Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mtnWiaMmm
de uppvaktande
S. biroii von Bwfln» hvlt» dragonuni-
___
konungen pansrat trontalen* som
vid mottagande af utomordmitligu
w* DiiMw ÄöjJtHifti amjoamorft
i tom ligger utanför don våning 10m
i’bebor. Denna Kr jämförelse v!i en-
\aé utsörui fönt af en i röd damail
d llon^ vidiiro nåfvoni arbetarutn,
rtSSli nt, dör Leo XIII åfven in-
«V lina maltider, anmt slutligen han§ iof-
X oeh bibliotek.
r I lifflmtt ögonblick toin konungen öfvor-
.VtrflHkeln till antiohamborn, Twm Leo
% ut frÄn sin vintos, motto konungen
i, i rummot och heliudo honom val-
E bar don traditionella hvita linne-
Kvitt moarttekftrp samt den hvita
«" hufvud; hans fotbeklädnad
med proderier i guld ooh på
hwd
limnBDt
8tolTn Leo XIII oeh konung Oskar tryckt
"andras hund, intrftdde de ensamma i
Kotan omnfttuda röda salongen oohdör-
rae slötos efter dem. Deras samtal va-
PAfVon iörde konungen vid handen till-
haka ftndtt till tronsuleu} de höga personerna
cntss ömsesidigt mycket intagna af hvar-
So I tronsolen togo do nfsked med
törsta hjärtlighet och värme.
Kortéiren återvilndo därefter Htunmu vfljj
(«.h i aauima ordning som den kommit. Det
illia hofvet ledsagade konungen Anda till
vara på San Damasogården.
t fela wrbjndI ett lysande skådespel.
dd Vatikanen konun O
Un v
D
Det : v»» .....-
Mm beundrade’i Vatikanen konung Oscars
itninwbjudttndo oeh statliga hållning, oeh
Jbdb besök därstädes ofturlemnado det bllsta
>D Få order af kouung Umberto »kull den
italienska pansaresktider, som ar stationerad
vid Gaft». ttfeå till Napoli för att paradera
yiå konung Oskära afresa.
Stockholm» borytirmkola har i vin-
ter haft 841 elever, 470 på högre oeh 371
Ett verk mm retirerar. Medan våra
»verk» gå framåt, namneligen postverket,
lywelafttter sig telegrafverket med att «avan-
sera bakåt» och drager in den ena statio-
nen efter den undra. Den sista dennes
stllDges statstelegrafen i studen Vimmerby
samt i Burgsvik och Fårösund, vigtiga plat-
ser på Gotland. Xorri. Psu.
Handtvevk»’ och fabriks-arbeture, som
önska besöka årets industriutställning i Kö-
penhamn för att förvärfva ökade insigter oeh
konstfärdighet i sitt yrke, kunna hos koni-
merskoJlegiet söka reseunderstöd. Kolle-
giet har nämligen därtill fått 2 tusen krs
statsanslag. ^ ^ P.-T.
Brefittäu* »Ayges II alla!» Flickor som
vilja gifta sig finnas godt om, utan att ni
behöfver annonsera, buk och ni finner!
itättarinna.
FreDologistcii, undersökande hufvudet:
•Xi ftr poet, min herre!»
Patienten: »Jag har aldrig i mitt Jif skrifvit en
nå poesi!»
Fren.: »Otroligt! Min herre, ui skulle försöka er
penna, ni har smak, ui har kärlek fur skönhet,
poesi och konst!»
?&t.’. »Hut let nidet?»
Fteu.-. .&h, tet är lätt nog. Dcu här kuölen vid
venstra tinningen visar det. Det är en öppen bok
för alla, som...»
Pat.: uI>ct märkvärdiga är, att den där knölen
växte ut först i går.»
Fren.: »Besynnerligtj det kan jag icke förklara.»
Pat.: »Men det kan jag.»
Fren.: »Verkligen, nå...?»
Pat.: »Jag sade åt en person, att han for med
osanning.»
Rättegångs- och Polissaker.
Goodtemplarne i Malmö. Goodteinp-
larordens kvinnoförening M 1 hade till i
fredags till Malmö rådhusrätt uttagit stäm-
ning å hustrun Johanna Lindström, hvilken
i egenskap af föreningens kassör anklagats
för att hafva förskingrat kr. 596.82 af de
af henne omhänderhafda medlen samt för-
stört föreningens kassabok.
Hustru Lindström inlemnade en längre
skrift, i hvilken hon nekade till ansvarspå-
ståendena och uppgaf sig ha för de me-
del, hon haft om hand, vederbörligen redo-
visat.
Kärandenas ombud, häradshöfding Hom-
merberg, begärde för vidare utredning 4
veckors uppskof i målet. Dock trodde han,
att en förlikning innan dess skulle komma
För den händelse att förlikning ej skulle
träffas, blef målet utsatt att åter förekom-
ma den 18 maj.
