tycks komma på modet i
Norrbotten — skrifver Luleåtidningen
Malmberget — sedan järnvägsbyggandet började.
Så lära allmogemännen i byarne efter
linien tämligen allmänt hafva lagt sig till
med detta vapen för att i hemmen och på
vägar skydda sig mot öfverfall. Men ofta
nog har det händt att sådant nödvärn
blifvit till större skada för den öfverfallne, än
för den öfverfallande och särskildt blir detta
fallet, om faran blott är inbillad och vapnet
begagnas i otid. Den 6 dennes skulle
sålunda, enligt hvad som meddelats
Malmberget, en hemmansegare från Säfvast fara
hem från staden och anropades då ute på
isen af en ung arbetare från Karlsvik, Emil
Wikman, med anhållan att få ställa sig
bakpå och åka med till Karlsvik; detta
vägrades, men Wikman och en hans kamrat
kastade sig det oaktadt bakpå i tanke att
de nog ändå skulle komma sams. Den
resande drog i stället upp sin revolver och
afsköt ett skott mot Wikman, så att kulan
rispade denne bak i hufvudet. Saken är
anmäld och torde ej aflöpa utan obehag
för den skjutsande.
<b><i>Gellivaramalm</b></i>. Från Westfalen
skrifves den 4 mars till »Berl. Börsen Courir»:
Firman Friedrich Krupp i Essen har gjort
omsorgsfulla försök med Gellivaramalm,
hvilken genom Luleå—Ofoten-banans
byggande erhållit en mycket ökad betydelse.
Undersökningarne hafva lemnat det
anmärkningsvärda resultatet, att malmen
innehåller 70 prosent järn. Till samma
resultat har den engelska firman Johnson,
Matthey & komp. kommit.
Gellivaramalmens stora värde är härmed höjdt öfver allt
tvifvel. Det fulla öppnandet af Gellivara
grufvor kommer ej att blifva utan varaktigt
inflytande på gestaltningen af den
europeiska järnmarknaden.
<b><i>Vattenbrist</b></i> råder för närvarande, till
följd af den stränga vintern, i Ljusne.
Valsverkskanalens vatten har dels antagit fast
form, dels instält sitt lopp, hvadan
kettingssmedjan och valsverket måst stoppa. En
del af kettingssmidet har förlagts till
hyttan. Pumpar och brunnsinrättningar hafva
äfven delvis tillfrusit, så att det blifvit ondt
om dricksvatten.
Samma förhållande råder äfven i
Söderhamn, Sandarne och omnejd.
— I »Söderm. läns Tidn.» läses: Men
anledning af kylan äro strömmar och
vattendrag här i länet så tillfrusna, att på de
flesta ställen kvarnar och andra vattenverk stå
stilla. Vatten till husbehof måste på många
ställen köras ända till öfver halfva milen.
<b><i>Lifaktig industriel verksamhet</b></i>
råder i Ofvanåker, Helsingland.
Vid Edsbyströmmen inrättas det ena nya
linberedningsverket efter det andra,
vittnande om allvarliga sträfvanden att åt
Helsingelinet återförvärfva dess förra
ryktbarhet och vidgad marknad.
Ullspinneriets egare, den företagsamme
fabrikören Hedberg, har utvidgat sin fabrik
och insatt nya maskiner, som på en gång
tillverka hundratals trådar och lofva
allmänheten ett fermt, godt och billigt
arbete. Samme man har äfven fabriserat
väfnader, likställiga med Sahlströmska
fabrikens i Jönköping.
Edsbysågen med sin hyfleri- och
snickerifabrik tillverkar fort och billigt all slags
bygnadssnickring.
Ullungfors faktori förfärdigar de vid flera
utställningar prisbelönta yxorna, hvilka med
skäl kunna rekommenderas och äfven
utomlands äro godt kända.
Ett mejeri är ifrågasatt och redan halfva
aktiesumman för dess uppförande tecknad,
G. P.
<b><i>Snöyra och trafikhinder</b></i> var i
lördags och söndags ytterligare rådande i södra
Sverge.
