Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reseturer för Ångarne
„Prins Gustaf“ och „Njurunda“
Sökendagar:
„Prins Gustaf“
från Sundsvall till Wärsta kl. ½11 f. m., 3 & 7 e. m.
„ Wärsta till Sundsvall kl. ½8 f. m., ½1 & 5 e. m.
„Njurunda“
från Sundsvall kl. 7 f. m., 1 och 5 e. m.
„ Wärsta kl. ½10 f. m., ½3 och 7 e. m.
Söndagar:
„Prins Gustaf“
från Sundsvall till Wärsta kl. 11 f. m., 4 & 8 e. m.
„ Wärsta till Sundsvall kl. 8 f. m., 1 & 6 e. m.
„Njurunda“
från Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Wärsta kl. 10 f. m., 4 och 9 e. m. (1743)
Ångfartyget „LJUNGAN“
afgår Sökendagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. ½12 f. m., 4 och 8
e. m.
Sön- och helgdagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 9 f.m., ½3 o. 7 e.m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. 12 midd., 5 o. 9 e. m.
(1733)
Ångfartyget „INDALEN“
afgår tillsvidare hvarje söknedag
från Glimån till Lunne kl. 6 f. m. och 3 e. m.
» Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 6 e. m.
OBS. Lördagar inställes eftermiddagsturen från
Lunne.
Söndagar:
från Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 7 e. m.
samt återvänder från Glimån kl. 5 e. m.
Med anslutning till ångf. »Indalen» afgår
bogserångaren »Skönvik» hvarje söndagsmorgon kl.
8 från staden till Wifstavarf, anlöpande Gustafsberg,
Tunadal, Sund, Rödestrand och Skönvik.
Ångaren Indalens turer äro i öfrigt satta i
förening med lämpliga ångbåtar på Alnösundet näml.:
Söknedagar:
Ångf. „Skön“ kl. 7 f. m. från Sundsvall.
» „Timrå“ kl. half 6 e. m. från Wifstavarf.
Söndagar:
» „Skön“ kl. half 8 e.m. från Wifstavarf.
Skulle oförmodat hinder i trafiken på
Indalselfven uppstå kungöres dylikt fortast medelst
anslag på husknuten utanför O. B. Joachimsons
kontor. (1958)
Ångaren „FJÄL“
afgår tillsvidare alla sökendagar:
från Fjäl till Sundsvall kl. ½7 f. m. och 2 e. m.
« Sundsvall till Fjäl kl. ½11 f. m. och ½6 e. m.
anlöpande fastlandets stationer.
Eriksdal anlöpes på nedgåendet på förmiddagen
samt på uppgåendet på eftermiddagen. (2064)
Ångf. "FÄNRIK STÅLS"
resor Tisdagen den 19 och Torsdagen
den 21 dennes inställas till följd af
Beväringstransport.
(2097) ERNST O’KONOR.
Billig Midsommarresa till
Utställningen i Köpenhamn.
För personer, hvilka önska besöka
utställningen i Köpenhamn under midsommardagarne
blifver, såvida ett tillräckligt antal deltagare anmäla
sig, lägenhet med förstklassiga, nyreparerade och
för passagerare beqvämt inredda ång. „SVEA“,
Kapten H. Bodman, som afgår från Sundsvall
omkring d. 16 Juni direkt till Landskrona,
hvarifrån passagerare omedelbart befordras till
Köpenhamn, hvarest de kunna påräkna att inträffa
omkring den 20 Juni. Passagerareafgifterna äro
1:sta klass Kr. 24, 2:dra klass Kr. 18,
inberäknadt biljetten till Köpenhamn.
Utmärkt restauration finnes ombord till pris
af Kr. 3 pr person pr dag.
Vidare meddelar O. B. Joachimson.
OBS. Afgångstiden kommer framdeles att
närmare bestämmas. (1979)
Herrar Lastemottagare
med Ångaren »MUDIR», Kapten Sahlström, idag
hitväntad från Hamburg, behagade skyndsammast
sig anmäla och förete konnossement.
Sundsvall 16 Juni 1888.
(2078) C. G. Wickberg.
Förlofvade:
ARVID HALL.
LAURA DAHLSTRÖM,
f. Carlson.
Sundsvall den 16 Juni 1888.
Dödsfall:
Tillkännagifves
att
min ömt älskade maka
Fredrika Wilhelmina,
född Åström,
efter en kort sjukdom stilla afled i Tynderö
och Myckeläng Söndagen den 10 Juni 1888,
i en ålder af 57 år, 9 mån. och 16 dagar;
djupt sörjd och saknad af mig och 7 barn
samt slägt och vänner; varder härmed
tillkännagifvet.
Isak Nordin.
Auktion å Skånska Grisar.
I stor mängd kommer direkt från Skåne att
försäljas vid Gångviken Måndagen den 18 Juni,
kl. 12; vid Vifstavarf den 19, kl. 9 f. m.; samma
dag, kl. 7 e. m., vid Bjekta gästgifveri; vid Backa
å Liden den 20, kl. 6 e. m. Säker köpare kan
få en månads anstånd, billigast kontant.
Carl Johansson genom P. Flodin.
Föreläsning
i Bethlehemskapellet.
Söndagen den 17 Juni fortsätter pastor
Ungerth, som vistats i Ostindien i 5½ år,
föreläsningen — hvilken ock är den sista här på
platsen — om det egendomliga kastväsendet
såsom: brahman-, krigare-, tjenare-, sopare-
och vittneskasten m. m., m. m.
Sånger på hindi- och urdu-språken komma
att sjungas.
OBS. Kl. 4 e. m.
Lustresa
till Wifstavarf och stor Fest i dervarande park
anordnas af logen »Rätt och Sanning»
Midsommardagen den 24.
Humoristiskt föredrag af Herr Ossian Limborg.
Herr C. Jonsson m. fl. talare komma att
uppträda.
Vidare framdeles.
(2094) Festkomitérade.
Norrlands Juridiska Köpmansbyrå.
T. Lagercrantz,
v. Häradshöfding.
och
E. Grafström,
Köpman.
Rättegångs-, Inkasso-, Förfrågnings-
och
Agentur-Affärer,
åtager sig alla härtill hörande uppdrag såväl inom
Sverige och Norge som utlandet.
Kontor No 144 Smalgränd, 1 tr. upp
i Doktorinnan Grafströms gård,
andra huset från Stora torget.
Kontoret öppet kl. 10 — 3. Telefonnummer 226.
(2090)
Stor Realisation.
I anseende till Lokalombyte
slutförsäljes monterade och
omonterade hattar, svarta,
hvita och kulörta, uti
HANNA HÖRBERGS
Modehandel.
OBS. Nu inkommet lager.
Pantsedeln No. 4564, utfärdad af O. A. Nylén,
är förkommen och varder härmed dödad.
(2095)
Plogar af Norrahammars och
Öfverums bruks välkända
tillverkningar.