.Dömd myntutprånglaro. För tillverk-
ning och utprångling af ett 50-öre-stycke
af zink har Höks häradsrätt dömt ynglin-
gen Johan (1’Aubigné från Renneslöf till 2
_n’straffarbete och 5 års vanfräjd.
h ouiu U6D,
iljande re-
inder loppet af 3
kwr«Stt-dfttor’8om fick besök af en dam, hvil-
5 SÄ Vlida af sömnlöshet, brist på matlust
HirXT*1 ordin«ade någonting och tillsade:
,
någonting
a h ni
änna er s
som
P* och aäägsnade sig. Knappt
utom döwen förr än hon öpp-
lste Oljande:
tlL^dår 6 par skor;
Meddelanden fr. allmänheten.
, Herr Redaktör!
opiats för nedanstående anhålles.
s Herr p88tor Skog, Indal.
„,:.. !?1re sockenbor förenat sig med mig
K» i»11 om att den predikan, som af
dW * * Indals kyrka sistlidne söndag,
eller 3 - . *,.,. ^ befordras till try°.
ed å mina och deras
framföra undei
Det
1 april 1888.
Sverre Sverreson.
och sakrika före-
såg 8. d. i nykterhetssa-
vore orätt att ej låta våra läsare få
ZAal fejande »klassiska» skrifvelse, som
a dlP]omati8k noggrannhet må återgifvas:
1 åtut Indal den 20 April.
kal T 8yntes en Hussar trupp af afver-
| V^> fram och glad och frimo-
* 8»tt Genre syntes nog desse på sin
Nr 49
.»«. «itttfkomiind*o"öde7""M«n"eiVidii
gör ondast ijn Honor med ett Ironiskt Ho»x
till sin f. d. iruntilhoimno »kön — A o dr a
Äter ftro lafaifiiber i något Insolenoe Man
höja en hand till att m& do sörjande vifta
med sina kulörta dukar till afikocls Triumf
nen dessa viftande ooh med fantasi inurAg.
lnd@ damer Aro nu i sin ensamhet sk llfrfn
dease monarker hvilka har varit en del till
Turroism uti deras forier.
"" mer Iimuél Jovftuna
¦nuui’fton(iBBi
onli bl varandra utA
BÄttnäTniurtirer.
Inom Sattna soekeu ligger den vAlkftnda
ijennelyn, I dess öfra ända finnes en plats
kallat »/<!pjw>. - Men täpta ftro de feke.
Dess ynglingar kunna andas ut mer Hn alla
andra människor. De häfta blifvit en »knyt-
näfve» höga ooh på grund dftraf hafva de
futtat såsom sin uppgift att vända upp oeh
ned pa tt It som kommer i deras väg. Vår
ttd är full af upplysning, men till »Täpp*»
torde väl ingen stråle kunnat tranua sig
fram. Det mns en tid då uvåld» gtek för
»rätt», då det ansågs vara eu heder att ut-
fora de mest oförskämda galenskaper. Men
nu börjar man tro att dylikt hör till flydda
minnen. M<iU i »Täppm lofva de ienverld
för sig själfvu, Det händer icke så sällan,
att deras grannar får ett stadigt förfru-
kostarbete med att återställa de af »Täppe-
ffmtarne» söndersparkade förstugudörrar oeh
inslagna fönsterrutor. Söndagsnätter och
dylika tillfällen är naturligtvis tiden för
fferningarnas verkställande. Dess grannar
blifva beröfvade sin nattro gång efter au-
nan. Det eages till oeh med, att en per-
son åtskilliga gånger har måst fredat sig
med laddadt gevär.
Förliden påskhälg, lemnade ett visst hus-
liåll hemmet för att tillbringa hälgeu hos
riftgtingar. Husets vård öfverlemnades åt
jungfru A., som fick i uppdrag att sköta
dess angelägenheter.
I rätt tid infinna sig pojkar no från »Täppe».
De äro väl kända för sina bragder. De
komma fram till det nämda hemmet; dör-
ren är sorgfälligt stängd. Vi tro att dessa
herrar ej hade något där att beställa, men
sin vana trogna att sticka sina fingrar i
audras grötfat; blifva de ej häller denna
gång rådlösa. Den här gången taga de
den utvägen, att de skicka en af sina kam-
rater, måhända en af den mindre sorten
genom en befintlig öppning ofvan förstu-
(udörren tvifvelsutan i akt och mening, att
han i sin tur skulle öppna portarne för hela
sällskapet. Hur det nu var så komino de
alla in i köket. »Täppe»-pojkarne äro ej
blyga af sig. De börja ett »stök» som uta-
gerar sig ungefär på följande sätt: Först
> de ett par i rummet stående sängar
tesittning hvilka blefvo omkullstjälpta.
En del af den halm som fans i madras-
serna fick göra tjänst som bränsle hvilket
åstadkom soteld i skorstenen, så att »Tåppes»
gamla förfäder på andra sidan »än» vaknade
med en annan dröm. En kaffeburk, ett
alnmått, en tobakspipa med tillhörande to-
bakspung blef sedermera logernas rof. Ett
stycke stubintråd, som var väl förvarad,
blef sedan igensökt, hvarmed de antände
en bordduk. »Brännmärket» som fans i går-
den blef sedan uppvärmt och begagnades
att stämpla en skinntröja med. »humpen»
i kaffepannan blef sedan stänkt på de vit-
lim made inurnelarne. Dragkistlådor m. m.
blefvo sorgfälligt undersökta. »Detta var
dock ej nog». Nu begifva de sig till ladu-
gården — men då lyckades det ej bättre, än
att en af dem trillade i den s. k. gödsel-
rännan. Vi hoppas att han blef belåten
därmed. X.
