Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I likhet med baptisterna anse de ett nytt
dop nödvändigt för att bli upptagen såsom
rätt medlem i deras samfund. För kort tid
sedan egde vid Fagerdala sågverk ett
dylikt dop rum, under tillopp af en stor
människomassa. Bland de nyomvände, som
genom dopet nu skulle upptagas i
församlingen, befunno sig äfven några unga flickor,
som i förstone syntes obenägna att i allt
folkets åsyn kläda sig nakna innan de
nedstego i älfven. Men de båda
dopförrättarnes öfvertalanden gjorde slag i saken och
ceremonien försiggick.
»Helianerna» förbereda nu en mission till
det öfriga Sverge. Två »apostlar», f. d.
bindtröjhandlare från Hishults socken i
södra Halland, äro utsedde att föra den nya
sektens lärdomar ut i all Sverges land. Den
ene lärer komma att styra kosan till
Halmstad, den andre till Göteborg, åtminstone
uppgåfvo de så, då meddelaren häraf för
några dagar sedan »interviewade» dem.
I konkursernas tidehvarf. Från
Tjust skrifves till Aftonbladet: De många
konkurser, som under de senare åren
inträffat bland godsegarne här i orten, hafva
visat, hur ruttet affärslifvet i många fall
varit och till hvilken grad borgenssystemet
kunnat utveckla sig. Så har i ganska många
fall visat sig, att personer, som egt intet,
kunnat föra stor stat, hafva gods och
ekipager och därtill vara ansedde som
vederhäftige att gå i borgen för ansenliga
summor. Men dessa vackra bubblor hafva nu
brustit i stor mängd.
Senast hafva tre sådana »godsegare»,
hvilka genom slägtskap voro nära förenade,
då de gjort konkurs visat, hur ohållbara
deras ställningar varit. Den förstes
skulder öfverstego tillgångarne med 45,000 kr.,
hvartill kommo borgensförbindelser med
50,000 kr. Den andres stat visade en brist
af 30,000 kr., men hade hans namn tagits
för godt som borgesman för öfver 80,000
kr., och hvad slutligen den tredje
beträffar, så gingo för honom visserligen skulder
och tillgångar jämt ihop, men han hade
gått i borgen för likaledes omkring 80,000
kr. Dessa tre personer jämte några andra
hade sålunda, utan att ega annat än
skulder, och dessa ganska ansenliga, iklädt sig
en borgen för tillsammans öfver 200,000
kr. och ändå kunnat lefva som stormän på
sina gods och därtill beklädts med
flerfaldiga förtroendeuppdrag hvar och en inom
sin kommun.
Breflåda. Peregrinus, Attmar. För s.
k. landsmålsbref är tidningen icke lifvad.
Skrif hellre något annat tok. »Bättrar»
göra vi.
— S. Nyman. Gnarp & Åckne.
Uppsatsen passar icke för tidningen.
Manuskriptet kan återtagas om så önskas.
Ändringar i tulltaxan.
Den nu afslutade riksdagen har enligt
den af båda kamrarne godkända
skrifvelsen till konungen beslutit att å nedan
uppräknade artiklar, af hvilka större delen förut
varit vid införsel tullfria, åsätta följande
tullsatser, nämligen å
album 2 kr. för 1 kgm.
alun, alla slag, kr. 1.25 och svafvelsyrad lerjord
1 kr. för 100 kgm;
beck och beckolja 2 kr. för 100 kgm;
blanksmörja, blanksvärta och skovax 15 öre för
1 kgm;
naturliga blommor äfvensom kvistar och blad
friska eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror 2
kr. för 1 kgm;
skrifbläck 10 öre för 1 kgm;
bokstafsstämplar och boktrycksstilar 25 öre för
1 kgm;
broderade arbeten alla slag, färdiga eller
påbörjade, då det tyg hvarpå broderiet är anbragt är
tullfritt, 20 prosent af varans värde;
bröd: andra slag 4,3 öre för 1 kgm;
böcker: biblar och psalmböcker: i band af
papper eller cloth utan guldsnitt 50 öre, i andra band
äfvensom med guldsnitt 2 kr., med inbundet rent
eller linieradt papper 25 öre, för 1 kgm;
cement 40 öre för 100 kgm;
fartyg och båtar af järn äfvensom ångfartyg af
trä med tillbehör 10 prosent af värdet;
gamla och brukade husgeråds- eller andra
lösörepersedlar, när de icke inkomma för sådana
personers räkning, hvilka inflytta från utlandet eller
vistats där minst ett år, 15 pros.;
rökt fläsk 25 öre och annat fläsk 20 öre, allt för
1 kgm;
timotejfrö 5 öre, tall-, gran- äfvensom öfriga
slag af trädfrö 50 öre, allt för 1 kgm;
arbetadt, ej spesifiseradt bly, omåladt och
lackerat, äfvensom hagel 10 öre för 1 kgm;
lösa bokpermar 1 kr. för 1 kgm;
borstbinderiarbeten med infattning af opoleradt
eller måladt trä eller järn 12 öre för 1 kgm;
finare småbröd, bakelser, cakes, m. fl. dylika slag,
hvilka ej kunna hänföras till konfityrer 30 öre för
1 kgm;
färglådor äfvensom färger i tuber, mussler, glas
o. s. v. kr. 1.50 för 1 kgm;
galanterivaror ej spesifiserade, 2 kronor för 1
kgm;
dubbleradt eller flertrådigt bombullsgarn i härfvor
eller å bobiner, ofärgadt eller tryckt 35 öre för 1
kgm;
