- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
275

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkställas. Hvad af nämda virke på
senaste tiden anträffats i marknaden
föreskrifver sig nästan uteslutande från en eller
annan av finska vikens hamnar. De
dimensioner, som uppgifvas för ändamålet lämpligast,
variera mellan 3 och 6 tum.

Betrycket bland Bergslagens
arbetande befolkning är för närvarande
ganska stort, skrifves till Dalarnes Alleh.
Vid flere bruk, hyttor och andra
inrättningar ha en del arbetare afskedats och
aflöningen för de kvarvarande nedsatts till 90
öre à 1 kr. pr dag. Att emigrationen från
våra trakter under sådana förhållanden skall
taga förnyad fart, är ju naturligt. Ingen
vecka går häller förbi, utan att ett sällskap
emigranter tager farväl af den styfmoderliga
hembygden.

Kemiska stationerna. K. m:t har
utfärdat förnyadt reglemente för de med
understöd af statsmedel inrättade kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas
behof.

Enligt detta reglemente skall vid hvarje
station finnas anstälde en föreståndare och,
till biträde åt denne, en assistent. Vid
inträffande ledighet af dylik befattning skall
densamma af stationens styrelse kungöras
till ansökning inom 30 dagar.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité har att
afgifva yttrande öfver de sökandes
kompetens och skicklighet, och ingen annan må
af styrelsen till föreståndare eller assistent
antagas än den, som förvaltningskomitén
förklarat därtill fullt skicklig och
kompetent.

Genom det nya reglementet har jämväl
föreskrifvits att föreståndaren skall i
afseende på de arbetssätt och analytiska
bestämningsmetoder, som vid dessa
undersökningar skola användas, äfvensom i fråga om
bokföring, analysattester m. m. ställa sig
till noggrann efterrättelse de föreskrifter,
som varda af Landtbruksakademiens
förvaltningskomité meddelade.

Valtrassel i Stockholm. Sedan
öfverstyrelsen med endast en rösts majoritet
till folkskoleinspektör efter hr Meijerberg
utsett hr Stenkula, lär det satts i fråga,
huruvida en af de personer, som deltogo i
valet, varit därtill berättigad.

Nämda person, som uppgifves hafva
röstat på hr Stenkula, lär nämligen någon
tid förut hafva afsagt sig sitt ledamotskap
i öfverstyrelsen, hvarefter annan ledamot i
behörig ordning utsetts; men
protokollsutdrag härom hade vid valtillfället icke
inkommit till öfverstyrelsen.

Det uppgifves, att valet på denna grund
kommer att öfverklagas hos k. m:t.
Öfverstyrelsen lär vara sammankallad till den 22
dennes.

Öfverståthållaren i Stockholm
frih. af Ugglas inlemnade i fredags till
sivildepartementet ansökan om afsked från
sitt ämbete, som han nu innehaft i 14 år.
Vid stadfullmäktiges sammanträde på
aftonen nedlade han den ordförandeklubba han
inom denna korporation med lika stor
skicklighet som oförtrutet nit fört.

Som bekant, uppgifves med visshet att
frih. G. Tamm är designerad till hans
efterträdare, och torde frih. Tamms
utnämning vara att vänta redan i nästa konselj.

Varumarknaden. Kaffe.
Terminsmarknaden å de tongifvande platserna har
under den gångna veckan varit afgjordt
flau och prisen vikande. Man måste
betrakta denna tillbakagång såsom en
reaktion efter den feberaktiga stämning och de
onaturligt uppdrifna priser, som utmärkte
terminsmarknaden i slutet af maj månad.
Antagligt är att terminsprisen äfven emot
slutet af denna månad komma att visa
en stegring, ty stora försäljningar hafva
skett pr juli, hvilka då måste täckas.
Marknaden för effektiv vara är fortfarande fast,
och priserna i allmänhet oberörda af
terminsmarknadens läge. Det senaste
Rio-telegrammet meddelar att stämningen i Rio
är flau vid betydligt ökad tillförsel. Priset
å god first har äfven nedgått. Socker.
Artikelns läge å den utländska marknaden har
under veckans lopp ytterligare förbättrats.
Londons sockermarknad visar en särdeles
fast stämning, och priserna hafva ytterligare
stigit på nästan alla sorter. Liflig
efterfrågan är rådande, men, då köpare ej gerna vilja
ingå på innehafvares höjda och bestämda
fordringar, är omsättningen ännu ganska
begränsad. Från Magdeburg meddelas, att
tendensen för såväl kristaliseradt och
raffineradt som råsocker är mycket fast vid
stigande priser. Äfven från de andra
hufvudplatserna för den tyska
sockermarknaden ingå liknande underrättelser. Priset
å raffinerad petroleum har under den
förflutna veckan nedgått i Newyork med 1/8
e. pr gallon och i Bremen med 10 pf pr 50
kilo. Stämningen angifves dock som fast
å bägge dessa hufvudplatser. Till följd af
betydligt ökad tillförsel af smörvaror,
enligt hvad från Newcastle skrifves den 12
dennes, var marknaden mycket lugn, och
det var med yttersta svårighet man
lyckades förmå köparne att betala de höjda
prisen för de vanliga kontraktmärkena.
Mycket förblef därför osåldt och utbjudes till
lägre priser, emedan i synnerhet irländskt
smör tillföres rikligt och är synnerligt billigt.

