Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 43
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 12 April 1888
tre år. Och hurudan var denna kamp? Jo,
sådan, att alla lemnade sina yrken, öfvade
sig i vapen och stredo, för eller emot. Ty
maan såg, att statens moraliska grund
hotades, att staten stod i fara att
söndersplittras. Och när man bragt kampen till slut,
behöll man inga fångar, tog icke en
skilling i utvexlingslösen, blott för det att man
kände sig hafva räddat en gemensam
angelägenhet. Det rätta är det starkaste i
verlden, och det segrade. Och hvad
skedde? Jo, Amerika har aldrig varit så starkt
gom det i dag är. Och skulle vår frihet
hotas, skulle vi kunna se den tändas ånyo,
blott för detta exempel från Amerika. Detta
land skulle i sin öfverlägsna storhet och
styrka kunna, i en tid af slitningar bland
oss, helt enkelt telefonera hit ooh säga:
»tyst där borta i barnkammaren».
Robert Ingersoll har sagt: jag hatar och
förbannar mångkvinneriet. All sivilisation
utplånas, om språkets rikaste härligaste ord
dö bort: "min trolofvade", "min husbonde",
"mitt barn", "min far", min mor".
— Jag vill nu fråga, om det
mångkvinneri som brukas i ungdomsåren — om dess
märken strykas bort i och med det att
äktenskap ingås? Nej det är just i ungdomen,
den grundläggande åldern, som intrycken
äro starkast. Och de bibehållas. Först
och främst förstöres skönhetskänslan.
Ungdomen har behof af kärlek; ledes detta
behof in på orena vägar, så är det illa; ty
man inöfvar sig så småningom i godt eller
ondt. Karakterslöshet och trolöshet
inöfvas och grundlägges i denna ålder. Häraf
härleder jag t. ex. osäkerheten inom
handelsverlden. Se på de stora svindlerierna
och konkurserna. Sök efter i dessa
affärsmäns lif, och du skall finna, att de i den
grundläggande åldern inöfvat
karakterslösahet. Om en man presenterar dig en vexel
till påskrift, så sök efter om han lefvat i
mångkvinneri, innan du lemnar ditt namn.
Däraf finner du bäst, om han är pålitlig.
Är han trolös i detta ena fall, så kan han
vara det i flere. Ett litet exempel: vi
känna alla historierna om österlandets
grymme, trolöse tyranner. Vi förstodo dem icke
i vår barndom, men vi ha sedan insett, att
det var någonting, som låg bakom däras
trolösa grymhet. Det var en rest från den
tid då mannen som djurhannen slogs om
honan och hon satt och såg på, afbidande
segraren. Och det är otroligt, hvilken
ödeläggelse mångkvinneriet åstadkommer i
fantasien. Jag har nu i 5 år lefvat bland
Europas fåfängligaste folk, fransmännen.
Där råder mångkvinneriet så, att mannens
fantasi gapar efter kvinnorna. Jag
erkänner detta folks arbetsamhet, sparsamhet
o. s. v., men det har uppgifvit det sentrala
i lifvet. De äro rasande på kejsardömet,
men det har lika väl visat sig i republiken,
att de styrande männens fel i denna punkt
varit ödesdiger. Gambetta sjönk af denna
orsak och med honom den 3:dje
republiken. Ja, jag skulle kunna nämna namn
från mitt eget land, om jag hade lof
därtill. Jag har blickat in i politiken och bland
dess män; de äro oftast karakterslösa ock
trolösa; de ha inöfvat detta i den
grundläggande åldern. Aldrig glömmer jag, hvad
som berättades mig i Amerika. Vid ett
val framträdde en medborgare och sade om
den man, som var på förslag till senator:
»jag har sett denne man gå från ett
politiskt möte till ett offentligt hus; kan han
vara trolös mot sin hustru, så kan han och
vara trolös mot staten». Han blef heller
icke vald. I denna sak har jag funnit
ytterligare bekräftelser bland bönderna under
min resa i Danmark, och jag har samma
erfarenhet från Norge.
När de komma hemifrån ett stycke,
tillåta de sig trolösheter. Om kvinnorna
visste detta, skulle månget hem rubbas. Vi
behöfva en revolution i pressen, i skolan
mot mångkvinneriet, och presterna skulle
icke säga, att när kvinnan försyndar sig,
så är detta farligare, än om mannen gör
det. Genom en lättfärdighetens afkomma,
då prostituerade män och äfven emellanåt
prostituerade kvinnor förena sig, bildas en
andlig ärftlighet af lust till mångkvinneri,
som undergräfver samhället och spränger
det till sist.
Jag kommer härmed in på det
psykologiska i frågan. Stora anlag fördärfvas
genom de sjukdomar, som medfölja
mångkvinneriet. Det är de starkaste, de
djärfvaste, som just här mest löpa fara. Jag
skulle kunna nämna en ungdomsvän, ett
af verldens största genier, I kännen alla
hans namn, om jag nämde det — han sjönk
i grafven på detta sätt. Och se bland edra
bekanta, den ena begåfvade, som man trodde
stort om, efter den andre har det blifvit
ingenting utaf. Man tror, att detta är en
sjukdom för simpelt folk, för matroser och
soldater, nej, det är en förnäm sjukdom, och
grunder, som läkarne säga, till mången
stormans högfärdsgalenskap. Jag kunde gå
med den nu antydda nyckeln och öppna
mången dörr till historiens afgrunder.
Säkert är: historien skall en gång läsas så,
annorlunda än nu.
Man säger: vi skola lefva tillsammans i
äktenskap, så länge vi älska hvarandra.
Hvart detta skulle taga vägen, särskildt för
afkomman, behöfver jag ej påpeka.