I Skåne tyckes ovädret hafva rasat värst.
Nattsnällåget till Malmö, som afgick från
Stockholm i lördags afton, kom visserligen
lyckligt och väl förbi det ställe på östra
stambanan mellan Säfsjö och Stockaryds
stationer, som förut stängdes af ett urspåradt
tåg, men hann icke längre än till Eslöf,
där detsamma ännu i söndags afton kvarstod
för att afbida öppnandet - af linien Eslöf—
Lund. Denna bandel äfvensom linien
Hessleholm—Eslöf hafva nämligen af den starka
snöstorm, som rasade i synnerhet på
fredagen öfver hela södra Sverge, blifvit helt
och hållet stängda för trafik, och hvarje
försök att medelst plogning och snöskottning
göra de samma farbara hade misslyckats,
hvarför trafiken mellan Lund och Eslöf samt
Eslöf och Hessleholm tills vidare instäldes.
Nattsnälltåget norrut, som enligt tidtabellen
skulle afgå från Malmö kl. 3 i lördags
eftermiddag, hann icke längre än till Lund.
Som bevis på snöstormens styrka
telegraferas att drifvor af omkring 20 fots höjd
och så hårda, att man kunde gå på dem,
hopat sig mellan Lunds och Örtomta
stationer. I lördags utgick från Lund den största
och starkaste snöplog, som statsbanan eger.
Ehuru den hade efter sig icke mindre än
tre lokomotiv, fastnade den dock snart i en
väldig drifva, som nådde omkring 5 fot
öfver tendern. Där måste man lemna den
amerikanska plogen i sticket.
— Postmästaren i Malmö telegraferade i
söndags kl. 10 f. m.
»Gårdagens nedgående snälltåg kvarstår
fortfarande i Eslöf och gårdagens uppgående i Lund.
Inga tåg hafva i dag hittills härifrån afgått.
Snöyran fortfar, men vädret synes likväl bättra sig.
Och kl. 4 e. m.
»Fortfarande stopp å stambanan och under
gårdagen omtelegraferade enskilda banor. Dagens
snälltåg vänder från Hessleholm till Nässjö. Inga
tåg komma att utgå från Malmö i dag. Alla
försök att återställa förbindelsen mellan Eslöf och
Malmö samt Eslöf och Hessleholm hittills fruktlösa,
då snöyran fortfar. Endast Köpenhamnspost i dag
hit ankommen, då alla danska banor äro stoppade.
— Ystad den 11 mars. Efter fredagens
töväder inträffade i går en stark snöyra,
stängande järnvägstrafiken och
omöjliggörande all samfärdsel med landsbygden.
Staden besökande landtbor insnöades.
Gårdagens morgontåg till Eslöf står insnöadt vid
Kristineberg och är nästan osynligt.
Passagerarne befordrades med slädar till Eslöf.
I dag fortfarande snöstorm och trafikhinder.
Hamnen är öppen.
Malmö den 11 mars. Snöstormen
fortfar. Tågen äro äfven i dag instälda å
Malmö—Ystads, Malmö—Trelleborgs och
Malmö—Billesholmsbanorna. Gårdagens
urspårade iltåg å statsbanan har ännu ej hitkommit.
Dagens tåg å statsbanan äro hittills
omöjliga. Sedan i förgår saknas
Stockholmspost. Första Köpenhamnbåten hit har
uteblifvit.
Malmö den 12 mars. Snöfallet har
upphört, men snöyran fortfar. A statsbanan var
i går endast linien Malmö—Lund
trafikabel. Ännu saknas post längre uppifrån. Å
bibanorna är trafiken fortfarande instäld. I
dag koncentreras all verksamhet för att om
möjligt få statsbanan klar för person- och
snälltåg; godstågen inställas. Aftonbåten
från Köpenhamn uteblef. Hamnen här är
nästan isfri, men vid danska sidan är
mycken packad drif-is. I dag väntas
Köpenhamnsbåtarne på vanliga tider. Under
gårdagen hitkommo 3 ångare, en från
Sunderland och de öfriga från Travemünde, efter
svåra resor.