Frälsningsarmén ämnar festa i
Stockholm från lördagen den 23 juni till
onsdagen den 27 juni, under ledning af
»Kommendören». Det blir »demonstration» och
»kongress» och möten af sju slag, nya
sånger komma att sjungas, ny musik att
spelas och nya beslut att fattas, säger
programmet. Inträdesafgiften till mötena blir
10 öre, men till »den stora offentliga
farväldemonstrationen» i Templet 25 öre. Det
rätt praktiskt uppförda programmet
uppmanar dem, som ämna närvara vid mötena, att
infinna sig i god tid »för att undgå den
ganska ofta inträffade missräkningen att icke
slippa in.»

Vid postsparbankskontoren i riket
utgjorde under maj månad 1888
insättningarnes belopp 224,903 kr. samt
uttagningarnes kr. 120,767.37 mot 120,403 kr.
insättningar och kr. 93,188.29 uttagningar
under motsvarande månad år 1887.

Från och med år 1884 till och med
utgången af maj månad 1888 hafva af 213,745
delegare i postsparbanken insatts 6,840,139 kr.
och uttagits kr. 3,556,100.80.

Landtförsvars-departementets
kommandoexpedition. K. m:t har befalt,
att öfverstelöjtnanten vid generalstaben J.
F. E. Åberg skall bestrida
chefsbefattningen vid nämda expedition från och med
den 20 innevarande månad och under den
tid t. f. chefen för expeditionen deltager i
generalstabens fältöfningar.

L. O. Smiths glädje af spanska
handelstraktaten. En märklig
skrifvelse har i dessa dagar till regeringen
inlemnats af Karlshamns
spritförädlingsaktiebolags styrelse.

Bolaget anhåller om regeringens
mellankomst för afvärjande af en
beskattningsåtgärd, hvarmed bolaget från spansk sida
hotas icke blott med afseende å dess
framtida spritexport till Spanien utan äfven för
sitt redan nu i Spanien befintliga lager,
uppgående till öfver 9,000 fat om 630 liter
à sirka 96 pros.

Spanska kamrarne hafva nämligen
beslutit att för framtiden belägga såväl inhemsk
som utländsk sprit med en ny skatt. I
fråga om dennas belopp hafva kamrarne
emellertid stannat i olika mening, hvadan
gemensam votering därom måste ega rum,
innan lagen varder definitiv. Men därjämte
innehåller det föreliggande förslaget ett
märkligt öfvergångsstadgande, enligt
hvilket den nya afgiften jämväl skall på en
gång uttagas för all den sprit, som vid
lagens trädande i kraft finnes i förråd uti
Spanien.

Ifrågavarande afgift skulle drabba
bolagets nuvarande lager med det enorma
beloppet af icke mindre än 2 1/3 à 3 millioner
kronor, hvilket bolaget förklarar absolut
liktydigt med dess ruin.

Anslag för bekostande af resor
till utställningen i Köpenhamn. K.
m:t har stält till landtbruksakademiens
förvaltningskomités förfogande ett belopp af
1,500 kr. att af komitén användas till
bekostande för lärare vid landtbruksinstitut
och med statsmedel understödda
landtbruksskolor af resa till och från den nu
pågående utställningen i Köpenhamn.

Likaledes har k. m:t till komiténs
förfogande anvisat 400 kronor för bekostande
af dylik resa åt inom länen hörande
fiskeritillsyningsmän och undervisare i
fiskodling.

Hemvännens midsommarnummer,
som i dagarne utkommit, utmärker sig främst
för en synnerligt vacker utstyrsel.
Omslaget är smakfullt och de många
illustrationerna förträffligt reproduserade och
återgifna i färgtryck. Teckningarne förskrifva
sig från Anna Palm, Carl Johansson, W.
Behm, C. Aspelin och O. Keen, hvarjämte
porträtt meddelas af fröken Widerström,
vår första kvinliga läkare, och August
Bondeson. I textafdelningen märkas en skildring
af Sveaborg, ett kåseri af C. Lundin, en
historia af Bondeson m. m.

Midsommarnumret säljes för 50 öre, men
lemnas utan prisförhöjning åt tidskriftens
prenumeranter, hvilka onekligen få god
valuta för de 4 kr., årgången kostar.

Breflåda. J. P. W—r. Öfverklagade
förhållandet har förevarit inför rådsturätten.

Ajax. Försök att vara lugn.

Burr. Gå i kloster Jemmerling.

Flera skollärare. Kyrkoherde Nymansson i
Skepparslöf har ju en gång förut offentligen påpekats
för biskopsstolen i Hernösand, så vi anse det icke
tjäna till något att komma andra gången. Gubben
går inte!

Stiftsnyheter.

Prestvigde. H. h. ärkebiskopen har den
6 juni i Upsala domkyrka i
predikoämbetet invigt s. m. kand. Johan Olof Sellin
(Herjed. född 1857), Gustaf Herman
Nydahl (Ångerm. född 1859) och Anders
Gustaf Häggqvist (Ångerm. född 1865.)

Ledighet. Sedan k. m:t den 31 sistl. maj
utnämt och förordnat komministern G.
Höijer till kyrkoherde i Piteå pastorat, har
andra komministerstjänsten i Piteå
landsförsamling blifvit ledig och skall sökas den 13
inst. augusti.

