Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afreste ett 50-tal, personer endast från
Vimmerby; vid stationerna där emellan och
Nftss/ö tillstötte mänga flera. hvaHgenomin
inalles omkring 5OO personer begnfvo sig frdn
orten i afsigt att emigrera,
Stockholms folkbank. Bruttoinkomsten
för året har uppgått till kr. 28,765.75.
Omkostnaderna htifva medtagit kr. 21,547,86,
Nettovinsten är alltså endast kr. 7,218.1 a,
hvllkot utgör blott sirktt ],is procent af
»rnndfondena belopp. Summan af bankens
Ssakru fordringar utgjorde vid sistlidna åra
It oj mindre fln kr. 285,470. i i. Af denna
1»»’ dels på grttnd af konkurrera
dl d grund af aokdO
ofelutning, dels pd grund of aokprdsuppgO^
rolscr mast snsom förlust ulakrifvas kronor
j5,2Ol72. Till betfluktmde liArtif hnr i för-
Htu runwnut nnvÄndts drets nettovinst kronor
7 218.13 samt hel» dterstdondo reservfon-
den. ut«örundo kr. 20,703.öt», men likväl
uppstår on brist uf kr. 27,271.0», hvurtill
tillgängliga medel saknas och hvilken där-
för måste bolnstus grundfonden. Ndgou
utdelning för dret kan således ej ega rum.
Många magar mättade» Frdu Lu-
led ti» i dugarne nulAndt till Stockholm HU
tunnor fisk, dels rökt sill, dela knbiljo, bada
slagen af oklanderlig beskaffenhet, hvilken
flgff varit ».faodd för arbetspersonalen vid
Luleå- Ofoten-bunnn. Sagdn personal lAr
emellertid »ratat.» dess» födoämnen, möjligen
uf ovnnu vid ntt förtära sddnnu fisksorter.
Engelske vise konsuln Brehm, som emottn-
<iit sändningen, beslöt pröfvu, om Stock-
holms kroppsarbetande befolkning vore lika
krilsmngud, och lät dflrför i tisdags e. m.
utanför engelska konsulatets lokal vid Skepps-
bron till behöfvando utdela hela den elit-
sända kvuntitcten, hvilken utdelning mer An
200 iiursonor, mAn och kvinnor, finge vnra
mud om. Det torde knappt beluifvn eAgns,
utt sntntlige de pd detta sAtt bespisade voro
mycket tiicksummu för livad de fingo emot-
taga. D. X.
Tull i>å boktri/vkertinaterleL Frdn
dun boktryekerilirinu som innehur det ena
«f Sverges tvd stilgjuterier hade till bevill-
ningsutskottet iurfkndts en skrifvelse, hvari
eåsoni för dun svenska stilgjuteriernn be-
höllig förordades en tull d bokstilar itf 40’
öre per kilo, motsvarande skilnuden emellan
sådana stilars pris A svensk» och tyska gju-
eJlod anledning hflruf föreslår utskottet.
fuin funnit nAindn tullsats för hög, ntt d
bokstafsstflmplnr och boktrycksstilur matte
silttas un tull uf 25 öre per kilo.
Svensk boktryekeritidning egnar under
rubriken »ett stort misstag nf riksdagens
bevillningsutskott» en utförlig belysning dt
detta förslag.
Dnrni framgår ntt tullen pd bokstilsstump-
lar — det vill säga ull stil som Ar större
,1n vunti" textetil, ornument, infattningar o.
ti, _ ide af den ny.tsntimd t firman ifiå-
»tatutta utan »pä rak urin» föreslugits uf ut-
skottet. Som dt/lik materiel icke^ — i hvarje
full ej i tillnärmelsevis tillrAcklig inycken-
|iet — kan inom landvt tillverkus^ Sil skulle
tullen å denna vnra allenast kommu utt för-
svåra boktryckcriiudustriens vilkor, utan utt
ens i afsevärd mån främja de tvd stilgju-
teriernas intressen.
Hvad tullen å boktryckeristil ungar nn-
märkes först och frfuust det anmärknings-
värda i att 300 boktryckerier »kalle skutta
till — två firmor. Vidure framhdlles att
den förut onmanulu finn au tydligeu pd visat,
hurusom konkurrens med utlandets tillverk-
ning endast blir möjlig med en tull af
minst 40 öre. Utskottet har funnit denna
tullsats för hög, men tänkt: »bätte ndgot
än intet» och sänkt den till 25 öre. Re-
sultatet ar att den inhemska.stilgjuterihulu-
strien icke främjas, ty den importerade sti-
len blir ju ändå 15’öre billigare per kilo;
den enda som viuner pa aftären är stats-
kassan, och den som förlorar är boktryeke-
riindustrien.
yy uppfinning af Edison. Edison
liar nu uppfunnit eu ny typ af elektriska
lampor. Dessa iiro vida mer ekonomiska
p
än de äldre.
Edison-bola
d
Mison-bolaget i Aewyork har genast
fört de nya lamporna i handeln. De be-
spara omkring lia af deu kraft, sona be-
höfdes för de äldre lamporna. Medan bo-
laget förr garanterade 8 lampor om 16 ljus pr
mekanisk hästkraft, garanterar det nu 12
lampor af samma ljusstyrka för samma
kraft eller 15 lampor pr elektrisk hästkraft.
Spänningen är 90—125 Volt och kraftför-
brukningen 3.01 Watt pr ljus.
Kötthandeln i — Helsingborg, Från
Helsingborg skrifves i Skånes Allehanda:
I onsdags öppnades i »Högvaktens» hus en
ny köttbutik, som med ens ställer Helsing-
borg i storstadsnivå beträffande denna nä-
ringsgren. Det är kreatursexportören, handl.
Otto Jönsson, som öppnat densamma. Den
nya köttbutiken företer ett för svenska små-
städer högst ovanligt yttre. Oafsedt den i
och för sig eleganta lokalen med sina ko-
lossala glasrutor och sina i imiterad fayanee
målade väggar, förvånar den genom sin so-
lida och verkligt aptitliga inredning i öfrigt.
Allt ined hvilket köttet kommer i beröring,
utom krokarne på väggen och en träkubb,
afsedd för dess sönderstyckning, är af mar-
mor. Diskarne af marmor, vågarne täckta
med marmorplattor och upplagshyllorna i
fönsterna af marmor. Mot den hvita, glän-
sande stenen lyser det röda, saftiga köttet,
den svällande köttfärsen och den i snittytan
vackert marmorerade korfven så aptitligt,
att det riktigt vattnas i munnen, då man
bara går förbi den läckra butiken. Men det
ar icke blott genom sin eleganta lokal hr
Jönssons nya köttaffär skiljer sig från dy-
lika affärer i allmänhet. Den hai äfven an-
dra betingelser, så t. ex. blifver hvarje djur,
som slagtas å hr Jönssons slagteri, före slagt-
mngen besigtigadt af veterinär, liksom äf-
ven slagtning och korffabrikation bedrifves
under fullständig kontroll.
g
ttödva Östersjön en Polarregion.
Till Göteborgs Handelstidning skrifves:
Ueu minnesvärda vinter, som år 1888 fört i sitt
skote och hvaraf vi här på vestkusten nu som bäst
»aga ett iugalunda motvilligt afsked, bibehåller
ännu i andra och sydligare trakter oinskränkt her-
maldet Så meddelas af eu person, som i sär-
5™* "f <le svåra isförhållandena betingad mission
«gatt till ou Falster, att isen rundt däromkring
)Z «J™ påminner om en fullkomlig polarregion.
fet galde for vår sagesman att praktisera sig från
and nd Gjedscr (fyr och mindre plats på sydost-
mff-Uvlcn af ou Falster> fln tiU caSir£a2’75eng.