Kokspislar
af Skoglund & Olsons, Ebbes och Näfveqvarns
prisbelönta tillverkningar.
Spik, Plåt, Jern & Byggnadssmiden
försäljas i parti och minut billigt hos
(2096) Näslund & Wiklund.
Svensk Utsädes-Hafra
(Svart och hvit plymage),
Svensk Alsike,
Svensk Klöfver, röd och hvit,
Svensk Timotej,
Linfrö, Riga Puik,
allt analyseradt och i plomberade säckar, af bästa
beskaffenhet och till lägsta pris hos
(2091) C. O. Wessén.
En god och lättgående fjedervagn för en
eller två hästar (synnerligen lämplig för resor),
med två säten, hvaraf det ena löst, samt
helpatentaxlar, säljes billigt af
(1974) Ernst O’Konnor.
Kungörelse.
Om Sundsvalls kompaniområdes beväringsmanskaps samling och inryckning till 2:dra klassens
beväringsmöte å Sånga mo år 1888. Sedan kongl. maj:t i nåder förordnat att det till kongl.
Vesternorrlands bataljon tilldelade beväringsmanskapet af 1888 års 2 klass skall till undergående af 15
dagars öfningsmöte, in- och utryckningsdagarne oberäknade inrycka å Sånga mo den 21 juni, så varder
i afseende å manskapets samling till mötesplatsen härigenom förordnadt som följer:
Beväringen
Från Tuna tingslag samlas vid Vattjoms station kl. 8 f. m. och befordras med morgonens
bantåg till Sundsvall den 20 juni.
Från Sundsvalls stad, Njurunda, Selångers och Sköns tingslag samlas vid ångbåtsbryggan i
Sundsvall kl. 9 f. m. den 20 juni.
Den sålunda samlade styrkan embarkerar å ångfartyg, som af kronobetjeningen anvisas kl.
10.30 f. m. den 20 juni, befordras till Kläpp och inqvarteras i Kläpp och närbelägna byar natten
mellan den 20 och 21 juni samt inrycker å Sånga mo den 21 juni.
Från Torps tingslag samlas vid Ånge station kl. 12 middagen och befordras kl. 2.15 med
bantåg till Sollefteå den 20 juni. Inqvarteras uti Sollefteå natten mellan den 20 och 21 juni,
embarkerar å ångfartyg som af kronobetjeningen anvisas kl. 5 f. m. den 21 juni och befordras till
mötesplatsen.
De beväringsmän, som förlidet år inkallades till 1 klassens tjenstgöring genom omedelbar order,
komma ej i år att erhålla dylik, utan inkallas de till tjenstgöring endast genom denna kungörelse.
Beväringsmännen erinras att medhafva sina inskrifningsböcker eller andra till upplysande af
deras värnpligtsförsållanden utfärdade handlingar,
De beväringsmän, som skola samlas vid Sundsvalls ångbåtsbrygga, mottages derstädes af
kompaniområdesbefälhafvaren, de, som skola samlas vid Vattjom af afdelningsområdesbefälhafvaren,
kronolänsman Hammarlund, och de, som skola samlas vid Ånge station af i
afdelningsområdesbefälhafvarens ställe särskild förordnad kronobetjening,
Sedan beväringsmanskapet blifvit samladt å samlingsplatserna aflemnas det till särskildt
kommenderadt militärbefäl för att föras till mötesplatsen.
Till tjenstgöring inkallad beväringsman är underkastad i krigslagen gifne bestämmelser så väl
under tjenstgöring som under marschen. Inskrifven beväringsman, som blifvit inkallad till
tjenstgöring och uraktlåter att inställa sig gör sig förfallen till böter, första gången 20 kronor, andra gången
40 kronor samt är underkastad att blifva hemtad på egen bekostnad.
De beväringsmän, som ej tillhöra inskrifningsområdet, Vesternorrlands län, göras
uppmärksamma på, att de utan ofvannämnda handlingar, skola innehafva tillståndsbevis att fullgöra innevarande
års 2 klass vapenöfning vid kongl. Vesternorrlands bataljon.
Med anledning af nådig order, gifven å Stockholms slott den 28 februari 1888 påminnas
beväringsmännen om § 3 i kongl. maj:ts nådiga kungörelse af den 28 januari 1887, hvilken § lyder
som följer:
»Värnpligtig, hvilken erhållit vårt nådiga tillstånd att från riket afflytta men fortfarande vistas
inom landet, då kallelse utgår till Inskrifningsförrättning, tjenstgöring eller mönstring, därvid han, så
vida tillstånd till utflyttningen ej erhållits, haft skyldighet infinna sig, åligger vid enahanda påföljd
för uteblifvandet, som för värnpligtig i allmänhet finnes stadgad, att vid dylik inskrifningsförrättning,
tjenstgöring eller mönstring iakttaga inställelse». Sånga mo den 4 juni 1888.
G. A. Olsson,
befälhafvare för Sundsvalls kompaniområde No 165.
Omklädda folknöjen.
(Efter Svenska Dagbladet.)
Liksom folkets seder under tidernas lopp
omklädas eller förklädas, så sker det
samma med folknöjena, och för att rätt känna
tidskynnet är det af vigt att i samband med
våra samhällsföreteelser, betrakta nutidens
folknöjen.
Vi ha ej längre några sådana, är en
klakan, som mångenstädes höjes.
Vid en flyktig blick ser det äfven så ut,
ty sällan, om ens någonstädes, på den
egentliga landsbygden ser man numera
ungdomen samlas till lekar i det fria. Enkleken
och bollspelet jämte de öfriga muntra
friluftslekarne, älskade af de unge och gillade
af de äldre, som åskådade dem, lifva ej
längre byarnes befolkning, och dansen kring
majstången går mer och mer ur bruk.
Själfva dansen, svenska folkets käraste
nöje, har, liksom kvarlefvan af lekarne,
dragit sig in i städernas utkanter samt där fått
en viss snuskig färg på de med entré per
dans belagda dansbanorna och med
»balbiljetter» försedda danslokaler, där polis hör
till festen, lika nödvändigt som orkestern. Här
och där ute i bygderna höres visserligen
dragspelet locka pigor och drängar till dans; men
den mera ansedda delen af byarnes ungdom
försmår dessa lockelser, och bland föräldrar
och husbönder, som ha något att säga
öfver ungdomen och gitta göra det, är
dragspelet en styggelse, så det torde väl
hufvudsakligen vara vid våra herrgårdar som
dessa toner lifva till dans.
Orsakerna till folknöjenas förfall och
omgestaltning äro naturligt flere.
Upphäfvandet af »riksstånden» medförde, bland
mycket godt, mycken berättigad likhetssträfvan,
en häftig jägtan att genom rent yttre
medel frambringa en jämlikhet, som blott kan
vinnes på den äkta flärdfria
folkupplysningens väg.