Val. Kyrkoherdevalet i Örträsks nya
pastorat skall förrättas af kyrkoherden i
Bjurholm C. V. Elfgren den 26 nästk. augusti.
Ende sökanden till platsen, v.
kapellpredikanten A. F. Westerlund aflägger prof den
5 i s. m.

Förordnade. Domkapitlet har förordnat
s. m. adj. G. H. Nydahl till pastorsadj. i
Stigsjö, pastorsadj. i Norsjö E. Svensson
till adj. i Byske, vise komminister i
Själevad P. Palmqvist till past.-adj. i Norsjö och
s. m. adj. J. O. Sellin till v. komminister i
Själevad.

Tjänstledige. Kyrkoherden i Säfvar J.
Löfvenmark har erhållit sex veckors
tjänstledighet för hälsans vårdande och är past.-
adj. i Umeå J. Nygren förordnad till hans
vikarie. Kyrkoherden i Stensele J.
Mörtsell är tjänstledig två månader för
hälsovård och till hans vikarie under tiden är
förordnad past.-adj. i Lycksele A. Ådén
och kyrkoherden i Långsele A. F.
Hammarström är för sjukdom tjänstledig tre
månader, hvarunder tills vidare komministern i
pastoratet A. Nilsson uppehåller hans tjänst.

Tidningsöfversigt.

Under rubrik »Tullarne verka» innehåller
Hernösandstidningen Vesternorrlands
Allehanda följande sansade reflektioner:

Vid vår skeppsbro har de senaste dagarne
legat en dansk skonert S:t Clemens, som
hitfört last af bland annat rågsäckar. Det är
mången god dag sedan något dylikt inträffade, och
det ser egendomligt ut att, då omalen
spanmål under många år varit tullfri, icke ett korn
infördes, men att nu, sedan varan belastats med en
tull af 2 kr. 50 öre pr 100 kilo, fartyg inkomma i
vår hamn lastade med denna vara. Förhållandet
är dock icke så svårlöst som det ser ut. Så länge
både omalen och malen spanmål gingo tullfria, var
det större uträkning i att införa endast mjöl, i
synnerhet som i vår ort icke funnits en enda
tidsenlig kvarn; men sedan tull blifvit åsätt begge
slagen och tullen å mjöl blifvit jämförelsevis drygare
än å omalen spanmål, samt sedan stadens kvarn i
Gådeå blifvit bygd på ett ändamålsenligt sätt, så
förelågo faktorer för spekulationen i en annan
riktning. Ett par af våra yngste affärsmän, hrr
Nikanor Wallin och O. G. Andersson, hafva därföre
velat på ett försök med ett mindre parti råg göra
sig förvissade om kalkylens riktighet, och vi
hoppas att den så skall vara. Profmalning vid
Gådeåkvarnen har egt rum och lemnat ett utmärkt mjöl,
hvarefter till förmalning ett större parti råg
ditfördes.

Af detta lilla exempel ha vi säkerligen rättighet
att draga vissa glädjande slutsatser. Vi lära däraf
först och främst, att arbetskostnaden vid
malningen nu mera i större mått kan komma vårt eget
land till godo och i det nu anförda speciella fallet
blifva fördelaktigt för vår egen orts industri.
Vidare lära vi däraf, att kvarnegaren, staden, har att
räkna på en större inkomst af sin kvarnegendom,
som kan bli af betydelse för stadens budget och i
någon mån komma att minska dess innevånares
utskylder. Sedemera måste man, i stort sedt,
tänka på själfva tullen, 2 kr. 50 öre pr kilo, som
skall i icke ringa mån bidraga till statsinkomsterna
och sålunda verka till minskning i bevillningen.

Häremot torde komma att invändas, att mjölet i
alla fall blir dyrare än förut. Det är omöjligt att
priset blir något höger i början, men vi äro
öfvertygade om, — naturligtvis förutsatt af god
årsväxt; i motsatt fall hade priset stigit i alla
händelser — att stigningen efter någon tid skall bli
ganska ringa. Detta är alls icke svårförklarligt.
Säljaren har icke mindre behof af att sälja, än
köparen att köpa. När det nu finnes flere säljare
och konkurrensen är stor, samt med vetskap om
att tullarnes tillvaro gör köplusten mindre i samma
mån den inhemska produktionen växer, så är
ingenting naturligare än att den utländske säljaren
eller producenten måste nedsätta priset på sina
varor för att lifva den återhållsamma köplusten.
På detta sätt skola inom kort tid »svälttullar» och
»det fördyrade brödet» befinnas vara slagord, som
väl också på sina ställen haft sitt enskilda intresse
till innersta bevekelsegrund.

Sålunda ha tullarne börjat verka i denna
artikel; men det är icke den enda.

Redan innan tull hunnit sättas å lefvande
svinkreatur, ehuru under antagande att den snart
komme att tillämpas, ha våra landtbrukare börjat förse
sig med grisar till uppfödning och de sakna
ingalunda mat att gifva dem. Men när denna lofliga
omtanke blir allmän, ha hvarken de eller andra
behof af de utländska svinen eller det utländska
fläsket. Den större inhemska produktionen alstrar
inhemsk konkurrens, som hindrar anspråken att
skena öfver skaklorna i fråga om priset.
Producenten skall nog icke förty märka skilnaden i sin
ekonomi. Förut köpte han, må så vara för godt pris,
men det var ändå en utgift; nu kan han sälja, och
om än priset är billigt, så har han dock ett plus
i sin inkomst som han förut saknade. När detta
får verka någon tid, skall resultatet bli det, att
konsumenten icke kan märka någon annan skilnad
i utgifter mot förr och nu, än i minskad summa
på sin debetsedel, och det har han väl ingenting
emot.

