Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning, Stockholm af gammalt intagit gent emot
Norrland, såsom förmedlande största delen af denna
landsdels import af förnödenhetsvaror från
utlandet, har mer och mer undergräfts till förmån för
själfständigare ställning för Norrlands egna
stapelstäder.
I hvilken klass man åker. Af de
resande på statens järnvägar förra året åkte
40,232 i första klassens vagnar, 631,723 i
andra och 3,233,350 i tredje. De i första
klassen åkande betalade sina biljetter med
422,312 kr., de i andra klassen med 2,259,567
kr. och de i tredje klassen med 3,858,336
kronor.
V. L.
Arbetsdagens längd har varit
föremål för noggranna undersökningar af
arbetarekomitén, som i lördags aflemnat till
sivildepartementet en del af sitt betänkande.
På komiténs förfrågningar angående
arbetstiden ha svar ingått från 2,286 rörelser.
Af dessa ha 1,627 rörelser äfven uppgifvit
antalet arbetare, som de sysselsätta, eller
inalles närmare 82,000.
För att ej inlåta oss på allt för
vidlyftiga och af siffror förvirrade
undersökningar, så fästa vi oss endast vid denna
senare grupp med dess noggrannare uppgifter.
Det befinnes då, att medelarbetstiden i den
svenska industrien kan anslås till något mer än
11 timmar för dygn och arbetare. Rasterna
och tiden, som erfordras för att gå till och
från arbetet, äro häri icke inberäknade.
Tagas de med, torde det kunna anses, att
arbetarne använda i medeltal 13 à 14
timmar för sitt arbete.
Detta gäller som allmänt medeltal.
Granska vi däremot detaljuppgifterna från
bemälda stora grupp, så kunna vi iakttaga
åtskilligt om arbetstiden inom olika
industrigrenar.
En arbetstid af mindre än nio timmar
är ett mycket sällsynt undantagsfall, som
gäller en half prosent af det uppgifna
arbetareantalet. Den förekommer vid fabriker
för guld- och silfverarbeten.
En arbetstid af nio intill tio timmar
förekommer i 73 rörelser med 5 1/2 tusental
arbetare eller omkring 6 1/2 prosent af
arbetareantalet. Denna arbetstid har
uppgifvits från glasbruk, plåtslageri,
tobaksfabriker och skjortfabriker.
Antalet arbetare, som ha tio intill elfva
timmars dagligt arbete, utgör omkring
23,000, sysselsatta i 3,888 rörelser, eller
något mer än en fjärdedel.
Elfva intill tolf timmars arbete ha
omkring 28,000 arbetare, sysselsatta i 484
rörelser, eller omkring en tredjedel.
Ett betydligt antal rörelser fordra 12
timmars dagligt arbete af sina arbetare.
Dylik arbetstid använda ej mindre än 509
rörelser med öfver 23,000 arbetare eller
mer än en fjärdedel.
Mer än 12 timmars daglig arbetstid
gäller för omkring 3 pros. af arbetarne och
förekommer vid brännerier, ättiksfabriker
och bryggerier.
Fästa vi oss särskildt vid nattarbete, så
har komitén kommit till det resultat, att
det användes vid 42 pros. af de
undersökta rörelserna och för 46 proc. af
arbetareantalet.
Nattarbetet beräknas i medeltal till 7 à 8
timmar för hvarje arbetare; dock pågår det
i nära nog tredjedelen af undersökta fall
tio timmar eller hela natten.
Metallindustrien, sågverken och gasverken synas
företrädesvis utmärkas af långt nattarbete.
De vanligast förekommande fallen af
nattarbetets fördelning äro: 6 nätters arbete å
rad följda af en frinatt, 6 nätter i veckan
med hvarannan vecka fri, och 3 nätter i
veckan, hvilket i de flesta fall innebär
nattarbete hvarannan natt. Från fyra rörelser
har meddelats den sorgliga underrättelsen,
att samme arbetare arbetar alla nätterna i
veckan, jämväl söndagsnatten, utan afbrott
af någon frinatt eller frivecka!
Slutresultatet af undersökningen blir, att
arbetarnes arbetsdag är lång.
Isforhållandena i Kattegat. I lör-
dags ingick underrättelse till Göteborgs
sjuassnradörer, att flera ång- och segelfar-
tyg Iågo fastirusna i Kattegatsisen. På
söndapmiddagen afsände bolagen Osean
och Sverges ångfartygsassuransförening ett
telegram till sjömbfstern med anhållan att
få använda i Göteborgs hamn liggande ka
nonbåten GnnhUd, för att med proviant och
annat bispringa de nödstälda ute bland
Kattegata drifis. Redan på eftermiddagen
ingick jakande svar. Gunhild afgick från
skeppsbron till utrustningsplatsen, men rå-
kade under vägen få propellern skadad af
den bårdt packade isen. Skadan troddes
emellertid kanna repareras under månda-
gen, hvarpå ångaren oförtöfvadt skulle styra
ut på ein undsättningsfärd.
- Handelstidningen för tisdagen skrif-
ver: Såsom vi i går meddelade till Isbry-
taren och kanoubåten »Gunhild» en expe-
dition utåt Kattegat för att lemna undsätt-
ning till ångare, som enligt ingångna rap-
porter Iågo i västra Kattegats isBand. Emel-
lertid inträffade det missödet, att »Gunhild»,
då hon skulle gå till platsen för sin utrust-
ning, fick propellern sönderslagen.
isbrytaren afgick därför ensam på sin van-
liga «nr utåt hafvet, och har hamnkapten
von Krusenstierna om denna dagens färd,
^ ut i Kattegat, lemnat föl-
- sägs hela Kategat full af
sig lik ett fast täcke, ut-
h danska kusterna. Kors
å L Kl V II fik
1?11 förbl Sfittö-
g»a is, som tedde s
™«t mellan svenska och danska kusterna. Kors
2f £¦ ^väst direkt på Lsssö. Kl. V, II fick
»f rfÄ p£ laaå^ ** to» <** i omedelbar närhet
«_nen flacka stranden, som här skjuter ut läng-
8™nf Kursen måste därför ändras syd-
s* följdes isbandet efter Lasso till dess
fmdct past. Då ändrades kursen
, i afsigt att komma in i
*’ om Laessö. Unde? hela denna upp-
sfcrlx»r .?nde eJ ens med kikare skönjas vare
% WhVtl? segelfartre- Knreen satteS nu ost-
JÄ.1^ sä, att fartjg, som möjligen be-
Ejm* i /nholt> °«^orligen skulle obsirveras.
A «öraa, riktning varsnades något fartyg.