En offentlig lokal» hvars egare tillkäimagifvit,
att den i händelse af eldfara kunde utrymmas på
6 minuter, lemnade bevis därpå härom kvällen.
Vid slutet af en »gratis»-föreläsning tillkännagafs,
att en afgift komme att upptagas för att betäcka
aftonens omkostnader.
Det stora auditoriet var ute på gatan inom min-
dre än 4 minuter.
Strödda underrättelser.
Täckdikningens fördelar. Att täckdik-
ning kostar pengar, ja, rätt mycket pengar,
är nog sant; men så finnes ej något arbete,
som säkrare kan återgälda de därpå ned-
lagda kostnaderna än just detta, förutsatt
att det utföres med största omsorg. Det
skulle kanske ej vara alldeles ur vägen, att
i korthet anföra en del af de fördelar, som
vinnas genom jordens täckdikning. Kanske
kunde någon lära sig inse täckdikningens
stora fördel och besluta sig för en sådan
förbättring, så vore ju alltia något vunnit
med dessa rader.
Öfterflödigt stillastående vatten i jorden
gör denna kall, då vattnet, som ir en då-
lig yärmolodaru, afkyler jorden, hvarjamte
myeket vArme bindes vid dess afdunstningi
Uesiutoro hindrar det luftens intrade mellan
jordpartiklarna Då luften crhAller fritt till-
träde till jordej, uppvärmes denna, syrsät-
ter däri befintliga mer eller mindre skadliga
Wr, hvarigenom jorden blifvor frisk ooh
miM, oeh omsätter näringsämnena, så att de
blifya njutbara för växten, Alla på sådan
jord växande plantor antaga ett fast ooh
kraftigt utseende, hvarjamte skörden förökas
oph förbättras. Vattnet medför en annan
olägenhet, nämligen att göra jorden omöjlig
att tidtals bearbeta, hufvudsakligast genom
de ddliga följder en i fuktigt tillstånd bear-
n ft(i J°™’ sedermera kommer i, oeh som
Allt för ofta inverkar ioke blott på närma-
ste skörd utan äften på flera efterföljande.
Genom tAekdikningen ökas den bärande
arealen med det ytmltt, som intogs för de
förr öppna dikena, hvarigenom således en
ratt stor vinst uppkommer. Vidare kan allt
arbete på sådan jord lättare utföras, då are-
alen blffvit större oeh så många vändningar,
som borttaga mycken tid, ej mera före-
kom ma<
Medförde täokdikningen inga andra för-
delar, skulle jag vilja påstå, att bara den
besparing i arbete, som däraf uppkommer,
utgrjorde ränta på den kostnad, lora i och
för detta arbetes utförande blifvit utgifvet.
Dock kan, utom hvad här ofvan redan blif-
vit anfördt, tilläggas, att genom täckdiknin-
pi\ kan intet stiHaståendu vatten bli kvar i
jorden ouh därstädes förskämmas, utan regn-
vatten cirkulerar fritt, ooh som detta ined-
för kolsyra och kväfvehaltiga ämnen ur luf-
ten, som vid dess färd genom jorden af-
eåttas, så tillföras således därvid nyttiga äm-
nen för växternas utveckling. JS ty fjord blir
lösare, varmare och tillförd gödsel verkar
hastigare och kraftigare, hvarjamte en så
stark intorkning som sådan jord annars är
utsatt för, ej vidare förekommer, utan blir
densamma porösare samt håller bättre kvar
en för växterna lagom fuktighet. En del
ogräs, som finnes nå en vattensjuk mark,
vinner genast efter jordens torrläggning.
Då regnvattnet uppsupen af jorden, som ju
ej får hålla något sådant i droppform, och
täckdikningens verkan är god, så kommer
ej mycket att afrinna från ytan och därvid
medföra en massa fina jordpartiklar, hvilka
sedermera afsätta sig på lägre belägna stäl-
len, utan komma dessa i det stället att kvar-
stanna och sålunda blifva användbart ma-
terial för växternas näring, allra hålet som
sådan jord besitter god förmåga att upp-
supa växtnäringsämnen. Se där fördelar,
som nog vore önskliga att de funnes på all
sädesbärande mark. N. A.
Metaller som Iftkemedel. Det fans en
tid, då man trodde att guld, infördt i män-
niskokroppen, hade egenskapen att förlänga
lifvet. Såsom ett minne af denna tro exi-
sterar ännu en berömd likör med namnet
Danziger Goldwasser.
