Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den kinesiska matlagningskonsten fullt
hemmastadd kock.
Genom dessa yttre bevis på sin
nationalitet komma kineserne att i sitt
uppträdande skilja sig från de asiatiske turister,
siameser, japaneser m. fl., som på de
senaste åren besökt Stockholm och som
varit nästan fullständigt europeiska till drägt
och lefnadsvanor.
En representant för regeringen torde möta
främlingarne i Malmö och ledsaga dem till
Stockholm. Här mottagas de af Sverges
allmänna exportförening som utsett sin
verkställande direktör, grosshandlaren W. Tesch
att vara deras ledsagare på den tillämnade
rundresan till våra förnämsta järn- och
stålverk. Resplanen kan gifvetvis ej uppgöras
förr än efter främlingarnes hitkomst och
sedan de tagit i betraktande hvad sevärdt
som finnes inom Stochholm. Bland platser,
som för öfrigt komma att besökas, nämner
man emellertid gissningsvis Eskilstuna,
Sandviken, Bofors, Dannemora, Domnarfvet,
Motala Finspong och Husqvarna.
Allt för djärf vore förhoppningen, att hrr
Hong-Hions och Ziu-Tsong-Beys besök i
Sverge skulle gifva uppslaget till någon
omfattande järnexport härifrån till
»Midtens Rike». Men å andra sidan har Sverge
icke att frukta någon utförsel från Kina
hit af den lefvande exportartikel, kinesiske
godtköpsarbetare, som redan öfversvämmat
den nordamerikanska Vestern och
Australien och inom båda verldsdelarne gäckar
lagstiftarnes alla hämmande bud.
Den välsignade tullen. Med
ångaren »Maria» ankom till Stockholm i
torsdags en stor last hvetemjöl från Nakskov
i Danmark, hvilken stad som bekant är vida
känd för det ypperliga hvetemjöl som där
framställes. Till betäckande af
tullumgälderna för sagda mjöllast fick importören i
tullkammaren deponera den nätta summan
af 10,000 kronor.
Förtullningen af spritvaror.
Styrelsen för spritbolaget i Oskarshamn har hos
k. m:t med öfverklagande af
tullkammarens i Oskarshamn och generaltullstyrelsens
beslut, anhållit att k. m:t måtte låta
bolaget utbekomma ett å nederlag liggande
parti spritvaror, utgörande fem lådor
konjak, fem leglar arrak och ett fat rom, mot
erläggande af den före tillämpningen om
förhöjd tull utfärdade kungörelsen.
Förtullningen å detta parti begärdes
emellertid den 2 april — annandag påsk — och
den 3 april trädde de nu gällande
tullsatserna å sprit i kraft. Tullkammaren ansåg,
att det varit bolagets skyldighet att begära
förtullningen å söckendag, då expeditionen
är öppen, och generaltullstyrelsen har
stannat i samma beslut; anseende att de högre
tullsatserna skola erläggas.
K. m:t har remitterat ärendet till
generaltullstyrelsen.
Egendomligheter ur växtverlden.
I Söderköpings elementarläroverks trädgård
befans, att under förra sommaren den mörka
champignonen (Agaricens campestris)
själfsått sig å en mindre jordhög, hvarest den
hastigt utbredde och förökade sig i skydd
af de väldiga bladen från två s. k.
centnerpumpor. Den utmärkt läckra
champignonen skördades flerfaldiga gånger under
förlidet års sommar och sedermera långt in
på hösten. Nu har det egendomliga
inträffat, att på samma plats finnas redan nu
i medlet af maj och under en tid, som i
följd af den starka kölden på intet vis
varit gynsam för växtligheten, en hel del
fullkomligt utbildade champignoner af yppersta
beskaffenhet.
Trämarknaden i England. Från
London skrifves den 15 dennes till »G. H.
T.», att efterfrågan å trävaror för
höstskeppning, i synnerhet af de finare
tillverkningarna något ökats under de senaste fjorton
dagarne. Åtskilliga affärer hafva redan
afslutats. Fraktmarknaden är ansenligt
fastare. Som förmånliga frakter ännu stå
att erhålla för spanmål från Svarta hafvet,
har antalet fraktsökande varit
jämförelsevis ringa, och då många importörer,
därjämte tydligen äro i behof af sina varor, hafva
redan under dessa omständigheter varit i
tillfälle betinga sig högre frakt för de fartyg,
som varit till hands.
Passtvång mellan Tyskland och
Frankrike. Från Strassburg skrifves d.
23 dennes, att regeringen utfärdat, en
förordning, enligt hvilken en hvar utan
undantag som öfverskrider den franska
gränsen för att genomresa landet eller där
uppehålla sig, skall vara försedd med pass,
utfärdat af Tysklands sändebud i Paris.
Underskriften får icke vara äldre än ett år.
Firmors legitimationskort för
handelsresande ersätter icke ett pass.
Tyska rikets invånare, hvilka öfverskrida
franska gränsen, behöfva intet pass.