Detta resonemang är själffallet bygdt på
nuvarande förhållanden. Konjunkturerna kunna verka
stora förändringar. Vi behöfva blott erinra oss
70-talet. Då rådde ju tullfrihet, men huru
uppjagade voro icke prisen på allting! Det var då
liflig omsättning i vår storindustri, godt om pengar
och — dyr tid. De som då icke lågo inne med i
den stora rörelsen, fingo nog erfara hvad det ville
säga att lefva i en tid som kallades »goda tider»,
och de som då hade stora inkomster, huru mycket
ha de kvar däraf? Summa summarum blir då, att
när vi fått tullarne för våra synders skull, så må
vi se till, huru vi skola vända dem till vårt bästa.

Söndags-Nisse omtalar att Phya Damrongs, den
siamesiske envoyeén, fru heter Phyattan Tusang.

Rättegångs- och Polissaker.

Försnillningarne i Handelsbanken. F.
kassadirektören H. A. Nyström blef, som
bekant, af Stockholms rådstufvurätt dömd
att undergå 2½ års straffarbete, hvilket
utslag den 13 mars faststäldes af Svea hofrätt.
Det har nu blifvit faststäldt äfven af
högsta domstolen. N. började i lördags undergå
sitt straff.

Långväga fångtransport. Sjuttonårige
lappynglingen Levi Sofiasson Ullati ankom
med fångtransport från Haparanda till
Stockholm i onsdags för vidare befordran till Nya
varfvet i Göteborg, där han skall aftjäna 5
års straffarbete för mordbrand.

En 14-års yngling, som från sin
principal i Stockholm stulit en summa af 400 kr.
och därefter afvikit, blef i onsdags anhållen
af detektiva polisen i Gefle. Af det stulna
beloppet innehade han vid anträffandet
endast kr. 21.53.

Meddelanden fr. allmänheten.

Hr redaktör!

Öfverdrifven anspråkslöshet är något, som
man ej gerna kan beskylla hr
Saxon-Lindström för. I sitt nyss ut- och hastigt
hopkomna arbete »I Jämtebygd» ger han sig
själf det erkännandet, att han icke
»besväras» (!) af blygsamhet. Ett bevis på
sanningen af detta påstående lemnas i samma
bok genom en not, som förmäler, att
afdelningen Jämtland i Hofbergs
resehandbok intager, såsom redigerad af fullt
sakkunnig person, ett framstående rum.»

Från säkert håll har insändaren sig
bekant, att den »fullt sakkunnige» person, som
redigerat afdelningen Jämtland i sista
upplagan af Hofbergs resehandbok, är ingen
annan än — Saxon själf.

Den, som vill öfvertyga sig om, huru
stor nämde herres »sakkunskap» om
Jämtland är, hänvisas till hans på felaktiga
uppgifter och lösa hugskott rika bok »I
jämtebygd». Taxon.

Strödda underrättelser.

Ett „hungerinstitut“. Doktor Tanner,
den beryktade hungerdoktorn, ärnar nu
pröfva hungerns inverkan på små barn, om
man nämligen får tro hvad en amerikansk
tidning vet att omförmäla. I staten
NewMexico skall han hafva anlagt en stor
»babyfarm», där han uppföder dibarn, för att lemna
praktiskt bevis för att människorna äta för
mycket och att en enda lätt måltid af
vegetabliska födoämnen är tillräcklig;
köttmat väcker endast onda begärelser, påstår
Tanner, som för närvarande vistas i Indiana,
där han håller på att värfva ytterligare 40
små barn för sitt hygieniska etablissement.

Ett storartadt smugglarband. I Paris
har, enligt hvad Times’ korrespondent
meddelar, öppnats en centralbyrå, till hvilken
order från hela Frankrike inlöpa. Denna
byrå har under sig i de olika
gränsprovinserna mindre byråar, och köpmän, som vilja
hafva sina varor införda som kontraband,
behöfva endast vända sig till centralbyrån,
som då ger order åt den ena eller andra
provinsbyrån. På båda sidor om gränsen
till Belgien, Tyskland eller något annat af
de kringstötande landen, har man på talrika
ställen organiserat en hel armé af
smugglare. De gå aldrig ut ensamma utan
några i sällskap, och då en blir upptäckt af
tullbevakningen, kastar han bort sin börda
och lemnar åt de andra att taga vara därpå.
Korrespondenten tillägger, att han vet ett
affärshus, som sedan detta storartade band
blef organiseradt, mottagit varor som
kontraband till ett värde af 1,200,000 francs.
Smugglarne erhålla 5 eller 6, ja ända till
10 francs för hvarje paket, de lyckas föra
öfver gränsen och en djärf och listig karl,
som känner terrängen och sitt yrke i grund
och botten, kan på några få timmar
förtjäna 100 till 120 francs. Att oaktadt, denna
höga betalning »affären» måtte vara
synnerligen lönande, bevisas bäst däraf, att då
någon af smugglarne blir fångad och satt i
fängelse, ersätter »bolaget» honom obehaget
med 5 francs om dagen, så länge hans
fängelsetid varar, att lyftas då han försättes på
på fri fot.