De förmögnare bland de forna s. k.
ofrälsestånden hafva öfverbjudit hvarandra i
täflan att genom klädedrägt, yttre förfining i
lefnadssätt jämte ringaktning för kroppsligt
arbete utplåna ståndsskilnaden i tanke att
allt detta höjde dem upp till de forna
privilegierades ståndpunkt.
Först nu, då vi skörda de bittra
frukterna af denna falska, ytliga folkbildning,
börjar man se, att en reaktion mot den
samma är ett lifsvilkor för oss. Nu ligger
det i öppen dag, att mycket arbete blifvit
slösadt på att föra själfva kärnan i folket
in i en öfversivilisation, hvilken, när den
angripit en hel klass, gör denna oförmögen
att gå i spetsen för andlig och materiell
odling och som, då dess röta angripit ett
helt folk, hotar att utplåna dess nationalitet
och själfständighet.
Dessa ytliga jämlikhetssträfvanden ha
möjligen jämnat en del af ståndsskilnaden
emellan rik och rik, men säkert är, att de
öppnat en vid klyfta emellan arbetsgifvare
och arbetstagare på landsbygden samt rent
afskurit det gamla sambandet emellan
husbondefolk och tjänare, emellan bondens barn
och tjänstefolket.
För fyrtio år sedan och ännu några år
längre fram i tiden arbetade storbondens
son och dotter dag ut, dag in tillsammans
med tjänare och torpare, utan att välaktade
bondesonen Nils Persson eller dygdesamma
bondedottern Kerstin Pålsdotter förlorade
en gnista af den aktning och respekt, som
kunde kräfvas för arbetsgifvarens barn, där
dessa gingo i spetsen för det dagliga
arbetet, ute som inne. Men när »herr» Persson
eller »inspektor» Persson och »fröken»
Pålsson med benäget tillstånd af en till
halfherre eller »patron» förvandlad jordegare —
stundom blott arrendator — undandrogo
sig allt kroppsarbete, då blef den förra
folkstugan, nyss hela hushållets gemensamma
matrum, kvinnornas arbetsrum och under
julen den gemensamma lekstugan, blott
»folkstugan».
Och man har vid bondgårdarnes
ombyggande skyndat att aflägsna denna stuga så
långt som möjligt från familjens mat- och
boningsrum samt helst förlagt den i den
skumma källarvåningen.
Följden har blifvit, att medan
husbondfolket har sträfvat efter yttre förfining, har
råheten utbredt sig ohäjdadt i folkstugan,
så det blef en trängande nödvändighet att
så mycket som möjligt afhälla husbondens
barn därifrån.
Det folk, med hvilket man ej vill dela
arbete, med det kan man ej heller dela
lekar och nöjen. Tonen är allt för olika till
att där skulle kunna bli någon harmoni,
och det tysta föraktet för »pig- och
drängseder» å ena sidan samt den sällan dolda
harmen, missnöjet och gäckeriet å den
andra göra numera alla samkväm emellan
dessa grupper omöjliga,
Men samhörighetens lag öfverträdes ej
strafflöst. Sönderstyckadt på ett håll,
sträfvar folket att sammansluta sig på ett
annat, och där vilkoren för större
sammanslutningar ej finnas för handen, där
utvandra arbetarne för att bilda nya samhällen
och »komma sig upp bland människor».
Lifsglädjen, ungdomsfröjden, som gifver
sig uttryck i lekar och dans på första
bästa gräsplan, denna lust, här brännmärkt
med »de bättres» förakt, söker sig
omedvetet nya fält under andra omgifningar.
Man kan med skäl säga, att
utvandringen till en viss grad efterträdt
arbetsklassens nöjen, ty det, som med sådan makt
griper outvecklade andar och en skara
okunnig ungdom, är ett starkt kraf på lifsglädje.
Och hvad majstången, jullekarne med
hjärtefröjd och undgdomsförhoppningar varit för
den äldre generationen, det är
amerikaångaren för den yngre — ett hopp om och
en utsigt till en fröjd, mer än för stunden.
Där upphör — menar man —
rangskilnaden, där träffar man folk af alla klasser;
med ett ord; möjligheternas stora,
färgskimrande fält upplåtas till fri täflan.
Men så de hemmavarande, de som aldrig
tänka på att lemna landet, hvad har hos
dem efterträdt folknöjena, eller rättare sagdt,
i hvilken skepnad uppträda dessa nöjen nu
bland denna stora allmänhet, som hvarken
reser till brunnar eller bad om somrarne
och om vintern hvarken besöker konserter
eller teatrar, och utom tidningsläsning, så
föga sysselsätter sig med lektyr?
En tid var det politiken, som fick låna
folknöjet en flik af sin mantel, och man
reste eller gick till »folkmöten», där de
äldre talade och samtalade en smula om
någon »brännande fråga», mycket om enskilda
angelägenheter med vänner och bekanta,
medan ungdomen otåligt längtade efter »de
tråkiga talens slut» för att få ett litet
efterspel, som för den var hufvudändamålet med
utflygten.
Landtbruksmötena voro också och äro till
dels ännu för det yngre slägtet omklädda
folknöjen, så mycket mera omtyckta af
allmogen, som de förena det rent nyttiga med
det nöjsamma.
Dessa nöjen äro dock ej för den stora
massan; äfven om den är med på ett hörn,
är det blott som åskådare af
landtmannaföreningarnas och jordegarnes triumfer och
förlustelser.
Det är först i föreningslifvets
mångskiftande företeelser, som den egentliga
arbetsklassen söker det försvunna folknöjet, och
just detta vidtutgrenade föreningslif visar
hur söndradt hela folket är..
Här drager ett långt, brokigt tåg genom
gatorna. Standar i lysande färger bäras
högt, fanorna fladdra, och bland dem slår
den blodröda duken ut sina veck.
Det ser både högtidligt och allvarsamt
ut med dessa täta led, och från
talarestolen slungas många och häftiga ord ut i den
stora salen eller under skogens gröna
löfhvalf. Men se blott närmare på alla dessa
medlemmar af en eller flere föreningar, och
du skall finna många rent af likgiltiga
ansigten äfven på dem som ifrigt beklappa
talaren; du skall märka en stor skara unga
flickor och ynglingar, som icke bry sig om
att dölja den otålighet de känna innan
denna del af festen är förbi och dansen
eller leken kan börja. Ty dansen har trädt
i föreningslifvets tjänst; de respektive
styrelserna måste tåla den, om ej
medlemsantalet skall skingras som agnar för vinden.
Men ungdomen måste betala detta nöje,
icke blott medelst medlemsafgift, utan
äfven med en stor portion tålamod till
föreningsfesternas föredragshållare. Föredragen
äro de kringburna mumierna vid vår tids
folkfester.