För hälft annat årtionde sedan började
en fransk kemist, d:r Burq, att anställa un-
dersökningar öfver kopparens och koppar-
salternas inflytande på den mänskliga orga-
nismen. År 1878 hade Burq kommit till
det resultat, att kopparföreningar, i motsats
till hvad förut antagits, i regeln icke äro
kadliga för helsan T>å han på en
8UNDSVAL18 TIDSINfl Torsdag 26 April
gon synnerlig motsägelse. En tysk hygie-
nist, d:r Finkelburg, protesterade visserli-
gen mot de med kopparsalt grönfärgade
petits pois, som fransmännen ibland skickat
ut i verlden, men hans varning förklingade
ohörd. Uppmuntrad af denna framgång
fortsatte hr Burq sina försök i den inslagna
riktningen. Och inom några år kom han
så långt, att han förklarade kopparen icke
allenast oskadlig, utan rent af nyttig för or-
ganismen.
Samtidigt undersökte han andra metallers
förhållande till människokroppen, och små-
ningom utarbetade han ett helt »nytt sy-
stem» för sjukdomars botande med guld,
silfver, aluminium o. 8. v.
Metalloterapien eller, såsom den af sina
beundrare äfven blifvit kalla, »Burquismen»,
afviker från annan medisinalläkarekonst där-
uti, att läkemedlet - metallen — icke använ-
des invändigt utan utvändigt, så att den
verkar vare sig i omedelbar beröring med
den sjuka organismen eller till och med på
afstånd från densamma.
Burq uppgifves ha på detta sätt botat en
mängd fall af sockersjuka. Han började
med sin fader, som botades med järn med
den påföljd att han blef 86 år gammal.
År 1883 meddelade Burq franska veten-
skapsakademien ett fall af hysteri, som han
botat med aluminium. En annan patient,
som led af en egendomlig svindel, botades
med guld och silfver. En tredje patient,
som under några dagar haft hysteriskt de-
lirium, botades på tio minuter med den
eistnämda metallen.
Nyligen ha några märkliga kurer utförts
efter Burqs metod på d:r Moricourts klinik.
En slagtardräng hade i följd af ett arm-
brott fått en hysterisk kramp, så att det
var fråga om amputation af handen. Han
botades på några dagar med koppar ver-
kande »på afstånd’>. Kopparens inflytande
var härvid så underbart, att d:r jfcforicourt
kunde efter behag öfverflytta krampen från
den ena handen Ull den andra oeh åter för-
drifva den. En 12-årig flicka hade lidit af
kramp i högra foten, så att denna blifvit
en formlig »klumpfot». Hon botades på en
timme medelst en armatur af koppar. En
mansperson, som lidit i 15 år af nöftvftrk,
så att han sällan kunde sofva, botades lika-
ledes på kort tid genom koppar.
Burqs läkemetod har vunnit erkännande
af flera tnedisinska auktoriteter i Frank-
rike, sådana som Charoot och Bouley ni.
fl. Det Ar således knappt tillåtet att tvifla
på denna nya »kopparålder» för läkare-
konsten.
I prostltutlonsfrAgan. Vid läkaresäll-
skapets i Helsingfors möte den 14 april del-
gafs sällskapet ett vidlyftigt utlåtande, af-
gifvet af den för behandlande af prostitu-
tionsfråean tillsatta tremannakomitén, bestå-
ende ar professorerna Runeberg och Schul-
téu samt doktor Holmberg.
Komitdns yttrande slutar på följande sätt:
»Få det bestämdaste vilja vi betona, att ord-
nandet af denna svårlösta ooh ömtåliga fråga
erfordrar en allvarlig ooh ingående gransk-
ning från såväl hygienisk som moralisk, so-
cial och administrativ synpunkt. Det vore
en dårskap att upnhäfva don för våra större
städer nu gällande reglementeringen utan
att i dess ställe andra verksamma och om-
sorgsfullt öfvervägda åtgärder sattes i ver-
ket. Samhället skulle häraf lida betänklig
skada, för hvilken ansvaret kommer att drabba
de kortsynte ifrarne för ett brådstörtadt och
obotänkt tillvAgagående.»
Af hvilket trfislag vur Kristi törne,
krona? I den nyss slutade passionstiden
har mycket talats om vår frälsares lidande.
Kanske skall det därför intressera våra
läsare att höra svaret på ofvanståondc
lagan har i de nordiska länderna knu-
tit detta somliga minne vid den s. k. kors-
veden eller Tcorstörnet (Rhamnus catharti-
ou«). De äldste Kristusbilderna, hvilka fram-
ställa Kristus som den gode herden eller
såsom himmelskonungen, men ej såsom den
lidande frälsaren, gifva intet svar på om-
förmälda fråga. Men de, som rest i det
heliga landet, böra ej sväfva i tvifvelsmål
om beskaffenheten af Kristi törnekrona.
Den ofvannämda sagan har ej tagit all-
deles fel; ty i verkligheten var det en nära
slägtinge till omnämda växt, nämligen Pu-
Uuru8 aeuUatua, som utförde den sorgliga
rollen. B B
Den växer vild i Judeens fattigare trak-
ter under liknande förhållande, som dess
slägtinge hos oss. Dessa tunna, smidiga
grenar läto, som evangeliet er na så öfverens-
stammande uttrycka sig, fläta sig till en
krona af törne, och insen annan växt är så
fasansfullt tätt som den besatt med tums-
långa törnen, hvilka voro i stånd att till-
fredsställa ett asiatiskt folks djäfvulska grym-
het. Det är omöjligt att tänka sig något
mera infernaliskt plågoredskap. Filip den
andres inkvisitorer voro fuskare i jämförelse
med de där tidernas bödlar, och om än
mången katolik har trott sig kunna vinna
himmelriket genom själfpina, har han dock
aldrig nått till plågorna af en nedtryckt
Paliuruskrans.