färgadt, blekt eller tryckt jutegarn 18 öre för 1
kgm;
tafflar och pianinon 150 kr., flyglar 200 kr., allt
för ett stycke; orgelverk, harmonium och
fysharmonier 15 pros. af värdet samt speldosor 3 kr. och
accordion 1 kr. för 1 kgm;
ofärgadt och oblekt jutegarn 6 öre för 1 kgm;
klistradt, färgadt, blekt eller tryckt segel- och
bindegarn 40 öre för kgm;
skjutgevär, alla slag, äfvensom färdiga delar däraf
kr. 1.50 för 1 kgm;
bränd och malen gips 40 öre för 100 kgm och
gipsarbeten 20 öre för 1 kgm;
bunkar, burkar och flaskor af mörkgrön eller
brun färg, helt och hållet oslipade, äfvensom
buteljer, alla slag 2 öre för 1 kgm;
bunkar, burkar och flaskor af ljusgrön eller
halfhvit färg, helt och hållet oslipade, medisinalflaskor
utan inslipade proppar därunder inbegripna, 6 öre
för 1 kgm;
burkar och flaskor med inslipade proppar, men
utan annan slipning, äfvensom kemiska glas 10 öre
för 1 kgm;
patentglas och glastakpannor samt
sidventilglas till fartyg med eller utan ramar 7 öre för 1
kgm;
glaspulver eller glasskärf 2 öre för 1 kgm;
risgryn och rismjöl kr. 4.30 för 100 kgm samt
gryn: andra slag 17 öre för 1 kgm;
positiv, äfven begagnade, 10 kr. för ett stycke;
saitser 20 öre för 1 kgm;
tack- och barlastjärn samt skrot 80 öre för 100
kgm;
balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej
hänförligt s. k. façonjärn, då det väger mindre än 20
kilogram kr. 2.50 för 100 kgm;
andra valsade eller smidda stänger utan afseende
på genomskärningens storlek och form äfvensom
bottenplåtar, syllar, skarfjärn och rälsspik kr. 2.50
för 100 kgm;
skarfbultar med muttrar till järnvägsskenor
äfvensom alla andra, ej särskildt spesifiserade
muttrar, skrufvar och naglar om 12 mm. eller däröfver
i diameter 6 kr. för 100 kgm;
valsade eller smidda plåtar, äfven om de äro
klippta, böjda, med hål försedda eller halfva
kanterna uppvikta; utan slipning eller polering och
utan öfverdrag af annan metall eller annan å dem
anbragt ytbetäckning; af 3 mm. tjocklek och
däröfver 3 kr., af mindre tjocklek 4 kr., slipade,
polerade, fernissade, lackerade eller förzinkade 6 kr.,
allt för 10 kilogram räknadt;
ankare, draggar, kettingstoppare, kettingkrokar,
roderjärn och skeppsknän 4 kr. för 100 kgm;
kedjor och kettingar med länkjärnets diameter
under 6 mm. 10 kr.; med d:o från och med 6 till
25 mm. 7 kr. och med d:o från och med 25 mm.
och däröfver kr. 3.50, allt för 100 kgm;
spik af 45 mm. längd och däröfver 4 öre pr kgm
samt spik af mindre längd än 45 mm., äfvensom
nubb , trådstift, skostift och knappar af 15 öre per
kgm;
träskrufvar, alla slag, af 75 mm. längd och
däröfver 20 öre samt sådana af mindre än 75 mm. längd
30 öre, i båda fallen för 1 kgm;
gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staket,
grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter 2 öre
per kgm;
spisar, ugnar och kaminer samt gjutna icke
emaljerade, glaserade eller förtenta grytor, pannor och
mortlar samt krubbor 4 öre per kgm;
bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port-
och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjärn
samt alla ej spesifiserade gjutna artiklar, som äro
emaljerade, glaserade, förtenta, förkopprade eller
förzinkade 10 öre per kgm;
kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,
blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe- och
köttkvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för
hushållsbehof afsedda maskiner 20 öre per kgm;
finare ej spesifiserade gjutgods såsom
blomstervaser, byster, fruktskålar, korgar, lampor,
ljuskronor, ljusstakar, medaljonger, pappershållare,
presenterbrickor, skrifdon, tändsticks- och urställ, m.
fl. likartade ej till bijouterivaror hänförliga
artiklar 40 öre för 1 kgm;
axlar, fjädrar, hjul och hjulband, afsedda för
järnvägsfordon, 5 öre för 1 kgm samt järnvägsmateriel,
ej spesifiserad, eller delar däraf, 10 prosent af
värdet;
jäst, alla slag 20 öre för 1 kgm;
i utlandet tryckta kartor med svensk text i
exemplar och häftade kr. 1.50 samt kartonerade och
bundna 2 kr., allt för 1 kgm;
å kastanier 25 öre för 1 kgm;
å kaviar kr. 2.50 för 1 kgm;
korf 50 öre för 1 kgm;
korgmakarearbeten: andra slag, 1 kr. för 1 kgm;
hästar 50 kr., med iakttagande likväl att föl
under ett år fortfarande få införas tullfritt, nöt
kreatur 10 kr. och får 1 kr., allt för stycke, samt svin
15 öre för 1 kgm;
krita, hvit, malen eller slammad 1 kr. för 100
kgm;
kött af alla slag af fogel 20 öre för 1 kgm, och
andra slag af kött, ej spesifiserade, 7 öre likaledes
för 1 kgm;
leksaker af trä eller sammansatta ämnen med
eller utan betsning, målning eller lackering 2 kr.