•nu ii, o. liggande ångare »Skjöld», hvilken, kom-
men från Ostersjöhamnen Pillau och destinerad till
essens på Fyen, legat instängd bland ismassorna
nu ofver en månad, då det var den 10 mars af-
gtogen skedde från Pillau. Färden från land ut
!- V^’?et t0S * »"spräk sirba 2 timmar och >ar
dsrifte ¦j?svär"g och afventyrlig. Personen i fråga
srifte ¦j?svär"
"Från stranden syntes ise
en ut p& den efter en hal
nog svår, men kom-
tie ndring var
ån stranden syntes isen nog svår, men kom-
men ut p& den efter en half timmes vandring, var
’’«" P» ofantligt långa sträckor uppskjuten stycke
å af 10 tilf 12 tums ti
d ill i 1
0 tA«HlVnt ,lV|t1’’)&M«i "fven under betryckets tid,
len vanliga hjillpsamtat, som do under åratal bo-
sut on lattig sjuk granne, boende i samma för-
na, en murare med sin sjuka hustru och 4 baru
Dtt kyfle, dit man måste i bokstaflig mening klättra
.U» gonom 4 branta trapiwr. Som do »ro arbet-
uimuui och huahällsuktigOiudo do 1 hojtas on liteu
wurnaniiiiiir efter sommarens förtjänst, men den ar-
liotnlusn kalla vintorn har fortärt badö don och ml
ätan alla deras möbler. Litet spisbröd var vid vårt
;osök al t son, fans i förrådet. Detta oaktudt var
let ej de sjiilfvn, roiii hedt om hjaln, utan cu do-
•as fattige granne, som sett dera» nod och ftfrsu-
telsc. \ id anbudet utt dagligen få homta 2 tior-
oner fttttigmat atrålade deras ögon af tneksaniW
"i ville urbota och spara. Det skullo nog ilnnu
gång blitvu bra for »lem... 1<^ ctt ord nf knöt
ler bou om ytterligare hjltlp. Detta är stort,
’et iir en lofvuude illustration nf förmaningen: Ar-
eta och bed, men tigg icke!
Telegrafen och telefonen, öfver-
räffade. Frdn Amerika kommer under-
ättelse om en uppfinning, som är egniul ntt
isätta bdde telegrafen och telefonen och
" ^n göra slut pd ulla strider melluu
–jgrafverket och de enskilda telefon-
flugen. En brefskrifvnro frun nämda land
iieddelnr Dagens Nyheter därom följntide:
Mun hnr, som bekant, professor Elisha
jrny ntt tacka för väsentliga förbättringar
f telefonen, och om lmns nyaste uppfinning
tlller livad den lofvnr, har man ej orsnk
ntt sörja sig grdhdrig öfver ttolltelofonbo-
lagets seger i rättegången mot sin medtäflaro.
Professor Grav påstår sig hufva gjort en
uppfinning, som helt och hållet ställer tele-
fouen i skuggan. I dessa dagar skull pro-
fessorn hos flera frumstdende män i östern
uppsätta sina apparater, som lian gifvit nam-
3t Telnutograt (— fjärrskrifvaro eller fjärr-
kjutcn stycke
k i den mest
oreda, "tilfmiilst WTé fots höjd.
"et var med stor Bvårighet man kunde praktisera
W upp och ued ofver dessa glaciercr. Lndervan-
unngen voro mångenstädes stora isblock åtskilda
«t par fot> j kvilkas öppning man skådade ett djup
di id a 20 fot."
„.£." ar icke nog att sådana ismassor förefinnas
utefter stranden och pä ytan, utan flere mil till
"afs lakttages samma förhållande, och har isen
gjutits samman, så att den når rätt till botten.
nnDi ;£*8»annde ångaren tyckes stå alldeles torr,
uppliåfd på isvallar, med isblock upptornade rundt
«mkring ofver ledstängerna, och då det icke synes
sta i mänsklig makt att för närvarande bryta ån-
caren loss, år intet annat att vidgora an lemna
?"•tyget att toa loss. Hvilken tid ^etta bör taga
«an man sluta sig af det föregående. Proviani
tar åtskilliga gånger hemtats frän land af s*~
SC? ocB ett par af besättningen, som alla
ombord och vid godt mod, endast att tiden bin
aem lång, hvilket icke är underligt, då några ar-
heten därute bland glaciererna ej gerna kunna fö-
™fga8- Vandringen till stranden blir dagligen
»vårare, och man riskerar vid bestigande af lsbär-
gen att halka och hufvudstupa dimpa ned i sval-
gen däremellan, som äro 15 ä 20 fot djupa, och
’Ifvore, som meddelaren säger, sista saltomortalen
gjora.
Under förutsättning att icke häftiga stormar___
mera sammanpressa ismassorna kring »Skjöld» hop-
pas man, att fartyget i sinom tid ml kunna kom
Nr 47
SUNDSVALLS TIDNINfl L8rd«g 21 April
1888
skola sakort
larexpodltlPM
mAiiadGn
som sagdt
vill, men Bent
amma donna po-
mcdlo af »gräs-
-. „,„„,•> * awvnnwm, Kn ins. till D.
dttnSnvftrhl!JBI1 8klldrin» frAn tl0 ö°öH-
Kn enka, nom sett bättre dagiu\ hnr horama Iiob
SLb^J^Lt^f^Å DeähBoTdS
aSrEf
Ku fattig enka uppmanades att begttn lOttlp Wr
!?,,.,» i’ "Hi1?",1!,1 .Hoil "N’0*10 ^tta licstltmdt,
ffi " J1Ul) 8knl1 j"8 ®mt** °8^
»’’’11 »••»"»le »i" 0K0« nöd,
kyddsfru och begflnlo hjlUpT mou oj
r sig utan tur sin uunu ftvttlguro Granne.
I va gamla makar, fordom viUhcrgado, (tro m
ttiga muoro arhotshrist och Bonotii att mannou
WMVft sltadud vid on fabrik. Dci ikro dock iKtjdtv
ch tacksamma, hushålla aparaumt mod de
0 tAHlVnt l()|tf’)ft«« äfven und btk
e elnu
Profes
tessorn vttrar sig Ofver sin uppfinning:
«.Tag har foretagit otaliga prof med miu Telauto-
gmf. orh ulla hafva utfallit till min fulla bela-
ihet.
J)en sntter eder i tillfälle att från edert kontor
Chicago i ett ögonblick sunda ett skriftligt med-
lande till nftgou nunan stad. Det af eder skrifna
[ifves vid ändpunkten med exakt noggrannhet.
1 ni med eder penna således skritver i «’bl-
•a«o, hliftcr med pennan i mottagarens apparat
återgifvet i facsimile. Ni må skrifva Inilket språk
som helst, ni må använda stenograf! eller chiffer,
facsiniilet framkommer alltid, och om ni på edert
papper gör en teckuing eller bild, så framkommer
tlcn genast till ändpunkten och blifver på papperet
Hr noggranut återgiven. Med hjälp af denua ap-
it kau eu teckning ofver eu järuvägskatastrof
hastigt sändas som meddelandet öf\er den-
ma. De båda pennorna röra sig samtidigt och
samma sätt. Det finnes ej uågon grund för ett
intagande att denna apparat ej skall arbeta lika
räl och noggrant på ÖOO (engelska) mils afstånd
Telautografens öfverlägsua egenskaper öfver tele-
men bestå däruti, att hau är underkastad mindre
toring genom iuduktiou. utt han arbetar fullkom-
igt tvst samt att missförstånd äro omöjliga.
Önskar t. ex. A. sätta sig i förbindelse med B., så
rycker han på en vid apparaten fäst knapp, som
id centralstationen eller hos B. sätter en riug-
ipparat i rörelse. Därpå tager A. den vid hans
»parat fästa pennan och nedskrifver eller tecknar
å papperet hvad han vill meddela B. Det skrifua
tergifves med automatisk noggranuhet af pennan
B:s apparat.