Man har mångenstädes insett detta, och
för att ej låta dansen allt för mycket
inkräkta på programmen har man tillgripit
dramatiken för att hålla publiken vid godt
lynne sedan det visat sig att musik och
sång ej förmå skänka lugn och ro åt den
sprittande ungdomslusten, som yttrar sig i
en bullersam längtan efter dans och lek.
Hvar och en som tagit del i
föreningslifvet, vet detta och känner äfven hur svårt
det är att reglera detta kraf hos en
ungdom, som ej har några andliga intressen.
Denna uppgift är en af de svåraste som
goodtemplarföreningarna hafva att lösa, särdeles
på landet där de gamla folknöjena springa
fram vid första anledning. Men mången
ser skeft på dessa lekar och danser i Guds
fria natur i sol och sommardag.
Man har ty värr nu så svårt för att tänka
sig dylikt som ett oskyldigt nöje, då man
känner att ungdomen gerna sluter sig till
alla slags föreningar blott och bart i hopp
om något slags förlustelser.
Man besinnar ej att just genom att
förkläda helt naturliga nöjen och förströelser
gifver man dem en farlig bismak af
förbjuden frukt, och detta verkar förslappande
på ungdomens seder.
Goodtemplarnes nöjen och kaffefester
bilda ett öfvergångsled till de många
religiösa föreningar af olika färg som finnas i
landet.
Här är ej platsen för en undersökning
rörande gagnet eller skadan af vårt vidt
utgrenade föreningslif, ty denna lilla
uppsats har blott till syfte att visa hus
folknöjena omklädas och förklädas och hur
skadligt det är att äfven i fråga om
folkförströelser bjuda på importerade surrogat
i stället för äkta oförfalskad svensk vara:
Frälsningsarméns larmande
sammankomster, lifliga dansmelodier och trumhvirflar
taga säkert sigte på massans behof af nöje
och lifliga retningsmedel. Det är den
verkliga eller spelade lifsglädjen i dessa
upptåg, som vinner genklang hos en på glädje
fattig folkhop och skapar »arméns» segrar.
Den vrångbild af kristendom, hvilken utgör
nöjets omklädnad, tages med — för
formens skull. Ju mera isolerad en individ
eller en hel klass känner sig, desto ifrigare
måste den blifva att gripa tillfället till att
uppgå i en förening för att andligen eller
lekamligen vegetera på denna och njuta de
förströelser där bjudas.
Egendomligt är att skärskåda de olika
»dragningsmedel», de olika religiösa
föreningarna begagna för att locka till sig
medlemmar; men mer eller mindre omedvetet
åsyfta alla dessa medel att på ett eller
annat sätt tillfredsställa människans naturliga
kraf på nöje och förströelse.
Detta har sig ej så lätt, då dessa
föreningars program är starkt begränsadt och
det omaskerade verldsliga nöjet brännmärkt
jagas ut ur kretsen samt den verldsliga
kunskapen likaledes. Men när man
undantager denna lilla flock af kristna, som
utgör själfva kärnan i hvarje med verklig
lifskraft begåfvad förening, en kärna som
där i en samfäld enkel gudstjänst och i ett
enkelt, trosvarmt, kristligt föredrag finner styrka
och uppbyggelse, så suckar och trånar
mängden af sekternas medlemmar efter
förströelse, och där denna ej tillfredsställes,
öfvergår den till ett sjukligt behof af
själsskakningar i form af fanatiska predikningar
och plötsliga s. k. väckelser.
Föreningar, grundade i afsigt att föra
unga fattiga kvinnor in under
kristendomens sedeförädlande makt, strida nästan
hopplöst mot de ungas kraf på nöje. Och
där ledningen ligger i svaga händer,
kunna hvarken sång, missionsberättelser eller
dansfördömande skildringar hindra
föreningen att glida in i osund fanatism där
sammankomsterna, »för att vara roliga», måste
afslutas med väckelser, åtföljda af gråt,
hysteriska skri, ryckningar och dylikt, om
medlemmarne skola finna något intresse för
föreningen.
Antingen detta eller »kaffe- och téfester»
för att kvarhålla medlemmarne.
Många styrelser för religiösa föreningar
veta detta och erkänna det, äfven om där
ej finnes nog mod för att öppet draga
bestämda slutsatser af dylika kända
sakförhållanden.
Det är dock under alla omständigheter
godt att se sanningen rakt i ansigtet, äfven
om man frestas blinka därvid, och här vid
lag gäller det för alla slags föreningar, som
på olika stigar arbeta i ädla syften, att
räkna med den faktor, som har sin
berättigade plats i lifvet, krafvet på glädje
nämligen.
Från många sidor har under de senare
årtiondena detta rent mänskliga kraf
blifvit tillbakaträngdt; man har sträfvat att
kufva det samma genom att öfverösa
massorna med kunskapsbitar, med politik,
ekonomiska frågor, religiösa sammankomster och
lasstal af missionsskrifter. Frukten af allt
detta har blifvit ett storartadt skenväsen,
som utbredt sig öfver hela vårt folklif,
börjande från barnskolans examensupptåg och
slutande under det politiska eller religiösa
hyckleriets fanor.
Alla dessa olika jägtanden efter att drifva
folk hoptals fram på förmenta kunskaps-
och bildningsvägar ha äfven skapat förr
okända behof efter dyra nöjen, och att
dessa under slika omständigheter blifvit af
lägre art, är ej att undra öfver, men väl
att beklaga. Hvad en verklig nationell
dramatisk konst kunnat uträtta i ett folk
så blottadt på ädla nöjen som vårt låter
tänka sig, men sådana som
teaterföreställningarna under de senare åren tett sig, är
det en sann lycka att dessa ej blifvit
något egentligt folknöje. Däremot ha de
konstarter, som företrädas af
sirkusföreställningar, vunnit så stort insteg hos den stora
allmänheten, att hvarest en akrobat och
jonglör uppträder, skall man finna »folklif»,
i detta ords sämre betydelse.
Det andliga lifvets företeelser afspeglas
alltid på något sätt i det verkliga lifvets,
icke minst i massans nöjen.
Skall någon gång vår folkupplysning bli
på en gång så sant mänsklig och äkta
kristlig, att en harmlös, oskyldig glädje får
lof att uppträda bland oss utan allt slags
förklädnad? Vi vilja hoppas att
fosterlandskärleken, väckt till nytt lif, skall låta
folket återfinna sig själft och därmed äfven
sitt lefnadsmod, detta mot att lefva sitt
eget nationella lif enligt de gåfvor och
egendomligheter som äro ett folks arf och
egendom.
När detta sker — och det måste ske om
vi vilja fortfara att lefva som ett
själfständigt folk — då skola också de gamla
folknöjena, adlade af en äkta kristig
upplysning, träda fram i tukt och ära och visa
oss sina ärliga osminkade anletsdrag. Då
skall sången åter klinga med äkta svenska
toner, den gamla folkvisan tala som förr till
svenska folkets hjärta och den nordiska
folksagans djupsinniga bildspråk tolka
folkets djupa känslolif.