— Ja, allt detta kunde mången annan
framställa bättre än jag. Men nu kommer
jag till mitt egna evangelium, för hvilket
jag blifvit beskyld att vara »en stor
optimist». Jag såg en gång i London en man
med en kärra. På kärran hade han en
bur, i hvilken funnos en hund, en katt, stora
råttor och små råttor. Men de lefde
fredligt till sammans. Det var en uppfostrans
triumf att så förlika vildt fiendtliga djur.
Och till uppfostran sätter jag min lit; det
är mitt lifs evangelium. Man skall gifva
akt på ärftlighetslagen och på Darwins lära
om arterna. Det anlag jag arbetar upp,
det ärfves af mina barn. Den läran är så
stor att den borde fylla alla hem. En mor
är, heter det, den bästa uppfostrarinna. Ja,
hon kan vara det. Men då behöfver mången
kvinna och moder först uppfostra sig själf.
Men här kräfves väsentligen omdaning bland
lärarne, så att de åstadkomma en sedlig
uppfostran.
Uppfostran skall begynna i
lindan, men den skall ock fortsättas af lä-
rarne i skolan. Ingen lexa, som gifves och
plockas ut igen, ar nog! Du skall nyttja
din lärotimme så, att du ej blott bibringar
barnet nytt stoff, utan det skall ock af dig
få impuls till flit och lust, till ordningi
Detta är att vara lärare. Men därtill for-
dras »etisk talang». De som ej äro etiska
talanger borde i examen ej släppas igenom
att bli lärare. Jag känner en skola, där
ISraren var en sådan etisk talang, och där
fans en sådan anda, att alla barnen kon-
trollerade hvarandra i frå<*a om barndo-
mens värsta synd, hvilken ingalunda är ett
naturbehof, ty intet barn öfvar denna last,
om det ej lärt den af andra och den blir,
som man förstår, roten till framtida lider-
lighet. Jag vill därför, att vi ej skola be-
höfva sända barnen i skola med fruktan,
att de skola fördärfvas för oss; jag vill
att andun genom läraren Ar sådan, att barnen
uppehålla hvarandra i det, «om Ar godt.
Ocii detta tror jag sker bast i en gemen»
lamhitiskola, där flickor oeh gonar få fritt
au hvarandra, uppfatta hvarandra på ett
otvunget sAtt, leka med hvarandra, slåss
med nvarandra.
Oeh sd kommer jag med andra nya kraf
på presten. Det Ar först oeh frAmst klart,
att ikolan ej skall ha något maskopi med
kyrkan, preston skall ej heller komina till
religionsundervisning, ty det finnes intet så-
dant. Han skall tuga sedlig vård om alla,
om livar oeh en snrskildt — det Ar att vara
prost, Gör han sd, blifva han oeh d@ en-
skilde vänner för lifvet. I Amerika ha do
irlandska fliekorna ~ vid riskabla anställ-
ningar på hotell och dylikt - ett helt an-
nat stöd An de skandinaviska. Den irländ-
ske presten Ar van att två gånger i yeekan
fd se till sinu församlingsbor, sker ej detta,
uteblifver ndgon, »A uppsöker han henne
och frdgar efter, hvad som Ar på fArdo.
Detta umgänge hjälper skolan att omdana
»lagtet. Uch sd skulle presten uppfostra
för samhället.
- Tidiga förlofningar dro för öfrigt nyt-
tiga. Jug Älskar tidiga förlofningar — icke
pusto aftal, men eu trofast vAntan. Sddant
bör en ung man fram öfver mdngen far-
lighut. Dd han fdtt en ung kviunus tro,
ocii ingun tro är större, kun han och hon
hullu ut uiuot mycket — ju, ocksA nöjas
med utsigtun af ett tarfligt hem, Oeh det
itidstu fastslås — här mdato pretentionerna
skrufvas ned betydligt. Jug pdmiuuer dtor-
jgen om Amerika. XJlr man där kommer
in i ett nybildat hem i städerna, sd finner
man först uch främst ett stort kök, Ijii8t,
väl liiltndt, det nr det cgontligu, förnämsta
rummet. Dnr hnr man en stor, konstnär-
ligt urbetud spisel, och dörrarne std öppna
till det andra eller do andra rummen. Sd
skulle det vara hos oss också. Men här
är det sd, som man vet: först och främst
salongen, sd en mörk, Idng korridor och sd
ett litet, litet kyffe till kök, där pigan tine.
Och dAr går hon och styr och ställer och
»passer» pa husets lekamliga kraf, under
det utt unga frun sitter i salongen och bara
fram för allt »pussar sin Xioee för Mutduft».
Mångu bland Amerikas rikaste familjer hafva
1 «gynt >»i köket», tv de ha velat begynna
kärlek och icke i lyx.
Pd grund af deMiämdn och annat, stti
inånga kvar al1 kvinnorna, hvilka ej bli
gifta. Allt flere och flere upptäcka ocksd,
utt de ej passa för Äktenskapet, och detta
är eu välsignelse, ty det skull bringa efter-
tunke in i ullii dessa frågor. De ogifta
kvinnor, som nu uppoffra sil’ för familjerna,
som göm, att många hem lysa öfver hela
landet, de skola ock få sin hedersdag, sin he-
dersfest en gång, drt kvinnan blir Aradförhvad
hon Ar och icke för den mun, med hvilken hon
är gift. Xu skyller man detta förhållande,
att. en del kvinnor ej bli gifta, därpå att
flere kvinnor födas till verlden än män. Det
r icke så. Det födes lika många af hvar-
lern^ könet, men den manliga ungdomen
dör i den grundläggande åldern genom se-
deförderf. En förfärlig statistik finnes i
detta hänseende, ej minst för Stockholm.
Om vi nu vilja råda bot för detta, måste
vi, allt under det vi med barmhertighet
änka på det nuvarande slägtet, besinna
ärftlighetens Ing, att den blandningen, hvil-
ken efter hvad en antropolog har sagt, gör
vår nuvarande rus i vissa fall lika dålig
som australnegrer och hottentotter, upphör;
vi måste bl. a. iakttaga måttlighet i äkten-
skapet och enligt den Darwin-Spencerska
åskådningen vörda kvinnans hafvandeskap.