«f BlS ^"ertid framskridit - kfockan vdr
att *|!eRern>«idagen — och då intet vidare var
9-tidf^i8?16?. kurs På Nidingarne; först vid
mV fallen hann isbrytaren upp till Klip-
** S&JSS*1 UDde pa88era9 af ^Dg?re
- ffiellan""ÉH8borg*’ocli Billingen Iågo
’ Uhi °?ngin8* »DelbrOck. och »C. O.
stark, att isbrytaren blott mel största
man måste upprepade gånger backa
- kunde bana sig väg förbi nämda
kan ej nog kraftigt framhålla det
att utsänd* Ingare i barlast, hvilkas
lätt bli sönderslagna, el I cr_ ångare med
fefaaf
I sammanhang med denna berättelse ken-
*> nämna, att Isbrytaren under förroid-
8™f J°PP haft full sysselsättning med
l skeppsbron uppt de ofvannämda
i
g
ÄT* Ktt ilande bevis på de veder-
vardigheter, med hvUka navigeringen i Kat-
|egat nu är förknippad, erbjöd Sen i dag
nkomniande Hullångaren, som från reling
«i« vanter var klädd i isskrud.
— Jvanonångbåten »Gunhild», som å Göte-
borgs mekaniska verkstads sleep fått nya
propellerblad insatta och i dag legat färdig
»nea liftmedél och kolförråd omförd redo
a« vid middagstiden afgå. skall företaga
tåren ttDing8färd ’ eftUskal) med leh
I betraktande af ofvanstående upplysnin-
Sw om Isbrytarens gårdagsfård, är fara
värdt att »Gunhild» mld ri£ svaga maskin
° u?» byg«»ad ej kan uträtta mycket,
men befälhavaren bar ej velat undandraga
»ig att göra ett försök.
Välbetänkta förslag. Vid Örebro
enskilda banks stämma föreslog byggmästa-
etaren Engelbrektsson beträffande bankens
tjänstemän, att de skulle få en månads
Nr 33
ovilkorlig tjänstledighet om Aret, uta
deras löner därför skulle minskas.
Vidare föreslog hr E. en reglementsför
ändring så till vida, att af revisorerna skulle
en årligen utgå samt att bolagsstämman
sjäjf skulle bland direktörerna ntse den verk-
iau bruuc omau aireKtorerna ntse nen verk-
tflllande och att bankens tjänsteman ej skulle
*å blifva direktörer. Det vore nämligen
oegentligt, att en person kontrollerade sig
själf.
Timmermansorden i Stockholm firade
i söndags en fest med anledning af att 100
år förflutit sedan Eriksberg blef ordens
egendom. Festen egde rum i ordens hus
och bevistades af omkring 200 ordensleda
möter. Vid middagen föreslog stormästa-
ren grefve Lewenhaupt konungens skål och
auditör Grenander en skål för grefve Le-
wenhaupt. Vidare utbragtes skålar för jubel-
kommendörerna, för ordens tjänstemän m. fl.
Orden räknade vid detta års ingång 1,078
ledamöter, efter det under året 36 nya le-
damöter ingått och 24 aflidit. Den bok-
förda kapitalbehållningen vid senaste arbets-
årets slut var kr. 194,227.91, i hvilken sum-
ma fastigheterna ingingo med ett bokfördt
färde af 72,000 kr. Som bekant är, om-
ittar ordens egendom en högst betydlig
ytvidd, uppgående, efter det för några år
sedan 13,000 kvadratfot afyttrats, tifi icke
mindre ån 1,329,000 kv.-fot, en nreal, som
efter låg beräkning och äfven om orden för
uppförande of ett nytt ordenshus för egen
räkning behåller 200,000 kv -fot, torde kunna
ippskattas till ett värde af 2—3 millioner
•rr. Timmennansorden är sålunda utan all
fråga det rikaste ordenssamfund, eom finnes
’ vårt land.
»En Fremtidsopgave". Under denna
öfverskrift innehåller det norska vensteror-
ganet Dagbladet för den 10 dennes en ar-
tikel, hvari såsom önskningsmål uttalas, att
Jiu norska statsrådsafdelningen i Stock-
din måtte förflyttas till Kristiania. Tiduin-
„ jn söker därför visa, att den norska grund-
lagen kan ändras så, att statsrådsafdelnin-
äjen i Stockholm kan indragas, utan att ett
)rd i riksakten föräudraa.
)rag nr kejsar Wilhelms lif.
Redan sem 18-årig yngling författade prins
rilbelin en skrift, hvari han redogjorde för
le åsigter han hyste om sin ställning och
ina pligter både som furste och privatman.
)en religiositet, den pligtkånsla, det allvar
ich den ödmjukhet, som denna skrift vitt-
lar om, har kännetecknat hela kejsarens
if, om också någon gång en smula vankel-
mod framskymtat.
Hvarje människa säges ju på sin tid hafva
haft sin roman. Så var också fallet med
~:ejsar Wilhelm. Som ung man var han
idelsefullt förälskad i en af hofvets mest
Irtrollande damer, furstinnan Elisa Radzi-
111, som tillhörde en gammal berömd polsk
tt. Hans böjelse besvarades, och en tid
toppades han att få göra furstinnan till sin
gemål. I sextonde eller sjuttonde århun-
Iradct, då Polen och dess magnater ännu
oro mäktige, skulle huset Hohenzollern
icke hafva ansett det under sin värdighet
att gifta sig med en Kadziwill. Hohenzol-
lerne voro den tiden näppeligen mera an-
sedde än Radziwillerne, men sedan dess äro
förhållandena mycket förändrade. Prins Wil-
1 elms fader, Fredrik Wilhelm III, satte sig
ack icke emot sin sons önskan, särskildt
sedan några af kronans advokater förklarat
huset Radziwill lika ädelt som huset Ho-
henzollern. Men prins Wilhelms yngre bro-
?°- Karl var mycket missnöjd med sin bro-
i äktenskapsplaner. Han gjorde näin-
igen anspråk på tronföljden för sig ocb sina
Nerkommande, om detta äktenskap kom
11 stånd. Denna fordran kunde gifva an-
idning till framtida bittra tvistigheter, och
detta önskade prinsens fader förebygga. Fre
drik Wilhelm vädjade därför till sin sons
pligtkänsla. Som en äkta Hohenzoller lyss-
nade prins Wilhelm till pligtens röst, hur
bittert det ån var att se sin ungdoms skö-
naste och käraste dröm icke uppfyllas. En
tid efteråt förmäldes han med sin broder
Karls svägerska prinsessan Augusta af Sach-
"jn-Weiniar.
— Kejsaren var först och främst soldat;
an hade hvarken vetenskapliga eller lite-
råra intressen. Den enda franska roman,
an läst, är »Den vandrande juden» af Eu-
we Sue. Men han kunde fördenskull ock-
bättre engelska än franska. Man har
drig sett honom på något museum, och
— gick på teatern endast då där uppför-
en opera eller en balett.
