Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den stackars gossen lefde ungefär en timme
efter olyckan.

Prins Oscar flyttar. Prins Berna-
dottes betjäning, bestående af kusk och betjänt samt 3 kvinliga biträden, afresto i
måndags till Karlskrona. Vidare medföljde
hans hästar, 2 vagnshästar och 1 ridhäst,samt hvad som för öfrigt hör till ekonomien.

Välvilja mot de små. I Helsingborg
lägges i dagarna grunden till ett barnsjukhus; bygnaden, beräknad att kosta 30,000 kr., bekostas helt och hållet af hr P. von Möller. Enligt uppgjordt kontrakt skall huset vara färdigt till begagnande den 1 nästa november. Bygnaden, till hvilken
ritningen utan någon ersättning uppgjorts af arkitekten Frohm, blir en våning hög utom källarvåningen samt erhåller en frontispis.
Fasaden utmed vägen blir omkring 150 fot lång.

Postverkets regale. Andra kammarens tillfälliga utskott . 1/ 4 har beslutit tillstyrkandet af en skrifvelse till k. m:t med
anhållan det k. m:t måtte, så snart ske kan,
låta utarbeta och för nästkommande riksdag
framlägga förslag till lag, hvarigenom postverket ensamt kommer att ega rättigheten att mot afgift ombesörja befordringen af
bref och brefkort emellan så väl in- och
utrikesorter, som inom begränsade områden,
il, v. s. lokalpost.

Brefsida. A. N. Törnberg, Sollefteå.
Det begärda kan icke åstadkommas.

- E. Lundqvist, Örnsköldsvik & Domsjö. Annonsen kostar 60 öre pr gång som
bör insändas. ^

Ett kraftigt angrepp mot katekesutanläsningen

finner man i motiven till ett »förslag till
kurgindelning för Stockholms folkskolor»,
eum i (lugnrne afgifvhs af »folkskolekollegier-
nas komiternde». Ofverstyrolseu för Stock-
holms folkskolor hade nämligen låtit utar-
beta ett förslag till ny kursindeluing ouh i
anledning dflrnf har näiudn yttrande afgif-
vits af komiterude för den i kollegier sam-
lade Iflrnrepereonnlen.

Under afdelningarna »biblisk historia»,
»katekes» ouh »katekesutanläsningen» finner
man här dels intressanta historiska synpunkter framdragna och dels träffande anmärkningar om det rådande undervisnings-
systemets fel.

’ Efter hvad man känner om deu ursprung-
liga kristendomsundervisningen — framhålla
kotuiterade — utgjordes den först af en
iranska utförlig biblisk historia; först sedan
Hennn blifvit grundligt genomgången, följde
en muntlig framställning af trosläran.

Deu allmänna okunnigheten under me-
deltiden gjorde denna sunda anordning
omöjlig; denua tids religiösa barnalardoin
bestod af de tre s. k. fadderliufvinlstyekenn:
Tio Guds bud, Tron oeh Fader var:

Den fcristendotnsundervisniug, som refor-
matorerna funno före sig, var således så godt
som uteslutande kateketisk. Tidsförhållan-
dena voro ock sådana, att ej buller de
kunna göra den till nägot vilseutligeu an-
nat. Vid den tid, då Luther utgaf sina ka-
tekeser, var bibeln ännu ieke ens öfversutt,
ännu mindre allmänt tillgänglig, någon bi-
blisk-historisk literatur fans ej, och vara
protestantiska psalmer voro iinuu odiktade.
Luther var dock medveten om, att man iif—
ven vid burnaundervisningen borde ga till
kristendomen, sådan den framträder i själfva
källan, ouh att det vnr på grund af omöj-
ligheten ntt då göra detta, som under-
visningen miste blifva katekutisk. Redan
i sin första katekes; »Eu kort framställning
af De tio buden, Tron och Fader vår», sä-
ger han nSmda tre stycken vara afsedda
för »de olärda kristna, som icke kunna läsa
bibeln».

Under det ortodoxisinens tidehvarf, som
följde efter Luther, blefvo dylika etadgan-
den emellertid alldeles förbisedda. Det låg
i hela denna tids ekaplynne att betrakta kri-
stendomen ieke såsom ett historiskt kon-
kret faktum, utan såsom ett inveckladt sy-
stem af lärosatser. Af dessa plockade man
ut, hvad inan från teologisk synpunkt tyckte
vara de viktigaste, de väsentligaste, de mest
sentrala, försåg dem med rubriker i fråge-
form och påbjöd deui till allmänt inlärande.
Den härskande smaken för systetnbyggeri
gjorde, att liksom inan praktisk förbigå" bi-
beln för konkordieformeln, så förbisåg man
ock bibliska historien för katekesen.

Utvecklingen går emellertid icke numera
i denna riktning, utan tvärt om i den mot-
satta, eller att utvidga den historiska kri-
stendomsundervisningen och inskränka den
kateketiska. »I andra protestantiska land
har denna reform framskridit ganska långt.
Mnkildt är detta fallet i reformationens
hemland.» I vårt land är man åter i detta
hänseende det betydligt efter.

Komiterade yrka därefter, att dén kate-
ketiska undervisningen i folkskolan må in-
skränkas tiJl de tre första hufvudstyckena.
Uen äldsta kateketiska elementarundervis-
ningen bestod i trosartiklarne och Fader
var Den medeltida katekesen innehöll
nämda tre hufvudstycken, lika så Melanch-
tons katekes. Sakramentsläran meddelades
ej till barn. Luther själf skilde skarpt mel-
lan de tre första och de två sista hufvud-
styckena i sb katekes. De senare äro af
polemisk innebörd och riktade mot veder-
lopare samt mot katoliker och kalvinister.
Han begär inom dem blott inlärande af
textorden och förklarar detta uttryckligen
vara nog. De tre första åter borde barnen
fullständigt inlära.

Preussiska skolstadgan föreskrifver, att
Wott de tre första hufvudstyekena skola läsas
i skolan, och äfven de först på skolans
nogre gtadier. Sakramentsläran sparae till
Konhrniationsundervisningen. Det samma
gäger i flere andra protestantiska land.
k-kn terade framhålla, att barnen genom
Bibelläsningen få alldeles tillräcklig känne-
dom om dopet och nattvarden. Och me-
"¦n fjärde och femte hufvudstyckena äro
genomgående svårfattliga för barn, äro de
tre första till regeln begripligare.