Vestkustbanans nya vagnar. Från
Varberg skrefs till red:n i tisdags:
En del af de nya vagnarne ha nu börjat
att användas å persontågen mellan
Varberg och Helsingborg. Vagnarne, som äro
bygda efter Bogiesystemet vid Kockums
mek. verkstad i Malmö, hafva en längd af
52 fot äro således mer än dubbelt så långa
som de vanliga personvagnarne. Tredje
klassens vagnar äro delade i 8 afdelningar
och finnes uti hvarje afdelning bekväm
plats för 10 personer. Å alla vagnar
insläppes äfven ljus från särskilda upphöjningar
i taken, där också ventiler för
luftvexlingen äro anbragta, så att allt drag från
nedsläppta fönster kan undvikas.
Ventilationen är utmärkt och har vunnit allmänt
erkännande. Med afseende på bekvämlighet
och elegans äro dessa vagnar med all
säkerhet de förnämsta i Sverge.
Vattenbehållare för dricksvatten finnes
uti hvarje vagn, äfvenså toilettrum.
Priset på vagnarne lär vara 15,000 kr.
stycket.
Sedan Göteborg—Hallands järnväg blifvit
öppnad för trafik, komma vagnarne att
användas å de genomgående kurirtågen
mellan Kristiania—Göteborg—Helsingborg.
De gamla vagnarne, som nu finnas å
Mellersta Hallands och Skåne—Hallands
järnvägar, äfvensom de för
Göteborg—Hallandsjärnvägen nybygda vagnarne af vanlig
storlek, komma hufvudsakligen att begagnas
å de blandade tvågen samt gods- och
lokaltågen.
Utilisternas anklagelse mot pastor
primarius Fehr och kyrkoh. Bergman, har
nu behandlats i konsistorium; erkebiskopen
fungerade såsom preses.
Anklagelseskriften var undertecknad af J.
A. Rylander, N. A. Landin, H. N. Hoff,
G. A. Örtengren, A. Ohlsson, Olof
Johansson, O. A. Carlsson, L. A. Lindström
och C. G. Andersson.
Dessa undertecknare anhöllo att få »till
pröfning anmäla de från den rena
evangeliska läran afvikande meningar, hvarför
åtskilliga af hufvudstadens prester på senare
åren blifvit mer och mer kände».
Särskildt — heter det i skrifvelsen — har
pastor primarius F. Fehr och kyrkoherden
E. Bergman fått rykte att hysa en
kalvinistisk uppfattning af nattvarden, det vill
säga att anse den såsom väsentligen
varande en åminnelsefest. Konfirmander, som
kyrkoherden Bergman undervisade för ett
år sedan, hafva förklarat, att han meddelat
dem denna uppfattning af nattvarden, och
pastor primarius Fehr höll i Stockholm
palmsöndagen 1888 en predikan, däri han
öppet förkunnade enahanda afvikelse från
Statskyrkans nattvardslära. Denna
predikan refererades i tidningen »Vikingen» för
den 23 april samma år af signaturen A. F.
Å., och få vi anhålla — heter det — att
referatets författare d:r A. F. Åkerberg
måtte såsom vittne höras, om eljest vittne
fordras för att ådagalägga pastor Fehrs
ståndpunkt i nattvardsläran.
Klagandena öfvergå sedan till en del
anklagelsepunkter rörande eskatologien och
framdraga då, att enligt uppgifter i
bokhandeln samt »gissningsvis» har än
kyrkoherden Bergman än pastor primarius Fehr
uppgifvits som öfversättare till Farrars
arbete »Barmhertighet och dom»; i förordet
till detta arbete säger den anonyme
öfversättaren bland annat: »medeltiden i den
populära föreställningen kvarlefvande dogm
om helvetet har han (Farrar) rubbat.
Kyrkans gamla lära om fördömelsen, såsom ett
utifrån pålagdt straff, bestående i ändlösa
marter, måste vika.»
Klagandena åberopade, efter ytterligare
motivering, kyrkol. 1 kap. 2 §, som
stadgar:
»Dem i läroståndet . . . vare förbjudet att
upptänka och utsprida några villfarande
meningar; — gör det någon och uppå
föregången allvarlig förmaning sig icke rättar,
vare, efter laga ransakning och dom,
räknad för en affälling och miste sitt emnete.»
På grund af det som blifvit anfördt
anhöllo slutligen klagandena, att pastor
primarius Fehr och kyrkoherden E. Bergman
måtte ställas under åtal och, om
ifrågavarande prester befinnas hafva brutit sin ed
och handlat i strid mot kyrkolagen, varda
från sina embeten afsatta.
Med anledning af denna skrifvelse
afgåfvos vid konsistorii sammanträde den 16 d:s
följande förklaringar. Af pastor primarius
Fehr:
Jag har icke i min offentliga lärareverksamhet
bestridt vår kyrkas bekännelse i nattvardsläran,
men väl vid tillfälle — såsom i den predikan på
palmsöndagen, ur hvilken några lösryckta satser i
anklagelseskriften läggas mig till last — i fråga
om det värdiga begåendet af den heliga nattvarden
framhållit, att det därvid är långt vigtigare för en
kristen att ega den rätta sinnesförfattningens
botfärdighet och trostillförsigt än att hafva inhemtat
en om än så korrekt lärouppfattning af den heliga
handlingens innebörd. Jag påminner i detta
sammanhang om, hvad Luther i sin lilla katekes
framställer såsom svar på frågan: »Hvilken undfår
detta sakrament (nattvarden) värdigt?