Föreningen Arbetets riddare (Knights
of Labour), den en gång, och det helt
nyligen, så mäktiga arbetareföreningen i
Amerika, tyckes närma sig sin upplösning;
officielt meddelas, att medlemsantalet sedan
förliden oktober månad sjunkit från 702,000
till 240,000.

Liljekonvalj-parfym. Det kan måhända
intressera våra läsarinnor att lära känna ett
sätt att fixera liljekonvaljens behagliga doft.

Revue d’horticulture belge
rekommenderar att under en längre tid lägga en stor
hand full liljekonvaljer i blöt i en
blandning af 150 gram sprit och 50 gram
glycerin. Man får på detta sätt, säger tidningen,
en utmärkt artikel för toalettbordet.

När frun inte kan koka. I Frankfurt
am Main har i dagarne en man på egen
begäran blifvit lagligen skild från sin hustru
uteslutande af det skälet att hon ej kan
laga mat.

En dyrbar sjukdom. Kejsaren af
Brasilien har efter 35 dagars vistelse i Milano
lemnat denna stad. Af dessa 35 dagar var
kejsaren sjuk 31, hvilken sjukdom kostat
dom Pedro en vacker summa, inalles 400,000
francs, beräknar man. Ensamt
hotellräkningen gick till 2,000 francs pr dag, och
det oaktadt fick hotellegaren vid kejsarens
afresa en guldtobaksdosa. Isen kostade 100
francs dagligen; kostnaderna för de många
telegrammen från Milano till Rio de Janerio
stego till 3—4,000 francs om dagen.
Doktor Charvet fick för sina två resor till
Milano 40,000 francs, under det professorerna
Semmola och Giovanni fingo nöja sig med
1,200 francs om dagen.

En process fick dom Pedro äfven på
halsen. En målare hade nämligen med
hotellvärdens samtycke i kejsarens sofrum
upphängt tre taflor med motiv från Brasilien i
hopp att kejsaren skulle köpa dem. Han
säger sig ha sålt taflorna till en engelsman
strax efter kejsarens sjukdom, men att
köparen, då de på grund af kejsarens
sjukdom ej kunde lemnas i rätt tid, låtit köpet
gå tillbaka. Därför fordrar nu målaren att
kejsaren antingen skall köpa taflorna för
50,000 francs eller ock betala honom 1,000
francs för hvarje sjukdomsdag.

En slug prest. I en kyrka upptogs
kollekt till ett välgörande ändamål. Innan
denna förrättning började, vände presten
sig till menigheten och yttrade några väl
lagda ord om det goda ändamålet samt slöt
med följande ord:

— Den sympati, jag läser i edra anleten,
låter mig frukta att en och annan af er kan
ge mer än hvad han har råd till. Jag
uppmanar därför hvar och en, att noga
öfverväga om hans tillgångar verkligen tillåta
honom att öfva välgörenhet, och jag önskar
därför att den, som ej förmår betala sina
skulder, afhåller sig från att gifva något.

Kollekten blef ovanligt stor.

Kineserna beräkna kölden efter det antal
undertröjor, som behöfvas, för att hålla kroppen varm.
Således är »tre tröjegraders köld» ungefär
motsvarande fryspunkten hos oss. När frosten når
sextröjor, då springa och dansa kineserna på gatan
för att erhålla värme. Vid tio tröjor äro de i fara
att förlora sina näsor och öron. Femton tröjor
utmärker termometerns lägsta stadium i Kina.

Från utlandet.

Under det stundom spända politiska
förhållande, som de senaste åren inträdt
mellan Ryssland och Tyskland, hafva tyska
vetenskapsmän med vanlig energi slagit sig
på att studera det stora östliga
grannlandets historia, dess innevånares sociala och
ekonomiska utveckling, dess militära styrka
o. s. v. En af de tyske vetenskapsmän, som
bäst känna den ryska historien, är A.
Brückner, som nyligen utgifvit ett arbete med
titeln: »Die europäisirung Rysslands» och
hvari behandlas Rysslands stora
civilisatoriska förmåga. Han ådagalägger härmed
slående argument, huru lätt ryssarne haft
att tillegna sig den europeiska bildningen,
och han häfdar, att man med rätta måste
förvåna sig häröfver, när man betänker att
Rysslands beröring med det vestliga Europa
blott är två hundra år gammal. Med
tillhjälp af omfattande studier af källor, som
blott äro tillgängliga inom själfva landet,
visar han, i huru betydlig grad det ryska
folkets seder och åsigter skridit framåt från
den tid, då resande ryssar betraktades af
andra enropéer såsom barbarer, och till
slutet af förra århundradet, då ryssarne lefde
tillsammans med de högst bildade
representanterna för vesterländsk kultur alldeles som
hade det varit deras jämlikar.

Därefter visar Brückner, att ryssarne i en
helt annan grad än andra nationer äro i
stånd till att höja råa och barbariska folk
upp på ett jämförelsevis högre
bildningssteg och till att sammansmälta dem med sig
själfva. Denna egenskap hos ryssarne i
våra dagar är ju känd, men Brüchner
bevisar att den har karakteriserat hela deras
historia. »Rysslands historia — skrifver han
— är en stor kolonisationsprocess. Medan
de romanska och germaniska folken haft
den uppgiften att fara öfver hafvet och
kolonisera länderna på andra sidan Atlanten,
har den mest utpreglade slaviska race fått
den missionen att grundlägga kolonier utan
att behöfva lemna fäderneslandet.
Vandringen från Donaus stränder mot norr till Hvita
hafvet och Norra Ishafvets kuster mot
nordost till Kamschatka och Beringssund
har fortgått i århundraden, och den räcker
ännu.