för 1 kgm;
lim: andra slag kr. 1.20 för 1 kgm;
luktvatten, alla slag, samt å parfymer, ej
spesifiserade 2 kr. för 1 kgm;
läster och block till skoarbeten 10 öre för 1
kgm;
masker 50 öre för 1 stycke;
inbundna musikalier 1 kr. för 1 kgm:
friska, ätbara musslor 10 öre pr kgm;
flygtiga, vegetabiliska oljor, ej spesifiserade 2 kr.
för 1 kgm;
förhydnings-, press- och takpapp 1 öre för 1
kgm;
torkade plommon 50 öre för 1 kgm;
potatis, äfven krossad eller rifven, 50 öre för 100
kgm;
oskalad ris eller paddy kr. 2.30 för 100 kgm;
bär- och fruktsaft 30 öre pr kgm;
becksöms- eller s. k. sjöstöflar äfvensom å
skodon med bottnar af trä 94 öre pr kgm;
slöjdvaror eller fabriks-, handtverkeri- och
manufakturvaror då det ej kan bestämdt urskiljas af
hvilket ämne, arbetadt, de hufvudsakligen bestå,
15 pros. af sitt värde;
smör, äfven konstgjordt, 20 öre för 1 kgm;
solfjädrar 5 kr. för 1 kgm;
sprutor, brand- och trädgårds- äfvensom
tillbehör, 10 pros. af värdet;
stärkelse af hvete, potatis och andra
vegetabiliska ämnen 17 öre för 1 kgm;
svafvelsyra 0,5 öre för 1 kgm;
eldfast tegel, s. k. façadtegel samt golf- och
väggplattor (flisor, tiles) af 3 cm. tjocklek och
däröfver 20 öre för 100 kgm;
golf- och väggplattor af mindre än 3 cm.
tjocklek, då de äro oglaserede, 3 kronor för 100 kgm,
men, då de äro glaserade, tullbehandlas såsom
fajans;
sigarrer och sigarretter 4 kr. för 1 kgm;
torfmull och torfströ 30 öre för 100 kgm;
järn- och ståltråd af 1,5 mm. tjocklek och
däröfver 4 öre samt tråd af mindre än 1,5 mm.
tjocklek 8 öre, allt för 1 kgm;
koppar- och annan ej spesifiserad metalltråd:
andra slag 10 öre för 1 kgm;
träsprit 30 öre för 1 kgm;
»alla andra mer eller mindre arbetade trävaror,
därunder inbegripna snickare- och
stolmakarearbeten», af furu eller gran, utan betsning, målning
eller lackering, 5 öre; af nyssnämda träslag, med
betsning, målning eller lackering, 10 öre; af alm,
ask, björk, bok, ek och andra inhemska ej
spesifiserade träslag, massiva eller därmed fanerade, 30
öre; af päron och valnöt samt af mahogny,
jakaranda och andra utländska träslag, massiva eller
därmed fanerade, äfvensom arbeten, försedda med
äkta eller oäkta förgyllning, 60 öre, allt för 1
kgm;
tågvirke, nytt, 10 öre 1 kgm;
Vagnar och åkdon, alla slag, obegagnade och
begagnade, järnvägsvagnar därunder inbegripna,
äfvensom vagnmakarearbeten, ej spesifiserade, 15 pros.
af värdet;
vax alla slag, 15 öre för 1 kgm;
oblekt och ofärgad säck- eller packväf af jute 10
öre för 1 kgm;
väfd nöthårsfilt 25 öre för 1 kgm;
lefvande växter, alla slag, 30 öre för 1 kgm:
mer eller mindre arbetade varor, som icke kunna
hänföras under någon af de i tulltaxan upptagna
bestämmelser, 15 pros. af värdet.
Dessutom har riksdagen i enlighet med
k. m:ts proposition åsatt ättika, alla slag,
på fat en tull af 10 samt på buteljer och
krus en sådan å 1 krona för 1 kilogram.
Upphäfda införseltullar.
Nedan nämda artiklar skola vara fria från
tull, nämligen:
anilinfärger, indigo, emaljögon, glimmer, feta icke
flygtiga och lysoljor samt tungspat.
Sänkta införseltullar.
Riksdagen har beslutat sänka tullen å
kaffe från 26 till 12 öre samt kaffe, brändt och
alla till kaffesurrogat användbara brända växter
från 35 till 20 öre för 1 kgm samt å té från 80
till 50 öre för 1 kgm.
Tullbehandling af vissa artiklar.
Slutligen har riksdagen beslutit,
att amykos och amykosaseptin skola hänföras
under kemisk-tekniska preparater, samt bönor, alla
slag, under spanmål;
att spritfernissa skall tullbehandlas lika med
bränvin och sprit, linne- och hampgarn,
dubbleradt eller tvinnadt förtullas såsom tråd, och
dubbleradt eller tvinnadt jutegarn såsom
bindgarn;
att ej färdiga delar af gevär skola förtullas
såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå: samt
att maccaroni och vermiseller skola
tullbehandlas såsom gryn; andra slag samt margarin och
margarinsmör såsom smör, belysningsväska såsom
bränvin och sprit, strängar såsom träd, nya tunna
säckar såsom väfnader af hvilken de bestå med
tillägg af 10 pros., och verktygslådor för barn
såsom leksaker.