Kyrkoherden Bergmans förklaring lydde
sålunda:
Då om mig uppgifves, att jag fått rykte ass hysa
en kalvinistisk uppfattniug af nattvarden och till
stöd för detta rykte anföres hvad konfirmander,
som af mig undervisats, skulle hafva yttrat, får jag
härmed förklara, att ett sådant rykte saknar all
grund, enär jag alltid undervisat mina
nattvardsbarn efter den i vår kyrka antagna katekesen.
I anklagelseskriften meddelas äfven en uppgift, att
jag skulle vara öfversättare af F. W. Farrars 1883
på svenska utgifna arbete »Barmhertighet och dom,
till frågan om de yttersta tingen», hvarpå grundas
anklagelse för en afvikande mening i helvetesläran.
Ehuru jag i denna punkt kunde stanna vid att
åberopa tryckfrihetsförordningen och således
undandraga mig vidare svaromål i anledning af den
nu gjorda angifvelsen, vill jag dock begagna detta
tillfälle att förklara, att jag hvarken såsom
öfversättare eller utgifvare haft med ifrågavarande
arbete något att skaffa.
Efter öfverläggning meddelade
konsistorium samma dag följande resolution:
Enär konsistorium anser de afgifna
förklaringarna fullt nöjaktiga, finner
konsistorium den nu föredragna anklagelseskriften
icke föranleda till någon konsistorii åtgärd.
Den landsplåga, som i fjol sommar
hemsökte Sverges södra provinser och
vållade särskildt Hallands hushållningssällskap
och kommuner dryga utgifter, nämligen
ollonborrarne, tyckas ej häller i år helt och
hållet uteblifva, ehuru dessa skadedjur förut
plägat framträda blott hvart tredje år,
skrifver tidningen Halland. Det är dock att
hoppas, att de i år ej komma så talrikt, fast
redan rätt ansenliga svärmar ollonborrar i
pingst uppenbarat sig å sina ställen såväl i
södra Halland som Skåne.
Ollonborrar lära i år bli talrika i
Kronobergs län, skrifves till Sm. P:n, enär fullt
utbildade larfver till dessa skalbaggar, här
och hvar, under nu pågående jordarbeten
till stor myckenhet påträffas i mullen.
Råd och påminnelser för
skolynglingarna på deras sommarvandringar.
(Meddelande af styrelsen för vandringarnas
främjande.)
Af vigt är att få klädseln så
ändamålsenlig som möjligt. Närmast kroppen bäres
en tunn ylle-(trikot-)skjorta med fast krage
och böra måtten vara väl tilltagna, enär
man under en fotvandring själf måste tvätta
skjortan, hvarvid hon antagligen krymper
mer än vanligt.
Benkläder, väst och rock göras af starkt
kläde. Antingen begagnas tunna
yllekalsonger eller ock inga alls. Inga
tvättkläder medtagas. Velocipedryttarnes
trikotdrägt skulle säkert vara ganska
ändamålsenlig äfven på vandringar; åtminstone borde
deras benbeklädnad (knäbyxor och höga
strumpor) antagas.
Fotbeklädnaden måste nödvändigt utgöras
af yllestrumpor samt skor (hellre än stöflar),
hvilka böra vara på förhand ingångna och
ej få på minsta sätt vara för trånga eller
sitta obehagligt på foten.
Huvudbonaden bör ej vara ömtålig för
regn. Plaid eller klädesregnkappa
medtages.
Renseln bör vara så lätt som möjligt och
för öfrigt af god konstruktion. I den
samma nedläggas; en ylleskjorta, några par
yllestrumpor, ett par gymnastikskor, en
liten ask med sysaker, en liten burk med
blyättikssalva (för skafsår), några
linnelappar, en burk vaselin (mot hudlöshet o. d.)
samt en liten flaska malörtsdroppar eller
motsvarande. Därjämte kan möjligen
medtagas en i vaxtaft inlagd handduk och ett
par badvantar. Behöfves dessutom en eller
annan småsak, måste tillses, att ej sådant
medtages, som tynger i renseln.
Såvidt tillfälle gifves, begagnar sig
naturligtvis en vandrare af bad. Men i hvarje
händelse bör man göra till regel att
medelst daglig afrifning hålla huden frisk.
Fötterna måste nödvändigt tvättas många
gånger dagligen.
Läraren: — Hvad kunde under all denna olycka
trösta föräldrarne till de så grymt mördade
bethlemitiska barnen?
Den lille Jakob: — De sluppo att betala
terminsafgift för dem.
Rättegångs- och Polissaker.
Ett stort menedsmål har remitterats
fråu Stockholms poliskammare till
rådstufvurätten därstädes. Tilltalade för större
eller mindre delaktighet i målet, som rör sig
om inför rätta aflagd mened och anstiftande
af mened, äro följande sex personer:
Slagtaren Anders Richard Andersson (född
1853 i Odensala), hvilken förut är dömd för
mened och bedrägeri samt äfven varit
tilltalad för mordbrand, men i brist af
bevisning icke kunnat fällas till ansvar därför;
resehandlanden Johan Petter Larsson-
Linderkrona (född 1845 i Vänge, Upland),
hvilken förut dömts för stöld, mened och
bedrägeri i konkurs, men genom k. m:ts
utslag frikänts, samt sedan ånyo varit
tilltalad för mened och då friats från ansvar,
äfvensom för anstiftande af mened, men
icke kunnat i brist af full bevisning därför
dömas;
f. kronoarbetskarlen, muraren Johan
Herman Cato (född 1846 i Skeninge), hvilken
förut är straffad för dråp;
slagteriarbetaren Johan August Dahlin
(född 1834 i Täby, Upland);
slagtaren Carl Olof Färnström (född 1834
i Stockholm), förut tilltalad, men frikänd för
inbrottsstöld samt straffad för våldsamt
motstånd vid offentlig förrättring.