Kejsarinnan Augusta bodde ensam med
ina hofdamer i en annan våning. Man såg
Illan henne och kejsaren tillsammans. De
cte hvar för sig, när de om sommaren foro
ort från Berlin.
Om förmiddagen kl. 10 afladc hon ett be-
Ok hos sin gemål, och om aftonen kl. 11
.tergäldade han visiten. Hon var då alltid
omgifven af sina hofdamer, idel gamla be-
pröfvade väninnor. En hvar af dem bar en
ten bit järn vid sin urkedja. Det var en
isa af de kulor, som efter attentatet 1878
uttogos ur kejsarens sår.
När det ålderstigna kejsarparet någon säll-
talet
gång kom tillsammans", rörde «g sam-
aldrig om politik. Kejsarinnan Au-
ta blandade sig aldrig^ i rikets angelä-
iheter, men hon har säkerligen i många
jndra hänseenden utöfvat ett stort och gag-
neligt inflytande på sin gemål.
De blefvo gifta af statshänsyn. Kejsaren
ar den tiden en praktisk militär, som satte
in ära i att bära tillnamnet »underofficeren».
lan var underofficer i detta ords fulla be-
märkelse, stolt öfver sitt skägg, farlig för
de sköna och en hatare af allt, som benäm-
des vetenskap, konst och poesi. Hans ge-
mål däremot var en snillrik och begåfvad
prinsessa. Hon nödgade sin make att två
gånger i veckan åhöra föreläsningar i lite-
raturhistorien, finslipade hans språk och ma-
ér och lärde honom öfver hufvud konsten
_it »representera». Meu hon var dock långt
jfrån någon hustyrann och har aldrig lagt
band på hans frihet. Därför såg han också
upp till henne som till ett högre väsen. Han
erkände och beundrade henne, äfven om han
eke alltid förstod henne.
Kejsaren var högväxt och hade varit
____r. Han hade ett krigiskt ansigte, men
det mildrades af ett utomordentligt vänligt
uttryck. Nu hade ålderdomen satt sin prä-
gel i ansigtet med sitt obarmhertiga fin-
ger. Rynkorna voro djupa, blicken be-
löjad, skuldrorna böjda och läpparne sam-
msDäkrutnpoii.
Han var likgiltig för faran, ironisk i fa-
ns stund och roade sig med att narra po-
isen. Når han om sommaren reste från
__is till Baden-Baden ocb Gastein, visade
han sig ofta på ett i ögonen fallande sätt
vid fönstret, hvarefter han smög sig ut och
spateerade ensam med fara att möta en Hö-
iel eller en Nobiling. Detektiverna ilade
lå efter honom och upphunno honom hvil-
;et allt försatte honom i dåligt humör.
— Många äro af den meningen, att Tysk-
lands nuvarande storhet hufvudsakligen grun-
dats genom Bismarck och Moltke. Så är
dock Icke händelsen. Utan konung Wil-
helms personliga ingripande och oryggliga
fasthet skulle nämligen icke Preussen nu
haft sin ypperliga armé. I strid med hela
sitt folks önskan, trots den folkvalda kam-
marens och framförallt det mäktiga liberala
framstegspartiets motstånd under dess le-
dare, den berömde vetenskapsmannen pro-
"essor d:r Virchow, genomdref kung Wil-
jelui den arméorganisation, som gjort den
preussiska armén till den förnämsta i verl-
ien. Och hvad hade väl Tyskland nu va-
lt, om parlamentarismen fått sin vilja fram
arméorganisationsfrågan ?
Hvad Moltke och Bismarck angår, såhär
deras kunglige herre varit nödvändigare for
Två roddkarlar rodde en herre ut till en ångbåt
De sågo till sin förskräckelse mannen tumla ofver
relingen ned i vattnet. Den främre af roddkarlarne
släppte åran och grep honom, då ban åter kom upp
till vattenytan, men fick tag i peruken, som ban
höll i banden. Han slängde den ned i båten, grep
ånyo mannen, fick tag i d kjtk h höll
i banden — kragen och
stade han den ifrån sig ocb ropade till sin kamrat:
Kom fort bit, du, och hjälp till att rädda så myc-
tet af denna kropp, som vi kunna, ban faller ju i
deras storhet fin de för hans. Hvad visste
val verlden om Moltke förrän kanondundret
vid Sadowa förde hans namn öfver verlden?
Hade icke prinsen-regenten af Preussen med
ain skarpa människokäonarblick i detta blyg-
samma snille upptäckt den store härföraren,
skulle Moltke näppeligen varit en så be-
römd man.
Detsamma skulle sannolikt varit händel-
sen med Bismarck. Hvarken inom eller
utanför Tyskland hade man före
aning om detta vidunderliga statsmannageni.
Då Bismarck i Biarritz 1865 för Napoleon
III utvecklade sina planer, skall ju frans-
männens kejsare hafva hviskat i örat på pro-
fessor Merimé, på hvars arm han stödde sig:
»Han är galen, han är galen!»
Tysklands folk hade icke högre tankar om
den blifvande rikskansleren än Napoleon
vid detta tillfälle. Då Bismarck vardt mi-
nisterpresident, råkade framstegspartiet i den
häftigaste förbittring. Dess ovilja gaf sig
luft i uttryck, som visa, att de hade den
mest grandfalska föreställniug om Bismarck.
Ännu större blef förbittringen mot Bismarck
under den konstitutionella konflikt, som upp-
stod i anledning af den nyu härorganisatio-
nen. I de dagarne stod kungen trofast vid
sin ministers sida, oaktadt denna tvist med
riksdagen icke lemnade honom ro hvarken
dag eller natt. Detta hindrade honom dock
icke att svara en deputation som förklarade,
att Bismarck icke åtnjöt deputeradekamma-
rens förtoende: »Jag beklagar det, men vill
på samma gång fästa uppmärksamheten på,
att han har mitt förtroende!»
Sålunda hjälpte kungen och Bismarck
hvarandra from till det stora målet. Efter
kriget med Österrike ändrade riksdagen och
nationen åsigter om såväl kungen som hans
minister. De blefvo nu lika populära som
de förut varit motsatsen.
Lika skarpsynt som kejsar Wilhelm varit
att ställa hvarje man på sin rätta plats, lika
tacksam har han varit för de tjänster man
gjoit honom. Gent emot Moltke har detta
icke varit vanskligt, men beträffande Bis-
marck icke alltid så lätt. Den store järn-
kanslereu har ofta varit en mycket despo-
tisk tjänare ocb understundom tämligen egen*
mäktig mot sin herre. Oaktadt han både
älskade och högaktade kejsaren hindrade
detta honom icke att om sin herskare yttra
sig i ordalag, hvilka måste anses högst opas-
sande. Men ånskönt kejsaren hade kun-
ikap därom, visade han dock aldrig harm
läröfver. Kejsar Wilhelm behandlade all-
:id med högsinthet sin store, men hänsyns-
löse minister.