— Riksdagens beslut rörande ofvannämda
ändringar i tulltaxan torde icke komma att
träda i kraft förrän i slutet af sommaren
eller början af hösten.
Meddelanden fr. allmänheten.
Herr Redaktör!
Om plats för följande anhålles i eder
tidning.
Det är med verklig förvåning jag sett och
ännu bättre känt den vidriga rök och ännu
vidrigare lukt som sprider sig omkring hela
staden och som påstås komma från den s. k.
bränngropen vester i staden. Synnerligen
under lugnväder, är denna lukt genomträngande
och intensiv. Mig tyckes som om
invånarnes välbefinnande och trefnad borde
ligga de styrande mera ömt om hjärtat.
Ville de blott göra sig besväret eller nöjet
af en promenad utefter Järnvägsgatan, eller
Vestra kyrkogatan skulle de ej finna en
förändring till ett bättre obefogadt, ty en
vanlig människa riskerar, att vid passerandet
af dessa gator ådraga sig hufvudvärk, eller
något ännu värre.
För att nu framkasta något förslag till
afhjälpande af olägenheten, tyckes mig
Tjufholmen vara lämpligare för detta
ändamål, än den nuvarande platsen. Hoppas
att sundhetspolisen ingriper med det
snaraste. Dagligen passerande.
Elsa: — När går du till kyrkan?
Systern: — Då klockorna börja ringa.
Elsa: — Är det löjtnanter som ringa
kyrkklockorna?
Strödda underrättelser.
„Ett danskt Kina“. Professorn vid
Stockholms högskola W. C. Brögger hade
i en vid början af detta år till danske
geologen K. I. V. Steenstrup i Köpenhamn
aflåten skrifvelse förfrågat sig, huruvida
plats kunde beredas för den framstående
svenske mineralogen hr G. Flink att som
passagerare medfölja ett danskt, af »Den
grönländska handeln» utrustadt skepp till
Grönland för att i vetenskapligt syfte
besöka den berömda mineralförekomsten vid
Kangerdluarsuk.
På denna skrifvelse, berättar D. N., svarade hr
Steenstrup, som själf i år skall företaga en resa
dit och som på grund af föregående forskningar på
Grönland är en auktoritet, att han för sin del icke
hade något emot hr Flinks deltagande i
expeditionen, men meddelade på samma gång, att
ledaren af »kommissionen för Grönlands geologiska och
geografiska undersökning», professor Johnstrup,
utfäst som vilkor för ett deltagande, att hr Flink
skulle »fullständigt gå in under den danska
expeditionen».
Professor Brögger, som fann, att en sådan
undantagsbestämmelse afsåg att utestänga den
svenske vetenskapsmannen från undersökningar och
forskningar i första hand, skref tillbaka och
begärde, under förklaring, att resan ej kunde
företagas på sådana vilkor, att hr Flink mot vanlig
betalning skulle få tillåtelse att med ett danskt
fartyg resa upp till Julianehåb å Grönland — »det
enda sätt, hvarpå detta nästan kinesiskt afstängda
land kan besökas» — och gå i land därstädes. Från
denna plats, förklarade hr Steenstrup i sitt svar,
skulle hr Flink utan svårighet kunna få en båt till
färdens mål. Han tillfogade den upplysningen, att
för ernående af den åstundade tillåtelsen behöfde
man blott vända sig till direktören för den
grönländska handeln, Hörring, och bedja om tillåtelse
för den eller dem, som vilja anställa vetenskapliga
undersökningar på Grönland, att få medfölja
fartyget till Julianehåb, och han ansåg, att intet hinder
förefunnes för hr Flink att medfölja det
ifrågavarande fartyget.
För erhållande af dessa upplysningar
ansåg sig professor Brögger oförhindrad att
utfärda en inbjudning till teckning af
bidrag för en mineralogisk expedition till
Grönland. Den nödiga summan tecknades
också inom kort af frih. O. Dickson, som
bidrog med ena hälften, och af
generalkonsul J. W. Smitt, professor E. V. Montan,
redaktör R. Wall, bankdirektör K.
Wallenberg, folkskoleinspektör C. J. Meijerberg
m. fl., hvilka tecknade den andra hälften af
summan.
Emellertid meddelades senare den
underrättelsen, att ehuru hr Hörring ej
personligen hade något emot, att hr Flink
medföljde på expeditionen, fordrades dock
därför danska inrikesministeriets tillåtelse.
Genom vårt utrikesdepartement begärde också
professor Brögger den 9 april detta år en
dylik tillåtelse, som emellertid af danska
inrikesministeriet afslogs.
Hr Flink kunde, hette det, visserligen få
tillåtelse att få göra undersökningar å
Godthåbs och Sukkertoppens distrikt, beläget
minst 50 mil norr om Kangerdluarsuk, men
däremot kunde företagande af forskningar
i Fredrikshåbs och Julianehåbs distrikt icke
beviljas honom, emedan tillstånd redan
beviljats andra vetenskapliga expeditioner att
anställa forskningar i dessa trakter och
vederbörande myndigheter å sistnämda plats
skulle, förutom af trängande
embetsgöromål, ännu ytterligare bli upptagna, i fall
en ny expedition komme att besöka dessa
trakter.