Dessa fem äro häktade. På fri fot vistas
fortfarande den sjätte, f. slagtaren Erik
Gustaf Leopold Hallsenius (född 1850 i
Upsala), boende å lägenheten Kullen i
Danderyds socken, hvilken är tilltalad för
delaktighet i anstiftande af mened.
Beträffande själfva målet förhåller sig i
korthet sagdt därmed sålunda, att
Andersson den 21 juli 1882 af f. mältaren Carl
Svensson-Bergqvist köpte några hästar för
tillsammans 2,550 kr. Af nämda summa
betalades kontant eller strax efter köpet 550
kr., hvadan 2,000 kr. resterade. Dessa
säger sig Andersson hafva till Bergqvist kort
därefter betalt vid ett tillfälle, då han
sammanträffat med Bergqvist i portgången till
huset No. 4 Holländaregatan, hvilket
Bergqvist förnekar. Han stämde därför
Andersson, och rådstufvurätten ålade denne —
»med hänsyn till beskaffenheten af den
bevisning han förebragt», heter det i utslaget
— att betala Bergqvist de 2,000 kronorna.
Anderssons vittnen i målet voro förutnämda
fem personer, hvilka inför rätta vittnat, att
de åsett, då Andersson lemnade
slutlikviden till Bergqvist. Färnström har dock
sedermera delvis återkallat sitt vittnesmål.
Efter stämningen gjorde Andersson
konkurs; vid utmätningsförsök fans intet att taga,
i det Anderssons hela bo genom lösöreköp
öfverlåtits på Hallsenius, så att Bergqvist
gick i fullständig mistning af honom
tilldömda 2,000 kr.
— I Dagens Nyheter för i lördags läses:
De menedsmål, som dels sedan någon tid
varit och dels ännu äro under utredning vid
härvarande poliskammare, synas få en högst
bedröflig utsträckning. Så ingafs ånyo i
går till poliskammaren en 9 tätskrifna ark
upptagande rapport om hållen undersökning
i ett nytt, från det förut omnämda alldeles
skildt menedsmål, i hvilket de tilltalade
dock äro delsvis desamma som i det
nyssnämda.
Förhållandet är i korthet angifvet följande.
Den förut för mened tilltalade, numera
genom egen handåverkan aflidne slagtaren C.
O. Färnström hade 1886 stämt
ladugårdsidkareenkan Katarina Carlsson, f.
Pettersson, då boende No. 3 Kronkvarnsgränd
härstädes, för en uppgifven fordran å kr. 1,463.84,
hvilken skulle uppkommit dels genom att
F. till enkan C. sålt kor, en häst samt kärra
och selar för tillsammans 900 kr., dels
genom att F. förrättat bouppteckning efter
hennes man, hvarför han debiterat henne kr.
563.84.
Vid rättegången uppträdde såsom vittnen
å Färnströms sida och bestyrkte
rättmätig af hans anspråk dels slagtaren
Anders Abrahamsson och cementläggaren Carl
Otto Pettersson-Eriksson, dels den i annat
mål för mened tilltalade slagteriarbetaren
Johan August Dahlin. Hustru Carlsson har
bestämdt förnekat riktigheten af Färnströms
kraf och därmed i sammanhang stående
uppgifter, och den företagna undersökningen
lemnar fullt stöd åt den äfven af allmänne
åklagaren, stadsfiskalen Bergström, uttalade
misstanken, att Dahlin, Eriksson och
Abrahamsson, på Färnströms anstiftan, begått
mened.
En ung flicka: — Anbud har jag haft i mängd,
men det faller sig så svårt att säga »ja».
Väninnan (en ung fru): — Ah, försök blott en
gång. När du blott en gång fått börja, så vill du
inte göra annat än gifta dig.
Strödda underrättelser.
Gammaldags svensk kyrkotukt
handhades med ganska barskt eftertryck, och,
där det fans en kraftig pastor som ledare,
drogo kyrkoråd och sockenstämma ej i
betänkande att när helst det gälde ordning
och goda seder, gå vederbörande på lifvet
på ett sätt som man nu näppeligen skulle
finna sig vid. Våra äldre kyrkoböcker
förvara härpå många bevis; och ett utdrag ur
Pjetteryds församlings kyrkobok för 1680
—99 innehåller åtskilliga rätt kostliga
sådana. Så, t. ex. finnes däri antecknadt:
År 1682 den 15 desember.
»Såsom sig en part föresatt låta växa ofvan
munnen ett svart, starkt och styggt skägg, däri
undertycktes kunde samblas mycken orenlighet af
toback och slickt, di själlarne vid Guds bord icke
till ringa vämjelse, ty afkunnades att dhe
antingen skulle skära af dett, eller viisas från Taflan
eller låta klippa sig där i kyrkan.»