Men då har troligen också det
söndersplittrande föreningslifvet utspelat sin roll,
ty en äkta folkupplysning kräfver
sammanslutning af alla goda och redliga krafter i
kampen för att vinna den sanna lifsglädjen,
den som hvilar på äkta mänsklig och
därmed äfven på äkta kristlig grund. Ave.
Sundsvall 16 Juni.
Minneslista
Lördag 16, kl. 10 f. m., aktion å diverse
lösegendom och aktier å auktionskammaren.
— kl. 12 p. d., entreprenadauktion inför
magistraten å skjutshållningen vid stadens
gästgifveri.
Måndag 18, kl. 10 f. m., auktion å hästar, kor och
får samt diverse lösegendom å Mellerstbyns
gästgifvaregård.
Tisdag 19, auktion å diverse förfallet pantgods i
gården No 37 A Trädgårdsgatan.
Onsdag 20, kl. 10 f. m., auktion å diverse
mansgångkläder, nysilfverarbeten, ur m. m. å
auktionskammaren.
Värmegraden är fortfarande
anmärkningsvärdt låg vid nordlig vind. I går natt
rådde frost flerestädes i trakten.
Såsom motsats må nämnas, att man i
tisdags hade 21 grader varmt vid Nordkap.
Tyska rikets kejsare, som förestått
det stora »kulturrikets» regering i tre
månader, har enligt i går till oss ingånget
telegram samma dag kl. 11 f. m. aflidit.
På detta dödsbud var man beredd. I
torsdags morse erhöllo vi ett telegram,
daterat Berlin den 13 juni, som endast hann
inflyta i en del af samma dags upplaga, af
följande lydelse:
»Enär kejsarens nuvarande tillstånd gör
insättandet af magsond farligt, har Mackenzie samtyckt
använda detta instrument först efter att läkarne
enhälligt förklarat sonden nödvändig för förlängning
af kejsarens lif. Det har ofta inträffat, patienter
lefvat några månader, ja längre genom närings
tillförande medels sonden. I lördags har Mackenzie
insatt tamponkanyl och på så sätt åstadkommit
förbindelse mellan struphufvudet och matstrupen.
Mackenzie ingifver dagligen i koncentrerad form
näringsmedlen mjölk och grädde samt whisky m. m.»
Senare på dagen fingo vi mottaga ett
ytterligare telegram, dateradt Potsdam den
14 juni, så lydande:
»Bulletin kl. 10 förmiddagen: Kejsarens
tillstånd har sedan i går afton väsendtligt försämrats.
Krafterna äro i aftagande.»
På samma gång en hvar måste
lyckönska monarken att hafva fått sluta de
outsägliga lidanden, som genom långa år i
stigande grad fördystrat hans lif, måste man
också beklaga att det stora rikets framsynte
och frisinnade herskare slutat sin lifsgerning
så snart.
Kejsar Friedrich var vid sin död nära
57 år gammal.
Den tyska spiran fattas nu af en helt ung
man, kejsar Vilhelm II, om hviken icke
hyses lika stora förhoppningar för frihetens
och fredens sak, som man gjorde om fadren.
Stadens jordar. Till hrr
stadsfullmäktiges nästa sammanträde har från
drätselkammaren inkommit en så lydande
skrifvelse:
»Sedan genom k. m:ts och rikets Svea
hofrätts den 27 nästlidne april meddelade
domar uti anhängiggjorda mål rörande
återvinning af den genom k. brefvet den 15
april 1624 till staden donerade jord, stadens
anspråk på jorden blifvit i hufvudsaklig måtto
bifallna; så, och under förutsättning att
hofrättens domslut vunne k. m:ts nådiga
fastställelse, beslöt kammaren, som ansåg att
till synnerlig båtnad för såväl staden som
nuvarande jordinnehafvare skulle lända, om
ett förslag till uppgörelse i godo på billiga
vilkor blefve, före sakens slutliga afdömande,
af stadens fullmäktige antaget, det
hemställan skulle hos hrr fullmäktige göras, att
desse för sin del ville antaga och jämväl
söka utverka vederbörandes godkännande af
en uppgörelse rörande omförmälda jord på
följande vilkor:
1:o. Staden frånträder sin rätt att genast
komma i besittning af omförmälda jord,
därest jordinnehafvaren, inom viss tid efter det
förlikningsförslaget vunnit vederbörlig
fastställelse, anmäler sig vara benägen att, med
erkännande af jordens egenskap af
donationsjord, antaga förlikningsanbudet och
fullgöra alla åligganden enligt detsamma samt
därom träffa skriftlig öfverenskommelse.
2:o. Förlikningen omfattar all den
ofvanberörda, under enskild disposition varande
donationsjord, som icke utgöres af tomter
inom stadsplanen af år 1804 eller med k.
m:ts tillstånd upplåtna tomter i
Stenhammaren eller i norra Stadsbacken.
3:o. En hvar, som antager förlikningen,
tillförsäkras att under de närmaste 25 åren
efter dess antagande utan särskild afgäld
utöfver den, som eljes bör utgå, få besitta
innehafvande jord; men efter denna tids
utgång erlägges till stadskassan för
ifrågavarande jord en årlig afgäld, motsvarande en
prosent af jordens taxeringsvärde för året.
4:o. Jordinnehafvaren underkastar sig
därjämte att i de fall, där stadens fullmäktige
finna någon del af jorden för stadens behof
erforderlig, afstå densamma mot ersättning
för själfva jorden efter 3,000 kr. tunnlandet
för jord inom stadsplanen af år 1878, samt
2,000 kr. tunnlandet för odlad, och 1,000 kr.
tunnlandet för ouppodlad jord utom
faststälda stadsplanen; samt mot godtgörelse
enligt mätismanna ordom för alla bygnader,
som å jorden blifvit uppförda före
förlikningens ingående, samt för de bygnader, som
efter förlikningen blifvit med
stadsfullmäktiges begifvande å jorden uppförda;
förbindande sig staden att med köpeskillingen,
och äfven om densamma ej förslår, vid
inlösen af jord gälda all intecknad skuld, som
på den inlösta jorddelen sig belöper, därest
inteckningen tillkommit före år 1883.
5:o. Åt stadens fullmäktige tillerkännes
rättighet att, då innehafvare af jord utom
stadsplanen därstädes önskar uppföra
nybygnad, afgöra huruvida sådant får ske eller icke.
6:o. Däremot tillförsäkras
jordinnehafvarne, så länge skyldigheterna enligt
förlikningen fullgöras, de som besitta jord inom nya
stadsplanen, samma rätt till och öfver den
till tomter afsedda jorden, som enskilde
innehafvare af tomter inom äldre stadsplaner
till och öfver sina tomter därstädes; samt
de som innehafva jord utom stadsplanen,
att allt framgent få besitta densamma för sig,
arfvingar och rättsinnehafvare samt att
försälja eller skifta jorden.