Kavallerister, velocipedister,
krigshundar eller brefdufvor? De försök,
som anstälts för att utröna, med hvilka man
snabbast under krigstid kan öfverbringa
depescher och befallningar, ha lemnat
ganska intressanta resultat. Afståndet ifråga
utgjorde 4,300 meter, eller sträckan från
Tours till Montbazon. I denna
hastighetstäflan deltogo dragoner och husarer, vidare
medlemmar af velocipedklubben i Tours,
som presenterade sig på bi- och tricyklar,
vidare två af löjtnant Jupin för
krigsändamål dresserade hundar, Brisefer och Turco,
och slutligen brefdufvor från
brefdufvoföreningen i Tours. Starten följde i
mellantider på hvardera en half minut, först
hundarne, så ryttarne o. s. v. Trots en ganska
häftig blåst och ehuru ett par sluttningar
voro i vägen, blefvo de uppnådda
resultaten ovanligt tillfredsställande. Såsom det
var att vänta, framkommo brefdufvorna först
till bestämmelseorten. De tillryggalade
vägen på 5 min. 35 sek. Något senare kom
en af bicykelryttarne, som använde en
liten låg velociped med två lika stora hjul
och hade tillryggalagt vägen på 7 min. 5
sek., därpå husarerna på 7 min. 57 sek.,
dragonerna på 8 min., först efter dessa
kommo hundarne på 8 min. 38 sek. och till
slut de öfriga velocipedryttarne.
Drottningen af Spanien har från
bönderna i provinsen Valladolid emottagit en
adress, hvari det bittert klagas öfver att
statsmännen och cortes »lefva i den högre
politiken och därför icke känna förödelsen af
deras fält, förlusten af de på jordbruket
nedlagda kapital eller eländet i skötet af
deras familjer.» De vädja till drottningens
vishet och obegränsade hjärtegodhet, att hon
ömmande för deras nöd må sätta sitt veto
mot finans- och krigsministrarnes för
åkerbrukarne ruinerande påbud och lagar. »Den
som känner Spanien,» säger »Köln. Ztg.»
»vet att, klagomålen äro fullt befogade».
Trakasserierna vid fransk-tyska
gränsen fortfara i oförminskad skala; nyligen
har en tysk skriftställare vid namn Littauer
förmenats af franska myndigheterna att
begifva sig till Reims, där han skulle besöka
en sjuk syster, och det oaktadt han var
försedd med af franska konsuln i hans
hemort viseradt pass. Med anslutning härtill
säger »Nordd. Allg. Ztg», att fransmännen
vid tyska gränsen hafva ett tredubbelt
antal gränsembetsmän emot tyskarne, nästan
uteslutande elsassare, hvilka underhålla
allehanda förbindelser». Och en annan tysk
tidning hotar med, att tyskarne en dag kunna
förlora tålamodet och börja att taga
repressalier.
Kineserna möta starkt motstånd i
Australien. Flere fartyg, som under senaste
tiden anländt med kinesiska imigranter,
hafva förvägrats att landa, hvarför de
nödgats återföra sina lefvande laddningar till
Kina. Kineserna hafva också till den grad
öfversvämmat Nya Holland, att de redan
äro den förherskande rasen i norra delen af
landet. Förut var en skatt lagd på de
invandrande kineserna uppgående till 5 à 10
pund sterling pr hufvud. Ett förslag att
höja skatten till 100 pund i Nya Sydwales
har fallit, men i dess ställe torde där en lag
komma att antagas, hvarigenom den
kinesiska invandringen skall totalt förbjudas, och
de öfriga kolonierna torde då genast följa
detta exempel.
Religiös ofördragsamhet i Tyskland.
Den tyska föreningen af frivilliga för vård
af sårade i fält har beslutat, att ingen jude
får vara medlem af föreningen. Samtidigt
har den till studenterna vid universitetet i
Berlin utfärdat en inbjudning att deltaga i
detta arbete, som förklaras hafva en
uteslutande kristlig karaktär. Föreningen
räknar som medlemmar hrr Treitschke, von
Bardeleben, Curtius, von Bergmann m. fl.,
som undertecknat uppropet till studenterna.
Professorerna vid medisinska fakulteten i
Göttingen hafva intagits af harm öfver den
sektanda, som hos föreningen uppenbarat
sig, och vägrat lemna undervisning åt
föreningsmedlemmar, som vändt sig till dem
för att få lära sig förbinda sårade.
Grannländerna.
Norge. Sjuttondemajfesten i Kristiania.
Det allmänna festtåget förbi slottet,
Vergelandsmonumentet och stortingsbygnaden till
fästningen var mycket betydligt. Det
räknade 21 fanor. Professorn d:r Bang, som
höll festtalet, framhöll den enighet och
samdrägtighet, som karaktäriserade
Eidsvoldsmännen och som funnit sitt uttryck i orden:
»Enige och trofaste till Dovre faller», och
den nu rådande splittringen, som vore så
stor, att icke ens sjuttonde maj kunde firas
gemensamt. Talaren uppmanade
eftertryckligt till sammanhållning och sammanslutning
samt slutade sålunda: »Låtom oss böja oss
under krafven och bära bördorna såsom frie
män, som offra intill sista resten för vårt
älskade fädernesland! Lefve den sjuttonde
maj!»