Trädet eller busken nå en höjd af 6 fot
och bär i juli gröngula blommor, hvilka äro
unbragta på samma sätt hos dess slägtinge
i Sverge. Frukten liknar ett hufvud med
en bredbrämad hatt.
För att visa, hvilken utgredning denna
törnefamilj har, kan ytterligare nämnas, att
den i Nordafrika representeras af slägtet
Zizyphus af hvilken en art bär namnet »Kri-
sti törne», emedan man oriktigt tilldelat den
törnekransens roll. Andra Zizyphusarter nå
ända till de gränser, där Sahara börjar och
där ett ofattligt oförstånd aflägsnat all an-
nan trädväxt men ej förmått få bugt med
denna hårda ras, som i några orter trotsar
Rysslands köld och i andra Saharas glö-
dande sand, hvilken vinden piskar kring
dess fot, medan på sandbackarnes slutt-
ningar de tropiska regnfallen stundom hota
att borttaga grunden under dess rötter.
S. A.
Boston »Daily Clobe" berättar följande
historia, hvilken rör en arm svensk familj i
Boston, Mass. En ung kvinna höll på att
göra upp eld i ett litet rum 33 Kendall st.
och en äldre kvinna höll på att mata en in-
valid med en sked. Invaliden var en an-
nan medelåldrig kvinna, som syntes ned-
tryckt af sorg. Vid hennes sida snyftade
ett litet barn, 4 dagar gammalt, hvilket alla
de närvarande sade ej kunde lefva. Fadern
och makens namn är Lars Carlson, som för
3 månader sedan ankom från Jönköping,
samt till yrket skomakare. Carlson har gjort
försök att erhålla arbete, men har ej lyc-
kats. Han säges vara en ordentlig man,
nykter och arbetsam.
Hr Axel Söderberg, en bildad svensk
farmare nära Salem, Dakota, blef den 24
mars plötsligt sinnessvag och begäf sig all-
deles naken ut på den snöhöljda slätten, hvar-
est han sedermera under hela dagen efter-
söktes af grannar utan att kunna anträffas.
Hr Söderberg uppgifves hafva studerat vid
läroverket i Falun, Sverge, och hafva er-
hållit god uppfostran.
Före sitt försvinnande underrättade han
sin familj, att han af Gud fått befallning att
offra, hvarpå han slagtade två hundar och
sökte göra detsamma med barnen och hu-
strun, då den sistnämda skyndade ut och
sprang till en granne för att skaffa hjälp.
Det var då som Söderberg sprang ut Man
tror att lian dränkt sig själf. . i
SvftltkOttStnfiren Succl har nyligen i
Milano för 25:e gången utfört sitt konst-
stycke: att fasta i 30 dagar. Det berättas
att han nu skall offentliggöra hemligheten
med sin likör, som sätter honom i stånd att
uthärda en så lång fasta.
Frän utlandet
England. Det högkonservativa engel-
ska bladet »S:t James Gazette» har offent-
en artikel med öfverskriften: »be-
Boulangers framgång krig eller fred?»
uppsatsen framhållos, att England finge
mer Att frukta af den blifvande diktatoros
krigslystnad An själfva Tyskland — »fru
Boulanger hatar, som kändt, allt hvad en-
gelskt är och heter.»
Oafsedt härifrån — fortsätter tidningen
— ha vi ftfven andra skål att tro, det Bou-
langer skulle kasta sina blickar snarare åt
oss än åt Tyskland. Han åsyftar ej åter-
vinnandet af Elsass-Lothringen men fast-
mer att vinna åt Frankrike dess forna öf-
vermukt och värdighet. Och denna afsigt
kunde lättare vinnas genom att rikta sla-
get mot England än mot Tyskland. Ty-
skarne äro redo till krig, engelsmännen icke.
Detta vore anledning nog för en »ödets man».
— Hvarje dag finnas i Franska hamnar ång-
fartyg tillräckligt för att ögonblickligen föra
ott femtiotusental stridsfärdige soldater öf-
ver kanalen. Och det har gifvits tillfällen
under de senaro åren, när en dylik härs-
makt obehindradt kunnat tåga mot Lon-
don; det har gifvits tillfällen, då vi ej haft
krigsskepp nog i engelska farvatten för att
hindra en landstigning. Som sagdt, Eng-
land bör ej glömma, att en ny fara hotar,
om Boulanger får i sina händer högsta mak-
ten i Frankrike.
Frankrike. »L’intransigeant» — Roche-
forts organ — offentliggör följande statistik
öfver röstetal, Boulanger hittills vunnit. Han
har hunnit ett godt stycke fram mot när-
maste målet, allmän folkomröstning.
