Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 35
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 22 Mars
1888
Kungörelse.
Genom offentlig stämning äro samtliga fordringsegare
i den efter aflidne kassören Claes
Gotthard Fromell yppade urarfvakonkurs kallade
att sina fordringar anmäla och bevaka infor domaren
i Indals tingslag å tingsstället Micksäter
sist före klockan tolf Torsdagen den 24 nästkom-
mande Maj; hvilket härmed kungöres.
Sundsvall den 19 Mars 1888.
På Domare-Embetets vägnar:
D. von Schulzenheim.
En ledigblifven barnmorskebefattning
inom Alnö socken, sökes hos undertecknad
före 15 April. Lön 250 kronor, 2
kronor för hvarje förlossning samt fria husrum.
Ansökningarne skola vara åtföljda af videmerade
betygsafskrifter. Alnön & Gustafsberj? i Mars
1888. Adolf Sundberg.
(1055) Kom.-stäm. ordf.
Delegarne i Norrlänningens
tidningsaktiebolag
kallas till ordinarie bolagsstämma Söndagen den
22 April, kl. 3 e. m., i Goodtemplars ordenshus
i Sundsvall.
Kvitton å inbetalda aktier skola medhafvas för
att utbytas mot aktiebref.
(1056) ___ STYRELSEN.
Sundsvalls Arbetareklubb
sammanträder Söndagen den 25 Mars, kl. l/2 11
f. m., i lokalen No 19 Trädgårdsgatan.
Revisorval företages och kandidater till ny sty-
relse uppsättes. Mangrant!________________
Svinafvelsanstalt.
De som intressera sig för inrättandet af en sådan
anstalt här i Sundsvall inbjudas att å Good-
templars stora sal Måndagen den 26 dennes, kl.
half 7 e. m., taga del af en utaf dertill utsedde
komitérade gjord utredning i frågan.
Komitérade.
Undertecknads lånekontor
hålles stängdt Tisdagen den 27 och Onsdagen den
28 dennes.
(1052) E. W. COHN.
En städad tjensteflicka som är kunnig i hvarje-
handa göromål, äfvensom en springflicka om
15 år, få till flyttningen plats om de anmäla sig
hos Fru Rosenblad i Bulérska gården vid stora
torget_ ____________________(0009)
Pantsedeln No 9344, utfärdad af E. W. Cohn,
är förkommen och varder härmed dödad.
(1053)
Två lägenheter om ett rum och kök uthyras från
1 April i gården No 13 Trädgårdsgatan.
(1044) O. A, Nylén.
Delgifves
ärade kunder på Stadsmon, att jag numera icke
lemnar någon mjölk till försäljning bos handlanden
Dolk, men till Fru Haak dagligen.
Min nya filial i skomakare Nordströms gård å
Skönsmon rekommenderas.
Sundsvall den 21 Mars 1888.
(1057) J. O. Sollenius Enka.
3:dje häft. af Jesuiternas
historia
är utkommet. Ett af de intressantaste och värdefullaste
historiska arbeten. Utkommer i cirka 8
häften à 1 kr. Fullt af spännande, men trovärdiga
berättelser och skildingar. Skrifvet med öfverlägsen
talang. Författadt af professor Th.
Griesinger och öfvers. af kyrkoherden
N. J. Thunblad. Har stora förord af en mängd
ansedda pressorgan och af professor Skarstedt.
Kan knapt undvaras af någon som vill följa med
sin tids bildning.
Tillgängligt i bokhandeln samt hos Literaturföreningen,
Stockholm, der betydlig rab.
eshålles, då flera ex. tagas. (G 1317X½)
1888 års Riksdag.
Konstitutionsutskottet hade jämlikt 107
§ Regeringsformen för riksdagen framstält
anmärkning rörande behandlingen af ett
ärende i statsråd dels den 7 oktober 1887
inför den under h. m. konungens frånvaro
tillförordnade regeringen och dels den 18
november 1887 inför h. m. konungen. Utskottet
framhöll såsom anmärkningsvärdt att
tillförordnade chefen för sivil-departementet,
statsrådet Lovén, underlåtit att, innan
detta ärende, angående fastställelse å ordning
för »Aktiebolaget Stadsposten» inför
den kungliga regeringen föredrogs, bereda
detsamma på sätt 10 § regeringsformen
stadgar, nämligen genom nödiga upplysningars
inhemtande från vederbörande embetsverk;
utskottet ansåg vidare att själfva beslutet
om bolagsordningens fastställande, såvidt
därigenom bolaget berättigats att ombesörja
befordran af bref och brefkort, vore
af beskaffenhet att dels förnärma statens
rätt att genom postverket verkställa sådan
postbefordran, dels ock kunde leda till inskränkning
i riksdagens grundlagsenliga
rätt att bestämma öfver postmedlen, som
äro att till bevillning hänföra, samt att med-
delandet af tillstånd för ett bolag att vid
sidan af postverket betjäna allmänheten
med befordrandet af lokalbref svårligen
kunde betraktas annorlunda än såsom ett
eftergifvande af statens rätt på detta område.
Utskottet ansåg till slut det hafva
varit mindre väl betänkt och ur många
synpunkter olämpligt att till regeringsbeslutet
af den 7 oktober, hvari bolagsordningen
faststäldes, fogats förklaring att k.
m:t ville på anmälan af sökandena bestämma
de vilkor, hvarunder befordran af bref
och brefkort finge ega rum, samt påpekade
att medgifvandet för bolaget att använda
trvckta värdetecken syntes betänkligt jäm-
väl af den anledning att dessa lätteligen
kunde komma att af allmänheten betraktas
såsom myntrepresentativ, hvarför dock icke
någon säkerhet af bolaget ens erbjudits.
Mot konstitutionsutskottets beslut att för
riksdagen tillkännagifva behandlingen af
detta ärende jämlikt 107 § regeringsformen
hade hrr Bergius, Casparsson, Gilljam, Fosser
och Swartling reserverat sig under förmenande
att ärendets senare behandling
icke bort föranleda anmärkning enligt nämda
§ 107, samt hr Rydin, som ansåg att de
statsrådsmedlemmar, hvilka utan att hafva
deltagit i regeringsbeslutet den 7 oktober
blott bevistat sammanträdet den 18 november,
icke borde hemfalla under den gjorda
anmärkningen.
I båda kamrarna uppstod under dagens
sammanträden en mycket långvarig debatt
rörande denna fråga.
I första kammaren talade mot konstitutionsutskottets
beslut herr Themptander,
herr von Ehrenheim och hr Waern, hvaremot
i detsammas riktning uttalade i
Bergius, Samzelius, Casparsson, Rundbäck,
E. M. Unger, samt frih. Åkerhielm.
I andra kammaren öppnades diskussionen,
som ofvan nämdt, af hr statsrådet Lovén,
vidare talade mot utskottets anmälan
hrr Gumaelius, Wretlind, friherre C. C:son
Bonde, Waldenström och Herslow, medan
utskottets uppfattning försvarades af hrr
Rydin, Ivar Månsson, Widström, J. Rundbäck,
C. Ifvarsson och N. Pettersson i Runtorp.
Första kammaren lade, efter diskussionens
slut, konstitutionsutskottets betänkande
utan vidare till handlingarna. Andra kammaren
fattade enahanda beslut efter det att
proposition framställs, huruvida så skulle
ske eller betänkandet med gillande läggas
till handlingarna.