Arbetaretåget, som var ungefär lika
betydligt, med 29 fanor, passerade
Kroghstötten, stortingsbygnaden och
Vergelandsmonumentet till Tullinlökken. I spetsen
buros två hvita fanor med inskriften:
»Allmän rösträtt». Björnson höll festtalet. Han
betecknade tåget såsom ett protesttåg,
myndiga mäns och kvinnors protest mot att ett
mindretal vägrade flertalet frihetens
yppersta rätt. Allmän rösträtt hade aldrig förr
så allvarligt begärts, hvilket berodde just
nu på förbittringen öfver påläggande af
tullar till skada för de små, utan att de fått
afgifva sin röst därom. Han angrep i starka
ordalag regeringen, särskildt
ministerpresidenten. Af hvad som vunnits hade intet
kommit arbetarne till del. Talet slutade
sålunda: »Framåt i fordran på lika rätt för
alla klasser! Vi svinga fanorna framåt mot
den nya dag, som ser alla myndiga och
ärliga män stå med lika rätt inför lagen. Lefve
fäderneslandet!»
Finland. Adeln har förkastat
dödsstraffet för mord med 52 röster mot 18.
Borgarståndet med 36 mot 18. Däremot har
presterståndet godkändt det med alla röster
mot en och bondeståndet med 43 röster
mot 15.
Från utlandet.
England. Folkets palats i östra London
har nu utvidgats med en badinrättning.
Denna innefattar en bassäng, 114 fot lång och
38 fot bred, och 50 afklädningsrum.
Kostnaderna för dess anläggande, som uppgått
till 2,500 dollar (45,000 kr.), hafva bestridts
af förre utrikesministern lord Rosebery. I
måndags kväll invigdes badinrättningen i
lord Roseberys m. fl. närvaro. I den stora
bassängen höll polytekniska simklubben en
uppvisning. Efter att hafva åskådat denna
begåfvo sig lorden och hans sällskap till
palatsets gymnastiksal och betraktade de
öfningar, som där pågingo. Sir Edmund
Currie tackade därefter lorden för den
frikostiga gåfvan.
Lord Rosebery svarade, att han icke var
säker på, om han förtjänade några
tacksägelser, då det alltid var ett stort nöje att
gifva. Badhuset, som han varit nog lycklig
att gifva Folkets palats, hoppades han skulle
blifva af stor nytta.
Tyskland. Pall Mall Gazettes redaktör
Stead har under sin vistelse i Berlin besökt
doktor Mackenzie på Charlottenburg och
samtalade med honom under nära två
timmar. Under samtalet blef doktor
Mackenzie, som för tillfället hade vakten, fyra
eller fem gånger kallad till kejsaren genom
en elektrisk ringledning.
Mackenzie kunde icke nog berömma den
vänlighet och det förtroende, kejsaren och
kejsarinnan från första stunden visat honom.
En angenämare patient än kejsaren kunde
man icke önska sig; han bär sina lidanden
med tålamod och beklagar sig aldrig. Alla
historierna om att han skulle uppmanat
hofpredikanten att bedja för hans snara
befrielse och att han skulle otåligt längta efter
döden voro osanna. Kejsaren tyckes ibland
tro, att han ännu skall lefva några år, och
gör då upp planer för framtiden, ibland
tror han däremot, att allt skall vara slut om
några dagar.
Det märkligaste af allt hvad doktor
Mackenzie berättade var emellertid, att det
varit på furst Bismarcks initiativ, som han
kallats till kejsaren förra våren. Det hade
gått till på följande sätt. I maj förlidet år
hade läkarne i Berlin, som ansågo, att
växten i kronprinsens hals såg ut som kräfta,
beslutit företaga den s. k.
klyfningsoperationen. Vid denna operation företages ett
på längden gående snitt i luftstrupen,
hvarefter läkarne kunna bortskära växten. Detta
hade de beslutit, ehuru de icke voro säkra
på att det onda verkligen var kräfta och
ehuru de visste, att det var ytterst sällan
patienten öfverlefde en dylik operation.
Kronprinsen tycktes icke ha minsta begrepp om
den fara han skulle utsättas för, när furst
Bismarck lyckligtvis fick reda på saken och
lade sig emellan.
Han påminte läkarne om att patienten,
de ämnade operera, var Tysklands
kronprins, och frågade dem, om de voro
någorlunda säkra på, att operationen skulle
lyckas och att icke kronprinsens lif utsattes
för alltför stor fara. De svarade, att
operationen var mycket farlig och de icke kunde
ansvara för kronprinsens lif.
Rikskansleren frågade då, om de icke
ansågo det klokast att först rådgöra med
någon spesialist för halssjukdomar.
Professor Bergmann svarade, att han
skulle med större lugn företaga operationen,
om han hade en spesialist vid sin sida.
Bismarck uppmanade dem då att själfva
afgöra hvilken spesialist, som skulle
tillkallas, och de bestämde sig för doktor
Mackenzie, till en del förmodligen därför att
hans bok om halsens sjukdomar öfversatts
till tyska och användes vid de medisinska
fakulteterna i Tyskland.
I stället för att kronprinsen skulle hafva
öfvertalats af sin gemål eller af drottning
Victoria att vända sig till doktor
Mackenzie, tillkallades han således af de tyska
läkarne på furst Bismarcks initiativ.
En tjuf bröt sig in i ett hus. Han föll öfver en
stol, bröt benet och måste väcka husets folk för
att få en doktor hämtad.
Afgångna och ankomna fartyg.
Nieuwediep d. 15 maj. Libra, Krynen, gt.
Sundsvall; den 16: Antelope, Hut och Barsingerhorn, v.
d. Woude, gå båda t. d:o.
Ymuiden d. 15 maj. Astracan, Walle, gt.
Sundsvall; d. 16: Anna Margaretha, Coerkamp och
Amstelstroom, Teensma, gå båda t. d:o.