— Härtill sluta komiteracfe en hemstäl-
lun om, att i den nya stadgan ekall med-
"eias uttrycklig bestämmelse om, alt den
’• *• utvecklingen icke bör läsas utantill, utan
«« den blott skall begagnas eom en ut-
läggning af lilla katekeien och en ledning
vid dees genomgående. Då lärandet utan-
tui torr egde sitt berättigande däri, att fol-
ket dels till regeln icke kunde läsa och dels
’eke hade böcker att läsa i, så har denna
förutsättning ju nu försvunnit. Om utan-
’asningsgygtemet yttra komiterade:

»Att inhämta något genom utanläsnin-
gens eller genom inre tillegnelse är icke
«t inhämta samma sak på två olika sätt;
Jet är att inhämta två alldeles olika saker.
{Jet som vid uppläsandet af en utanlexa
håller barnet kvar på den rätta stråten, så
att det icke »stapplar»» eller »kommer af sig»,
ä[ ingalunda tanken på innehållet, denna
skulle tvärt om verka störande. Det är
inst hällre den mer eller mindre medvetna
loreställningen om, hvad som står med erof
ejer fin stil upptill eller nedtill på len
vänstra eller högra sidan i en bok eller den
¦jUlt omedvetna föreställningen om »huru
«et börjar» eller »hvad som kommer efter»,
«• v. s. hvilka ljudförbindelser det varit var
att höra efter de sista ljudförbindelserna i
rägan eller de första i ejälfva stveket, el-
ler den obestämda känslan af att »läsa rätt»,

reproduserar en utanlexa, är det icke en
kedja af känslor, föreställningar och om-
aomen, det i sitt inre uppkallar. Det är
blott en serie af syn-, hörsel- och känslo-
mtryck — förnimmelser af sedda bok-
stafstyper, hörda ljudförbindelser i talverk-
tygen.»

Nr 50

rkaam

Därigenom »vandes barnets
,et från innehållet r1" ’ *
ill bokstafven.»

^Göteborgs HandelstidniugyttrnrhArom:

-tamda förknstelsedoui, "som nf Osvensk
lArarekår uttalats öfver den omåttligft SS
mutiska religionsundervisningen i aSn o§,
öfveirkn ekosutanlftsningensiarbari. Dåraf
har Stockholms folkskofiflrarekår stor heder.
Uttalandet Ar ett betydelsefullt tidens tec-
ken j ty innan dylika sunda flsigter rörande
kristendomeundervisningon kunnat uttalas i
ett offisielt aktstycke å en hel kårs vAgnar,
måste de vunnit stort insteg bland med-
emmarno sjAlfve. Det voreg önskligt »St
lärareföreningarna A andra orter upptoae
Ämnet till lyftning med ledning aTdeu
Stoekho mskn framstAllningen, Det Ar all-
deles snkert, att denna skulle röna betyd-
lig tills utuiug, oeh ett nytt ooh bAttre sy-
stem skulle niåhAnda förr An man tror
vara infördt Åtminstone på de orter i vårt
land, dar skolan stdr liw ouh dAr ho.
lefver minst besvarad af lytk\\S påtryek-

.flg h0ll0ra’ 8tod

i)er8oner voi<°

Hättegängs-och Polissaker.

För fylleri dömdes i gav «f Sunds-
valls rådstufvurAtt tillsammuns 16 perso-
ner ntt bota 10 kronor hvarderaj 13 dito
för försummad renhållning dito} 2 dito för
misshandel 15 kr. dito; 2 dito för utelö-
mudo hund 5 kr. dito; 1 person för det han
emnat häst lös utan tillsyn 5 kr.; 1 dito för
Förargelseväckande beteeude 10 kr. oeh 1
lito för fortkörning 10 kr.

lädg&lig. Bonden Johan lleurik Aemuu,
från Selånger tilltalad vid Sundsvalls råd-
stutvurätt för dej han deu 24 murs 1887
skulle a allmänna landsvägen utanför nya
jcgrafuiugsplntseu uppsåtligen misshandlat
slagturen A. Hansson från Högom, frinde
sig i går med ed frän det honom Agångna
åtalet. *" °

Missbrukad korsbaudsförsututolse. Sme-
den A. Svensson stod i går på anmfllun nf
general poststyrelsen, tilltalad vid blir varande
rädstufvurätt för det han i eu korsbauds-
försandelse förstuckit ett handbref. Svens-
son medgaf att bau lagt ett öppet bref i en
korsbandsförsAndelse som han inlemnat å
Sundsvalls postkontor med adress till Sö-
lerlmuin samt ntt han ekrifvit »trycksaker»

kors bandet, men hade detta skett nf oför-
tdnd. Utslag afkunuas den 25 maj.

Olaglig einigrnntsigent. Kommissiona-
reu Gustaf Köuig i Sundsvall var i går åta-
lad af stndsfisknlen C. E. Jan-son härstä-
des för utöfvnmle af verksamhet såsom ut-
vandringsagent, utan att därtill ega rättig-
ict. Köuig påstod att han erhållit läussty-
elsens tillstund att vara utvandringsagent
begärde uppskof för att visa detta, hvil-
;en begäran af rddstufvurAtten bifölls.

För grof vårdslöshet i apotekareyrkets
itöfvande dömdes i går uf Sundsvalls råd-
tufvurätt provisorn J. A. Sundiu ntt bota
100 kronor.

Sundin hade, som bekant, förvexlat be-
tald medicin utan att i tid hafva vidtagit
it gärd för misstagets rättande.

Olag» utskankning af punsch. Ölför-
säljarne Anua Lovisa Rosenblad, F. O. Sjuberg och
Fredrika Brännström, af stadsfiskalen C. E. Jaus-
Dti åtalade fur det de sålt punsch, dömdes i gar

Sundsvalls rådstufvurätt att hvarderabötaUO kro-

r, samt att utgifva utskänkuingsafgift med kr.

2.50 hvardera.

Olaga ölutskänknittg. För dylik för-
seelse dömdes i går hustru Wiberg att bota 75 kr..
>nkan Gustafsson 30 kr. och hustru Dora Gross-
au 15 kronor.

Suatteri. Smedsarbetaren Richard Bro-
iu dömdes i går af härvarande rådstufvurätt att
i)ta 25 kronor för snatteri.

Svinstia i staden. Bagaren G. AV. Ru-
iin som emot hälsovårdsnämdens förbud haft svin
. sin gård här i staden, dömdes i går att härför
iöta 15 kronor.

Stadsjordsfragan. Stockholm den 27
ipril: Svea hofrätt har i dag faststält Sunds-

" rådstufvurätts dom, hvarigenom Heff-
& comp., Möns trävarnaktiebolag och
Rosenborgs bolag dömdes att nästa fardag
ill staden Sundsvall afträda den till staden
kronan donerade jord, som af dera nu
__ehafves, enär enligt gåfvobrefvet till stå-
len donerad jord ej får med eganderätt af
nskild person innehafvas. Sundsv.-P:n.

,,Tyst dur nere, annars fån i gå ut"!