SUNDSVALLS TIPNIH6 Wiu 17
1888
slängde den ned i båten, grep
ag i dennes skjortkrage och höll
och halsduken. Förargad ka-
sig ocb ropade till sin kamrat:
ch hjälp till tt ädda å
duken.
ropade
till att
k
Rättegängs-och Polissaker.
Häktad. Stenarbetaren Karl Andersson
frånSkönsf
tänkt att .
atprångling i _________________________
1 O-kronosedlar 1885. Andersson införpas-
sades till Sundsvalls kronohäkte i afbidan
på ransakning inför Sköns häradsrätt.
Stölden hos Witkowsky. För sagde
srott häktade arbeten Lars Persson-Norell
från Hassela, undergick i torsdags fortsatt
ransakning inför rådhusrätten härstädes.
"lera nya besvärande omständigheter för
en tilltalade förekommo. På åklagarens
begäran uppsköts ransakningen.
Snatterier. Ogifta Karolina Hedlund
liar ifrån staden dömdes i går af Sundsvalls
rådhusrätt att bota 30 kronor för olofligt
:illgrepp af en 1 O-kronesedel.
Samma dag dömdes förre artilleristen,
nureriarbetaren Adolf Fredrik Karlsson från
Stockholm af sistnämde rådhusrätt att bota
kronor för olofligt tillgrepp af ett par
bandskar.
Sköns lagtima vårting, som började i
måndags afslutades i dug. Omkring 325
ivil- och brottmål hafva handlagts, förut-
>m alla andra ärenden, som förekommit.
Doktorn (till bonden): — Ja, n
Ja möjliga medel med er gumm
cr. Bonden: — Xå men, br dok
, nu har jag försökt
_jma, men intet hjäl-
__________ _______, __ doktor, om ni skulle
örsöka med ett kok stryk? Det brukade hjälpa
urut.
Meddelanden fr. allmänheten.
Tacksägelse!
Hässjö baptistförsamling vill härmed fram-
bära sitt hjärtliga tack till hrr sågverks-
:gore, såsom Norrviks- och Sörviks- aktie-
mlag, Frisk & Co, hr J. Petterson för de
välvilliga bidrag af virke samt till alla för
frigt, hvilka skänkt penningar, gjort arbete
eller körning för bönhusets i Rigsta tillbyg-
nud förlidet år. ,
A församlingens vägnar
A. O. Eugbloui.
Tacksamhet.
Söndagen den 4 mars d. å. då vi såsom
S-öres-förening hade vårt andra årsmöte å
-oodtemplarhusets lilla sal i Skönvik, blefvo
le två rummen så fullpackade med männi-
ikor att det var omöjligt lemna sina plat-
för att i mindre rummet tillgodose sig
ned kaffe, hvilket föreningen fritt bjödo de
närvarande på. Värmen var också i följd
’ den stora trängseln odräglig. Goodteuip-
irne voro samlade till möte i sin stora sal,
ivilket ännu pågick, men när vi meddelade
lem om förhållandet samt tillika vår ön-
skan att få flytta i stora salen voro de så
illtnutesgående att de af bröt sitt möte, där-
för att vi skulle få tillträde till rummet.
Detta må lända dera till heder och ära.
Emedan de nu fritt ha lemnat oss detta
tillträde jämte lampornas lysande, yilja vi
härmed7
tacksamhet
uttrycka
Å föreningens vägnar:
J. O. ffatsel.
Redaktionen af Sundsvalls Tidning be-
hagade intaga följande svar:
Till »Spekulant!»
Så snart eom Ni behagar aflägga er ano-
nyma slöja och framträda öppet, skall jag
ej blifva eder svar skyldig på frågan hvar-
för edert anbud på flottningen kasserats.
P. G. S. Melander.
Flottchef för Glimån.
Hos en bekant bankir infann sig en dagen dräng
för att lemna några vigtiga papper. N&r drängen
kom in till bankiren, frågade han:
— Är det hr bankruttöru?
— Ahå, utropade bankiren skrattande, ni miss-
tager er, min vän, jag är tills vidare endast —
bankir!
— Nå b&, svarade drängen, som trodde sig ha
tagit till en allt för hög titel, hvad herrn inte ar,
kan herrn väl bli!
Strödda underrättelser.
Frieri skorstensrägen. En Slöingebo.
Halland har under en lång följd af år va-
rit alla till »äktenskap lediga och bekvä-
ma» kvinliga individers trogne tillbedjare,
till stort nöje för alla som uppvaktats, och
många äro de historier, som äro i svang
och hans giljarefärder, hvilka skulle fylla
en hel volym. Underliga äro i sanningen
»ung mans väg till ena pigo» heter det ju,
och de vägar Otto X. tagit höra väl till de
allra underligaste. Den senaste friarfärden
höll dock på att blifva den sista, och i
dubbel bemärkelse fick han »sota» därför.
Då han nämligen ej på annan väg kunde
råka föremålet för sitt hjärtas ömma låga,
tog han sig för att krypa genom skorste-
nen, men som dess byggmästare ej inrät-
tat den till väg för vanligt bygde Adams
söner, fastnade O. i pipan. Genom hans
skrik kom hela huset i uppståndelse. Här
voro goda råd dyra. Först sökte man draga
ned honom vid benen, men på den i nöd
staddes rop lät man detta förfaringssätt vara.
Uppåt var det lika omöjligt att oskadd
honom, och slutet på visan blef, att
hål måste rifvas på skorstenen.
En förfärlig bröllopsnatt. A ett torp-
ställe under Gottenviks säteri i Jonsbergs
socken var den 3 dennes allt iordningstäldt
för knytandet af hymens band mellan ett
par unga personer. Hon bodde på stället,
han hade sitt hemvist 10 kilometer därifrån.
Det vildaste yrväder med nordlig vind ra-
sade under dagens lopp, hopande drifvor
af ofantlig storlek, men detta oaktadt sam-
lades gästerna i bröllopshuset. Den blif-
vande brudgummen hördes dock ej af un-
der hela dagens lopp, och man gissade hit
och dit om orsaken till uteblifvandet. Först
följande dag på middagen återfann man den
saknade i en hage vid Björsäters gård, för-
frusen och oförmögen att röra sig från stäl-
let. Han berättar, att han gått från hem-
met tidigt på lördagsmorgonen, men fått
söka hus, under det stormen rasade som
häftigast, och att han fram på e. m. fort-
satt sin färd. Då mörkret inbröt, tog han
miste om vägen och gick, utan att veta hvar
han var, tills han kände sig kraftlös. Han
afbröt då grangrenar till ett läger och låg
där, tills han följande dag fans.