S:t Nazaire d. 13 maj. Gustav, Helgesen, gt.
Sundsvall.
Dungeness d. 14 maj. Passerad: Curry
Treffenberg (h. i Sundsvall), destin. västvart.
Newhaven d. 14 maj. Amphion, Nygaard, gt.
Sundsvall.
Penzanee d. 14 maj. Thomas. Amundsen, gt.
Sundsvall.
Greenock d. 14 maj. Axel, Carlsson, gt.
Sundsvall.
Shields d. 15 maj. Stjernen, gt. Sundsvall.
Vårens fröjd och vårens smärta.
(Ur Helsovännen, utgifven af dr E. W. Wretlind.)
Våren är kommen, på sina kransar,
Ängarne binda, himlen är blå,
Pilträden bära guldgula fransar,
Tufvorna vagga ljusalfer små.
Så sjunger den glada ungdomen i
vårtiden. Han sjunger med lif och lust, ty han
känner också lifvets pulsar i sig slå med
större lif och kraft än vanligt. Våren är
föryngringens tid. Den yttre naturen
omkring oss vaknar ur den dvala, som
vinterkylan alstrat. Fröen, som legat osynliga och
orörliga i mullen, svälla, brista och låta
brodden till en ny verld af grönska spira fram;
knopparne, som suttit omärkliga inom sina
torra skal på trädens och buskarnes grenar,
öppna sina höljen och låta de små nya
ättlingarne titta fram och breda ut sina små
blad, som snart skola gifva svalkande skugga
åt den under solens heta strålar suckande
djurverlden: luftens bevingade sångare, som
hade flytt från oss för vinterns mörker och
köld till vänligare trakter, vända åter och
hälsa med sitt glada kvitter sina gamla
vänner.
Skulle denna växling i den yttre naturen
icke ha någon motsvarighet i vår egen
varelse? Jo visserligen, äfven i oss måste
vårsolens strålar väcka en lifligare alstring, en
fullare kraft, om än årstidernas växling icke
för oss ha samma stora innebörd som för
den yttre oss omgifvande naturen. Denna
lifligare alstring gör sig gällande
företrädesvis också inom vårt vegetativa lif. Däraf
detta behof af mindre ansträngning för vår
andliga menniska; af hvila från studier,
bekymmer och lifvets oro om mångahanda,
som annars så ofta jaga oss. Den alstrande
kraften inom oss vill också under vårsolens
strålar litet mera uteslutande råda och inom
oss sprida lifsfullhet af lifsvärme.
Detta förnimmes, synnerligen af de svaga,
äfven genom den kroppsliga trötthet, för
hvilken gifvits det uttrycket, att »våren
söker». Denna trötthet kan gå till sådan
höjd, att våren för de svaga varder en
plågans i stället för en glädjens tid. Ja, däraf
alstras ock svaghet, som gifver mindre
motståndskraft mot sjukdomars angrepp. Likaså
bryta lätt gamla krämpor, som kanske en
tid legat dolda, fram med ny kraft.
Dessa krämpor, dessa inbrytande
sjukdomar — de alstra för mången icke blott
vedermödans stunder, utan förhärjande fiender,
som vinna öfver lifvet och låta, midt ibland
vårgrönskan, den hvita — liksvepningen
breda ut sina symboler af den sorg, som
dödens kalla hand vanligen förer med sig.
Sålunda varder för mången våren — icke
en jublets — utan en smärtans och
tårarnes tid. Ty det är verkligen så, att under
ingen årstid går liemannen ibland oss fram
med sådan väldighet, som just under den
tid, då — våren knoppas och solen ler. —
April och maj äro de mest dödliga för
samhället bland årets alla månader!
Ja, våren söker! — Detta är den allmänna
erfarenheten vid denna årstid. Synnerligen
få de, som äro behäftade med blodbrist,
bleksot och därpå beroende sjukdomar erfara,
huru våren söker. Ofta bryter till och med
bleksot ut på våren hos sådana, som förut
icke känt af den sjukdomen. För dessa,
gäller det då att spara på krafterna, unna
sig god kost och tillräcklig natthvila. Ja,
att taga in litet järn under några veckor
skadar ej häller. Synnerligen är detta godt
för flickor i utvecklingsåren. För andra,
som lida af trötthet på grund af annan
svaghet eller nervsvaghet, kan en dos
kinasalt då och då vara god att taga,
synnerligen om de äro ansträngda af arbete. (Man
begär på apoteket kinasaltlösning af en
prosent och tager en half eller hel matsked 1
eller 2 gånger på dagen). Det smakar icke
godt, men gör godt. — För dem, som ha
råd och kunna få ett litet glas äkta vin från
de heta länderna, kan detta smaka bättre
och göra samma nytta. (Men sprit under
namn af sherry eller portvin skall man akta
sig för.)
Men våren söker också för bröstsjuka.
Löfsprickningen är sedan gammalt känd
såsom en farlig tid för lungsotssjuke.
Tusental sådane dö i april och maj, och torde
just de mycket bidraga därtill, att dessa
månader äro de mest dödliga i vårt land.
Därefter sjunker dödligheten till i juli,
hvarefter den åter oafbrutet tillväxer ända till april,
då den når sin höjdpunkt. Särskildt är faran
stor för lunginflammation. Under denna vår
hafva förekommit elakartade fall af denna
sjukdom, då den angripne aflidit på 2 à 3
dygn.