Stockholms rådstufvurätts tredje afdelning
landlades ett tryckfrihetsmål mot »Social-
lemokraten», instämdt af förre järnarbeta-
ren Aug. Skarin. Nämde Skarin jämte ett
par, tre tämligen okända arbetare i Stock-
holm bildade för ungefär ett år sedan en
»förening» med det klingande namnet Sven-
tka arbetareförbundets eentralkomité och i
syfte att utrota socialismen. I förbundets
namn började Skarin resa omkring i lands-
orten för att samla pangar till det storar-
tade ändamålet. Resan slog, efter hans
egna uppgifter så väl ut, att han lyckades
samla in åtskilliga tusen kronor, och han fick

långa framstående namn på sin lista.

Emellertid har det af okända orsaker dröjt
jcd såväl redovisning soru den projekte-
rade tidningen, hvilken »skulle göra’t». Så
frågades i Östgöta-Corr. för en tid sedan i
ganska närgångna ordalag om och hvar Ska-
rin funnes. Frågan återgafs i »Socialdemo-
kraten», som svarade, att Skarin uppgifvita
hafva köpt sig ett gentilt möblemang, samt
att han, som skutte ingenting, lefde godt
på återstoden af pängarne. Det var härför
åtalet kom. Publiken hos rätten var talrik,
och då kärandeombudet begärde 5,000 kr.
Tör den skada Skarin lidit fnissades det all-

__;. Rättens ordförande samlade då sitt

allvar och yttrade de här ofvan anförda
orden.

Svagdricka inför högsta domstolen.
Pumparen C. Svensson i Osternäs af Ljus-
dals tingslag hade till förtäring å stället sålt
svagdricka. Högsta domstolen har enhäl-
ligt förklarat svagdricka hAnförligt till malt-
drycker och i följd däraf dömt Svensson att
för första resan olaga utekänkning af malt-
drycker bota 25 kr.

Härmed är gifvet ett mindre behagligt
prejudikat mot de tusental personer på lands-
>y<rden, som brygga svagdricka till afsalu
i tanke att därtill icke behöfves särskildt
tillstånd.

Sandeilska förskingringsmålet. Förre
tillförordnade landskanslisten Gustaf San-
dell dömdes af rådhusrätten i Vesterås för
förfalskning, förskingring och bedrägeri till
sex års straffarbete och ständig vanfräjd.

Försnillningen i Linköpings pantbank.
Härom hölls i fredags å nyo ransakning å
Linköpings cellfängelse med häktade kam-
reraren B. Lund. Åtskilliga nya försnill-
ningar, dock till mindre belopp, drogos nu
fram, och Lund erkände sig skyldig äfven
till dessa. Inalles skulle de medel, som
Lund beröfvat banken, uppgå till en sum-
ma af kr. 12,683.80. Allmänna åklagaren
yrkade ansvar å Lund för förfalskning samt
bedrägeri och oredligt förfarande under syn-
nerligen försvårande omständigheter och i

förening med förskingring. Pantaklieban-

kens ombud instämde i detta yrkande och

begärde äfven å bankenB vägnar ersättning

af Lund för det belopp, Jian förskingrat.

Anna: - Nu har jag en snygg fästman.
Emma: — Så, hvad är han då?
Anna: - Han har anställning vid stadens ren-
hållning.

Meddelanden fr. allmänheten.

Herr Redaktör!

j«rf?gituåé"plBt81 eder tidDing för fö1-

Anglende en i M 47 i eder tidning in-
tagen skrifvelse undertecknad absolut nyk-
erhetsvan, får jag härmed insända följande,
hvilket är med sanningen öfverensstftm-
mnnue:

Nödvändigheten [ordrar att till förekom-
mande af flera dylika lögnaktiga skrifvel-
sers införande, ni hr redaktör torde vara
god ooh hafva i minnet såväl namn som

SUNDSVALLS TIDNING Ltoftg 28 April

1888

Söndagen don 8 dennes inkom till ord-
föranden i Timrå sockens koinmunalnAmd
en petition från några arbetare med anhål-
len att kommunnlnAmden skulle ingåtillk.be-
fullningsbafvando med begArnn att, för kom-
mando sommarö totalt förbud skulle utver-
kns för försAljning af öl oeh vin pd de ång-
båtar som trafikera Alnösundet. Denna peR.
tion tog kommunnlnAmden i öfvervngande,
ooh gingo netitiouArorntt såvida till mötes,
att förbud skullo begAras för sön-ooh helg-
dagar, hvilket fördes till protokollet.

Söndagen den 15 donnos upplåste stftm-
muns ordförande protokollet hvilket tycktes
ej falla petitionArernn eArdeles bra i sma-
ken, oeh under några korta meningsutbyten
medt en nf petitionArerna, yttrade jag endast
«tt jng vidhöll det af stamman fattndo be-
slutet; Om någon plunta, som insändaren
använder i sin artikel till åtlöje för all-
mänheten, vnr aldrig tal hvarken af n *
eller någon annan utan en ron oeanuing
insAudareu.

Jug får härmed på samma gång nämna
f ’»g oj vidare Amnur iugå i något svara*
* »absolut nykterhetsvAn».

//. Dahlmark,
ledamot i komtnuualuatndcu.

ntt

En gammal man i Järnskog i Vernjlaud uttryckto
fur cu tid sedan sin ofOrgripUga mening i geogra-
fiska ting på följande kostliga satts ö 8

»t)l sier att jola tt ruu. Vaggan ho a t! Veast
haller (lutar) ho lito i vilat, dft gär ho, da kan eu
ae p& dii ntt dl ha så godt for I komrae te Arne-
rika, men di ha sa oudt för a kommo tobak».»

Strödda underrättelser.

Moiiniskokläckiiiiig. Följaude rörande
skildring Ar nf Smålands Allehauda hemtad
ur Paris-Figaro:

En tämligen aitllayut hllndelso tilldrog sig
några dagar sedan i barubördshuset i Paris
patient, Marie Jarousse, gaf litat eu månad
tidigt åt tre baru: två flickor ouh eu kobsc.

Ett normalt baru vftgor a,0W till 8,500 gram.
Murie Jarousses tre barn vtigdo kuant mer till-
samumus An en eudn villskapad gosse. För en 8 flr
sedan skulle intet af dessa baru lefvat öfver 5 meu
år 1880 fiugu barnbördshusets framstående profes-
sorer deu lyckliga idén att göra för barn hvad
man pliigar göra för kycklingar. De konstruerade
en stor lår, till hvilken medelst rör fördes eu värme
ungefär lika med deu i moderlifvet. I denna lår
plasonides på ett bräde korgar, fylda med bomull,
r hvilka barnen lades nlldells nakna.

Aunu för späda att hvila vid moderns bröst, föd-
des de medelst eu apparat af kautschuk.