Helsingborg s. d. En intensiv snöstorm
natten till lördagen och under lördagen har
förorsakat oerhörda svårigheter.
Järnvägstrafiken å alla härifrån utgående järnväger
är sedan dess instäld. Posterna ha
följaktligen uteblifvit. Trafiken i sundet är
öppen blott mellan Helsingborg och Helsingör.
Kölden är 10- 12 grader.
Ystad s.d. Snöstormen fortfar. All
järnvägstrafik och postförbindelse är afbruten
sedan i lördags. Ingen utsigt till ändring
under närmaste dygnet förefinnes. Flera
hus på landsbygden äro insnöade.
Vemmenhögs och Ljunits-Herrestads
häradsrätt skulle i dag sammanträda till
ordinarie ting, men hvarken nämd eller
åklagare kunde komma. Endast ordföranden,
som är bosatt här, kom tillstädes.
Malmö s. d. Bryderen nu ankommit med
endast Köpenhamnspost. Alla danska banor
stoppade. Härifrån afgå inga tåg för
dagen, utom möjligen till Lund. Extra
poster utsändas från Helsingborg mot Eslöf
och från Landskrona till Billeberga.
Fortfarande snöstorm.
Köpenhamn s. d. Förbindelsen med Malmö
är mycket besvärlig. Bryderen ankom kl.
8 i afton efter fyra timmars öfverfart. Det
är blott utsigt till en tur fram och tillbaka
till Malmö i morgon.
<b><i>Om olyckshändelsen i Visbyhamn,<b></i>
hvarom ett telegram innehållit kort
underrättelse, meddelar Gotlands Allehanda
följande:
Hermes’ kapten berättar: Det var i lördags kl.
10 förmiddagen då förste styrman G.
Blombergsson varskodde mig, att babords för-virerope
sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om
sjön gick mycket svår. Vinden blåste visserligen
häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej
erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man
skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta
moringen, där Poseidon redan var förtöjd. För att
det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som
skulle användas, medan den ännu låg i
däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre
dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus,
matrosen Gustaf Korell och arbetaren Rudolf
Mårbeck, hvilken för tillfället tjänstgjorde ombord i
stället för en permitterad karl, att verkställa
förtöjningen. Båten svängde nu ned en 3—4 famnar
till Poseidons virerope, längs hvilken de sedan
skulle hala sig ut till moringen. Meningen var
att de skulle väntat, tills vireropen blifvit släckt,
men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt
och tryckte ned båten, som tog in vatten.
Förskräckta skyndade karlarne akter öfver, båten kom
i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo
kvar i densamma, medan de andra, som kommit ut
i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de
började drifva utåt.
Genast detta varseblefs från Hermes, gjordes
en annan båt klar för att skynda till de
nödstäldes hjälp. Den bemannades med 5 karlar och
styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och
som den hade god vind på grund af ångarens läge
hann den före Hermes’ båt och passerade
vireropen, hvarvid, Timofejus och dykaren
hoppade ombord och de två andra bergades. En
lodlina hade förut tillkastats de nödstälde och från
piren langades ut bojar, men aggan förde bort dem.
Under tiden hade läkare efterskickats för att vara
till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bärgades, hade Poseidons båt
förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej
förmådde sträfva mot sjön. Man skrek då öfver
till Hermes’ båt och begärde bogsering, ja, en af
karlarne, en dykare Bark, stod redan med en
fånglina färdig att kasta. Men Hermes’ båt drefs
oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att
kunna hjälpa, endast att försöka sträfva mot sjön.
I detsamma kommer en våg, vräker ikull
Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningarne
och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett
ögonblick uppe. Så försvinner äfven han. Den
tredje båten hade under tiden nått närmare
stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade
dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade
gått på 20 minuter.
Poseidons kapten berättar: Jag var sysselsatt
salongen med skrifning, då jag vid pass kl. 10,30
f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag
skyndade genast upp; och observerade då en båt
vattenfyld med 4 man uti (Hermes’ båt). Förste
styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta
akterut, då de uppmärksamgjordes af en utaf
Belos’ besättning, att Hermes båt med 4 man låg
vattenfyld vid en af yttre hamnens bojar.