Parie, den 22 maj 1887 38,457 röster
Indre-ct-Loire, deu 17 juli 1887 2,257
llaut-Alpes, februari 1888 123
Marne <> » 10,107
Loiret » » 4,376
Loire » » 9,487
Maine-ct-Loirc » » 11,391
Rhouc, mars 1888 983
Aisue » - 45,089
Aude, april 1888 8,493
Dordogne » » 59,498
Nord » » 172,528
Hvilket tillsammans med de 24,987 röster,
som i Aude tillfullo Boulangers trogne till-
hängare Ferroul, utgör 403,268 röster.
— Den 18 d:s hölls i Bryssel hemma hos
prins Victor Napoleon en bonapartistisk
konventike! där, att flere bonapartistiske
chefer förordade en af vaktande hållning gent-
emot boulangismen. Det beslöts i enlighet
härmed att hädanefter endast understödja
den boulangistiska rörelsen i fråga om kam-
mar upplösning och författningsrevision, men
icke tillåta något plebiscit till förmån för
Boulanger. Markis de la Valette reste sam-
ma dag tillbaka till Paris.
Tyskland. Man har i allmänhet anta-
git, att den tyske kejsaren och tronföljaren
kronprins Wilhelm hyste vidt skilda åsig-
ter, och att i följd däraf en viss spänning
rådde dem emellan. »Novoje Vremjas» kor-
respondent i Berlin inlägger en kraftig gen-
saga mot denna uppfattning. Han bygger
sin bevisning på det påståendet, att prins
Wilhelm ännu aldrig haft tillfälle att visa
sitt rätta jag — han hade hittills varit en
docka än i den enes händer och än i den
andres.
Han är, säger brefskrifvaren, snarare en
fredlig man utan säregen begåfning än en
krigshjälte. Han är ock en sjuk man: dels
är hans ena hand förvissnad, dels lider han
af nästan ständig hufvudvärk, som visser-
ligen ej år särdeles våldsam men dock för-
stämmer hans lynne. Hans yttre liknar i
verkligheten ej de smickrande porträtten,
där han ser ut som en käck general — sjuk-
ligheten har satt sin prägel på hans gul-
bleka ansigte.
Som farfaderns representant uppträdde
han vid de stora manövrerna och fick stun-
dom sken af att vara chauvinist.
Under samtal med furst Bismarck, hvilka
sedan kom ra o till offentligheten, drefs han
till författningsvidriga uttalanden.
Så har han utan egen förskyllan gifvit
anledning till ryktena om misstämning mel-
lan far och son.
— Från hertigdömet Lauenburg omtalas
ett nytt eklatant bevis på den underliga
»konungatroheten» hos åtskilliga af dem som
föregifva sig vara herskarehusets trognaste
undersåter. Saken har offentliggjorts i»Elms-
horner Ztg» och skall ha tillgått sålunda:
Den 10 mars, dagen efter kejsar Wil-
helms död, gick kretsdeputeraden, riddar-
d Metz id bdbff
p,
g Metzener vid bangårdsbuffeten
i Möfin i Lauenburg fram till tre andra
kretsdeputerade och yttrade, att »han myc-
ket beklagade att kronprinsen icke aflidit
före sin fader, emedan kronprinsessan då
icke skulle ha haft den tillfredsställelsen att
bli tysk kejsarinna». De tre herrarne vände
sig föraktfullt bort, djupt upprörda öfver
denna förolämpning mot det nya kejsarpa-
ret. Sedan uppsatte de protokoll öfver den
nästan otroliga majestätsförnärmelsen, och
en af dem öfverlemnade protokollet till kret-
sens polischef, landtrådet v. Dolega-Kqscie-
i-owski för vederbörlig embotsåtgärd. Ännu
har dock ingenting försports om anställande
nf åtal.
Då nu saken kommit till offentligheten,
väntas det dock med säkerhet att myndig-
heterna icke skola låta Metzener längre gå
onäpst.
— Då kejsar Wilhelm åtta dagar före
sin död på operan i Berlin bevistade upp-
förandet af »Trumpetaren från Säckingen»,
utbrast han i en högljudd snyftning vid re-
frängen i den sköna afskedssången:
»Dig skydde Gud, för skönt det varit,
Dig skydde Gud, det fick ej blifva 8&.»
Aningen om det hårda öde, en högre vilja
bestämt för honom, aningen om afsked och
uppgiftet hopp hade gripit den åldrige mo-
narkens hjärta.
— Kejsar Fredriks helsotilistånd synes i
allmänhet ej vara mycket förändradt. Märk-
ligt är, att den höge patienten tidtals tyc-
kes hafva ganska god aptit. Så var förhål-
landet i fredags, då i följd häraf också kropps-
krafterna synbarligen tilltogo. Jämte kraf-
tiga födoämnen gifver man kejsaren in ar-
senik, som skall motverka det lokala onda
och stärka krafterna.
— Berlin den 22 april. Kejsaren är fullt
medveten om sin sjunkande Hfskraft; han
yttrade nyligen till fältmarskalken Blumen-
thal: »Detta står ej längre till att uthärda».
Till kronprins Wilhelm yttrade han: »Att
lida utan att klaga är det enda jag kan
lära dig».