Denna vördnad är nödvändig för att ej
som om jag tänker mig ett öga inuti ett
annat öga. Och all sedlighetssträfvan stran-
dar, om vi ej fatta det"begreppet tydligt:
vi måste hejda, på alla sätt, ungdomens
mångkvinneri. Atrån efter än den ena, än
den andra alstrar djuriska, låga ideal. Och
hell undantager jag ieke kvinnan från det
ta. Hon är insnärjd i Don-Juans-afgude-
riet, som ormaktigt drager henne till sig.
(Björnson lenmade här en färgfull skild-
ring af Don-Juans-mvten, sädan den fram-
stälts å en tafla vid* pariserutställningen).
Hon följer det af »mångkvinneri» tillska-
pade parisermodet, hon snörar si«r. kläder
sig efter franska ideal.
Kunde de unga eldas af det exempel,
om af Jörgen Moe gafs at eleverna vid
rigsskolan i KristianiaT De fleste af dessa
elever ingingo förbund att lefva kyskt in i
äktenskapet, och de ha varit sä ifriga, att
de sedan bildat sådana förbund två och två.
Sådan är ungdomen. Den kan lifvas af
höga ideal!
Därpå slöt Björnson med en uppmaning
till de unga kvinnorna att se med hvilka
de gifta sig, och till de äldre att motarbeta
mångkvinneriet.
^ »Ja, så vill jag tacka Eder för i afton.
Stor tack! Jag har ieke varit riktikt kry,
meu I får nöja Er
sen tack»!
r icke varit riktikt kry,
med hvad I fått. Tu-
Sundsvall 12 April
Minnealista
, inställelse i bjökap-
å Skönsmon konkurs
Fredag 13. forc kl. 12 p. d
teuen Å. Petterssons
ft tingsstället Ljusta.
LSrdflg 14, kl. 10 f. m., auktion å diverse vadmal,
sy- och stickmaskiner m. m. å auktionskam-
maren.
- kl. 10 f. m., auktion å diverse lösegendom,
en kiosk m. m. i gården M 19 Sjögatan.
- kl. 11 f. m., auktion å diverse lösegendom
1 aflidne snickaren J. Boströms å Stadsmon
sterbhus.
- kl. 12 p d. auktion å diverse lösegendom,
2 kor, 200 lisp. ho m. ni. i sterbhuset efter
afl. skepparen J. Oberg i Korsta.
Sönda? 15, kl. 6 e. m., sammanträde rörande Sköns-
mons bhfvandc barnhem å skolhuset derstä-
des.
Måndag 16. kl. 12 midd., auktion å cirka 1,000
lisp. ho samt ett stokreatur hos M Wätter-
berg. Stornäset.
biskop Landgrens begrafning eanit afreste
i dag på förmiddagen med bauåg till sin
residensstad.
Till landstingsman för Njurunda tings-
lag valdes vid häradsrättens sammanträde i
måndags förvaltaren L. Stackell å Svartvik
efter inspektören G. Stenberg å Klampen-
borg, som var i tur att afgå.
Till nämdeman \id Njurunda härads-
rätt år vald grosshandlaren Per Näs å Xy-
hanm, efter förvaltaren L. Stackell å Svart-
vik.
Utnämd är den (5 d:s till provinsiallä-
kare i Lycksele distrilvt af \ esterbottens
län provinsialläkaren i Aaele distrikt P. F.
Lundquist.
Dödsfall. Enligt hit t
rättelser afled i onsdags i sitt
ia uuder-
ildrahem
i Västergötland kontrollören i postverket
K. V. Tbonell, omkring 40 år gammal
Den aflidne, som under ett par dr, anda
till i höstas, förestod poitmftstaretjAnst@n i
Östersund förvftrfvad© dar, likasom hfir i
Sundsvall, en icke ringa krets vänner, som
säkert skall mottaga underrättelsen om hans
död med smärtsamt deltagande.
<b><i>Sundsvalls fruntimmersförening</b></i>
för mission bland sjöman hade i mars ett
årsmöte å Sjömanskapellet.
Af därvid lemnade redogörelser framgick,
att föreningen under 1887 års seglationstid
kunnat utdela 20 stycken s. k, bibelpåsar,
d. v. s. af föreningens medlemmar
förfärdigade påsar, afsedda att upphängas i
fartygets skans ooh fylda med böcker, dels
religiösa, dels af allmännyttigt innehåll,
Nio af dessa påsar hafva utlemnats af
sjömansmissionären P. Borg,
elfva af stadsmissionären IL. E. Kallberg, hvarjämte
samme män utdelat fyra påsar, skänkta af
enskilda personer.
Kassarapporten utvisade i behållning från
1886 kr, 178.48, inkomster under året kr,
318.10, däraf ledamöternas årsafgifter 1 kr.
uppgingo till 92 kr., tillfälliga gåfvor af
föreningsledamöter 44 kr. och gåfvor af
sjökaptener 41 kr. samt inkomst af ett temöte
kr. 113,81 och af en kollekt å
Sjömanskapellet kr. l8.58. Utgifterna uppgingo till
kr. 356.20 och lemnade i utgående
behållning till 1888 kr. 140.42.
Då årsafgiften inom denna förening
utgör endast en krona oeh då hennes
verksamhet torde få anses vara både i fråga om
medel och ändamål sund och behjärtansvärd,
borde ock föreningen inom denna ort,
därifrån så många sjömän utgå, erhålla ännu
långt flera offervilliga medlemmar än som
hittills varit fallet.
Ett godt sätt att understödja denna
verksamhet är att ur eget bokförråd till
bokpåsarne skänka goda böcker, som kunna
antagas bereda sjömännen under lediga
stunder nytta ooh ädelt nöje.