— Stockholm den 21 mars: I Andra
kammaren väcktes i går af hr Andersson i
Högkil förslag därom, att prins Oscars
apanage uteslutes ur rikestaten och att första
hufvudtiteln nedsättes med samma belopp.
Kamrarne hafva godkänt bevillningsutskottets
betänkande angående de af den
utaf riksdagen beslutade förhöjning af bränvinstillverkningsskatten
föranledda ändringar
i kgl. förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin samt i tullsatserna
för bränvin och sprit m. m. I Första kammaren
fattades beslut härom efter en kort
diskussion samt — beträffande tillämpningen
af bestämmelserna om de förhöjda restitutionerna
— efter votering, som utföll
med 64 röster mot 22.
Andra kammaren har godkänt sjunde hufvudtiteln. Sundsv.-P:n.
År 1886 beslöt riksdagen på k. m:ts framställning
om fortsättning af norra stambanan,
att en stambana af samma spårvidd
och med samma öfverbygnad som de öfriga
stambanorna genom Norrland, men med
iakttagande af vissa förenklingar i bygnadssättet
skulle anläggas från Sollefteå eller
lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped
till Vännäs — beläget ett stycke nordvest
Umeå vid Ume- och Vindelelfvarnes
föreningspunkt — skolande förslag om
banans sträckning mellan Skorped och Vännäs
framläggas för en kommande riksdag.
Till utgångspunkt för denna bana bestäm-
des af k. m:t Långsele station å Bräcke—
Sollefteå-banan. Till påbörjande af banan
anslog 1886 års riksdag 1,000,000 kronor,
hvarefter 1887 års senare riksdag beviljade
2,000,000 kr. Nu har k. m:t begärt 2,500,000
i ändamål att kunna redan vid 1889 års slut
för trafik öppna banan ända till Anundsjö
— beläget nordvest om Örnsköldsvik —
och för liniearbetets ostörda gång påbörja
en del arbeten på andra sidan Anundsjö.
Sträckningen af linien har föreslagits skola
gå öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö
och Nyåker. Härigenom skulle vid jämförelse
med den alternativt ifrågasatta längre
åt kusten gående Gideålinien, förbindelsen
med det öfre Norrland förkortas med 6,634
meter eller ej fullt 2/3 mil, afvikningarna
från huvudriktningen blifva obetydliga, kröknings-
och lutningsförhållandena ställa sig
förmånligare, i följd hvaraf billigare drift-
och underhållskostnad kan åstadkommas, det
inre å goda kommunikationer vanlottade
landet erhålla större gagn af vägen, som
komme att dragas längre från hafvet, där
sjökommunikation funnes att tillgå för närboende,
hvarjämte slutligen banan komme
att i militäriskt hänseende blifva fördelaktigare,
såsom mera skyddad.
Statsutskottet erinrar i sitt betänkande
därom, att riksdagen år 1886 vid besluts
fattande om stambanebygnad till Vännäs
ansåg årsanslaget böra ungefärligen motsvara
det för linien Bräcke—Sollefteå använda
eller 2,000,000 kronor. Visserligen
skulle anläggningen härigenom kräfva längre
tid, men i samma mån kunde ock en
nd blifvande frågor om järnvägens fortsättning
norrut vigtig erfarenhet vinnas om,
huru trafiken å de redan färdiga järnvägarne
i Norrland utvecklat sig. Samma
åsigt hade riksdagen 1887 vidblifvit och utskottet
ansåge försigtigheten och omsorgen
om statens finanser fortfarande kräfva, att
upplåningen för ifrågavarande ändamål såvidt
möjligt inskränktes. Anslagsbeloppet
för år 1889 föreslås därför till blott 2,000,000
kr. Häremot hafva reservationer anförts af
friherre Leijonhufvud, hrr Königsfeldt, von
Hedenberg, Cederberg, H. Andersson och
Törnebladh, hvilka yrkat på det högre beloppet.
Hvad nu först angår beslutet af år 1886,
så kan och bör det ingalunda vara bindande,
om förhållandena ändra sig. Men sådant
har redan skett. Dels har nämligen
det finska järnvägsnätets utsträckning påskyndats,
så att banan till Torneå snart
torde blifva färdig; dels har den politiskt-
militäriska sidan af saken framträdt ännu
starkare än förr; och slutligen har det finansielt
taget blifvit lättare att fortsätta järnvägsbygnaden,
då upplåningen för statens
räkning sker billigare än förut och börjat vinna
inhemsk marknad, utan att räkna den omständigheten,
att efter de senaste skatteförhöjningarna
en del af årsbehofvet mycket väl
synes kunna fyllas utan upplåning. Kommer
så härtill, att långsamt järnvägsbyggande,
både från synpunkten af arbetets
kostnad och fördröjande af den trafik, som
skall i någon mån ersätta omkostnaderna,
måste anses för ren misshushållning, så
borde tvekan icke förefinnas att höja beloppet
utöfver hvad riksdagen förr ansett
skäligt. Om grundsatsen att årligen använda
blott 2 millioner strängt tillämpas,
skulle banan ej förrän till år 1894 nå Vännäs
— för att ej tala om den möjligen blifvande
fortsättningen till Öfver-Luleå, hvilken
skulle fordra ytterligare omkring 7 år.
Men i afseende å det beslut som nu skall
fattas, finnes ett särskildt skäl, som — oberoende
af öfriga omständigheter - talar
för bifall till k. m:ts framställning. Årsanslaget
för 1889 afser banans framdragande
under det året till Anundsjö, en mötespunkt
för flere landsvägar, belägen i en
af de folkrikaste socknar i Ångermanland
(4,798 inv. år 1883), hvilken gränsar till
ett likaledes särdeles folkrikt distrikt, som
sträcker sig till hafvet och omfattar de betydande
socknarna Själevad, Nätra och Arnäs
med Örnsköldsvik. Uppenbart torde
vara, att genom jämförelsevis skyndsamt
färdigbyggande af banan till en så beskaffad
punkt dess ändamål i kommunikativt
hänseende samt med hänsyn till landsdelens
materiella och andliga utveckling i hög grad
främjas liksom ock att den tidigare trafiken
bör godtgöra den ringa ränteskilnad, som
uppkommer af ett något högre årsanslag.
I detta ingår för öfrigt ett belopp af 410,000
kronor afsedt för anskaffande af den rörliga
materiel som behöfves för att bandelen
må kunna blifva öppnad för trafik under
år 1889. Om man nu också vill hålla
sig till ordalydelsen af riksdagens år 1886
i motiveringen uttalade åsigt därom, att
»ungefärligen» två millioner kronor om året
borde anslås till den norrländska stambanan,
så lär väl sådant icke böra ske på ett
så bundet och trångbröstadt sätt, att hinder
skulle förefinnas för att vid det ena
eller andra tillfället med afseende på särskilda
omständigheter fastställa det något
därutöfver gående belopp, som bäst tillfredsställer
statens intresse. I nu förevarande
fall vore det utan tvifvel rent af
skadligt för saken att ej bevilja den ringa
tillökning, som k. m:t begärt, och med hvilken,
på sätt en af reservanterna riktigt anmärkt,
den »försigtighet och omsorg om statens
finanser», på hvilken statsutskottet lägger
vigt, blifvit fullständigt iakttagen. Vi
hoppas — säger Stockholms Dagblad, som
gifver frågan denna vänliga ledare — att
Kamrarna skola med godkännande af k. m:ts
förslag, bevilja ett anslag af 2,500,000 kr.,
hvilket synes vara det minsta som skäligen
bör, åtminstone för 1889, ifrågakomma.