Kronprinsens regeringöfullmakt lär vara
utvidgad. Embetstnännen i hofmarskalks-
embetet och i utrikesministeriet hafva fått
ordres att ej lemna sina embetsrum.
Berlin s. d. kl. 9 förmiddagen. Kejsaren
har haft en lugnare natt. Febern har åter
aftagit och tillståndet i allmänhet är bättre.
Byssland. 19:de ryska infanteridivisio-
nen har fått order att rycka fram mot öster-
rikiska gränsen. Såvida ej nya förhållnings»
regler blifvit träffade, har man rätt att an-
taga, det 19:de divisionens framflyttning
blott är början till en hel serie strategiska
rörelser.
Dessa åtgärder komma utan tvifvel att
följas af motsvarande rustningar å österri-
kisk sida.
Rumänien. Om bondeupproret i Rumä-
nien meddelas att flere byfogdar och bypo-
per dödats, flere arrendatorers bostäder och
oyfogdarnes embetslokaler förstörts, bonde-
horderna, som rotat sig tillsammans till stora
band, hotada att tränga in i hufvudstaden.
På flere järnvägsstationer förstördes tele-
grafledningarna, och flere förut ditskickade
undersökningsdomare hotades till lifvet.
De i största hast till oroligheternas un-
dertryckande uppbådade torritorialtrupper-
na visade sig opålitliga, hvarför man må-
ste ersätta dem med linietrupper. Då lug-
net det oaktadt icke kunde återställas, re-
kvirerades natten till den 16 dennes pr te-
legraf trupper från Moldau och Lilla Va-
lakiet och transporterades med extratåg till
Bukarest, som nu är fullkomligt afspärradt.
Amerika. Hr Powderly har till arbets-
riddarne utfärdat en rundskrifvelse, hvar-
uti han visar, huru förderfliga arbetsinställ-
ningar äro, och uppmanar vederbörande att
afstå från vidare sådana.
Under vintern j£64 hade en viss häradshöfdiug
lagt sig till ett ståtligt ekipage. Mannen var känd
i staden såsom en skicklig jurist och särdeles an-
litad af cessionanter. Bjällrorna på det prydliga
seldonet, med hvilket häradshöfdingens trafvare var
förspänd en söndagsmiddag, gåfvo några förbigå-
ende anledning att undra af hvad slags metallmassa
dessa bjällror voro gjutna. Den ene sade det var
silfver, den andre klockmassa, men den tredje ytt-
rade:
— Ni misstar er, det är konkursmasBa.
Norrlands Skeppslista.
Mars 10. Maria, Pålsson, anl. t. Fray Bentos från
Paysandu.
— 19. Maria, Carlsson, anl. t. Belize fr. Colon.
— 21. August, Nordlinder, anl. t. Porto Rico
fr. S:t Thomas.
— 23. Wilhelm Gynther, Fröberg, anl. t. Ja-
maica fr. Buenos Avres.
— 30. Polstjernan, Andersson, anl. t. Barbadoes
fr. Bremerhaven
April 3. Marianne, Tjernberg, segelkl. fr. Pensa-
cola t. Oran.
— 6. Maria Margaretha, Fogman, pass. Gi-
braltar.
— 12. Solid, Hallqvist, pass. Deal på resa fr.
Savanuah t. Stettin.
— — Engelbrekt, Eckman, pass. Lizard på
resa fr. Savanuah t. Reval.
— 15. Carin, Leufstadius, afsegl. fr. Rotterdam
t. Newport.
— — Gevalia, Sjöström anl. t. Boston fr. Mel-
bourne.
— 18. Ottolina. Ternström, segelkl. fr. San Fran-
cisco t. Melbourne.
— 19. Blenda, Trapp, anl. t. Boston fr. Mel-
bourne.
— 20. Ärmida, Andersson, aul. t. Liverpool fr.
Dublin.
— - Svea, Krook, afsegl. fr. San Diego till
Corintho.
Karl (till sin lille bror): - Kan du inte vara
lugn, Arthur? Se, hur stilla pappa sitter!
- 306 -
det fina ingen förödmjukelse, som ej denna lilla
beslutsamma varelse ar färdig att finna sig vid
i detta fall. Hennes natur har blifvit förädlad
af pröfningarne, man ser, att hon genomgått
mycket... Men Gud bevare mig t Hvad skulle
min hustru säga, om hon hörde mig? Äfven
den bästa kvinna har sina fel. Låt oss ta sa-
ken lugnt till i morgon och sätta vårt hopp
till Sid, utan att våra hustrur — ursäkta, jag
menar min hustru får någon aning om, hvart
våra känslor föra oss.
Hvem kunde på längden vara förstämd i
denne mans eällskap! Rand al gick ganska upp-
lifvad hem.
Här kom den gamle betjenten emot honörn
med bekymrad uppsyn.
— Är något i olag, Malcolm?
— Mr Herbert har lemnat oss.
— Lemnat oss I Hvarför det?
— Det vet jag icke, sir.
— Hvart har han då tagit vägen?
— Ej heller det nämde han.
— Lemnade han dig intet bref, ingen belåning?
— Jo, en helsning, sir. Mr Herbert kom
tillbaka...