7:o. För öfrigt skall det åligga
jordinnehafvare att, beträffande af honom
innehafvande donationsjord, ställa sig till
efterrättelse de allmänna föreskrifter rörande
stadens donerade jord, som nu gälla eller
framdeles kunna varda i laga ordning meddelade.»
Vid Sundsvalls allmänna läroverk
kommer nästkommande läsår att anställas
tre extra lärare.
Innevarande års lagtima hösteting
börja:
med Torps tingslag: måndagen d. 3 sept
med Tuna tingslag: tisdagen d. 18 sept.
med Selångers dito: onsdagen d. 7 nov.
Olyckshändelse. Under det ångaren
»S:t Erik» i går afton låg under lossning
i Sundsvalls hamn, inträffade den
olyckshändelsen ombord att styrman J. Pettersson
fick sin vänstra arm afslagen af
upphalningskettingen, som »rappade ur». Hr
Pettersson medföljde fartyget till Norrköping.
Grundstött ångare. Bogserångaren
»Bull» grundstötte i går i närheten af
Galtström. En af bogseringsbolagets ångare
utgick till strandningsstället för att lemna
assistens.
Varuimport. Med ångaren »Kattegat»,
kapten Jönsson, har från Libau hit
inkommit 540,000 kilogram råg och med norska
skeppet »Colin Asched» från Petersburg
omkring 550,000 kilogram råg och hvete. Båda
lasterna voro för Sundsvalls ångqvarns
räkning.
Med ångaren »S:t Erik», kapten
Nordström, har från Stettin hit inkommit 1,250
säckar och 362 fat socker samt diverse
styckegods, hvarjämte sagde ångare från inrikes
ort medförde 1,000 säckar mjöl.
Nya ångare. Vid Södra varfvet i
Stockholm har för Tunadals ångsågs aktiebolag
vid Sundsvall bygts en 15 hästkrafters
bogserångare, hvilken utom driftmaskinen är
försedd med en särskild maskin för
drifvande af en ångspruta vid eldsläckningar.
För samma bolag har bygts en 3
hästkrafters ångslup, afsedd för passagerare.
Fastighetsauktion. Gravören E. O.
Melanders bygnadstomt i Granmodal, 3,200
kvadratfot, med därå uppförde bonings- och
uthus försåldes i onsdags inför magistraten
härstädes å exekutiv auktion för 100 kr. till
Sundsvalls sjömanshus. Egendomen var
intecknad för 1,900 kr., taxeringsvärderad till
1,600 kr. och saluvärderad till samma belopp
samt brandförsäkrad till 2,000 kr.
Drunknad sjöman. I onsdags
inträffade den olyckan vid Östrand att en
ombord å skeppet »Föreningen», kapten Thore,
anstäld timmerman A. P. Påhlsson från
Brunnsby, sysselsatt med att å utsidan måla
fartyget, föll i sjön och drunknade oaktadt
försök till hans räddning genast vidtogos.
Mannen var omkring 40 år och efterlemnar
hustru och barn.
Se efter barnen! En 7-årig pojke
ramlade i torsdags i ån ned för den
närmare fyra fot höga kajen vid klapphuset
och var redan så godt som sjunken samt
hade ovilkorligen omkommit, om icke
korghandlaren J. A. Andersson kastat sig i
vattnet och således i sista stunden lyckades från
djupet uppdraga barnet, som sedan genom
lämplig behandling återfick den halft
slocknade lifsgnistan.
Från Ramsjö skrifves till Sundsvalls
Tidning: En präktig hönsgård har
järnhandlaren P. Edsberg, boende i närheten af
Ramsjö station, förskaffat sig. De duktiga
hönsen, bestående af Leghorns bruna till färgen,
Plymouth Roch, Brama, gulrandig
Hamburger etc., hafva under det senaste året
betydligt förökat sig, så att hr Edsberg ser sig
i stånd att sälja sina rasehöns åt dem, hvilka
önska rekrytera sina hönsgårdar med
ädlare rase.
— Blodförgiftning ådrog sig den 17 d:s
en tjänsteflicka hos inspektor Rheborg vid
Mellansjö järnvägsstation, därigenom att hon
råkade trampa på en lång, rostig spik, som
trängde in i foten ända till benet. Foten
har nu antagit blå färg och andra hotande
symptom visat sig, hvadan faran synes vara
ganska stor för den 17-åriga, förut friska och
starka flickan.
Brist på fraktfartyg — skrifves från
Hernösand i Vesternorrlands Allehanda —
råder här i orten. Ehuru rätt många
fartyg hit anländt, räcka de på långt när ej
till för behofvet. Man ligger inne med stora
kontrakterade träpartier, men kommer nu
ej någon vart, till mycken tidsförlust.
En annan sak, ofördelaktig i dessa
uppsvingets dagar, är att de mesta
arbetskrafterna dragits till Gellivara. Då där inga
flere arbetare hädanefter mottagas, komma
de väl att söka sig till sågverken, där den
lifliga rörelsen kräfver mera arbetskrafter
än de nu tillgängliga.
Bedragerska. En dag i början på förra
veckan infann sig hos en af älfbåtarnes
befälhafvare på Hernösands skeppsbro ett
obekant, snyggt klädt fruntimmer och sade sig
ämna medfölja ångbåten till Sånga samt
föregaf det hon hade varor hos en af
kommisionärerna att utlösa mot efterkraf, men
som hon därtill saknade pänningar anhöll
hon att få låna 7 kr. som ock styrmannen
på kaptens tillsägelse lemnade henne.
Sedermera har hon icke varit synlig och på
förfrågan har uppgiften befunnits vara osann.