Sådana gåfvor kunna aflemnas till
föreningens direktris, fru Z. af Sandeberg, dess
kassörska fru Julia Selahn, dess sekreterare
fröken Karin Brundell eller dess ordförande
komminister O. Arbman.
<b><i>Tivoli.</b></i> Styrelsen för
Tivoli-aktiebolaget i Sundsvall, har inkommit till
stadsfullmäktige med anhållan att kronolotterna N:ris
5 och 6 måtte åt bolaget upplåtas på
ytterligare 20 år, räknadt från den 1 maj 1891,
då den nuvarande konsessionen utgår.
liåhet, k det d affischtanan utanför Hell-
bergska huset npnsatta telegrammet vid bi-
skop Landgrens död hade, som det syntes,
med öfvad hand skrifvits »åt helvete»! DA
sådant icke kluddas af barnahand frågar
man: hvart bure det om flertalet i vårt lund
försjönke i en sådan oförmåga att begripa
och väl dera en sådan mans lifsgerning, tirt
och minne? Man nid vara huru stark prost-
hatare som hälst kun man icke annat än
bära afsky för sådan råhet.
Frdn Ramsjö* Den slagne Per Mo-
berg frdn Sundet är icke död, hvadan vi
härmed få rätta slutet uf den föregående
notisen, där det hette att underrättelse an-
kommit från lasarettet, der den misshand-
lade skulle hafva «flidi,t, tack vare den
skyndsamhet som lades i dagen vid hans
forslande till lasarettet.
— Ett spinneri är under anläggning vid
Tallåsens järnvägsstation inom Ljusdals
socken. Den stora bvgnaden, som skaH
hysa spinneriet, är redan färdigbygd ome-
delbart i närheten af Tallåsens stationshus.
Till biskop Landgrens graf har
Gestrike-Helsinge nation i Upsala, hvars
hedersledamot Landgren var, sändt en krans
med inskrift: »Pietas adohscentium memo-
riam servabito.
Tillåten skuldsättning. Regeringen
har tillåtit Ofvansjö kommun i Gefleborgs
län att för betalning af den ogukjna delen
af köpeskillingen för en till fattiggård in-
köpt egendom för bestridande af kostna-
derna för behöfliga reparationer å egendo-
mens åbyggnader samt för iuköp af för
fattiggården erforderliga inventarier och hus-
geråd upplåna högst 12,000 kr. att återbe-
talas inom 10 år.
De stackars hästarne. En insändare
till Xorrlandsposten påpekar, att obarmher-
tige timmerkörare lägga alldeles orimliga
lass i skogen, och att mer än en häst stu-
pat i skaklarne. Egaren säger: Hvad gör
det? Hästen är ju lifförsäkrad! Här vore
ett stort fält för försäkringsbolagen och för
djurskyddsföreningarne att ingripa.
Korsbands försändelser, vare sig för-
sändelsen består af tidningar, andra tryck-
saker eller varuprof, få icke innehålla bref
eller handskrifna anteckningar, som ha egen-
pkap af verklig eller personlig skriftvexling.
Ofvertrådelser härutinnan straffas med 20
kronors böter. Personer inom vårt sam-
hälle, hvilka nyligen af okunnighet öfver-
trädt förbudet, ha sålunda råkat illa ut.
Staten i urarfvakonkursen efter aflidne
förre privatläraren Uno Theodor Frödin,
upptager: tillgångar kr. 155.15, skulder kr.
2,294.24.
Ref’ormföreningen i Göteborg hade
annandag påsk i Arbetareföreningens östra
sal ett ganska talrikt besökt möte, till hvil-
ket åfven flere utom föreningen stående
personer infunnit sig. Till diskussion var
upptagen frågan, i bvad mån indragandet
af helgdagarne vore gagneligt.
I inledningsföredraget gaf inledaren en
kort historisk öfverblick öfver uppkomsten
och utvecklingen af helgdags väsendet; hvil-
ket som bekant täljer sina anor långt till-
baka i urminnes tid, och hvars upprinnelse
vore att söka i animismens och fetichis-
mens tidsålder. De gamle Egypter, Kaldéer
och Hebréer voro starkt begifna på »fe-
gtapde» och hade en massa helg- och er-
inringsdagar, hvarvid festandet med offer
ibland räckte flera dagar igenom: och hos
greker och romare egde samma bruk rum.
Slafväeendet möjliggjorde detta genom att
tillstädja de »frie» ett dylikt användande af
tiden. Kristendomen med dess församlin-
ar af frie arbetare bröt med deesa förhål-
nden och af både religiösa och sosiala
äl föll hela hldädt h bib
ga
la gösa och sosiala
skäl föll hela helgdagsväsendet, och bibe-
hölls endast söndagen som hvilo- och guds-
tjänstdag. Under Konstantin den stores
tid, då så att säga hela den klassiska hed-
naverld d tt l i ki
e
i kristen-
naverlden med ett slag upptogs i
domen, inträdde emellertid reaktion, och
snart nog var en stor del af de gamla helg-
dagarne, omdöpta till kristna namn, åter in-
förda. Hela medeltiden igenom bibehöllos
de, och föga hjälpte det, att en och annan
lärd och teolog vid kyrkomötena uppträdde
mot den stora massan af helgdagar, först
med reformationen kom någon ändring till
stånd. Luther var skarpt mot helgSags-
firandet. ° c
Hvad särskildt vårt land beträffar, så har
förloppet varit ungefär detsamma. Af de
53 helgdagar, som vi hade vid nyare tidens
början, har ehuru under svängningar fram
och åter och tider af reaktion allra största
delen blifvit afskaffad. Och om man un-
dantager Juldagen, sA återstår nu inalles
endast 8 helgdagar, som ieke infalla på
»Ondas, näml.: Trettondagen, Maria beb.-
dag, Långfredagen, 2-dag påsk, Kristi him-
mélf.-dag, 2*dag, pingst, Midsommarda-
gen och 2-dag Jul. Och det var således
frågan kll ll
gen och
dessa som
Frågan om e
synpunkter, arbe
samt den religiös
l. Och det
skulle gälla.
darne borde ses ur tvd
och hvilans synpunkt
kten Man borde
synpunkter, arbetets och hvilans synpunkt
samt den religiösa synpunkten. Man borde
skarpt skilja pil söndagar oeh helgdagar.