Styrmannen klargjorde genast dykarbåten, hvilken var
den fortast tillgängliga. Jag kom tids nog upp att
se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro
dykarne Bark och Tureson, matroserna Ekberg och
Johansson jämte dykaren Engström, hvilken af en
oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett
närliggande magasin, där han arbetade. Jag försåg
älven båten med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde genast till de nödstälde tillsammans
med Hermes’ dykarebåt, men Poseidons båt kom
först till de nödstäldes hjälp och upptog dem.
Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan från
vågbrytarens södra knut hade fått makt med
båtarne. Vi hade utkastat lifbojar med ändar på
från vågbrytaren, hvilket dock visade sig fruktlöst
Då båtarne ej förmådde ro upp, höllo de utaf mot
stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade
Poseidous båt tvärs och i nästa brott försvann
båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig
öfver brotten. Restbesättningen från båtarne var
förut sänd öfver till andra sidan att vara
behjälplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg
Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk. Folk
sändes längst med stränderna att se efter om
någon af de förolyckade kunde observeras, men
hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna
Korell från Hermes och Tureson från Poseidon.
Under olyckshändelsen rådde nordnordost storm.
Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger
högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.
De så sorgligt omkomne sjömännen voro:
Från »Hermes»: andre dykaren P. A. Johansson
från Kalmar, gift;
ryske matrosen U. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck, född 1864 i Visby,
ogift.
Från »Poseidon»: förste dykaren F. E. Bark,
tjänstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857,
men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i
Karlskrona 1845. gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och
kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och
kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt
dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862,
men bosatt i Visby, gift.
— Angående olyckan hölls den 6 dennes
förhör inför magistraten.
Hamnmästaren upplyste, att omkring
bojen, där förtöjningen skulle företagas,
ingen sjö gick, men att det väl varit
vindstyft. Det hade varit nödvändigt att sticka
ut en ny kabel, ty sedan låg Hermes hela
lördagen och slog mot vågbrytaren.
Förenadt med någon fara hade det icke varit
att ro ut till bojen, men då denna, som låg
under vattnet, ej ens af 10 man kunnat
upplyftas, hade båtbesättningen bort afstå från
företaget.
Kapten Thomson ansåg oförsigtighet från
den första båtbesättningens sida vara orsak
till olyckan.
Styrman Kamp trodde att besättningen
ansett Poseidons kabel släckt, då den
endast slaknat af genom ångarens ryckningar.
Styrman Blomberg och sjöman
Petterson, som varit i den räddade båten,
upplyste, att fånglinan, som af omkomne Bark
kastats från den förolyckade båten, nästan
nått Hermes’ båt, men att i detsamma
brottsjöarne fört båtarne åtskils.
Också intygades, att kapten Wolf
hindrat 2 af Poseidons besättning att ytterligare
följa med undsättningsbåten, enär han
ansett den tillräckligt bemannad med de 6.
Såsom hufvudorsaker till olyckan
framhöllos dels oförsigtigheten att ro under den
ej släckta kabeln, dels allt för stor ifver af
Poseidons båt vid de nödstäldes bergning,
hvarunder de ej egnade nödig tillsyn åt den
egna båten.
<b><i>Nya försnillningar i Linköping.</b></i>
Linköping, måndagen den 12 mars.
Linköpings pantaktiebank har instält sina
betalningar. Under pågående revision ha
upptäckts oredliga transaktioner. Kassören
Johansson rymde i fjol till Amerika.
Kamreraren Lund försattes i lördags ur
tjänstgöring, men är sedan dess försvunnen.
<b><i>Med anledning af snöstormarne</b></i>
anföras följande till Gripen lemnade
utdrag af en gammal mans
dagboksanteckningar.
1850 29 jan. oerhördt snöfall under en orkanlik
storm i mellersta och norra delarne af Sverge.