— För två millioner talade i Första kammaren:
hrr Klinckowström. Sparre och Hugo
Tamm; samt för ett anslag af 21½ millioner:
hrr Adelsköld, Ölander, Krusenstjerna,
Nyström, Cederberg, Törnebladh
och Beijer.
2 1/2 millioner biföllos.
I Andra kammaren talade:
för utskottets hemställan (2 millioner) hrr
Persson i Mörarp, Carl Ifvarsson, Liss Olof
Larsson och Fosser;
för regeringens äskande (2 1/2 millioner):
hrr Hörnfeldt, Wiksten, civil- och krigs-
ininistrarne, Ryding, Bratt, Sundberg, Schöning,
Husberg, Widström, Stjeraspetz, Herslow,
Gumaelius, Elowsson och Waldenström
i Gefle.
För halfannan million, Björkman.
Andra kammaren beslöt med 100 röster
mot 95 att bifalla regeringens äskande (2 1/2
millioner).
Sundsvall 22 Mars.
Minneslista
Fredag 23, kl. 12 p. d., inskrifning af varupligtige
med Sundsvalls stad.
- kl 12 p. d. ordinarie bolagsstämma med delegarne
i Ljustorpsåns flottningsbolag å Kubikenborg
- kl l e. m., sammanträde i firman Karl Larsson
& co. i Matfors konkurs å rådhuset härstädes.
- kl. 4 e. m., ordin, bankstämma med Sundsvalls
Folkbanks delegare uti bankens lokal,
- kl. 5 e. m., extra sammanträde med delegarne
i Berge handelsförening uti föreningens lokal
vid Berge bom.
- kl. 5 e. m. ordinarie bolagsstämma med del-
egarne uti Westernorrlands ångbåtsaktiebolag
å stadshuset.
- kl 5 e. m. ordinarie bolagsstämma med Medelpads
Folkbank i bankens lokal.
Måndag 26, kl. 12 p. d., inskrifning af värnpligtige
med Sundsvalls sjömanshus.
Ti dag 27, före kl. 12 p. d, inställelse i Matts Söderströms
urarfvakonkurs å tingsstället Ljusta.
— kl. 12 p. d., sammanträde i urarfvakonkursen
efter afl. stadsfiskalen Alfred Ström å
rådhuset.
- kl. 1 e. m., d:o i handelsidkerskan Amanda
Hallbergs konkurs å d:o.
- kl. 2 e. m., d:o i byggmästaren P. E. Johanssons
d:o å d:o.
— kl. 2 p. d., auktivn i kor, får, spanmål och
lösegendom hos J. P. Berglund i Bergsåker.
Onsdag 28, kl. 10 f. m., försäljes å auktionskammaren
diverse manufaktur- och specerivaror
samt kl. 12 p. d. osäkra fordringar,
- kl. 10 f. m., auktion i afl. E. C. Sundströms
i Timrå sterbhus å diverse lösegendom samt
utarrendering af torplägenheten,
- kl. 11 f. m., auktion å diverse husgerådssaker
hos O. P. Jacobson å Stadsmon.
- kl. 2 e. m., sammanträde i bonden Per Persson
Dahlgrens i Wiskan konkurs å rådhuset
härstädes.
- kl. 5 e. m., ordinarie bolagsstämma med aktieegarne
i aktiebolaget Sundsvalls handelsbank
i bankens lokal.
Fastighetsköp. Vid exekutiv auktion
i går inför Magistraten i Sundsvall försåldes
gården No 48 vid Trädgårdsgatan, förr
tillhörig dödgräfvaren P. Liedholm, för
27,400 kronor till grosshandlaren N. J. Sellstedt.
Arbetet på Luleå—Ofoten-banan
skall i sommar, säger Norrb.-Kuriren, komma
att bedrifvas med sådan fart, att banan
redan i sommar skall hinna fram till Torneträsk.
Malmbergets redaktion är ej så
förhoppningsfull och begär ej sådana orimligheter
af järnvägsbolaget. Innan den sirka
16 mil långa sträckan Gellivare—Torneträsk
kan påbörjas, måste den sirka 12 mil
långa, halffärdiga sträckan Sandträsk—Gellivare
göras sommartrafikabel, och det vill
många spadtag till.
Sträng vinter råder fortfarande här —
skrifves från Luleå slutet förra veckan — och
nattkylan uppgår till 30 grader. Vid mid-
dagstiden hafva vi vanligen 15 à 20 grader,
fastän solen skiner. Vi kunna dock skatta
oss lyckliga, som sluppit undan Sydsverges
förfärliga snöstormar. Den stränga kölden
har här gjort isarna ganska tjocka. Upp-
tagna isblock angifva en tjocklek af 30 tum.
Snömängden har ej varit anmärkningsvärdt
stor.
Fiskare tro sig af laklefverns form kunna
förespå en tidig vår, och skatan har redan
börjat draga kvistar till sitt bo. Men för
vanliga dödliga väderspåmän förefalla dessa
spådomar tvifvelaktiga.
Hemsk eldsvåda. Större delen af ladugården
jemte svinhus, mejeri och ett stathus
till Tomarps kungsgård, ej långt från
Klippans banstation i Skåne nedbrann i mån-
dags eftermiddag. 170 nötkreatur och flere
svin innebrändes.
Modern konkurs. I handlanden J. L.
H. Selinders i Östersund konkurs blef i
måndags staten beedigad och utvisar: tillgångar
8 kr., skulder omkring 14,000 kr.
Från Jämtland. 10,000 kronor anslog
Jämtlands sparbank vid i fredags hållen
bolagsstämma till h. allmänna läroverkets
i Östersund nybygnad, under förutsättning
att bankens ställning vid den tid, då
beloppet skall utfalla, tillåter denna utgift.
Nytt reglemente för banken antogs.
— Bland under marknaden anmälda stölder
af pänningar har det vid förhör visat
sig, att kanske de allra flesta icke äro begångna,
utan endast föregifna.
En gumma, som sålde kött, anmälde att
bon bestulits på sin portmonnä, för att slippa
redovisningsskyldighet till den slagtarfru som
levererat henne köttet. En annan person,
som var redovisningsskyldig för smör, ost
o. d., förebar att han blifvit bestulen, för
att få vänta med betalningen in i en oviss
framtid.
En bonde från en af länets östra socknar
spelade under marknaden bort 3,000
kronor och sprang sedan omkring i staden
och föregaf, att han blifvit bestulen på denna
summa, dock utan att anmäla »stölden» å
poliskontoret.