De förra voro hvilodagar och stödde sig på
fysiskt-paykiska grunder. De senare voro
minnes- och erinringsdagar. Sjttlf vore tal.
mot helgdngarne, därför att de i de fleste fall
missbrukades, därför att de innebure orätt ¦
visa, nämligen mot daglönaren, samt därför
att de voro olämpligt fördelade pd bA satt,
att alla helgdagarne infalla pA ena hälften
af Aret — ingen pd den andra. Dock med-
gaf tal. att endast söndagarne icke vore nog
för att tillfredsställa den arbotandoa kraf pd
hvila, omväxling oeh frihet, men det bästa
sättet att tillmötesgå dessa kraf vore att
skänka honom livar eller hvarannan lördags-
eftormiddag fri med bibehAllande af full uf-
löning.
De, som därefter talade för helgdagarnee
indragning, afsAgo härmed hufvudsukligen
Annandagarne, Marie bebAdelsedag, Kristi
himmelfArdsdug, sumt Trettondedugen. Mid-
sommardagen önskades kvar, men ej såsom
helgdag utan sdsom folkfestdag. Frdn denna
sida ndpekndes bland annat, att om än en
stor del personer hafva godt af helgdagarne,
nämligen ulhi de, som ej arbeta iör dags-
lön samt i allmänhet de bättre lottade, sd
linnes dAremot sd mAnga fler, hvilka hufva
stor olägenhet däraf och bland dessa den
8tora klass af tjänstefolk, för hvilken helg-
dagarne äro raka motsatsen till hvilodngar,
och pd hvars skuldror just dd kanske Hlg-
ges dubbelt sd tung arbetsbörda som äljes.
a andra sidan framhölls helgdagames be-
rättigande ur bdde religiös och humanistisk
synpunkt. 1 mdnga europeiska land vore
arbetarens ställning ytterst sorglig, hans lif
vore ett slafveri Aret om med höget ringa
hvilotider, och vi borde akta oss för att
skaffa ett liknande tillstånd här. St ut en
borde genom bestämdt förbud mot arbete
A vissa dagar skapa arbetaren tillfälle till
hvila, och en livar 7:de dag Återkommande
hvilodag vore ej tillfyllest; det mänskliga
behofvet af omvexling en och annan gdng
uti det evigt återkommande enahanda for-
drade något mer.
För den religiösa känslans skull vore
söndageu nog, men icke för mäuuiskaus be-
hof i intellektuelt hänseende samt behof af
hvila och omvexling.
Sedan diskussionen pågått omkr. 2 tim-
mar, egde omröstning rum mellan de olika
förslagen till resolution, hvarvid mötets fler-
tal uttalade sig för afskaffandet af annun-
dagarne samt des. k.lätthelgdagarne, hvar-
emot midsommardagen borde bibehållas som
folkfestdag.
Två andra förslag, det ena lydande: »Un-
der erkännande at att några mindre bety-
dande, s. k. lätthelgdagar må kunna indra-
gas, anser mötet, att de öfriga jämte an-
nandagarne böra bibehållas»: samt det an-
dra: »Helgdugarnes bibehållande eller deras
ersättande med lika många folkfestdagar»
hade emellertid hvardera starka minoriteter
för sig.
Värnhems kyrka oeh slägten De
la Gardie äro föremål för en intressant
uppsats i Smålands Allehanda af dess krö-
nikör, häradshöfding Arvidsson.
K. in:t har, som bekant, förordnat, att
10,000 kr. skulle ur den Värnhems kyrka
tillhöriga s. k. de la Gardieska grafkassan
utbetalas^ till grefvarne de la Gardie i och
restaurering at de la Gardieska grafkoret i
Veckholms kyrka. På grund af vägran från
Värnhems församlings sida att efterkomma
denna på administrativ vSg tillkomna för-
ordning hänsköts frågan till länsstyrelsen,
som ålade Varnhemsborna att, för undvi-
kande af utmätning utbetala summan. Varn-
hemsborna läto sig dock icke nöja härmed,
utan klagade i Göta hofrätt.
Efter att utförligt ha redogjort härför
samt för grafkassans tillkomst, framhåller
häradshöfding Arvidsson, att Göta hofrätt
får svårt att gifva k. m:t rätt, emedan k.
m:ts beslut strider mot 9tiftelseurkunden
och Värnhems församlings lagliga rätt. Ty
grafkassan är en gåfva till Värnhems
församling (af hvars Kyrka det till under-
häll med kas>sans medel afsedda grafkoret
utgör en del, nämligen södra sidoskeppet);
grafkassan har tillkommit genom den
barnlösa Elisabeth Oxenstjerna och inga-
lunda genom någon af de nu lefvande De
ia Gardiernas förfäders försorg samt under
uttryckligt förbehåll, att medlen icke finge
till "annat ändamål än grafvens i Värnhem
underhåll användas.
Därjämte år den de la Gardieska grafven
i Värnhem icke en farailjegraf utan endast
afsedd för Elisabeth Oxenstjerna, hennes
man och svärföräldrar.
Svensk bedragare i utlandet.