Pennan, som A. begagnar sig af, är med två fina
radar fäst vid telautografen och reglerar den elek-
riska strömmen samt kontrollerar pennan hos B.
>e två tina trådarue genera ej deu skrifvande, man
"— ker knappast att de äro förbundna med pen-
_., och man skrif\er lika ledigt som om (fe ej
innos där.
Telautografen kommer ej att kosta mera än 15,
ögst 25 3ollars (55 ä 95 kr.)...
Om denna apparat besitter de egenskaper och
fördelar uppfinnaren tillskrifver densamma, så kom-
mer den att åstadkomma en fullständig revolution
och i väsentlig grad minska behofvet af post och
¦legraf. Telefonen blifver betydelselos.
Naturligtvis ligger det i uppfinnarens skön att
allmänheten på billiga vilkor komma i åtnju-
_Je af hans uppfinning; då skulle han, utom de
ikedomar som hans uppfinning inbringar, förvarfva
ig det amerikanska folkets tacksamhet.
— Till ofvanstående meddelande af \ år brefskrif-
- säger D. X. — anmärka \i endast att idén
„ .jlautografen icke ar alldeles ny, ty dels har
en för många år sedan förverkligats genom Ca-
illis »pantelegraf» och dels senare genom Cowpers
landskriftstelegraf ni. «. Dessa äldre apparater
iro emellertid ganska kompliserade och gifva en
copia bestående af en mängd horisontala streck,
i varemot det billiga priset pä Gravs apparat synes
isa att denna är ytterst enkel, och af beskrifnin-
sn framgår att äen gifver en jämn. exakt kopia
det handskrifna.
Breflåda. N. E Laven, Enebacken,
¦ö’ened. Annosen kostar för begärda tiden
r. 18.20 med 25 pros. kassarabatt.
*
Om den reglementerade skörlefnaden.
Lektor P. Waldenström har — i anledning
af något klander mot hans uppträdande
i riksdagen rörande denna fråga —
till »Hemlandsvännen» insändt en uppsats,
varur vi meddela följande:
När jag hade i kammaren framstält min
interpellation om den reglementerade prostitutionen,
sade eu af Stockholms riksdagsmän till mig: «Om
prostitutionen afskaffades, skulle inom sex månader
halfva Stockholm vara förstördt af syfilis»... Andra
personer hafva sagt mig: "Otukten kan icke
utrotas, och därför är det nödvändigt att hafva sådana
där kvinnor; undersökas måste de ock, på det man
ej må blifva smittad af dem» o. s. v. Ja, man har
ock sagt: »Det är för de hederliga kvinnornas
trygghet nödvändigt, att prostituerade kvinnor
finnas; annars skulle de förra bli föremål för
förförelse». Detta är allt i olika former den gamla
jesuitiska satsen: »Ändamålet helgar medlet». Jag
har på sådana invändningar svarat: »Är
yrkesskörlefnad nödvändig för samhällets välfärd, så
ändra då lagarne! Behandla då icke vidare de
kvinnor, som egna sig åt detta yrke, såsom ett för-
aktligt afslatm utan tvärt om såsom samhällets
välgörarinnor och räddarinnor. Ty klart är, att om
halfva Stockholm dem förutan skulle inom sex
månader vara förstördt af syfilis, så hafva dessa
kvinnor för Stockholms sundhet och välfärd en mycket
större betydelse än alla Stockholms läkare tillsam-
mantagna. Behandla dem då ock i överensstäm-
melse därmed och aflöna dem med allmänna *»’-
del!» — Men nej, ingen vill vara med om d
Och dock vore det den enda riktiga konsekvensen.
De arma kvinnorna måste man hafva för att
tillfredsställa sina lustar på, och sedan spottar man
–-lem. Och mannen — ja, han går alldeles fn,
sitt hufvud lika högt och har tillträde till samma
salonger som förr! Hvarför.. dömes icke äfven
han till besigtning på byrån? Är det mindre
farligt, om han smittar ned en kvinna, än om hon
smittar ned honom? Nej, men han är man, och
för honom skall den arma kvinnan offras.
Och hvar tagas offren ifrån! Det är den fattige
arbetarens dotter, som skall offras, den för sitt up-
pehälle arbetande eller tjänande kvinnan. Mången
man, som är rädd om sin dotters heder, gör sig
alls icke samvete öfver att förföra sin tjänsteflicka.
Det är, som kunde det icke vara annorlunda. Den
arma flickans förnedring och hennes fattiga men
ärliga föräldrars förtviflan bekomme honom intet.
Blir hon hafvande, kastas hon tillbaka på
föräldrahemmet. Har hon intet sådant, så återstår
för henne ofta intet annat än gatan och – byrån.
En hederlig, troende flicka, som tjänade i en
mycket aktningsvärd familj, tog förliden höst under
en resa in på ett hotell i Göteborg. Hon blef af
ett fruntimmer i hotellet, som anvisade henne
hennes rum, tillsagd att, när hon Htllngt dörren, taga
utn nyckeln och hänga den på en krok bredvid dörren.
Utan att reflektera härpå, gjorde hon det.
På natten kl 2 vaknar hon vid det, att en horre
sittor nå kanten af hennes säng. Förfärad ropar
hon, att han skall aflägsna sig. Då han ej går
utan bötrjar tala med henne, rusar hon upp springer
på dörren och ropar på hjälp. I (ietaatnt
omfatta* hon af två starka armar. Htm svimmar...
och kommer till sann vid det, att hon ligger 1 slu
alt ig. Jlioilyld HlUigcn Bitter den främmande herrn
och bäddar henne» hufvud med vuttcn. Åter börjar
rn uflttgsnur Biff. Hon rimur upp, klft-
vndur bort- franhutollot, förfärad öfver
1 hon varit, mon A andra Hidan glud
ntt vara räddad. Emellertid var hon efter den
natten ganska klen till hälsan. Vid besök hos en
läkare här i Stockholm för en tid sedan fick
hon veta att hon är hafvande. Hon hade alltså
under medvetslöst tillstånd blifbvit av den främmande
våldtagen. Och nu frågas: Tror någon att ett så
sådanr våldsdåd mot en hederlig kvinna vore möjligt
för en herre, som icke förut genom prostitutionen
blifvit förhärdad och beröfva all känsla af
alktning för kvinnans heder? Och den s.k. realistiska
litterarur, som f. n. hotar att förkväfva all
blygsamhet och i grund förpesta det uppväxanide
slägtets sinne, tror någon, att den har sin rot
annorstädes än i prostitutionen? Är det icko
prostitutionen, som gjort t. ex. Aug. Strindberg till den
författare, som han är?
Så länge samhället i stället för att energiskt
bekämpa prostitutionen tvärt om genom
polisreglementen hägnar och ordnar densamma, så länge
kan man ej vftnto annat, än att den sedliga
känslan hos folket skall alltmer och mer förslappas,
och till iöljd (lamt1 lifvon det sedliga omdömet allt
mor förvirras. Ett guusku märkligt bevis därpå
ttro våra teatrar, dar nu för tiden ganska snuskiga
stycken ej blott tolereras utan ock applådorus af
både mtln och kvlnuorj ja, dar sådana styckeu äro
de enda, som kuuna Hamhi sa Htor ftskadarepubllk,
att teatern kan hafva någon vinet af sitt arbete.