— Kölden, skrifves från Östersund i måndags,
har nu en tid varit ganska bitande
häruppe. Nästan hvarje morgon man kommit
ut, har en kyla af 30 gr. understundom
ännu mera, slagit emot en. Frampå
dagarne reduserade solstrålarne väl några
grader af kylan, men kallt var det likaväl,
och frampå kvällarne har det sedan blifvit
lika isande kallt igen. Smyckade med karmosinröda
nästippar och huttrande af kyla
ha vi skyndat öfver gatorna för att i hemmet,
där det ofta nog kunde vara svårt att
hålla värmen vid makt, söka skydd mot
kölden. ’
— Östersunds rösträttsförening hade i fredags
kväll anordnat offentligt möte i goodtemplarhuset.
Mötet var talrikt besökt, äfven
af personer från landet. Följande fråga
diskuterades:
»Kan den lag, som nu ligger till grund for såväl
politiska som kommunala val anses rättvis, och
om så icke är, hur bor den omarbetas?»
Härå fattades i likhet med det stora demonstrationsmötet
i Stockholm och Stockholms
och Upsala fackföreningar vid möte
i Sigtuna den 24 juli 1887 följande resolution:
Då det är orättfärdigt att största delen af samhällets
myndiga medlemmar skola ha tunga skyldigheter,
men inga rättigheter;
att de skola vara afskurna från hvarje medinflytande
på tillkomsten af de lagar, de själfva skola
lyda, på användningen af de skatter, de själfva skola
betala;
då ensamt den allmänna rösträtten kan göra ett
slut på denna orättvisa;
då slutligen den allmänna rösträtten är en oundgänglig
förutsättning för att folk på laglig väg
skall kunna bli herre i sitt eget hus och ombilda
samhället efter sina behof, i stället för att det nu
väsentligen endast tjänar öfverklassens fördel;
då sålunda den allmänna rösträttens snara beviljande
är den enda vägen till en fredlig lösning
af den stora sosiala frågan;
så fordrar mötet för sin del allmän, lika och di-
rekt valrätt, med tillräckliga garantier för denna
rätts fria utöfning, vid alla politiska och kommu-
nala val för alla myndiga och välfräjdade mån och
kvinnor, utan några sådana inskränkningar och för-
behåll, hvarigenom någon klass af ofömtliga med-
borgare allt framgent skulle förbli rättslösa.
Jämtl.-p:n.
Järnvägsinvigningen i Hudiksvall
lär, enligt Hudiksvallsposten, komma
att ega rum i början af juli på dag, som
konungen bestämmer.
Till invigningen inbjuder Hudiksvalls stad
äfven landshöfding Themptander. Inbjudningen
utgör ett erkännande af den tacksamhetsskuld,
i hvilken staden står till hr
Themptander för det stora intresse han såsom
statsminister visade för Hudiksvalls
järnvägsfrågas lyckliga lösning.
Telegraf Hedeviken—Ljusdal För
anläggande af en telegrafledning från Ljusdal
i Helsingland till Hedeviken i Herjeådalen
har statsutskottet tillstyrkt ett anslag
af 28,500 kr., att utgå under vilkor att vederbörande
kommuner eller enskilde dels vidkännas
utgifterna för anskaffande och framforslande
till telegraflinierna af det för ledningen
erforderliga antalet stolpar, dels kostnadsfritt
tillhandahålla stationslokaler, af beskaffenhet,
som af telegrafstyrelsen godkännes,
så länge sådana för andamålet erfordras,
dels ock förbinda sig för en tid af 10
år att ersätta telegrafverket det belopp,
hvarmed den verket tillfallande portoinkomsten
vid hvarje station för år understiger
1,200 kr.
Gefle arbetareförbund diskuterade
vid sammanträde i lördags afton nu gällande
tryckfrihetsförordning med anledning
af de åtal som skett mot tidningen »Arbetet»
i Malmö samt beslagsläggandet af tidningen
»Socialdemokraten» i Stockholm. Sedan
mötet inledts med ett längre, sakrikt
föredrag, diskuterades frågan ganska lifligt,
hvarefter man enade sig om följande resolution:
»Mötet anser att de domar som fälts öfver tidningen
»Arbetets redaktör» i Malmö icke stå i något
rimligt förhållande till den dom som fälts mot
fängelsedirektören Lagerberg, hvadan mötet inlägger
sitt allvarliga ogillande mot den partiskhet som
tydligen i dessa domar ådagalagts, och då den fria
yttranderätten i såväl tal som skrift är ett folks
dyrbaraste rättigheter, samt de verksammaste medlen
att sprida upplysning, afskaffa betryck och bestående
orättvisor, men oaktadt detta faktum, det
tydligen visar sig att de maktegandesärskildt genom
det nyligen gjorda beslagsläggandet af tidningen
»Socialdemokraten» ämna inskränka densamma,
förklarar mötet att det är hvarje tänkande mans
och kvinnas heligaste pligt att motsätta sig hvarje
inskränkning af denna rättighet, samt varnar tillika
de maktegande för dylika försök, hvilka enligt
historiens vitnesbörd förr eller senare leda till öppet
våld. - Mötet anser dessutom, att den nuvarande
jurymannainstitutionen ingalunda på ett opartiskt
sätt kan döma i tryckfrihetsmål, emedan det
onekligen i de flesta fall beror på den uppfattning
domstolen intagit, huruvida en tidningsman eller
författare kommer att fällas eller ej».
Tacksamhetsbetygelse. Från prins
Oscar Bernadotte ingick i fredags från
Bournemouth följande telegrafiska medde-
lande:
»Mängden af telegram omöjliggör allas
besvarande, hvarför jag beder att på detta
sätt få till alla korporationer och enskilde
uttala min och min frus varmaste tack för
talrika bevis på välvilja.
Oscar Bernadotte »
— Prins Oscar med gemål lär efter en
månads vistelse i England komma att aflägga
besök hos prinsens slägtingar i Tyskland.
Före slutet af april torde de nyförmälda
vara att återvänta till fäderneslandet,
då de bosätta sig å egendomen Värtorp
invid Karlskrona, i afvaktan på att
deras bostad i nyssnämda stad blir i ordning.
Prins Oscar Bernadottes apanage.
En kunglig proposition härom, som aflemnades
i lördags, föreslår helt kort, att de
vid sistlidna riksdag åt då varande hertigen
af Gotland anvisade 26,000 kr. måtte uteslutas
ur riksstaten och återföras till hofhållningsanslaget,
som sålunda komme att i
riksstaten upptagas till 748,000 kr. Denna
förändring i dispositionen af första hufvudtitelns
anslag skulle tillämpas äfven under
innevarande år, från och med april månad.
Propositionen åtföljdes af ett utdrag ur
protokollet öfver finansärenden vid konseljen
den 16 mars. Därvid anförde finansministern
friherre von Essen till en början
ett förklarande af konungen vid protokollet
öfver sivilärenden för den 28 sistlidne
januari. Konungen yttrade då, att hertigen
af Gotland efter äktenskapets afslutande
icke vidare vore att anse såsom, i våra
grundlagars mening, medlem af det k. hu-
set och således komme att, i enlighet med
af honom gjord afsägelae, afstå från titlarne
kunglig höghet, arffurste och hertig
af Gotland samt i följd deraf jämväl från
de företrädesrättigheter, han i nämda egenskaper
åtnjutit, samt att chefen för finansdepartementet
hade att omedelbart efter
hertigens giftermål anmäla i statsrådet frågan
om förändring af anslagen under första
hufvudtiteln.