»Man har velat frånkänna slaverna
förmågan att grundlägga kolonier. Ryssarne
hafva emellertid visat, huru ogrundadt ett
sådant påstående är. Det var ett resultat
af kolonisationer, att ryssarne intill det 12:e
århundradet kunde få fast fot i de af finska
inbyggare hittills bebodda trakterna i det
nuvarande mellersta Ryssland, och att de
där kunde anlägga städer sådana som
Rostow, Ssusdal, Wladimir vid Kljasma och
Moskwa, så att tyngdpunkten för det
politiska lifvet kunde blifva förlagd från Kiew
till dessa trakter vid Wolgas nordostliga
lopp. Det är i följd af kolonisationen,
Sibirien blef besatt i sextonde och sjuttonde
århundradet, och de länder, som nu bilda
guvernementen Vologda och Arkangelsk
och som hittills varit utom historien, under
loppet af de senaste århundradena blifvit
dragna in i det storryska lifvet.

»Slaverna äro den östligaste stammen i
Europa, ryssarne de östligaste slaver och
stor-ryssarne de östligaste ryssar. Det är
klart, att stor-ryssarnes vandringar framåt
på den ofantligt stora slätten, som icke har
någon skarp gräns emot Asien, betyder
detsamma som att österns folkslag blifvit
civiliserade. Europa utvidgar sig så
småningom på Asiens bekostnad. Ryssarne voro
först grannar till de finska och tatariska
stammarne, de ryckte därpå långsamt in på
desses område, och till sist blefvo de forne
inbyggarnes herskare.

»Samtidigt smälte de ryska och
icke-ryska elementen tillsammans. Man antager
att den nu existerande stor-ryska typen
uppstått genom croisering. I forna tider fans
icke i Ryssland någon nationel eller
religiös motsats, och icke heller i våra dagar
finnes en sådan motsats eller spänning
mellan ryssarne och de främmande folkslagen
som mellan engelsmännen och hinduerna,
att den omöjliggör en sammansmältning af
de båda folken. Engelsmannen står såsom
kapitalist, köpman, fabrikant, plantageegare,
embetsman eller militär på ett helt annat
sätt gent emot den infödde i andra
verldsdelar än den ryske bonden, den till
Sibirien förvisade förbrytaren eller äfventyraren
gent emot tunguser eller jakuter».

Preussen. Berlin den 15 juni.
Middagsupplagan af »Reichsanzeiger»
meddelar statsministeriets tillkännagifvande, enligt
hvilket kejsar Fredrik, efter långt och svårt
med beundransvärd ståndaktighet i
förtröstan på guds vilja buret lidande, kort efter
klockan 11 i dag på förmiddagen ingått i
den eviga hvilan. Konungahuset jämte det
för andra gången faderlösa folket beklaga
djupt den högt älskade herrskarens
bortgång.

Berlin s. d. Börserna i Berlin och
Hamburg hållas stängda i dag och i morgon.

Berlin s. d. Redan i onsdags meddelade
doktor Mackenzie kejsarinnan, att ingen
förhoppning funnes att längre uppehålla
kejsarens lif. Vid denna underrättelse kunde
hon ej behålla den fattning som hon annars
i så hög grad visat, utan störtade till
sjukbädden och lemnade sina tårar fritt lopp.

Den svåraste natten var mellan tisdagen
och onsdagen; Bismarck var då närvarande i
Friedrichskron, äfvensom ryske
militärattachéen.

Ännu på torsdagen nedskref kejsaren flera
blad i politiska angelägenheter. Han
yttrade då en särskild önskan att se
konungen af Sachsen.

Den närmaste dödsorsaken var en
lunginflammation, som kom till den lokala
sjukdomen. Kejsarens död försiggick lugnt och
utan dödskamp.

Vid dödstillfället var hela den kejserliga
familjen närvarande, äfvensom ministern för
det kejserliga huset, flygel- och
generaladjutanterna samt hofpredikanten Persius,
hvilken tillbragt natten i kejsarens närhet.

Klockan 11,30 sänktes den stora
kejsarflaggan på Friedrichskrons slott på half stång,
hvarefter slottet stängdes och militär ryckte
ut framför detsamma; vägen till Sanssouci
är besatt med husarer.

Det kejserliga liket skall ligga på
lit-de-parade i »musselsalen», och bisättningen lär
komma att ske i Friedenskirche i Potsdam.
Den berömde målaren professor Anton
Werner har tillkallats för att afteckna den döde
kejsarens anletsdrag.

Öfverallt på offentliga och enskilda
bygnader i Potsdam och Berlin ser man
flaggor på half stång och svarta
sorgedraperier. I fönstren synas mångenstädes byster
af kejsaren. Djup sorg råder öfverallt.
Universitetet har för dagen instält sina
föreläsningar och börsen har varit stängd.
Försäljningen af extra blad är ofantlig.
Tusentals personer hafva från Berlin rest ut
till Potsdam och Friedrichskron.