År 1696 den 1 maj.
»Grindsbygds kvinfolk trätte om ett ägg.
Läggie nu till kyrkian hvar sine 6 öre. Härnäst 10
öre wijthe.»
»Arfwid Jonss i Yxnäs för stor i munnen. Tings
fördes.»
Den 24 oktober.
»Dhe äldste och bofaste män, som stå på
leektaren, gånge först ned, och stånde Ungdomen sålänge
stilla; där någon sig förr frambiuder, sittje i
Stocken en timme.»
Hvad ett ägg kan innehålla. Det
berättas om sal. »professor» Le Tort att han
en gång, då han passerade ett salutorg,
roade sig med att ur en äggkorg plocka upp
det ena ägget efter det andra, knacka
sönder dem och med sin fingerfärdighet inbilla
den både förvånade och förargade
försäljerskan, att de innehöllo silfvermynt, hvaraf
följden blef att alla gummorna på torget
slogo sönder sina ägg i hopp om att göra
liknande fynd. Att man dock kan plocka
mynt ur ett ägg och det utan taskspeleri,
därom hade vi i går tillfälle att med egna
ögon öfvertyga oss, säger Karlshamns
Allehanda. Hos en affärsman i Karlshamn
hittitade man nämligen i tisdags vid
skalandet af ett ägg en dansk ettöring i hvitan midt
på detsamma.
Då ett dylikt fynd dock torde vara
tämligen enastående, bör man väl ej antaga att
det kommer att höja äggpriset.
En norsk bondflicka blifvande
presidentska i Förenta staterna? Verdens
Gang skrifver:
Guvernörerna i Nordamerikas särskilda
stater inneha en ställning, som motsvarar
en konstitutionell konung. Skilnaden är att
de icke ha så stora apanage och att de ej
födas utan väljas till sin ställning.
Den nuvarande guvernören i staten
Wisconsin, Rusk, är gift med en norsk flicka,
som från bonddotter i Söndreland genom
ödets skickelse upplyfts till en af de
högsta samhällsställningar en människa kan nå.
Hennes flicknamn är Berthe Marie
Bergum. Hon är född år 1838 på gården Bergum
i Söndreland och utvandrade tillsammans
med sina föräldrar då hon var 11 år
gammal. Hennes mor, som ännu lefver, är en
halfsyster till Björnstjerne Björnsons far,
och guvernörskan är således den norske
skaldens kusin. Hon blef gift med nuvarande
guvernören Rusk år 1857. Äfven han är
en »selfmade» man, som genom egen
duglighet och rättskaffenhet arbetat sig upp
från en ringa ställning till den högste i
staten.
I Amerikanska pressen har på senaste
tiden talats om att uppställa Rusk som
kandidat vid det förestående valet af president
i Förenta staterna. Med anledning häraf
har fru Rusk offentligen omtalats som en
prydnad för Hvita huset i Washington. Hon
är i sina nuvarande förhållanden samma
enkla, hederliga, fina och rättframma kvinna
som hon var innan hon intog sin nuvarande
höga ställning.
Ett kungligt fyrverkeri. De
portugisiska tidningarna innehålla utförliga
redogörelser för festligheterna vid konung
Oscars besök i Lissabon. Det utomordentligt
storartade fyrverkeri å floden Tajo, som af
konung Luiz anstäldes till ära för den höge
gästen, säges hafva egt en sagolik prakt.
Det öppnades med femdubbel kunglig salut,
hvarefter med ens flodens stränder och därå
befintliga fartyg upplystes med bengaliska
eldar; härå uppstego 350 raketer af
skiftande färger, exploderande i olika former;
så höjde sig sex jätteballonger med
magnesiumljus, hvilket upplyste hela nejden,
och från hvilka ett färgrikt eldregn nedföll,
ungefär samtidigt med att ett hundratal
granater sprungo i otaliga färgskiftningar
och en annan fyrverkeripjäs utsände
eldstrålar i olika riktningar. En stund
härefter steg i luften en bild, hvilket visade
svenska konungens ooh drottningens drag; från
ett annat håll uppstego samtidigt en mängd
stora buketter af rosor, primulor, »förgät
mig ej» m. fl. blommor, och följdes af ett
regn af gnistrande ädelstenar, smaragder,
ametister och perlor, och ett hjul,
hvarifrån utgingo oräkneliga stjärnor, som
söndersprungo i olika, lysande färger. Nästa
nummer var en skog af strålande palmer;
så höjde sig åter en mängd granater, från
hvilka strömmade gnistrande perlor och
glänsande strålar af silfver och guld och
eldhjul, som utsände gyllene stjärnor.
På enahanda sätt aflöste det ena
pyrotekniska konststycket det andra. Tusental
af de präktigaste raketer, eldhjul, svärmare,
bägare, romerska ljus, granater,
jätteballonger höjde sig i luften eller sväfvade däri i
de underbaraste former och färgskiftningar.