Denna befallning skulle nu finansministern
fullgöra och åberopade härvid en af
konungen den 29 januari meddelad skriftlig
framställning af prinsen, som däri tillkännagaf,
att vid utträdandet ur den undantagsställning,
hvarpå grundsatsen om apanager
åt yngre konungasöner hvilade, måste
han anse det af 1887 års riksdag, med
motsvarande minskning å sivillistan, åt honom
beviljade årsanslaget ej vidare böra
af honom åtnjutas, hvadan han afsade sig
det.
Finansministern tillade, att då förutsättningarne
för nyssnämda anslag sålunda förfallit
»till följd af den oförutsedda omständigheten,
att han (prinsen) ingått gifte med
enskild mans dotter», så följde naturligen,
att beloppet återfördes till hofhållningsanslaget.
Den k. propositionen innehöll således,
hvad man väntat.
Riksbankens öfvertagande af de
enskilda bankernas sedelutgifningsrätt.
Bankofullmäktiges yttrande öfver denna
fråga till det sammansatta banko- och lagutskottet
är, med ett par uteslutningar af
följande lydelse:
»Att rätten till utgifvande af banksedlar
bör ifrån de enskilda bankerna öfvergå
till riksbanken ensam, hafva fullmäktige
redan förut framhållit såsom önskvärdt.
Fullmäktige vidhålla fortfarande sin sålunda
uttalade åsigt därom, att från synpunkten
af riksbankens förmåga eller styrka
att ensam öfvertaga sedelutgifningen intet
hinder synes möta för att snart erhålla en
slutlig lösning i det syfte motionärerna angifvit
af den sedan länge på dagordningen
stående s. k. bankfrågan samt att den allmänna
rörelsen icke bör befaras däraf komma
att lida någon rubbning i sin jämna
fortgång, om reformen genomföres varsamt
och med iakttagande af hvad i öfrigt kan
finnas lämpligt.
Dessutom tillåta sig fullmäktige erinra
att, sedan frågan sist behandlades genom
den år 1887 vidtagna ändringen af §§ 5
och 6 i bankoreglementet, riksbankens sedelutgifningsrätt
blifvit i ej ringa mån utvidgad».
Reservation afgafs af fullmäktiges vise
ordförande hr von Ehrenheim, som ansåg
att ett fullständigt upphäfvande af de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt under
den närmaste framtiden, af skäl han anförde,
ej vore lämpligt samt att denna fråga
icke borde skiljas från frågan om de förändringar
i riksbankens organisation, som
särskildt af senaste bankkomité därmed blifvit
satt i sammanhang.
Vinterbild vid Landsort. Hafvet härutanför
är nu sedan flera dagar isbelagdt,
så långt som kan synas, med grof fast is.
Naturligtvis eger ej samma förhållande rum
å hafvet som i insjöar och i instängd skärgård,
att den är absolut oföränderlig, utan
ström och vind inverka, så att den ena dagen
finnes ej någon enda vak, då däremot
den andra företer ganska stora öppningar,
under hvilka senare förhållanden en massa
sjöfogel, såsom alar, bläsänder, knipor m.
fl. arter, af befolkningen härstädes skjutes.
Såsom exempel härå kan anföras, att en
person vid ett tillfälle i år sköt 14 foglar i
ett enda skott.
En intressant anblick ger hafvet en vacker
morgon, då skuggor och dagrar gifva
åt isen en mångskiftande förtoning. Tusentals
sjöfogel svärma omkring, skott på
skott knallar och största delen af öns manliga
befolkning synes på isen under rastlös
jagt. Men sådana isförhållanden som i år
inträffa ej ofta, knappast en gång på hvart
tionde år.
Till pansarbåten Götas fortsatta
byggande har riksdagen beviljat 728,000
kr. för nästa år. Ett förslag att sänka anslaget
till en half million förkastades.
Till sjöförsvarets artitterimateriel beviljades
50,000 kronor, till själfgående minor
45,000, till minstationen 28,000 och till Fårösunds
försvar 25,000 i extra anslag.
Regeringens förslag att höja lönerna för
lärarne vid sjökrigssfolan föranledde olika
beslut i kamrarne, hvadan gemensam omröst-
ning förestår.
Tullbehandling af risgryn. I en
till generaltullstyrelsen ingifven skrift har
hr N. Nilsson i Malmö till styrelsens afgörande
hänskjutit frågan angående tullbehandling
af ett den 2 dennes från Köpenhamn
till Malmö inkommit parti risgryn,
vägande 5 kg., hvilket tullfritt utlemnats,
men Nilsson förmenat på grund af kungörelsen
af den 11 sistlidne februari borde
tullbehandlas såsom »gryn andra slag» och
draga tull efter kr. 4.30 pr 100 kg.
Vid föredragning häraf har generaltullstyrelsen
gillat den skedda tullbehandlingen.
Stockholms folkskollärarinneseminarium.
Stockholms stads konsistorium
har till lärarinna vid Stockholms folkskollärarinne-seminarium
med mot adjunktsbefattning
svarande tjänstgöring utnämt och
förordnat lärarinnan vid folkskollärarinneseminariet
i Falun Hedvig Kristina Margareta
Sidner.
Svensk promoverad i Amerika.
Vid öppnandet af Rush Medical College’s
i Chicago fyrtiofemte arbetsår den 21 sistlidne
februari promoverades en södermanländing
till doktor, nämligen C. F. Larson,
son till häradsdomaren F. Larson i Farneby,
Vrena socken. D:r Larson erhöll
vid samma tillfälle hedersomnämnande för
undersökning i tändernas patologi samt två
pris, det ena för underökning i laryngologi
och det andra för en medisinsk-historisk afhandling.
Ledigt resestipendium. Aflidne fältläkaren
d:r N. J. Ljungbergs resestipendium,
denna gång å 4,000 kr, anslogs i
torsdags ledigt.
Stipendiet är afsedt för medisine doktorer,
och meningen med det samma är, att
stipendiaten skall under minst 1 års tid vistas
i utlandet för studier och iakttagelser
i medisin och kirurgi eller de ämnen, som
af Karolinska institutets professorer kunna
blifva stipendiaten förelagda. Ansökningstiden
utgår 60 dagar efter den 15 dennes.
Den amerikanske snöplogen, skrifves
från Malmö, en modern krigsmaskin i
sitt slag, har spelat en så vigtig rol i den
bårda kampen mot elementerna och intager
en så ärofull plats i 1888 års järnvägstrafiksannaler,
att den förtjänar sitt eget kapitel.
Främst på ett vagnställ, lägre, men
långt stadigare än en vanlig waggon, på
rörlligt underrede med två hjulpar är jätteplogen
fästad. Den företer anblicken af en
vanlig bill, af starka ekplankor, skodd med
järnplåt och af 10 fots höjd. På bägge sidor
om spetsen gå vinkelformiga planer med
spetsarne nedåt, och då plogen skär igenom
snömassorna följa dessa till följd af
trycket, planerna uppåt och stanna ofvanpå
drifvorna, så vida dessa icke äro för höga.
Den ränna plogen gör är något bredare än
en vanlig järnvägsvagn.