Sådan var deu första meuuiskokliicknings-anpa-
vateu. Men man hade ej tagit moderskärleken med
i beräkningen. 1 samma mån som barnen blefvo
starka, tvinade mödrarna bort. De lofvade att
lefva, meu höllo på att dö, undrande hvad mau
gjorde med deras små, och ängslades öfver att se
dem behandlade som djur. Professorerna, som be-
grepo mödrarnas bekymmer, afstodo från den all-
männa kläckningsapparateu samt litto förfärdiga
några smärre apparater med glasloek, hvilka stftl-
des jämte mödrarnas sängar. Framåtlutad på örn-
gottet, följer nu modreu rörelserna af barnet, som
man tager ur apparaten blott nar det skall få föda,
hvilket sker i ett rum bredvid.

Jämte Marie Jarousses säng stå två kltickuings-
apparater. De små flickorna ligga i samma, gos-
sen har sin egen.

Och likval gråter Marie Jarousse. För uågra
månader sedan blef hennes man krossad mellan
två järnvägswaggoner och för att föda sina tre
bam har hon endast hvad hon kan förtjäna som

Hon underrättar sig om barnens tillväxt.

Den ena flickan vägde vid födseln 1,075 gram.
Dagen därpå vägde hon, tack vare födan, 1,550
gram och skall så småningom hinna till en vigt af
,000 gram, som en liten flicka bör hafva vid sin
födsel.

— Hon intresserar samtidigt för ett annat barn.
som föddes två och en lialf månad för tidigt och
blifvit uppfödt i en kläckningsapparat, men nu är
frisk och kry och stark Hans far är okänd och
modern dog vid barnets födsel. Mau kallar honom
Lucicn. Hans stora svarta ögon tvekas skratta
It alla. ’

Inom några dagar skall han föras bort från barn-
bördshuset, där alla lagar för helsovårdcn, värmen
och födan äro iakttagna med sådan noggranhet, att
ej en måugmillionärs barn kan erhålla bättre skötsel.
Före inträdet i salen måste mau taga af sig öfver-
kläderua, hvilka kunna innehålla sjukdomsbaktc-
rier från gatau. Barnmorskorna, ammorna, vår-
derskorna, studenterne och läkarne. alla, som skola
taga i barnen, måste förut tvätta sig i eu anti-
septisk lösning.

Men på grund af reglementet bör Lucieu, som
är utan familj, föras till hittebarnshuset, där det
fins öfverfullt af skyddslingar, där barnen ej lefva
afstängda och helsovårdslärans föreskrifter ej så
noggrant kunna iakttagas. Där redan börjar för
den lille på allvar kampen för tillvaron.

Detta förringar emellertid ej fördelarna af kläck-
lingsapparaterna. Före 1880 plägade alla barn dö,
iom födts 3 månader för tidigt. Nu räddas af dessa
mrn 30 på 100 och ännu flere, allt eftersom haf-
randeskapet hunnit framskrida.

Från sin säng tager Marie Jarousse del af alla
dessa underrättelser, som meddelas. Hennes barn
äro födda eu månad för tidigt och deras vigt ökas
dagligen. Den minsta, som vid födseln knapt egde
mer än en tredjedel af den normala vigten, tager
nu lugnt omkring sig med sina små händer.

En frierihistoria, som nr åtskilligt ko-
misk, har — skrifves till Bl. L. T. — ny-
ligen utspelats i en viss by norr om Karls-
bona. En 50-årig hemmansegare, enkling,
friade för två år sedan till en gräsenka i
m närbelägen socken i Småland och fick ja,
hvarför de flyttade tillsammans i hans hem,
där de alltsedan bott. GrAsenkan, som trif-
des bättre hos sin nye man än hos den
gamle, yrkade skilsmessa, som också bevil-
jades, och tillerkändes henne i boskilnad ett.
>ar tusen kr., hvaraf största delen genast
>ekoms. Nu hade enkan en dotter och en-
kemannen en son, och mellan dessa båda
ippstod en kärlek eå varm, att den endast
kunde släckas genom giftermål. De gifte
sig och öfvertogo gården. En dag i sist-

lidne m_________

opp till Småland för att hf nita Återstoden
af boskilnadepftngarne, men. hur det var,
blefvo de under tiden »okontantan, hvarför
han just under den eenaste svdra snöstor-
men smet ifrån sin gumma och begaf sig,
förmodligen på »kArlekens vingar», ty andra
fortskaffningsniedel voro nästan omöjliga att
nnvando, till en annan enkn, som han äfven
kurtiserat i vintras, och lemnade den förra
insnöad i Småland, hvarifrån hon först åtta
dagar därefter återkom. Underrättad om

efter Ämnade ta ut lysning för sig och en-
kan M två, infann hon eig just i lagom tid
hos presten och förhindrade detta genom
företeende af en k. befbdes resolution. Nu
står den stackars enkemannen dar så vac-
kert utan både gård och fästmö, ooh det
påstås att han ämnar söka sin lycka på an-
dra sidan Atlanten.

MUltarkomlténs i Norge förslagom ut-
vidgning nf varnpligten i landets nordliga
delar har nu som k. proposition ingått till
stortinget. Dftri föreslås, att de nordligaste
delarne, norr om Lyngenfjord, skola skyddas
med störro fartyg, som dttsAndas från lan-
dets sydligare delar, samt att kusten emel-
lan Lyngenfjord ooh grAnsen mot Trond-
hjems stift må försvaras af en där statio-
nerad flotta om 24 kanon- och 12 torpedo-
båtar. Kustbatterier böra dessutom anläg-
gas här oeh hvar.

Landtförsvaret tanker mau ordna genom
upprättande afförsvarskompunier.som skola
hafva hvar sitt distrikt att försvara, men
ock skola kunna kommenderas till angrän-
sande distrikt. Deras styrka föreslås till
ungefär 200 mun och deras antal till 14.
Som högste befälhafvaren för det nordlign
försvaret skall utnämnas eu brigadohef med
bostad \ Tromsö.

Utgifterna för sjöförsvaret skulle årligen
uppgå till 50,000 kr. och för landtförsvaret
till..ungefär 200,000 kr.

Afven finnar ooh lappar, skulle blifvn
värnpligtige, om de bott i landet 3 år.

Hvad hunarue angår, påpekar oAftenpo-
sten», att do sätta en ära i att icke lära sig
tala norska, och att man ej bör sätta allt
för stor Ht till deraa trohet, om de en gång
skulle kommenderas att upptaga striden med
rysk-finska trupper, då de nämligen bland
dem skulle ega många blodsiörvandter.
Det föreslås därför, att antingen åläggi
dem en vttrnpligtsskatt, eller, om man vil
upptaga dem i ruilorna, förlägga dem un-
der krigstid i garnison i södra delar af
landet.