Efteråt saknade han nödig skötsel — man
lät honom ligga med skodonen på tills be-
nen voro upptinade — hvilket gjorde, att
han befann sig i ett ömkansvärdt tillstånd,
då han på måndagen transporterades till
Söderköpings lasarett.
Hund, som själf betalar sin skatt. Då
* G Häggblom i Ludvigsborg häromda-
gen vid en auktion råkade Dädesjö sockens
uppbördsinan, begagnade han tillfället att
betala sin hundskatt för året. Då hr H.
cerkstälde betalningen, vände han sig i mildt
förebrående ton till den medföljande hun-
den och sade: »Det är just för dig jag må-
ste betala dessa pengar». Ingen fäste vi-
dare uppmärksamhet vid dessa ord, utom,
som det tycktes, hunden själf. Vid pass
en timme senare märktes nämligen »Schosse»
närma sig ein husbonde, bärande en stor
hare. Hunden, som är storväxt och kraf-
lade, gynnad af den djupa snön, sprun^
,___att haren och gifvit honom banesår.
fid framkomsten till auktionsstället var
Fösse visserligen död, men ännu varm.
iSchasse» nedlade sin börda för fötterna på
in husbonde, hvilken sålde haren för kr.
.50, eller 50 öre-mer än det belopp, hvar-
ill hundskatten uppgår i socknen.
Murning i kyla är ett spörsmål, som un-
jr många år varit föremål för synnerligt
olika omdömen; än har den åsigt förfäk-
tats, att dylik murning utan men å blif-
vande bygnad kan företagas äfven i sträng
kyla, än har motsatsen framhållits. Så
mycket tyckes fackmän enas om, att där-
est murning skall företagas vid temperatu-
ren under fryspunkten, så måste sådant
arbete verkställas under vissa föreigtig-
hetsmått.
För att i någon mån bidraga till utre-
dande af denna för våra klimatiska förhål-
landen vigtiga fråga har Stockholms byg-
nadsförening åt en komité af byggmästaren
V oss, ingemör Grundström och arkitekten
Smith med kontrollanter kapten Busch, in-
geniör Cronqvist och arkitekten Werming
uppdragit att verkställa profmurningar. Un-
der den för detta ändamål synnerligt lämp-
liga vinter hafva vid 8 gr. å 15 gr. kyla
profmurningar företagits med murbruk af
olika slag, och sålunda fyra serier pelare
uppförts, hvars styrka skall jämföras med
pelare på enahanda sätt uppförde under
tillstundande sommar; då skilnaden i styrka
tydligtvis utgör ett mått på det använda
murningssättets lämplighet.
Om i dessa serier jämväl infördes en
grupp pelare uppmurade under mera all-
mänt förekommande förhållanden, nämligen
under den årstiden, då det är soligt om da-
garne, men nattfrosterna fortfara, och dessa
pelare efter lika lång torkningatid som de
öfrtga profvas på styrka, så ökas detta af
En svensk dvärg. I N. Vexiöbl. läses:
Ett extra nöje bereddes i tisdags afton åskå-
darne af lilleputherrskapet Harvey’s Mid-
gets på stadshussalongen i Vexiö. Där in-
fann sig nämligen allas vår vän, »lille Gu-
staf», för att taga de små främlingarna i
betraktande. Tack vare sin stora popula-
ritet och sitt oförbränneligt goda lynne vardt
Gustaf snart hufvudpersonen för aftonen.
Efter att hafva knutit närmare bekantskap
med herrskapet bjöd han upp en af da-
merna till dans för att låta henne pröfva,
hvad en svensk dverg förmår. Och så dan-
sade han åstad med henne, ömsom gali
ömsom polka, fram- och baklänges i h’...
lande fart så länge och ihärdigt, att im-
presarion slutligen, bekymrad för sin lilla
frökens välbefinnande, måste bedja honom
upphöra.
Gustaf befans vid anstäld mätning vara
kortare än två af de utländske dvärgarne,
men i styrka, helsa och hurtighet öfver-
träffar han dem mycket.
fiergade kanoner. Danska krigsmini-
stern har lyckats att för en summa af kr.
3,693.ao för statens historiska vapensamling
förvärfva åtskilliga gamla kanoner och de-
lar däraf, som i maj månad 1886 blefvo upp-
tagna från ett gammalt vrak i Öresund mel-
lan Dragör och Falsterbo. Efter de under-
sökningar som blifvit verkstälda är det stör-
sta sannolikhet att kanonerna tillhört be-
styckningen af ett tyskt örlogsfartyg »der
Engel», som på nämda ställe sprang i luf-
ten år 1565. De uppfiskade således öfver
300 år gamla kanonerna måste betraktas
såsom högst intressanta minnesmärken från
en minnesvärd period i nordens historia och
de förtjäna väl att tagas vara på såsom vitt-
nen till stora tilldragelser i landets forntid.
Förutom det allmänna historiska intresset
hafva kanonerna också sin särskilda bety-
delse för artilleriets spesiela historia, i det
metallkanoner från det sextonde århundra-
det blott helt sparsamt förefinnas i vapen-
samlingarne. Den ena af de bergade kano-
nerna en gjutjärnskanon, är till och med af
alla existerande kanske den äldsta, och dess
dato kan man med någorlunda säkerhet be-
stämma. Bland dem som haft lyckan berga
dem voro äfven en mängd fattiga fiskare,
som härigenom fingo sig en icke obetydlig
inkomst.
En förskräcklig snöstorm rasade i
onsdags öfver Galizien och järnvägstrafiken
måste inställas öfver hela provinsen. Lem-
berg afskars från hela den kringliggande
verlden och ingen post kan gä, emedan
snön ligger en meter djup gå vägarne.
En Stor eldsvåda rasade natten till .
torsdags i ytterkanten af Pera i Konstanti-
nopel. 200 trähus, hvaraf flere inhyste 6—
10 familjer, förstördes. Intet människolif
spildes.
En bildhuggare i Buffalo, Henrik Scbar-
stein hade fått i uppdrag att utföra figurer
i kroppsstorlek i därvarande musikhall, men
då han skulle skaffa modeller, råkade hau
ut för oförutsedda svårigheter.
Han hade för afsigt att utföra två mo-
tiv efter den nordiska gudasagan och an-
nonserade efter manliga och kvinliga mo-
deller.
Den första unga kvinna, som anmälde
sig, infann sig i sällskap med sin mor, men
dä hon fick höra att konstnären ej lät nöja
sig med uttrycket i hennes ansigte, upp-
stod en fruktansvärd scen, och modern ho-
tade med att låta prygla upp honom för
denna förolämpning. Flickan storgrät.
I ett annat fall uppvaktades han af ei
äldre bror till den sökande, hvilken kom
för att bestraffa den stackars konstnären,
och denne fick sin höga hatt nedtryckt öf-
ver hufvudet, innan han lyckades rädda sig.