Berlin s. d. Ännu efter att kejsarens
ögon hade slocknat ingingo talrika
förfrågningar från suveräner om tillståndet,
likasom under de senaste dagarne.
Enkekejsarinnan drog sig genast tillbaka till sina
rum, hängifvande sig åt djup smärta.
Likoperationsprotokoll upptages i eftermiddag.
Öfver liket, som har förklarade drag, är
lagdt ett hvitt täcke. Furst Bismarck och
samtlige ministrarne lemnade de jordiska
lemningarne af kejsaren hedersbetygelse i
närvaro af adjutanter och officerare.
Därefter fingo tjänarepersonalen och
rekrytbataljonens manskap tillträde till likrummet.

Kejsarens skriftliga sista vilja, som
bevaras hos husministeriet, skall öppnas i
justitieministerns närvaro. Proklamation från
kejar Wilhelm II kan först väntas efter
bisättningen.

Berlin den 16. Äfven presidenten
Carnot förfrågade sig om kejsarens tillstånd i
de sista ögonblicken.

Engelska sändebudet uppehöll sig i går
två timmar å Friedrichskron.

Vakthållningen vid liket ombesörjes af
krongardister, gardeshusarer och manskap
från en rekrytbataljon.

Framför slottet är en talrik folkmassa.
Efter klockan 6 på morgonen har det ej
tillåtits att se den döde. Det förljudes, att
den döda kroppen i dag lägges på bår,
antingen i jaspisgalleriet eller i malachitsalen
i Friedrichskron. I afton klockan 6 hålles
sorgehögtidlighet af kongliga familjen vid
kejsarens bår. I afton klockan half 8 är
sorgegudstjänst i alla Potsdams kyrkor.

Frankrike. General Boulanger har
träffats af en svår motgång. Hans rike vän
och beskyddare, mångmillionären Hériot,
egare af Grands magasins du Louvre i
Paris, har plötsligen blifvit vansinnig. I
måndags kväll har Hériot med ett revolverskott
svårt sårat sin hustru och därefter gjort ett
själfmordsförsök, som likväl misslyckats.
Hériot anses ha varit den som släppt till
pengarne för general Boulangers dyrbara
agitation mot republiken.

Norrlands Skeppslista.

April 26. Atlantic, Sjöström segelkl. t. Newcastle
(N. W.) fr. Sydney.

— 26. Johan, From, anländ till Gualeguay fr.
Rosario.

Maj 21. Primo, Holm, segelkl. till Hayti fr.
Barbados.

Juni 7. Marianne, Tjernberg, anl. till Oran fr.
Pensacola.

— 7. Siri, Malmberg, segelkl. t. Söderhamn fr.
Liverpool.

— 7. Aracan Hedberg, segelkl. t. Miramichi fr.
Liverpool.

— 7. Carin, Leufstadius, fr. Newport (Mon). t.
Buenos Ayres pass. Lundy.

— 7. Witch, Pehrsson, anländ t. Grimsby fr.
Gefle.

— 8. Minnet, Lindstedt, afsegl. t. Buenos
Ayres fr. Marseille.

— 8. Wilhelmine, Elfström, från Gefle t. West
Hartlepool pass. Helsingör.

— 9. Jupiter, Nätterqvist, fr. Hernösands distr.
till Dieppe pass. Helsingör.

— — Ida, Lindström, anländ till Havre från
Hayti.

— 11. Alpha, Olsson, fr. St. Ybes t. Sundsvall
pass. Helsingör.

— 11. Maria, Carlsson, anländ till Goole från
Belize.

Afgångna och ankomna fartyg.

Ymuiden den 12 juni. Nornen, Olsen, g. t.
Sundsvall.

Boulogne den 7 juni. Houreden, Ansen, g. t.
Sundsvall.

London den 11 juni. Skandia, Christensen, utkl.
t. Sundsvall.

Gravesend den 9 juni. Lionel, g. t. Sundsvall;
den 10 Ida, g. t. Sundsvall.

Weymouth den 8 juni. Preference, Berndtsson,
utkl. t. Hernösand.

Shields den 9 juni. Erling, g. t. Sundsvall.

Sunderland den 8 juni. Johannes, från
Sundsvall.

Yarmouth den 9 juni. Ellida, Lycke, gt.
Sundsvall.

Rouen den 11 juni. Nora, Larsen, utkl. t.
Sundsvall.

Caen den 9 juni. Clara, Prohn, gt. Hernösand.

Yarmouth den 11 juni. Vanadis, Pettersson, gt.
Sundsvall.

— 90 —

— Din munsjör, du tycks tro, att det är ett
värdshus här!

— Nej, det tror jag visst inte, svarade
mannen raskt. För att hålla värdshus, skall man
ha rättigheter, och det har inte ni.

Kvinnan for upp, blossande röd.

— Oförskämde! utbrast hon.

— Hur går det med min syster? frågade
karlen, utan att bry sig om hennes förargelse.

— Fråga henne sjelf! Direkt svar på tal får
du väl inte, men ändå ett, som du förstår dig på.

Han såg ett ögonblick skarpt på henne.
Derefter vred han sig om på klacken och skyndade
ut, lemnande dörren öppen. Mor Möller drog
försigtigt igen den och vände sig med en
afvärjande åtbörd mot Teodora, som stigit upp
för att följa med ut.