— Stopp litet! Hvar hade han varit, då han
kom tillbaka?
— När ni gått, kände han sig ensam och
tyckte, att ett beeök på klubben skulle göra ho-
nom godt. Jag fick tillsägelse »tt underrätta
er, hvar han var, om ni frågade efter honom.
Han talade då lugnt och vänligt, alldeles som
förr i verlden, men, ursäkta att jag säger det,
aldrig har jag tett en mennitka i värre humör
än han, nir han kom tillbaka. Säg min bror,
- 311 -
der nere. Kitty sade sin mor rent ut, att hon
ej vore så rolig, som hon brukade vara. Allt
sedan den dagen, då mrs Presty yttrat de ödes-
digra ord, som gjort slut på flickans frågor om
fadern, hörde man henne ofta klaga, när hon
icke alltid hade någon förströelse till hands.
— Jag tycker, att mormor kunnat ta mig
med till kiistallpalatset, sade hon nu.
— Mitt kära barn, mormor är tillsammans
med en mängd damer och herrar, och du skulle
ha gjort dem allt för mycket besvär.
— Jag kan inte lida damerna och herrarne,
kinkade Kitty.
— Icke ens kapten Bennydeck? frågade
modern.
— Jo, honom tycker jag om, och uppassarne
med. De skulle gerna följa mig till kristallpa-
latset, bara de inte alltid hade så brådt. Om
det vore sängdags ändå! Jag vet inte, hvad
jag skall ta mig till.
— A, du hittar nog på något.
Den unga frun kom nu att kasta en blick åt
stora ingången och föreslog henne att besöka
den gamle portvakten.
Kitty skakade på hufvudet.
— Han sätter på mig frågor i räkning. Sjelf
är han så slängd i addition och upptäcker all-
tid, när jag tar miste. Han är för odräglig.
Modern såg nu åt motsatt håll, b vari från den
sorlande vattenkonsten hördes.
— Nå, då kan du ju gå och mata guldfi-
skarne, sade hon.
Det förslaget föll flickan på läppen.
— Js, det skall jag! ropade hon och sprang
till baaängen, åtföljd af barnpigan.
— 310 —
Randal var så illa till mods, att han ej ens
brydde sig om den.
— Tror ni, att er bror farit till Sydenhnm?
återtog Sarrazin.
— Det är jag säker på.
VI.
Hotellträdgården i Sydenbam hnde ursprung-
ligen tillhört en enskild person. Den var stor
och anlagd med mycken smak. Blomsterrabat-
ter, saftiga gräuplaner, skuggrika bersåer och en
vacker vattenkonst gjorde den till en särdeles
angenäm vistelseort. En af de slingrande gån-
garne hade blifvit fortsatt ända fram till den
väg, som ledde in på kristallpalataets mark.
Gästerna å hotellet tyckte så mycket om träd-
gården, att många ensamt för dess skull kommo
tillbaka igen. Den tillfredsstälde också de mest
olika önskningar. Barn kunde ingenstädes finna
bättre lekplatser än bär. De, som ville vara
för sig sjelfva, funno de afsides liggande gån-
garne inbjudande. De åter, som ville knyta
bekantskaper, samlades kring vattenkonsten och
i bersåerna.
Dagen efter den middag, från hvilken Ran-
dal uteblifvit, firades en fest i kristallpalatset,
och den visade sig så lockande, att trädgården
stod nästan tom.
När solen gick ned, började de få, som pro-
menerat i gångarne eller hrilat noder träden,
draga sig in i huset. Kate, hennes lilla dotter
och barnpigan blefvo till sist alldeles ensamma
att jag tackar för hans gästfrihet, men ej längre
vill begagna mi* deraf — det var hela hans
helsning. Jag sökte få fram några ord, men
han slog igen dörren midt för min näsa och
gaf sig i väg.
Den eljes så tålmodige Randal kände sig
uppretad öfver detta handlingssätt. Utan att
yttra ett ord gick han in i sitt arbetsrum.
Malcolm följde efter och pekade på ett bref,
som låg på bordet.
— Jag hittade detta i papperskorgen sir, upp-
lyste han. Det har visst kommit dit af misstag.
Han bugade sig med gammaldags vördnad
och gick ut.
Randal beslöt att ej vidare bry sig om bro-
dern.
— Vänlighet är bortkastad på bonom, tänkte
han. Jag skall hädanefter behandla honom som
han förtjpoar.
Emellertid kunde han ej få Herbert ur tan-
karne. För att leda dem i en annan riktning,
öppnade Ban mrs Prestys bref. Omöjligt. De
återkommo till samma punkt, och han blef allt
mildare stämd mot brodera. I stället för att
läsa brefvet sökte han spåra upp anledningen
till dennes besynnerliga uppförande. Hade han
hört något sladder der borta på klubben? Om
Randal varit medlem af den, skulle han genast
begifvit sig dit och lyssnat sig for om ssken.
81utligen erinrade han sig, att Sarrazin till-
hörde samma klubb, och han skref genast nå-
gra rader till honom.
Sedan Malcclm blifvit tillsagd att söks upp
juristen, hvar han än uppehölle sig, tände Ran-
da] sin pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