Så infann sig bland de sökande en sir-
lig gammal fröken, som fick krampattacker,
då hon erfor att det icke var ansigtet som
det särskildt var tal om.
Tiden för arbetets utförande var knappt
tilltagen, och konstnären började förtvina.
Han skickade bud efter 4 andra, som an-
mält sig, men de rusade alla i fullt raseri
ut ur hans atelier, och en af dem försökte
att sticka ut ögonen på honom med sitt
paraply.
Som sista tillflykt valde han då en kvin-
na, hvars lefnadesätt kunde leda till den
förutsättningen, att hon ej skulle göra svå-
righet vid att stå modell. Men då han fö-
reslog henne detta, svarade hon:
— Gud skall veta, att jag är dålig nog,
men så djupt skulle jag aldrig kunna
sjunka!
Scharstein måste till sist resa till New-
york efter modeller; han behöfde 7 kvin-
nor och 11 män.
Trogen på sin post. Under den tid
general Elliot var befålhafvare på Gibral-
tar, gjorde han en dag under belägringen
en inspektionstur för att se efter, att allt
var i sin ordning, då han plötsligt varse-
blef en tysk soldat, som tyst och stilla stod
på sin post; men han hade hvarken ge-
väret på axeln eller skyldrade, då genera-
1 a nalkades.
Förvånad öfver försumligheten, utbrast
denne:
»Känner ni ej igen mig, soldat, eller hvar-
för förBummer ni er skyldighet»?
Soldaten svarade vördnadsfullt:
»Jag känner igen er, general, och min
skyldighet äfven. Men föl en stund sedan
fick jag två af fingrurne på högra handen
afskjutna och jag kan därför ej hålla mitt i
;evär».
»Hvarför "går ni ej och får dem för-
bundna»?
»Emedan», svarade soldaten, »i Tyskland
en man är förbjuden att lemna sin post,
tills han aflöses af en annan».
Generalen steg genast från sin häst.
»Gif mig nu ett gevär, min vän», yttrade
han, »och jag aflöser er. Gå och få
sår förbundna»!
Soldaten lydde, men styrde först sina steg
till närmaste vaktrum, där han berättade,
att generalen stod på post. Därefter gick
han till hospitalet och fick sin hand för-
bunden.
Förlusten af de två fingrurne gjorde ho-
nom oduglig till aktiv tjänst. Men n
ten kom tuT England, dit den sårade U~
skickats. Georg Hi uttryckte då sin ön-
skan att se honom och utnämde honomför
hans välförhållande till offiser.
,,0uida« och cigarettrökningen. I tid-
ningen »The Woman’8 World» försvarar
egendomligt nog den bekanta författarin-
nan »Ouida» vanan att servera gästerna ci
garetter efter deserten vid middagsbordet
Detta är ej, emedan »Ouida» ajiilf röker;
hon har tvärtom aldrig rökt — något, som
hon kallar »en simpel och skadlig vana.»
»Men», säger hon, »såsom männen nu en
gång äro beskaffade, känna de sig ej lyck-
liga utan att få röka; de tala ej riktigt bra
därförutan. Låt dem därför af medlidande få
röka!» — »Ouida» påpekar vidare den då-
liga seden, att herrarne efter en middag
egoistiskt strömma in i rökrummet och läm-
na damerna ensamma att underhålla sig så
godt de kunna. »Om cigaretter serverades
omedelbart efter deserten vid middagsbor-
det, skulle denna fula och onrtiga vana för-
svinna af sig själf.»
Förenta staternas flnauser. Finu_,
utskottet i senaten har beslutat afgifva ett
gynsamt betänkande om den af huset an-
tagna bill, som bemyndigar skattkammaren
att använda öfverskottet till köp af Förenta
staternas obligationer. Demokraternas le-
dare i Washington hafva utarbetat en In-
land Revenue Reduction Bill (att åtfölja
deras tulltaxe-bill), hvarigenom the Inland
Revenue skulle nedbringas med omkring
25,000,000 dollars, hvilken nedsättning huf-
vudsakligen skulle drabba tobaksskatten.
Förenta staterna och Kina. Från Phi-
ladelfia meddelas den 6 mars, att den
kinesiska traktaten till hämmande af___
kinesiska invandringen blifvit uppsatt och
kominer att i dagarne undertecknas af se-
kreteraren Bayard och kinesiska ministern
för att därefter sändas till senaten. I trak-
taten förbjudes uttryckligen hvarje kinesisk
arbetare att hädanefter begift a sig till För-
enta staterna, meu kineser, som innehafva
egendom i Förenta staterna, hafva tillåtelse
att besöka Kina ocb sedan återvända till
Amerika;
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Berlin den 17 mars. Strax före 12 i
r (jordfästningsögonblicket) varofant-
niänniskomassa i rörelse. Fyrdnb-
bakom hundratusentals åsYfldare. ’Kej-
saren kunde för starka kölden ej när*
rara i domkyrkan. Ofverhofpredikant
Högel höll minnestalet. Sorgefesten i
domkyrka» mycket högtidlig slutade
under infanterisalvor utanför med: ,,He>
lig, helig, helig är Herren».
Från utlandet.
Storbrittanien Den engelska marinbud-
geten har i dessa dagar blifvit framlagd och
uppgår till 235 millioner kronor. Af spe-
cielt intresse är upprättandet af en austra-
lisk flottafdelning, hvarom man blifvit ense
på den förlidet år hållna kolonial konferen-
sen i London. Moderlandet använder i två
år omkring 15 millioner kronor för att bygga
och utrusta örlogsfartyg, hvilka kolonferna
i Australien förpligta sig att underhålla och
hafva i sjön med en årlig utgift af öfver
balfannan million kronor. Skeppsbygnads-
programmet för år 1887—88, som omfat-
tade ett större antal bepansrade fartyg, är
nästan fullföljd efter planen. På grund af
pansarflottans starka utveckling på den se-
naste tiden skola icke under 1888—89 nå-
gra nya pansarfartyg sättas på stapeln, men
däremot skola utom den australiska flottaf-
delningens kryssare påbörjas nio s. k. »skyd-
dade » fartyg och andra kryssare af betyd-
liga dimensioner samt flere mindre fartyg.