Öfversvuniniugarnn i Tyskland. Fråi
Weichselmynningarna omtalas, att denegent
liga isdriften upphört. Vid Thorn och Kubn
sjönk vattnet den 15 och 16 april en half
meter. Vid nedre Nogat står vattnet änuu
2 fot öfoer landsvägen, och floden för ännu
med sig husgeråd, ladudörrar, krubbor fön-
sterkarmar m. in. I samma mån vattnet
sjunker, framträda de härjningar, öfversväm
ningarna anstalt, i dage,p.

Jiirnvägsinission. I många vagnar på
luftbanan i Newyork ser man sedan några
dagar bland de olika annonserna äfven bi-
belspråk, som t. ex.: »Ty hvad hjälper det
människan, om hon kunde vinna hela verl-
deu och toge skada till sin själ? Marc. kap.
8. v. 36.» TIveni som haft denna idé är
änuu ej bekant, men Manhattan News
Ageucy, som har hand om affischeringen i
luftbanswaggonerna, förklarar, på förfrågan,
att en obekant person erlagt vanlig annons
afgift för bibelspråkens uppsättande som
annonser.

Motagltatiou gentemot den katolska
propagandan föreslås i danska blad. En
£öpenhaii)8k prest J. Steen önskar att en
Gustaf Adolfeförening måtte upprättas med
särskildt syfte att motverka den katolska
propaganda, som åsyftar att återvinna den
protestantiska Norden åt katolicismen.
a En annan prest, Esmonn anser emeller-
tid att den romerska kyrkans propaganda
har nog motvigt i ett vaknadt kristet evan-
geliskt lif, att en polemiskt organiserad kamp
mot romerska kyrkan vore förvirrande för
de troendes medvetande då de skulle göra
front både mot otron och mot ett stort slu-
tet samfund, som dock bevarat Guds ord,
att den tyska Gustaf Adolfsföreningen käm-
par med bitterhet och skärpa samt inblan-
dar nationelt tyska insatser i den religiösa
striden.

Fastor Steen framhåller till gensvar nöd-
vändigheten att motarbeta katolicismens Ma-
riadyrkan, ceremonier samt framförallt deas
igrepp på evangeliska tron hvars missio-
irer Leo XIII kallat »Satans sändebud».

Frän utlandet.

Frankrike. Under den allmänna mod-
löshet, som Boulanger-kampanjens bedröf-
liga utgång synes väckt i Frankrike, hör-
les ännu samma dag valstriden etod i Le
Nord en mäktig och orädd stämma mana
till kraft och enighet. Det var Ferrys. I
ett tal, som han denna dag höll i Epinal
till Vosges-departementets till ett eenators-
val samlade valmän, visade -han grundlös-
heten nf de beskyllningar som riktats mot
senaten, konstitutionen och opportunisterna.

Hvem vågar väl i dag fullt upprigtigt på-
itå, att den allmänna och omedelbara röst-
rätten ränker till för allu att den är ofelbar
och osviklig, och att det är obehöfligt ntt
vidtaga försigtighetsmått mot de plötsliga
>mka8tningar i allmänna meningen, som mer
In en gång i vår historia slutat med ett
äprång ut i det okända, ett språng i mörk-
ret? Hvem har väl mod att påstå, att vi
i\ nu befinna oss i ett af dessa farliga och
afgörande ögonblick? Skulle alltså det för-
flutnas erfarenhet endast gagn» dem, som
själfva drabbats af dess blodiga lärdomar?

Se vi ej för våra ögon utbreda sig pla-
giatet af den 2 desember, kännen I ej igen
e skenheliga fraserna, det listiga språket,
de hotande tvetydigheterna!

Nej, mina herrar, dem» gång skola vi
ej duka under» De nu så förtalade institu-
tioner, Frankrike gifvit sig, skola rädda det
från diktaturens skam och furor. Förräde-
riet Ar ej, som för 40 år sedan, installeradt
i Elysée, vi ha en för 7 år vald president
för republiken, Bom ej Ar benägen att lemna
sin plats åt den förste baste, som fikar efter
den. En senat, som i vårt statsskick repre-
senterar ooh verkligen representerar den
mogna eftertanken, skall ej låta sopa bort
sig, såsom man hotat.

Ferry öfvergiok slutligen till frågans ut-
ländska sida. Vore plebiscit&rröreTsen en-
dast en inre fråga, måste man visserligen,
såsom Thiers en gång yttrade, taga henne
allvarsamt, men ej tragisk. Ett stort lands
inre politik Ar aldrig oivjalplig. Men hvad
som utgör det betänkliga i den nuvarande
krisen är, att den berör fäderneslandets all-
varligaste intrAssen, vår ställning i Europa,
landets starkhet och trygghet. Återvändan-
det till cesariemen, militärdiktaturens åter
ställande undor en eller annan form Ar, in-
gen tänkande människa kan för ett ögon-
blick tvina därpå, kriget, kriget inom myc-
ket kort tid, kriget utan bundeförvandter
oeh med världens allmänna mening emot
oss.

Trots de stora förändringar, som under
de senaste tjugu åren inträdt, finnes i Eu-
ropa en allmän mening, med hvilken de
starkaste regeringar måste räkna. Den ty-
ske kanslern inser det väl; han har fallit
undan för denna allmänna europeiska me-
ning, och det Ar med hänsyn till den som
han så skickligt uppgör sina ständigt vex-
lande kombinationer. Det Ar med hansyn
till den som han i sina stora tal ständigt
uppropar att Tyskland ej skall anfalla. Hnn
anser för en väsentlig faktor Europas sam-
tycke, den europeiska meningen. Denna
allmAnna mening, som likgiltig eller tillfreds-
stäld åsett 1870 Ars händelser, hade efter
våru olyckor vAndt tillbaka till oss. Man
var öfvertygad om våra institutioners fred-
liga art. Mau trodde oss botade för det
eesariska giftet. Men om Frankrike plöts-
ligt utan någon giltig orsak endast uf en
nyck eller en
fld d

eesariska giftet. Men om Frankrike plöts
ligt utan någon giltig orsak, endast uf en
nyck eller en förbindelse, på några veckoi
förslösade detta kapital af godt rykte och
politisk klokhet som under så mångn å

ta aptal af godt rykte och
politisk klokhet, som under så mångn år
samlats, om det visade sig, att det lärt in-
genting men glömt allt, om man kunde säga
otu det, att dess regering etår under infly-
telse af ropen från gatan eller ett konsor-
tium af tidningar som förgifta det allmänna
tänkesättet med fnlska uppgifter, bilder och
visor och som eynes ha tagit på entrepre
nad den politiska eröfringen nf landet, all-
deles som man gör reklam för ett nytt lä-
kemedel eller en industriell affär; om detta
Frankrike så grymt pröfvadt af olyckor,
som Ännu äro från i går, plötsligt offrade
sin politiska frihet, sin värdighet som fritt
folk, sitt parlamentariska statsskick på slum-
pens och reklamens altare; om denna spi-
rituella och stolta nation för andra gången
inom 40 år toge medelmåttan för geni och
Catilina för Washington — våren öfverty-
gade, mina herrar, att Europa för detta
stora folk, som fallit till ett sådant djup af
förnedring och vansinne, ej skulle ha nog myc-
ket medlidande, ej nog mycket förakt.