Vagnsstället eller waggonen, på hvars
främre del plogbillen är fästad, utgör ett
praktverk af soliditet med grofva 9- och
12-tumsbjälkar för att kunna stå emot det
väldiga trycket af ända till 10 lokomotiv,
hvilket är det högsta som lär ifrågakomma.
Inuti det blott 5 fot höga vagnsrummnet
ligga, då plogen arbetar, snöskottarne, hvilka
stundom till ett antal af 20 stycken med-
följa för att kunna klara situationen, ifall
plogen skulle köra fast. På taket af waggonen
fins en utkiksbur med fönster, och
hela den mäktiga apparatens längd är 25
fot. Plogen är konstruerad efter amerikansk
idé af framlidne öfverdirektor Hj.
Elworth.
Att se »amerikanaren» arbeta är ett verkligt
nöje. Dess väg betecknas af ett väldigt
hvitt moln af yrande snö, liksom skeppets
väg betecknas af skummet. Men om
skeppsbord torde besättningen näppeligen
hafva sådana hundvakter som manskapet
på snöplogen. Öfversnöade och öfverisade
komma de omsider fram till målet, mera
liknande snögubbar än människor.
»För fort". En brottmålsdomare i
Norra Sverge gjorde 1885 en tingsresa med
skjuts och lät betala sig med kr. 182.84
skjutslega för under 2 dagar tillryggalagda
52,3 mil. Kammarrättens revisorer ha tyckt
det där vara att skena i väg något hastigt
och att åtminstone icke staten borde uppmuntra
dylik sport, helst en väg mellan de
båda utgångspunkterna för resan, upptagande
endast 11 mil, fans att välja. De
yrkade därför att återbetalning till statsverket
af skjutelegan för af 41,3 mil med 141.04
borde ega rum. — Därtill har kammarrätten
ock dömt.
Den nya psalmboken. Sedan erkebiskopen
A. N. Sundberg samt biskoparne
J. Andersson och A. Th. Strömberg förordnats
att granska den af komitérade omarbetade
psalmboken, ha dessa herrar hos
regeringen anmält, att detta granskningsarbetare
nu afslutats.
Konkursarvoden. För någon tid sedan
beslöt Första kammaren att i skrifvelse
hos k. m:t anhålla om förslag till sådana
ändringar i konkurslagen, att arvodet för
konkursförvaltningen icke skulle kunna uppdrifvas
till oskäligt högt belopp. Andra
kammuren återremitterade ärendet, men har
nu efter lagutskottets förnyade hemställan
fattat överensstämmande beslut med Första
kammaren.
Fideikommissen i hufvudstaden. I
hufvudstaden finnas för närvarande 12 fastigheter
af fideikommissnatur, fördelade på 10
innehafvare. Innehafvarne och fastigheterna
äro följande:
Friherre A. R. A Adelsvärd, huset No 4 i kv
Lejonet (Drottninggatan 2), med ett taxeringsvärde
år 1887 af 106,000 kr. Samma person innehar äfven
fideikommisset Adelsnäs i Östergötlands och
Kalmar län, taxeradt till öfver 2 millioner kr
Öfverstekammarherre, friherre C. J Bonde, huset
No 2 i kv. Rosenbad (Drottninggatan 3), taxeringsvärde
220,000 kr. Samma person innehar äfven
fideikommisset Eriksberg i Södermanlands län,
taxeradt till omkring 1 1/2 million kr.
Friherre Carl de Geer, huset No 8 i kv Spektera
(Vestra Trädgårdsgatan 15) taxeringsvärde 280,000
kr. Samma person innehar äfven fideikommisset
Leufsta bruk med Frötuna i Upsala och Stockholms
län. rikets vidsträcktaste fideikommiss, taxeradt
till omkring 3 mill. kronor.
Brukspatron S. W. T. Ankarcrona, huset No 3 i
kv. Spektera (Regeringsgatan 34), taxeringsvärde
217.000 kr. Samma person innehar fideikommissen
Boserup i Malmöhus län och Runsa i Stockholms
lan, med ett taxeringsvärde af inalles omkring 1 1/2
million kronor.
Kapten Fr Celsing, huset No 2 i kv. Vinstocken
(Regeringsgatan 3), tax.-varde 320.000 kr. Samma
person innehar i Södermanlands län fideikommissen
Biby och Fjällskäfte. med ett taxeringsvärde af
inalles omkring 1 1/2 million kronor.
Hofjägmästarcn H. af Petersens, huset No 1 i kv.
Aurora (höapet af Munkbron och Lilla Nygatan,
det s. k. Petersenska huset), taxeringsvärde 329.000
kr. Samma person innehar i Stockholms län fideikommisset
Erstavik, taxeradt till inemot 400,000
kronor.
Brukspatron V. D. von Schinckel, husen No 2 i
kv. Cerberus (Kornhamnstorg 4) och No 1 i kv. Charon
(Lilla Nygatan 20 eller Mälartorget 19), taxerade
det förra till 180,000, det senare till 214,000
kr. Samma person innehar fideikommissen Axmar
i Gefleborgs län och Wallstanäs i Stockholms län,
med ett taxeringsvärde af inalles 1 1/4 million kr
Brukspatron C. R. P. Stockenström, husen No 5
i kv. Fyrfoten större (Klara Södra Kyrkogata 9)
och No 1 i kv Elefanten (Klara Södra Kyrkogata
12), med ett gemensamt taxeringsvärde af 130,000
kronor.
Löjtnanten A. Westerberg, huset No 40 i kv Blasieholmshamnen
(Norra Blasieholmshamnen 5), med
ett taxeringsvärde år 1887 af 305,000 kr.
Under de senare åren hafva i fråga om
de Stockholmska fideikommissen de förändringar
inträffat, att Hornsberg (å Kungsholmen)
upphört att vara fideikommiss och
fideikommissnaturen öfverflyttats till här senast
omnämda hus No 40 i kv. Blasieholmen
samt att likaledes det grefliga von Engeströmska
fideikommisset, huset No 12 i
kv. Riddaren å Östermalm (Nybrogatan 15
A) upphört såsom sådant, medan i stället
år 1883 fastigheten Kristiansborg å staden
Vesterås område blifvit fideikommiss i samma slägt. St D.
De fruktansvärdaste öfversvämningar
äro att vänta, då Europas floder
en gång skola upptaga de ofantliga massor
af smält snö, hvilka hopat sig i alla de bergstrakter,
där de hafva sina källor och tillflöden.
Floddalarnes befolkning är nödd att
antingen utvandra eller gå en säker undergång
till mötes, ifall töväder hastigt skulle
inträffa — säger en utländsk tidning. Snömassorna
i Galizien, Schleeien, Baden, Würtemberg,
Tyrolen och framförallt Schweiz
äro större än de varit på många år. I det
sistnämda landet ligger snön i medeltal 6
—20 fot högt och i St. Bernhardspasset når
höjden 15 fot.
Karlshamns spritförädlingsaktiebolag.
Vid Karlshamns stadsfullmäktiges
sammanträde i torsdags i förra veckan meddelade
ordföranden, att han på enskild väg
erfarit, att bevillningsutskottets afdelning
inom riksdagen beslutit afstyrka regeringens
proposition om, att restitution af en procent
å hit infördt bränvin, som åter utföres,
måtte beviljas. I anledning häraf förespår
Karlshamns Allehanda fabrikernas stängning.