Vid slutet af finansåret 1887—88 skall tor-
pedobåtsflottiljen räkna 80 första och 63
andra klassens båtar. Nästa år komma två
märkliga större fartyg att blifva satta på
stapeln, nämligen »Blake» och »Blenheim»,
hvilka i fråga om snabbgående, kolförråd,
betäckning och beetyckning »skola komma
att öfverträffa alla föregående fartyg.» De
skola få ett deplacement om 9,000 tons och
blifva 375 fot långa och 65 fot bred». Vid
profturen skulle de tillrvggalägga 22 knop
och under en längre tid kunna göra 20
knops fart. Kolförrådet var så stort att de
kunna tillryggolägga 15,000 knop med 10
knops fart och 3,000 knop med 20 knops
fart. De skola till skydd förses med från
tre till sex tums tjock stålplåt. By
det af dessa båda märkliga fartyg skap
skyndos. Flottans förseende med modern
bakladdningsbestyckning skrider raskt fram-
åt; förlidet år lemnades till flottans bruk
238 nya kanoner, af hvilka flera af mycket
grof kaliber. Flottans effektivitet kunde i
fråga om materiel och personalen beteck-
nas såsom tillfredsställande i jämförelse med
grannmakterna och förlidet år hafva stora
framsteg gjorts för att kunna på möjligast
korta tid utrusta flottan.
HnmbUg. I åtskilliga tyska illustrerade
idekrifter hafva på sista tiden annonser före-
kommit af innehåll, att hvar och en som
under adress A. B. n:r 100, Berlin W. in-
b^eTfverflö^ I^knii^rrT
orter, bland annat i Wien, insände det äska-
de beloppet och erhöllo till svar en hekto-
graferad sknfvelse, hvari det kort och godt
hette: »Låt skägget växa, så behöfver ni
inte raka er.»
Berlin den 13 mars. Kejsarens besök
vid hans faders katafalk i domkyrkan kom-
mer att bero på väderleken. Man väntar
snart officiella bestämmelser angående lik-
processionen.
Kejsarens till furst Bismarck öfverlem-
nade upprop med titel »Till mitt folk!» har
framkallat entusiastiskt bifall, eärakildt i an-
ledning af den punkt, hvari kejsaren pro-
klamerar religiös tolerans för alla trosbe-
kännare.
Inrikesministern Puttkamer, preussiska
konseljens vicepresident, väntas snart skola
träda tillbaka. Sannolikt äfven finansmini-
Enär tillströmningen af folk, som vill se
kejsar Wilhelms lit-de-parade, allt jämt är
enorm, har kejsar Fredrik medgifvit att ti-
den för allmänhetens besök i domkyrkan må
utsträckas Ull morgondagen från kl. 8 f. in.
till 10 e. m.
Underrättelserna om kejsarens tillståud
äro i dag ogynearama. Förtiden natt vp-
pade sig svårighet att andas, och det talas"om
en möjligen förestående ny operation.
Förutsatt att intet hinder kominer emel-
lan, är det kejsarens afsigt att om tio da-
gar förlägga sitt residens till Wiesbaden.
Afläggandet af eden på författningen in-
för riksdagens och landtdagens medlemmar
är utsatt att ega rum nästa lördag.
Proklamationen »Till mitt folk!» i skrif-
velsen till furst Bismarck medförde kejsa-
ren färdigskrifven från San Remo och öf-
verlemnade den under resan i Leipzig till
furst Bismarck, hvilken vid gårdagens före-
dragning återlemnade den.
Generalmajor Winterfeld föredrog i för- .
middags mål inför kejsaren, och denne gaf
därefter företräde åt furst Bismarck och fält-
marskalk Moltke.
En deputation för staden Berlin med uf-
verborgmästaren Forckenbeck och stadsfull-
mäktiges ordförande Stryk i spetsen begaf
sig i dag till Charlottenburgs slutt för att
öfverlemna en kondoleansadress.
Belåtenheten med den nye kejsarens pro-
klamation äfvensom hans handskrifvelse till
furst Bismarck är allmän. Båda dokumen-
ten hafva spridts öfverallt i staden, öfver-
allt på gatorna synas ännu diskuterande
Grefve Stolberg Wernigerode kommer att
kvarstanna i sin befattning såsom interims-
chef för hofdepartementet. General von Al-
bedyll skall äfven kvarblifva såsom chef för
kejsarens och konungens militärkabinett.
Wien s. d. »Wienerzeitung» offentliggör
en sknfvelse från furst Bismarck till grefve
Kalnoky, hvari tackas för Österrike-Ungerns
deltagande, såsom ett uttryck för en obrotts-
lig, stark vänskap, hvilande på grundvalen
af likhet i nationernas inträsseu och traditio-
ner. Kalnoky har svarat, tackande. Det
vore — säger han i sitt svar — en upplyf-
tande tröst fur framtiden, att förbundet un-
der så få år slagit så djupa rötter. Vän-
skapsbandet, knutet för fredens skull, koni-
roe att bestå hvarje prof i framtiden. Öster-
rike-Ungern hyste fullständijzt förtroende
tal kejsSr Fredrik.
Petersburg s. d. Otficiela tidningen sä-
ger: Tronföljarens afsändaade till Berlin be-
visar oföränderligheten af det innerliga vän-
skaps- och förtroendebandet mellan bägge re-
genthusen. Dessa band skola som förut värn
en pant på varaktigheten af det fredliga för-
hållandet till ömsesidig välfärd och till un-
danrödjande af alla internationella kompli-
kationer.
London s. d. Daily News yttrar, att pro-
klamationen viear att kejsar Fredrik förstår
nationens kraf.
»Standard» prisar proklamationens rätt-
framma, rena allvar, som skall göra in-
tryck.
»Times» framhåller, att tronskiftet icke
gör någon förändring i tyska politiken och
att sonen är samma stöd för freden, som
förut fadern.
Petersburg s. d. De för denna dag hy-
eta farhågorna för något nihilistiskt attentat
hafva, hittills åtminstone, ej besannats. Allt
hor aflupit väl; den kejserliga familjen hc-
gaf sig kl. 11 i förmiddags i vagnar till kej-
sargriften i fästningskyrkan, hvarest guds-
tjänst hölls.
Paris den 12 mars. Vid deputeradekam-
marens behandling af inkomstbudgeten i
dag föreslog Tirard att i ställlet för behand-
lingen af utskottets hemställan om upphäf-
vande af tullen å vin och äppelvin som re-
presenterar en inkomst af 170 millioner, be-
handla ett förslag om utjämnande af denna
förlust. Jules Roche invände, att såvida
man började att behandla beskattning ttf
dryckesvaror, kunde den föreslagna budge-
ten ej voteras. Han föreslog att bifalla m-
komstbudgeten i dess helhet på basis af bud-
geten 1887. Förslaget förkastades med 261
röster mot 251. Alltså måste en ny provi-
sorisk tolftedel antagas.
Norrlands Skeppslista.
Jan -22 Blenda, Trapp, aegelkl- t Xewrork från
Melbourne.
¦ebr. 8 Cffisar, Sundqvist, gt. Newjork wa f Ju-
antanamo fr. S.t Jago de Cuba.
- 10. Vnlcan, Lenander, segelkl t Rio de Ja-
neiro fr. Macao.