Om mun eu afton ställer sig utunför eu teater, dnr
ett sådant slipprigt stycke uppföres, skull man
hitpua öfver att se ej blott mängden utan ock
framför allt beskaffenheten af deu publik, boiii ditr
samlas. Dar samlas bildade mlln och kvinnor,
>Ade iildre och yngre, ur våra förnämsta sumhalls-
klasser, för utt lära sig skratta åt do liderliguBte intrl-
cer och de skamligaste ilktouskapsbrottshlBtorior.dar
ionstcn under namn af realism gått så långt, att don
hur endast ett steg till att taga, nitinligon att midt på
scenen framställa, hvud hon ännu låter åskådaren
tilnkn sig försiggå bakom kulisserna. Ock de prakti-
ska följderna af detta’/ För Äktenskapet? Förfatnil-
eltfvct? För aamhftllslifvet? Mun ryser vid tan-
ken dilrpå, ifall man sjlllf Unuu har aa mycken
sedlig kttnsla kvar, titt man kan rysa. Men (Yr det
underligt, att den sedtiga känslan slappas hos ctt
slugte, som täxcr upp med det skådespelet för ögo-
nen, att administrativa myndigheter, som skulle iif-
vervaka lagarnes eftertcfnad, tvärt emot sin pligt pä
sidan om och i trots af dessa lagar genom rcgle-
mentariska föreskrifter imdgifva och ordna utbf-
ningen af den last, som mer fin någon annan un-
dcrgräfver famitielifveis helgd och därmed den
grundval, på hvilken hela samhätlslifvet hvilar? Så
frågade jag i mitt första anförande i andra
kammaren om denna sak. Och på deu frågan önskar
ag, att isynnerhet de må svara, som anse, att det
I sedlighetens intresse Ur nödvändigt att hafva en
— ––––––- riksdagsmannen–––
af 1’orsollea anförande i finska landtdageu. Jag
tillåter mig därur anföra följande ord:
"Den reglementerndc yrkesskörlefuaden är i hög
grad cguad att undergräfva sedligheten och förvilla
rättsmedvetandet; den större trygghet vid ayndena
utöfvande, som den osedlige genom denua anord-
ning auaer sig cga, inkastar tusenden på lastens
bana — en omständighet, som ådrager samhället
ett drygt och frnktansvärdt ansvar. Tv därmed
grudlägges den förvillande och fördärfbringande
’•—’.............’.....•¦¦¦¦ och lag Icke fördöma
_______....... _____ ..t afakyvärdt ondt, en
synd; utan att de blott vårda sig om att efter för-
måga skydda både lastbares och icke lasthares
helsa emot lastens följder; hvarjiimte fröet utsås
till deu hemska undervisning, att lasten är en nöd-
vändighet, som kräfver sina ofier, men att den i och
för sig ej iunehär något ondt eller straffväwlt. Till
hvilken grad skall el rättsmedvetandet blifva vil-
seledt, om dessa uppfattningar få rotfasta sig, och
*".....’ glig skörd af utplånad moralitet och
vete skall ej häraf uppspira efter blott
ctt par generationer! Den omständighet, att staten
tolererar och reglementerar osedligheten innebur
ett frö till dygdens förintelse, en förtur nde prin-
stp, i bredd hvarmed passionens utsväfningar kun-
tillmätas betydelse blott i andra rummet.»
det utmärkta sedlighctsföredrag, som Björn-
itjeruc Björnson i fredags höll uti Immauuelskyr-
can härstädes, visade han på ett saut och slående
Itt, huru den karaktärslöshet och oredlighet, både
det offentliga och enskilda lifvet. svin utmärker
är tid, på det närmaste sammanhänger med skör-
lefnaden. »flerkoneriet", som mer än något annat
forstör karaktären och i det den kväfver aktnin-
gen för kvinnans heder, äfven kväfver känslan för
rätt och heder i allmänhet. Men ingenstädes kan
>nua skörlefnad bättre frodas än där.’hvarest sam-
illet reglementerar och hägnar den.
Men den namnlöse insändaren, som föranled t
mig att skrifva dessa uppsatser, menar, att som-
liga röstat emot min interpellation på den grund,
att de anse, att den reglementerade yrkesskölefna-
ir bättre än det oudas fullkomliga lössläp-
nande, och att mau af två onda ting måste välja
let minsta. Därpå vill jag svara, att en sådau be-
vekelsegrud skulle hafva skäl fur sig, om jag hade
yrkat pä det ondas lössläppande. Men när jag nu,
alldeles tvärt om, yrkat på det ondas befriande en-
ligt svensk lag. huru kan då någon uppträda där-
emot på den grund, att han ej Ull hafva det onda
lössläpt? Tror insändaren verkligen, att det fins
sådana höns inom Andra kammaren?
— Vid försök, som i vår hufvudstad gjorts att få
bort deu reglementerade prostitutionen, har allt
strandat på läkarenas motstånd. De hafva bedömt
frågan från sundhetens synpunkt och från denna
nsett reglemonteringen nödvändig. För den mo-
aliska synpunkten hafva de intet öga haft. Att
osedligheten såsom sådan mer än något annat un-
dergräfver ett folks lifskraft. att det lefver en Gud
bland oss, hvars sedebud äro af rida större vigt än
alla s. k. hygieniska regler, att moralens förfall är
en vida större olycka än alla de härjningar, som
några sjukdomar kunna åstadkomma, det ligger
utom dessa läkares synkrets.
Hvad vi kuuna hafva att frukta af ctt läkare-
regemente i denna del, därpå vill jag här anföra
ett förfärligt exempel. I sin bok om
Prostitutionen (tryckt 1873) föreslår dr P. A. Levin
(sid. 140), att till strafflagen 18 kap. 11 § måtte
tilläggas följande ord: »Dock stående det
stadsfullmäktige i rikets större städer fritt, att när de
finna behofvet for allmänna sundhetsväsendets bä-
sta så kräfta, under sin och stadens polismyndig-
hets stränga tillsyn och enligt lagligen stadfäst
reglemente inrätta särskilda tillståndshus, där
otukt mot betalning må kunna öfvas». Att detta
icke är en enda läkares åsigt, det synes däraf, att
den nämnda boken blifvit prisbelönt af svenska
läkaresällskapet. Och det är denna omständighet
som visar, hvad vi, såsom jag sade, skulle hafva att
vänta af ett läkarregemente i denna del.
*
Fru B. till en
någon klocka
på tiden
Bullrar han så
eller elfva ungefär. Är han mycket
sig och önskar mig god natt, si
omkring tolf eller half ett, HL- .
Btöflarne i tamburen och kommer i
ren utan Jjus, då vet jr .......
*
Värnpligtige Oländer Pålsson frän Snål-
loröd af Norra Åsbo härad företedde intyg,
att han vistats utomlands från den 1 fuli
1885 till den 24 juni 1887. Under förra
hälften af 1887 ekullu han iuatalt sig till in-
skrifning såsom varnpligtig. Ehuru han
vistades utomlands och saknade kännedom
om dm njm lagen, dömdes hun att bota 10
kronor. K. m;t har fastetalt detta utslag.
Häktad myntförfalskare. Till
Öresundeposten skrifves: I lördags häktades
och införpassados till cellfängelset i Halm-
stad snickaren A. d’Aubigue från Rennes-
löfs socken sdsom förvunnen att hos landt-
hundlnren Olof Bengtsson i Edenberga af
summa socken hufvu för nigon tid sedan
utpranglut ett friskt 50-öresBtyoke. Slan-
ten, som bar artulot 1874, Ar förmodligen
en komposition af tenn och zink samt täm-
ligen klumpigt efterapad, hvarför upptäck-
ten var llUt nog, i synnerhet som myntet
vin1 ovanligt blankt. — Sedan saken anmälts
för lunsmuhnen anstäldes förhör jftinte hus-
visitution, mon inga falskmyntareverktyg pd-
trnftudes. Det sätges, att personen i fråga,
som är en yngling om 21 Ar — hvars fu-
der harstammar från en fransk adlig slUgt
— icke gjort någon hemlighet af sitt för-
sök i myntfnbrikutionen och vid bortvex-
himlot mera handlut af oförstdnd An med
afsigt att bedraga, fastän utgången blef så
ödesdiger. I så fall får han dyrt nog
umgalla sitt oförstånd.
*
Fästmön till en skeppare hade on tvist mod stu
fästman, emedan hon oj ville tillåta honom att
uppkalla sin båt efter henne.