Turbinpropellerna synas vara en
uppfinning nästan spesielt gjord för våra
norrländska älfvar — skrifver Vesternorrlands
Allehanda. — Engelsmannen Thornycraft,
som konstruerat denna maskin med afseende
på Kongofloden, hade säkerligen icke tänkt
sig att behofvet af hans uppfinning förefans
på mycket närmare håll. De norrländska
älfvarne äro till en stor del af sin längd
grunda och strida, och endast
Ångermanälfven och Lule älf på längre sträckor
segelbara. Men äfven dessa senare äro
tidtals och på vissa ställen ganska svåra att
befara, en och annan gång till och med
ofarbara. Sålunda har Ångermanälfven
närmast Sollefteå vissa sensomrar haft så lågt
vattenstånd, att de vanliga ångarne icke
flutit upp dit, och Lule älf har i
Gäddvikssundet vid fjällflodstid varit så forsande att
trafiken flera dagar varit afbruten. Då detta
inträffat på de största farlederna kan man
göra sig en föreställning om huru det skall
vara på de mindre och under alla
förhållanden svårtillgängligare. Emellertid finnas
många mil af våra älfvar som endast
företett relativa svårigheter för att kunna
trafikeras, men dessas öfvervinnande har
hittills varit ett olöst problem. Genom
turbinpropellerna synes dock problemet vara
löst, och Kristinehamns verkstad har hedern
af att vara den första i Sverge som raskt
tillämpat den nya uppfinningen. Dess
nitiske disponent hr Kjellberg, som fyra år
vistats i Amerika och fått icke litet af
amerikansk företagsamhetsanda i sitt blod, hade
i »Engineering» upptäckt i den ypperliga
uppfinningen och genast fattat sitt beslut:
verkstaden skulle utföra detta arbete. För
ögonblicket fans dock ingen beställning,
hvarpå uppfinningen kunde tillämpas, men hr
Kjellberg vände sig till vissa k. flottans
ingeniörer med förslag om att applicere
turbinpropeller på någon af skärgårdsflottans
ångare. Vederbörande ville icke lyssna till
det välmenta förslaget. Så kom
beställningen på ångaren Edsele. Det blef att gripa
tillfället i flykten. Den för ångaren afsedda
trafikleden är just ett sådant där krångligt,
grundt, krokigt och forsande vatten som
sätter den vanliga propellern på det
hårdaste prof. Här skulle turbinpropellern kunna
göra sitt mästerprof. Efter från England
erhållna ritningar utfördes arbetet. Båten
var färdig på bestämd tid, gick icke blott
den lugna kanalvägen, utan gaf sig ut med
hr Kjellberg själf ombord från Öregrund i
öppna hafvet, som var häftigt upprördt, och
tillryggalade färden hit på 18 timmar
hvilket kan kallas ett lysande resultat för en
så liten båt. Men om ångarens snabbhet
och sjöduglighet sålunda voro konstaterade,
var det dock icke däruti dess förnämsta
eller, rättare sagdt, intressantaste
egenskaper bestodo. Det var först efter afresan från
Hernösand uppför älfven som dessa
egenskaper skulle visa sig och stå profvet. Som
bekant brukar älfven mellan Nyland och
Sollefteå denna tid af året vara uppfyld af
timmerstockar, hvilka äro till ganska stort
hinder för trafiken och till en skräck för
ångarnes propeller. Farten måste saktas och
båtshakarne måste vara i flitig verksamhet
för afvärjande af de farliga timmerblocken.
Nu kommer »Edsele» i denna situation: lots
var tagen ombord i Nyland, han var väl
bekant med den vanliga manövreringen:
»sakta», »styrbord», »babord» o. s. v. Men
annat blef det nu. Hr Kjellberg hade blott
ett kommando »håll fullt» och »rätt i
farleden». Nu blef det en dans mellan
timmerstockarne, aldrig i sitt lif hade de varit ute
för sådana bjässar som »Edsele» och — hr
Kjellberg. De reste sig upp under starka
protester, vredo och vände på sig, om de
haft några tänder skulle de hafva skurit dem
i fullt raseri. Men ingen opposition hjälpte,
»Edsele» var obeveklig och banade sig med
oförminskad fart väg genom denna flytande
skog samt hamnade stolt och oskadad vid
Sollefteå brygga. Det var en ny tid som
i de flytande timmerstockarnes historia kom
med denna »Edseles» första resa.
Turbinpropellern har sålunda segerrikt
genomgått två svåra prof: ett stormigt haf och
massor af flottningsgods; det tredje och sista
återstår: forsen i Edseleån. Men att döma
af hvad man hittills erfarit, skall äfven detta
prof utfalla lika lyckligt som de föregående.
Och efter detta kunna många af våra
bullersamma vattendrag vara så lagom sturska.
Turbinpropellerns stora företräden
framför den vanliga enkla eller dubbla
propellern äro: att icke nedtrycka båten,
hvarigenom den kan befara mycket grunda vatten;
att öka farten och att icke vara blottstäld
för yttre skada.
Ångare med dubbelpropeller kunna med
lätthet få denna förändrad till
turbinpropeller.
Luleå—Ofoten-banan. Enär nämda
bana på senare tiden låtit mycket tala om
sig både i riksdagen och inom pressen
anföra vi under reservation några meddelanden
af en person som är intresserad i samma
företag.
Som bekant är enligt svenska och norska
regeringarnes bestämmelse hela
järnvägslinien Luleå—Ofoten fördelad i tre sektioner:
Luleå—Gellivara, Gellivara—Lousavara och
Lousavara—Ofoten. Hela längden omkring
44—46 svenska mil, hvaraf omkring 19 på
Luleå—Gellivara, omkring 9 på
Gellivara—Lousavara och 16—18 på
Lousavara—Ofoten. För hvarje sektion eller bandel skall
konsession sökas; sådan har erhållits för
förstnämda sträcka, där arbetet är nästan färdigt.
Det meddelas att konsessionsansökan å den
andra bandelen för god tid sedan
inlemnades; man väntar svar snarast möjligt.
Emellertid under väntan ha de provisionela
arbetena redan börjat och fortgått ända till
uppåt Torne träsk, således på andra sidan
Lousavara; man tror, att bandelen
provisionelt skall bli färdig framåt hösten. Efter
koncessionen — om beviljandet utan vidare
sker — lär man vara betänkt på att
forcera arbetet betydligt. Det heter att
arbetsstyrkan kommer att ökas till 7,000 man.
Genom öde trakter går banan fram; här
gäller att lefva på äkta lagervis — i
improviserade bostäder, ja, i järnvägsvagnar.
Det antages att banan i sin helhet skall
vara färdig i och med år 1891: att
malmexporten således skulle året därefter börja.
Dock ett antagande har i det hänseendet
förut visat sig ej slå in. När, på en svensk
mans, doktor Alarik Ljungrens, tillskyndelse
det engelska bolaget bildades i London den
6 nov. 1883, var planen att vid detta — 1888
— års början skulle järnvägen på sträckan
Lousavara—Ofoten vara färdig för trafik.
I och med järnvägens öppnande få
Kirunavara Lousavara malmfält värde. Egaren
till desamma, ofvan nämde doktor, lär vara
betänkt på att bilda ett aktiebolag för
inköp af fälten; själf behölle han naturligtvis
en god del aktier.
— Landsmän i första rummet, lär det ha
sagts; men råder här liksom annars alltid
det ekonomiska dolce far niente, så ta
engelsmännen äfven malmfälten!
Förespeglingarne äro lysande, så det
förslår. Till grufvornas inköp och fullständiga
beredande till grufdrift och malmexport
beräknas fem millioner kr. Tio år efter
järnvägens öppnande antages, att export af en
million tons från grufvorna skall ske. Kr.
4.50 beräknas utgöra nettovinsten pr ton;
hela vinsten således 4½ millioner kr. — det
vill säga 90 pros. på 5 millioner-kapitalet!
De första åren 25, 40 à 48 prosent!
Nog låter det amerikanskt, nej, engelskt
— men inte svenskt!