- lä Engelbrekt, Kckman. ligg Savannafi
destin. t. Östersjön
17 Solid, HailqviBt anl t Savannah fr Bor-
deaux.
- 18 EliBabeth, Sjölander, segelkl. t Havre fr.
- 20. CarS" Westerlund, aul till Tjbec från
Tunis.
- 25 Australia, Sandin, segelkl t Göteborg
- LaLSgreo, anl t Tagliarifr Mar-
tfars 1 Rosalie,’Andersson, fr Pensacola t Aut-
TÄW t^frin
Tredje delen
I.
Hostferierua ?oro slut, ocb tomterna både
lemnat bkotland fit ekottarne.
Under den döda säsongen kom en ensiro re-
sande till postvagnsstationen närmast ilount
Mor ven. En skissbok och en milarl.ida for-
rådde att bau var konstnär. Under middagen
inlät ban sig i samtal med uppaasaren ocb ville
veta ett ocb annat om det gamla slottet, som
ban ryktesvis Itände till. Då han sade sig da-
gen derpi ämna besöka den forna grätufästnin-
gen, namde uppassaren att det vore lönlöst. På
fråga bvarför, svarade den fåordige mannen:
— Stängdt!
Värden kom in med en flaska vin ocb visade
sig mera meddelsam. Framstälda i förkortad
form och öfversatta från det skotska tungorna*
let, voro bana upplysningar angående Mount
Morvens stängning följande:
Familjen hade för icke långe sedan blifvit
helt och håHet upplöst. På flera mils omkrets
voro alla beatörta derötor. Eika eåväl som fat
tiga bysie deltagande för den goda, slottsfrun.
Hon bt de blifvit ytterst skamligt behandlad af
sin man och en ovärdig oog flicka, hvilken va»
rit anstäld som guvernant i huset. Dessa båda
hade, rent ut sagdt, rymt sin väg tillsammans.
Ett rykte sade, att de rest till utlandet, ett an-
- 183 -
med samma fortviflan, som du — naturligt nog
- kände, då jag skildes från dig»
Mrs Presty lade undan brefvet, under det hon
i sitt Btiila sinne bestöt skiifva till Bandal ocb
bedja honom behålla sina framtidsfunderiDgar
för sig »jelf.
- - Skola vi nu se b vad ditt ombad, mr Sar-
razin, har att säga? frågade hon och öppnade
knvertet.
Mr Sarrazin hade ingenting att säga. Han
skickade blott ett bref, som anländt till hans
kontor.
Mr» Presty hade länge sedan bakom sig den
ålder, då man brakar skifte färg. leka dwto
mindre bleknade hon, när hon sig det sist-
nämda brefvet.
Adressen var skrifven med Herbert Linleys
handstil.
m.
Nar mrs Presty ej At eller sof, tar absolut
tystnad från hennes sida något, som hennes dot-
ter aldrig haft erfarenhet af. Den gamla da-
men satt nu emellertid alldeles tjst.
Mrs Linlej u&g upp.
— Hvad da ser förskräckt at, mamma! Stlr
det något ledsamt i brefret?
Hon lutade sig öfver bordet. Modern hade
vändt adretseo oedit, och un Linlej märkte
na, att kuvertet var obrutet.
— Hvarfor öppnar da icke? frigade hon.
Mm Prestj gaf ett högst märkvärdigt »var.
— 182 —
— Det måtte vara den person han lärde
kanna på klubben, »nmarkte mrs Presty. Nå,
Kate, jag antager, nit det fctfir mera i brefvet .
Men hur ar det fatt? Dåliga njbeter?
— Det är något, som jag tkulle önska, att
Handal aldrig sknfvit. Läs det sjelf — men
tala ej sedan om saken.
Den gamla damen läste:
»Jag har ej hört något från min olycklige
bror. Om du anser mig ej böra spilla ord på
en person, som s& djupt förorättat dig, så må
min öfvertv^else, att han redan börjat lida sitt
straff, gälla som min ursäkt I åtskilliga afse-
enden känner jag Herberts natur bättre an du.
Jag tror fullt och fatt, att bans kärlek till dig
blott är skadad, icke utplånad. Han har blif-
vit vilseledd af den öfvergående lidelse, som
slutar med olycka, ja brott, och för hvilken
männen så lätt duka under, när de för tillfal
let ej ledas af annat än sin sinlighet. Detta
är något, som den kvinliga naturen aldrig kan
rätt fatta. Jag fruktar att sårs dig med hvad
jag no ämnar framhålla, men det må dock ja-
gas ut, kosta hvad det vill. Herbert kommer
att bittert ångra sig, när det blir klart för ho*
nom att den person, vid hvilken han fäst sig,
ej kan på något sätt jemforu med dig, kan-
hsnds bar det till och med redan gått derhin.
I det jag säger detta, kan jag ej annat ån upp-
riktigt beklaga den stackars flickan, då jag tan-
ker pi hennes ungdom och det olyckliga lif,
hvartill hon fornt varit dömd. Huru allt detta
skall sluta, ir mig omöjligt att förutsäga. Jag
tillrtir dock, att jag ej kan motse framtida
nat ville veta, att de uppehöllo sig i London.
Mr Linleyt handlingssätt var alldeles obegrip-
ligt. Han hade varit en mycket aktad man, en
god husbonde, en öm fader och en kärleksfull
k Oh ft åtta års äktenskap bvr
god husbonde, en
m«ke. Och mi, efter åtta års äktenskap, bv»r-
under han fört det mest esemplariska lif, för-
nedrade han sig på detta sått I Kyrkoherden,
som vidrört saken i en predikan, framhöll denrm
lastfullhet hos en eljes oförvitlig man såsom en
anfaktelse af djefvulen. Då värden antog, att
djefvulen i drtta fall var en for predikstolen
lämplig omakrifnin? på kvinnan, kände ban sig
böjd att instämma med presten Efter bvad
som faändt, var det naturligtvis omöjligt for
hustrun att kvarstanna i huset. Ocktl både
bon med sin mor ocb sin lilla flicka dragit tig
undan någonstädes. Deras tillflyktsort hemlig-
hölls för alla, undantagandes mrs Linlevs juri-
diska ombud. Dsremot visste man bestsmdt,
att hennes mänt yngre broder var stadd på reta
i utlandet Tvl gamla, pålitliga tjenare hade
fått i uppdrag att bevaka Mount harven.
Det var den historien, och deraf förklarades,
att slottet hölls »UDgdt.
II.
I en »illa vid en af CumberJand-tjoarne tuta
två damer och frukosterade. Rummets fönster
Jågo ttt&t trädgården, som strickta sig loda ned
till vattnet, der vid stranden fans ett badhus
med en tribrygg*. På denna satt en litaa flicka
och metade, bevakad ttbttnpigtn- Vidrei hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