Äfven komiska och karakteristiska
framställningar saknades ej. Sålunda sågos tvänne
väldiga elefanter marschera mot hvarandra
under det de med snablarne öfverhöljde
hvarandra med eldregn, en skara dansande
sjömän, en orm förföljande en fjäril, en
bicycleridt o. s. v. Mot slutet af
fyrverkeriet stego konungens och drottningens af
Portugal bilder upp i luften, medan under
de kungliga porträtten strålade en
välkomsthelsning till den höge gästen. Ett annat
nummer, framstälde Sverges och Portugals
vapen.
Hela floden var betäckt af tusentals smärre
farkoster, som voro behängda med talrika
lyktor, hvilkas ljus speglades i vattnet.
Plodens stränder samt alla högre belägna
platser voro uppfylda med oräkneliga människor,
hvilka med jubelrop helsade de olika
pyrotekniska alstren.
Järnväg mellan S:t Petersburg och
Peking. Från S:t Petersburg ingår
underrättelse, att tsaren samtyckt till förslaget
att bygga en järnväg tvärtigenom Asien,
hvilken öfver Sibirien skulle sammanbinda
Petersburg och Peking. Komitéer hafva
bildats i Moskwa, Petersburg och på andra
ställen. I Sibirien upplåter ryska
regeringen gratis mark till järnvägen.
Bro öfver Engelska kanalen. Sedan
förslaget om en tunnel under kanalen tills
vidare åtminstone är uppgifvet, har man i
stället börjat tänka på att bygga en bro
öfver densamma, hvartill en af fackmän
utarbetad plan i dagarne blifvit färdig.
Metallurgiens framsteg möjliggöra
konstruerandet af denna bro, som skall ha en
längd af nära tre svenska mil, höja sig 168
fot öfver vattenytan och hvila på pelare på
ett afstånd af 1,684 fot från hvarandra.
Brons höjd öfver vattenytan gör det
möjligt för ångare och segelfartyg att utan
hinder passera under henne. Hon skall ha
plats för fyra järnvägsspår, en väg för
åkdon och trottoarer för fotgängare.
Upphofsmännen till detta väldiga
företag beräkna, att grunden kan läggas med
tillhjälp af stora cylindrar fylda med
komprimerad luft, emedan hafvets djup mellan
Calais och Dover i medeltal utgör endast
67 à 84 fot och blott sällan uppgår till
168 fot.
Bron skall kosta 800,000,000 francs.
Hennes metallvigt beräknas skola utgöra 2,000,000
tons, och hon anses kunna blifva färdig på
6 år. Sedan förslaget granskats af en
internationell teknisk komité, kommer det att
framläggas för franska och engelska
regeringarna. Brobyggarne komma ej att
begära något bidrag af någondera regeringen.
Kungens af Annam hof. Trots
fransmännens civilisationsförsök har lifvet i det
kungliga palatset i Hué icke förändrat sin
karakter. Konungens harem består af 100
damer, som isynnerhet rekryteras af
ämbetsmännens döttrar. De äro indelade i
klasser, underhållas på statens bekostnad och
äro uteslutna från allt umgänge med
främmande. De, som höra till den första
klassen, hafva 10 tjänarinnor hvardera, och
erhålla årligen 500 ligaturer, 230 paketer ris
och 48 sidenstycken. Drottningen får 1,000
ligaturer, 300 paketer ris och 60 stycken
siden, under det att konungens moder
erhåller 10,000 ligaturer, 1,000 paketer ris och
dyrbara presenter i kläder och diamanter.
90 kvinnor hålla vakt vid kungens privata
gemak och passa upp honom vid bordet.
Kungen intager dagligen tre måltider, af
hvilka hvar och en består af 30 rätter, hvilka
tillagas af 30 kockar. Maten bäres från
köket till matsalsdörren af kockarna, som
öfverlemna den till de uppassande kvinnorna,
ty ingen man får beträda de kungliga
rummen. Konungen dricker i regeln en för
hans räkning enkom tillagad likör, men då
och då dricker han på läkares uppmaning
litet bordeauxvin. Han förtär dagligen ett
lika stort kvantum ris, som noggrant
afväges. Läkarena måste alltid först smaka på
maten, innan kungen rör vid den.
En berömd tysk skådespelare, som befann sig på
gästspelsturné i Amerika, afsände från Newyork till
sin svåger i Berlin följande kabeltelegram:
»Johannes tredje epistel 13—15 verser».
Om man gör sig besvär att se efter, kan man lätt
få reda på den fiffige Thaliasonens mening med de
mystiska orden.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 28 maj. Förre
kaptenen och öfverkammarledamoten C. F.
Burman, afled i natt å Sabbatsberg,
efter undergången operation.
Från utlandet.
De irländske deputerade hafva haft mer
än ett tillfälle att protestera mot den påfliga
stolens ingripande i angelägenheterna på
Irland. Bestämdast och skarpast skedde detta
vid ett talrikt besökt allmänt möte i
Phænix park i Dublin den 20 dennes.
Lordmajorn utvecklade manifestationens
innebörd, som på samma gång den medgifver
de katolska irländarne tillfälle att betyga
kyrkans öfverhufvud sin vördnad, äfven häfdar
deras politiska rättigheter. De hafva, sade
han, att räkna med två makter och detta i
skilda syften och med olika medel; det är
af fri vilja de lyda under påfven i andliga
ting, men det är mot deras önskan, som de
i politiskt afseende äro underordnade
engelska parlamentet. Det är icke i London,
som de hemta sina religiösa åsigter, lika
litet som de i politiska frågor böra taga
lystsingsordet i Roma.