— Det är en farlig menniska, fröken, en rå
krabat, som efter hvad jag vet, står under
polisens uppsigt. Hvarje anständigt hus borde
stänga sina dörrar för honom, som jag också
en gång för länge sedan gjorde. Men han var
bror till flickan, och när hon sjuknade, måste
jag ju släppa in honom ibland. I dag är det
dock för sista gången. Det är påkostande för
en hederlig menniska att nödgas se sådana
personer hos sig.

Med en temligen otvätydig åtbörd drog sig
Teodora undan, då den »hederliga menniskan»
lade sin hand på hennes arm. Skyndande ut,
närmade hon sig likrummet men stannade
utanför dörren för att icke störa arbetaren vid
systerns dödsbädd.

— 95 —

öfverfylda dikena och stod, till den gamle
inspektorens förtviflan, som en sjö öfver ängarne, så att
den klarblå himlen kunde spegla sig deri.

Grefvinnan Olowström satt vid sitt fönster
och följde med dyster, tankfull blick en vagn,
som närmade sig. Det gick långsamt, ty vägen
var dålig. Slutligen höllo dock de bruna
hästarne vid trappan, och Henning Bach inträdde
i sin gamla väninnas trefliga hvardagsrum. Hon
höll ett bref i handen.

— Återigen en gäckad förhoppning! sade
hon med trött min, under det konsistorialrådet
tog plats framför henne.

— En gäckad förhoppning? frågade han.


— Ja, det ser verkligen ut som om vissa
menniskor vore för alltid dömda till dylikt. Jag
hade så innerligt hoppats och önskat, att
Teodoras oroliga hjerta skulle få ro, skulle finna
en menniska, en man, åt hvilken jag lugnt kunde
anförtro henne, när jag förr eller senare lägger
ihop mina ögon.

Hon såg ut genom fönstret, och Hennings
blick undgick henne.

— Men det blir ingenting af med den saken,
käre Bach, fortfor den gamla damen. Denna
gång är det dock knappast Teodoras fel. Det
var också ett öde, att herr von Geyer skulle
komma hit. Om jag än kunnat önska Teodora
en något gladare och lifligare friare, var han
dock en aktningsvärd man af god familj, som
såg bra ut och troligen kommer att göra en
vacker karrièr. Men, som sagdt, det blir
ingenting af. Han har redan en hustru.

Bach såg så förbluffad ut, att grefvinnan
omöjligen kunde tillbakahålla ett leende.

— 94 —

— Jag frågade ingen till råds. Jag ville vara
modig och stark och lära mig umgås med de
olyckliga. Det gick också bra ända till i dag.

Man hade nu hunnit i närheten af
droskstationen. Den unga damen återtog:

— Hur hänger det egentligen ihop med mor
Möllers familjförhållanden?

— Sjelf säger hon, att fadern var prest. Jag
tror det knappast, snarare var han klockare.
Hennes man lär emellertid ha varit något slags
kungligt råd. Louise nämde en gång, att han
blifvit galen och hoppat ut genom ett fönster...
Här kan nådig grefvinnan stiga upp. Hallå,
August, kom hit med droskan!

Teodora, som först nu, då hon var i
säkerhet, började känna någon trötthet, lutade sig
tillbaka i åkdonet.

— Skall jag följa med?

— Ja, gör det, gode herr Braun.

Arbetaren hoppade upp på kuskbocken och
tittade då och då genom det lilla fönstret in i
vagnen.

När de kommit fram och han hjelpt henne
ur, räckte hon honom tacksamt handen. Han
kysste den vördnadsfullt.

— Skulle jag någon gång kunna vara nådig
grefvinnan till tjenst, så...

Det var full vår. Solen strålade ned på
Hallermarks skiffertak. Körvägen, hvilken slingrade
sig fram genom ängarne, aftecknade sig som en
svart Iinie mot den eljes hvitgråa marken. Snön
försvann allt mera, och höstsäden började skjuta
fram. Vattnet flöt i strömmar ned i de

— 91 —

Efter en stund kom den unge Braun ut och
upptäckte henne vid det matta lampskenet i
förstugan.

— Nådig grefvinna! utbrast han.

— Ni känner mig? inföll hon glad.

— Mycket väl. Jag mins nådig grefvinnan,
sedan jag för två år sedan besökte farfar, och
jag har också ofta sett er här i Berlin.

— Det gläder mig, gode Braun. Var god
följ mig härifrån. Jag är så rädd. Er syster
är död, och här kan jag ändå ej vara till någon
vidare nytta.

— Den fröken, min syster talade om, var
således nådig grefvinnan? frågade han hastigt.

— Javisst. Men låt oss nu gå.

— Har nådig grefvinnan hatt och kappa,
eller...

— Ja, alltsammans ligger der inne i
kammaren.

— Hm. Det vore kanske bäst att ha en
sjalett på hufvudet, som fattigt folk brukar.
Mor Möller har väl en sådan...

Han ämnade sig in till värdinnan, men
Teodora hejdade honom.

— Jag ber er, gå icke in till det der
fruntimret!

— Å, mig kan hon ingenting göra.

Han steg på.

— Mor Möller, hörde hon honom säga, ge
mig i största hast en sjalett och tag i gengåfva
ett godt råd: Var på er vakt! Polisen håller
utkik på er.

— Jag, en anständig kvinna, en fattig men
hederlig menniska, skulle ha något obytt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free