Men, inine herrar, den militärdiktatt.
hvarmed man hotar oss, skulle i Europas
ögon ej endast vara ett förfall. Europa är
öfvertygadt, att det nya plebiscitet, som tyd-
ligen utgått ur en plötsligt påkommen kri-
gisk lust, endast kan lefva af kriget. Man
har visserligen i går sagdt oss — ty paro-
dien på kejsardömet är fullständig — att
Boulanger är freden. Men ingen människa
utanför hr Kocheforts matsal tror det.

Patrioter, som hören mig, skildren för
dessa svaga vilseledda andar sakerna sådana
som de äro! För min del skall jag göra
min pligt till det sista. Emedan jag varit
en af de första som påvisat faran, har jag
blifvit föremål för ett afskyvärdt hat. Man
uppställer mitt namn i motsats till det, som
blifvit fältropet för alla revolter och de vär-
sta faktioner. De tanklösa, som tro sig
skymfa mig, ana ej hvilken heder de visa
mig. Jag mottager hedern och jag motta-
ger faran. Det har blifvit männens af min
generation lott att bevittna förfärliga skå-
despel. Jag såg i min första ungdom Pa-
ris’ gator blodbestänkas af mannen af den
2 desember. Tjugu år därefter såg jag straf-
fet drabba ej blott de skyldiges hufvud,
utan äfven maseor af oskyldiga!

Är det möjligt, att vi på nytt skola nöd
gas genomgå denna hårda skola! Nej vi
skola ej behöfva det, om de soda medbor-
garne ej vilja det, om de ställa sanningen
mot lögnen, om de sluta sig tillsammans
och som en man resa sig mot dessa försök
till återinförande af en cesarism, som alltid
endast lemnat nesliga och blodiga spår i
vårt lands historia.

— Huru tillståndet i Frankrike nu upp-
fattas af de allvarligt tänkande, därom vittna
följande ord ur »Journal des Débats» ledare
för i fredags:

»Man märker af tusen tecken, att vi be-
finna oss i ett af deesa ögonblick, då man
kan vänta sig hvarje besinningslöshet, alla
galenskaper.»

— I midten af förra veckan utdelades på
bulevarderna i Paris ett flygblad, som bar
titeln: »General Boulangers program». Un-
derskrift saknades, men man var dock öf-
vertygad om, att man här hade framför sig
ett opus af generalens egen hand. »Pro-
grammets inleddes med följande ord:

»De darrande skrymtare, som redan allt
för länge förtryckt oss, förtröttas icke att
påstå att general Boulanger icke har något
program, att man icke vet hvad han vill,
hvad lian tänker, hvad han kan. Dessa män-
niskor svara vi: Viljen I veta hvad Bou-
langer är?

Boulanger är arbetet!

Boulanger Ar fribeten!

Boulanger Ar rättskaffenheten!

Boulanger är rätten!

Boulanger fir folket!

Boulanger är freden!»

1 Programmet utvecklar därpå vidare dessa
6 punkter. Arbetarne vHja ha arbete och
bröd, men de maktiystne låta dem dö af
hunger. Boulanger skall bli hAmnaren, han
skall bli den reformator, som höjer det na-
tionella arbetet och skaffar bröd åt alla.
Som smör på brödet skänker han därjämte
friheten, hvilken nu så skAndligt undanhål-
les de fattige. Vidare upprättar han åter
rättskaffenheten, hvilken Wifvit slagen till
marken i WilsonaffAren. Han förhjAtper
alla betryckta tffl deras rAtt, han stillar fol-
kets hunger efter nationell vArdighet och
skall eröfra freden genom Bin djArfva, mo-
diga hållning. Om blott folket förtroende-
fullt flockar sig omkring Boulanger, skall
ett tidehvarf af råttvisa, af inre lugn och
frihet inbryta, och den misskända ratten skall
utkräfvn ein hflind på våldet.

Som man ser, går Boulanger alltjåmt till-
väga efter gamla, vålbekanta mönster; han
känner fransmännen.

Tyskland. I måndags meddelades t
kejsarens sjukdom i ett enskildt telegrai

»Krafternas fortgående sjunkning sker
långsamt. Läkare förespå nere dagars plå-
gor. Smärtfria mellanrum förekomma. Un-
der ett sådant mellanrum lördags middag
var Bismarck tio minuter ensam med kej-
saren, som förmodns då ha lemnnt honom
sina sista testamentariska bestämmelser. Vid
omgifningens återintrAde sade kejsaren: »Det
Ar bra, nu Ar allt ordnndt.»

— Nordd. Allg. Zeit. meddelar i tisdags
nit kejsarens befinnande visar en tydligt
märkbar teudens till en långsamt fortskri-
dande förbättring. Febern aftager under
de senaste dagarne regelbundet; tempera-
turen Ar omkring 38. Läknrne hoppas ett
ytterligare aftagande, i anseende till objek-
tiva företeelser under de senare dagarne
oeh i" synnerhet genom aptitens återvän-
dande. Det hittills varande temligen rik-
liga intagandet af näringsmedel har skett
endast på läkarens entrAgna inrådan och
har gjort god nytta. Den nu inträdda bö-
jelsen utt förtära föda Ar ett glädjande tec-
ken, det oaktndt måste situationen bedömas
med försigtighet. Sinnesrörelsen till följd
af det höga besöket (drottning Victorias)
har icke visat något ogynsamt inflytande.
Professor Krnuse lemnnr tills vidare sin bo-
stad i slottet.

Kejsaren tillbragte i tisdags eftermiddag
en lAngre tid uppe ur sängen. Kronprin-
sen ocb storhertigen af Baden uflude besök.
General von Albedyll uppehöll sig en tim-
me hos kejsaren.

Byssland. Man hur beslutat påskynda
östersjöprovinsernas förryskande. Regerin-
gen visar sig mycket uppbragt öfver mot-
ståndet hos det lutherska presterskapet, som
beskylles för tyskvänliga tendenser. Mini-
eterrådet bar beslutat att hos tsaren oulmlh
om införande af rysk lagstiftning i öster-
sjöprovinserna i stallet för de gamla lagar
och bruk, som därstädes Ännu ega gällande
kraft.