Med den kraft och skärpa, som
känneteckna hans vältalighet, uppträdde O’Brièn
mot partiskheten i det påfliga reskriptet,
som utöfvar sin stränga sensur mot det
olyckliga irländska folket, hvilket kämpar
en hård strid för sin tillvaro, under det att
det ej finner ett ord af klander mot
godsegareförtrycket. »Aldrig någonsin förr»,
yttrade han, »under lidandets långa period
hafva våra landsmän haft anledning att
frimodigare bekänna sin tro och göra
katolisismen en betydligare tjänst än i dag, då de
förklara, att Romas heliga namn icke bör
släpas i Dublin Castles sumpiga mark.
Toryregeringens syfte, »tillade han», då den
spann sin intriger i Roma, var att bemantla
tvångsbillens förfelade verkan. Den
moraliska inverkan, som reskriptet åsåg att
utöfva har omintetgjorts; det kommer endast
att få politiska följder, i det att
skrifvelsen uppmuntrar Balfour och hans agenter
att fortfara med sina fiendtligheter mot
Irland».
Dessa uttalanden gifva ett exakt uttryck
åt nationalpartiets klagomål mot den
heliga stolen; dess ingripande i en på
dagordningen stående fråga, partiskheten i dess
fördömande af nationalligans fälttågsplan
och det understöd, påfvedömet ger
regeringen vid dess tillämpning af tvångsbillen.
Ärkebiskopen af Dublin hade såsom bekant
sökt på förhand afväpna dessa argument,
genom att särskildt framhålla dekretets
hufvudsakligen moraliska karakter, på samma
gång han uttryckte försäkringar om de
trognes gillande af irländarnes rättmätiga
nationella sträfvanden och af nationalligan, som
är deras verktyg. Men dessa försigtiga
förklaringar, hvari prelaten sökte förena sina
landsmän, lände den pontifikala
embetshandlingen till så godt som ingen nytta, och
verkan af det påfliga reskriptet är reducerad till
— ingenting.
Frankrike. Clémenceau, Joffrin och Ranc
hafver sammankallat en del deputerade,
senatorer, municipalråd och journalister för
att organisera det republikanska partiet emot
de plebiscitära agitationerna.
— I Cirque d’hiver hålles den 3 juni en
kongress af frimurare för att rådslå om de
faror, som den plebiscitära rörelsen medför.
— En komité af prins Napoleons
anhängare har sändt general du Barrail,
ordförande i komitén för prins Victors
anhängare, en skrifvelse, som föreslår en
revision af författningen för att befordra det
direkta valet af ett statsöfverhufvud för
republiken, men ej för att återupprätta
monarkien.
Italien. Om brasilianske kejsarens
sjukdom heter det nu att hans förlamning har
upphört. Läkarne hysa dock ännu
allvarliga bekymmer. Han vistas i Milano.
Lillan (till mamma, som talar i telefonen): —
Mamma, hvem ä’ det, du talar med?
Mamma: — Jo, min lilla flicka, det är med pappa.
Lillan: — Men, mamma, hvarför släpper du inte
ut honom ur lådan?
Norrlands Skeppslista.
April 18. John Fougt, Björkman, anl. t. Para fr.
Cardiff.
Maj 17. Medelpad, Öhrnberg, segelkl. t.
Landskrona fr. Glasgow.
— 18. Frans, Westman, från Bristol t.
Sundsvall pass. Köpenhamn.
— — Framåt, Holmqvist, anl. t. London fr.
Laguna via Falmouth.
— 19. Eqvator, Börjesson, segelkl. t. Kanalen
f. o. fr. Corinto (Nicaragua).
Afgångna och ankomna fartyg.
London d. 17 maj. Prinds Mauritz, Kröger, till
Sundsvall.
Antwerpen d. 19 maj. Norge, Nielsen, t.
Sundsvall.
Ostende d. 17 maj. Söskummeren, Larsen till
Sundsvall.
Bordeaux d. 19 maj. Hygea t. Sundsvall.
Gravesend d. 18 maj. Prinds Mauritz t.
Sundsvall.
Nieuwediep d. 22 maj. Sundsvall, Bjonnes, till
Sundsvall.
— 18 —
med sänkta ögonlock, och det något hårda
uttryck, som lagt sig öfver hennes ansigte,
försvann åter.
— Min kära Teodora, återtog nu den gamla
damen, det hade nog ändå varit bäst för din
rörliga och känslofulla natur, om du fått en
ung dam från Berlin till sällskap under någon
tid här på godset.
— Nej, svarade hon bestämdt, jag vill icke
sätta in någon ny bild i den gamla, kära
ramen, och herr konsistorialrådet skall nog skaffa
mig litet andlig sysselsättning och då och då
ge mig tillfälle att resonnera — ja, kanske
hjelper han mig till och med att söka menniskor.
Under en sådan ledning utsättes man icke så
lätt för missräkningar, och i hvad fall som helst
känner man dem ej så djupt.
— Jag skall göra, hvad jag förmår, svarade
han leende.
Hon såg på honom med en ljus blick.