Räntan. Uplands enskilda bank har
dagarne nedsatt sin utlåningsränta med en
half prosent.
Englands bank har nedsatt sitt diskonto
till två procent. D. N.
Den försvunna fru Lindström.
Från Mitau och pastor primarius R. Gurland
ingick i lördags, enligt A.-B., till pastor
Lindström underrättelse, att fru Elna
Lindström befinner sig i hans familj. Mera
är icke ännu bekant.
Hon har öfverrest till Ryssland i sällskap
med en judeyngling från pastor Lindströms
proselythem. Fru Lindström och han ha
förklarat sig vara gifta »inför Gud».
För deltagande i verldsutstäningen
i Paris 1889 begär norska regeringen
af stortinget 75,000 kronor, och efter
alla tecken att döma blir denna begäran
beviljad Norge kommer sålunda att på
denna utställning blifva offisielt representeradt.
Ännu har Sverges regering ej till riksdagen
aflåtit någon proposition i ämnet.
Kanske skall endast Norge offisielt deltaga
i utställningen och Sverge hålla sig hemma?
Det vore ju ändå en liten början för
norrmännen till den så häftigt åtrådda »ut-
rikespolitiken» på egen hand.
För insamling af frö af några fjällväxter,
med hvilka man ämnar anställa prof
angående deras lämplighet för odling å fleråriga
vallar har Jämtlands läns hushållningssällskap
beviljat ett anslag af 75 kronor åt
v. kommissionslandtmätaren F. Behm. Bland
växterna märkas i främsta rummet »Fjellvickern»
(Phacafrigida) och »Backsötan»
(Astrugalusoroboides och alpinas).
Generalen grefve Lagerberg, hviken
erhållit offisielt uppdrag att å konungens
vägnar öfvervara kejsar Wilhelm I:s
begrafning, har, sedan trafikhindren gjort
det för honom omöjligt att i tid inträffa i
Berlin, blifvit pr telegraf återkallad till
Stockholm. Telegrammet träffade grefve
Lagerberg i Ringsted.
Öfverstelöjtnant Nyqvist, hvars uppdrag
är att till den nye kejsaren framlemna ett
egenhändigt bref från konungen till uttryckande
af dennes personliga deltagande, fortsätter
däremot resan till Berlin.
Telegrafering för 50 öre. Medan
riksdagen lägger nya planer till telegrafverkets
sammanslagning med postverket,
har det förstnämda verket »bestält om sitt
hus» och skrifvit sitt testamente i form af
ett förslag om inrikes telegramportots nedsättande
från en krona till blott 50 öre för
högst tio ord och öfriga portons minskning
i samma förhållande. Styrelsen har gjort
framställning härom i en till konungen ingifven
skrifvelse daterad den 6 dennes styrelsen
påminner först om att frågan tidigare
väckts från riksdagens sida, men då icke
ledt till någon åtgärd Härefter yttrar styrelsen:
Så väl inom riksdagen som i tidningspressen
och enskildt hafva uttalanden förekommit,
hvilka häntyda på, att en allt starkare
opinion utbildar sig för en nedsättning
i telegramportot, och den åsigten synes mångenstädes
hafva gjort sig gällande, att det
hufvudsakligen vore telegrafstyrelsen, som
uppstälde svårigheter mot en förändring i
denna rigtning. Att denna sistnämda uppfattning
är beroende på bristande kännedom
om verkliga förhållandet torde telegrafstyrelsen
icke behöfva inför Eders k. m:t
framhålla, då styrelsen så ofta haft tillfälle
att i sina underdåniga framställningar lägga
i dagen sin nitälskan för en tidsenlig utveckling
af svenska telegrafväsendet. Den
betänksamhet, som telegrafstyrelsen måst
iakttaga i fråga om förändringar i telegraftaxan,
har uteslutande haft sin grund däruti,
att styrelsen ansett det för sin pligt
att söka åvägabringa den af allmänheten
önskade lindringen i portoafgiften på sådant
sätt, att statsverket därför icke skulle behöfva
vidkännas någon särskild kostnad,
eller, med andra ord, att bringa telegrafverkets
finanser i en så gynsam ställning,
att den minskning i inkomster, som en
portonedsättning alltid måste medföra, icke
skulle kunna verka till en rubbning i telegrafverkets
ekonomiska bestånd.
Detta har emellertid icke lyckats. Genom
indragningar och besparingar ha inkomsterna
minskats, men lika fullt går det
ihop. Telegrafverkets finansiella ställning
är emellertid till följd af den inländska telegrafkorrespondensens
betydliga nedgång
under senaste åren nu mera sådan, att hvarje
ytterligare minskning i inkomster föranleder
brist. Nu erinrar dock styrelsen att så
har äfven varit fallet i andra land, där man
dock lika fullt minskat portot. Det torde
därför, menar styrelsen, »icke vara skäl att
längre dröja med eu sådan åtgärd äfven
inom vårt land».
Med en massa exempel visar styrelsen,
att portot för inrikestelegrafering är högre
i Sverge än något annat land i Europa med
undantag af Ryssland och Finland, samt
beräknar, att om portot nedsättes till hälften,
skall detta vålla en tillökning af 50
pros. i telegraferingen. »Enligt denna beräkning
skulle alltså antalet inländska telegram,
hvilket hittills i medeltal utgjorts
af omkring 600,000, representerande en portoinkomst
af omkring 700,000 kr., efter införandet
af den ifrågasatta förändringen i
taxan ökas till 900,000 telegram med ett
medelporto of 65 öre och en portoinkomst
af omkring 585,000 kr., hvilken således understege
den förutvarande portoinkomsten
med 115,000 kr. Det är dock möjligt, att
så väl tillväxten i korrespondens blifver ännu
större än den ofvan beräknade, som ock att
medelordantalet till en början icke nedgår
ens till 13, utan stannar vid 14 ord, och i
sådant fall blefve naturligtvis det finansiella
resultatet af portoförändringen mindre ogynsamt».
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt
anser sig telegrafstyrelsen böra i underdånighet
hemställa,
att k. m:t täckes taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke skäl förefinnas att från
och med nästkommande år vidtaga en sådan
förändring i telegramportot, att afgiften
för utländskt telegram om högst tio ord
bestämmes till 50 öre med ökning af 5 öre
för hvarje ord utöfver tio, samt,
att för genomförandet af denna portoförändring,
i händelse den varder i nåder beslutad,
att k. m:t behagade bereda telegrafverket
ett kreditiv, förslagsvis beräknadt till
hundra tusen kr., till betäckande af en minsking
i telegrafverkets inkomster, som portonedsättningen
antagligen skulle komma att
i början af sin tillämpning medföra.
Utlåtandet har af k. m:t remitterats till
statskontoret.
— Allmänheten må vara tacksam för det
initiativ till portots nedsättande, som telegrafstyrelsen
nu har tagit. Men detta initiativ,
som i alla händelser kommer väl sent,
må icke betraktas såsom ett skäl för undanskjutande
af den vigtiga frågan om post-
och telegrafverkens sammanslagning. Tvärt
om bör det sistnämda önskningsmålet framstå
desto klarare, ju mera vi genom portosatsens
nedsättande närma oss de land, där
post- och telegrafverken äro faktiskt förenade
under gemensam öfverstyrelse, säger
Dagens Nyheter.