Rumänien. Om de förhållanden, som
ligga till grund för bondeoroligheterna, be-
rättas från Bukarest till en tidning i MQn-
chen: »Det kan icke vara något tvifvel om
att de rumAniska mindre jordbrukarnes ställ-
ning i synnerhet denna vår Ar mycket sorg-
lig. Foderbristen och den stränga, långva-
riga vintern i förening med fortidet års då-
liga majsskörd hafva i många trakter gjort
böndernas ställning beklagansvärd. Ur stånd
att skaffa födan till sina dragare, tvingas di
att sälja dem för vrakpris och af dem, mau
behållit, har en stor mängd dukat under af
brist på ordentlig näring. Så finnes till
exempel en by med omkring 150 familjer,
hvilka icke kunde uppställa tjugu med dra-
gare försedda plogar, då förpaktaren skulle
fördela jorden. Då förpaktaren emellertid
icke kan tilldela, den som icke har något
plogspann, någon jord och bönderna på grund
af sina egna egors obetydlighet äro hänvi-
nade till att lefva af arbete hos godsegarne,
så blifver småböndernas ställning i sanning
sorglig. Under sådana förhållanden behöf-
ves det endast någon liten agitation utifrån
för att resa bönderna mot de bestående agra-
riska förhållandena. De stackars männi-
skorna betänka icke ntt deras etälluing en-
dast kan förbättras på lagstiftningens väg
och icke genom tumult och uppror mot öf-
verheten».

Om böndernas fordringar heter det i ett
annat bref från Bukarest, att de begära egen
jord och vidare en tiondedel uf jordegarnes
och förpaktarnes inkoimter, och då de icke
fått eina anspråk uppfylda, »boycotta» de
utan vidare förpaktarne, underprefekter
och alla, som motsätta sig deras fordringar.
Nya trupper afsändas för att återupprätta
lugnet.

Brasilien. Times innehåller en upprö-
rande historia, som meddelats tidningen
af dess korrespondent i Rio Janeiro, och
hvari berättas, att icke mindre An 3,000 in-
dianer på ett ställe i Brasilien och 800 på
ett annat skulle ha förgiftats på föranstal-
tande af brasilianare. Vidare berättas, att
andra liknande rysligheter förestå, och att
meningen vore att förgifta ytterligare 5,000
indianer.

Senhor Joaquin Bueno tyckes vara ett
vidunder af grymhet — skrifver Times. Med
en afdelning af 70 man anföll han en in-
dianby, dref bort invånarne, förgiftade brun-
narne och all mat och vin, infödingarna kvar-
letnnat, och drog sednn bort. När Bueno
och hans följeslagare några dagar därefter
återvände till byn, hade giftet verkat, hela
hopar af korpar kretsade öfver skådeplat-
sen för det förfärliga dådet och 3,000 lik
lågo kringspridda. Skurkarne anföllo därpå
en annan by med 800 invånare, använde
samma sataniska list med samma resultat.
Senhor Bueno skryter dessutom med hvad
han gjort och säger, att hvar och en, som
lodar indianer för att bemäktiga sig deras
jord, förtjänar allt beröm, då han befräm-
jar civilisationen. Denna kulturens apostel
inderstödjes, enligt korrespondentens ut-

T

de.

r och af 5 af

Times förklarar, att man på grund af den
_illa, hvarifrån underrättelsen kommer, å
ste antaga, att den grundar s
förhållanden och att senhor 1
en uppdiktad person.

Handel och sjöfart

Tramarknadfin I England. Från Lon-
don sknfves tffl Göteborgs Handelstidning
den 17 april 1888:

Tecken till något mera lif börja åter skön-
Jan i f.ob.-affärerna. Förfrågningarna från
importörerna i kuathammarne hafva ökats
både i antal och vigt under de senaste fjor-
ton dagarne, och en och annan försäljning
omtalas Afvenledes hafva egt rum, ehuru
ingen af egentligen större betydenhet. Säl-
jares noteringar äro i allmänhet lika fasta
som förut. Efterfrågan å granbattens fort-
far att vara god, men för de partier, som
ännu äro att tillgå för tidig sképpning, Aro
innehafvare mycket styfva i sina fordrin-
gar, och som de ej synas angelägna att
sälja, hafva inga affärer af hörts på de sista
två veckorna. Granbräder hållas Afvenle-
des högt i pris, nu sedan de flesta tillverk-
ningarne Aro slutsålda på dessa dimensioner
för f. ö. v. skeppning.

På platsen har efterfrågan å svenskt virke
varit hflig, sedan ny tillförsel med de när-
varande väderleksförhållandena i Östersjön
ej torde vara att pårAkna denna vårförrAn
långt senare An vanligt, och partier fort-
fara att växla händer till stadigt stegrande
priser. Emellertid hafva våra importörer
varit i tillfälle att supplera sina stigande
behof från Göteborg, därifrån tillförseln fort-
far att vara ymnig, och torde därvarande
exporthus enligt alla utsigter ännu någon
tid blifva i tillfälle att draga fördel af de
här sammansmälta lagren. Efterfrågan å
tertia och kvarta furuplank har isynnerhet
varit stark för export till Australien och
Kon-kolonien, och åtskilliga större partier
hafva redan expedierats härifrån och mera
torde komma att följa, i den mån härva-
rande aflastare äro i tillfälle fylla sina be-
hof för det Andamålet.

I splittvedsaffärerna förblifver det tyst
och stilla. Köpare hålla sig tillbaka i4uf-
vaktan på Ännu lägre priser, och tendensen
är onekligen i deras favör.

Behållningen af Ostersjövirke i härva-
rande dockor d. 1 d:s, i jämförelse med sam-
ma tidpunkt 1887, utgjordes af:

Detta visar en skilnad af c:a 23,000 etds
å sågadt Ostersjövirke, eller inemot 35 pros.
mindre lager An i fjol.

Leveranserna från härvarande dockor uu-
der de tre första månaderna af året uppgå
till 37,100 standards plankor och battens och
9,500 standards hyflade bräder, i jämförelse
med resp. 41,000 stds och 10,300 stds un-
der samma period 1887.

Inga vidare befruktningar hafva afhörte
på de sista fjorton dagarne, med undantag
af en större ångare på 800 standards, som
skall hafva slutats till 26 s. 6 d. från Sö-
derhamn till London. Hedarcs fordringar
äro öfver hufvud taget högre, men befrak-
tare spekulera fortfarande på att erhålla far-
tyg till 25 s. från södra Norrland, och då i
öfrigt högst få fartyg utbjudas för närva-
rande, de se ingen anledning att brådska,
så länge som Östersjön är tillfrusen och ti-
den för sjöfartens början ännu är ovtas.