— Hvad detta vänliga leende lätt drar ett
obetydligt menniskobarn till er! utbrast hon.
Man frestas att genast bli förtrolig och
meddelsam. Vågar man?
Han bugade sig förbindligt och tryckte den
hand, hon räckte honom.
Först klockan elfva skulle hästarne afhemta
den käre gästen. När afskedsstunden närmade
sig, gick Teodora bort till ena fönstret.
— Ni får en vacker hemresa, yttrade hon.
Stjernhimmeln är utomordentligt skön. I
Berlin ser man den sällan, och då alltid blott en
liten bit deraf. Här hvälfver den sig öfver allt,
ren och klar som en stor glaskupa, hvilken af
— 23 —
— Nej, nej, jag har ingenting emot din drägt.
Den är egendomlig, men icke opassande. —
Efter några ögonblick fortfor hon: Hör nu,
mitt barn, hur motbjudande det än är att tala
om den brutna förlofningen, måste vi dock
komma in på det kapitlet.
— Hur så?
Teodora hade rynkat ögonbrynen och sänkt
blicken mot golfvet.
— Derför att en grefvinna Olowström ej kan
upplösa en dylik förbindelse, utan att aflägga
räkenskap derför inför familjens öfverhufvud.
— Jag är myndig, farmor.
— En ung dam af familj blir aldrig myndig
i den mening, att hon i allt kan följa sina egna
infall.
— Sina egna infall? Det passar icke in här,
farmor.
— Nå, säg mig då, hvad som händt.
— Jag har länge rört mig inom Berlins olika
samhällskretsar, har sett mycket, upplefvat
mycket, men dervid blott haft ett mål, nämligen
att söka menniskor, det vill säga sådana som
jag och andra långt mera begåfvade ge detta
namn...
Den gamla damen ryckte på axlarne.
— Hur många kallade fann jag ej, och hur
få utvalda! fortfor Teodora. Högst en eller två.
Ingendera kunde jag skänka mitt hjerta. Du
ville, att jag skulle gifta mig, och jag ville det
sjelf. Emellertid lade jag mindre vigt vid namn
och lefnadsställning, än vid menniskan sjelf.
Omsider lärde jag känna friherre von Beckebach,
och han tycktes förena alla nödiga egenskaper.
— 22 —
bästa bemärkelse, och jag skulle alltid vilja vara
vid hans sida.
Gumman steg upp och sade litet förargad:
— Nej, nu blir det för rasande. Teodora,
du är verkligen den underligaste menniska, jag
lärt känna.
Hösten hade helt hastigt kommit. Stormen
slet bladen af träden, och regnet strömmade ned.
— Dåligt väder, sade Teodora till Braun
dagen derpå, då hon lemnade sin sängkammare
och såg honom gå in i »runda salen» med
frukostservisen.
Denna sal var verkligen rund, med hvälfdt
tak. Midt i den stod det äfven runda
matbordet, kring hvilket sju personer bekvämt fingo
plats. Å detsamma syntes en vas med rödt
vinrankslöf och årets sista rosor.
Den gamla grefvinnan satt med galsögonen
på sig och läste några bref angående godsets
affärer. Då Teodora inträdde, gled ett leende
öfver hennes ansigte.
— Du ser präktig ut, mitt barn, nästan allt
för präktig för mig och Braun. Du liknar rent
af en blomstergård.
Teodora bar en morgondrägt af mörkrödt
siden med brokigt mönster.
— Jag vet det, farmor. Tyget är hemfördt
från Persien af en vän, som var läkare hos fru
von Decken.
— Såå... Du har vänner, som ta klädningar
med sig åt dig från Persien?
— Tycker du icke om den, farmor? Låt
oss då göra sänggardiner af tyget.
— 19 —
en vårdande hand anbringas öfver ett skröpligt
konstverk.
Återvändande till den gamla grefvinnan, smekte
hon hennes händer, hvilka hvilade på bordet.
— Farmor, här är vackert, mycket vackert.
— Hade du glömt det, mitt barn?
— Förut visste jag det icke... Jag följer er
till vagnen, herr konsistorialråd.
— Förkyl dig icke, Teodora, förmanade
gumman. Tag åtminstone min sjal.
Unga grefvinnan svepte hastigt den stora
kaschmirsjalen kring hufvudet och följde Bach
ut på stentrappan.
— Det förefaller mig som om jag alltid hade
känt er och nu, efter många års skilsmässa,
kommit tillbaka på er befallning, sade hon
skrattande.
— Ungefär på samma sätt är det med mig,
svarade han vänligt. Vi ha ännu mycket att
tala om angående ert långvariga sökande efter
menniskor, tills ni ändtligen kom hit för att
glömma er missräkning.
Hon darrade lätt under sjalen.
— Godnatt, kära grefvinna!
— Godnatt, kära konsistorialråd!
— Ha förtroende till mig, återtog han och
tryckte hennes hand.
Hon nickade och såg på honom med en all-
varlig blick.
— Ja, käre vän! Får jag redan kalla er så?
Ännu en gång tryckte han hennes hand, och
vagnen rullade åstad.
Efter några ögonblick såg han sig om. Hon
stod ännu på trappan, och han kom att tänka
på, kur han drömt att hon lagt sin arm om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