The Blizzard. Denna vinter har, som
vi omtalat, kräft ett ofantligt stort antal offer
i de Nordamerikanska distrikt, genom
hvilka norra Stillahafsjärnvägen går. Orsaken
till dessa olyckor äro The Blizzards.
Hvar är en Blizzard?
Man tänke sig en torr, kall vinterdag.
Röken stiger lodrätt upp från nybyggarnes
torftiga hyddor, och solen kastar vänliga,
fast icke värmande, strålar ned på den frusna
jorden. Man ser endast några få verkliga
hus, ty de senast ankomna nybyggarne, som
lockats dit af de billiga vilkor, på hvilka
de af staten kunna förvärfva en jordsträcka
gå 150 tunnland, äro allt för fattiga för att
fjärran ifrån köpa det dyra materiel, som
fordras för att bygga ett trähus. Den vidsträckta,
oerhörda steppen, deras nya hem,
har ju ej att bjuda på hvarken träd eller
buskar så långt mänskligt öga når. Den
vackra dagen har lockat alla ut i det fria.
Männen hafva gått ,på jagt eller begifvit
sig till närmaste småstad för att hos handelsmännen
utbyta sina jordbruksprodukter.
Barnen hafva gått till skolan. Då visar
sig plötsligt vid horisonten i nordvest en
blänkande hvit vägg. Hon synes närma sig.
Solen bleknar, hon insveper sig allt tätare
i en gulblek slöja af dimma och försvinner
snart helt och hållet. Det hemska, hvita
spöket höjer sig allt mer hotande i nordvest,
och så bryter stormen lös. Han kommer
på orkanens vingar, stönande till en
början, så tjutande, rytande. Det som susar
fram genom luften är ej snö, ej hagel.
Det är isnålar, som tränga sig in på vandraren
likt förgiftade pilar. Han inhöljes
allt tätare af den isiga afgrundsdimman, all
utsigt är honom betagen, han ser hvarken
väg eller stig, i fall man ens kan tala om
sådan, och den olycklige kan ej andas. Kölden
blir allt skarpare, den tränger genom
de tjockaste kläder, den tätaste pels och
dödar mergen i benen på sina olyckliga offer.
Det enda, som kan bringa räddning,
är ett i omedelbar närhet beläget skjul, i
fall det bländade ögat förmår upptäcka ett
sådant. Ingen häst, ingen hund, intet husdjur
förmår strida mot orkanen. Hans omätliga
gap uppslukar allt, han tar ofta sitt
offer med sig på milslånga färder genom
luften för att sedan åter slunga det till marken.
Sådan är The Blizzard.
I de olyckliga territorier, som ej skyddas
af skogbevuxna berg och som äro The Blizzards
hemort, äro dylika fruktansvärda företeelser
ej sällsynta, men om en så oerhörd
våldsamhet som den senaste orkanens,
för hvilken tusentals människor föllo offer,
veta dock dessa bygders annaler ej att tala.
Men så har inbyggarnes antal på senaste
tiden här starkt vuxit. Som vi förut omtalat,
äro de underrättelser, som ingått om
den senaste »blizzarden», fasansfulla. Den,
som befann sig utom hus eller jordkula, var
så godt som förlorad. Folk omkom pä den
endast några steg långa vägen mellan boningshus
och ladugård. Män, som skulle
föra hästarne till vattning, återkommo ej
med dem. Hundratals skolbarn, som befunno
sig på väg hem, fullo offer för demonen.
Kölden var så sträng, att människor
ihjälfröso inne i boningshusen. De fattiga
i sina jordkulor voro säkrare än de
välbergade i sina trähus. Till och med i
järnvägsvagnarne slog mordengeln Blizzard
ned och skördade många offer. Förlusten
i boskap är ofantlig, och nöden bland nybyggarne
är därför nästan obeskriflig.
Om Nordamerika har professor Wallis
på senaste tiden hållit några föreläsningar
i Stockholm. I sitt sista föredrag behandlade
han bland annat utvandringsfrågan,
arbetet och lefnadsvilkoren i Förenta Staterna.
Enligt St. Dagblads referat fann hr
W. den väsentliga orsaken till utflyttningen
i Amerika vara bättre lifsvilkor. Emigrationen
har också tilltagit i hög grad.
Åren 1821—1830 utflyttade 120,000 människor,
åren 1850—1860 2,650,000. Numera
utvandra från Europa på ett år lika många
som förut under ett årtionde; högst var emigrantantalet
1882, då det steg till 780,000.
Det skulle vara absolut orimligt att emigrationen
fortfore, om det icke där ute vore
lättare slå sig fram än här. Arbetslönerna
äro också betydligt större. Östern bildar
härvidlag en sorts öfvergång från de europeiska
förhållandena; i vestern betalas arbetet
högst och i synnerhet i de territorier,
som hålla på att befolkas. Men ekonomien
beror äfven på utgifterna. Födoämnena ställa
sig i Amerika vida billigare än på den europeiska
kontinenten, likaså bostäderna. Amerika
är tullarnes land, och detta gör att åtskilliga
artiklar, t. ex. kläder, blifva mycket
dyrare än i Europa. Men den amerikanske
arbetaren lefver förhållandevis dyrt. Detta
grundar sig på lagen om ökad produktion
och däraf ökad konsumtion. Men så har
arbetaren en helt annan och bättre ställning
i Amerika; han kan skaffa sig mera af lifvets
glädje och har jämförelsevis rätt stor
bildning.
Det är därför ej underligt, om arbetare
öfverflytta till den stora republiken i vestern.
Men emigrationen är en allvarsam och ansträngande
sak. Ondt få emigranterne slita
under resan och svårigheter möta i Amerika,
innan de kunna lämpa sig efter nya
arbetemetoder och lefnadsvanor samt det
olika klimatet. Största utsigter hafva kroppsarbetare,
handtverkare och tjänsteflickor.
För arbetarefrågan råder i Amerika det
lifligaste intresse och hon behandlas af pressen
med aktning och stor sympati. Också
väntar man framför allt där hennes lyckliga
lösning.
Amerikas folkmängd är stadd i väldig
tillväxt. Från att år 1790 hafva utgjort
3,930,000 steg den 1850 till 23 millioner och
1880 till 50 millioner. En sådan folkökning
förekommer ej i något annat land; på ett
årtionde ökar den sig i regeln med 33 proc.
Efter denna beräkning kommer folkmängden
1980 att utgöra 375 millioner. Folktillväxten
är i vida mindre grad än man
tror beroende på invandringen, som endast
bidrager med tredjedelen af folköknings-
prosenten.
Amerika blir af alla tecken att döma det
största verldsrike, som någonsin funnits, och
dessa millioner amerikaniseras och sammansmälta
till ett folk, det arbetsdugligaste och
kraftigaste af alla. Det fins ej ett tecken,
om tyder på att detta stora rike behöfver
sönderfalla; det utvecklar sig allt mera till
ett organiskt helt. Därför bar man skäl att
hoppas att denna fria förening af fria stater
ständigt skall gå framåt på frihetens våg
och ständigt föra humanitetens talan.
Gudsförnekelse och Gudsförsvar.
I Social-Demokraten för den 3 Mars är
intagen en uppsats af Viktor E. Lenn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