Endast en auktion har hållits på »Baltic»
under de sista fjorton dagarne. Den var
väl besökt af spekulanter och stamningen
mer An vanligt animerad. Prisen voro äf-
venledes i många fall bättre. Ett större
parti Korsnäs plankor utbjöds och framkal-
lade liflig tåflun bland köparne. För 3X»
inixed furu betingas det högre priset af pd
14 5 s.; tertia således till pd 12 för 11 och
pd II 10 s. för 9. Battens i allmänhet voro
fasta i pris och realiserade goda priaer.

Den, som vil! ha god köttsoppa, bör ae till, att
rattnet är i full kokning dä köttet lagges i. bop-
pau blir därigenom mera välsmakande och köttet
mister så litet som möjligt af ain munt.

Domaren: — N4 anklagade, liar ni titniii itågut
.tt anmärka?

- Ja, hoppas att den tid, bodi min advokat har
talat för min sak* måtte fråndragas strafftiden.

- 314 -

— Står er nuetalt öppeu för bide män och
kvinnor?

Han längtade att få tala om ea tak, som Ifig
honom ännu närmare om bjertat än barmher-
tighet8inmttninKen. Tankspridd drog han med
käppen någrs streck i sanden.

— De medel, jag förfogar öfver, äro begrän-
sad", och jag har måst låta det stanna vid
kvinnor.

— Hfarför föredrager ni då dem?

— En fallen kvinna nr mera värnlös än en man.

— Komma de till er, eller uppsöker ni dem ?

— Oftast komma de till mig. Nu är det
dock en ung flicka, som väntar på mig, och
som jag länge sökt. Jag hyser stort intresee
för henne.

— Är det hennes sköubet, som intresserar er?

— Jag har ej sett henne, sedan hon var barn.
Hou är dotter till en gammal vän, som dog för
många år sedan.

— Och ändå låter ni henne vänta?

— Jal

Han släppte käppen och sSg på den ungs
frun.

— Ni har nu varit länge borta från er an-
stalt, återtog hon hastigt. När ämnar ni er dit?

— Så snart jag fått reta, om jag kan tacks
Gud för det jag blifrit den Ijckligaste menni-
ska på jorden.

Ea stunds tystnad inträdde.

— Kunde jag väl Icftuiift och tnnkn, som nu,
om jag ej vore det?

— Tänker ni på mig?

— På dig — och på allt, hvad du kommer
Htt bli för »ig O, min engel, om Gud för-
unnar oss ett långt lif, hur ekon ser jag icke
framtiden)

— Säg, hvad ser du?

— Jag ser en man och hustru, som äro allt
för hvarsndra. Hur välkomna än våra vänner
blifva, skola vi dock alltid känna oss lyckligast,
då vi få vara för oss sjelfva.

— Skola vi lefva i stillhet?

— Som du vill. Önskar da bo på landet?

— Js, ja — och i närheten af hsfvet, som
du älskar så högt. Men får jag icke vara nog
egoistisk att behålls dig uteslutande för mig
sjelf. Ti må ej glömma de stackars varelser,
som aro beroende af dig. Måhända kan jag
också hjelna dig, eller hvad tror da?

— Kanske borde jag ej låta dig se, hvad
jag sett, det ekulle smärta dig djupt. Ed kvinna
— ocb dertill en sådan som du — är dock
just, hvad som i detta fall behöfves. Mycket,
som jag måst afstå ifrån, skulle lyckas dig, så
besinningsfull ocb god som da är.

— Ja* Snskar blott vara dig värdig. När
får jag se din anstalt?

Han drog henne närmare till sig ocb gaf henne
ömt ocb blygt första kyssen.

— Det beror på dig •jelf, svarade han. Hnr
snart vill do bli min bnstrn?

Hon slog ned ögonen, ocb han kinde benne
dam.

— Är det något hinder P atbr.it han.

— 318 —

temligen förklarlig, men ni frågade ej ens, bvem
lian var.

— Jag skulle blygas öfver mig sjelf, om jag
kommit med en sådan fråga.

— Innan vi lärde känna hvarandra, trodde
jag knappt, att en man kunde vars cå förtro-
endefull och granlsga. Kanske har jag också
allt för tydligt visat, bur stort värde jag sätter
pft er — ocb bur det skulle kosts på mig att
förlora äfven er som vän.

Orden undföllo henne balft omedvetet, och
hon rodnade. Nu fattade han hennes hand, ej
längre intagen af onödiga farhågor.

— Det kan aldrig bända, om oi sjelf vill
låta mig bli allt för er, sade han varmt. Of-
verse med mig I Jag ber om så mycket ocb bar
så litet att erbjuds i stället. Det iif, jag dröm-
mer om tillsammans med er, är kanske allt för
lyckligt att kunna uppnås hir på jorden. Och
ändå kan jag ej jags bort denna dröm. Skall
väl mitt stackars bjerta alltid längta efter en
ouppbinnelig sållhet?

Han tystnade, suckade ocb släppte hennes
hand. Hon dolde sitt ansigte i den.

— Det var icke min mening att göra er led*
sen, återtog ban sorgset.

Kate drog undan banden, ocb hennes blick
sade honom slit.

Han lade armen om hennes Hf. Aftonrod-
nåden försvann efter hand, och den lätta som-
marskymningen sänkte sig öfver jorden.

— Min lycks är för stor, b viskade ban, jag
förmår ej ge den uttryck i ord.

— Är ni nu viss på den?

VII.

Kate lyssnade tiii spriDgrattnet, som föll pla-
skande ned i basäogen. Hon hoppades, att
barnet skulle ledsna på guldfiskarne och komma
tillbaka, men det skedde ej, och ingen annan
visade sig heller. Den tysta, af vällukter mät-
tade sommaraftonen tycktes andas kärlek.

— Har »i tänkt på mig sedan i går? frå-
gade ban slutligen.

Hon tillstod, att bon gjort det hela tiden.

— Fins det nlgot hopp om att Wnna ert
hjerta?

— Jag vågar ej rådfråga mitt bjerta. H«<!e
iag intet annat att fästa afseeade *id ..

Hon hejdade sig.

— Hvad skulle det vara? inföll han.

— Mitt förflotDa Iif — hvad jag lidit, och
bvad jag har att ångra. ,

— Var ej ert förra äktenskap lyckligt/

— Nej, icke mot slutet.

— Det var bestämdt icke ert fel.

— Och

*°-’SÄler *<*e miB mM- H8f aågM "*
dit deraf, »i ir det blott jag »jelt

K-t. tinkte Di den olyelwalfr» eftergift, wm

ksmke en eller annan

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sundtidn/1888/0195.html

		Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 / 195 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|