Från Jämtland. Östersund den 13
juni: Väderleksförhållandena här i orten äro
nu de allra gynsammaste. Det första
egentlig sommarregnet har dessa dagar fallit,
ymnigt och välgörande för jorden, och nu
skiner solen strålande klar och varm, manande
fram gröna gräsmattor, blommor och löfvade
träd i skog och mark. I går afton gick
åskan för första gången i år öfver trakten.
— Lägenheten Murfjellets öfverflyttande
i kyrkligt och kommunalt hänseende samt
i jordeboken från Föllinge till Frostvikens
socken och förläggande från Föllinge till
Lits länsmansdistrikt, hvarom komiterade för
reglering af rikets indelningar gjort
hemställan, har af k. m:t icke bifallits.
— För en del här i staden begångna
stölder af fickur, pängar, klädningstyg, broscher
o. d., äfven från sofvande person, blef i går
ogifta Anna Halvarsson från Hölje,
Värmland, härstädes häktad och till länsfängelset
införpassad.
— Under det häftiga åskväder, som i går
drog fram öfver staden och dess omnäjd,
slog åskan ned i Sunne prästboställes
ladugårdsbygnad, krossade i grund en af
skorstenarna och söndersplittrade alla
fönsterlufterna i rummet; stenflingor trängde djupt
in i väggar och tak. Alla kreaturen, som
funnos i ladugården, blefvo, förunderligt nog,
oskadda.
Afrifna finnar hafva i dagarne
orsakat två menniskors död. Den ene var en
bonde i Vestmanland, den andre en
bondeson i Vesterbottens län.
Gellivaramalm. Luleå den 13 juni.
Engelska ångaren Newcastle, som nyligen
hitkommit och som bär 800 ton, samt
engelska ångaren Fairfield, som hitkom i
morgse och bär 2,000 ton, skola båda i
dagarne afgå till England med Gellivaramalm.
För innevarande års seglation
hafva, hufvudsakligen i och för
trävaruexporten, tullstationer inrättats vid
nedannämda lastageplatser i Norrland och hafva
såsom uppsyningsmän förordnats följande e.
o. kammarskrifvare: i Skutskär A. F. Elg,
i Sandarne P. S. Schylander, i Iggesund
P. Ljungberg, i Stockviken E. T. Wiklund,
i Husum F. Bolling, i Bureå J. L.
Larsson, i Sävenäs P. A. Bäcklund, i
Furuögrundet O. D. Lindström, i Storkåge B.
Offlin samt i Finnklippan V. A. Granberg.
Tjuffiskare fångade i nät. I
lördags eftermiddag togo sig ett par
smältaresmeder från Söder-Ljusne det orådet före
att fara till hafs för att söka fiska i andras
nätgårdar. Komna ett stycke utanför
Storgrytan, funno de en för laxfångst utstäld
nätgård och började ifrigt söka efter rof.
Men under det de rodde och letade, hade
laxgarn surrat sig fast under båten på
kärnstången, som var skött så att den ena
ändan spärrade, hvadan garnet fastnade desto
mera, ju ifrigare roddarne arbetade för att
komma loss. Slutligen måste man taga till
knifven och skära sönder nätet, men det
var redan för sent. Man kan tänka sig de
bägge smedernas känslor, då en båt
nalkades, i hvilken nätgårdens rätte egare
befunno sig. Fast de hade alldeles skurit
sönder en ny nätgård, kunde de ej komma
loss förr än de fått hjälp af dem, hvilkas
nät de velat plundra.
Spetälskan, som inom vårt land har
sitt hufvudsakliga tillhåll inom provinsen
Helsingland, räknade därstädes, enligt
medisinalstyrelsens nyligen utkomna
årsberättelse, inbegripna de å sjukhemmet för
spetälske i Jerfsö vårdade, vid 1886 års ingång
75 personer, däraf 50 män och 25 kvinnor,
af hvilka 33 voro intagna på sjukhuset. Af
dessa voro 28 från Helsingland och 5 från
andra län, nämligen 1 från Jämtlands, 3
från Vesternorrlands och 1 från
Kopparbergs län. Under året hafva inregistrerats
5 nya fall och afförts 14, af hvilka 12
aflidit och 2 tillfrisknat. Läggas till dessa 75
af läkaren vid sjukhemmet i Jerfsö
redovisade 6 kända fall från andra län, uppgår
hela antalet fall af denna svåra sjukdom
till 81.
Till Karin Öhrns enkehus i Gefle
har numera aflidne bergsrådmannen Lindh
i Falun testamenterat 14,500 kr. att bilda
en reparationsfond.
Tiotusen fullt. Genom tillkomsten af
en ny samhällsmedlem växte för några
dagar sedan Söderhamns invånarantal från
9,999 till jämt 10,000.
Lektor Waldenström tros komma att
i sommar besöka Amerika, skrifves i den
svensk-amerikanska pressen.
Vettern har under de två senare åren
haft ett så lågt vattenstånd, att ingen af
ortens befolkning kan erinra sig något
motsvarande. Och nu har sjöns yta, oaktadt
det rika vårflödet, ej böjt sig med mer än
ungefär en fot öfver förra årets nivå. Dock
lär — enligt förr gjorda iakttagelser —
vattenståndet i denna nyckfulla sjö ej så
mycket betingas af nederbördsmängden, utan
kan han äfven under jämförelsevis torra år
helt hastigt fyllas till sina bräddar. Som
så ofta plägar ske, betjänar man sig äfven
här på orten af det olika vattenståndet i
sjön som ett slags spåman. Så skulle,
hvarom t. o. m. »Bondpraktikan» vet att måla,
ett lågt vattenstånd vara ett tecken till ett
godt år, under det att högt sådant skulle
innebära motsatsen. Huru tillförlitliga dessa
»märken» äro torde vara svårt att på
förhand afgöra, anmärker N. A.
Ohyfsad kavaljer. En yngling från
Enköpingstrakten aflossade härom dagen ett
skott löst krut mot en ung tärna,
lyckligtvis dock utan svårare påföljd.
Följer med sin tid gör Öregrunds
församling ty de hafva på kyrkostämma
beslutat att håfgången i kyrkan hädanefter
skall upphöra. Detta år 1888.
Finsmakare. Från jägmästaren
Wallroth vid Äland bortstals i början af denna
vecka genom inbrott en del punsch och
konjak. Tjufven hade af konjacksflaskorna
endast tagit dem, som voro försedda med
märket »V. O.» under det att den ordinära
sorten fick stå kvar. H.-P:n.
Nyttan af olycksfallsförsäkring.
Handelsresanden Karl Ahlbom afled, såsom
förut nämts, den 10 maj i Halmstad, kväfd
af en köttbit, som fastnade i luftstrupen.
Han var olycksfallsförsäkrad för 5 tusen kr.
i Fylgia och för 10 tusen kr. i La Foncière,
och båda beloppen hafva utbetalats till hans
rättsinnehafvare. Den större försäkringen
var blott 17 dagar gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