Enligt meddelande till Skånska Aftonbladet
har regeringen förordnat att svenske un-
dersåten Axel Pettersen skall åtalas vid
Stockholms rådhusrätt för det han under
åren 1886 och 1887, då han haft anställ-
ning såsom tjänsteman vid det egyptiska riks-
gäldskontoret (la Crisse de la Dette pu-
blique) i Cairo, fckall hafva vid flere till-
fällen af en fransk undersåte Ängel Bellour,
likaledes anstäld i nä rada verk, mottagit in-
lösta kuponger, som han visste vara af Bel-
lour olonigen afhände egyptiska riksgälds-
kontoret, och medelst utplåning af de mär-
ken, som till betecknande af att de blif-
vit inlösta funnos å dem anbragta, förfal-
skat dessa kuponger samt därefter genom
att ånyo inkassera dem förskaffat sig pen-
ningar.
Pettersen år häktad och under bevakning
afsånd från Egypten öfver Lubeck till
Stockholm.
Skilnadpåbränvinsinkomster.Vn-
der senaste försäljningsår hade Vimnierby
sprithandelsbolag en omsättning för blott
något öfver 17,000 kr. Scdun råvaruinköp,
löner och hvror ni, in. fråndragits, blef net-
tovinsten blott omkring 2,500 kr., till för-
delning mellan staden, landstinget och hus-
hållningssällskapet. För några år sedan
plägade Viinmerby sprithandelsbolag lemna
en årlig nettovinst af 25 å 30,000 kr.
Olyckligt misstag. En familjefader
i Borås, hvars hustru och några månader
gamla flickebarn lågo sjuka, råkade i förra
veckan af misstag att gifva barnet af mo-
derns medisin med den påföljd att detsamma
däraf afled. ’ (B. T.)
Prins Oscars tjänstgöring vid
flottan. K. m:t har befalt, att kommen-
dörkaptenen af 2:dra graden prins Oscar
Bernadotte skall från och med den 5 in-
stundande maj plaseras på Karlskrona
station.
I Stockholms likbränningsanstalt
har i fredags vid middagstiden bränts liket
af t. f. notariue publicus därstädes, bgrads-
höfdimzon Oscar Almouist. Xu hafva 23
lik branta å anstalten. Förbränningen verk-
stftlUes nu på omkring 2 timmar, i början
Atgingo 4 timmar.
Sdgverksegarnes garantiförening
hade i fredags ordinarie bolagsstämma å
Stockholms börs undsr ordförandeskap af
öfverstekammarjunkaren frih. N. G. S.
.nkerhielm, hvarvid, sedan styrelsen erhållit
décharge, beslöts en utdelning för fjolåret
af 125 kronor per aktie, motsvarande "
t
procent.
Reservfonden
vid 1887 Ars slut
id
till kr. 44,471.47, hvarförutom till framtida
disposition äro afsatta kr. 14,271.8o. De or-
dinarie styrelseledamöterna hrr N. G. Sö-
rensen, P. M. Wikström och H. Wilme
återvaldes.
Ingen telefonskatt. Med stor majo-
ritet, 213 röster mot 121, har riksdagen af-
slagit k. m:te proposition pin enskilda tele-
fonanläggningars beskattning.
Eldning med fotogen. Portvakten
vid södra järnvägsstationen i Stockholm G.
Forsberg, har nu efter flere års försök lyc-
kats konstruera en kamin för uppvärmning
af rum medelst fotogen, hvilken synes kunna
blifva af stor användbarhet.
Kaminen sprider en jAmn och stark värme,
och uppgiften att vid densamma helt och
hållet undvika fotogenos och rök, hvilkea
naturligtvis beredt stora svårigheter, synes
g, y
gt sätt löst. I af-
h ht ll
g
och sn
l
h snygghet eller,
t skall den nya
b dllA
hafva blifvit på ett 1;
seende på beKvAmlig
om man så vill, pr w
kaminen, som tillverkas af bästa stålplåt,
säkert komma att öfverträffa hittills bruk-
liga värmeapparater. Utom värme kan den
äfven lämna belysning. Priset för uppvärm
ningen af ett medelstort rum utgör endas
4 öre i timmen.
Hr Forsberg ämnar i dagarne söka pa-
tent pd sin uppfinning.
Beskattning af andel i vinsten
A besvAr af försäkringsbolagen Skandit
Nordstjernan och Thuh har k. ni:t förkla-
rat, att det såsom de försäkrades vinst och
för framtida utdelning sparade beloppet
för hvarje dr skull berAknas i bolagens be-
skattningsbara inkomst. Bolagen hade yr-
kat befrielse från beskattningen uf denm
vinst, etnedau den tillhörde delegarne.
Ett nytt system för aflöning af arbe-
tare inom industrien har pd senare tid bör-
jat röna stark utbredning \ England ocii
’Förenta staterna. Det gdr ut på att låta
arbetarne fd delaktighet i gynsamma kon-
junkturer för industrigrenen och i lättare
och billigare arbetsmetoder, som kunna in-
föras.
Systemet går i korthet ut på att göra lö-
nesatserna rörliga, »glidande», så att de ai
sig själfva stiga och sjunka med stigande
och fallande pris på den färdiga varan
marknaden.
Man kommer öfverens om ett visst nor-
malpris pd denna vara och en motsvarande
normallön för arbetet. Hvarje höjninj
varans pris åtföljes genast af en på förhand
i förhållande därtill faststäld höjning af ar-
betslönerna, medan åter prissänkning åtföl-
jes af ’önenedsättning intill en viss garan-
terad minimilön. Åtskilliga svårigheter, som
möta vid denna anordning, har man på sinn-
rikt sätt öfvervunnit. Som normalpris ta-
ges medeltalet af det faktiska fabrikspriset.
Där fabriker tillverka olika slags varor, läg-
ges hufvudtill verk ningen som grund för be-
räkningen och för de öfriga tillverkningarna
bestämmes lönen i prosentvis häraf.