- Hvarför håller du så fasligt på det? frAgade
- Jo, tror du. att dot skullo bil roligt för mig
att höra, att Kristina Olsson ligger i hamnen och
spacklas», att »Kristina Olsson tacklas af» o. s. v.
Nej, det blir ingenting af!
*
Meddelanden fr. allmänheten.
Anhållles om pluts för nedanstående:
Söndageu d. 15 d:s hölls extra kommunalstämma
i Timrå Bockens kommuualrum för öfverlägguing
af frAgau om utBkuukning A de A AluöBundot tra-
Kkeraudo bAtar. FrAgau har förauletB af nykter-
hetsvUnuornos petition, som gick ut pA totalt
förbud.
Kommunalnttmdeu hado tagit potltiouäreruas an-
hållan i öfvervugande och däröfver afgifvit ett ut-
låtande som gjele I riktning att tillstyrka att hos
kngns befalluingshafvande anhålla det utskänk-
uiugeu A sön- och helgdag mAtto förbjudas.
Sedan kommunalnämndens protokoll blifvit
uppläst, framstäldes af ordföranden, hr P. Näsman,
frågan huruvida nämdens utlåtande skulle autagas
eller ej. Därpå svarade hr H. Dalmark från
Löfudden, att man ej kunde inskränka utskäukuingeu
litugre Un till sön- och helgdag emedan det skulle
falla sig litet besvärligt, för honom att under resor
mellan »ston» och Löfudden nödgas ha’ »pluntan»
i fickan.
Detta yttrande uppkallade arbetaren Joh.
Nilsson från Östrand som för sin del ansåg det vara
rent af skamligt att icko kunna resa mellan Sunds-
vall och Söråkcr utan att behöfva sitta i salongen
och klinga med glasen som så ofta var fallet. N.
yrkade därför bifall till petitionarernas anhållan.
Därefter framstäldes proposition först på
nämdens utlåtande, hvilket besvarades med blandade
ja och nej. Sedan framstäldes liknande proposi-
tion på Nilssons yrkande, som med öfvervägande
ja besvarades, För andra gången framstäldes pro-
position pA uilmdcns utlånande, som med några ja
besvarades. Då föll klubban. De absoluta
nykterhetsväunerna hade ej tänkt sig ett så hasigt
slut, däraf kom det sig att Inga nej-röster afgåfvos.
Absolut nykterhetsvän.
Äfven om nykterhets vännerna andra gän-
gen svarut nej på propositionen, hade detta
ej kimntit hindra ordföranden att förklara
sig anse sin frdga med öfvervägande ja besvarad.
Felet ligger däri, att nykterhetsvännerna
försummade att begära votering, innan klubban föll.
Red.
*
En elegant dam gaf sin kammarjungfru på kvällen,
innan hon gick och lade sig, följande befallning:
— Lisette, lägg mina höften där borta i länssto-
len, stoppa in mitt öga i fodralet, lägg min högra
skuldra under den där schalen, lägg mina tänder i
ett glas vatten och tag reda på hvar jag lagt mitt hår.
*
Strödda underrättelser.
En Minsk jordefärd. Från en af stä-
derna i mellersta Sverge berättas följande,
hvilket visar utt det icke är på landet en-
samt vidskepelsen frodas: Fru W., född N.,
skullejbegrafvas. Jordfästningen hade egt
rum,*bch likvagnen höll utanför kyrkopor-
ten. Redan då kistan blifvit därå upplyf-
tad, började häetarne krångla, och då man
hunnit till X-bron, kastade de sig ned på
gatan och kunde ej, trots maningsrop och
piskslängar, förmås att stiga upp, förrän ki-
stan blifvit lyftad af och buren öfver bron.
Bärarne tyckte att kistan blef allt tyngre,
ju närmare man nalkades det sista hvilo-
ruminet och voro alldeles uppgifna af trött-
het, då liktåget hunnit till kyrkogården.
Då inträffade något som ännu mer ökade
det pinsamma intrycket af de förra fatal i te-
terna. Ehuru vädret var alldeles lugnt, smäl-
de likväl järngrindarne igen med väldiet dån,
och då man slutligen kommit fram till graf-
ven och kistan skulle sänkas ned, befans
graföppningen för smal, och dödgräfvarne
måste stampa på locket af alla krafter för
att få ned henne.
Ej mindre enkligen än tjänstförrättande
prästen, kyrkoherden och k. hofpredikanten
K., voro pinsamt upprörda, och den senare
sade sig aldrig hafva varit med om en så
obehaglig förrättning.
Folktron tillskrifver hvad som hände det
förbiseende, som visade* den aflidnas önsk-
ningar. Hon hade ofta begärt att få hvila
i samma kyrkogård, dar medlemmarna af
hennes familj sofvo den eviga sömnen, och
hvilken var belägen i rakt motsatt riktning
från kyrkan, fin den andra, dar mannens
förra hustru och dennes anförvandter
hvilade; men då man handlade i rak strid mot
denna önskan, »krånglade» den döda.
Sk. A.
Under falsk flagg.
Från Helsingborg skrifves i Öresundsposten:
Ett blad ur kärlekens bok
kalla nedanstående sanna, men
tafla ur lifvet. Ute i södra förstade n i Helsingborg
bodde för någon tid sedan
yngsta årgjort sig skylduig till en erotisk förvillelse,
hvilken hon uppriktigt
förmåga genom ett strävsamt
sökte försona. Att hon härunder i tysthet drömde
om en »kärlek, som allt förklarar och allt försonar»,
må man väl ej förtänka henne. En dag samman-
träffade, hon med en ung sjöman, som genast bör-
jade tala mod henne om kärlek och slöt med att
föreslå henne äktenskap. Hon lyssnade, dess värre
för henne, allt för begärligt till hans inBtallBamma
röst. Snart betraktade hon sig som hans gifua brud,
och så - lemnade han, flickan ovetande, samhället
for att taga styrmansexamen. Nu först uppdagade
den stackars flickan att hon skulle bli mor.
I sin oro öfver denna upptäckt skref hon ett bref
till sin älskare under dot namn och den adress,
han för henne uppgifvit. Döm nu om hennes
öfverraskning, då hon mottager det svar, att bref-
emottagaren ej ens kände henne till namnet, ännu
mindre med henne haft så intim bekantskap, att
hau kunde vara fader till hennes barn.
Hvad var dot att göra?
Hon anhöll att don hon skrifvit till skulle på be-
itamd tid möta henne i dou ena kyrkoallén. Härtill
—imdo hau sitt samtycke. Båda parterna infunno
%4SftSWfiÄ
i brefvexlingen med ömsesidiga fö-
’––––*•» hennes sida, för svek
""iStrnytTinöto beramades emellertid, och förbaud
han Blg nu att, för den händelse något misBföratånd
förelage, som Igenkänningstcckon bära sin högra
hand utanpå hjärtat.
Tack vare denna signal, befaus det att i–––
nllr do möttes, voro för hvarandra fullkomll
mande. Då emellertid flickan kl "
Då emellertid flickan kunde nöjaktigt re
för dou andros alla lefnads- och familjc-
blott flickan blifvit
nedrigt bedragen, i dot hennes friare uppträdt
or ott falskt namn, utan ock att han måtte vara
u nUra bokant till d hllk
ra för dou andros alla lefnads och familj
llauden, funno do att ej blott flickan blifv
t bedragen, i dot hennes friare uppträd t u
falskt na ta k tt h mAtte va
ou ultra bekant till deu, hvilkens namn han begag-
nat. Hvem han var, var dock ej lätt att gissa, mou
Blumuou gynnade don bedragna kvinnan, så att hon
omedelbart härefter lyckades få reda nå sin fria-
ros verkliga namn och vistolBooit ll&rmed var
dock den stackars kvinnan ej mycket hulpen. Be-
dragarens familj »var ej för partiet», och det är ju
.ner lin troligt att bedragaren sjlllf e haft för verk-
lig afsigt att infria do löften, Kan gifvit henne un-
der ett falskt namn.