Yrvädret började med nordlig vind vid middagstiden
och framfor som häftigast mot natten under 16 gr.
köld, vindens styrka från 7 skålp. kl. 4 f.m.
uppgick under natten till 13 skålp. på en svensk
kvadratfots yta. Atmosferen var insvept i
oafbruten gråskymning.
Skorstenar och takpannor samt fotgängare blåste
ikull, vandrare i Stockholm behöfde en 1/2 timme
för att komma fram från Gustaf Adolfs torg till
Myntgatan, och för resande från Norrbro till
Norrtull åtgingo 3 timmar. Fjorton dåsar behöfdes
för att göra Stockholms gator farbara. I
landsorterna, där en mängd marknadsfolk var rörelse
visade sig rysliga följder: öfverallt på landsvägar,
på fjärdar och sjöar, där ovädret rasat, anträffades
i snödrifvorna stelfrusna lik efter människor och
dragare, hvilka ej kunnat öfvervinna elementernas
raseri.
Långvariga och snödigra vintrar hafva för öfrigt
varit: 1838, 1849, 1867, då termometern visade
13 gr. den 12 maj och släddon ännu den 27
samma månad begagnades, 1875 den 24 jan. på
morgonen föll termometern till —38 à 39 gr., det
lägsta gradtal som då lefvande äldre personer kunde
påminna sig. 1881 låg ännu snö kvar i skogarne midsommartiden.
<b><i>Isväg öfver Vettern.</b></i> Från
Hästholmen skrifves till Ö. C.: Sjön Vettern, som
sällan på vintrarne låter iskläda sig och som
ännu mera sällan, äfven om istäcket bredt
sig öfver dess yta, blir nog stark och
pålitlig för transporter, har nu emellertid
visat sig fullt körbar, sedan possessionaten
Victor Peterson på Åby Vestergård måndagen
den 5 dennes passerade densamma från
Hästholmen till Hjo. Resan, som kl. 10 f.m.
nämde dag anträddes från Åby, gick i
alla afseenden lyckligt och väl, och vid
framkomsten till Hjo - klockan var då
ungefär 12 på dagen — hade resenären på
sagde korta tid färdats minst 3 och en
fjärdedels mil. Efter tre timmars rast
anträddes kl. 3 e. m. återfärden, hvilken
tillryggalades med samma raskhet och lyckliga
resultat som bortresan. Brefskrifvaren
tillägger, att det inträffar ej mer än en
gång hvart 20 år, att Vettern på detta sätt kan
trafikeras.
<b><i>Riksbanken eldfarlig.</b></i>Ledamoten
af Första kammaren hr P. Em. Lithander
har, för att bilda sig ett någorlunda säkert
omdöme om de nuvarande riksbankshusens
beskaffenhet äfven i afseende på de ej för
allmänheten tillgängliga lokalerna, efter
begärdt och erhållet tillstånd, besökt
sedeltryckeriet m. fl. lägenheter i riksbanken.
Om det då erhållna intrycket har hr L.
till riksdagens ledamöter aflåtit ett bref,
som till största delen återgifvits af Sv.Dagbl.,
och hvarur hufvudsakligast inhemtas
»att Sverges riksbank eger intet enda
mönstergildt förvaringsrum, som kan trotsa eld och inbrott:
att om en mordbrand eller svår våldeld skulle
inträffa i bankhusen och hinna taga öfverhand,
så äro alla bankens där förvarade skatter till spilo
gifna; samt *
att om ett band förslagna och djärfva tjufvar
skulle föresätta sig att plundra banken, så torde
det kunna ske utan synnerlig svårighet och utan
att de behöfva besitta mer än en ringa del af den
talang som däras amerikanska och engelska
yrkesbröder härutinnan ega«.
Hr Lithander har, såsom kändt är, vid
denna riksdag motionerat om uppförande
på Helgeandsholmen af en ny bygnad för
riksdagen, riksbanken, rikegäldskontoret och
justitieombudsmansexpeditionen.