För denna sjukdom måste man skydda sig
genom lämplig beklädnad, i det man icke
för tidigt lägger af vinterkläderna och aktar
sig för att stå stilla eller sitta ute,
synnerligast då det blåser hårdt eller man är våt
af regn. Äfven måste fötterna skyddas för
köld och väta. — Blir man frusen och
ruskig, må man i tid söka återvinna värmen
genom varm mat och dryck samt varma
kläder. Får man frossbrytningar eller känner
sig förkyld, må man genom ett varmt bad
eller svettdrifvande drycker på sängen söka
komma i svettning, som ofta kan afvända
eller hindra en hotande sjukdom.
Använd tilltalsordet Ni.
Eftertryck förbjudes.
— 7 —
ljudlöst dukade han det stora, runda bordet
framför soffan, vid hvilket grefvinnan alltid
brukade dricka sitt te. Den stora matsalen hade
ej varit begagnad på många år.
— Detta farmors rum påminner om barnens
vackra sagoverld, sade Henning, i det han
förnöjd såg sig omkring. Kanske har det också
något af en fredlig klosterkammare, der man
sitter framför abbedissan och talar om verldens
brusande lif, som man är glad att ha kommit
ifrån.
— Hur länge varar väl det, käre Bach!
suckade grefvinnan. Ack, de katolska klostren ha
dock det företrädet, att verlden icke hittar
vägen dit.
Presten fäste sina blickar på grefvinnans
vemodiga anlete.
— Grefvinnan Teodora vill således hit?
frågade han.
— Ännu vet hon ingenting om min plan.
Men då hon reser från Berlin, har hon intet
annat ställe att vända sig till.
— Och det är afgjordt, att hon reser?
— Javisst. Jag hoppas ock, att hon här på
Hallermark i sällskap med mig och er, min
dyrbare vän, skall bättre komma ihåg, att hon är
en Olowström, som icke får föra något
extravagant lif...
— ... utan blott tänka på att göra ett parti
efter sitt stånd, fullföljde Henning nästan
förargad. Det påminner litet om en
förbättringsanstalt, der vi två lära få det kinkigt nog.
Den gamla damen fäste sig icke vid hans
anmärkning.
— 6 —
ädelt namn framför allt bör se sig om efter ett
godt parti och ej får skaffa sig fiender, allra
minst genom att kasta sig in i ett
uppseendeväckande lif. Gud bevare oss!
Bach lyfte dröjande på hufvudet.
— Jag förstår er icke riktigt, sade han. För
att kunna yttra mig om en menniska, som väckt
uppmärksamhet genom konst och vetenskap,
skönhet och originalitet, behöfver jag veta mera
om hennes lif, hennes handlingar, tänkesätt och
planer, till och med om hon vore en ung flicka.
Hvad grefvinnan beträffar, är hon ju emellertid
tillräckligt gammal för att kunna anses ega all
nödig fasthet i karaktären.
— Hon är tjugusex år, det är snnt, men se
det på henne, om ni kan!
Henning log.
— Dertill har jag, tyvärr, aldrig haft tillfälle
hittills. Hon har alltid gjort sina besök här på
de tider, då mina tjensteåligganden eller min
stackars Elisabets helsotillstånd hållit mig borta.
Men skall hon nu verkligen komma hit?
— Det är nödvändigt, svarade grefvinnan
saktmodigt, men bestämdt. Mina egna böjelser
och lefnadsbanor måste vika för de pligter, jag
mot min sondotter. Jag får finna mig uti att
uppoffra det lugna, ensamma lif, jag fört allt
sedan min man och min son jordades der borta.
Nu inträdde Braun, den livréklädde
betjenten, hvilken var nästan lika gammal som
matmodern. Med försigtiga steg trippade han
öfver golfmattan som om han varit rädd för att
trampa ned dess bleknade rosor. På detta sätt
hade han gått de sista femtio åren, och
annorlunda kunde man ej få honom att gå. Nästan
En gammal dam med ett fint ansigte satt vid
ett af de öppna fönstren i godsets
hufvudbygnad och såg med en orolig, bekymrad blick på
blommorna nere i trädgården samt vidare ut
öfver mark och skog.
— Det blir höst, mumlade hon och svepte
den hvita sjalen tätare omkring sin, trots årens
härjningar, ännu vackra gestalt, det blir höst,
och hon måste komma hit ut. Jag skall tala
med Bach derom. Hon är ju ändå min aflidne,
älskade sons enda barn, en Olowström, den sista
med detta namn.
Det var gamla grefvinnan Fredrika Olowström,
som yttrade detta till sig sjelf. Derunder vände
hon blicken bortåt vägen, hvilken slingrade sig
upp mot herregården, än genom vidsträckta
ängar, än längs bäckar och små vackra
planteringar. Slutligen vardt ett åkdon synligt, draget
af två stora, starkt blygda hästar.
Den gamla damen såg på det stora uret,
hvilket i ett fodral af måladt porslin stod på
en hörnhylla ofvanför den runda, ej längre
moderna soffan.
Ett belåtet leende spred sig öfver hennes
bleka drag. Visaren pekade på half åtta.
— Hvad hans punktlighet ändå är för en
välsignad sak! tänkte hon, aldrig kommer han
efter den bestämda tiden, snarare då litet förut.
Han låter mig aldrig vänta. På honom kan man
lita, detta slags menniskor äro ovärderliga.
Nu körde vagnen förbi trädgården. Den
åkande tog af sig hatten, ocb grefvinnan nickade
vänligt åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