Vi ha ej — slutar tidningen — velat återglfva
eller ens antyda namnen på de upwtrttdande perso-
......la i denna Ullu roman, då båda do httri oiuta-
___ unge munnen äro Böner till allmänt kllnda
och aktade familjer i Btaden, men vi ha ej ansett
obb böra förtiga allt hvad vi visste - då ett och an-
nat däri möjligen kan tjäna andra till lärdom och
varning.
KloekuvncB skyldigheter och rättig,
heter. Omkring år 1540 förmanade bi-
skopen i Luud presterna ntt i sitt stift till—
e, att »kyrkosången försiggick ordentligt»
jch förbjöd dem att ej tillskansa sig kloc-
kareinkomsterna. Den första klockarelag
mnn klinner, sedan reformationen infördes,
utgafs af konung Gustaf II Adolf 1619 och
lyder som följer:
§ 1. Klockaren skall följa presten till preatmö-
te, försummar han thot, höte Prcstenom 8 öre.
§ <ä. Skall han ock bära Biskopens, ProbstcnB
och Kyrkoherdens bref till nästa klockare; för-
summar hau thet, böto BiBkopenom 3 öre.
§ 3. Skall han ock alla tider ringa helig mål
till Högtid, hvor morgon och afton klämbta vid
bot socknens en sak.
§ 4. Skall han ock tillsäga Presten om aockue-
bud aftonen tillföreue, om han får bud af bonden,
och han skall följa Presten sjelf både med kalk
och bok i hvart socknebud, försummar han thet
bote 3 öre efter lagen.
§ 5. Skall han ock 1 »restens budstuga elda och
1 gång hvarje vecka tjärna, baka och qvastar up-
ehålla.
§ 6. Sammaledes bör hau ock slagta åt Preaten
om så behöfves, och der bör honom icke före;
ingen är närmare klockarens arbete för skjul än
Presten. J
7. Skall klockare tjeua till allom mässorna
_„ Häradstorpen. Vill klockaren å sin ärende
fara af socknen, tå bedes om lof af Presten och
få honom en i sin stad som socknebud måste skö-
om så tarfvas.
j 8. Kan klockareu inte alls sjunga som ho-
nom bör om åhret, tå göres Prestenom dagsvärke
therföre om året.
§ 9. Thesslikcs bör ock klockaren så Prestens
korn om åhret och berga hans säd i lada, så att
then blifver väl förvarad, eller få en annan i sin
tid; försummar han thet. bote 3 marker och al-
lan skada.
§ 10. Bör ock klockaren och hans hustru bära
bryggning och tunna öhl åt Presten och therför
bör honom sin dragarekanna.
§ 11. Bör ock klockarens hustru jöra deg och
baka bröd åt Presteu om så behof gjöres ochhafve
therföre sin bakebulle af gjerden.
§ 12. Thå klockaren allt thetta uppfyller om
Jiret som föreskrifvet står, tå bör Presten gifva
honom ett par skor och ett par goda ullstrumpor.
Försäljningen af Jordanvatten. Från
Konstantinopel skrifves: Bland den mängd
kcrasessioneansökningar, med hvilka den tur-
kiska regeringen är öfyerhopad fins en som
förtjänar beaktas för sin originalitet. Upp-
hofsmannen tiU densamma är en fiffig en-
gelsman, hvilken — uppenbarligen eggad
genom den ofantliga omsättningen uf det
undergörande vattnet från Lourdes — har
för afsigt att exportera Jordanvatten i större
mängd. Han vill betala den turkiska rege-
ringen 1 piaster för flaska, dock på det
vilkor att myndigheterna på hvarje nasku å
embetets vägnar bekräfta, att vattnet verk-
ligen är från Jordin.
Träffad af blixteu pa predikstolen.
En tragisk händelse tilldrog sig nyligen i
den lilfa församlingen LireSaldi i Italien.
De andäktige voro samlade i kyrkan. Utan-
för rasade ett häftigt åskväder och inne i
templet utslungade presten sina förbannel-
ser mot den katolska Kyrkans fiender. Plöts-
ligt hördes en förfärlig knall, och en blixt
trängde genom tempelhvalfvet, just som pre-
sten yttrat: »Eld från himlen skall förtära
de gudlöse!» Då de församlade hemtat sig
från förskräckelsen, sågo de presten liggande
död på predikstolen.
Grannländerna.
dens paragraf V. Under denna öfversk
innehåller »Flensborg Avis» en för bladeto
tyske läsares skull afven p& tyska språket
punkt. »Koin. »etes» efterm&V öfvel ke£
sar Wilhelm och det däri innehållna erkän-
nandet, att Slesvig i motsats tiU Holetein
och Lauenburg var ett danskt hertigdöme,
blifvit uppfyld. Bladet eiger bl. a.:
... »itou ^ÄSÄtKÄ
____för flottan, behöfde det denna
för haren. Men sedan den tiden ftr
igen fullständigt nedlagd. Det fins
__ norr om Eidern icke en rastuing, icke ett fäste,
icko en skans. Med andra ord: hela hertigdömet
Slesvlg ligger utanför Tysklands Btrategiskagråns.
Förf. erinrar därpå om, att det förr an-
sågs i Tyskland blott vara en tidsfråga, när
det skulle eröfra och med sig införlifva hela
Danmark såsom för detsamma behöfligt.
Men under de senare åren har något händt,
som gör det ej blott möjligt, utan till och
med finskligt för Tyskland att låta
Danmark bestå som själfständig stat — nämligen
Nord-Östersjökanalen, genom hvilken
skapas en förbindelse mellan Östersjö och
Vesterhaf, en vattenled öfver hvilken
Tyskland endast har att fullt förfoga. Förfat-
taren tillägger:
Med förvånande kortsynthet har man i Danmark
klagat öfver denna kanalanlaggning, därför att den
skullo miuBka den danska tneflanhåndeln och skada
Köpenhamn som transitohandelBplats. I Btallct borde
mau fröjas och jubla. Hvad bnr några millioners
ttn Tyskla
htffvor det
tordoDanm
dt t
tordoDanma».._...... ...
gadt mot oröfringshiBton nos sin B
8 Då Nord-Östersjökanalen blifvit
förhållanden vara tryg-
* sin Bydligc granne
Bin stora kuBtstrucka skulli
Får Danmark tllllmka den danska delen af her-
tigdömet SleBvIg, så skall det aldrig kunna vara
tal om, att det skall gå i förbund med Tyaklnnds
tryggad, an om deu stöter till öppna hafvet.
Ärtikelförf. menar, att kejsur Fredrik ej
skulle på ett vackrare sätt kunna inviga sin
styrelse af Preussetis och Tysklands öde,
än genom att återafträdu den danska delen
nf Slesvig. Linder lians nuvarande sjuk-
dom kan han ej besväras med depututio-
ner eller masspetitioner; men om han Bkulle
bli herre öfver Bin furliga sjukdom, då skola
nordelesvignrne säkerligen icke underlåta
att bedja kejsaren återupprätta forntidens
orätt.
Från eldsvådan i Aftonbladets hus berättar Af-
tonbladet:
»En af brandens åskådare — kläderna augåfvo,
att hau tillhörde hvud man så \ackert plägar kolla
»bättre» folk, men gåfvo ledsamt nog ingen ledning
i fråga om mannens politiska åsieter - uttalade
visserligen vid sjiilfvu olyckstillfiilFet högljudt den
människovänliga önskan, att »redaktionen också
befunnit sig i brasan, så hade man varit af med
hela sällskapet». Vi hoppas få tillfälle att ganska
eftertryckligt erinra både vänner och motståndare
därom, att hans uttalande denna gång åtminstone
endast hörde till de fromma önskningarna.»