Dessa lönesatser fastställas för längre tid
fram, om så anses nödigt, på det sätt, att
ombud, utsedda af båda parterna, taga kän-
nedom om böckerna hos en rad på förhand
utsedda firmor inom fabriksdistriktet.
Äfven till ändringar i produktionskostna-
derna kan man med detta system taga hän-
syn, ehuru anordningarna här blifva något
mera invecklade.
Dessa »glidande» lönesatser befatta sig icke
med arbetstiden. Icke häller hindra de ar-
betsgifvaren att afskeda arbetaren eller den
senare att lemna sin anställning. De gälla
endast för de arbetare, som för tillfället äro
sysselsatta.
Det faller genast i ögonen, att detta sy-
stem är synnerligen väl egnadt icke blott
att gifva arbetaren en mera rättvis del al
affärens bruttoförtjänst än som eljee kom-
mer honom till del, utan ock att förebygg*
dessa upprif\ande tvister om arbetslön, som
förorsaka så väl arbetsgifvare som arbetare
så stora förluster och ingripa störande i det
industriella lifvet. Också har systemet, som
sagdt, hastigt fått stor utbredning. Enligt
några skrifter härom, utgifna af professor J.
E. Crawford Munro i Manchester, har sy-
stemet i synnerhet vunnit tillämpning^ i Eng-
lands kol- och järngrufvor. Ar 18<5 bör-
jade det först användas vid några grufvor
i södra Wales. För närvarande regleras ef-
ter detta system lönerna för mer än 120,000
engelske grufarbetare direkt och för minst
lika många indirekt. Afven vid de engelska
järnbruken har det kommit mycket till an-
vändning.
JTytt bygnadssätt. Ett af de största
enskilda bygnadsföretag, som i Stockholm
utförts, är för närvarande i görningen. Ett
bolag är nämligen under bildande för att
bebygga kvarteret Beckasinen, på f. d. In-
gemarshofs område. Det gäller icke min-
dre än 15 hus med omkring 150 lägenhe-
ter och omkring 800 eldstäder. Kostnaden
är beräknad till omkring 1,250,000 kr.
Vid Stockholms bebyggande har hittills
alltid inom kvarteren Hvarje tomt eårekildt
för sig blifvit bebygd, hvilket gjort, att man
fått små osunda mörka gårdsplaner och en
mängd rum, vettande åt dessa, med utsigt
åt grannens föga tilltalande, fula, höga brand-
murar och i hvilka rum litet ljus och ingen
sol kunna intränga. Här år meningen att
efter en systematisk plan endast i ytterli-
nierna bebygga hela kvarteret, hvarigenom
den stora fördelen uppstår, att för alla de
femton husen — en del fyra- och en del
femvåninga- — en stor gemensam öppen
plats erhålies, hvilken skulle så användas,
att dels hvarje hus erhölle sin särskilda ran-
dade gårdsplan, dels en för alla gemensam,
ganska vidståckt parkanläggning, försedd
med vattenkonster, gymnastiska apparater
och lekstugor för ungdomen m. in., kunde
inrättas.
Meningen lär vara att omedelpart efter
bolagets Konstituerande med all kraft gripa
sig an med arbetets utförande och att eå
forsera detta stora arbete, att det före årets
slut skulle kunna vara färdigt, fur hvilket
ändamål man ansett erfordras en arbets-
styrka af bortåt 1,000 arbetare, något eom
i denna arbetslöshetens tid ej är att förakta,
säger X. D. A.
skålen var spräckt, om i följd af begånget
våld eller af någon ångarei propeller, torde
icke vara lått att afgöra.
Vårfloden. I en uppsats, införd i Stock-
holms Dagblad, yttrar major G. Nerman,
ehef i mellersta våg- oeh vattenbygnadtdi-
striktet, bland annat:
»Hvad angår innevarande års nederbörd,
så Ar denna visserligen föga större An 1887
års, hvaruf dock ieke får dragas den slut.
satsen att de båda årens vårfloder skola
blifva ungefar lika stora, och således Afven
den i år helt obetydlig, men af lätt insedda
skäl kommer enligt all sannolikhet, förhålla».
det dock att blifva något helt annat.
Af 1887 års nederbörd kommo nämligen
nära 80 pros. på deeember och januari må-
nader, hvarunder en blid väderlek med om.
vexlande tö och frost egde rum, hvilhet hade
till följd att vårfloden, som började den I
februari, redan tjugu dygn därefter hade nått
sin höjdpunkt.
Under innevarande års vinter, med en.
dast ett töväder i januari månad, hafva åt»
omkring 60 pros. af nederbörden fallit föret
under februari och mars månader. Med un-
dantag af hvad som har afdunstat, omkrine
6 & 12 m.m. i månaden, fans af hela vin"
trens nederbörd således kvar vid mars må-
nads slut 65 a 70 m.m., hvilket icke är nå-
gon obetydlighet, ty den motsvarar ett öf-
ver hela landet utbredt vattenlager, förutom
hvad april månad kan i den vägen åstad-
komma.
Lätt bör kunna inses, att en sådan vat-
tenmängd, om den afrinner pd en vecka,
hvilket icke Ar något ovanligt, kominer att
gifva en mycket stor vårflod, ty den upp-
går till mera An en liter i sekunden pr hek-
tar, men lika lätt inses, att om snösmält-
ningen, af bruten af nattfroster, kräfver två
till tre veckors tid, ed blir vårflodens hftf-
tighet väsendtligen förminskad.
Snösmältningen, påskyndad af regn, har
börjat med goda utsigter att gifva en rik-
lig vårflod, hvilken, fyllande de nu tomma
sjöarna och vattendragen, kommer landets
många vattenverk och Afven andra till godo;
men den kan Afycn bereda ett alldeles för
stort öfverflöd till skada för många verk-
etAlda odlingar på förr eanka men numera
torrlagda marker. För dylika förödelser,
som hemsökt Tyskland, kunna vi känna os?
temligen lugna.