<b><i>Telefonskatten</b></i> har som redan
omtalats, afstyrkts af bevillningsutskottet,
hvilket bl. a. anför att det ingalunda är klart
att telefonväsendet måste menligt inverka
på telegrafverkets finansiella ställning. Det
svnes nämligen, som om telegrafverkets
utgifter skulle kunna i icke ringa mån
minskas genom indragning af telegrafstationer
å en del orter samt inrättande i däras ställe
af telefonstationer, hvarigenom aflöning åt
fackbildade tjänstemän m. fl. poster
komme att utgå.
Utskottet erinrar dässutom, att motioner
om förening af post- och telegrafverken
blifvit väckta jämväl vid innevarande
riksdag, samt att, för den händelse denna fråga
nu vinner sin lösning i den af motionärerna
angifna riktning, förvaltningskostnaderna
därigenom torde kunna i ej obetydlig mån
nedbringas.
Utskottet, som delar telegrafstyrelsens
åsigt af det önskvärda däri, att
telefonförbindelser, mellan hufvudorterna för
landets affärsrörelse, såsom t. ex. Stockholm,
å ena, samt Göteborg, Gefle, Norrköping
och Sundsvall med flere städer, å andra
sidan, blifva upprättade af telegrafverket,
framställer därjämte såsom för
telegrafverket önskvärdt, att, ifall konsession till
dylika större telefonledningar meddelas åt
enskilda, staten förbehåller sig rätt att
framdeles inlösa anläggningen. Blifva dylika
tidsenliga reformer vidtagna, skulle
därigenom den minskning i telegrafverkets
inkomster, som telefonväsendet kan hafva
vållat, kunna åtminstone delvis förebyggas. I
motsatt fall åter torde måhända en skatt af
nu föreslagen storlek icke i framtiden mäkta
uppfylla sitt ändamål att hålla
telegrafverket skadeslöst för den detsamma genom
telefonväsendet tillskyndade förlust.
— Vid, debatten i Första kammaren
yttrade hr Ölander, sedan han uppläst en
protestskrifvelse från sin hemort mot skatten:
Telefonen hade icke vållat minskning i den
inhemska telegramvexlingen. De största
telefonsnäten fuunos inom städerna och förorsakade
telegrafverket intet men. Sundsvallsnätet, det största
telefonnätet i Sverge, berörde blott en
telegrafstation. Telegrafverket har själft i en skrifvelse till
k. m:t betonat telefonens nytta i verkets tjänst.
Till telegramvexlingens nedgående äro de dåliga
konjunkturerna, stockningen i affärerna främsta
orsaken. Telegrafen användes mest, då handel och
näringar blomstra. Yrkade bifall till utskottets
förslag.
<b><i>Hr C.O. Berg</b></i> har icke återtagit sin
anhållan om utträde ur goodtemplarorden.
<b><i>För värnpligtige.</b></i> Värnpligtig, som
fått tillstånd att emigrera, men fortfarande
vistas inom landet, är, enligt af k. m:t
utfärdade bestämmelser, skyldig att iakttaga
inställelse vid inträffande
inskrifningsförrättning, tjänstgöring eller mönstring.
Dylik värnpligtig upptages såsom andra
tjänstgöringskyldige i vederbörliga
aflemningsrullar, oberoende af om han uttagit
prestbetyg eller ej. Den, som fått tillstånd att
emigrera, afföres ej ur rulla eller längd,
förr än det styrkts, att han afflyttat ur
riket eller inflyttat i annat kompaniområde.
<b><i>Fromma stiftelser i Stockholm. </b></i>
Enligt öfverståthållareämbetets senaste
femårsberättelee egde fromma stiftelser,
stipendiifonder, pensionskassor och därmed
jämförliga inrättningar i Stockholms stad vid
slutet af år 1885 ett sammanräknadt
kapital af 91,662,474 kronor. Under året
utdelade dessa inrättningar till 50,611
personer understöd i en eller annan form med
icke mindre än 5,149,967 kronor.
<b><i>Zähringen och Bernadotte </b></i> är
rubriken för en i Sv. Dbdt. med anledning
af prins Ludvig af Baden död meddelad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