Telegram t. Sundsvalls Tidning
Stockholm den 31 april. Första kam-
muren har med 67 röster mot 38 anta-
git men Andra kammaren med 115 mot
81 afslagit kaffetullens sänkning.
nu&uuii; — fiai i Muuiugcu ar ett uyu ut;v is
hvad starka drycker göra olycka här i verld
(Läser): Unge Smith tog en båt och rodde ut, il...
rusig söm han var föll lian ur båten och drunk-
nade ...
— Nå, min herre, där ser du, hade han inte
druckit starka drycker, så hade han inte dött.
Mannen: — Han föll ur båten, gjorde han inte?
— Jo visst gjorde han det
— Dog han, innan han föll i?
— Var inte odräglig, James, inte dog han förrän
han drunknade, inte.
— Men då var det ju vattnet, som dödade honom,
Från utlandet.
Storbrittanien. Northumberlands
grufarbetare, en af Englands största arbetare-
föreningar, har genom allmän omröstning
uttalat sig för att arbetarerepresentanterna
i parlamentet, Burt och Fenwick, äfven hä-
danefter skola erhålla arvoden ur förenin-
gens kassa. Härigenom har ett föregående
beslut om indragandet af dessa arvoden
upphäfts.
— Ofverhuset har utan votering i andra
läsningen förkastat lagförslaget om att be-
vilja kvinnorna i England valrätt.
Frankrike. Deputerade af Boulangera
omgifning påstå, att hans plan är följande.
Sedan hau blifvit vald i Le Nord, skall hau
intaga sin plats i kammaren och där hålla
ett utomordentligt häftigt tal mot det nu-
varande parlamentet samt sluta med förkla-
ringen, att han nedlägger sin fullmakt, och
därpå lemna salen. Hans tolf anhängare i
kammaren skola följa exemplet. I följd dnraf
skola nya val bli nödvändiga i tretton de-
partement, i hvilka alla Boulanger då vän-
tar att bli vald. Kammarens upplösning
blir därigenom oundviklig, och de följande
allmänna valen skulle utfalla med seger för
Boulanger i trettio eller fyrtio departement.
Det då bildade nya kabinettet skulle natur-
ligtvis innesluta Boulanger som krigsmini-
ster och företaga författningsrevisionen. Man«
räknar på att Carnot härigenom skulle tvin-
gas att afgå och Boulanger uppsättas på
hans plate.
— Boulanger har säudt valmännen i de-
partementet Nord en ekrifvelse, i hvilken
det heter: Valmännens votum fordrar upp-
lösning af den vanmäktiga kammaren och
tevkjio*,af iWtanbgen. PnuArike begir
en konstituerande f&wamling, rom medgif-
ver folket den omfattande plats i repobli-
kenhvarifrån dt i hllits på af-
ik
ken.hvarifrått det s
\ ftr — sknfver Boulanger — icke
x » t. ftt^ska fosterlandet:%pubUken
måste också fn«»* «« -i__-»-i- - t *«_
stånd. Det fl
tillräckligt al
hvan han betecknadee Boulanger som upp.
rörets soldat och försvarade opportunister-
nas hållning. Den nuvarande^aramaren
hade missbrukat ministerkriser; den nuva-
rande kruen bm,ad,, alt dm omedelbara
rMratten teke vore ofelbar. Den nuvarande
situationen vore ett plagiat af den andra
deseniber. Talesätten från en viss sida vore •
hycklande, tvetydiga, hotande. Feny ville
stödja kabinettet Floquet, men det borde
mot boulangismen intaga en verksam, kri-
gisk hållning och arbeta på att koncentrera
alla .republi&raer mot den caesaristiska, ple-
biscitära rörelsen. Caesarismens tillbaW
vändande skulle medföra krig med utlandet.
Frankrike skulle förlora Europas aktning,
såvida det för andra gången inom 40 år
hyllade medelmåttan för geni, CatUina för
Washington. Ferry räknade sig «le bou-
langistuka tidningarnas angrepp %r en ära.
Alla gode borgare borde resa sig för att be-
kämpa den återvändande caesarismen, som
städse efterlemnat skändliga, blodiga spår i
Frankrikes historia.
— En moderat fransk tidning skrifver om
boulongismens uppkomst och karaktär:
Folket var miBBnöjdt. Dess representan-
ter, som lof vat guld och gröna skogar, hade
ingenting uträttat till af hjälpande af rådande
missförhållanden. Valmännen började allt-
mer betrakta de deputerade som pratino-
kuro och snyltande oddgor. Hvar finna hjäl-
pen? Hvem skulle bli den okände rädda-
ren?
I detta psykologiska ögonblick visade sig
Bonlanger pd sin svarta hingst. Han var
hvarken advokat utan kunder eller läkare
utan patienter. Han tillhörde det populära
krigarstdndet: han hade allt hvad en folk-
hjälte behöfver: ståtlig hållning, subel och
fjäderprydd hatt.
Blund det lägre folket blef han känd ge-
nom visor, somliftrataminade från kaféchan-
tanternn, och i hast blefvo populära. Så
spreds hans porträtt, och det hann fram ända
till de folklager, där man ännu tror, att
Thiers vur kejsare och att Ferry sålt Elsass-
Lothringen till Preussen. Kom så till, utt
general Boulanger vardt afhdllen inoin ha-
ren Bärskildt af gemene man, dem him ofta
gaf rätt gent emot officerarne, och af un-
derbefälet, soin han i Here ufeeenden gvn-
nade. När soldaten kom åter till sitt hétn,
skildrade han för de sina med fantastisk öf-
verdrift den store generalens utmärkta egen-
skaper.
Märkvärdiga saker hade man att förtälja
om »den förste republikanske krigsmini-
stern.» Hå tror man ännu följande historia
här i trakten, skrifveB det från Nord: Grän-
sen mot Tyskland betecknas of en upprest
»ten. En dag kom Bismarck och ville flytta
stenen in på franskt område. Men då sade
Boulanger: »låt bli det där, du!» — och
Bismarck lunkade snopen sina färde.
Men äfven inom högre lager af
befolkningen var Boulanger populär. De
republikanska bladen sjöngo ju en tid bana lof
i ulla tonarter. »Bistnarcks skräck», »arbe-
tarens vän», »soldatens fader» — det var
hans namn, som gåfvos åt krigsministern;
och man anförde yttranden af honom: »sol-
daten bur dela sitt bröd med arbetaren.»
Så blef Boulanger landtbornas ideal af stats-
man och hjälte. Och de ha visat, att de
fortfarande, om ock af skilda skäl, hålla fast
vid honom.
Men Frankrikes öde afgöres väl nu som
tillförene i Paris. Och parisarnes hållning
mot Boulanger är skäligen kylig — skrik-
halsarne, som följa hans vagn, pär han åker
ut, eller bråkmakarne, som bruka tillfallet
att få hvissla åt Ferry: de tyckas ej själfve
tuga saken på allvar. En fransk tidning
säger: »så länge Paris ej bygger barrikader,
blir Boulanger ej diktator.»
England. För engelska parlamentet har
ett vigtigt lagförslag framlagts, som går ut
på att åstadkomma större säkerhet för sjö-
farande. I motiveringen påpekas, att öfver
135,000 människor under tioårsperioden 1876—85
sväfvat i allvarsam lifefara vid skepps-
brott; 109,000 hafva räddats, hvaraf */3 i
fartygens egna båtar. Det är, heter det i
motiveringen, omöjligt att beräkna, huru
många människor kunnat räddas, om farty-
gen varit bättre försedda med båtar. De
största och mest bekanta ångfartygsbolagen
förse sina fartyg med tillräckligt antal bå-
tar, men mindre fartyg äro ofta tarfligt ut-
rustade i detta fall. De gällande lagbestäm-
yg illräckg
tar, men mindre fartyg äro ofta tarfligt ut-
d i d fll De gällande lagbestäm-
melserna äro trettio år gamla och gifua un-
llanden än de nuva-
ibj
der helt andra förhållanden än e
rande. Antalet båtar och räddningebojur
beräknas icke efter antal passagerare om-
bord/utan efter skeppets tondrägtighet. Re-
geringen vill icke fastställa några bestämda
regler, då den anser detta för en omöjlig-
het, men en komité, bestående af skepps-
redare, skeppsbyggare och praktiska sjö-
män, skall sammanträda för att klassificera
de olika slagen af handelsfartyg och under
kontroll af Bourd of Trade bestämma om
de räddningsmedel, skeppen böra medföra.