Slutligen torde fd framhållas, att i all.
mänhet hyses en mycket oriktig föreställ-
ning om den vattenmängd, som erhålles, då
snön smälter. Lika vigt vatten kräfver näm-
ligen en lika vigt af snö, och har vid af
mig verkstäld mätning och vägning fram-
gått, att minst 10 kubikmeter nyfallen snö
erfordras till en kubikmeter vatten.»
Den plötsliga skräckens följder.
Den moderna kulturens och civilisationens
glänsande ljus kastar äfven många mörka
skuggor bakom sig. Till dessa mörka si-
dor höra de alltmera studerade yrkessjuk-
domarna, hvilka blifvit en följd af den mo-
derna industrien. En sådan ytterst sällsam
sjukdom, en följd af järnvägstrafiken, skola
vi söka här nedan att i korthet beskrifva:
Sjukdomen har iakttagits efter järnvägs-
olyckor samt blifvit kallad »Railway-spine»,
d. v. s. »järnvågsryggrad.» Sjukdomens
symptomer äro mångfaldiga. Först klagas
öfver hufvudvärk och tryck i ryggtrakten.
Därefter uppträder en stor retlighet. Pa-
tienten blir lätt ond, far tillsammans vid
minsta buller, är alltid nedstämd och sorg-
sen. Om dagarna pinas han af samman-
pressande ångest och om nätterna af dröm-
mar, i hvilka den öfverståndna olyckan spe-
lar hufvudrollen.
Icke sällan stegra sig dessa tillstånd ända
till sinnesförvirring, oeh man kan befara
utbrott däraf, så snart en yttre omständig-
het, såsom ett lokomotivs hvisslande eller
ett tågs rullande, erinrar om den hemska
katastrofen.
Ofta är en stor del af kroppsytan okäns-
lig mot alla smärtsamma ingrepp såsom
stickande, knipande, skärande, under att —
ytterst märkligt — enskilda punkter af
huden ej tåla ens den svagaste beröring.
Kroppsställningen är slapp, gången lång-
sam och lik en drucken persons. De fram-
sträckta händerna råka lätt i darrning, hvil-
ken meddelar sig åt hela kroppen. Svin-
delanfall äro ej sällsynta och kunna stegra
sig ända till epileptiska krämpor.
Ett sällsamt symptom är svårigheten att
tala. Den sjuke" har svårt att kläda sina
tankar i ord; detta beror till stor del på
förlust af minnet. lian har glömt de pas-
sande uttrycken. Förestafvade ord kan han
däremot lätt eftersäga.
Sinnesverktygen äro också angripna. Det
skimrar för ögonen, synförmågan minska*
och stundom kan genom synnervens angri-
pande fullständig blindhet" uppstå. Lika-
ledes ringar och klingar det för öronen. Hör-
selns skärpa sjunker stundom ända till full-
ständig döfhet.
Det ligger i sakens natur, att icke i alla
händelser alla symptomer framträda, utan
att hos en individ förena sig några symp-
tom, hos en annan åter andra. Ett ha dock-
alla fallen gemensamt: de äro obotliga. Vis-
serligen bar man lyckats åstadkomma en
förbättring men aldrig något varaktigt hc-
lande.
En del läkare anse. att den sällsamma
sjukdomens orsak ligger i ryggmärgen, i det
att ryggraden genom den häftiga rörelsens
plötsliga afstannande vid en järnvägs-sam-
manstötning blifvit böjd. Andra däremot
påetå, att det är en nervös åkomma, och
doktor Chsrcot, den berömde hypnotisören
och nervläkaren i Paris, säger rent ut, att
det år en yttring af den moderna mång-
skiftande nervsjukdom som kallas hysteri.
Hos järnvågarnes personal har man stun-
dom iakttagit ett tillstånd, som har mycken
likhet med ifrågavarande sjukdom. På grund
af skedda järnvägsolyckor, till hvilka de kan-
ske själfva varit vittne, utvecklas en sjuk-
lig fruktan för möjligheten af en dylik olycka.
Lnder hufvud- och ryggsmärtor, angert-
känslor, förlamningslika symptom utbildas
en stark förstämning och motvilja mot den
hittills varande verksamheten.
Verldens längsta järnvägsvagn
håller för närvarande på att förfärdigas vid
Kockums mekaniska verkstad i Malmö, skrif-
ves till Dagens Nyheter. Vagnen mäter
nämligen icke mindre ån 55 fot i längd flf-
bufferterna, eller åtskilligt mera ån de
amerikanska järnvägarnes vagnar. Bygd
enligt Bogiesystemet, innehåller vagnen 3 e
och 4:e klase, af hvilka den senare är öp-
pen och mycket rymlig för att kunna lemna
wod plats åt dem. eom förse Malmö med
fisk. Vagnen kommer nämligen att trafi-
kera vårt lands kortaste järnväg, bandelen
Malmö—Limhamn, från hvilken senare plåt*
»torre delen af den fisk, eom antände? i
i Malmö, sedan långliga tider tillbaka hem*
’ »~» |*t| • ii •
Tio björnar utgjorde hofjågmåstaren j täts. Den lilla järnvägens lokomotiv, eorn
_ . B. Setons och jägmästaren L. J. Hall- jämte ofvannåmda vagn utgör banans hela
grens byte på deras finsk-ryska jagtfård. j rullande materiel, år bestäldt hos firman
mt hemslit fynd gjorde arbetare, som | Nyqvist & Holm, Trollhättan,
äro sysselsatta med »stenkolefiske» å isen | Vintern i Stockholm — skrifver Dag-
utanför Skeppsbron i Stockholm. De fingo bladet — synes i år hafva svårare att lemna
nämligen i håfven hufvudet af en människa, j från sig väldet än vanligt. Temperaturen
som en längre tid legat i vattnet. Hufvud- I är fortfarande lig, och om nätterna år det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