Detta nya regeringsförslag synes väcka all-
män tillfredsställelse.
Amerika. Mellan arbetare, son» voro
sysselsatta med byggande af en järnvägs-
tunnel i Tennesse, och en hup strejkande
arbetare uppstod den II april slagsmål,
som slutade därmed, att skjutvapen använ-
des. Fem arbetare dödades och många så-
rades.
*
Två unga kontorister gräla. Den ene påstår, att
hans prinsipals affär är den mest betydande. Våra
handelsresande, menar han, ha så mycket att göra,
att de äro ute på resa hela året om.
- Bah! svarar den andre. Det är väl ingenting:
vi ha resande, som inte mera återkomma.
*
- 290 -
mig. Miss Westerfield har gjort rätt uti att
lemna dig, och du bör nu låta henne vara i
fred. Der har du mina skäl. Försök att förstå
dem — och ännu en gång, sätt dig igen!
Han talade strängt, hur det än skar honom
i hjertat. Emellertid hade hau anslagit rätta
tonen. En man i detta sinnestillstånd måste
behandlas med fasthet
Herbert sjönk ned på stolen.
— Var ej hård mot mig, sade ban. I min
belägenhet bör man kunna påräkna litet medli-
clnnde — isynnerhet från sin brors sida. Jag
är icke lik dig, ja? Hr ej van att lefva ensam
soru dit. Du vet icke, hvad det vill säga att
si; en vacker kvinna syssla omkring dig, tän-
kande så mycket pS dig och eå litet på sig sjclf
— och att så med ens bli lernnad ensam som
jag nu 5r! Min hustru har stött bort mig och
tagit mitt barn ifrån mig, och nu har jag äf-
ven förlorat Sid. Jag är ensam, hör du, en-
sam! Låt mig få Sid tillbaka, eller tag eld-
tången der och slå ihjäl mig, jag har icke mod
att bara hand på mig sjelf... Ack hvarför tog
jag henne till lärarinna? Jag var så lycklig med
Kate och vår lilla flickat
Han lutade hufvudet mot ryggstödet. Randal
bjöd honom ett glas vin till, men han ville ej
ha mera.
— Jag är rädd för vinet, sade han, det gör
mig galen, nar jag får för mycket. Man hör
ofta talas om folk, som dränker sin sorg i vin.
I går försökte jag det, men mitt hufvad bör-
jade bränna som eld. Jag känner nu till och
med det lilla, jag drack för en stund sedan...
Var lugn, jag svimmar icke, det är skönt att
— Skulle ni underkastat er flera dylika för-
ödmjukelser, och skulle ni stått ut med att
oupphörligt se ert barn lida på detta sätt? frå-
gade hon.
— Jag skulle ha börjat föra ett mera indra-
get lif och icke vidare tagit in på hotell med
mitt barn.
— Jaså, ni skulle således stängt in er lilla
dotter? Ni skulle bjertlöat nekat henne att
sällskapa med andra barn? Jag undrar just, hur
ni i mitt ställe hade burit er åt, när kapten
Bennydeck besökte oss i Sandyseal. Alla tre
tyckte vi mycket om honom. Han och jag
blefvo händelsevis ensamma en stund, och ban
frågade då, helt naturligt för resten, b var ror
Norman vistades. Hvad skulle ni ha svarat
på det?
— Jag hade sagt honom sanningen.
— Med andra ord, ni hade sagt, att det
icke fans någon mr Norman?
— Ja.
— Det var just, bvad jag gjorde. Kaptenen ilöt
naturligtvis deraf, att KsteVarenka. Om jag rattat
misstaget, hur hade det dl gitt med min dotters
rykte ? Om jag yppat verkliga förbållandet här på
hotellet, der alla menniskor ville veta, hvem den
vackra rars Norman var — bvad skulle vi] ha
blifvit följden både för benne och henne* barn ?
Nej, nej, jag har gjort det bistå möjliga af en
odräglig belägenhet, jag har besparat en djupt
förorättad kvinna och hennes oskyldiga bara
ytterligare lidanden. För det ändamålet måste
jag behandla er bror ’som en besvärlig person
- 294 -
full, min vän. Jag hör ej tiU det tlugo folk,
som tar sig nftra af en storm i ett vattenglas.
Han räckte henne tidningen och pekade på
notisen.
— Se bär min nyhet, sade han.
Den gamla damen läste och lemnade däref-
ter bladet tillbaka.
— Det gör mig ondt att nödgas tillintetgöra
nyhetens dramatiska verkan, men som oi vet,
äro vi här en halftimme efter vår tid. Upp-
giften Sr förhastad, min vän. Hvad intressant
skulle man emellertid finna i tiduingarue, om
redaktionerna väntade, tills de med säkerhet
visste ett rykte vara sant? Dessutom, hvad
som icke är sant i dag, blir det kanske i mor-
gon. Det heter blott! Blan vill veta, man sä-
ger... Hur fint, hur granlagal
— Är det möjligt, mr» Prcsty, att Kate ..
— Ja, Kate år verkligen enka. Jag säger
med stolthet, att det är mitt verk.
— Om det är ett skämt af er, min fru, så..
— Jag skämtar icke.
— Vet ni, mr« Presty, att min bror...
— Å, tala ej om er bror. Han var oss till
hinder, och vi ba måst skaffa oss af med honom...
Bandal tog ett steg tillbaka. Mrs Presty öf
verträffide sig sjelf i fräckhet.
— Är hon från förståndet? uudrade ban.
— Sätt er I återtog gumman. Då ni lar sa-
ken tå der högtidligt och kanhända »antar en
förklaring, så skall ni « den. Vet ni, hur min
dotter och lilla Kitty blefro behandlade i San-
dyseal, sedan ni lemnat oss?
Efter att ha omtalat det, bad bon Bandal
sätta sig i Kates ställe, innan ban filde sin dom.
- 291 -
få luta hufvudet tillbaka så här. Krick mitf din
hand, Randal. Vi ha aldrig vczlat ett oinlt
ord med hvarandra och skola ej börja nu. Det
fios åtskilliga motsägelser i min karaktär. Jag
visste ej. hur mycket jag höll af Sid, förr In
hon öfvergaf mig. oeb jag visste ej heller, hur
innerligt jag ilikade min bastro, förr in j»g
öfvergaf henne...
Han tystnade och tryckte handen mot pan-
nan. Slutligen öfrerrsskade han sin bror med
en bön, som denne minst af allt väntat.
— Kire, gamle gosse, vill du göra mig en
tjenst? Sig mig, b var min hustru är!
— Do vet jo, att hon ej längre är din
hustru.
— Det gör detsamma, jag har något »tt
sSga henne.
— Det får da ej ti oka på.
— Än du då? Vill da framföra en belsniiig
till henne?
— Låt mig först höra, hvad det år.
Herbert lyfte hufvadet och lade haoden p*
hans arm.
— Säg henne, hur ensam jsg känner mig.
och hur »äl jag beböfrer en smula tröst. Vea
henne låta mig få se Kitty.
Randal blef rörd.
— Hon skall få din hrlsning, och jag lofvar
att göra allt för att öfvertala henne, sde han varmt.
— Så fort som möjligt?
- Javisst.
- Och glömmer det ej? Nej, nej^det
gör du naturligtvis icke. - Han sökte res.«g.
men föll tillbaka i stolen. - Låt mig hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0183.html
